M 16600-24
MÖD har funnit att vattenverksamheten vid Gäddeviksås kvarn omfattas av urminnes hävd och därför ska omprövas för moderna miljövillkor. Villkor om utformning av flyktväg har ändrats och tiden för översyn av villkor har bestämts till 40 år efter att domen fått laga kraft.
SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2026-04-07 M 16600-24 060101 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2021-03-31 i mål nr M 3583-19, se bilaga A
PARTER
Klagande och motpart
R N
Ombud: P B O
Klagande och motpart
1Länsstyrelsen i Kronobergs län 351 86 Växjö
2Länsstyrelsen i Blekinge län 371 86 Karlskrona
3Tingsryds kommun Box 88 362 22 Tingsryd
Motpart
1Kammarkollegiet Box 2218 103 15 Stockholm
2Mieåns fiskevårdsområdesförening, 829502-5590 c/o S O K
3Älvräddarnas Riksorganisation, 802442-7737 Stantorsgatan 6 915 31 Robertsfors
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
SAKEN
Ansökan om omprövning för moderna miljövillkor för vattenkraftsverksamheten på fastigheterna X och Y i Tingsryds kommun
Instans
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
1Mark- och miljööverdomstolen avvisar Tingsryds kommuns yrkanden om att den övre dämningsgränsen ska höjas och att aviseringar om när tappningsgränser uppnåtts ska skickas till Länsstyrelsen i Kronobergs län och kommunen.
2Mark- och miljööverdomstolen avslår R N yrkande om avvisning av Länsstyrelsen i Kronobergs läns och Länsstyrelsen i Blekinge läns yrkanden om villkor avseende turbindrift.
3Mark- och miljööverdomstolen ändrar den överklagade domen enligt följande.
a. Villkor 2 ska ha följande lydelse.
Sökanden ska i samråd med Länsstyrelsen i Kronobergs län anpassa en anordning för nedströmsvandring (flyktväg) så att den är förenlig med bästa möjliga teknik för faunapassage för nedströmsvandrande fiskar av de i vattenförekomsten befintliga arterna. I flyktvägen ska tappas minst cirka 0,1 m /s när turbinerna är i drift.
b. Tiden för översyn av villkor bestäms till 40 år efter att denna dom fått laga kraft.
c. R N befrias från skyldigheten att ersätta Länsstyrelsen i Kronobergs län och Tingsryds kommun för deras rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen.
4Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandena i övrigt.
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
BAKGRUND
Den nu aktuella vattenkraftsverksamheten, kraftverket i Gäddeviksås kvarn, är belägen vid sjön Miens naturliga utlopp i Mieån (östra fåran). Väster om den naturliga åfåran finns en anlagd fåra för flottning (västra fåran). Uppströms finns en damm som reglerar utloppet från sjön med verkan för båda fårorna. Verksamhetsutövaren för dammen och den västra fåran har nyligen fått tillstånd till utrivning och ombyggnad av regleringsdammen med villkor bl.a. om anläggande av en fiskväg i anslutning till den västra fåran (Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom den 31 mars 2021 i mål nr M 2627-19, nedan benämnd sambandsmålet).
Mark- och miljööverdomstolen
I mark- och miljödomstolen handlades ansökan i nu aktuellt mål (omprövningsmålet) tillsammans med sambandsmålet. Samma dag som mark- och miljödomstolen beslutade om moderna miljövillkor för kraftverket gavs verksamhetsutövaren för dammen och den västra fåran tillstånd i sambandsmålet. Båda domarna överklagades till Mark- och miljööverdomstolen, där målen dock kom att skiljas åt.
Högsta domstolen
I omprövningsmålet bedömde Mark- och miljööverdomstolen att ett lagakraftvunnet förbud från länsstyrelsen hade utsläckt eventuell tidigare rätt att bedriva verksamheten vid Gäddeviksås kvarn och att det därför saknades förutsättningar att bestämma moderna miljövillkor för densamma. Mark- och miljödomstolens dom undanröjdes därför och målet återförvisades dit för prövning av andrahandsyrkandet om tillstånd (Mark- och miljööverdomstolens dom den 16 december 2022 i mål nr M 5221-21). Mark- och miljööverdomstolens dom överklagades till Högsta domstolen, som förklarade att verksamheten vid Gäddeviksås kvarn kan omfattas av en sådan särskild rättighet som avses i 5 a § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken (införandelagen), trots att verksamheten vid ikraftträdandet av bestämmelsen omfattades av ett lagakraftvunnet och gällande förbud. Mark- och miljööverdomstolens dom undanröjdes och målet lämnades tillbaka hit för fortsatt handläggning, som nu sker i detta mål (NJA 2024 s. 800 Gäddeviksås kvarn).
Medan handläggningen av omprövningsmålet pågick i Högsta domstolen meddelade Mark- och miljööverdomstolen dom i sambandsmålet avseende regleringsdammen
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
med villkorsreglering av flöden från Mien. Mark- och miljööverdomstolen ändrade ett villkor om faunapassagen i västra fåran. (Mark- och miljööverdomstolens dom den 29 augusti 2023 i mål nr M 5224-21). Domen överklagades inte.
Verksamheterna vid Gäddeviksås kvarn och regleringsdammen i Mien har nära samband med varandra, på så sätt att flödet till kraftverket styrs helt genom den reglering som sker vid regleringsdammen. Vidare har ansökningarna i de båda målen utformats så att uppströms vandring ska säkerställas genom en faunapassage i den västra fåran, för vilken verksamhetsutövaren för regleringsdammen, efter Mark- och miljööverdomstolens dom i sambandsmålet, ansvarar. Nedströms vandring är tänkt att kunna ske dels i den västra fåran, dels genom en flyktväg i kraftverket i den östra fåran.
YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
R N har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen, med ändring av mark- och miljödomstolens dom, ska bestämma - att villkor 3 får följande lydelse: Fingaller med spaltvidden maximalt 18 mm ska finnas framför turbinintagen. Vattenhastigheten genom gallren får uppgå till högst 0,5 m/s.; - att ansökan för översyn av villkoren och andra bestämmelser ska lämnas in till mark- och miljödomstolen senast 40 år från det att denna dom vinner laga kraft; samt - att han befrias från skyldigheten att ersätta Länsstyrelsen i Kronobergs läns och Tingsryds kommuns rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen.
Länsstyrelsen i Kronobergs län har motsatt sig R N yrkande om ändring av villkor 3 och överlämnat åt domstolen att besluta avseende R N övriga yrkanden i förhållande till utfallet av äldre rättigheter. Länsstyrelsen har för egen del yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och återförvisa målet dit för prövning av om tillstånd kan meddelas. I andra hand har länsstyrelsen yrkat att mark- och miljödomstolens dom ska ändras så att villkor 2 får följande lydelse:
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
- Sökande ska i samråd med Länsstyrelsen i Kronobergs län anpassa en anordning för nedströmsvandring (flyktväg) så att den är förenlig med bästa möjliga teknik för faunapassage för nedströmsvandrande fiskar av de i vattenförekomsten befintliga arterna. I flyktvägen ska tappas minst 0,1 m /s när turbinerna är i drift. - Turbindrift får inte ske förrän minst 0,4 m /s avleds till västra fåran.
Länsstyrelsen har godtagit R N yrkande om rättegångskostnader för det fall Markoch miljööverdomstolen anser att anläggningen omfattas av en äldre rättighet och därmed kan omprövas för moderna miljövillkor.
Länsstyrelsen i Blekinge län har motsatt sig R N yrkanden om ändring av villkor 3 och förlängd tid för ansökan om översyn av villkor och andra bestämmelser. Länsstyrelsen har för egen del yrkat
- att villkor 2 i mark- och miljödomstolens dom ska få följande lydelse eller innebörd: En anordning för nedströms vandring (flyktväg) ska installeras i anslutning till turbinintagen. Anordningen ska utformas av fiskevårdssakkunnig och i enlighet med Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer om bästa möjliga teknik. Detaljprojektering ska ske efter samråd med tillsynsmyndigheten. I flyktvägen ska tappas minst 0,2 m /s när turbinerna är i drift. En mindre vattenmängd kan accepteras i det fall det är visat att det är förenligt med Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer för bästa möjliga teknik för anordningar för nedströmsvandring.; samt - att kompletterande villkor föreskrivs med följande innebörd: - Turbinerna får endast vara i drift när flödet i faunapassagen i den västra fåran är 0,4 m /s eller högre. - Turbinerna ska vara avstängda när klunkning sker i faunapassagen i den västra åfåran i enlighet med villkor 10 i mark- och miljödomstolens dom den 31 mars 2021 i mål M 2627-19 om tillstånd till Miens reglering, som fastställdes genom Mark- och miljööverdomstolens dom 2023-08-29 i mål M 5224-21.
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
Länsstyrelsen har som alternativ godtagit att villkor 2 i stället formuleras enligt följande. ”Anordningen för nedströmspassage ska utformas av fiskevårdssakkunnig och i samråd med Länsstyrelsen i Kronobergs län så att den är förenlig med bästa möjliga teknik för anordningar för nedströmsvandring för samtliga i vattendraget
naturligt förekommande fiskarter.”
Tingsryds kommun har motsatt sig R N ändringsyrkanden. Kommunen har för egen del yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska undanröja mark- och miljödomstolens dom och återförvisa målet dit för fortsatt prövning av om tillstånd kan ges. I andra hand har kommunen yrkat bifall till de yrkanden som kommunen framförde i markoch miljödomstolen, dvs. enligt punkterna 1–7 nedan:
1Att den övre dämningsgränsen ska höjas från nuvarande 95,38 meter över havet till 95,48 meter över havet. Därmed bibehålles den totala tappningsvolymen (regleringsamplituden) på totalt 90 cm. I syfte att minska risken för igenväxning av Miens strandområden ska dagens nedre tappningsgräns (tröskelhöjd) på 94,48 meter över havet höjas till 94,58 meter över havet. 2. Att aviseringar ska sändas till Länsstyrelsen i Kronobergs län och Tingsryds kommun när 10 cm över nedre tappningsgräns och när 10 cm under övre tappningsgräns uppnåtts. På detta vis uppnås en typ av buffertzon med möjlighet till tids- och volymmässigt handlingsutrymme för berörda parter. 3. Att en väl fungerande faunapassage tillskapas i det aktuella området i såväl västra som östra åfåran från Miens utlopp till den lugnflytande delen av Mieån strax söder om den allmänna vägen 649 mellan Gäddeviksås och Midingsbråte. 4. Att betryggande vattenmängder ska släppas i båda fiskvägarna under hela året. 5. Att faunapassagerna ska byggas på ett sådant sätt att de anpassas till variationen i fiskars simförmåga. 6. Att faunapassagerna ska byggas på ett sådant sätt att de särskilt anpassas till behovet av låga vattenhastigheter för uppströms simmande fiskyngel från lekoch uppväxtområdena i Mieån till sjön Mien. Anpassningen av vattenhastigheten i faunapassagerna är i detta fall särskilt viktig eftersom fiskynglen måste simma mot strömmen för att komma till livs- och uppväxtmiljöerna i sjön Mien.
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
7Att möjligheterna för byggande av reproduktionsområden längs faunapassagen ska utnyttjas optimalt. Kommunen har motsatt sig R N yrkande om att befrias från rättegångs-kostnader i mark- och miljödomstolen.
R N har motsatt sig länsstyrelsernas och kommunens ändringsyrkanden och för egen del begärt att länsstyrelsernas yrkanden avseende villkor om turbindrift i första hand ska avvisas och i andra hand avslås.
Kammarkollegiet har motsatt sig R N ändringsyrkanden. Kammarkollegiet har därutöver anfört att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom så att ansökan avslås alternativt i andra hand undanröja markoch miljödomstolens dom och återförvisa målet dit för vidare handläggning.
Älvräddarnas Riksorganisation (Älvräddarna) har anfört att ansökan ska avvisas eller avslås.
Miens fiskevårdsområdesförening (Miens FVOF) har inkommit med yttrande i målet och därvid vidhållit sin inställning i mark- och miljödomstolen.
Mieåns vattenråd har inkommit med yttrande i målet.
UTREDNINGEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Mark- och miljööverdomstolen har hållit syn i målet.
Länsstyrelsen i Kronobergs län har gett in beslut, promemorior m.m. Länsstyrelsen i Blekinge län har gett in bevarandeplaner för tre Natura 2000-områden. R N har hänvisat till den skriftliga utredning som getts in i mark- och miljödomstolen. Han har vidare åberopat diverse domar, beslut, skrivelser m.m.
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Prövningsramen m.m.
Tingsryds kommun har hänvisat till de yrkanden som framställdes i mark- och miljödomstolen, som behandlade detta mål tillsammans med sambandsmålet. Kommunens yrkanden (punkten 1–2) om att den övre dämningsgränsen ska höjas och att aviseringar om när tappningsgränser uppnåtts ska skickas till Länsstyrelsen i Kronobergs län och kommunen avser regleringen av Mien som prövats i sambandsmålet. Eftersom de yrkandena inte kan prövas inom ramen för detta mål ska de avvisas. Kommunens yrkanden om förbättrad faunapassage (punkten 3–7) får uppfattas ha bäring på även den östra fåran och de yrkandena kan således prövas.
Älvräddarna har anfört bl.a. att tillstånd inte bör ges och därvid uppgett bl.a. följande. Det bästa för miljön vore att avveckla kraftverket och anlägga en sjötröskel med flödesutjämnande utskov och plana ut fallhöjden nedströms i västra eller östra fåran, där normalflödet släpps. Älvräddarna har vidare anfört att det vore bättre med ett omlöp i stället för en slitsränna i västra fåran och det behövs minst ett flöde om 300 l/s i fiskvägen för att uppnå tillräcklig anlockningseffekt för att större fisk ska välja fiskvägen samt att klunkning i västra fåran bör ske under lektid från den 1 september till den 30 november.
Mark och miljööverdomstolen konstaterar att det som Älvräddarna anfört om att i stället för dammarna anlägga en sjötröskel eller i vart fall kräva högre flöde och klunkning i den västra fåran avser förhållanden som bedömts i sambandsmålet, varför någon prövning av detta inte kan ske i nu aktuellt mål.
R N har yrkat att länsstyrelsernas yrkanden avseende villkor om visst minsta flöde för igångsättning av turbinerna ska avvisas så som för sent inkomna. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att yrkandena framställdes efter det att domstolen gett parterna tillfälle att inkomma med eventuell justering av talan med anledning av Högsta domstolens dom i Gäddeviksås kvarn. Länsstyrelserna har motiverat dessa yrkanden utifrån att domen om tillstånd till regleringen av Mien (sambandsmålet) nu
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
fått laga kraft och att den reglering som där beslutats innebär att ytterligare villkor i dessa avseenden behövs. Yrkandena utgör mot denna bakgrund en tillåten taleändring, se även Mark- och miljööverdomstolens dom den 15 mars 2013 i mål nr M 10607-12. R N avvisningsyrkande ska därför avslås.
Mark- och miljööverdomstolen ska i detta mål först pröva om verksamheten vid Gäddeviksås kvarn omfattas av urminnes hävd. Om den frågan besvaras jakande ska domstolen pröva om de moderna miljövillkor som mark- och miljödomstolen beslutat ska ändras i någon del samt om det finns skäl att förlänga tiden för översyn av villkor och andra bestämmelser. I sin prövning har domstolen att förhålla sig till den lagakraftvunna domen i sambandsmålet avseende regleringsdammen i Mien. I målet är även fråga om rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen.
Bedrivs verksamheten med stöd av urminnes hävd?
Utgångspunkter för prövningen
Verksamheten vid Gäddeviksås kvarn består av en intagsdamm i betong med två intagsluckor till en vardera Francisturbin samt en flodlucka mellan de två intagen. Anordningen för med sig en dämmande effekt. Vattenkraftverket är beläget ca 50 meter nedströms Miendammen som numera kontrolleras av Karlshamn Energi Vatten AB, som fått tillstånd med moderna miljövillkor genom domen i sambandsmålet. Den vattenverksamhet som bedrivs av R N är alltså dämning och avledning för elproduktion.
En förutsättning för att en verksamhet ska kunna omprövas för moderna miljövillkor är att den omfattas av en rättighet som kan omprövas, dvs. ett tillstånd meddelat med stöd av miljöbalken eller motsvarande äldre bestämmelser, eller en sådan äldre rättighet som avses i 5 a § införandelagen, t.ex. urminnes hävd.
Verksamheten vid Gäddeviksås kvarn bedrivs inte med stöd av tillstånd enligt miljöbalken. Frågan i målet är om verksamheten bedrivs med stöd av urminnes hävd. För att en verksamhet vid tillämpningen av 5 a § införandelagen ska anses bedrivas i enlighet
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
med urminnes hävd krävs enligt förarbetena att den ska ha påbörjats senast i början av 1880-talet (se NJA 2024 s. 800 Gäddeviksås kvarn, p. 11 med där gjorda hänvisningar).
Den som påstår sig ha stöd för sin verksamhet i en äldre rättighet har bevisbördan för rättighetens existens och dess innehåll. I de flesta fall bör man kunna kräva skriftlig dokumentation. När det gäller urminnes hävd kan det vara så att det inte finns någon skriftlig dokumentation. Då får bevisningen fullgöras t.ex. genom en utredning som visar på vilket sätt verksamheten har bedrivits sedan lång tid tillbaka utan invändning från motstående intressen. Ett beslut eller en äldre rättighet som anses vara ett tillstånd enligt miljöbalken har rättskraft endast beträffande de frågor som har prövats eller, i fråga om urminnes hävd, kan visas vara tillåtna i förhållande till hur anläggningen är konstruerad och verksamheten bedrivits. (Se prop. 2017/18:243 s. 110.)
Lagstiftaren har bedömt att det är viktigt att beviskraven i frågan om den äldre rättighetens omfattning inte ställs så höga att det i praktiken blir omöjligt att bevisa vad som är rättskraftigt avgjort. Vad som är förenligt med urminnes hävd framgår sällan av något särskilt dokument. Det bör därför räcka med att verksamhetsutövaren med hänsyn till omständigheterna kan göra sannolikt att den verksamhet som bedrivs i dag inte i något väsentligt avseende skiljer sig från hur den kan antas ha bedrivits före införandet av de tillståndskrav som miljöbalken sedan ersatte. (Se civilutskottets betänkande 2017/18:CU31 s. 19.)
En vattenverksamhet kan anses bedrivas med stöd av urminnes hävd även om den teknik som används för att utvinna vattenkraft har förändrats över tid. Att t.ex. turbiner för elproduktion installerats vid ett senare tillfälle i en äldre vattenverksamhet behöver alltså inte innebära att verksamheten inte längre bedrivs enligt en urminnes hävd. (Se a. bet. s. 18 f. och NJA 2024 s. 800 Gäddeviksås kvarn, p. 12.) Frågan är om anläggningens läge, funktion och inverkan på vattenförhållandena i allt väsentligt förefaller ha varit desamma sedan uppförandet (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 31 mars 2025 i mål nr ÖM 13931-23 med där gjorda hänvisningar).
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
För att en redan etablerad urminnes hävd ska upphöra att gälla krävs antingen att rättighetshavaren efterger sin rätt eller att rättigheten utsläcks genom lagstiftning eller expropriation. Såväl ett eftergivande som ett utsläckande måste vara tydligt och definitivt. Ett förbud med stöd i 26 kap. 9 § miljöbalken utsläcker inte en befintlig hävd. Inte heller innebär det faktum att en verksamhetsutövare till följd av ett sådant förbud avbryter produktionen att han kan anses tydligt och definitivt ha eftergett sin rätt att bedriva verksamheten. (Se NJA 2024 s. 800 Gäddeviksås kvarn, p. 13, 15 och 19 med där gjorda hänvisningar.)
En tillsynsmyndighets bedömning att en verksamhet bedrivs utan ett tillstånd eller en med tillstånd jämställd rättighet är inte bindande för domstolen när den i ett annat sammanhang prövar den frågan. I stället ska domstolen då förutsättningslöst pröva tillståndets eller rättighetens existens. (Se NJA 2024 s. 800 Gäddeviksås kvarn, p. 16.)
Länsstyrelsen i Kronobergs län har anfört att R N inte har visat att verksamheten omfattas av urminnes hävd, och att tillståndsansökan därför krävs. Länsstyrelsen har i Mark- och miljööverdomstolen anfört sammanfattningsvis följande.
Länsstyrelsen ifrågasätter inte att det har funnits en anläggning på platsen sedan före 1882. Under 1900-talet har dock sådana förändringar skett i anläggningens djup och läge som i väsentlig mån inverkat på vattenförhållandena och anläggningens dämmande effekt, att urminnes hävd inte ska anses föreligga. Turbiner installerades vid anläggningen år 1932 respektive 1946. De användes från början till direktdrift av sågen, för att i samband med en renovering 1988 ställas om till elproduktion och försäljning. Länsstyrelsen delar Högsta domstolens bedömning i återförvisningsmålet NJA 2024 s. 800 Gäddeviksås kvarn, att en förändring från kvarn till turbin inte nödvändigtvis innebär att verksamheten förändrats i sådan mån att äldre rättigheter förfaller. Däremot kan arbeten som utförs i anslutning till en sådan förändring medföra att verksamheten i sig inte kan bedrivas på samma sätt som tidigare. Detta har skett här; genom att två tidigare anläggningar i form av kvarnhjul har byggts samman så har den dämmande effekten ökat. I samband med att kvarnen byggdes om anlades turbinsumpar och kring år 2012–2013 har anläggningen gjutits på. Efter provtappning
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
2015, utförd av Miens vattenregleringsförening, drogs slutsatsen att avbördningsproblem med översvämningsrisk kunde uppstå. Historiskt har hela flödet ur sjön passerat genom den östra fåran. Att avbördningskapaciteten genom kvarnarna historiskt skulle ha varit densamma är orimligt, eftersom det antingen skulle lett till omfattande översvämningar, eller att kvarnarna utsatts för sådant vattentryck att de spolats sönder.
Det finns inget rättskraftigt avgörande avseende anläggningens nuvarande konstruktion och hur verksamheten bedrivs i relation till innan 1882. De tidigare avgöranden som R N hänvisat till, 1989 års vattendom (DVA 49/1989) och 1908 års utslag från Kinnevald häradssynerätt, gäller båda regleringsdammen vid Mien, ”Miebom”. Det faktum att det i 1989 års vattendom, som rörde Miens reglering, beslutats om att det krävs ett visst turbinpådrag vid Gäddeviksås vattenkraftsanläggning för att Miens reglering ska kunna följa kontrollbestämmelserna indikerar att vattenverksamheten vid Gäddeviksås, vid tiden för vattendomen, fått en i väsentlig mån annan karaktär. Av 1908 års utslag framgår att den ursprungliga dämningen av Mien var till för Gäddeviksås kvarn och såg men också att Mieån användes som flottled och att det villkorades hur vattnet skulle fördelas. Med hänsyn till att turbindriften och regleringen vid denna tagits upp inom ramen för 1989 års dom är det uppenbart att inverkan på vattenförhållandena idag är av annan karaktär än när vattenkraften endast utnyttjades för kvarnverksamhet före 1882. Under huvudförhandlingen i mark- och miljödom-stolen framkom att regleringen av Mien i dess östra fåra de facto inte skett vid den nuvarande dammbyggnaden, utan vid kraftverket i Gäddeviksås, för att undvika förlust av energi vid vattnets passage genom luckorna.
Att länsstyrelsen 2019 meddelat att Gäddeviksås är en sådan verksamhet som ska omfattas av den nationella planen och därefter 2020 meddelat vilken prövningsgrupp verksamheten ska ingå i innebär inte att länsstyrelsen har tagit ställning till om tillståndsprövning krävs.
Tingsryds kommun har anslutit sig till det som Länsstyrelsen i Kronobergs län har anfört. Även Kammarkollegiet och Älvräddarna har anfört att urminnes hävd inte ska anses föreligga. Älvräddarna har i huvudsak instämt med det som förts fram av
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
Länsstyrelsen i Kronobergs län. Kammarkollegiet har därutöver bland annat anfört att bestämmelserna om omprövning inklusive 5 a § införandelagen inte är tillämpliga, eftersom R N uppgett att produktionen med anledning av länsstyrelsens förbud upphörde den sista april 2015, och att någon verksamhet enligt 11 kap. 6 § miljöbalken därmed inte ”bedrevs” vid tidpunkten för ansökan till mark- och miljödomstolen, jfr 11 kap. 27 § miljöbalken.
R N har vidhållit att urminnes hävd föreligger. Han har utvecklat sin talan på samma sätt som i mark- och miljödomstolen, med i huvudsak följande förtydliganden och tillägg.
Det stämmer inte att den östra fåran skulle ha haft öppet vatten före 1882. Det krävdes dämning/luckor även framför underfallshjul. Ett tydligt belägg för att sådana dämmen även fanns framför vattenhjulen i Gäddeviksås och Midingsbråte återfinns i beskrivningen av anläggningarna i protokollet från häradssynen 1908 där läget för dammfästet framför respektive vattenhjul noga beskrevs. Det framgår också att det fanns en grundstock i rännan mellan de båda kvarnarna. Det dämdes således framför intagen i den östra fåran redan innan turbinerna installerades. Beträffande vattenförhållandena är hans verksamhet numera helt underordnad den vattenhushållning som sker i Karlshamn Energi Vatten AB:s regi och som styrs av Mark- och miljööverdomstolens dom i mål nr M 5224-21 (sambandsmålet). Skäl att ytterligare analysera hur vattnet tappats historiskt saknas därför. Det kan dock konstateras att de historiska beskrivningarna nämner att vattnet ofta inte räckte till all den verksamhet i form av kvarndrift, sågverk, smedja och flottning som förekom i de två ågrenarna. Man tvingades att prioritera viss verksamhet före annan, vilket tydliggörs av häradssynen 1908. Det var östra fåran som då prioriterades. Vidare fanns ett stort antal kvarnar nedströms i Mieån som ställde krav på vattentappningens kontinuitet. Detta tyder på att vattnet användes ofta och i stor myckenhet och att den historiska vattenhushållningen på platsen inte i något väsentligt avseende kan antas ha avvikit från moderna tiders. Det är ostridigt att båda kvarnarna är skattlagda och lagligen tillkomna. Nuvarande lokalisering och mått stämmer väl överens med historiska förhållanden. Det är alltså sannolikt att den verksamhet som bedrivs idag inte i något väsentligt avseende skiljer sig från hur den kan antas ha bedrivits före införandet av de
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
tillståndskrav som miljöbalken sedan ersatte. De ytterst begränsade förändringar som har skett vid anläggningen, teknik- och materialbyte, har inte heller medfört någon ändring av vare sig anläggningens läge, funktion eller inverkan på vattenförhållandena. Det faktum att verksamheten stoppades med anledning av länsstyrelsens förbud innebär inte att omprövning för moderna miljövillkor inte skulle kunna ske.
Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning.
Det är ostridigt i målet att det funnits anläggningar i form av kvarnar på platsen före 1882. Hävd har alltså uppkommit i och för sig och frågan i målet är om den hävden kan anses omfatta verksamheten som den bedrivs idag.
Det som Kammarkollegiet har anfört om att R N till följd av länsstyrelsens tidigare förbud stoppat produktionen den sista april 2015 innebär inte att verksamheten upphört att bedrivas på det sätt som avses i 11 kap. 27 § miljöbalken, eller att bestämmelserna om omprövning inte skulle vara tillämpliga, se Högsta domstolens dom, NJA 2024 s. 800 Gäddeviksås kvarn, punkten 13.
Mark- och miljööverdomstolen har gått igenom utredningen i målet och det parterna anfört. Inledningsvis konstaterar domstolen att före 1882 fanns både den östra fåran med två kvarnar och den västra fåran som utgjorde flottningsled. Avbördningen från Mien har således hanterats genom båda fårorna även före 1882. Av utredningen framgår vidare att kvarnarna och fårorna har samma lägen som 1882. Enbart ett byte från kvarnhjul till turbiner för att utvinna kraft utsläcker inte i och för sig en hävd. Även om turbinerna med deras anläggningar i åfåran skulle ha en något mer dämmande effekt än tidigare anläggning med kvarnhjul, kan skillnaden i dämning enligt Mark- och miljööverdomstolen inte anses väsentlig. Domstolen finner sammantaget, liksom mark- och miljödomstolen, att det inte har framkommit att anläggningarnas läge, funktion eller inverkan på vattenförhållandena skiljer sig i något väsentligt avseende från de anläggningar som uppfördes före 1882. Vattenverksamheten omfattas alltså i sin helhet av urminnes hävd, och kan omprövas för moderna miljövillkor. Länsstyrelsens i Kronobergs län och Tingsryds kommuns yrkande om återförvisning för prövning av om tillstånd kan meddelas ska därför avslås.
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
Villkorens utformning
Eftersom urminnes hävd föreligger ska anläggningen omprövas för moderna miljövillkor. Frågan är då om något av villkoren i mark- och miljödomstolens dom ska ändras och om ytterligare villkor ska läggas till.
Villkor 2 (om anordning för nedströms vandring och flöden genom flyktvägen tillika flodutskovet)
Länsstyrelsen i Kronobergs län har vidhållit det som anförts i mark- och miljödomstolen men gjort i huvudsak följande tillägg och förtydliganden.
För att uppnå miljökvalitetsnormer för vatten i Mieån är det avgörande att både uppströms och nedströms vandring fungerar. Flyktvägen såsom den är utformad enligt villkor 2 i mark- och miljödomstolens dom kommer inte att ha erforderlig funktion utan i stället utgöra ett vandringshinder för majoriteten av fisk och därmed medföra att miljökvalitetsnormer för vatten inte kan uppnås i Mieån samt strida mot kravet på bästa möjliga teknik i 2 kap. 3 § miljöbalken och rekommendationer enligt Havs- och vattenmyndighetens vägledning. Det finns skäl att justera villkoret så att det går i linje med vad Mark- och miljööverdomstolen i sambandsmålet föreskrev för uppströmspassagen i den västra fåran. Det villkoret ställer krav på bästa möjliga teknik vid anläggande av fiskväg och att det ska göras i samråd med länsstyrelsen. En flyktväg i enlighet med länsstyrelsens yrkande säkerställer funktionen även vid högre flöden i östra fåran, vilket bidrar till att miljökvalitetsnormerna kan upprätthållas.
Vattenförekomsten Mieån har i dagsläget måttlig status i fråga om ekologisk status, baserat på klassningen av fisk och bottenfauna som respektive bedöms genom förekomst och tätheter av laxfisk samt utebliven föryngring och lokalt utarmade bestånd av den fridlysta och hårt ansatta flodpärlmusslan. Ett av de största problemen anses vara fragmentering på grund av vandringshinder, vilket leder till otillräcklig täthet av värdfisk (laxfisk såsom öring). Om nuvarande dom och villkor står fast, så är det en överhängande risk att vattenförekomsten inte kommer att nå god status trots goda villkor på resterande nedströmsliggande vandringshinder. Under sådana
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
förhållanden behöver andra verksamheter som i dagsläget utgör vandringshinder nedströms få betydligt strängare krav (betydligt mer än enbart minimikrav) för att god status ska kunna uppnås.
Fiskvägen som ska anläggas i den västra fåran har genomförts med en målbild om 80 cm lång fisk med strömlinjeformad karaktär (såsom Miens öring). Flyktvägen måste vara anpassad efter samma förutsättningar som uppströmspassagen. Det är inte ett orimligt högt ställt krav eftersom det finns betydligt större fiskar i Mien och Mieån, på 100–120 cm. Fiskarter som har möjlighet att vandra upp i Mien, behöver också beredas möjlighet att vandra ned. Några av arterna i Mien med normalt behov av att vandra är den rödlistade laken (VU), gädda, abborre och mört. Det finns dock även arter med stort vandringsbehov såsom sjölevande öring och den akut hotade ålen. Stort vandringsbehov innebär att den sjölevande öringen för sin långsiktiga överlevnad har krav på möjlighet att vandra inte enbart för lek, utan även för tillväxt, övervintring, flykt undan dåliga förhållanden (t.ex. hög temperatur eller låg syrehalt) och spridning. Att låta fisk som är större och inte kan ta sig genom flyktöppningen få vända om, vandra uppströms förbi dämmet och hitta vägen ner i andra fåran, på det sätt som blir följden av mark- och miljödomstolens dom, kommer att leda till kraftiga förseningar av fiskens nedströmsvandring inför lek, fastklämd fisk och ofullständig nedströmsvandring eftersom fisk följer huvudflödet. Många fiskar kommer att ha svårt att vandra tillbaka, uppströms, förbi dämmet och kommer då att vara instängda i östra kanalen mellan dämmet och kraftverket. Samtliga fiskar över cirka en decimeter kommer i tilltagande grad bli påverkade negativt. Det låga flödet utgör också en problematik eftersom det inte heller medger nedströmsvandring för större fisk. Såväl djup som fiskens förmåga att hitta nedströmspassagen är kraftigt begränsad med aktuellt villkor.
I Havs- och vattenmyndighetens vägledning för fisk- och faunapassager anges att en flyktvägs bredd behöver uppgå till tre gånger bredden och 2,5 gånger höjden av den största fisken som ska passera, vilket i detta fall innebär en bredd om minst 24 cm och ett djup om minst 40 cm. I praxis finns det flera fall där liknande förhållande mellan fisk och bredd/djup har fastställts. Anledningen är att fiskar i regel inte trycker sig förbi trånga passager. Nuvarande bredd på 8 cm innebär att fisk som är cirka 3 cm bred har fullgod passagemöjlighet, vilket motsvarar fisk med en längd strax över
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
decimetern. Något större fiskar, upp till två decimeters längd, förväntas pressa sig igenom flyktöppningen, och för fiskar som är längre än två decimeter innebär flyktvägen ett definitivt vandringshinder. Nedströmspassagen vid Gäddeviksås är inte enbart att betrakta som en nödutgång när fiskar har missat fiskvägen i den västra fåran. Slitsrännan är inte optimerad för nedströmsvandring och fisk som färdas nedströms följer huvudflödet, vilket kommer att vara i den östra fåran under en stor del av tiden när turbinerna är i drift.
För flyktöppningens funktion är det viktigt att bredden i flyktöppningen successivt smalnar av för att öka vattenhastigheten för att undvika att fisk vänder om. En sådan avsmalning för fullgod effekt vore inte möjlig för flyktvägen i Gäddeviksås. Även om fisken mot förmodan skulle pressa sig genom bredden om 8 cm skulle en avsmalning innebära att den fastnade. Detta innebär att det som anges i mark- och miljödomstolens dom om att detaljprojektering ska göras i samråd med länsstyrelsen inte går att genomföra eftersom länsstyrelsen inte kan ge rimliga råd utifrån rådande bestämmelser.
Flödet till nedströmspassagen behöver också vara tillräckligt för att uppnå god effekt. Flyktvägens flöde utgör ofta en del av MLQ, där större delen tappas i uppströmspassagen och en mindre del i flyktvägen. I förekommande fall är det fråga om två olika verksamheter, men länsstyrelsen har yrkat en mindre kontinuerlig flödestappning i västra fåran än MLQ. Det kan därmed inte anses orimligt att åtminstone kvarvarande flöde behöver gå genom flyktvägen (cirka 0,1 m /s), vilket också är ett flöde som är i paritet med tidigare praxis. Det är väl vedertaget att för en god avledning till flyktöppningar krävs ett flöde om cirka 2–10 procent av totalflödet, där högre procentuell del av totalflödet krävs vid mindre anläggningar till följd av att det totala flödet i m /s är lägre. Om kraftverket inte startar förrän det går 0,3 m /s i den östra fåran skulle ett flöde om 0,02 m /s i bästa fall vara möjligt för situationer där enbart den mindre turbinen är i gång och allt vatten utom flyktöppningens 0,02 m /s går genom turbinen som kan hantera upp till 0,7 m /s enligt sökanden. Vid sitt maxtak om 0,7 m /s skulle flyktöppningens flöde utgöra 2,86 procent av totalflödet i östra fåran, vilket är i underkant. Eftersom högre procentuell andel av totalflödet krävs vid mindre vattendrag enligt rekommendationer är effektiviteten av flyktöppningen även i detta
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
fall tveksam. Redan vid 1 m /s i östra fåran går flyktvägen under 2 procent av totalflödet. Denna situation uppstår i regel cirka fem månader om året. Under den tiden är flödet till flyktvägen om 0,02 m /s ett vandringshinder som föranleder att miljökvalitetsnormer inte kan upprätthållas. Om det totala flödet till den östra fåran är 2,2 m /s (turbinernas totala kapacitet) blir 0,02 m /s 0,9 procent av totalflödet vilket är mindre än hälften av det absoluta minsta värdet för större vattendrag (> 10 m /s). Värt att notera är att betydligt mer vatten kan ledas till den östra fåran, även om turbinerna är på maxkapacitet.
Länsstyrelsen i Blekinge län har huvudsakligen hänvisat till det som Länsstyrelsen i Kronobergs län anfört när det gäller nedströmsvandring och brister gällande flyktrännan och tappningen i densamma, men gjort följande tillägg och förtydliganden.
Villkor som säkerställer väl fungerande anordningar för både uppströms och nedströms passage för samtliga naturligt förekommande vattenlevande organismer är en förutsättning och helt avgörande för att den aktuella vattenverksamheten ska kunna få fortsätta drivas. Utan sådana villkor utgör anläggningen ett vandringshinder och medverkar därmed till att miljökvalitetsnormen god ekologisk status för vattenförekomsten Mieån (Långasjön-Mien SE624418-144225) inte kan uppnås. Att fiskvägen blir just väl fungerande är en förutsättning för att återfå ett naturligt bestånd av öring i vattendraget vilket i sin tur är en förutsättning för att Mieåns flodpärlmusslor ska kunna uppnå ett livskraftigt bestånd och därmed nå gynnsam bevarandestatus. Flodpärlmusslan i Mieån är helt beroende av öring för sin föryngring och ingen känd föryngring sker bland vattendragets flodpärlmusslor. Beståndet av flodpärlmussla kommer således att dö ut i vattendraget om inte åtgärder sker som avsevärt ökar tätheten av öring. Vid den senaste statusklassningen har kvalitetsfaktorn konnektivitet bedömts ha dålig status. Den sammanlagda påverkan som alla dammar och vattenkraftverk har innebär att det är viktigt för att miljökvalitetsnormen god ekologisk status ska kunna uppnås att varje verksamhets påverkan på konnektivitet begränsas så långt möjligt genom åtgärder som motsvarar bästa möjliga teknik.
Mieån rinner genom, och är därmed en del av, flera Natura 2000-områden. Närmast Mien ligger Loberget och Ire. Båda dessa områden är utpekade för mindre vattendrag
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
(typ 3260) samt för arten flodpärlmussla. För att kunna uppnå gynnsam bevarandestatus för naturmiljöer och arter inom Lobergets del av Mieån krävs ett livskraftigt bestånd av flodpärlmussla och därmed en tillräckligt hög täthet av öringungar för att föryngringen ska fungera tillfredsställande. Att återskapa god konnektivitet vid Miens utlopp är en av flera åtgärder som bedöms vara nödvändiga inom vattenförekomsten för att det ska bli möjligt att nå gynnsam bevarandestatus för framför allt naturtypen mindre vattendrag, och i synnerhet flodpärlmussla, inom de berörda Natura 2000områdena. Bedömningen har gjorts att kraven motsvarar hög status för parametrarna konnektivitet i uppströms och nedströms riktning i vattendrag samt hög status för kvalitetsfaktorerna fisk och bottenfauna. Hög status innebär högre ställda krav än vad som är nödvändigt för att uppnå god ekologisk status.
Anordningen för nedströmspassage ska utformas för samma målarter som faunapassagen i den västra åfåran, dvs. alla naturligt förekommande fiskarter med en längd upp till 80 cm. Fiskar som vandrar nedströms följer huvudströmmen och kan därför förväntas simma ner i östra fåran vid tillfällen då turbinerna är i drift och en större mängd vatten tappas där. Det är inte en väl fungerande passagelösning enligt bästa möjliga teknik om fiskar tvingas vända och leta efter passagen i den västra åfåran eller simmar in i flyktöppningen och fastnar i flyktrännan. Det är uppenbart att 8 cm är alldeles för smalt för en stor andel av de fiskar som utgör målarter. Det är inte heller visat att ett flöde på 20 l/s är tillräckligt för att riktlinjerna ska kunna följas utan det är med stor sannolikhet för litet för att kunna uppnå tillräckliga dimensioner och lockeffekt.
Faunapassagen i den västra åfåran respektive flyktöppningen vid kraftverket i den östra fåran är inte att betrakta som en primär och en sekundär fiskväg utan båda är nödvändiga. När kraftverket är i gång går en inte obetydlig andel av flödet i den östra fåran och många fiskar som rör sig nedströms kan då förväntas följa strömmen mot kraftverksintaget. Det är innebörden av villkoret om nedströmspassage som är det viktiga, dvs. att passagelösningen ska motsvara bästa möjliga teknik. Länsstyrelsen har ingen invändning mot att villkoret formuleras på liknande sätt som det av Mark- och miljööverdomstolen ändrade villkor 6 i sambandsmålet.
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
Avbördningsförmågan förbi kraftverket och anläggningarnas sammanlagda avbördningsförmåga är otillräcklig vid ett 100-årsregn. Avbördningsförmågan i den östra fåran är kraftigt begränsad genom de gjutna turbinhusen vid kraftverksanläggningarna. Högflödet med statistisk återkomsttid på 10 år (HQ10) respektive 50 år (HQ50) beräknas vara 6,1 respektive 8,1 m /s. 100-årsflödet för tillrinningen till Mien anges vara 17 m /s. Sökanden har anfört att anläggningens totala avbördningskapacitet, genom både turbiner och utskov, är 4,7 m /s vid dämningsgräns. Räknas inte turbinernas slukförmåga med blir avbördningskapaciteten i den östra fåran bara 2,5 m /s enligt sökandens uppgifter. I samband med regleringen av Mien kom WSP vid en överslagsberäkning fram till att utskovets avbördningskapacitet snarare bara är 0,5 m /s. Avbördningen i den västra fåran påverkas av vilken avbördning som kan ske i den östra åfåran. Det flöde som inte skulle kunna avbördas i den östra åfåran överstiger vida kapaciteten hos den västra fåran som har bedömts vara 4,3 m /s. Även flöden lägre än 4,3 m /s i den västra fåran kan leda till problem med faunapassagens funktion genom för höga vattenhastigheter, erosion och skada på faunapassagen. Att säkerställa väl fungerande faunapassager både uppströms och nedströms förbi anläggningen för både stark- och svagsimmande arter är en förutsättning för att verksamheten ska kunna tillåtas eller anses ha moderna miljövillkor. Sökanden har inte visat att det med nuvarande avbördningsförmåga vid kraftverksanläggningen kan säkerställas att faunapassagen i den västra åfåran blir väl fungerande vid höga flöden.
Tingsryds kommun har anfört i huvudsak följande. En 80 mm bred spaltöppning som flyktväg i anslutning till turbinintagen är inte tillräcklig för att nedströmsvandrande stor fisk ska kunna finna och ta sig igenom denna flyktöppning. Kommunen instämmer i det Länsstyrelsen i Kronobergs län anfört gällande den del som berör nedströmspassagen. För anläggande av fiskpassage bör Havs- och vattenmyndighetens vägledning för bästa möjliga teknik för fiskpassage vara vägledande. Under en stor del av året räcker inte vattenflödet i Mieån till för att försörja fiskvägen i den västra åfåran och samtidigt ha turbindrift i den östra åfåran.
Älvräddarna har anfört bl.a. följande. Domen är en viktig del i arbetet med att uppfylla beslutade nationella miljömål, t.ex. Levande sjöar och vattendrag, samt miljökvalitetsnormer och de krav som i övrigt följer av EU-rätten. Att Mieån inte
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
uppnår god ekologisk status beror främst på vattenregimen och att vattendraget är mycket fragmenterat av artificiella hinder i form av dämmen. Mieån inklusive dalgången har stora värden och länsstyrelserna i Blekinge och Kronobergs län har föreslagit att hela Mieån, från mynningen hela vägen upp till sjön Mien, ska bli Natura 2000-område. Sökandens förslag för nedströmspassage och flyktöppning innebär i praktiken att endast små individer med en längd upp till cirka 10 cm kan passera, vilket inte är förenligt med bästa möjliga teknik. Mien har ett svagt bestånd av både uppströmslekande och nedströmslekande stor öring och ål samt ett svagt bestånd av stationär öring i ån nedströms som vid passage måste skyddas från att malas sönder i turbinerna. De instämmer i Länsstyrelsen i Blekinge läns farhågor angående kraftverkets avbördningsförmåga.
Miens FVOF har anfört att avbördningskapaciteten i den västra åfåran i och för sig är bestämmande för de krav om 17 m /s som ställs av Myndigheten för civilt försvar (tidigare Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) men att den sammantagna avbördningskapaciteten i västra och östra fåran är för liten.
R N har vidhållit det han har anfört i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg och förtydliganden.
Villkor 2 i mark- och miljödomstolens dom är fullt tillräckligt för den minoritet av fisk som missar insteget till den primära fiskvägen vid dammen som reglerar Mien. Det framgår av domen i sambandsmålet att den primära anordningen för vattenlevande faunas upp- och nedströms vandring ska utgöras av den västra åfåran. Flyktvägen i direkt anslutning till kraftverkets turbinintag behövs enbart som en nödutgång för de fiskar som mot förmodan skulle hamna framför intagens skyddsgaller. Drift av anläggningen kommer ytterst sällan att ske under perioden maj–oktober varför behovet av en flyktväg skulle kunna ifrågasättas. Trots det har han medgett en flyktväg.
Miljökvalitetsnormen kommer att säkerställas genom den primära fiskvägen i västra fåran. Påståenden om att miljökvalitetsnormen inte kommer att kunna uppfyllas är teoretiskt och inte tillämpbart för den flyktväg (nödutgång) det nu handlar om. Med hänsyn till kraftverksanläggningens underordnade betydelse i förhållande till den
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
planerade regleringsdammen uppströms framstår Länsstyrelsen i Kronobergs läns diskussion om miljökvalitetsnormer som mindre relevant för förevarande mål. Av SMHI:s vattenwebb framgår att en oreglerad Mien stundtals torrlägger Mieån. Den vattenhushållning som har föreslagits i sambandsmålet förbättrar i sig förutsättningarna för öring, flodpärlmussla och annan vattenlevande fauna. Den nuvarande, tillståndsgivna, dammanläggningen utgör idag ett definitivt vandringshinder. Föreslagna åtgärder förbättrar konnektiviteten. Oavsett om man jämför med jungfruliga eller befintliga förhållanden innebär den sammantagna lösningen med fiskväg, vattenhushållningsbestämmelser, flyktväg och fingaller en väsentlig förbättring av förutsättningarna för att miljökvalitetsnormen ska kunna uppnås. Med regleringen av Mien har en konstgjord vattenförekomst etablerats och rimligen borde den bedömas som kraftigt modifierad i sin relation. Utgångsläget för bedömningen av erforderliga åtgärder för förbättrad konnektivitet är en opåverkad flödesregim. Data från SMHI:s vattenwebb visar skillnader i reglerat flöde respektive oreglerat. Beslutad vattenhushållning leder till att Mieån inte förväntas torka ut och ska betraktas som en förbättring av fiskars vandringsmöjlighet. Det kan konstateras att vid oreglerad Mien, skulle det förekomma perioder med helt torrlagd Mieå nedströms Miens utlopp. Vid sådana torrperioder leder avdunstningen från Mien till s.k. negativ tillrinning, som ytterligare sänker sjöns nivå. Det ifrågasätts om det i en opåverkad flödesregim förekommit omfattande nedströmsvandring av öring i symbios med flodpärlmussla naturligt i området nedströms Gäddeviksås. Naturliga förhållanden blev särskilt belysta under torråret 2018. Utan mänsklig påverkan hade Mieån varit uttorkad större delen av sommar och höst. Den bakgrunden ska finnas med i bedömningen av föreslagna åtgärder. Genom att naturliga torrläggningsperioder uteblir har det naturliga genetiska urvalet av livet i vattnet störts och förväntningar från fiskeintressena överdrivits. De avståenden av drivvatten till kraftverkets turbiner som han gjort genom egna och Karlshamn Energi Vatten AB:s åtaganden för faunapassage ska anses väl tilltagna. Han har tagit ett omfattande ansvar för att miljökvalitetsnormen ska uppnås genom att avstå drivvatten långt över ett för strömkraftverk naturligt MLQ. Angående Natura- 2000, miljökvalitetsnormer och tillåtlighet så var verksamheten vid Gäddeviksås- Midingsbråte pågående när Natura 2000-områdena inrättades och utgjorde då en förutsättning för inrättandet. Fortsatt verksamhet kommer inte att påtagligt hindra syftet med bevarandeplanerna. Genom domen i sambandsmålet kommer god
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
konnektivitet i Mieån att nås och säkerställa förutsättningen för naturtypen 1029. Det är viktigt att förstå, att det är villkoren i sambandsmålet som styr flödena i Mieån. Elproduktionen i Gäddeviksås-Midingsbråte är underordnad de villkoren. Hans vattenverksamhets miljöpåverkan i sammanhanget är försumbar.
Länsstyrelsernas invändningar visar att de inte inser skillnaden mellan stora och små kraftverk när det gäller konstruktion av galler och flyktväg. I förevarande fall är det fråga om ett litet kraftverk. De exempel och den forskning som länsstyrelserna bygger sina invändningar på är hänförliga till förhållandena vid stora kraftverk, både i Sverige och utomlands. Eftersom det finns en flyktöppning bredvid gallren behöver fisken inte uppehålla sig vid gallren någon längre tid. Det saknas därför behov av uthållighet hos fisken i det avseendet. Att fisk som passerat en flyktöppning med 8 cm bredd i en vattenhastighet av cirka 1 m/s skulle vilja vända om är blott teoretisk. Det viktiga är att vattenhastigheten successivt ökar framför flyktvägen relativt vattenhastigheten genom intagsgaller, för att locka fisken mot flyktvägen. Det är inte storleken på avbördningen från flyktöppningen som är avgörande i det enskilda fallet. Det är vattenhastigheten framför gallren – i relation till den snabbare vattenhastigheten mot och genom flyktvägen – som är avgörande för gallrens och flyktvägens funktion. Vad gäller flödet 20 l/s till flyktvägen så har Karlstads universitet visat att ännu lägre flöde är tillräckligt, t.ex. vid Alsters kraftverk där en fiskpassage anpassad för ål anlagts. Studien visar att även andra fiskar valde flyktvägen och vandrade nedströms. Det finns även i Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013:14 exempel med fungerande flyktvägar där flödet är 0,015 m /s. Redan ett flöde genom flyktvägen på 0,02 m /s och ett basflöde i västra fåran på 0,2 m /s innebär att Mien måste tappas på 0,5 m /s innan kraftverket kan starta med dess minsta drivvatten på 0,3 m /s. Med beaktande av diagrammet Summerat medelflöde månadsvis 2004–2018 kommer kraftverket i normalfallet knappast att vara i drift under månaderna juni–oktober. Med 0,2 m /s förlängs stilleståndet till maj–november. Med ökande vattenhastighet uppströms flyktvägen till cirka 1 m/s med föreslagen utformning, bedöms flyktvägen bli väl fungerande med 0,02 m /s. Den nuvarande manuella flodluckan kommer att bytas till en automatisk som manövreras med elektrisk skruvdomkraft. I luckan anordnas en spalt med 80 mm bredd. Med manuellt hanterade bjälksättar 45 x 45 mm skapas en vattenpelare om minst 270 mm höjd. Det ger ett flöde om 0,02 m /s och en
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
medelhastighet på vattnet genom spalten på cirka 1 m/s. Om Mien stiger och formar en vattenpelare på 315 mm höjd, ger det ett flöde om 0,025 m /s, då kan ett bjälksätt placeras på de tidigare och vattenpelaren når åter 270 mm. Om Mien sänks avlägsnas på motsvarande vis bjälksättar från flodluckan. Mien avses enligt dom regleras i intervall om 6 cm/vecka. Funktionen kan enkelt kontrolleras. Minimitappning i flyktvägen måste bygga på den lokala förutsättningen tillgängligt vatten vid en oreglerad Mien, och inte jämföras med vattendrag med andra förutsättningar, dvs. naturligt MLQ = 0,13 m /s respektive LLQ = 0 m /s. Föreslaget basflöde i den västra åfåran är satt till 0,2 m /s och flyktvägen 0,02 m /s lika med 0,22 m /s, dvs. 46 procent mer än praxis. Därutöver är beslutat om klunkning med 0,5 m /s under öringens vandringsperiod. Åtgärder därutöver är oskäliga. För att nå högsta lockeffekt ska flyktöppningens spalt vara så smal som möjligt. Utifrån iakttagelser av fisk framför intagen föreslås bredden 80 mm. Då får man vid flödet 0,02 m /s en vattenpelare med 0,27 m höjd med vattenhastighet genom flyktöppningen på cirka 1 m/s vilket avviker påtagligt från vattenhastigheten genom intagsgallren som kan variera mellan 0,0 och 0,5 m/s. Han har fått fångster av stora gäddor och öringar i Mien men inte i Mieån.
Att i det föreslagna villkoret hänvisa till Havs- och vattenmyndighetens vägledning som Länsstyrelsen i Blekinge län yrkar är överflödigt och riskerar att bli för vagt och medföra tolkningssvårigheter (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 29 augusti 2023 i mål nr M 5224-21, s. 15-16).
Länsstyrelsen i Kronobergs läns påstående om att avbördningen genom kraftverket är max 0,5 m/s när turbinerna inte är i drift är vilseledande. Vid övre dämningsgräns avbördar fullt öppen flodlucka 2 m /s. Angående risker vid Miens utlopp måste förstås och vägas in vad regleringen av Mien syftar och leder till. Högflöden har erfarenhetsmässigt kort varaktighet och med en framsynt reglering relativt SMHI:s prognoser kan platsens högflöden i praktiken hanteras inom amplituden för Miens reglering, vilket också framgår av domen i sambandsmålet. ”Slutsatsen är att överdämningen i praktiken blir mindre än den som utläses av dammanläggningens avbördningskapacitet vid givna vattennivåer. Anledningen är att extrema dimensionerande flöden anges på dygnsbasis medan den betydande magasineringen i sjön kräver lång varaktighet,
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
typiskt längre än varaktigheten i det dimensionerade flödet för motsvarande vattenståndsökning.” Turbinernas slukförmåga framgår av den tekniska beskrivningen. Flodluckans ombyggnad påverkar inte dess avbördningsförmåga. Tillsammans med flodluckan är anläggningens maximala kapacitet 4,7 m /s vid övre dämningsgräns. Flodluckan vid kraftverket är dimensionerad för att avbörda turbinens slukförmåga, när turbinerna måste stoppas på grund av fel på elnätet eller andra orsaker. Flöden som inte kan passera kraftverket har avbördats i den västra åfåran med tidigare vattenhushållning sedan lång tid. Kraftverkets verksamhetsutövare har inte rådighet över vattenhushållningen i Mien.
Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning.
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att det inte finns något yrkande såvitt avser avbördningskapaciteten och tillägger följande. Frågan om avbördningen från sjön Mien har hanterats i tillståndet till regleringen av sjön, dvs. i sambandsmålet. I det tillståndet regleras också flödesfördelningen mellan fårorna, vilket sker vid dammbyggnaden uppströms kraftverket. Att väsentligt öka avbördningskapaciteten i östra fåran skulle fordra omfattande ombyggnationer av R N anläggningar, som funnits sedan lång tid. Det finns enligt Mark- och miljööverdomstolen inte tillräckliga skäl att i detta sammanhang ställa krav på ökad avbördningskapacitet genom östra fåran.
I frågan om nedströmsvandring i östra fåran görs följande bedömningar. Villkor 2 relaterar till villkor 3 i sambandsmålet. Av villkor 3 i sambandsmålet följer att ett minimiflöde om cirka 0,02 m /s alltid kommer att ledas till den östra fåran via ett rör i dammkroppens östra del. Villkoret är avsett att säkra ett tillflöde till den östra fåran som motsvarar utflödet i flyktvägen genom kraftverket, så att vattenområdet mellan regleringsdammen och kraftverket inte riskerar att dräneras under perioder då ingen tappning i övrigt sker i den östra fåran.
Länsstyrelserna i Kronobergs respektive Blekinge län och Tingsryds kommun har anfört att dimensionen på den beslutade flyktvägen är för liten, och därmed också flödet, för att majoriteten av de målarter som är aktuella ska kunna nyttja flyktvägen.
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
De anser att den i vart fall borde dimensioneras för samma fiskstorlekar som slitstrappan i den västra fåran, och länsstyrelserna har menat att flödet genom flyktvägen när turbinerna är i drift ska vara minst 0,1 m /s respektive 0,2 m /s. R N har å sin sida anfört att flyktvägen endast ska ses som en nödutgång för de fiskar som inte hittar till faunapassagen i den västra fåran och att det följer av tillståndet till regleringsdammen att någon tappning i den östra fåran inte kommer att ske under merparten av den tid på året som fiskarna vandrar. Han anser därför att villkor 2 är tillräckligt.
Av mark- och miljödomstolens domskäl i sambandsmålet framgår att slitstrappan i den västra fåran enligt ansökan dimensionerats för 80 cm lång fisk, men att ingen särskild målart angetts. Enligt villkor 10 i sambandsmålet ska basflödet genom slitstrappan vara minst 0,2 m /s under hela året. Av domskälen framgår att domstolen godtog detta i sammanhanget mindre flöde eftersom det, med den nya regleringen av Mien och mot bakgrund av att den mindre av turbinerna vid Gäddeviksås kräver minst 0,3 m /s för att starta, ändå kunde antas att det i praktiken skulle komma att tappas 0,350–0,450 m /s i den västra fåran i medeltal under året.
Parterna har hänfört sig till Havs- och vattenmyndighetens vägledning för fisk- och faunapassager (2020), bilaga 5.11 Lösningar för nedströmsvandrande fisk. Där anges bl.a. följande med avseende på flyktvägars dimensioner och flöden.
Flyktöppningens dimensioner bör utgå från de största individerna som ska passera och vara väl tilltagna för att fisk inte ska tveka att passera. Dimensionerna är ungefär desamma som för uppströmsvandrande fisk: minst 2,5 gånger höjden och 3 gånger bredden på den största fisk som ska passera. […] Om man måste välja är det lämpligt att prioritera djupet på bekostnad av bredden. […] Flödet i flyktvägen ska dels attrahera fisk, dels uppnå tillräckliga dimensioner i flyktöppningen. Vid små kraftverk krävs en högre andel av det totala flödet för att inte flyktvägens dimensioner ska bli för små. […] Förändringen i vattenhastighet i flyktöppningarna får inte ske för fort då kraftig acceleration kan leda till att fisk tvekar […]. […] För att undvika att fisk kan vända uppströms bör flödesökningen ske sakta men resultera i att vattenhastigheten till slut överstiger målarternas sprinthastighet […]. Detta kan åstadkommas genom en sakta avsmalnande flyktöppning. Av utredningen i målet framgår att en flyktväg genom kraftverket med en spaltbredd om 80 mm skulle fungera dåligt eller inte alls för fisk längre än cirka en decimeter,
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
vilket kan antas vara en betydande andel av den fisk som förväntas vandra mellan Mien och Mieån. Med beaktande av att sambandsmålet föreskriver ett minimiflöde om endast 0,2 m /s i den västra fåran och att den mindre av turbinerna i Gäddeviksås behöver 0,3 m /s för att kunna köras, kan flödet till den östra fåran, när turbinerna är i gång, ofta förväntas vara högre – och ibland betydligt högre – än flödet till den västra fåran. Även om faunapassagen i den västra fåran är tänkt att utgöra den primära fiskvägen för upp- och nedströmsvandring kommer fisk under dessa perioder i högre utsträckning att söka sig till den östra fåran. Att då ha en flyktväg där som endast fungerar för mindre fisk framstår inte som tillfredsställande, även med beaktande av den möjlighet som finns för fisken att vända om och söka sig tillbaka till den västra fåran.
Det är enligt domstolen en rimlig utgångspunkt att flyktvägen genom kraftverket dimensioneras efter samma fiskstorlekar som slitstrappan i den västra fåran. Detta eftersom de förväntas tjäna samma fiskpopulation. Flyktvägen enligt villkor 2 i markoch miljödomstolens dom är dock dimensionerad utifrån ett minsta tillflöde om 0,02 m /s. Detta tillflöde regleras i tillståndet till regleringsdammen och är inte föremål för prövning i detta mål. Att endast bredda flyktvägen till 24 cm för att den ska passa för upp till 80 cm långa fiskar, skulle vid ett mindre flöde inte ge en fungerande flyktväg utan riskera att dränera dammen mellan regleringsdammen och kraftverket.
Mark- och miljööverdomstolen har inte möjlighet att i detta mål besluta om att verksamhetsutövaren vid regleringsdammen ska tappa mer vatten i den östra fåran, eller påverka den reglering som sker vid regleringsdammen på något annat sätt. Eftersom flödet i östra fåran ofta kommer att vara större än minimitappningen till fåran om 0,02 m /s och hela flödet avbördas genom flyktöppningen när turbinerna inte är i gång, finns dock ett utrymme att förbättra flyktvägen när flödet så tillåter, i huvudsaklig överensstämmelse med det som Länsstyrelsen i Kronobergs län har yrkat. Med beaktande av behovet av en flyktväg för större nedströms vandrande fisk och till att turbinerna kan sättas i gång vid ett flöde om 0,3 m /s (den mindre) respektive 0,5 m /s (den större) bör minimiflödet genom flyktvägen, när turbinerna är i drift, bestämmas till cirka 0,1 m /s. I praktiken skulle det då fungera enligt följande. Vid flöden upp till 0,22 m /s tappas 0,02 m /s genom röret till den östra fåran och
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
resterande mängd i den västra fåran. Vid flöden därutöver men under 0,6 m /s, tappas 0,02 m /s genom röret, och verksamhetsutövaren vid regleringsdammen kan i teorin välja att inom ramen för villkor 11 i tillståndet tappa resterande mängd i den västra fåran, eller avleda någon mängd till den östra fåran i syfte att avlasta den västra fåran eller förbättra funktionen i den för nedströmsvandring i slitstrappan. När flödet når 0,6 m /s finns det tillräckligt med vatten för att tillgodose minimitappningen i den västra fåran (0,2 m /s), köra den mindre turbinen i kraftverket (0,3 m /s) och samtidigt släppa 0,1 m /s genom flyktvägen. Intill dess det finns tillräckligt flöde för att starta den mindre turbinen kan hela flödet släppas genom flyktvägen.
Som angetts ovan är fiskvägen i den västra fåran anpassad för alla målarter i vattensystemet. Av utredningen framgår att arterna vandrar både vår och höst och att de mest intensiva vandringsperioderna sker under april till juni och augusti till oktober. Öring, som är den mest utpräglade vandringsfisken av de arter som uppges finnas i vattensystemet, vandrar normalt uppströms för att leka under perioden augusti till december (SLU Artdatabanken). Ibland vandrar den upp redan under vintern eller våren och bestånd som vandrar nedströms förekommer. Laken kan göra kortare vandringar i samband med leken som sker under perioden december till mars (SLU Artdatabanken). Av Havs- och vattenmyndighetens vägledning för fisk- och faunapassager (2020), bilaga 5.4 Fiskinformation/Målarter Tabell 1 framgår när olika fiskarter vandrar för lek och upp- och nedströms. Den variation i vandringstider bland arterna gör att flyktvägen måste vara funktionell när fiskar når intagen till kraftverket.
När regleringen till östra fåran är stängd avbördas allt vatten, förutom den lilla mängd som släpps i röret, till fiskvägen i den västra fåran. Flyktvägen behöver under sådana förhållanden inte vara funktionell. När vatten avbördas i den östra fåran och turbinerna är i drift är behovet av flyktvägen som störst för fiskar som vandrar nedströms eller som följt med strömmen ner mot kraftverket och inte förmår vända om och hitta tillbaka till den västra fåran. Vid högre flöden finns utrymme att bredda flyktvägen så att den i högre utsträckning kan anpassas även till större fiskar. Det finns inte anledning att här närmare specificera hur flyktvägen ska dimensioneras, utan det får ske i samråd med länsstyrelsen i enlighet med villkoret. Det är då viktigt att det finns tillräcklig flexibilitet i konstruktionen så att flyktvägen, som även utgör flodutskov,
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
klarar både höga flöden när turbinerna är i drift, flöden när turbinerna inte är i drift men det släpps visst vatten i den östra fåran och låga flöden när utskovet i regleringsdammen är stängt och tillflödet endast är 0,02 m /s från röret.
Sammantaget bedömer Mark- och miljööverdomstolen att villkor 2 med den här föreslagna utformningen, som överensstämmer med Länsstyrelsen i Kronobergs läns yrkande, tillsammans med villkor 3 i sambandsmålet, också medför att miljökvalitetsnormen för ekologisk status inte äventyras av vattenkraftsverksamheten. Verksamheten bedöms inte heller medföra någon negativ påverkan på Natura-2000 områdena. Att i villkoret hänvisa till Havs- och vattenmyndighetens vägledning som Länsstyrelsen i Blekinge län har yrkat är dock överflödigt och riskerar att medföra tolkningssvårigheter (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 29 augusti 2023 i mål nr M 5224-21, s. 15-16).
Mot bakgrund av ovanstående ska villkor 2 formuleras i enlighet med domslutet.
Villkor 3 (om utformning av galler framför turbintag)
R N har i huvudsak anfört följande.
Gallrets allra viktigaste uppgift är att hindra levande fisk från att skadas. Fisken ska primärt hindras från att skadas av turbinerna, men får inte heller skadas av för hårt tryck mot gallret. Målet som ska uppnås är således att fisk inte ska komma till skada. Den avgörande fysiska faktorn för att hindra passage är spaltvidden. Spaltvidden är därmed det primära medlet för att uppnå det målet. Frågan om spaltvidd är inte kontroversiell i detta mål. Den avgörande fysiska faktorn för klämskador är vattenhastigheten mot gallret. Anpassning av vattenhastigheten är således det primära medlet för det mål som innebär att fisk ska hindras från att bli klämd. Vattenhastigheten mot ett galler kan anpassas på olika sätt t.ex. genom gallerytans storlek; ju större yta, desto lägre vattenhastighet. Gallerytans storlek kan i sin tur hanteras genom att gallret ges en viss lutning; ju mindre lutning mot horisontalplanet, desto större galleryta. Gallerlutningen är således ett medel som är underordnat såväl medlet ”gallerstorlek” som medlet ”vattenhastighet”. Eftersom vattenhastigheten är det primära medlet för att nå
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
det överordnade målet att inte skada fisk så bör man i första hand välja faktorn vattenhastighet när man beslutar om villkor. Det framstår som ostridigt att man vid forskning och beprövad erfarenhet kommit fram till att en vattenhastighet om maximalt 0,5 m/s mot ett fiskgaller inte skadar fisk.
Att besluta om ett villkor, exempelvis en viss gallerlutning, innebär dels att verksamhetsutövaren berövas möjligheten att välja ett annat medel, dels att villkoret kan bli onödigt betungande. Att schablonmässigt kräva gallerlutning om 35 grader leder inte till att avsedd skyddseffekt uppnås om det inte är utrett vilken vattenhastighet som ska bemästras. Vattenhastigheten genom ett galler med en given våt yta varierar med de flöden som passerar en turbins varje driftsituation. Maximal hastighet nås vid turbinens slukförmåga. Den våta ytan kan ökas antingen med större djup i intagskanalen från vattenytan eller med en bredare intagskanal som medger ett galler med större yta. Om begränsningar i en trång intagskanal hindrar djup och bredd är lösningen att luta gallret för att erhålla tillräcklig våt yta. Hur stor lutningen behöver vara för att nå avsedd skyddseffekt beror således på de lokala förutsättningarna. Ett villkor om vattenhastighet på maximalt 0,5 m/s genom ett gallers våta yta är helt tillräckligt för att en detaljprojektering ska kunna göras för att nå erforderlig skyddseffekt.
Det är i förevarande fall inte fråga om en intagskanal framför gallren utan om en ursprunglig naturfåra. Naturfåran är betydligt vidare och mer lugnflytande än vad en intagskanal normalt sett är. Detta är särskilt viktigt att notera eftersom många referensstationer där studier av gallerfunktion har gjorts, har haft just intagskanaler uppströms gallret. I förevarande fall leds vattnet mot två turbininlopp som omges av betongavsnitt och mellan sig har turbininloppen en flodlucka med föreslagen flyktväg. Vattenhastigheten i åfåran är mycket låg och fisk kan lätt navigera mot flyktvägen. Accelererande vattenhastigheter mot flyktöppningen kommer att vägleda fisken. Att mäta vattenhastigheten genom gallren hade möjligen kunnat vara intressant om spaltbredden hade varit så stor att en fisk hade kunnat passera. I förevarande fall kommer det att finnas fingaller framför turbinintagen och då är beräkningar av vattenhastigheten genom gallren inte intressanta att utreda.
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
H J, Vebro Industri AB, har beräknat vattenhastigheten i de två turbinintagen på Gäddeviksås och Midingsbråte och anser följande. ”Vad gäller vatten-hastigheter i intagen till Gäddeviksås Kvarn och Såg kan det sammanfattningsvis konstateras att ingen särskild begränsning behöver införas för driften av turbinen i Gäddeviksås, men att det bör införas någon form av pådragsbegränsning i Midings-bråte. Denna begränsning ska gälla då Miens vattenstånd understiger +95,10 m. Om begränsningen inte blir en logisk följd av vattenhushållningsbestämmelserna, bör ett tillstånd till driften av turbinen i Midingsbråte förenas med ett särskilt villkor om pådragsbegränsning som tryggar att vattenhastigheten i intaget alltid är mindre än 0,5 m/s.” Med de vattenhushållningsbestämmelser som sedermera bestämdes för verksamheten vid sjön Mien i sambandsmålet står det klart att den logiska följden av dessa bestämmelser blir just en sådan begränsning. Någon ytterligare, särskild pådragsbegränsning är inte nödvändig och inte heller någon lägre gallerlutning än den befintliga. Jämförelser bör göras med Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 30 oktober 2019 i mål nr M 3373-19, där den av sökanden föreslagna gallerlutningen om 55 grader kunde godtas med beaktande av vattenhastigheten.
Av Havs- och vattenmyndighetens vägledning för fisk- och faunapassager bilaga 5.11 Lösningar för nedströmsvandrande fisk framgår tydligt att det är vattenhastigheten som har den avgörande betydelsen för att fisk inte ska klämmas mot gallret. Där framgår att om man är osäker på hur strömningsbilden kommer att se ut, eller i de fall det är svårt att bedöma i förväg, är det säkrare att anlägga ett galler med lägre lutning (30–35 grader) för att minimera risken för att fisk kläms mot gallret. I förevarande fall har markoch miljödomstolen beslutat om villkor både om gallerlutning och om maximal vattenhastighet. Båda dessa villkor avser att garantera målet att fisk inte skadas. Vart och ett av villkoren är ensamt tillräckligt för att målet ska uppnås. Då möjlighet finns att besluta om maximal vattenhastighet är villkoret om 30–35 graders gallerlutning onödigt betungande för verksamhetsutövaren.
Det är de lokala förutsättningarna som ska bedömas. Vattenhushållningens tappningsställare visar när under året det överhuvudtaget finns flöde tillgängligt för kraftverkets drift. Det är också viktigt att förstå vilken av de två turbinerna eller båda som har förutsättningar att vara i drift vid olika nivåer på Mien. Området framför intagen till
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
Gäddeviksås kvarn och såg utgörs av Mieåns ursprungligt naturliga lopp strax innan intagen med betongdelar, flodlucka och två intag enligt den tekniska beskrivningen. Det handlar således om en intagskanal som inte anpassats till respektive intags bredd med hög anloppshastighet, utan i detta fall finns det goda möjligheter för fisk som inte valt den prioriterade fiskvägen vid regleringsdammen att navigera i området framför intagen och hitta den föreslagna flyktvägen. Låglutande galler är en väl fungerande lösning vid problem med höga anloppshastigheter. Vid anloppshastighet mindre än 0,5 m/s bedöms möjligheten för fisk att navigera till flyktöppning som god.
Utredningen inför ansökan visade att inga högre hastigheter än 0,5 m/s kan förekomma i anläggningen på Gäddeviksås. Anläggningen på Midingsbråte skulle ge 0,9 m/s om turbinen stod fullt öppen vid nedre sänkningsgräns +94,48. Det kommer inte att inträffa. Turbinen kommer att styras av det flöde från tappningsställaren som kommer att beslutas i sambandsmålet. Turbinernas pådrag måste vid var tid anpassas till det flöde som tillåts från regleringsdammen för att inte tappa fallhöjd i området mellan regleringsdammen och kraftverket. En ny mätning av vattenhastigheten framför intaget Midingsbråte har genomförts den 5 februari 2022. Mätningen gjordes cirka 1 meter framför gallret i 40 punkter och vattenhastighetens medelvärde beräknades till 0,34 m/s, vilket, med intagets våta vertikala yta vid aktuella +95.26 är 3,36 m , ger ett medelflöde på 1,14 m /s. Vid tidpunkten drevs turbinen på Gäddeviksås med begränsat pådrag som gav ett flöde på cirka 0,4 m /s. Via västra fåran, fiskvägen, släpptes samtidigt cirka 0,4 m /s. Med tillkommande biflöden mellan Gäddeviksås och mätstationen vid Loberget cirka 2,3 m /s den 31 januari 2022 finns en rimlighet i bedömningen att tappningen från regleringsdammen var cirka 2 m /s. Han startade turbinen vid Gäddeviksås den 27 oktober 2021 med 50 procent pådrag. Miens nivå vad då +95,18. Turbinen vid Midingsbråte startades den 1 november 2021 då Miens nivå var +95,20 och flödet vid Loberget var cirka 1,7 m /s.
Med ansökta flöden till fiskväg och tappningsbestämmelser i domen i sambandsmålet finns inte förutsättningar att köra turbinen vid Midingsbråte när Miens nivå understiger +95,20. Det förhållandet råder cirka 52 procent av året och främst under tid då fisk vandrar. Under denna tid kommer regleringsdammens luckor för östra fåran att vara stängda. Sannolikheten att befintlig lutning på intagsgallren vid kraftverket, med givna
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
förutsättningar skulle utgöra problem för nedströmsvandrande fisk, bedöms nästintill obefintlig.
Utredningen om vattnets anloppshastighet visar på marginal till 0,5 m/s även om turbinen skulle kunna köras med fullt pådrag. I ansökan har redogjorts för ombyggnad av flodlucka och underhållsarbete i samband med torrläggning av östra åfåran vid ombyggnad av Miens regleringsdamm. Underhållsarbetena innebär bl.a. att de s.k. gallerdurkarna byts till konventionella intagsgaller med 18 mm spaltvidd, bättre geometri och mindre fallförluster. Sämsta fallets princip vid beräkning av anloppshastighet mot intaget Gäddeviksås visar att skäl saknas att anlägga 30–35 grader lutande intagsgaller mot horisontalplanet. Sämsta fallets princip jämte tillgängligt flöde under +95,20 och därmed verklig anloppshastighet mot intaget Midingsbråte visar att skäl saknas att anlägga 30–25 grader lutande intagsgaller mot horisontalplanet.
Länsstyrelsen i Kronobergs län har i huvudsak anfört följande.
Det av mark- och miljödomstolen beslutade låglutande gallret är i samklang med Havs- och vattenmyndighetens rekommendationer, men kommer om villkor 2 inte justeras bara att vara till gagn för små fiskar. Det R N uppger om att gallrets viktigaste uppgift är att hindra fisk från att skada sig på turbiner samt tryck mot gallret och att det primära medlet för att uppnå detta är spaltvidden, stämmer inte. Det stämmer inte heller att fysiska faktorn för klämskador beror på vattenhastighet mot gallret, samt att gallerlutning skulle vara underordnat både gallerstorlek och vatten-hastighet och att en vattenhastighet under 0,5 m/s genom gallrets våta yta borde vara tillräckligt. I Havsoch vattenmyndighetens vägledning om nedströmspassager framgår det att ”spaltvidden i kombination med lutning och vattenhastighet påverkar hur anordningen fungerar som avledare för olika arter”. Det framgår också att det enbart i ytterst särskilda fall kan anses vara befogat med lutning över 45 grader, och att höga krav då ställs på flera flyktöppningar som är lätta för fisken att hitta kombinerat med låg vattenhastighet (under 0,25 m/s). Anledningen till 45 graders lutning som ett övre högsta tak i normalfall är att svep- och normalhastigheten är densamma vid 45 graders lutning. Värden över detta innebär således en högre hastighet genom gallret
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
än längs med gallret, vilket avsevärt försämrar gallrets förmåga att leda fisk mot flyktöppningen. Lutningen har med andra ord ingen underordnad roll, utan måste ses i samspel med andra faktorer. I R N beräkningar av vattenhastigheterna genom gallret har arealen för intagens area beräknats utan att hänsyn tagits till gallrets påverkan på den våta arean. Vid hänsyn till den våta arean med gallren (18 mm spaltvidd och 10 mm tjocklek för rundat fingaller) inräknat återfinns vattenhastigheter över 0,5 m/s alltid genom gallret, utom för Gäddeviksås vid vattenytan +95,4 till strax under 95,2. De enda situationer då låglutande galler inte behövs vid vattenhastigheter <5 m/s är då avbördningen i flyktvägen är hög och det finns en eller flera flyktvägar som är lätta att hitta vilket inte är fallet här. Låglutande galler med 30–35 graders lutning är därmed fortsatt aktuellt ur vattenhastighetssynpunkt.
Ett gallers funktion är inte enbart att förhindra fisk från att tryckas mot gallret. En funktionsduglig nedströmspassage innefattar någon typ av galler som kan leda fisk mot flyktvägsöppningar. Att uppnå 90 procents passageeffektivitet i nedströmsled är rimligen vad som krävs för att det ska vara fråga om ett ”passerbart vandringshinder”. Hastigheten genom gallret är vanligen väsentligt högre än i intagskanalen. Till följd av förekomsten av regleringsdämmet uppströms turbinintagskanalen samt ålens passage behöver fisk uthålligt kunna undvika gallret vilket medför att vattenhastigheter behöver vara <0,25 m/s, något som visats vara i stort sett omöjligt vid kraftverkets drift. Låglutande, avledande galler med erforderlig utformning och tappning i flyktväg är således grundförutsättningar för en fungerande flyktväg.
Om Mark- och miljööverdomstolen bifaller länsstyrelsens andrahandsyrkande om ändring av villkor 2 blir villkor 3 överflödigt. I framtagandet av en nedströmspassage enligt bästa möjliga teknik skulle förvisso 18 mm spaltvidd kunna inrymmas, under förutsättning att lutningen på gallret är tillräckligt låg. Utan den övriga konstruktionens specifikationer är dock 18 mm spaltvidd inte nödvändigtvis funktionellt, utan måste avgöras i sin helhet.
Länsstyrelsen i Blekinge län har i huvudsak anfört följande. De mätningar av vattenhastigheten som har utförts visar att vattenhastigheten vid intaget inte understiger 0,25 m/s. När mätningarna på grund av isbildning har utförts på cirka 1 m
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
avstånd från gallret kan det även finns risk att de uppmätta vattenhastigheterna är lägre än de verkliga vattenhastigheterna vid gallret. Vidare saknas i den överklagade tillståndsdomen villkor om flyktöppning med stor avbördning. De dimensioner och den avbördning för flyktöppningen som har föreskrivits är för små/låga även om gallret är låglutande. I enlighet med det Länsstyrelsen i Kronobergs län anfört behöver det alltså ställas krav på låglutande galler i enlighet med villkor 3 i mark- och miljödomstolens dom för att en väl fungerande anordning för nedströmspassage ska kunna åstadkommas.
Kammarkollegiet och Tingsryds kommun har anslutit sig till det som Länsstyrelsen i Kronobergs län har anfört i frågan om galler. Kommunen har även instämt med länsstyrelsen i frågan och vattenhastigheten genom gallret.
Älvräddarna har anfört att Mien har ett svagt bestånd av både uppströmslekande och nedströmslekande stor öring och ål samt ett svagt bestånd av stationär öring i ån nedströms som vid passage måste skyddas från att malas sönder i turbinerna.
Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning.
R N har anfört att det är vattenhastigheten genom gallren som är avgörande för gallrens funktion som skydd mot turbinerna och att ett villkor om att denna ska uppnås på ett visst sätt, dvs. genom en viss gallerlutning, är onödigt betungande för verksamhetsutövaren eftersom det finns ett åtagande om att vattenhastigheten genom gallren får uppgå till högst 0,5 m/s. Länsstyrelserna i Kronobergs och Blekinge län m.fl. har anfört att vattenhastigheten endast är en av de faktorer som ska beaktas vid utformningen av galler framför turbinintag, och att det i detta fall inte är visat att vattenhastigheten är så pass låg att låglutande galler inte behövs.
Av bilaga 5.11 till Havs- och vattenmyndighetens vägledning för fisk- och faunapassager framgår bl.a. följande avseende gallers utformning.
Fiskanpassade galler har utformats för att leda både fisk och skräp och förhindra att dessa följer med vattnet in i turbinerna. Jämfört med konventionella galler har dessa galler en lutning på mindre än 45 grader och ofta en mindre
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
spaltvidd för att skydda fisk från att simma genom turbinerna. Den låga lutningen gör att kraften som verkar längs med gallret är större än kraften som verkar vinkelrätt mot (genom) gallret. När kraften är större längs med gallret, minskar risken att fisken fastnar emot eller trycks igenom gallret. […] Om lutningen är 30 grader blir kraften längs med gallret dubbelt så stor som kraften vinkelrätt mot gallret.
Om man är osäker på hur strömningsbilden kommer se ut, eller i de fall det är svårt att bedöma i förväg, är det säkrare att anlägga ett galler med lägre lutning (30–35 grader) för att minimera risken att fisk kläms fast mot gallret. […] Om vattnet i intagskanalen har en hastighet som understiger fiskens marschhastighet […] har fisken en möjlighet att vända uppströms för att hitta flyktvägar. Vid hastigheter < 0,5 m/s har såväl smolt som ål möjlighet att undvika ett vertikalt galler en kortare tid […]. Vid vattenhastigheter < 0,25 m/s kan fisken uthålligt undvika gallret […]. En högre lutning på gallret än 45 grader kan således accepteras om gallret är litet och det finns en eller flera flyktöppningar i närheten med stor avbördning som underlättar för fisken att hitta öppningarna. Eftersom ett galler med hög lutning inte erbjuder vägledning mot flyktöppningen på samma sätt som ett låglutande galler så ställs extra höga krav på flyktöppningen. Vid vattenhastigheter i intagskanalen som är större än 0,5 m/s är risken stor att många fiskar har svårt att undvika gallret under en längre tid varför ett låglutande galler är att föredra.
Parterna har presenterat utredning avseende vattenhastigheten genom gallren som ger visst stöd för slutsatsen att vattenhastigheten genom gallren vid den mindre turbinen understiger 0,5 m/s, men att högre hastigheter förekommer genom gallret vid den större turbinen. Parterna är således överens om att vattenhastigheten genom den större turbinen kan komma att överstiga 0,5 m/s, att gallrens funktion är att leda fisken mot flyktvägen och att det är fråga om mindre flöden, vilket i regel ställer högre krav på gallrens lutning. Även mot bakgrund av att R N har åtagit sig att vattenhastigheten får
uppgå till högst 0,5 m/s har han inte visat att vattenhastigheterna genom gallren är så låga att låglutande galler inte behövs utifrån flyktvägens funktion i övrigt. Mark- och miljööverdomstolen finner mot bakgrund av detta att utformningen av villkor 3 är väl avvägd. Som Havs- och vattenmyndighetens vägledning anger reduceras kraften från vattnet, vinkelrätt mot gallret, när gallret lutar. Det gör att fisken inte tvingas mot gallret med samma kraft vid en lutning av 30–35 grader jämfört med dagens lutningar som är 72 respektive 77 grader, vilket i sin tur ökar möjligheten för fisken att hitta flyktvägen. Sammantaget anser Mark- och miljööverdomstolen att R N yrkande om att
ändra villkor 3 ska avslås.
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
Enligt Havs- och vattenmyndighetens vägledning måste gallren, oavsett typ, vara försedda med flyktöppningar dimensionerade utifrån målarternas preferenser och placerade så att fisken har möjlighet att hitta dem, för att flyktvägen ska fylla sin funktion. Från flyktöppningarna ska fisken sedan ledas till flyktvägen. I aktuellt fall kommer flodutskovet, mellan intagen till turbinerna, att byggas om till en flyktväg. Någon avledning från intagsgallren till flyktvägen kommer inte att finnas. På grund av avsaknaden av det direkta sambandet mellan intagsgallren och flyktvägen anser domstolen att det finns behov av både villkor 2 och 3. Det finns därmed inte förutsättningar för att helt ta bort villkor 3 som Länsstyrelsen i Kronobergs län har föreslagit.
Villkor om minimiflöde i västra fåran för igångsättande av turbinerna
Länsstyrelsen i Kronobergs län har anfört i huvudsak följande.
Tilläggsyrkandet om att turbindrift inte får ske förrän minst 0,4 m /s avleds till den västra fåran motiveras utifrån att Mark- och miljööverdomstolen i sambandsmålet anger att den totala minsta tappningen i västra fåran kommer att uppgå till 0,4 m /s. I det målet visades att det redan vid denna tappning kunde noteras låga vattendjup i västra fåran som riskerade funktionen av uppströmspassagen. Mark- och miljööverdomstolen föreskrev dock inte några sådana villkor i sambandsmålet med anledning av att Gäddeviksås kvarn enligt den numera upphävda domen i mål nr M 5221-21 saknade tillstånd. Att nu föreskriva ett sådant villkor bör således inte innebära en väsentlig påverkan på verksamheten i Gäddeviksås kraftverk, och utgör även en skälig avvägning sett till uppnåendet av god status kontra de enskilda intressena vid Gäddeviksås. Det ligger däremot på verksamhetsutövaren för regleringsdammen att tillse vilket flöde som leds genom västra respektive östra fåran, samtidigt som verksamhetsutövaren också har ett villkorat ansvar att tillse att västra fårans fiskväg inklusive anlockningen har fullgod funktion i enlighet med bästa möjliga teknik.
Villkor 10 i sambandsmålet berör minimitappningen till den västra fåran och är inte tillräckligt för att tillgodose behovet av fiskväg. Det är med tydlighet visat att behövligt djup i den västra fåran inte går att få till med en så låg tappning som
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
0,2 m /s. I likhet med vad Mark- och miljööverdomstolen tidigare ansett anför nu även R N att det kommer att krävas minst 350–400 l/s för att uppfylla villkoret. Utan något villkor som styr möjligheten att hålla flödet på 350–400 l/s kommer det att finnas möjlighet och incitament att tappa endast 200 l/s till den västra fåran, vilket allvarligt kommer att påverka dess funktion som faunapassage.
Länsstyrelsen i Blekinge län har anfört i huvudsak följande.
Enligt Mark- och miljödomstolens dom i sambandsmålet ska en faunapassage, där uppströms vandring kan ske, anläggas i den västra fåran. I domen finns villkor för faunapassagen som även berör eventuell vattenkraftsverksamhet vid Gäddeviksås, framför allt villkor 10–12. Villkor 6 i den dom som är föremål för nu aktuell prövning, tydliggör att kravet på en faunapassage även gäller vattenverksamheten vid Gäddeviksås. Det behövs därför ett villkor om att ett vattenflöde på minst 0,4 m /s ska tappas i faunapassagen i den västra åfåran för att vatten ska få avledas till turbindrift i den östra fåran. Med hänsyn till hur villkoren 10, 11 och 6 i sambandsmålet är formulerade så är det både möjligt och nödvändigt att föreskriva ett sådant villkor för kraftverksverksamheten i Gäddeviksås. Detta för att säkerställa ett tillräckligt flöde i den västra fåran för att faunapassagen ska kunna utformas med tillräckligt djup m.m. i enlighet med det av Mark- och miljööverdomstolen ändrade villkor 6 i sambandsmålet.
Vidare anges i villkor 10 i sambandsmålet som reglerar Mien att klunkning ska ske under ett dygn per vecka under perioden 1 september–30 november, förutsatt att detta tillåts med hänsyn till sjönivå och magasineringskrav. Det anges även att kraftverken vid Gäddeviksås/Midingsbråte samtidigt ska vara avstängda. Med anledning av det här villkoret behövs även ett villkor för kraftverksamheten vid Gäddeviksås, om att turbinerna ska vara avstängda då klunkning sker. I villkor 12 i sambandsmålet anges att ”[r]egleringen av vattenflödet till den östra fåran ska endast ske vid den nya dammbyggnaden.” Det villkoret anger hur regleringen av sjön Mien och tappningen från sjön ska ske. Det säger inget om hur vattnet som tappas från Mien ska fördelas mellan den östra och västra fåran. I villkor 10 i domen finns bl.a. krav på att ett basflöde på 200 l/s ska tappas i den västra fåran. I villkor 3 finns samtidigt en bestämmelse om att det alltid, genom ett rör, ska avledas 20 l/s till den östra fåran.
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
I villkor 11 i sambandsmålet anges dock att ”[n]är kraftverket i anläggningen Gäddeviksås/Midingsbråte inte är i drift ska tappning ur Mien prioriteras till västra fåran i syfte att utgöra extra lockvatten, med undantag för avledning enligt villkor 3.” Det betyder att det är möjligt att föreskriva villkor om när kraftverket får drivas, och därigenom styra hur vattnet som tappas från Mien ska prioriteras mellan fiskvägen och kraftverket.
Ett flöde på minst 400 l/s behövs i faunapassagen i den västra fåran för att säkerställa att den kan utformas i enlighet med riktlinjerna för bästa möjliga teknik. Det är ett krav som behövs för att säkerställa att verksamheten inte medverkar till att miljökvalitetsnormen god ekologisk status inte kan uppnås i vattenförekomsten Mieån: Långasjön- Mien och bevarandemålen för Natura 2000-områdena Grimsmåla, Ire och Loberget. Det är ingen rimlighetsbedömning som ska göras när det gäller åtgärder som är nödvändiga för att kunna uppnå gällande miljökvalitetsnormer samt bevarandemål för Natura 2000-områdena nedströms. Hur mycket vatten som behöver tappas i flyktvägen eller faunapassagen i den västra fåran beror på vilket flöde som krävs för att de ska kunna bli väl fungerande både vad gäller lockeffekt, djup, bredd och vattenhastighet. Faunapassagernas funktion måste säkerställas innan vatten får nyttjas för kraftproduktion.
På grund av osäkerhet i modellerade data kan man inte utgå från att det i referensförhållandet har förekommit 0-flöden från Mien. Det kan ha förekommit mycket låga flöden men när flödena minskar naturligt så sker det långsamt och vattenlevande organismer hinner då oftast flytta sig och anpassa sig till lägre flöden. Det finns uppgifter om att det historiskt har funnits stora bestånd av flodpärlmussla i den övre delen av Mieån vilket talar för att det historiskt har varit gynnsamma förhållanden för flodpärlmusslor i Mieån. Klimatförändringarna gör att torrperioderna förväntas bli vanligare och längre i framtiden. Den nya regleringen av Mien medför en lägre risk för att extrema lågflöden uppstår och kan motverka effekten av klimatförändringarna vilket är positivt från naturmiljösynpunkt.
R N har anfört i huvudsak följande. Yrkandena är onödiga och ska avslås. Tillrinningen i kvarnfåran styrs helt av den verksamhet som bedrivs vid dammen av
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
Karlshamn Energi Vatten AB och Mieåns vattenregleringsföretag u p a enligt gällande tillstånd. MLQ vid oreglerade förhållanden är 0,13 m /s och skulle vid ett strömkraftverk utgöra vattenflöde till fiskväg. Här ska vara ett basflöde på 0,2 m /s i västra åfåran och 0,02 m /s i flyktvägen – totalt 0,22 m /s vatten för fiskvägar. Därtill kommer klunkning i västra åfåran med 0,5 m /s när uppströmsvandring av fisk är mest frekvent. Kraftverket kommer inte att vara i drift när Mien tappas på mindre än 0,5 m /s. I praktiken blir det således oftast mer än det beslutade basflödet i västra åfåran. Ett villkor om att turbindrift inte får ske innan minst 0,4 m /s avleds till västra åfåran är helt överflödigt. Eftersom minsta drivvatten för att starta den mindre turbinen i Gäddeviksås-Midingsbråte är 0,3 m /s, erfordras att tappningsställaren medger att 0,5 m /s kan tappas ur Mien, för att basflödet i den västra åfåran enligt villkor 10 i sambandsmålet inte ska understigas, om den mindre turbinen startas. Det är villkor 12 i sambandsmålet som styr när turbinerna i Gäddeviksås-Midingsbråte kan köras. Verksamhetsutövaren vid Gäddeviksås och Midingsbråte har att anpassa sin drift efter Karlshamn Energi Vatten AB:s vattenhushållning vid varje tidpunkt och får hålla till godo med de vattenvolymer som på så sätt släpps i östra fåran. Det ankommer på Karlshamn Energi Vatten AB att ansvara för vattenhushållningen och det är därför under alla omständigheter inte lämpligt att inskränka kraftverksägarens rätt att driva turbinerna enligt länsstyrelsernas förslag. Domen i sambandsmålet hindar inte Karlshamn Energi Vatten AB att släppa vatten i östra fåran innan 400 liter släpps i västra fåran. Det är mer lämpligt att använda det vatten som släpps i östra fåran för elproduktion än att bara låta det rinna genom flodutskovet.
Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning.
Under rubriken ”Villkor flödesfördelning” i sambandsmålet återfinns villkoren 10–13. Villkor 10 reglerar hur mycket vatten som minst ska tappas i den västra fåran. Här anges bl.a. att basflödet genom slitstrappan under hela året ska vara 0,20 m /s och att flödet under perioden 1 september–30 november under ett dygn per vecka ska vara 0,5 m /s (klunkning), förutsatt att det tillåts med hänsyn till sjönivå och magasineringskrav. I anslutning till villkoret om klunkning anges ”Kraftverken vid Gäddeviksås/Midingsbråte är avstängda.” Enligt villkor 12 ska regleringen av vattenflödet till den östra fåran endast ske via den nya dammbyggnaden.
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att regleringen av sjön Mien inklusive hur flödet ska fördelas mellan den västra och den östra fåran regleras fullt ut i tillståndet till regleringsdammen. Verksamhetsutövaren vid kraftverket kan inte påverka hur mycket vatten som tappas ur sjön eller hur det fördelas mellan fårorna. Det är därför inte lämpligt att knyta turbindriften till en viss tappning vid regleringsdammen. Markoch miljööverdomstolen finner därmed att det som anges under ”Åtaganden” i den nu överklagade domen får anses tillräckligt för att hantera det som länsstyrelserna vill uppnå med det yrkade villkoret. Vad Länsstyrelsen i Kronobergs län anfört om hur flödet i den västra fåran sett ut i praktiken sedan tillståndet till regleringsdammen fick laga kraft föranleder ingen annan bedömning.
När det gäller Länsstyrelsen i Blekinge läns yrkande om ett villkor att turbinerna ska vara avstängda vid klunkning finner Mark- och miljööverdomstolen att detta bäst regleras genom det allmänna villkoret, så som det är formulerat i mark- och miljödomstolens dom. R N får härvid anses ha åtagit sig att inte starta turbinerna när klunkning sker i den västra fåran, i enlighet med villkor 10 i tillståndet till regleringsdammen.
Villkor om faunapassage i östra fåran
Tingsryds kommun har anfört i huvudsak följande. Fiskvägen förbi regleringsdammen i Mien samt förbi den nedströms belägna verksamheten vid vattenkraftverken handlar inte bara om en slitstrappa i betong med ett starkt begränsat vattenflöde vid sjön Miens utlopp i Mieån. I stället är det fråga om en fiskväg utefter hela sträckan mellan sjön Mien och den lugnflytande delen av Mieån strax söder om den allmänna vägen 649 mellan Gäddeviksås och Midingsbråte. Denna fiskväg är tänkt att utgöras av den västra åfåran inom det aktuella området. Fria vandringsvägar för alla typer av fisk (stor/liten, stark-/svagsimmande) i båda riktningarna behöver tryggas i de två sambandsmålen. I sjön Mien finns ett sjölevande bestånd av öring. Öringen har sina lek- och uppväxtområden i några mindre åar och bäckar uppströms Mien i områdena norr och väster om sjön. Under torrperioder kan öringen och annan fisk på grund av vattenbrist inte komma till och leva i dessa lek- och uppväxtområden uppströms Mien. Av dessa anledningar är det särskilt viktigt att det kan beredas fullgoda möjligheter
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
nedströms Mien i Mieån som behövs i form av faunapassager, god vattentillgång samt vattendjup och vattenhastighet och lockvattenutformning som är anpassad till alla fiskarter och fiskstorlekar. Sjön Mien är en meteoritsjö och dess vatten och därmed även vattnet i Mieån är därför i jämförelse med andra vatten i Sydsverige unikt vad gäller kvalitet, klarhet m.m. Regleringen av Mien i syfte att förse Karlshams kommuns vattentäkt med vatten tryggar tillgången till ett vattenflöde i Mieån som är tillräckligt för fungerande faunapassager. För att behålla och utveckla den biologiska mångfalden i Mieåns avrinningsområde är det av största vikt att fria vandringsvägar/faunapassager anläggs i hela Mieån från havet och upp till sjön Mien. Genom att bygga bort vandringshindren och därmed skapa fri konnektivitet samt förbättra strömvattenbiotoperna gynnas bl.a. beståndet av öring och bottenfaunan med bestånd av flodpärlmussla och målarmussla. Nu aktuellt mål och sambandsmålet lägger den viktiga grunden för en fortsatt naturmiljöanpassning i Mieån.
Miens FVOF har anfört att anläggningen vid Miens utlopp ska ses som två dammar, där fungerande upp- och nedströmspassage krävs i båda åfårorna.
R N har anfört i huvudsak följande. Han styr inte över dammens reglering och kan därför inte åläggas några villkor som relaterar till regleringen eller kommunikationen kring denna. Kommunens yrkanden om faunapassage hänger samman med och avser de åtgärder som verksamhetsutövaren i sambandsmålet avser att utföra i syfte att förbättra konnektiviteten så att verksamheten inte hindrar eller försvårar uppnåendet av miljökvalitetsnormen. Om kommunens talan ska uppfattas som att det avser en annan form av faunapassage i östra fåran än en flyktväg i anslutning till gallret, tillbakavisas detta yrkande på den grunden att det inte är en förutsättning för uppnående av miljökvalitetsnormen samt att det skulle innebära ett alltför betungande villkor. Beträffande ansvarsfrågan hänvisas till vad som följer av villkor 6 i mark- och miljödomstolens dom.
Mark och miljööverdomstolen gör följande bedömning.
Mark- och miljööverdomstolen uppfattar att Tingsryds kommun anser att det även i östra fåran ska skapas en faunapassage som möjliggör uppströms och nedströms
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
vandring för förekommande arter. I sambandsmålet har beslutats om villkor om fisktrappa och tappning från Mien. Tappningen har prioriterats till den västra fåran för att skapa en väl fungerande faunapassage. Regleringen av tappningen innebär att förutsättningarna för en faunapassage i den östra fåran försämrats, eftersom flödet dit kommer att vara både begränsat och oregelbundet, samtidigt som nyttan av ytterligare en passage kan ifrågasättas. Som framgår ovan bedömer domstolen dessutom att villkor 2 tillsammans med villkor 3 i sambandsmålet medför att miljökvalitetsnormen för ekologisk status inte äventyras av vattenkraftsverksamheten. Mot den bakgrunden är det inte rimligt att ställa ett sådant krav. Kommunens yrkande i denna del ska därmed avslås.
Tid för översyn av villkor och andra bestämmelser
R N har som grund för att tiden för översyn ska ändras från 20 till 40 år anfört i huvudsak följande. Verksamheten har varit investeringstung på det sättet att han har tvingats genomföra en omprövnings- och tillståndsprocess vilket varit ekonomiskt betungande jämfört med om han kunnat invänta tiden för omprövning enligt den nationella planen. Hans verksamhet måste utifrån dess miljöpåverkan, kommande moderniseringsbehov och de beslutade villkoren betraktas som ett normalfall och tidsbegränsningen bör därför bestämmas till 40 år.
Länsstyrelsen i Blekinge län har motsatt sig att tiden för översyn ändras och anfört i huvudsak följande. Även om krav på åtgärder för att minska påverkan av bristande konnektivitet, genom påverkan på kvalitetsfaktorn fisk, kommer bli resultatet av de omprövningar för moderna miljövillkor som ska genomföras, kommer det ta tid innan sådana åtgärder har genomförts. Därefter kommer det ta ytterligare en tid innan vattenmiljön har hunnit återhämta sig och det går att bedöma om åtgärderna har varit tillräckliga eller inte. En period om 20 år är dock fullt tillräcklig för att kunna göra en sådan uppföljande bedömning. Med hänsyn till att det finns flera Natura 2000-områden inom den aktuella vattenförekomsten är det särskilt angeläget att en sådan uppföljande bedömning görs utan onödigt dröjsmål. En översyn av miljökvalitetsnormerna pågår för närvarande där normerna även ska anpassas till de krav som behöver ställas med hänsyn till att syftet med berörda Natura 2000-områden ska uppnås. Tiden är även
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
rimlig med hänsyn till möjligheterna att nyttiggöra gjorda och kommande investeringar.
Länsstyrelsen i Kronobergs län har inte motsatt sig en ändring i och för sig men menar att länsstyrelsen enligt 24 kap. 5 § miljöbalken kan begära omprövning av villkor innan 40 år passerat, om verksamheten medför att en miljökvalitetsnorm inte följs vilket skulle bli utfallet med de villkor som mark- och miljödomstolen föreskrev. Detta vore dock onödigt komplicerat och kostsamt för samtliga inblandade och bör undvikas i möjligaste mån.
Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning.
Enligt förarbetena bör tiden för översyn av villkor och andra bestämmelser fastställas med hänsyn till verksamhetens miljöpåverkan och kommande moderniseringsbehov så att verksamheten inte på grund av utebliven uppdatering kommer att komma i konflikt med kravet att rätt kvalitet på vattenmiljön ska uppnås. För en investeringstung verksamhet som produktion av vattenkraftsel bör i normalfallet första uppdateringen kunna resultera i att nästa uppdatering inte behövs förrän efter fyrtio eller femtio år. (Se prop. 2017/18:243 s. 217.)
Med det villkor för flyktvägen som länsstyrelsen föreslagit och nu fått bifall till föreligger inte längre de problem som påtalats av länsstyrelserna. Mark- och miljödomstolen bedömer att kraftverket med de villkor som nu sätts är en anläggning med mindre påverkan på konnektiviteten och att den ombyggnad som kommer att behöva ske med anledning av omprövningen för moderna miljövillkor måste anses vara investeringstung i relation till verksamhetens storlek och miljöpåverkan. Verksamheten är också till stor del beroende av regleringen av Mien vars tillstånd är satt på prövotid men när slutliga villkor satts inte kan förväntas behöva omprövas med kortare intervall än 40 år. Mark- och miljööverdomstolen finner därför inte anledning att frångå den normala tiden för översyn om 40 år. Tiden för översyn av villkor och andra bestämmelser ska därför ändras i enlighet med R N yrkande.
SVEA HOVRÄTT DOM M 16600-24
Rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen
För ansökningsmål om vattenverksamhet är i fråga om rättegångskostnader i 25 kap. 2 § miljöbalken föreskrivet att sökanden ska svara för sina och motpartens rättegångskostnader vid mark- och miljödomstolen. Av 25 kap. 1 § miljöbalken framgår att rättegångsbalkens regler om rättegångskostnader inte gäller i ansökningsmål om omprövning av vattenverksamhet för moderna miljövillkor. Detta undantag från huvudregeln för vad som annars gäller i fråga om rättegångskostnader för ansökningsmål om vattenverksamhet tillkom i samband med att systemet med omprövning för moderna miljövillkor infördes 2018. Mark- och miljööverdomstolen har i ett tidigare mål, där mark- och miljödomstolen ansett att ett förstahandsyrkande om omprövning för moderna miljövillkor inte kunde prövas och därefter prövat ett andrahandsyrkande om tillstånd, bedömt att sökanden i det fallet ska stå för motpartens rättegångskostnader, i enlighet med huvudregeln (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 10 mars 2025 i mål nr ÖM 16477-23).
I fall som det förevarande, där fråga är om omprövning, ska dock undantaget i 25 kap. 1 § miljöbalken tillämpas. Vid en annan bedömning skulle hela tanken med att sökanden inte ska behöva stå för rättegångskostnader i mål om omprövning för moderna miljövillkor undergrävas, eftersom dessa mål inte sällan kan förväntas innehålla ett andrahandsyrkande om tillståndsprövning. R N yrkande ska således bifallas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast den 5 maj 2026
I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Fredrik Ludwigs och tekniska rådet Annika Billstein Andersson samt hovrättsråden Katarina Welin och Catharina Adlercreutz, referent.
Bilaga A
Sid 1 (69) VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Mål nr M 3583-19 Mark- och miljödomstolen 2021-03-31 meddelad i Växjö
SÖKANDE
R N
Ombud: P B O
SAKEN
Ansökan om omprövning för moderna miljövillkor på fastigheterna X och Y, Tingsryds kommun
Avrinningsområde: 85 Mieån N: 6249466 E: 490476 SWEREF99 TM
DOMSLUT
Gällande tillstånd
Befintlig verksamhet vid vattenkraftverken på X och Y omfattas av urminnes hävd.
Villkor
1Verksamheten ska bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angetts i ansökan samt med vad sökandena i övrigt uppgett eller åtagit sig i målet, om inte annat framgår av villkor nedan.
2En anordning för nedströms vandring (flyktväg) ska installeras i anslutning till turbinintagen. Den ska utformas med en spaltbredd av minst 80 mm och medge en avledning av ca 20 l/s. Detaljprojektering ska ske efter samråd med tillsynsmyndigheten.
Sid 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
3Fingaller med lutningen 30-35 grader mot horisontalplanet och med spaltvidden maximalt 18 mm ska installeras framför turbinintagen.
4Vid insteget till den västra fåran ska anordningar iordningsställas för att styra uppströms fiskvandring till faunapassagen.
5De under villkorspunkterna 2-4 redovisade åtgärderna ska om möjligt utföras samordnat med att anläggningar i mål M 2627-19 rivs ut och nya dammbyggnader m.m. uppförs. Villkorspunkt 2-4 ska vara utförda senast fem år från lagakraftvunnen dom i målet.
6Om faunapassagen som beslutats i mål M 2627-19 inte kommer till stånd eller underhållet av den inte sköts ska innehavaren av nu aktuella kraftverk bibehålla/anlägga och underhålla faunapassage med miljömässigt motsvarande funktioner. Alternativt får innehavaren riva ut kraftverken.
7Uppställning av arbetsfordon eller behållare med drivmedel får inte ske inom vattenskyddsområde. Fordon och arbetsmaskiner som nyttjas inom arbetsområdet ska använda hydrauloljor, smörjfetter etc. som är miljöanpassade enligt svensk standard SS 15 54 34 respektive 15 54 70 samt av RISE har bedömts uppfylla kraven i respektive standard.
8Arbetsmaskiner som används i eller i närheten av vattenområde ska vara försedda med slangbrottsventiler.
9Eventuella tillfälliga upplag ska ske inom särskilt markerad area, dock minst 10 m från vattenområde. Området ska avstädas efter användning.
10Ett kontrollprogram ska upprättas och ges in till tillsynsmyndigheten senast två månader efter laga kraftvunnen dom. Kontrollprogrammet ska godkännas av Länsstyrelsen i Kronobergs län.
Sid 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Översyn av villkor m. m.
Mark- och miljödomstolen bestämmer enligt 22 kap. 29 § miljöbalken att ansökan för översyn av villkoren och andra bestämmelser ska lämnas in till mark- och miljödomstolen senast den 31 december 2041.
Tillstånd inom vattenskyddsområde
Mark- och miljödomstolen lämnar R N tillstånd att tillfälligt lägga upp avfall från rivningsarbeten etc inom den sekundära zonen av vattenskyddsområdet Mien- Långasjön.
Strömfallsfastighet
Mark- och miljödomstolen fastställer att rätten till tillgodogörande av vattenkraften ska för framtiden vara förenad med fastigheten Y, Tingsryds kommun, såsom strömfallsfastighet.
Verkställighet
Befintlig vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel får bedrivas till dess denna prövning är klar (lagakraftvunnet avgörande). Därefter gäller avgörandet och där fastställda villkor m.m.
Prövningsavgift
Mark- och miljödomstolen ändrar inte den tidigare beslutade prövningsavgiften om 1 650 kr.
Rättegångskostnader
Mark- och miljödomstolen förpliktar R N att betala ersättning för rättegångskostnader till Länsstyrelsen i Kronobergs län med 56 800 kr inklusive moms avseende arbete.
Sid 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Mark- och miljödomstolen förpliktar R N att betala ersättning för rättegångskostnader till Tingsryds kommun med 15 000 kr inklusive moms avseende arbete.
Mark- och miljödomstolen förpliktar R N att betala ersättning för rättegångskostnader till Miens fiskevårdsområdesförening med 20 000 kr.
På beloppen ska utgå ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.
Mark- och miljödomstolen avslår Miens vattenråds yrkande om ersättning för rättegångskostnader.
Ogillade yrkanden
Mark- och miljödomstolen ogillar övriga framställda yrkanden som inte särskilt har behandlats ovan.
Sid 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
SÖKANDENS BESKRIVNING AV PLATSEN, NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN M.M.
Vattenkraftsanläggningen på X och Y i Tingsryds kommun är belägen i Mieån strax nedströms sjön Miens utlopp. Elkraftproduktion har ägt rum på platsen sedan början av 1900-talet och fram till 2015 då sökanden förbjöds att fortsätta turbindrift med anledning av påstådd avsaknad av erforderliga tillstånd för denna drift.
Vattenkraftsanläggningen är ett så kallat strömkraftverk. Sökanden bedriver inte och har själv inte heller tidigare bedrivit någon aktiv vattenreglering utan driften har skett med utnyttjande av det vattenflöde som innehavaren av regleringsrätten i Mien, enligt separat tillståndsdom, vid varje given tidpunkt släppt till kraftverksfåran genom den uppströms liggande regleringsdammen.
Kraftverksdriften och regleringen av sjön Mien hänger tätt samman men har skilda verksamhetsutövare. Förevarande ansökan har därför samordnats med Karlshamn Energi och Vatten AB (KEAB) och Mieåns vattenregleringsförening UPA som i mål M 2627-19 ansöker om bland annat nya vattenhushållningsbestämmelser.
Kraftverksanläggningen utgör i sig ett vandringshinder för fisk men den tillståndsgivna regleringsdammen strax uppströms anläggningen utgör ett definitivt vandringshinder. Väster om kraftverksfåran finns en åfåra som historiskt har tillkommit för flottningsändamål. Avsikten är att denna åfåra ska utformas som en faunapassage för såväl nedströms som uppströms fiskvandring förbi såväl kraftverket som regleringsdammen. Arbetet med denna faunapassage ska samordnas mellan R N och Karlshamn Energi Vatten AB och Mieåns Vattenregleringsförening UPA varvid R N huvudsakliga ansvar ska ligga på de specifika anpassningar som krävs vid faunapassagens insteg i söder.
Av de sökta åtgärderna är det enbart de skadeförebyggande åtgärderna som fysiskt kommer att utgöra någon förändring jämfört med historiska förhållanden. Därtill
Sid 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
kommer återstarten av turbindriften efter driftuppehållet innebära att verksamheten i denna del återgår till tidigare förhållanden.
ANSÖKAN
Yrkande
R N yrkar, i första hand, att mark- och miljödomstolen - med beaktande av bestämmelserna i MP 5 a§, MB 11 kap 6 §, MB 11 kap 27 §, MB 24 kap 10 § -
a) fastställer moderna miljövillkor för den vattenverksamhet som R N med stöd av urminnes hävd bedriver på fastigheterna Tingsryd X och Tingsryd Y och som föreslås av R N på sidan 3 i ansökan.
Vid en omprövning för moderna miljövillkor enligt förstahandsyrkandet blir följande kompletterande yrkanden aktuella för genomförandet av de åtgärder som krävs för att kravet på moderna miljövillkor ska uppfyllas.
R N yrkar således vidare att mark- och miljödomstolen b) lämnar sökanden tillstånd att utföra åtgärder inom vattenskyddsområde Långasjön-Mien, c) bestämmer prövningsavgiften till 1 650 kr, d) bestämmer arbetstiden till fem år, samt e) fastställer att anspråk enligt 24 kap. 13 § miljöbalken på grund av oförutsedd skada ska, för att få tas upp till prövning, anmälas till mark- och miljödomstolen inom fem (5) år från arbetstidens utgång.
Slutligen yrkar R N att mark- och miljödomstolen,
Sid 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
f) fastställer att rätten till tillgodogörande av vattenkraften för framtiden ska vara förenad med fastigheten Y, Tingsryds kommun såsom strömfallsfastighet, samt g) fastställer att vid omprövning av tillståndet med stöd av 24 kap miljöbalken är tillståndshavaren enligt 31 kap 22 § andra stycket 1 p miljöbalken inte skyldig att utan ersättning avstå från mer än en tjugondedel av produktionsvärdet av den vattenkraft som enligt tillståndet kan tas ut vid kraftverket efter avdrag för den del av produktionsvärdet som är en följd av vattenregleringar.
I den händelse mark- och miljödomstolen helt eller delvis inte kan bifalla R N förstahandsyrkande yrkar R N, således i andra hand, att mark- och miljödomstolen
a) ger tillstånd till att på fastigheterna Tingsryd X och Tingsryd Y (1) få bibehålla befintlig vattenkraftanläggning bestående av bl a två turbinsumpar och två turbiner med tillhörande reglerings-anordningar och intags- samt utskovskanaler, redovisade i till ansökan bifogad teknisk beskrivning, ansökans Bilaga B, (2) få förändra vattnets djup och läge på sätt som bestäms av anläggningens utformning och nyttjande samt (3) bedriva vattenverksamhet vid kraftverksanläggningen för två turbiner med en sammanlagd slukförmåga om 2,2 m /s samt att (4) i gränslinjen mellan de nämnda fastigheterna, genom befintlig flodlucka, leda maximalt 2,5 m /s vatten. b) lämnar sökanden tillstånd att utföra åtgärder inom vattenskyddsområde Långasjön-Mien, c) godkänner den till ansökan bifogade miljökonsekvensbeskrivningen, d) bestämmer prövningsavgiften till 1 650 kr, e) bestämmer arbetstiden till fem år,
Sid 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
f) fastställer att rätten till tillgodogörande av vattenkraften för framtiden ska vara förenad med fastigheten Y, Tingsryds kommun såsom strömfallsfastighet, g) fastställer att anspråk enligt 24 kap. 13 § miljöbalken på grund av oförutsedd skada ska, för att få tas upp till prövning, anmälas till mark- och miljödomstolen inom fem (5) år från arbetstidens utgång, samt h) fastställer att vid omprövning av tillståndet med stöd av 24 kap miljöbalken är tillståndshavaren enligt 31 kap 22 § andra stycket 1 p miljöbalken inte skyldig att utan ersättning avstå från mer än en tjugondedel av produktionsvärdet av den vattenkraft som enligt tillståndet kan tas ut vid kraftverket efter avdrag för den del av produktionsvärdet som är en följd av vattenregleringar.
R N yrkar slutligen att mark- och miljödomstolen förordnar att han utan hinder av laga kraft ska ha rätt att återuppta kraftproduktion vid sin anläggning på X och Y.
Anläggningens historia, tidigare beslut samt sökandens grunder för urminnes hävd och för att driften ska få återupptas
Gäddeviksås kvarn och Midingsbråtes kvarnar har dokumenterade anor från 1600talet. Kvarnarna skattlades i början av 1800-talet. Av protokoll från häradssyn och utslag 1908 framgår bl. a. att den ursprungliga dämningen av Mien var till för Gäddeviksås kvarn och såg, men också att Mieån användes som flottled och att det villkorades hur vattnet skulle fördelas.
"Beträffande de olika ågrenarna uppges och antecknas: att ursprungligen funnits endast den östra ågrenen, der allt vattnet framrunnit; att emellertid i urminnes tider den vestra ågrenen gräfts uteslutande för flottning; att den östra ågrenen fortfarande är djupare och framför mera vatten; att under 1860-talet i vestra ågrenen något nedanför hålldammen anlagts ett sågverk; att de gamla mjölkvarnarna Midingsbråte qvarn och Gäddeviksås qvarn ligga i östra ågrenen något nedanför det i vestra ågrenen liggande sågverket, att det ansetts och
Sid 9 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
tillämpats att qvarnana i den östra ågrenen haft företrädesrätt till vattnet framför sågverket i den vestra grenen; [...J Några skattläggnings- eller andra handlingar angående qvarnarna förevisades icke men det är ostridigt att båda qvarnarna äro skattlagda och lagligen tillkomna".
Genom dom DVA 49/1989 meddelad 1989-08-28 av Växjö tingsrätt, Vattendomstolen, i mål VA 56/1985, ändrades tappningsplanen för regleringen av sjön Mien. Av domen framgår att villkoren bl. a. ska kontrolleras genom turbinpådrag och flöde genom anläggningen vid Gäddeviksås. Den ändrade tappningsplanen medförde också att ägaren till Gäddeviksås kvarn och såg tillerkändes ersättning för det intrång i utbyggd vattenkraft som den nya tappningsplanen medförde. Att ekonomisk ersättning för förlorad vattenkraft dömts ut visar att kraftutvinningen så sent som 1989 betraktades som ett legalt intresse som åtnjöt rättsordningens skydd. Detta synsätt befästes ytterligare genom att samma tillståndsmyndighet låtit kraftverksanläggning ingå som ett verktyg för vattenregleringen. Om verksamheten vid vattenkraftverket inte hade ansetts ha tillkommit i laga ordning hade ersättning inte utdömts och reglering och flöde hade inte relaterats till anläggningens funktion.
I en komplettering av ansökan vidhåller R N att verksamheten omfattas av urminnes hävd och därmed har sådan rättskraft som motsvarar tillstånd enligt miljöbalken.
Utöver vad som angivits ovan och vad som framgår av berörda delar av Länsstyrelsen Blekinge rapport 2015:13 "Vattenanknutna kulturmiljöer vid Mieån", bilaga 4 till MKB inklusive de hänvisningar som görs i den rapporten, får R N anföra och tillägga följande beträffande de hävdvunna rättigheterna.
Genom de lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 2019, samt genom avgöranden från Mark- och miljööverdomstolen i närtid, är det tydligt att tidigare restriktiva tolkning och tillämpning avseende institutet urminnes hävd har övergetts till förmån för en mer inkluderande tillämpning av institutet.
Sid 10 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Civilutskottet har exempelvis under lagstiftningsarbetet avseende de nya reglerna framfört att beviskraven för att man som sökande innehar tillstånd enligt en äldre rättighet inte ska kunna ställas så höga att det i praktiken blir omöjligt att bevisa att tillstånd innehas. Det bör räcka att verksamhetsutövaren med hänsyn till omständigheterna kan göra sannolikt att den verksamhet som bedrivs i dag inte i något väsentligt avseende skiljer sig från hur den kan antas ha bedrivits före införandet av de tillståndskrav som miljöbalken ersatte (se Civilutskottets betänkande 2017/18:CU31).
Även MÖD har i dom av den 15 januari 2019 i mål nr M 8563-17 gjort bedömningen att hävd anses uppkommit om den verksamhet som bedrivs idag inte i något väsentligt avseende skiljer sig från hur den kan antas ha bedrivits historiskt. I målet från den 15 januari 2019 hade framkommit att det funnits en anläggning före 1882. Det fanns dock ingen uppgift om hur dammen såg ut före 1882. På 1970-talet lades kvarnverksamheten ned och dammen blev en s.k. överfallsdamm. Med hänvisning till att dammens läge och funktion samt dess inverkan på vattenförhållandena i allt väsentligt förefaller ha varit desamma sedan uppförandet kom MÖD fram till att omständigheterna att vattenavledningen till såg och kvarn upphörde på 1970-talet inte innebar att hävden hade brutits.
Vid Gäddeviksås och Midingsbråte har man sedan 1600-talet tillvaratagit vattnets kraft för varierande ändamål genom uppdämning av sjön Mien, se bland annat "Utdrag af protokollet hållet vid Häradssyn invid Miesjön 1908". Av protokollet kan bland annat utläsas att det på 1860-talet anlades en såg på platsen och att där då redan fanns två mjölkvarnar som var skattlagda och lagligen tillkomna. De båda mjölkvarnarna, som var belägna i den östra fåran, hade företrädesrätt till vattnet framför sågverket i den västra fåran.
Kraftverksanläggningens läge och funktion samt dess inverkan på vattenförhållandena har i allt väsentligt varit densamma oaktat att kraften utnyttjats för olika ändamål genom århundradena. Dämningen av sjön har vid flera tillfällen
Sid 11 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
genomgått prövningar och den befintliga dammen är sedan 1989 lagligförklarad. Kraftverksanläggningen och utvinningen av kraft har emellertid inte ifrågasatts före 2012 då Länsstyrelsen inledde tillsyn.
Under de senare årtiondena har kraftverksamheten bedrivits i enlighet med vad som medgivits med beaktande av de vattenhushållningsbestämmelser som följer av 1989 års dom. Det ska noteras att vattenhushållningsbestämmelserna enligt denna dom förutsätter turbinpådrag vid R N anläggning och det kan påpekas att R N tillerkänts ersättning för de fallförluster som domen innebar för hans verksamhet. Domen medger vidare full valfrihet i fråga om fördelning av vatten-flödena mellan de två åfårorna.
Beträffande det ofrivilliga driftuppehåll som föranleddes av Länsstyrelsens föreläggande från 2013, vilket senare fastställdes av Mark- och miljödomstolen, ska följande noteras.
Föreläggandet om att upphöra med vattenkraftproduktion genom turbindrift avser den verksamhet som R N bedriver på X. Resterande delar av den vattenverksamhet som R N bedriver på sina fastigheter omfattas således inte av något förbud utan omfattas utan tvekan av den hävdvunna rätt som motsvarar tillstånd enligt miljöbalken.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan om tolkning och tillämpning av institutet urminnes hävd framstår Länsstyrelsens föreläggande från 2013 som ogrundat och ska därför inte tillmätas någon betydelse i sammanhanget ens beträffande turbinverksamheten på X. Stöd för ett sådant synsätt finns och i det senare tillkomna beslutet om att R N anläggning ska omfattas av den nationella planen för moderna miljövillkor. Det beslutet får anses innebära att myndigheterna - med beaktande av ny lagstiftning, rättspraxis och nya tolkningsdirektiv - har gjort ett nytt ställningstagande avseende kraftproduktion på R N anläggning.
Sid 12 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Under huvudförhandlingen uppger sökanden att till den historiska beskrivningen ska tilläggas att det har kommit beslut om att anläggningen omfattas av den nationella planen (NAP) för omprövning av vattenkraft.
Normalt sett när man prövar denna typ av verksamhet är det samma verksamhetsutövare som har regleringen, dammen och som sköter dämningen. Här är en specifik situation där regleringsverksamheten och ägandet av dammen ligger i en annan verksamhetsutövares hand och i detta fall fungerar verksamhetsutövarens verksamhet som en liten ö. Det gör att konsekvenserna av denna verksamhet är väldigt lokala och sträcker sig just till själva platsen för där byggnaderna ligger samt 100 meter uppströms och 100 meter nedströms.
Sökanden anser att anläggningen är ett typexempel på ny möjlighet för att kraftverksanläggningar ska kunna använda den prövningen. Det som har ifrågasatts har varit att anläggningen har varit stängd under en tid. R N har inte frångått någon rätt att utvinna kraft utan hävdar alltjämt den hävdvunna rätten att tillvarata den kraft som kommer från regleringen.
Länsstyrelsens i Kronobergs läns föreläggande mot turbindrift drabbar och omfattar inte kraftverksverksamheten på Y. Det innebär att verksamheten på Midingsbråte inte har något förbud idag och där är det direkt och utan tvekan så att man ska tillämpa reglerna om omprövning för moderna miljövillkor. Förbudet på kraftverksamheten för Gäddeviksås tillkom en tid innan lagstiftningen ändrades och förtydligades i hur man ska skulle se på urminnes hävd med mera. Detta ska alltså ses som en parentes till den kontinuitet som har varit på platsen. Sökanden ser sig som en verksamhetsutövare i en pågående verksamhet. Därför bör man kunna tillämpa reglerna om moderna miljövillkor. Driftuppehållet ska inte ligga i vägen för det. Skulle det vara så att man inte kan betrakta det på detta vis är det bara Gäddeviksås som i så fall ska tillståndsprövas och då är det bara den turbinens miljöpåverkan som ska bedömas. Lagstiftaren har varit tydlig med att man inte ska vara onödigt krånglig och krävande i processen för prövning av den här typen av
Sid 13 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
anläggningar, alltså tillståndsprövningar av de äldre kraftverken. Det ska inte ställas onödigt höga beviskrav.
Avseende omprövning för moderna miljövillkor finns inte krav på samråd och miljökonsekvensbeskrivning. Man ska alltså inte kräva eller medverka till att det sker inflation i hur höga krav man ställer på en miljökonsekvensbeskrivning. I detta fall ska det under alla omständigheter vara på det vis att den miljöbedömning som är gjord är alldeles tillräckligt tillsammans med den miljökonsekvensbeskrivning som sökandena i M 2627-19 lämnat och som sökanden har hänvisat till. All annan formell stränghet i bedömningen här skulle strida mot lagstiftarens och de nya behoven som samhället har att få fram och att ge tillstånd för fortsatt drift för denna typ av anläggning som producerar förnyelsebar energi.
Huvudförhandlingen avslutades med en syn. Sökanden beskrev då bland annat att det tidigare var ett vattenhjul som drev kraftverket där turbinerna är idag. När man körde med vattenhjul stämde man av och gjorde ett dämme. Intagsluckorna är kvar och idag är det öppet in till turbinerna. På senare tid har ingenting ändrats, kvar är en miljö från 1800-talet. Vidare framför sökanden att fåran vid kraftverksbyggnaden är den naturliga fåran och det har alltid funnits intag och någon typ av fördämning även vid tidigare saltkvarn (från 1600-talet). Luckorna har använts för att styra flödet tidigare, idag är de öppna och turbinen som släpper fram vatten är en extra barriär. Flodutskovet ska byggas om till ett automatiskt, spalten ska placeras så att fisk som kommer in kan ta sig ut. Bakom luckorna finns galler som motverkar skräp och fisk.
Efter genomförd huvudförhandling har sökanden ytterligare utvecklat varför han anser att urminnes hävd föreligger och anför då bland annat att i nutid har samhället ett kraftigt ökande behov av el och det har blivit alltmer angeläget att försäkra sig om att den energi som produceras är förnyelsebar vilket bland annat har resulterat i ny lagstiftning med avseende på vattenkraften. Samtidigt måste vi värna om miljön i våra vattendrag och beakta de kvalitetsnormer för vatten som beslutats.
Sid 14 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Förhållandena i förevarande fall är speciella eftersom den primära dämningen och vattenregleringen sker i annat samhällsviktigt syfte och av annan verksamhetsutövare än av kraftproducenten. R N anläggning har enbart en ytterst lokal påverkan som vandringshinder och dess inverkan på vattnets djup och läge är försumbar i förhållande till dämningen av Mien. Även om utvinningen av kraft numera sker genom turbiner har anläggningens läge och funktion samt inverkan på vattenförhållandena i allt väsentligt varit desamma sedan uppförandet, vilket beträffande dammbyggnaden på Gäddeviksås är omkring 1850 och beträffande Midingsbråte tidigare än så.
Planerade åtgärder kommer inte att förändra den sedan århundraden etablerade miljön annat än i positiv riktning, särskilt vad avser konnektiviteten. Inga nya landområden kommer att läggas under vatten och inga åsträckor kommer att torrläggas. Det kan noteras att de negativa synpunkter som har lämnats i målet generellt går ut på att man kräver ännu mer långtgående åtgärder för att öka konnektiviteten och att om så inte blir fallet motsätter man sig fortsatt drift av kraftverket.
Oavsett om domstolen finner att R N verksamhet helt eller delvis ska tillståndsprövas, eller om den helt eller delvis kan prövas inom ramen för förfarandet avseende omprövning för moderna miljövillkor, ska det beaktas att lagstiftaren varit tydlig med att prövningen inte ska vara onödigt krånglig och krävande i denna typ av mål. Eftersom regleringen av Mien sedan årtionden inte ingår i R N verksamhet är det enbart kraftverksanläggningen och dess ytterst marginella och lokala påverkan på vattnets djup och läge som är föremål för prövning och vars hävd som sökanden har att visa. De befintliga kraftverksbyggnadernas historiska ursprung, användning och påverkan på omgivningen framstår som ytterst väl dokumenterad i förevarande fall. R N har gjort sannolikt att den verksamhet som bedrivs hittills inte i något väsentligt avseende skiljer sig från hur den kan antas ha bedrivits före införandet av de tillståndskrav som miljöbalken sedan ersatte.
Sid 15 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Föreläggande att upphöra med vattenkraftsproduktion genom turbindrift på X meddelades i december 2013, för det fall ansökan inte inkom senast den 30 april 2015. Den symbios som råder mellan dämningen av Mien och kraftproduktionen är skälet till att R N inväntade KEVAB:s utredningar avseende dammens framtida konstruktion och vattenhushållningsbestämmelser innan han gav in den egna ansökan. R N har av det skälet inte bedrivit vattenkraftsproduktion sedan den sista april 2015.
Fördelarna med samordning av ansökningsprocessen i allmänhet, och de skadeförebyggande åtgärderna i synnerhet, bedömdes från R N sida överväga nackdelarna med att avstå från produktion under en period. Han har emellertid hela tiden varit tydlig med att han avser att fortsätta driften och att han avser att söka lagligförklaring, tillstånd eller omprövning för moderna miljövillkor för verksamheten och anläggningen. Som ovan nämnts har turbinerna visserligen inte snurrat sedan några år tillbaka men det har inte vidtagits några fysiska åtgärder innebärande ändringar på platsen. Något nytt naturtillstånd har inte uppstått. Driftstoppet ska inte betraktas som annat än ett tillfälligt, ofrivilligt driftuppehåll att jämställa med uppehåll föranlett av exempelvis renoveringsbehov. Det kan nämnas att R N under driftuppehållet passat på att renovera och att göra en grundlig översyn av anläggningsdelarna. Anläggningen står nu redo för fortsatt drift.
Sökanden relaterar till flera avgöranden från mark- och miljöverdomstolen (MÖD). I mål N 5962-18 har MÖD prövat beviskravet för urminnes hävd vid vattenverksamhet. Med hänvisning till förarbetena till 5 a § MP (prop. 2017/18:243) poängterade MÖD att beviskravet beträffande vad den äldre rättigheten omfattar inte ska ställas så höga att det i praktiken blir omöjligt att bevisa vad som är rättskraftigt avgjort. För urminnes hävd bör det räcka med att verksamhetsutövaren med hänsyn till omständigheterna kan göra sannolikt att den verksamhet som bedrivs idag inte i något väsentligt avseende skiljer sig från hur den kan antas ha bedrivits före införandet av de tillståndskrav som miljöbalken sedan ersatte.
Sid 16 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Väl medveten om att det varken i mål M 8563-17 eller i mål M 5962-18 var fråga om kraftverksproduktion får MÖD:s principiella resonemang om beviskrav, obruten hävd och betydelsen av utbyte av byggnadsmaterial anses ha bäring även i förevarande mål.
Beträffande frågan om betydelsen av driftstopp får även hänvisats till MÖD:s dom 2019-10-30 i mål M 3373-18, där fråga visserligen avsåg lagligförklaring med där ett driftuppehåll om 35 år inte tillmättes någon betydelse.
Verkställighet
R N finner det angeläget att få återuppta produktionen snarast möjligt, helst så att de gynnsamma flödena under vinter och vår kan nyttjas. Det har inte framkommit något i målet som tyder på att nuvarande driftuppehåll är till nytta för något intresse. Att inte driva kraftverket skulle innebära misshushållning med en koldioxidneutral och förnyelsebar energiresurs i befintlig miljö. R N yrkande om verkställighetsförordnande ska därmed bifallas.
Rådighet
R N är lagfaren ägare till fastigheterna Tingsryd Gäddesviksås 1:34 och Tingsryd Y och har därmed enligt 2 kap 1 § lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet den rådighet som krävs för den sökta vattenverksamheten och de skadeförebyggande åtgärderna som föreslås.
Nuvarande verksamhet
Kraftverket består av en intagsdamm i betong med intagsluckor till varje turbin jämte en flodlucka, en kraftstation mellan de gamla kvarnbyggnaderna, med två turbiner av franscistyp uppställda i varsin sump. När vattnet passerat turbinerna släpps det via sugrör åter till Mieån. Bakom varje intagslucka finns det fingaller som hindrar drivgods, is och fisk från att dras ner i turbinerna.
Sid 17 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Kraftstationen är utrustad med två aggregat av olika storlek. Varje aggregat består av turbin, generator och styrutrustning. Aggregaten kan köras antingen ensamma eller parallellt i olika kombinationer beroende på vattentillgång. Kraftverket har årligen producerat ca 150 MWh. Den genererade elen har använts i sågverksamheten eller sänts ut på det lokala elnätet.
Efter stödmurar på vardera sidan om ån består dammen från vänster av 0,5 m betong med krönhöjd + 95,67 m relaterat till pegeln i Mien i höjdsystemet RH 00, två intagsluckor till den mindre turbinen, Gäddeviksås, vardera med bredden 1,0 m respektive 1,0 m och bottenhöjd + 93,87 m, 0,6 m betong med krönhöjd + 95,67 m, en flodlucka med bredden 0,7 m och bottenhöjd + 94,04 m, 0,2 m betong med krönhöjden + 95,67 m, två intagsluckor till den större turbinen, Midingsbråte, vardera med bredden 1,2 m respektive 1,2 m och bottenhöjd + 93,87 m samt 0,4 m betong med höjd + 95,67 m.
Fingallret bakom intagsluckorna till den mindre turbinen har spaltbredden 13 mm med lutning mot horisontalplanet på 72 grader och fingallret bakom intagsluckorna till den större turbinen har spaltbredden 18 mm med lutning mot horisontalplanet på 77 grader. Turbinernas slukförmåga vid Miens övre dämningsgräns är 0,7 respektive 1,5 m /s med effekt 13 respektive 22 kW. Fallhöjden varierar mellan 2,7 till 1,8 m beroende på dämningen av Mien.
Turbinerna är långsamtgående och av francistyp. Uppväxling till generatorvarvtal sker med remdrift. Turbinernas stödlager är smorda av Miens vatten. Turbinstyrningen är manuell, Gäddeviksås, och med tryckluftskolv, Midingsbråte. Bär‐ och generatorlager är fettsmorda. Båda turbinerna stoppar automatiskt vid fel på elnätet.
Vattenkraftverkets möjliga elproduktion är för närvarande stoppad efter ett föreläggande från tillsynsmyndigheten.
Sid 18 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Planerad verksamhet och åtgärder
R N söker i första hand nya villkor för att driva anläggningen som strömkraftverk. Det vill säga att driva anläggningen på det vatten som KEAB och Regleringsföreningen vid varje tillfälle släpper fram enligt den tidigare nämnda domen eller framtida domar.
I andra hand avser han att få anläggningen tillståndsprövad.
I samband med att Karlshamn Energi och Vatten AB bygger om Miedammens östra del, vilket bör prioriteras, kommer intagen till kraftverket att torrläggas. Underhållsarbeten på intagsluckor, flodlucka och fingrindar genomförs då, för att kunna utföra arbetena i torrhet.
Tillsammans med flodluckan är anläggningens maximala kapacitet 4,7 m /s vid övre dämningsgräns.
Någon förändring av fingrindarna planeras inte med hänvisning till utredning om vattenhastigheter genom fingallren. Vattenhastigheten i de bägge intagen till turbinsumparna vid kraftverket Gäddeviksås Kvarn och Såg har beräknats teoretiskt. I intaget till den mindre turbinen beräknas hastigheten kunna uppgå till maximalt 0,47 m/s medan den i intagen till den större kan uppgå till 0,95 m/s. Vid den större turbinens normala drift har vattenhastigheten troligen inte överstigit 0,77 m/s. Eftersom vattenhastigheten kan anses vara låg i intaget till den mindre turbinen behöver inga särskilda åtgärder vidtas för att begränsa hastigheten där. Med föreslagen planerad vattenhushållning i Mien förekommer inte vattenhastigheter över 0,5 m/s genom befintliga galler. Verkningsgradsmässigt arbetar den lilla turbinen bäst i intervallet 0,3 - 0,7 m /s och prioriteras för drift när nivån i Mien är låg och töms på lite vatten. Med föreslagna volymer till fiskvägar ska Mien tappas på 0,89 m /s innan det finns flöden för den stora turbinen att starta. Hur sannolikt är det att Mien skulle tappas på 1,59 m /s när sjöns yta ligger på + 94,8 m? Vid den
Sid 19 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
nivån torde intresset att magasinera vatten i Mien vara större av föreslagen tappningsställare att döma.
Samtidigt avses flodluckan mellan turbinintagen att byggas om och förses med flyktväg genom en spalt i luckan för nedströmsvandrande fisk. Luckan kommer att bli manövrerad med automatik manövreras med elektrisk skruvdomkraft) som vid behov öppnar den vid flöden överstigande turbinernas slukförmåga och/eller vid stopp i aggregaten.
I komplettering av ansökan redogör sökanden för följande. I luckan anordnas en spalt med 80 mm bredd. Med manuellt hanterade bjälksättar 45 * 45 mm skapas en vattenpelare om minst 270 mm höjd. Det ger ett flöde om 0,020 m /s och en medelhastighet på vattnet genom spalten på ca 1 m/s. Om Mien stiger och formar en vattenpelare på 315 mm höjd, ger det ett flöde om 0,025 m /s, då kan ett bjälksätt placeras på de tidigare och vattenpelaren når åter 270 mm. Om Mien sänks avlägsnas på motsvarande vis bjälksättar från flodluckan. Mien avses enligt ansökan i M 2627-19 regleras i intervall inom 6 cm/vecka. Eftersom verksamhetsutövaren bor på platsen kan funktionen enkelt kontrolleras och bjälksättarna hanteras manuellt.
Nedströms flyktvägen anläggs en ränna i form av halverad vägtrumma som landar i vattnet nedströms turbinernas sugrör.
Under ombyggnadstiden kommer utflödet från Mien att ledas via kraftverkets flodlucka och turbiner. Åtgärder, i den före detta flottningsleden som kommer att utgöra omlöp för nedströms‐ och uppströmsvandring, kommer att utföras i torrhet och inte påverka vattnet som utgör råvatten till vattenverket i Karlshamn, eftersom vattnet då avses ledas via kraftverket.
I samband med att KEAB bygger om Miedammens västra del föreslås åtgärder för att locka uppströmsvandrande fisk att välja den före detta flottningsleden för att nå
Sid 20 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Mien. Sökandens bedömning är att det finns tre tänkbara åtgärder för att uppnå bättre lockeffekt:
1Flytta faunapassagens mynning närmare turbinutloppet. 2. Upprätta ett fast, fysiskt hinder vid östra fårans mynning. 3. Regelbundet utföra s.k. klunkning vid kraftverket.
Sammanfattningsvis kan en eller flera av ovan nämnda åtgärdsförslag bidra till förbättrad lockeffekt till faunapassagen. I en komplettering av ansökan anför sökanden att mot bakgrund av de utredningar om alternativa konstruktioner för att styra uppströms fiskvandring till västra åfåran som numera föreligger kommer han i första hand att välja konstruktionen med anlagd strömkoncentrator.
Vid mynningen på fiskvägen/timmerrännan anläggs en strömkoncentrator av natursten som skapar ett ytterligare förbättrat lockflöde ut till naturfåran. Ålyngel vandrar utmed stranden och stoppas därmed inte i sin vandring av en ökad vattenhastighet men lockas av flödet. Fiskvägen förses med grova naturstensblock i syfte att skapa ett större vattendjup, strömlä, skydd och för att skapa en god uppväxtmiljö för öring. På utvalda platser skapas lekplatser för öring i syfte att maximera timmerrännan som en lek- och uppväxtmiljö för öring. Naturliga utrymmen mellan stenarna ger även svagsimmande fisk, till exempel ålyngel, att ta sig in i omlöpet. Vid högre flöden ska stenen i trianglarna översvämmas. Instegets bredd är 0,3 - 0,4 m. Höjd anpassas så att flöde över 0,17 m /s svämmar över trianglarnas natursten. Avsikten är att använda natursten av olika storlek och form. Den slutliga utformningen måste ske på plats i samband med anläggande och flöde med 0,17 m /s.
R N ansvarar för anläggande och underhåll av insteget till den västra åfåran nedströms vägen. Sökanden i mål M 2627-19 svarar för anläggande och underhåll av slitstrappa i västra åfårans norra del, samt för att i samband med anläggande av slittrappan även utföra biotopvårdande åtgärder i västra fåran. Rune
Sid 21 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Nilsson bär i övrigt det fastighetsrättsliga ansvaret för den västra åfåran inom den egna fastigheten Y.
Höjdsystem
Sökanden uppger under huvudförhandlingen att höjdsystemet är RH 00.
Hydrologi och vattenhushållning
Verksamhetens påverkan i Mieån och dess stränder är begränsad till området från Miedammen och strax nedströms kraftverket. Vattennivå och vattenflöden styrs av nuvarande och kommande tappningsställare för vattenhushållningen i Mien. Kraftverkets nuvarande status är, om inga åtgärder vidtas, nollalternativet och utgör i praktiken ett definitivt hinder för nedströms‐ och uppströmsvandrande vattenlevande fauna men med en verksamhet som bedrivits under lång tid utan invändningar från omgivningen.
Nedströmsvandring genom turbinerna har inte kunnat ske på grund av fingaller framför intagen till turbinerna. Nedströmsvandring har dock kunnat ske när turbinernas slukförmåga uppnåtts och flodluckan mellan turbinintagen varit öppen. Det kan också ha förekommit viss begränsad nedströms‐ och uppströmsvandring i den före detta flottleden väster om kraftverket vid flöden ur Mien över kraftverkets vattenvägars slukförmåga.
Under huvudförhandlingen uppger sökanden att, för att undvika förluster, ska utskovsluckorna i Karlshamns dammbyggnad stå öppna så att kraftverket kan gå igång när möjligheten finns.
Efter huvudförhandlingen anför sökanden att den föreslagna vattenhushållningen innebär att en mycket stor andel av flödena avsätts för naturvård och att kraftproduktionsintresset får stå tillbaka i motsvarande mån. Genom att dessutom upplåta mark- och vattenområden bidrar R N i hög grad till att moderna miljövillkor kan införas.
Sid 22 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Planfrågor och områdesskydd m.m.
Platsen för de sökta åtgärderna omfattas inte av detaljplan. Det finns en översiktsplan för området, ÖP 2030 för Tingsryds kommun.
Det finns inget i översiktsplanen som hindrar de sökta åtgärderna.
Mien-Mieån är riksintressen för naturvård med avseende på riskvärdena meteoritkrater, bergart, sjö och vattendrag. Vattnet i sjön och ån anges vara ovanligt klart och rent.
Åsnen-Mien är klassat som riksintresse för rörligt friluftsliv.
Den sökta verksamheten bedöms inte påverka riksintressena negativt.
Ett par kilometer öster om anläggningen finns Natura 2000-området Alkärr i Gäddeviksås (SE0320208). Ett par kilometer söder om anläggningen, väster om Mieån, ligger Natura 2000-området Gäddeviksås (SE0320150).
Länsstyrelserna i Blekinge och Kronobergs län har vidare föreslagit att Mieån i sin hela sträcka ska ingå i Natura 2000-nätverket. Syftet är att bevara åns vattenkvalitet och att öring, flodpärlmussla, utter m fl ska bevaras och att naturtypen ”vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor” uppnår gynnsamt tillstånd. Det finns ett förslag att inrätta Natura 2000‐område kring Mieån. Några kilometer från anläggningen finns ytterligare Natura 2000‐områden. För beskrivning av dessa hänvisas till Karlshamn Energi AB:s MKB avsnitt 5.4.2 (mål M 2627-19).
Den sökta verksamheten bedöms inte i något avseende ha någon påverkan på något av de omgivande Natura 2000-områdena. Verksamheten bedöms inte heller ha någon påverkan på bevarandevärdena i det av Länsstyrelserna föreslagna området.
Sid 23 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Platsen för verksamhetens utövande ligger inom vattenskyddsområdet Långasjön och avser att skydda den kommunala ytvattentäkten. Föreskrifterna innebär restriktioner avseende hantering av hälso- och miljöfarliga produkter, avfall och förorenade massor, transporter och schaktningsarbeten.
I denna ansökan yrkar sökanden tillstånd för att få vidta de åtgärder inom vattenskyddsområdet som sökt verksamhet och skyddsåtgärder kräver.
Verksamhetsområdet, påverkansområdet och platsen för skadeförebyggande åtgärder omfattas av strandskydd. Strandskyddets syften bedöms inte stå i vägen för den sökta verksamheten.
I övrigt hänvisas till till KEABs MKB beträffande planbestämmelser, aktuell uppströms vattendom, befintlig bebyggelse, landskap, kulturmiljö och friluftsliv med mera.
Miljökonsekvenser
Arbetet med samråd, ansökan, MKB med mera har skett i nära samarbete med Karlshamns Energi Vatten AB som tillsammans med Mieåns vattenregleringsförening upa (Regleringsföreningen) ingivit ansökan enligt 11 kap miljöbalken om nytt tillstånd för regleringsdammen vid Mien samt ansökan om godkännande i efterhand för avvikelser från vattenhushållning, mål M 2627‐19.
Omgivningsförhållandena är desamma för de båda vattenverksamheterna och med stöd av 6 kap 46 § MB hänvisas i MKB under flera rubriker till uppgifter som återfinns i MKB för mål M 2627‐19.
Samråd har skett med Länsstyrelsen Kronoberg genom möte den 18 februari 2019 och med företrädare för allmänna och enskilda under perioden 22 mars 2019 till den 26 april 2019. Länsstyrelsen i Kronobergs län fattade den 29 maj 2019 beslut om betydande miljöpåverkan.
Sid 24 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Förevarande MKB har med hänvisning till vad som stadgas i 6 kap 37 § MB den omfattning och detaljeringsgrad som är rimlig med hänsyn till rådande kunskaper och bedömningsmetoder och behövs för att en samlad bedömning ska kunna göras av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten kan antas medföra.
Den sökta verksamhetens påverkan bedöms sammantaget sträcka sig enbart några hundratal meter upp- och nedströms Mieån.
Någon alternativ lokalisering är inte realistiskt, då det handlar om en befintlig anläggning och verksamhet som oklandrat funnits på platsen sedan århundranden. Avveckling av verksamheten har av andra intressen nämnts under processens gång men att inte driva kraftverket innebär en misshushållning med en naturligt förnybar resurs i en befintlig miljö. Anläggningens drift tillför el inom elområde SE4 där ca 19 % av Sveriges el används men blott ca 7 % genereras. Utvunnen energi från ett strömkraftverk tillförs det nordiska elsystemet och tränger undan koleldad värmekraft på annan plats i elsystemet.
Påverkan med 150 000 kWh utsläppsfri elproduktion bedöms enligt Middelgrundens Vindmøllelaug minska den årliga förbränningen av kol med 50 000 kg och därmed minska utsläppen till vår gemensamma atmosfär med 440 kg SO , 390 kg NO , 127 500 kg CO , 29 kg stoft och 8 290 kg slagg och flygaska.
Intäkter från elförsäljning beror av framtida elmarknad men kan oavsett nivå bidra till bevarande av kvarnens och platsens höga kulturhistoriska värden som kommer att vara betydligt mer gynnsamma vid en aktiv drift av vattenkraftverket.
Kraftverket utgör ett vandringshinder i ån, främst för uppströmsvandring. Dammanläggningen uppströms utgör emellertid ett ännu tydligare vandringshinder och kraftverkets tillkommande skada är härvid försumbar.
Sid 25 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
VISS bedömer ekologisk status som måttlig. Den ska nå god 2021. Tingsryds kommun bedömer vattenkvalitén som mycket fin.
Miljökvalitetsnormer
Sökt verksamhet berör MKN för vatten. För redogörelse av miljökvalitetsnormer hänvisas till MKB i ansökan tillhörande mål m 2627-19 och dess avsnitt 5.6. Föreslagen åtgärd enligt VISS är fiskväg vid Miens utlopp, vilket motsvarar föreslaget villkor i ansökan. Verksamheten kommer således inte att försvåra uppnåendet av en miljökvalitetsnorm.
Genom skadeförebyggande åtgärder förbättras kvalitetsfaktorn konnektivitet.
Planerade åtgärder kommer inte att förändra den sedan århundraden etablerade miljön annat än i positiv riktning, särskilt vad avser konnektiviteten. Inga nya landområden kommer att läggas under vatten och inga åsträckor kommer att torrläggas.
Tillåtlighet
R N har varit verksam på anläggningen sedan han var i arbetsför ålder och har sedan 1980-talet haft eget ansvar för driften av vattenkraftverksamheten. Han har även haft uppdraget att hantera regleringen av sjön samt ansvaret för kontinuerlig insamling och rapportering av data såsom exempelvis vattenstånd. R N har själv ytterst goda kunskaper om förhållandena på platsen vad gäller såväl hydrologi, biologi samt teknik. Han har för specifika uppgifter inför denna ansökan anlitat konsulter med specialkompetens, bland annat fiskeribiologisk sakkunnig. R N har således själv jämte anlitande av konsulter erforderlig kompetens för den sökta verksamheten.
Genom de skyddsåtgärder som föreslås kommer åtgärder som eventuellt skulle medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön att förebyggas, hindras eller motverkas. Bästa möjliga teknik kommer att användas i den
Sid 26 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
utsträckning som är rimlig vid en avvägning. Utöver de villkor som föreslås kan villkor om pådragsbegränsning för den större turbinen behövas.
Kemiska produkter eller biokemiska organismer kommer inte att användas.
Den sökta verksamheten innebär i sig produktion av förnybar energi och för att driva verksamheten kommer Sökanden att hushålla med såväl energi som råvaror samt minska mängden avfall, minska mängden skadliga ämnen i material och produkter, minska de negativa effekterna av avfall och återvinna avfall.
Med beaktande av att den aktuella anläggningen legat på platsen under mer än hundra år, att verksamheten har anor sedan långt dessförinnan framstår det som uppenbart att den valda platsen är den mest lämpliga.
Skada eller olägenhet av den sökta verksamheten befaras inte uppkomma varför bedömningen är att varken enskilda eller allmänna intressen kommer att skadas eller förorsakas olägenhet av den sökta verksamheten.
Skyddsåtgärder
För nedströmsvandrande fisk som lockats mot kraftverket avses en flyktväg bli anordnad via en spalt i en ombyggd flodlucka mellan intagsgallren före turbinerna. Flyktvägen dimensioneras så att ett flöde om minst 0,02 m /s, med en flödeshastighet tydligt högre än flödeshastigheten genom intagsgallren till turbinerna, lockar fisken till flyktvägen. Eftersom Miens nivå enligt KEAB:s förslag till villkor förändras ca 0,06 m/vecka föreslås manuell justering med sättar av spaltens djup.
Beroende på Miens dämningsnivå och framtida tappningsställare kan ett villkor behövas om fördelning av vatten mellan turbinerna, för att inte nå en vattenhastighet mot intagsgallret på Midingsbråte mer än 0,5 m/s.
Sid 27 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Förslag till villkor
Som villkor för verksamheten föreslår sökanden att 1. arbetena ska utföras och verksamheten bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad sökanden angett i ansökningshandlingarna och i övrigt uppgett och åtagit sig i målet, 2. en anordning för nedströms vandring (flyktväg) ska installeras i anslutning till turbinintagen, 3. befintliga galler framför turbinintagen ska bibehållas, om de har maximalt 18 mm gallervidd. Vattenhastigheten genom gallren får högst uppgå till 0,5 m/s. 4. anordningar för att styra uppströms fiskvandring till faunapassagen belägen väster om kvarnfåran ska iordningställas, 5. de under villkorspunkterna 2-4 redovisade åtgärderna ska vara utförda senast fem (5) år från lagakraftvunnen dom i målet, 6. Ett kontrollprogram ska upprättas och ges in till tillsynsmyndigheten senast två (2) månader efter laga kraftvunnen dom
YTTRANDEN
Myndigheter
Kammarkollegiet anför att det inte framgår av underlaget, kopplat till förstahandsyrkandet, att anläggningen skulle vila på urminnes hävd. Kollegiet erinrar om att hävden i så fall ska vara obruten sedan 1882. Det framgår av handlingarna att det i samband med prövningen inför vattendomen för Miens reglering (DVA 49/1989 1989-08-28) förekom turbindrift vid anläggningen. Hur kan i så fall urminnes hävd åberopas till stöd för yrkandet i första hand?
Sid 28 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Hur ser ett realistiskt nollalternativ ut, för den händelse att verksamheten inte kan styrka tillåtlighet enligt äldre rätt och vattenverksamheten därmed ska prövas förutsättningslöst enligt 11 kap 6 § miljöbalken?
Det framgår av MKB sid 7 att kraftverket utgör ett vandringshinder och att det därmed påverkar förutsättningarna för att uppnå miljökvalitetsnormen. Hur ska anordningarna under föreslaget villkor 4 i ansökan utformas, för att säkerställa uppnåendet av miljökvalitetsnormen? Anser sökanden att dammanläggningen uppströms, såsom vandringshinder, ska beaktas vid bedömningen av vad som är bästa möjliga teknik enligt miljöbalken?
Hur är det tänkt att flyktvägen ska fungera? Den tekniska beskrivningen saknar tillräckligt med information för att man ska kunna bedöma tillåtligheten i denna del.
Älvräddarna (ÄlvS) anför att i tillsynsbeslut 2013-12-11 förelades verksamhetsutövaren att senast 2015-04-30 upphöra med vattenkraftsproduktion genom turbindrift om inte en ansökan om tillstånd då lämnats in till mark- och miljödomstolen. Föreläggandet överklagades inte av verksamhetsutövaren som även valde att efterkomma detta genom att 2015-04-30 upphöra med avledningen av vatten genom turbinerna.
I aktuellt mål vill sökanden göra gällande att vattenverksamhet i form av vattenkraftsproduktion ska anses bedrivas med stöd av 5 a § MP och urminnes hävd eller annan sådan rättighet att förfoga över vattnet som avses i 2 kap. 41 § ÄVL. Till grund för detta åberopar sökanden Länsstyrelsen Blekinge Rapport 2013:15 samt Protokoll från Häradssyn och utslag 1908 och DVA 49/1989 meddelad 1989-08-28 av Vattendomstolen vid Växjö tingsrätt.
ÄlvS konstaterar att även om det på platsen tidigare funnits verksamhet för drift av kvarn och efter detta har bedrivits vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel vid anläggningen, så har dessa verksamheter nu upphört. Då den vattenverksamhet
Sid 29 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
för produktion av vattenkraftsel som tidigare bedrevs är avslutad sedan verksamhetsutövaren i enlighet med lagligt grundat föreläggande har upphört med denna verksamhet så har denna verksamhet också lagligen upphört.
Att på nytt påbörja vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel innebär således påbörjande av en ny tillståndspliktig vattenverksamhet vilket således kräver prövning av tillstånd.
Mark- och miljödomstolen har i mål M 1804-17, efter sammanträde och syn i målet, bedömt att 1908 års dom inte utgör något tillstånd för den nuvarande anläggningen utan att det i domen endast beskrivs utseende för en tidigare anläggning. Utöver detta har domstolen konstaterat att nuvarande anläggning är väsentligen förändrad efter år 1908 och att anläggningen inte är lagligen tillkommen. Med anledning av det domstolen konstaterat och bedömt ovan, vilket gjorts efter syn och utifrån samma handlingar sökanden ånyo åberopar, menar ÄlvS att lagligförklaring alternativt prövning av tillstånd krävs för anläggningen.
ÄlvS bestrider godkännande av aktuell MKB. Aktuellt mål omfattas av krav på avgränsningssamråd och ÄlvS har vid genomgång av det samrådsunderlag sökanden sände ut, krävt att detta skulle kompletteras bl.a. med hänvisning till krav på innehåll för samrådsunderlag enligt bestämmelser i Miljöbedömningsförordning (2017:966). Framförallt saknades helt uppgifter om naturmiljö som påverkas av planerade åtgärder och ansökt verksamhet, liksom uppgifter om förekommande arter och miljöns känslighet.
Vidare fanns närmast inga uppgifter om de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa negativa miljöeffekter. I den utsträckning sådana uppgifter finns tillgängliga ska de enligt gällande bestämmelser finnas i samrådsunderlaget (8 § Miljöbedömningsförordning (2017:966)). ÄlvS vill i det avseendet framhålla att den förstudie som genomförts avseende åtgärder för passage i västra fåran hade funnits i över tre år när aktuellt avgränsningssamråd inleddes, trots detta
Sid 30 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
bifogades inte förstudien till samrådsunderlaget. Om så skett hade ÄlvS getts möjlighet att inom ramen för samrådet framföra synpunkter avseende förstudien liksom föreslagen åtgärden istället för som nu först efter att ansökan och MKB upprättats, givits in till domstolen och kungjorts.
Avgränsningssamrådet ska ge utrymme för ett meningsfullt samråd innan verksamhetsutövaren utformar miljökonsekvensbeskrivningen och den slutliga tillståndsansökan. ÄlvS anser inte att samrådsunderlaget har haft en omfattning och detaljeringsgrad som krävts enligt gällande bestämmelser.
Inte heller den MKB som upprättats har enligt ÄlvS den omfattning och detaljeringsgrad som behövs. Inledningsvis i MKB anger sökanden att; med stöd av 46 § 6 kap MB hänvisar vi i förevarande MKB under flera rubriker till uppgifter som återfinns i MKB för mål M 2627-19.
I 6 kap 46 § MB anges att; Den som gör en strategisk eller specifik miljöbedömning ska sträva efter att samordna arbetet med andra miljöbedömningar som görs enligt detta kapitel eller med liknande arbete som görs enligt andra författningar. Bestämmelsen reglerar således inte formella krav på prövningsunderlag i den enskilda prövningen, utan den prövande myndighetens genomförande av ifrågavarande miljöbedömning vid den samordnade handläggningen av de båda målen.
Ifrågavarande MKB saknar enligt ÄlvS innehåll i enlighet med 6 kap. 35 § MB. Angående att sökanden i MKB för aktuellt mål hänvisar till innehåll i MKB för mål M 2627-19 vill ÄlvS även framhålla att det för mål M 2627-19 har upprättats en liten MKB och ÄlvS har inte givits möjlighet att delta i något samråd inför upprättandet av denna. ÄlvS menar att avgränsningssamråd inte har genomförts på ett sådant sätt att syftet med detta uppfyllts.
Sid 31 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
ÄlvS anser att ansökan och prövningsunderlag i målet kräver omfattande kompletteringar för en prövning av tillstånd avseende ansökt verksamhet.
ÄlvS bestrider att sökande i M 3583-19 visat på BMT genom föreslagen avledare, flyktöppning och nedströmspassage. ÄlvS anser att låglutande avledare i form av fingaller som styr nedvandrande fisk till flyktöppningen behöver anläggas oaktat om vattenhastigheten understiger 0,5 m/s (se Mark- och miljööverdomstolens domar den 14 juni 2018 i mål M 5874-16 och den 29 juni 2018 i mål M 11365-16). ÄlvS anser vidare att åtgärden i övrigt är otillräckligt beskriven och att det inte förefaller utrett hur denna ska utföras.
I MKB för M 3583-19 anges att: KEAB bedömer i sin ansökan att västra fåran - den före detta flottningsleden - är lämplig som omlöp sträckan Miendammen och nedströms bron över väg 649.
ÄlvS finner att sökanden i mål M 2627-19 med hänvisning till en bedömning i länsstyrelsens rapport "Vattenanknutna kulturmiljöer vid Mieån" har valt att koncentrera utredningen av alternativ till västra fåran. Av länsstyrelsens rapport framgår enligt ÄlvS att de bedömningar som där görs avseende olika åtgärder vid de båda anläggningarna, enbart görs utifrån antaganden om åtgärdernas inverkan på kulturmiljövärden samt påverkan på den kraftverksdrift som då fortfarande bedrevs. Det framstår således som att utredningen av lämpliga åtgärder har avgränsats till västra fåran utan att vald avgränsning motiverats utifrån funktion och miljöeffekter i förhållande till naturmiljö och miljökvalitetsnormer.
Således framgår att omfattande åtgärder krävs för att anpassa västra fåran för fiskvandring. Av ansökan i mål M 2627-19 kan ÄlvS dock inte finna annat än att sökande i det målet, som villkor åtar sig utförande av föreslaget inlöp genom Miendammen.
Därutöver anger sökande i M 2627-19 att:
Sid 32 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Verksamhetsutövaren vid vattenkraftverksamheten i Gäddeviksås och Midingsbråte, ansvarar för anlockning till västra fåran [...] (Se sid 18 AB 1 M 2627-19)
I bilaga 1 till MKB i M 3583-19 beskrivs översiktligt - eller närmast generellt möjligheter att förbättra lockeffekten för fisk till västra fåran, när kraftverket vid Gäddeviksås kvarn är i drift.
På sida 4 anges att: Erfarenheterna kring lockeffekt (attraktionskraft) till faunapassager är goda (genom såväl vetenskapliga som empiriska studier) och det är t.ex. väl känt att en avgörande faktor, förutom tillräckligt vattenflöde, är mynningens närhet till konkurrerande flöden (t. ex. utlopp från turbiner). I föreliggande dokument ges inga förslag eller diskussioner kring lämpliga flöden i faunapassagen - uppdraget begränsar sig till att ge förslag på åtgärder som kan förbättra lockeffekten till faunapassagen.
Av det som markerats i citatet ovan tillsammans med slutsatser och rekommendationer i samma bilaga, konstaterar ÄlvS att föreslagen tappning i västra fåran är för liten för att skapa god anlockning.
Enligt ÄlvS har sammanfattningsvis åtgärd för uppströmspassage vid Miendammen valts i ett tidigt skede efter en förstudie med ett för snävt avgränsat uppdrag. Detta val har sedan fortsatt varit styrande trots ändrade förutsättningar i och med ansökt vattenverksamhet för elproduktion. Enligt ÄlvS borde en ny förstudie genomförts utifrån nu ansökta förhållanden och förutsättningslöst utrett vilken- eller vilka åtgärder som med bästa möjliga teknik kan förväntas resultera i god konnektivitet förbi de båda verksamheterna.
Det kan vidare konstateras att föreslagen åtgärd fortfarande inte är fullt utredd och att det av handlingarna framgår att åtgärden som helhet kan utformas så att både god anlockning och passerbarhet för samtliga arter och storlekar uppnås.
Sid 33 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
ÄlvS yrkar med anledning av ovan anfört att mark- och miljödomstolen förordnar särskilt sakkunnig enligt 22 kap. 12 § för de båda målen gemensamt. ÄlvS föreslår att Länsstyrelsen i Västra Götaland förordnas att utse sakkunnig att utreda möjliga alternativa åtgärder för upp- och nedströms passage enligt BMT förbi de båda ansökta verksamheterna.
Under huvudförhandlingen framför ÄlvS bland annat följande. Älvräddarna bestrider ett godkännande av miljökonsekvensbeskrivningen och yrkar i första hand att ansökan avvisas och i andra hand att den avslås. Älvräddarna bestrider även yrkad verkställighet.
Tidigare vattenverksamhet med turbindrift upphörde 2015, ny verksamhet kan därför inte påbörjas med stöd av påstådd hävd. Att verksamheten ska omfattas av NAP:en ger inget stöd för hävd eller rätt att starta driften. Den verksamhet som bedrivs nu, liksom den avslutade, har väsentligen förändrats under 1900-talet. Att både anläggning och verksamhet har förändrats är ostridigt. Enligt Älvräddarna är det sannolikt att byte från vattenhjul till djupa turbinsumpar har inneburit en väsentlig ändring av den verksamhet som bedrivits. Sökanden har inte presenterat närmare uppgifter hur anläggningen och verksamheten har förändrats under 1900talet. I övrigt ansluter Älvräddarna sig till de brister gällande föreslagna åtgärder som Länsstyrelsen i Kronobergs län har tagit upp. Sökanden har inte visat på bästa möjliga teknik eller att verksamheten kan bedrivas utan att skada miljön då konnektivitet inte tillförsäkras varken upp- eller nedströms.
Vad gäller utformningen av intagsgaller och flyktväg och det som sökanden ger uttryck för, att vattenavledning genom kraftverket enbart kommer att ske under en del av året, vill Älvräddarna framföra följande. Under den tid som kraftverket är i drift kommer, under merparten, det huvudsakliga flödet vara genom den östra fåran och därmed krävs att åtgärderna är utformade så att nedströmspassage möjliggörs och att fisk inte skadas vid kraftverkets intag.
Sid 34 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Älvräddarna påtalar att vad gäller ansökan för kraftverket vid Gäddeviksås saknas det föreslagen vattenhushållning för den vattenverksamhet som bedrivs vid kraftverket. Inget preciserat utöver 20 l/s genom flyktöppning.
Sökanden i M 3583-19 har anfört att verksamheten är historiskt väl dokumenterad. Detta förefaller enligt älvräddarna avse syftet med de olika verksamheterna och inte hur de har bedrivits. Angående sökandens påstående om att vattenverksamheten inte har förändrats när turbinsumpar i betong har ersatt vattenhjul och så vidare vill Älvräddarna hänvisa till domskäl från Mark- och miljööverdomstolen från den 23 juni 2020 i M 1328-19.
Älvräddarna menar att sökanden i M 3583-19 inte har visat hur verksamheten har bedrivits tidigare och vad en påstådd rättighet av urminnes hävd omfattar. Oaktat detta så har verksamhet för kraftproduktion upphört år 2015 efter ett lagligt föreläggande om att verksamheten ska upphöra. Föreläggandet överklagades inte utan sökanden efterföljde det som verksamhetsutövaren förelagts att göra.
att ansökan kan bifallas för det fall att flyktvägens utformning ändras enligt länsstyrelsens synpunkter i detta yttrande. Vidare anser länsstyrelsen att flödesfördelningen mellan den östra och västra fåran bör utgöras av att det i västra fåran ska vara MLQ 0,5 m /s eller tillrinningen dock minst 0,2 m /s baserat på 5 percentilen vid utloppet från Mien.
Länsstyrelsen anser att vattenanläggningen och vattenverksamheten vid Gäddeviksås ska omprövas för det fall domstolen finner att verksamheten kan anses omfattas av den rättsliga grunden urminnes hävd. För det fall att någon hävd inte föreligger, anser länsstyrelsen att vattenverksamheten ska tillståndsprövas. Vid en sådan tillståndsprövning anser länsstyrelsen att domstolen särskilt ska beakta regeln i 16 kap. 11 § miljöbalken (1998:808) och vad som där anges om jämkning av villkor och/eller att det vid konkurrens mellan olika verksamhetsutövare om
Sid 35 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
naturresursen (i detta fall vatten) ska ges företräde åt den verksamhet som bäst uppfyller 3 kap. miljöbalken.
Vid avledning av vatten till kraftverket skall flödesfördelning till den västra fåran prioriteras före vattenflöde till kraftverket med hänsyn till miljövärden och faunapassage.
Flyktvägens utformning avseende storlek på öppningen, vilket djup öppningen har samt om vattenhastigheten accelereras behöver kompletteras och beskrivas mer utförligt. Enligt 2 kap. 3 § miljöbalken (1998:808) skall bästa möjliga teknik användas vid verksamheter enligt miljöbalken. Det är av största vikt att fisk kan vandra både upp- och nedströms och i detta sammanhang är flyktvägens utformning betydande.
Länsstyrelsen ansluter sig till Fiskeutredningsgruppen i Västra Götalands (FUG) ingivna yttrande vad gäller villkor om galler vid kraftverket. Föreslagna lutningar på gallren är betydligt högre än föreliggande praxis. Om befintliga galler ska användas behövs information om skick och utformning avseende dessa, i enlighet med det förslag som beskrivs av FUG. Gallren, avledarens och flyktöppningens funktion behöver därför utredas ytterligare.
Länsstyrelsen i Kronobergs län har begärt in expertutlåtande från Fiskeutredningsgruppen, FUG, vid Länsstyrelsen Västra Götalands län.
Länsstyrelsen yrkar - att ansökan kompletteras med uppgifter om flyktväg, galler, anordning för uppströms vandring samt höga flöden. - att hela verksamheten ska tillståndsprövas. - att det i flyktvägen ska tappas minst 0,2 m /s när turbinerna är i drift. - att tappning från Mien i första hand ska ske till faunapassage i västra
Sid 36 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
fåran vid Miens västra damm och till flyktväg vid anläggningen Gäddeviksås/Midingsbråte innan vatten får avledas till kraftverket.
Detaljerad utformning av flyktväg ska ske i samråd med fiskevårdssakkunnig och utformas med bästa möjliga teknik, enligt 2 kap 3 § miljöbalken. Att säkerställa en lyckad fiskvandring både upp- och nedströms är komplicerat och kräver fiskevårdssakkunnig. För att uppnå miljökvalitetsnormer för vatten för Mieån är det avgörande att både uppströms och nedströms vandring fungerar.
För att fisk inte ska riskera att fastna eller skadas vid gallret utan ha möjlighet att simma vidare och leta efter flyktöppning krävs att gallret är rätt utformat. Av rapport från HaV 2013:14 framgår att bästa teknik för fingaller är ett låglutande galler med en spaltvidd av maximalt 15 mm. Utformningen är av yttersta vikt för att fisken ska hitta till, och vilja simma in i, flyktöppningen och passagen, men även för att fisken inte ska orsakas direkt skada och mortalitet vid passagen och även för att risken för predation inte ska ökas. Länsstyrelsen anser, i enlighet med FUG, att befintliga galler har en stor avvikande lutning utifrån praxis.
I Länsstyrelsens yttrande för mål M 2627-19 yrkar Länsstyrelsen i första hand på ett minsta flöde i faunapassagen och västra fåran som ska motsvara MLQ, vilket i ansökan anges till 0,5 m /s. FUG anger att genom att flytta västra fåran närmre turbinutloppet borde vara den bästa åtgärden för att uppströmsvandrande fisk ska hitta den. Om minst MLQ samt merparten av vattnet under hösten rinner i västra fåran och den mynnar nära turbinutloppet bedöms inte någon annan klunkning behövas. Insteget till faunapassagen bör placeras närmre kraftverket för att fungera som en fiskväg för kraftverket.
Öringbeståndet i Mieån nedströms Miens är svagt men kan öka markant om fria vandringsvägar återskapas. I Mieån strax nedströms Mien finns ett svagt bestånd av flodpärlmussla. För att flodpärlmusslorna i Mieån ska kunna överleva måste det till
Sid 37 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
höga tätheter av öringyngel i Mieån då musslorna är helt beroende av öringyngel för mussellarvens fortplantning.
Nedströmsvandrande fisk simmar nedströms för att leka på lämpliga lokaler att lägga sin rom. När romen utvecklats till smolt ska fisken simma uppströms till sjön. Att säkerställa en lyckad fiskvandring både upp- och nedströms är komplicerat och kräver stor hänsyn till lokala förhållanden. Insteget till faunapassagen bör placeras närmre kraftverket för att fungera som fiskväg även till kraftverket.
Länsstyrelsen anser att en bra anordning för uppströms vandring är avgörande för om faunapassagen kommer fungera optimalt och därmed avgörande för att miljökvalitetsnormer för Mieån kan uppnås.
Det bör framgå av ansökan vad maxkapaciteten för anläggningens flöde är samt vad det motsvarar i återkomsttid. Det saknas också uppgifter om vad som händer vid flöden som överstiger maxkapaciteten samt på vilket sätt Miens reglering samverkar med Gäddeviksås/Midingsbråte vid höga flöden. Det bör också framgå av ansökan vilka risker och konsekvenser det finns kopplat till höga flöden, ett eventuellt turbinhaveri och klimatförändringar.
Länsstyrelsen yrkar att det i flyktvägen ska tappas minst 0,2 m /s när turbinerna är i drift för att säkerställa en fungerande nedströms vandring.
Tappning från Mien ska i första hand ske till faunapassage i västra fåran vid Miens västra damm och till flyktväg vid anläggningen Gäddeviksås/Midingsbråte innan vatten får avledas till kraftverket.
Vad gäller kulturmiljö vill Länsstyrelsen framhålla att kvarnplatsen har gamla anor som går tillbaka till åtminstone 1600-talet. Midingsbråtes kvarn är byggd under tidigt 1800-tal och Gäddeviksås kvarn är byggd runt 1850. Dammbyggnaderna till Gäddeviksås och Midingsbråte kvarn och såg har under flera århundraden varit
Sid 38 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
betydelsefulla för flottningen och avgörande för vattenkraftsutvinningen i Mieån. Dammkropparna byggdes mellan 1910-1911. Dammkropparna och hävden av platsen är idag avgörande för kvarnmiljöns fortlevnad. Länsstyrelsen vill också framhålla att det kan finnas äldre lämningar under vattnen och även oregistrerade fornlämningar är skyddade enligt lag, skulle sådana påträffas måste arbetet avbrytas.
FUGs utlåtande redovisar bland annat följande. Enligt Länsstyrelsen i Kronobergs län har det funnits en storvuxen nedströmslekande öringstam i Mien. En förhoppning med föreslagna åtgärder är att Miens öring återigen ska börja leka nedströms och detta är en målsättning från Länsstyrelsens sida. För att nå framgång med ett nedströmslekande öringbestånd bedömer FUG att västra fåran behöver anpassas för detta.
Att flytta västra fåran närmare turbinutloppen borde vara den bästa åtgärden för att fisk som vill uppströms ska hitta den. Om minst MLQ samt merparten av vattnet under hösten rinner i västra fåran och den mynnar nära turbinutloppet bedöms inte någon annan klunkning behövas. Fiskväg vid kraftverket bedöms då inte heller krävas. Det bedöms inte heller behövas någon ålyngelledare. Om västra fåran leds om närmare kraftverket blir dess totala längd kortare och får därmed en högre fallhöjd. Fåran kan därför behöva meandra för att erhålla en lagom flack lutning.
I ansökan anges att det inte gått att mäta vattenhastigheten vid turbinerna p.g.a. att kraftverket inte får köras. Teoretiska beräkningar har utförts som visar att den vänstra turbinen medför att vattenhastigheten blir <0,5 m/s vid alla nivåer på Mien. Den högra har då Miens nivå understiger +95,10 en högre vattenhastighet än 0,5 m/s. Förslag på en annan fördelning av vatten mellan turbinerna ska enligt beräkningar medföra att även högra intaget får en lägre hastighet. Gallren, avledarens och flyktöppningens funktion behöver utredas ytterligare. - Arealen av lek- och uppväxtområde i omedelbar närhet av utloppet är en framgångsfaktor för återetablering av nedströmslekande öring.
Sid 39 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
- Fiskvägslösningen vid utloppet bör vara en naturliknande konstruktion och även utformas som fungerande lek- och uppväxtbiotoper för öring. - Flödet i den västra fåran bör vara minst MLQ eller tillrivningen. Under lekvandringstid under hösten bör flödet vara högre, kanske bortåt 1 m /s för att lekfisken naturligt ska söka sig ner i västra fåran. - Att flytta västra fårans mynning närmare turbinutloppen bör utföras och innebär sannolikt att behovet av fiskväg vid kraftverket saknas.
Inför huvudförhandlingen inkommer länsstyrelsen med ett kompletterande yttrande från FUG.
Under huvudförhandlingen har länsstyrelsen bland annat framfört följande.
Förstahandsyrkandet bestrids då verksamheten saknar tillstånd eller motsvarande. Andrahandsyrkandet medges under förutsättning att faunapassage och tappning i M 2627-19 utformas i enlighet med länsstyrelsens förslag och villkor. I annat fall bestrider länsstyrelsen ansökan eftersom faunapassage och flyktväg saknas.
Punkt a i andrahandsyrkandet medges under förutsättning att villkor för verksamheten meddelas enligt länsstyrelsens synpunkter. Punkt b-g medges. Länsstyrelsen bestrider punkt h och yrkandet om verkställighetsförordnande med anledning av att verksamheten saknar tillstånd.
När det gäller flyktväg anförs bland annat följande. Det krävs i storleksordningen en öppning på minst 24 cm i bredd med 200 l/s för tillfredsställande funktion. Öppningen till flyktvägen är placerad så fisk som uppehåller sig vid gallret inte enkelt hittar den. En öppning precis i anslutning till gallren behövs. Flödet in i flyktöppningen ska öka när fisken letat sig in och sedan successivt öka.
När det gäller galler anförs bland annat följande. Gallerlutningen är hög och följer inte praxis för fiskanpassade galler. Om befintliga galler ska behållas måste
Sid 40 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
flyktöppningar som fisken lätt hittar finnas i gallren. Max vattenhastighet vid galler 0,5 m/s. Enligt Havs- och vattenmyndigheten (2020) kan en högre lutning på galler än 45 grader enbart accepteras om gallret är litet, och det finns en eller flera flyktöppningar i närheten med stor avbördning. De visar vidare att eftersom ett galler med hög lutning inte erbjuder vägledning mot flyktöppningen på samma sätt som låglutande galler så ställs extra höga krav på flyktöppningen.
När det gäller anlockning anförs bland annat följande. Insteget ligger 45 m från den plats där fisk naturligt ansamlas vid vandring, dvs i anslutning till turbinutloppet. Den koncentration av flödet som föreslås vid insteget till västra fåran, förbättrar anlockningen, men föreslaget flöde (0,17 m³/s) bedöms inte vara tillräckligt. Det föreslås ett anlockningsflöde på 0,5 m³/s sept - nov samt klunkning ett dygn per vecka sept -nov.
Länsstyrelsen föreslår följande villkorskrivning (i förhållande till sökandens numrering) :
21:a hand. En anordning för nedströms vandring (flyktväg) behöver utredas vidare. 2:a hand. En anordning för nedströms vandring (flyktväg) ska tas fram i samråd med fiskevårdssakkunnig och som följer HaV:s rapport/vägledning om bästa möjliga teknik. Anordningen ska godkännas av tillsynsmyndigheten. (Justering av villkor 2) 3. Befintliga galler kan endast bibehållas om flyktväg utformas i enlighet med HaV:s rapport/vägledning om bästa möjliga teknik och har godkänts av tillsynsmyndigheten. Spaltvidd får vara max 18 mm. (Justering av villkor 3) 4. Tillägg: Anordningarna ska tas fram i samråd med fiskevårdssakkunnig och godkännas av tillsynsmyndigheten. 6. Tillägg: Kontrollprogrammet ska godkännas av tillsynsmyndigheten
Länsstyrelsen föreslår följande nya villkor
Sid 41 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Hastigheten vid gallret får högst uppgå till 0,5 m/s. I flyktvägen ska tappas minst 0,2 m /s när turbinerna är i drift. Tappning från Mien ska i första hand ska ske till slitsrännan och anlockningsflöde vid Miens västra damm och därefter till flyktväg vid anläggningen Gäddeviksås/ Midingsbråte. Först därefter får vatten avledas till kraftverket. Drift av kraftverket får inte inskränka rätten för KEAB att följa sin dom. Kraftverket ska vara avstängt 1 dygn/vecka under perioden 1 september - 30 november för att möjliggöra lockvatten i västra fåran.
Länsstyrelsen frågar sökanden när förändring i drift för Gäddeviksås kraftverk senast angavs och uppger att år 2003 ska R N ha tilldelats ett elcertifikat för anläggningen, för att få det behöver vissa förändringar av anläggningen eller produktionsförändringar ske. De finns inte upptagna här. Därför ställs frågan till sökanden om förändringar skett i samband med att R N fick elcertifikatet.
Länsstyrelsen frågar sökanden om intagsluckorna uppströms gallerna är helt öppna när kraftverket körs och om spaltvidden på flyktvägen Spaltvidd på 18 mm brukar vara absolut max för fiskanpassade galler, det räcker om ett par stycken spalter är 20 mm för då tar sig fisken igenom den största spalten. Länsstyrelsen ställer sig frågande till om fisk som är 80 mm bred ska kunna ta sig igenom en öppning på 80 mm. Öppningen in till flyktvägen ska vara utan skarpa kanter. De såg skarpa ut på redovisningen.
Länsstyrelsen anför att denna prövning sker utanför NAP:en. Därför är de riktvärden som sökanden hänvisar till inte aktuella. Den föreslagna nedströmslösningen är så bristfälligt beskriven att man måste ta höjd för de bästa möjliga lösningar som finns beskrivna i Havs- och vattenstyrelsens (HaV:s) vägledningar. Angående anlockningen längst ner vid insteget i västra fåran så vet de inget om hur det ser ut när höljanivån nedströms är hög - då finns inte de höga hastigheterna ut från den
Sid 42 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
västra fåran till höljan. Det är inte uteslutet att kraftverket vissa år kan drivas under stor tid av året och då finns inte de anlockningsflöden som behövs.
Länsstyrelsen poängterar att de har beslutat om ett föreläggande om utrivning gentemot Gäddeviksås som de avvaktar med till efter nu aktuell prövning.
Länsstyrelsen i Kronobergs län motsätter sig den presenterade regleringslösningen. Det blir besvärligt om sökandena i M 2627-19 har tillstånd till att reglera sjön och länsstyrelsen, för att veta om sökandena följer sin dom, tvingas att utöva tillsyn över sökanden i M 3583-19. Tillstånd till att reglera sjön ska ges till den anläggning där regleringen faktiskt sker så att länsstyrelsen kan göra tillsyn där det behövs. Om det är så att sökanden kommer att sköta den faktiska regleringen ska de också söka tillstånd för det.
Länsstyrelsen bedömer att sökanden inte har visat att han bedriver en verksamhet enligt urminnes hävd. Det har skett förändringar av djup och läge med mera utan att tillstånd har funnits. Det ifrågasätts inte att det har funnits byggnad på platsen utan sökanden har inte visat att verksamheten bedrivs med stöd av hävden.
Länsstyrelsen anser inte att någon av verksamheterna kan uppnå de beslutade miljökvalitetsnormerna om inte länsstyrelsens synpunkter tillgodoses.
Efter huvudförhandlingen har länsstyrelsen inkommit med bland annat följande.
Vid syn framkom att gallren består av gallerdurk framför både Gäddeviksås och Midingsbråte turbiner. För Midingsbråte är det fortfarande oklart huruvida spaltvidden är 18 och/eller 20 mm. I underlaget finns skisser på galler framför turbinerna som visar på vanliga fiskgaller och inte gallerdurk. Med ny information om att gallret består av en gallerdurk finns det således en överhängande risk att vattenhastigheterna framför båda intagen vid gallret når kritisk vattenhastighet av >0,5 m/s. Länsstyrelsen erinrar att flyktväg behöver anpassas till samma storlek på fisk
Sid 43 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
som slitsrännan i mål nr M 2627-19 både med avseende på utformning, men också minimitappning.
En optimal placering av en fiskpassage är så nära dammen/turbinutloppet som möjligt eftersom vandringsbenägna fiskar söker sig längs med huvudflödet. Vid anträffande av vandringshinder söker de sig sedan i sidled för att lokalisera en passage runt obstruktionen. För att fisken ska kunna hitta passagen behövs då anlockningsflöde i storleksordningen om åtminstone 2-5 % av totala vattenflödet utöver de vattenhastigheter som förespråkas (HaV, 2020). Detta på grund av att anlockningseffektivitet styrs av rörelsemängd (=flöde*hastighet). Vid en suboptimal placering av en fiskpassage krävs det kompensation av den ogynnsamma placeringen med en signifikant proportion av totalflödet.
Länsstyrelsen yrkar ersättning med totalt 56 800 kr för kostnader för arbetstid (71 h á 800 kr) angående ansökan om omprövning alternativt tillstånd till vattenverksamhet.
Tingsryds kommun, kommunstyrelsen, yrkar följande: 1. att den övre dämningsgränsen skall höjas från nuvarande 95,38 meter över havet till 95,48 meter över havet. Därmed bibehålles den totala tappningsvolymen på totalt 90 centimeter. I syfte att minska risken för denna igenväxning av Miens strandområden anser Tingsryds kommun att dagens nedre tappningsgräns (tröskelhöjd) på 94,48 meter över havet höjs till 94,58 meter över havet. 2. att aviseringar skall sändas till Länsstyrelsen i Kronobergs län och Tingsryds kommun när 10 centimeter över nedre tappningsgräns och när 10 cm under övre tappningsgräns uppnåtts. På detta vis uppnås en typ av buffertzon med möjlighet till tids- och volymmässigt handlingsutrymme för berörda parter. 3. att en väl fungerande faunapassage tillskapas i det aktuella området i så väl västra som östra åfåran från Miens utlopp till den lugnflytande delen av Mieån strax söder om den allmänna vägen 649 mellan
Sid 44 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Gäddeviksås och Midingsbråte. 4. att betryggande vattenmängder skall släppas i båda fiskvägarna under hela året. 5. att faunapassagerna skall byggas på ett sådant sätt att de anpassas till variationen i fiskars simförmåga. 6. att faunapassagerna skall byggas på ett sådant sätt att de särskilt anpassas till behovet av låga vattenhastigheter för uppströms simmande fiskyngel från lek- och uppväxtområdena i Mieån till sjön Mien. Anpassningen av vattenhastigheten i faunapassagerna är i detta fall särskilt viktig eftersom fiskyngeln måste simma mot strömmen för att komma till livs- och uppväxtmiljöerna i sjön Mien. 7. att möjligheterna för byggande av reproduktionsområden längs faunapassagen skall utnyttjas optimalt. 8. att kommunen får möjlighet att lämna ytterligare yttrande efter det att ansökningarna har kompletterats. 9. att i övrigt ansluta sig till vad som Länsstyrelsen i Kronobergs län yrkat och anfört i yttranden daterade 2020-02-17 (bilaga 1 och 2).
Under huvudförhandlingen har Tingsryds kommun framfört bland annat följande. Det har i målet framkommit att de två sökandena är beroende av varandra. Kommunen har tittat på intresset av en fiskväg både i västra och östra fåran. Kanske kan det ske en förberedande åtgärd i betongmuren för en fiskväg inför framtiden.
Tingsryds kommun yrkar ersättning med 15 000 kronor (50 h arbete).
Enskilda och organisationer m.fl. Mieåns vattenråd anför att eftersom ansökan anger damm vid Mien vill Mieåns Vattenråd påpeka att det faktiskt är två dammkroppar skilda av ett os. Detta gör att ansökan borde omfatta dels faunapassagen vid den västra åfåran, dels en avbördningsfåra med faunapassage även på den östra sidan. Detta för att motsvara de av MSB uppsatta avbördningskriterierna. För att den västra åfåran skulle fungera
Sid 45 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
optimalt som faunapassage bör vattenhastigheten vid den smalaste delen inte överstiga 0,5 m /s vilket innebär ett flöde på 500-600 l/s (se Emåförbundets utredning 2016).
Även fiskelagen (SFS 1993:787) är här tillämplig då den i 17:e paragrafens inledning anger följande: "I varje gren av ett vattendrag eller ett sund där fisken har sin gång ska det finnas en fiskådra i det djupaste vattnet." Lagen ger därmed stöd för Vattenrådets krav på två faunapassager, en i anslutning till västra dammkroppen som mynnar i västra åfåran samt en i anslutning till östra dammkroppen som mynnar i östra åfåran.
Östra åfåran skall anses som huvudfåra och därmed uppfylla de avbördningsvolymer som MSB anger och dessutom förses med lämplig faunapassage enligt gällande regler i Fiskelagen.
Dessa mål synes ej vara heltäckande för objektsområdet och måste kompletteras med utredningar om den västra åfårans innebörd på helhetssynen för området.
Under huvudförhandlingen har Miens vattenråd och Miens fiskevårdsområdesförening huvudsakligen agerat samordnat. De bestrider ansökan.
Miens Vattenråd och Fiskevårdsområdesförening har med hänsyn till omloppstiden i sjön Mien, som är ungefär sju år, yrkat att tiden för oförutsedd skada ska vara sexsju år därför att först då har man fått en hel regleringscykel.
Miens Vattenråd yrkar ersättning för rättegångskostnader med 35 040 kronor (fördelat på arbete 55 h á 600 kr, juridiskt biträde huvudförhandling 1,5 dagar á 990 kr och utlägg resekostnader 555 kr).
Miens fiskevårdsområdesförening, hävdar att domstolen måste se det som två dammar, den västra respektive östra dammen. Dessa åtskiljes av en landtunga som
Sid 46 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
separerar de två åfårorna, varför enligt fiskelagen varje åfåra skall förses med var sin fiskväg anpassad för såväl uppåtsimmande fisk som nedåtsimmande fisk. Särskild hänsyn skall tagas till svagsimmande arter.
Bestämmande sektioner för att uppfylla MSB:s krav på avbördningskapacitet (17 m /s) är dock den nedre delen av västra åfåran. Denna har vid provtappning visat sig ha en maxkapacitet av 4,3 m /s i nuvarande utformning.
När det gäller ansökan angående kraftverket konstateras att avbördningskapaciteten är max 2,5 m /s. Detta tillsammans med den västra åfårans maximala kapacitet (4,3 m /s) totalt 6,8 m /s korresponderar knappast med kraven som MSB har (17 m /s) varför omfattande åtgärder måste vidtas. Även här i den östra åfåran måste också tillfredsställande fiskväg anordnas för såväl nedåtsimmande som uppåtsimmande fiskarter. De anför därutöver att - inga alternativutredningar har redovisats när det gäller faunapassagen. - förändringar av naturliga tröskelhöjder får ej göras med hänsyn till natur liksom fisket och sedimentering. - såväl fångdammar som dammfästen kräver servitut alternativt nyttjanderättsavtal med berörda markägare. - varken förstudien eller renoveringsalternativet - lokaliseringsalternativ har redovisats. - den antikvariska utredningen över platsen är ej fullständig. - fisk, turism, bryggor, båtar: alla påverkas av extrema vattennivåskillnader i sjön Mien
De som bor kring Mien upplever att den nivåsänkning samt höjning som sker varje år (ca 1 m) medför betydande olägenheter för såväl de boende som för natur och fisket.
Miens fiskevårdsområdesförening har som förening mål att trygga och förbättra återväxt och tillväxt av de fiskarter som är beroende av en stabil vattennivå. Mien
Sid 47 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
har ett för södra Sverige väldigt stort bestånd av siklöja. Siklöjan är i sin tur basfödan för de andra arterna som insjööring, abborre och Gädda. Siklöjan går under slutet av oktober och november in till grunda sandbottnar för att leka. Om dessa lekbottnar delvis är torrlagda vid denna årstid så uteblir leken eller flyttas ut och blir avsevärt sämre. Mien har också ett gammalt bestånd av insjööring. Miens fiskevårdsområdesförening har försökt att höja stammen både genom utsättningar och förbättringar av öringens möjligheter till lek i de åar som rinner ut i Mien. På grund av att vattennivån i Mien under hösten, när öringen går upp för lek, har varit för låg så har leken i princip uteblivit. De elprovfisken som gjorts efter höstar med lågt vattenstånd har varit väldigt nedslående.
Miens fiskevårdsområdesförening har följande krav inför en ny vattendom: - Regleringen av tappningen i Mien måste vara tillförlitlig. I dagsläget så anser de att man inte vet exakt hur mycket som tappas. Detta måste skötas på ett professionellt sätt och inte som det görs idag. En automatreglering behövs för att på ett modernt och professionellt sätt sköta tappningen. - För att undvika de senaste årens låga vattenstånd under speciellt höstarna och för att förbereda oss på framtidens klimatförändringar med höga vattenstånd så anser de att: 1. Det ska magasineras vatten när det faller mycket nederbörd, referensvärdet på 94,90 möh ska ses som ett värde som man ska ha som målsättning att ligga över under en så stor del av året som möjligt. Miens fiskevårdsområdesförening vill att tröskelhöjden höjs med 2 dm till 94,68 m ö h. Det är den absoluta miniminivån för att leken av siklöja och insjööring ska fungera. 2. Miniminivån för att Karlshamns stad och Mieån ska vara "försörjda" av vatten från Mien är 350 l/s. Föreningen anser att det är av yttersta vikt att uttag över 400 1/s ska vara noggrant reglerade.
Miens fiskevårdsområdesförening yrkar ersättning för rättegångskostnader med 40 500 kronor (fördelat på arbete 55 h á 600 kr och 7 500 kr i utlägg).
Sid 48 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
SÖKANDENS BEMÖTANDE
Kammarkollegiet: Det är numera klarlagt att verksamheten omfattas av den nationella planen varför frågasättande av urminnes hävd och därmed sammanhängande frågor från Kammarkollegiet får anses vara överspelade.
Älvräddarna: Det är numera klarlagt att verksamheten omfattas av den nationella planen varför frågasättande av urminnes hävd och därmed sammanhängande frågor från Älvräddarna får anses vara överspelade.
Sökanden gör gällande att vattenverksamheten i form av utvinning av vattenkraften har pågått och får anses fortfarande pågå i en kontinuerlig hävd. De åtgärder som sökanden föreslår ökar konnektiviteten i vattendraget och bidrar till det. Detta görs tillsammans med sökandena i M 2627-19. Sökanden har kommit överens med sökandena i M 2627-19 hur samverkan ska ske i södra och norra delen samt mitten av västra fåran på ett sätt som innebär att vattendraget öppnas upp och möjliggör fiskvandring. Detta måste ses utifrån hur det ser ut på platsen idag och måste beaktas med de skälighetsbedömningar som ska göras enligt 2 kap. miljöbalken.
Sökanden anför att ansvaret ligger på regleringsföretaget. Det kommer ske en kommunicering mellan sökanden i M 3583-19 och regleringsföretaget när de tillåter sökanden i M 3583-19 att köra kraftverket. Regleringsföretaget bestämmer när sökanden kan köra sin anläggning, precis som det är idag.
Länsstyrelsen i Kronobergs län: Sökanden anför att bemötandet till länsstyrelsen också besvarar flera av de övriga yttrandena.
Utgångsläget för bedömning av åtgärder för förbättrad konnektivitet är en opåverkad flödesregim. Naturliga förhållanden blev särskilt belysta under torråret 2018. Utan mänsklig påverkan hade Mieån varit uttorkad större delen av sommarenhösten. Den bakgrunden ska finnas med när föreslagna verksamheter ska bedömas.
Sid 49 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Ett flöde genom flyktvägen på 0,2 m /s och ett basflöde i västra åfåran på 0,17 m /s innebär att Mien ska tappas på 0,67 m /s innan kraftverket kan starta med dess minsta drivvatten på 0,3 m /s. Med beaktande av diagrammet Summerat medelflöde månadsvis 2004 - 2018 kommer kraftverket i normalfallet knappast att vara i drift under månaderna juni - oktober.
Det finns exempel i HaV:s rapport med fungerande flyktvägar där flödet är 0,015 m /s. Med ökande vattenhastighet uppströms flyktvägen till ca 1 m/s med föreslagen utformning, bedöms flyktvägen bli väl fungerande med 0,02 m /s.
Den nuvarande manuella flodluckan kommer att bytas till en automatisk som manövreras med elektrisk skruvdomkraft.
Utvecklad praxis med lutande galler bygger på missförstånd av HaV:s rapport 2013:14. Det är en lösning som praktiseras vid höga vattenhastigheter genom intagsgaller, för att genom geometrisk funktion skapa större våt yta på intagsgallret och få ner vattenhastigheten till högst 0,5 m/s genom gallret. Vid 0,5 m/s fastnar ingen fisk mot intagsgaller. Med föreslagen planerad vattenhushållning i Mien förekommer inte vattenhastigheter över 0,5 m/s genom befintliga galler och något villkor om pådragsbegränsning erfordras inte.
Gallren består av galvaniserat järn med spaltvidder enligt teknisk beskrivning. De är i gott skick, fungerar som avsett och det ligger i verksamhetsutövarens intresse, att de underhålls på ett sådant sätt att inte föremål som förs fram av vattnet slinker förbi gallren, hamnar i turbinerna och havererar dem.
MLQ vid oreglerade förhållanden är 0,13 m /s och skulle vid ett strömkraftverk utgöra vattenflöde till fiskväg. Här är föreslaget ett basflöde på 0,17 m /s i västra åfåran och 0,02 m /s i flyktvägen - totalt 0,19 m /s i vatten för fiskvägar. Därtill kommer förslaget om klunkning i västra åfåran med 0,5 m /s när uppströmsvandring av fisk är mest frekvent. Notera att kraftverket inte kommer att vara i drift
Sid 50 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
när Mien tappas på mindre än 0,49 m /s. I praktiken blir det oftast mer än det föreslagna basflödet i västra åfåran.
För bedömning av potentialen i öringbeståndets och flodpärlemusslornas utveckling ska beaktas att även Mieån skulle torrläggas vid en oreglerad Mien.
Med lämplig utformning av insteget ska uppströmsvandrande fisk välja västra åfåran - den före detta flottleden som fiskväg.
Instegsanordningen avses utgöras av natursten och bedöms inte kräva något framtida underhåll.
Tillsammans med flodluckan är anläggningens maximala kapacitet 4,7 m /s vid övre dämningsgräns. Luckornas kapacitet i östra dammen är dimensionerade för att inte orsaka fallförlust mellan Mien och kraftverket. Miens nivå vid var tid gäller också vid kraftverket när luckorna i östra dammen är öppna. Flodluckan vid kraftverket är dimensionerad för att avbörda turbinernas slukförmåga, när turbinerna måste stoppas på grund av fel på elnätet eller andra orsaker. Flöden som ej kan passera kraftverket har avbördats i den västra åfåran med tidigare vattenhushållning och sedan lång tid etablerad kommunikation mellan berörda verksamhetsutövare.
För att nå högsta lockeffekt ska flyktöppnings spalt vara så smal som möjligt. I samråd med verksamhetsutövarens iakttagelser av fisk framför intagen föreslås bredden 0,08 m.
Lägsta drivvatten avser den lilla turbinen. Den större startar när den lilla nått sin slukförmåga.
NAP:en är i skrivande stund inte beslutad men sökanden kan notera att i förevarande ansökan är föreslaget flöde för konnektivitet 12,2 % av MQ. Det vill säga mer än hittills redovisade planeringsmål. De kan också notera att Gäddeviksås
Sid 51 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
kraftverk är godkänt för att prövas enligt NAP i enlighet med länsstyrelsens beslut och att länsstyrelsen i sitt yttrande informerar om att båda kvarnarna är i drift för elproduktion och sågverksamhet.
Föreslagna åtgärder som Gäddeviksås kraftverk ansvarar för, är att betrakta som underhållsåtgärder och kommer inte att påverka kvarnmiljön.
Vad gäller bedömning av fiskvägens utlopp nedströms kraftverket framförs att en fiskväg bör mynna så nära utloppet från turbinerna som möjligt då det är där merparten av vattnet förväntas gå. Detta gäller speciellt lax medan öring är mer benägna att hitta mindre biflöden eller fiskvägar i nära anslutning. Lockströmmen från fiskvägen bör helst nå långt ut i vattendraget så att fisken känner av lockflödet. Timmerrännan har ett bra fall vid mynningen vilket vid besöket gav en god lockström ut i vattendraget (dock var det lågt vattenflöde vid besöket). En fiskväg bör inte mynna vinkelrät mot huvudströmmen utan helst bör mynningen vara ca 45 graders vinkel. För att fisken ska hitta fiskvägen är det viktigt att tillräckligt vattenflöde släpps genom fiskvägen. Det föreslagna flödet i fiskvägen utgör ca 11% av MQ. Därtill tillkommer klunkning under den period som öringen vandrar. Flödet inklusive klunkningar bedöms ge relativt goda förutsättningar för att fiskvägen ska fungera tillfredsställande.
Försök har genomförts på olika platser för att leda fisk mot en fiskväg både avseende uppströms- och nedströmspassager. Idag vet man att bubbel- kätting-, ljus- och elridåer inte fungerar tillfredsställande. Galler som stoppar och leder fisk mot en fiskväg har dock visat sig fungera bra på några platser för lax. Detta kommer sannolikt inte hindra ålyngel. Förutsätter också att fisk vid nedströmspassage inte hamnar uppströms gallret som annars måste förses med en flyktöppning med risk att uppströmsvandrande fisk också hittar denna öppning. Ett alternativ är att kraftverket stängs helt i samband med klunkning. Fisken kommer känna av den stora flödesförändringen omedelbart och letar då efter en ny passage och finner då fiskvägen
Sid 52 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
som enda alternativ. Då vattnet lagras i sjön bör detta inte innebära några produktionsförluster.
När det gäller frågan om när förändringar av driften senast angavs respektive elcertifikat svarar sökanden att det egentligen inte har skett någon ändring av drift i art eller omfattning så att det skulle behövt ske en anmälan eller att någon driftsförändring skulle anges till någon. Det har inte skett någon ändring av driften som skulle föranlett en anmälan eller något annat. År 2003 kunde alla förnybara energikällor få elcertifikat från den 1 maj 2003. R N ansökte om det hos Energimyndigheten och fick ett elcertifikat som gällde till den 31 december 2012. Därefter kunde man få förlängt om anläggningen byggdes om, vilket R N inte gjorde.
När det gäller flyktvägen kan sökanden åta sig att det ska vara mjuka kanter i flyktvägen, vilket kan läggas till i det allmänna villkoret. Är fisken 80 mm bred och öppningen är 80 mm kommer fisken att slinka igenom. Har fisken väl hamnat i rännan så kommer den att hamna nedströms. Sökanden vidhåller 80 mm.
Sökanden menar att 200 l/s i flyktvägen är orimligt. Under den period när fisken vandrar kommer kraftverket troligen inte vara i drift utan sökanden vill hellre då att allt vatten går i den västra fåran. Det är inte vederlagt att det har gått ner någon större fisk tidigare. Sökanden som bott på platsen i 60 år har bara iakttagit abborre. Sökanden ökar vattenhastigheten i spalten. När fisken kommer till gallret kommer den att kunna söka sig till spalten där den kan gå ut.
Efter genomgång av handlingarna, och efter förnyade kontroller, har det uppdagats att tidigare lämnad uppgift om befintlig spaltvidd om 18-20 mm framför turbinintaget vid Midingsbråte är felaktigt. Den uppgifter som lämnats i teknisk beskrivning, d v s en spaltvidd om 18 mm, är däremot korrekt. Detta innebär att R N medger villkor om 18 mm spaltvidd.
Sid 53 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Länsstyrelsen skriver att flyktvägen skulle hamna ca 1 m uppströms befintliga galler. Mätning 2020‐11‐21 visar 0,75 m i nivån +95,67 m. I nivån +93,87 m är avståndet uppströms gallren 0,4 m. Flyktvägens läge uppströms med intagsgallrens lutning är beroende av Miens nivå. Sökanden uppger att flyktrännan ännu inte är detaljprojekterad.
Det synes överflödigt att föreskriva att kraftverket ska stoppas 1 dygn per vecka. Med föreslagen vattenhushållning kommer kraftverket att vara avstängt sannolikt mer än 52 % av året. Turbintekniska förutsättningar kommer i praktiken medföra betydligt mer flöde i omlöpet än föreslaget minimiflöde på 0,17 m /s. I praktiken blir minimiflödet 0,225 m /s. Med ambitionen i tappningsställaren att inte släppa mindre än 0,4 m /s 52 % av året, vilket inte medger kraftverksdrift, kommer betydligt mer vatten än HaV:s föreslagna s.k. HARO‐värde för Mieån, enligt den nationella planen för omprövning av Sveriges vattenkraft, att avsättas för vattenfaunans miljöåtgärder. I bedömningen av rimliga åtgärder ska även hänsyn tas till, att en helt oreglerad Mien skulle stundtals torrlägga Mieån med den påverkan det skulle ha på Mieåns vattenlevande fauna. Förslagna åtgärder kommer att öka konnektiviteten mellan Mien och Mieån, samtidigt som den stör ett ursprungligt naturligt urval i vattenfaunans fortplantning.
Därtill kan tilläggas att angående tappning i flyktvägen västra åfåran utgör primär fiskväg enligt ansökan. Nedströmsvandrande fisk förväntas välja den vägen. Flyktvägen vid kraftverket ska betraktas som en nödutgång för fisk som förvirrat sig in nedströms Miens regleringsdamm och inte hittar tillbaka. Det måste också beaktas, att under de perioder när fisk vanligtvis vandrar, kommer, med föreslagen tappningsställare, kraftverket inte att vara i drift.
Det ska noteras att R N inte har några yrkanden avseende vattenreglering i sjön Mien och att frågor om tappning (länsstyrelsens villkor C) inte kan bli aktuella för R N del. R N anser således att förslaget inte är relevant.
Sid 54 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Länsstyrelsens förslag till villkor D framstår som märkligt då det inte går att föreställa sig hur driften av kraftverket någonsin skulle kunna ”inskränka rätten för Karlshamns Energi och Vatten AB att följa sin dom”. Anledningen till att målen handläggs gemensamt är att tillstånd och villkor ska harmonieras på sätt att respektive verksamhetsutövare ska kunna driva sin verksamhet i enlighet med sitt eget individuella tillstånd och med iakttagande av sina villkor utan risk eller möjlighet att göra intrång i den andres rätt.
R N medger villkor om vattenhastighet om 0,5 m/s (länsstyrelsens villkor A).
R N överlämnar till domstolen att avgöra att skäligheten av yrkat belopp. För arbete nedlagt under samrådsskedet medges emellertid ingen ersättning.
Tingsryds kommun: Sökanden betonar att det primära är inte sågverksamhet utan ansökan handlar om produktion av förnyelsebar energi i storleksordningen 150 000 KWh som genom att använda sig av vattnet, som redan däms upp, för ett huvudsakligt annat ändamål. Kraftverket används för att tillföras den allmänna elförsörjningen. Sökanden poängterar det allmänna prioriterade intresset av att tillvarata all form av tillgänglig energi i form av kraftverk i Sverige.
R N överlämnar till domstolen att avgöra om rättslig grund finns för Tingsryds kommuns yrkande om ersättning för rättegångskostnader i målet. Begärd timkostnad kan vitsordas såsom skälig i och för sig. Redovisad tidsåtgång framstår emellertid inte som skälig. I avsaknad av specifikation över nedlagt arbete kan någon närmare bedömning inte göras vilket innebär att det exempelvis inte kan uteslutas att yrkandet omfattar tid nedlagt redan i samrådsskedet. För arbete nedlagt under samrådsskedet medges under alla omständigheter ingen ersättning. R N överlämnar i övrigt till domstolen att avgöra skäligheten av yrkat belopp.
Sid 55 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Miens vattenråd: Påstående från Mieåns vattenråd om behov av två fiskvägar för uppströms passage tillbakavisas.
Sökanden i M 3583-19 anför att Miens Vattenråds synpunkter inte föranleder någon ändring av sökandens ansökan.
R N bestrider att Miens vattenråd har rätt till ersättning för rättegångs-kostnader i målet. Beträffande skäligheten i sig framstår redovisad tidsåtgång inte som skälig. I avsaknad av specifikation över nedlagt arbete kan någon närmare bedömning inte göras. Av aktbilaga 54 framgår att yrkandet omfattar tid nedlagt redan i samrådsskedet. För arbete nedlagt under samrådsskedet medges under alla omständigheter ingen ersättning.
Miens fiskevårdsområdesförening: Påstående från Mieåns Fiskevårdsområdesförening om behov av två fiskvägar för uppströms passage tillbakavisas. Sökanden i M 3583-19 anför att Miens Fiskevårdsområdesförenings synpunkter inte föranleder någon ändring av sökandens ansökan.
R N bestrider att Miens fiskevårdsförening har rätt till ersättning för rättegångskostnader i målet. Beträffande skäligheten i sig framstår redovisad tidsåtgång inte som skälig. I avsaknad av specifikation över nedlagt arbete kan någon närmare bedömning inte göras. Av aktbilaga 54 framgår att yrkandet omfattar tid nedlagt redan i samrådsskedet. För arbete nedlagt under samrådsskedet medges under alla omständigheter ingen ersättning.
DOMSKÄL
R N har i första hand yrkat omprövning enligt 24 kap. 10 § miljöbalken för moderna miljövillkor enligt 11 kap. 27 § samma balk. Han har i andra hand yrkat tillstånd till vattenverksamhet enligt miljöbalken. Till båda yrkanden finns
Sid 56 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
ytterligare sidoyrkanden. Mark- och miljödomstolen inleder med några, med förstahandsyrkandet samhöriga frågor, och prövar därefter förstahandsyrkandet.
Rådighet
Domstolen konstaterar att R N är lagfaren ägare till fastigheterna Tingsryd Gäddesviksås 1:34 och Tingsryd Y och har därmed rådighet att bedriva vattenverksamhet enligt 2 kap 1 § lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet på dessa fastigheter.
Miljökonsekvensbeskrivning
En omprövning för moderna miljövillkor kräver varken specifik miljöbedömning eller liten miljökonsekvensbeskrivning så som dessa är reglerade i 6 kap. miljöbalken.
Tillåtlighet
För att kunna göra en omprövning för moderna miljövillkor krävs att den aktuella verksamheten är tillåtlig.
Sökanden åberopar urminnes hävd baserat på bl.a. följande grunder: Genom de lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 2019, samt genom avgöranden från Mark- och miljööverdomstolen i närtid, är det tydligt att tidigare restriktiva tolkning och tillämpning avseende institutet urminnes hävd har övergetts till förmån för en mer inkluderande tillämpning av institutet. Mark- och miljöverdomstolen (MÖD) har i dom den 15 januari 2019 i mål nr M 8563-17 gjort bedömningen att hävd anses uppkommit om den verksamhet som bedrivs idag inte i något väsentligt avseende skiljer sig från hur den kan antas ha bedrivits historiskt. Kraftverksanläggningens läge och funktion samt dess inverkan på vattenförhållandena har i allt väsentligt varit densamma oaktat att kraften utnyttjats för olika ändamål genom århundradena.
Sid 57 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
I samband med synen under huvudförhandlingen beskrev sökanden då bland annat att det tidigare var vattenhjul som drev kraftverket där turbinerna är idag. Intagsluckorna är kvar och idag är det öppet in till turbinerna. På senare tid har ingenting ändrats, kvar är en miljö från 1800-talet. Vidare framför sökanden att fåran vid kraftverksbyggnaden är den naturliga fåran och det har alltid funnits intag och någon typ av fördämning även vid den tidigare saltkvarnen (från 1600-talet). Sökanden relaterar till flera avgöranden från MÖD. I dom den 18 april 2019 i mål nr M 5962-18 har MÖD prövat beviskravet för urminnes hävd vid vattenverksamhet. Med hänvisning till förarbetena till 5 a § MP (prop. 2017/18:243) poängterade MÖD att beviskravet beträffande vad den äldre rättigheten omfattar inte ska ställas så höga att det i praktiken blir omöjligt att bevisa vad som är rättskraftigt avgjort. För urminnes hävd bör det räcka med att verksamhetsutövaren med hänsyn till omständigheterna kan göra sannolikt att den verksamhet som bedrivs idag inte i något väsentligt avseende skiljer sig från hur den kan antas ha bedrivits före införandet av de tillståndskrav som miljöbalken sedan ersatte.
Älvräddarna har framfört att verksamheten ska anses ha upphört som följd av Länsstyrelsen i Kronobergs län föreläggande vilket innebär att verksamheten lagligen har upphört. Länsstyrelsen i Kronobergs län bestrider yrkandet då de anser att verksamheten saknar tillstånd eller motsvarande. Både Miens vattenråd och Mien fiskevårdsområdesförening bestrider ansökan.
Mark- och miljödomstolen gör följande bedömning. Baserat på de uppgifter som sökanden har redovisat i sin ansökan och under respektive efter huvudförhandlingen, tillsammans med vad som framkom under synen, har sökanden gjort det sannolikt att dagens anläggning och dess tillhörande verksamhet endast i mindre grad, och utan i något väsentligt avseende, skiljer sig från hur platsen såg ut före år 1882. I den bedömningen ingår även den påverkan dämningen tidigare har haft på vattenförhållandena jämfört med dagens dämning. Domstolens bedömning grundas
Sid 58 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
bland annat på den höga åldern på befintliga kraftverksbyggnader, som anges vara uppförda senast år 1850 och att dagens turbiner bedöms vara placerade och utvinner energi under i stort sett samma uppdämda förhållanden som tidigare vattenhjul.
Mark- och miljööverdomstolen har i flera mål utvecklat på vilka grunder urminnes hävd föreligger. I avgörande den 23 juni 2020 mål-nr M 1328-19 återges i överdomstolens domskäl att vissa förändringar får ha skett avseende en verksamhet så länge dammens läge och funktion samt dess inverkan på vattenförhållandena i allt väsentligt förefaller ha varit desamma sedan dammens uppförande. I förevarande mål saknas förvisso uppgifter om tappade flöden nedströms och vilka exakta dämnings- och sänkningsgränser som utnyttjats. Domstolen anser dock att sökandens uppgifter om att luckorna till turbinintagen är kvar som de ursprungliga liksom att miljön i övrigt är orubbad från 1800-talet ger en tillräckligt tydlig indikation om att dämningsförhållandena fortfarande är likartade dem från före år 1882. Mark- och miljödomstolen inser att den årliga tillgängliga energin för kraftproduktion varit högre då den östra fåran utgjorde huvudfåra, dvs innan den stora regleringen av Mien. Den drift som R N vill återuppta innebär med hög sannolikhet en lägre tappning än under 1800-talet medan den dämning som sker av nuvarande anläggningar bedöms vara likartad den dåvarande. Likaså finns betongkonstruktioner i turbinsumpar m.m. som högst sannolikt är anlagda under 1900-talet. Inte heller dessa ändringar bedöms ha påverkat anläggningens dämmande funktion i någon avgörande grad.
Mark- och miljödomstolen bedömer att urminnes hävd, i den mening som avses i 5 a § lag om införande av miljöbalken, föreligger för kraftverken vid Gäddeviksås/Midingsbråte och verksamheten där. Det innebär att verksamheten är tillåtlig och att en omprövning för moderna miljövillkor kan göras.
Moderna miljövillkor
Av 24 kap. 10 § miljöbalken framgår att tillståndsmyndigheten, efter en ansökan om omprövning av en vattenverksamhet för sådana miljövillkor som avses i 11 kap. 27
Sid 59 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
§ ska upphäva, ändra och besluta nya bestämmelser och villkor i den utsträckning som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.
Mark- och miljödomstolens bedömer att införandet av moderna miljövillkor, genom nu ansökt omprövning, bland annat har gjorts med en utgångspunkt i att vattenförekomstens fastställda miljökvalitetsnormer på sikt blir möjliga att uppnå och icke-försämringskravet uppfylls. I målet kan enligt domstolen konstateras att förutsättningarna för faunapassage förbättras dels genom att nedströms faunapassage underlättas med en ny flyktväg samt att, efter viss samordning med sökandena i mål M 2627-19, möjligheten till både upp- och nedströmspassage förbättras.
Mark- och miljödomstolen bedömer att moderna miljövillkor kan föreskrivas med utgångspunkt i sökandens förslag, dock efter vissa omformuleringar, några revideringar samt kompletteringar.
Den beslutade flyktvägens bredd och avbördning får anses utgöra en kompromiss mellan prioriteringen av tappning av Mien genom den västra fåran och möjligheten att anordna en lämpligt utformad nedströmspassage (flyktväg) vid R N anläggning.
I fråga om intagsgaller bedömer mark- och miljödomstolen vidare att dessa bör utformas låglutande, jämför Mark- och miljööverdomstolen den 14 juni 2018 i mål nr M 5874-16 om Fagerdala kraftverk i Markaryds kommun. Ungefär motsvarande bör gälla galler framför nu aktuella turbinintag vilket framgår av villkor i domslutet. Det innebär att dagens lösning med brant ställda intagsgaller behöver ersättas med låglutande galler. Låglutande galler är även i överensstämmelse med vad som framgår av Havs- och Vattenmyndighetens Vägledning för fisk- och faunapassager, särskilt då avbördningen genom flyktvägen är förhållandevis liten. De begränsningar som byggs in i anläggningen, genom utformningen av den nya
Sid 60 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
flyktvägen och dess tillhörande möjliga avbördning, motiverar därför även det att nya låglutande galler behöver installeras.
Eftersom ingen arbetstid fastställs genom domen är det viktigt att precisera i villkor när åtgärderna med ändring av flyktväg, ändring av intagsgaller och anläggande av en s k strömkoncentrator i insteget till den västra fåran senast ska utföras. Markoch miljödomstolen inser att sökanden vill samordna detta med sökandena i mål M 2627-19, i det målet har satts en arbetstid på fem år. Villkoren i nu aktuellt mål bör i möjligaste mån samordnas med det, d.v.s. åtgärderna ska vara vidtagna senast fem år efter lagakraftvunnen dom.
Enligt mark- och miljödomstolens bedömning finns, mot bakgrund av bland annat att arbeten ska utföras inom fastställt vattenskyddsområde, anledning att komplettera de av sökanden föreslagna villkoren med ytterligare villkor om hydrauloljor, smörjfett m.m. där domstolen bedömer att sådana ska vara miljöanpassade i enlighet med svensk standard SS 15 54 34 respektive SS 15 54 70 och som av RISE (tidigare SP) bedömts uppfylla kraven i respektive standard. Vidare ska maskiner, som används i eller invid vattenområde, vara utrustade med slangbrottsventiler.
Innehavare av vattenkraftverk i Gäddeviksås/Midingsbråte är beroende av tappningen från Mien för att kunna producera elenergi vid sina kraftverk. Även om det är osannolikt att tillståndsinnehavarna i mål M 2627-19 i framtiden upphör med tillståndsgiven reglering av Mien och tillhörande vattenhushållning så saknar kraftverken en egen fungerande faunapassage, i både uppströms- och nedströms riktning. För det fall kraftutvinningen ska fortgå utan att faunapassagen sköts av tillståndshavaren för reglering av Mien ska innehavaren av nu aktuella kraftverk vara skyldig att själv anlägga motsvarande faunapassage alternativt överta underhållsansvaret för redan anlagd slitstrappa och i övrigt underhålla faunapassagen från Mien ned till där den västra fåran ansluter till Mieån. Alternativt kan kraftverksinnehavaren välja att riva ut kraftverken. Frågan regleras i villkor enligt
Sid 61 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
vad som anges i domslutet. Innehavaren av kraftverken ska i det arbetet förhålla sig till vid varje tillfälle gällande regler om eventuell skyldighet att söka omprövning av villkoren alternativt söka tillstånd enligt miljöbalken när det krävs (t.ex. för utrivning) samt samråda med tillsynsmyndigheten i frågan.
Översyn av villkoren
Enligt 22 kap. 29 § miljöbalken ska det i en dom som omfattar tillstånd att bedriva en vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel anges när tillståndets villkor och andra bestämmelser till skydd för människors hälsa och miljön senast ska ses över för att hållas moderna.
Mark- och miljödomstolen konstaterar inledningsvis att regeln ska tillämpas på en dom som ”omfattar tillstånd att bedriva en vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel”. Nu aktuell prövning innebär inte att sådant tillstånd ges men en förutsättning för omprövningen är att tillstånd finns och att domen således omfattar sådant tillstånd. Domstolen bedömer att 22 kap. 29 § miljöbalken är tillämplig i målet.
Tiden ska bestämmas så att översynen av miljövillkoren blir ändamålsenlig med hänsyn till den förväntade utvecklingen och behovet av att verksamheten 1. inte medför en sådan försämring eller ett sådant äventyr för vattenmiljön som avses i 5 kap. 4 § och 2. ges rimlig förutsebarhet i fråga om möjligheterna att nyttiggöra gjorda och kommande investeringar.
Av förarbetena till bestämmelsen anges att för en investeringstung verksamhet som produktion av vattenkraftsel bör i normalfallet en uppdatering inte behövas förrän efter fyrtio eller femtio år, (prop. 2017/18: 243 s. 217).
Med hänvisning till att nu aktuell verksamhet är befintlig och inte på lång tid varit som det anges i förarbetena ”investeringstung” anser mark- och miljödomstolen att
Sid 62 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
tiden för översyn av de i denna dom angivna villkoren m m bör bestämmas till tjugo år.
Samlad redovisning enligt 22 kap. 30 § miljöbalken
Verksamheten omfattas av urminnes hävd samt de villkor som framgår av domslutet. Domslutet utgör således en sådan redovisning som avses i 22 kap. 30 § miljöbalken.
Tillstånd enligt föreskrifter inom vattenskyddsområde
Sökanden ansöker om tillstånd att få vidta de åtgärder inom vattenskyddsområdet Långasjön-Mien som sökt verksamhet och skyddsåtgärder kräver, utan att ange en närmare precisering. Sökanden har inte begärt dispens från några föreskrifter.
Av den till vattenskyddsområdet bifogade kartan framgår att både kraftverket och utloppet från den västra fåran får bedömas vara belägna inom den sekundära skyddszonen. För denna gäller dels gemensamma bestämmelser tillsammans med den primära zonen och därutöver mer specifika bestämmelser inom enbart den sekundära zonen.
I föreskrifterna, som är daterade 2008-01-24, framgår till exempel av 28 § att tillfällig eller permanent uppläggning, mellanlagring, deponering eller nedgrävning av avfall, inklusive förorenade massor inte får förekomma utan tillstånd från den kommunala tillsynsmyndigheten. Med stöd av 21 kap. 3 § kan mark- och miljödomstolen pröva ansökan om ett sådant tillstånd. Vid domstolens genomgång av föreskrifterna bedöms att sökanden med ansökan om tillstånd har avsett denna paragraf.
Mot bakgrund att det är högst begränsade tillfälliga upplag som kan bli följden att anläggande av ny flyktväg samt åtgärder vid insteget till den västra fåran anser mark- och mjiljödomstolen att sökt tillstånd kan lämnas. Det föreligger behov att införa ett villkor för upplagens belägenhet, avgränsning och avstädning.
Sid 63 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Åtaganden
R N får anses ha åtagit sig att inte starta kraftverken vid Gäddeviksås eller Midingsbråte förrän tappningen till den västra fåran minst uppgår till 500 l/s och flödet genom den nya flyktvägen i kraftverken är säkerställt. Det innebär att inget av kraftverken får starta förrän den totala avledningen från Mien uppgår till 520 l/s. Basflödet genom slitstrappan ska dock alltid minst uppgå till 200 l/s samt att genom flyktvägen tappas ytterligare ca 20 l/s.
Vattenhastigheten genom gallren får uppgå till högst 0,5 m/s.
Mark- och miljödomstolen konstaterar därutöver att sökanden har åtagit sig att tillse att kanterna på spalten i flyktvägen utformas rundade.
Kontroll
Sökanden har föreslagit att ett kontrollprogram upprättas och inges, utan att precisera dess innehåll. Mark- och miljödomstolen anser att kontrollprogrammet bland annat ska omfatta hur påverkan på vattenområdet vid anläggandet av insteget till den västra fåran ska följas upp samt även vid anläggandet av flyktvägen samt hur påverkan från eventuella upplag ska kontrolleras.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att de ska godkänna kontrollprogrammet. Mot bakgrund av bland annat att arbeten ska ske inom ett vattenskyddsområde och att sökanden och remissmyndigheterna till viss del har olika uppfattningar anser domstolen att det är lämpligt att kontrollprogrammet arbetas fram i samråd med förslagsvis Länsstyrelsen i Kronobergs län och sedan godkänns av samma myndighet.
Arbetstid, anmälan av oförutsedd skada och omprövning enligt 31 kap. 22 §
miljöbalken
Mark- och miljödomstolen noterar att reglerna om arbetstid i 22 kap. 25 §, oförutsedd skada i 24 kap. 18 § och reglerna om omprövning i 31 kap. 22 §
Sid 64 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
miljöbalken är tillämpliga på tillståndsprövningar. Frågorna ska däremot inte regleras i en omprövning för moderna miljövillkor och blir därmed inte aktuella i målet.
Verkställighet (eller motsvarande)
R N har begärt att han utan hinder av laga kraft ska ha rätt att återuppta kraftproduktion vid sin anläggning på X och Y. Driften stoppades genom beslut av Länstyrelsen i Kronobergs län den 11 december 2013 som innebar att R N senast den 30 april skulle upphöra med vattenkraftproduktion genom turbindrift på fastigheten X i Tingsryds kommun.
R N anför bland annat att förbudet på kraftverksamheten för Gäddeviksås tillkom en tid innan lagstiftningen ändrades och förtydligades i hur man ska skulle se på urminnes hävd med mera. Detta ska alltså ses som en parentes till den kontinuitet som har varit på platsen. Sökanden ser sig som en verksamhetsutövare i en pågående verksamhet. Därför bör man kunna tillämpa reglerna om moderna miljövillkor. Driftuppehållet ska inte ligga i vägen för det.
Både Älvräddarna och Länsstyrelsen i Kronobergs län bestrider yrkad verkställighet.
Mark- och miljödomstolen konstaterar först att reglerna om verkställighetsförordnande enligt 22 kap. 28 § miljöbalken avser tillståndsprövning och inte nämner omprövning för moderna miljövillkor.
Av 11 kap. 27 § miljöbalken framgår att den som bedriver en tillståndspliktig vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel ska se till att verksamheten har moderna miljövillkor. Med detta avses att tillståndets villkor eller bestämmelser till skydd för människors hälsa och miljön har bestämts enligt denna balk genom en dom eller i ett beslut som inte är äldre än fyrtio år. Om det i tillståndet för
Sid 65 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
verksamheten har bestämts en annan tid för översyn av miljövillkoren, ska dock den tiden gälla.
Trots första stycket får en verksamhet bedrivas till dess en prövning är klar, om 1. verksamhetsutövaren har ansökt om tillstånd eller omprövning för att förse verksamheten med moderna miljövillkor, eller 2. verksamheten omfattas av en nationell plan för moderna miljövillkor enligt föreskrifter som regeringen meddelar och verksamhetsutövaren inte är försenad med att ansöka om prövning enligt planen.
R N anläggning är en verksamhet som omfattas av såväl punkt 1 som punkt 2 i ovan nämnda lagrum. Med stöd av 11 kap. 27 § miljöbalken gör mark- och miljödomstolen bedömningen att den avbrutna verksanheten får återupptas utan att laga kraft föreligger. Befintlig verksamhet kan bedrivas till dess denna prövning är klar med vilket avses att avgörandet i målet har vunnit laga kraft. Därefter gäller det lagakraftvunna avgörandet och villkoren m.m. där.
Mot bakgrund av innehållet i 41 § förordningen om vattenverksamhet kan nämnas att Mark- och miljööverdomstolen i avgörande 2019-11-13 M 747-19 angett bl.a. att den regeln inte ska innebära begränsningar av 11 kap. 27 § miljöbalken. Nämnd regel i förordningen om vattenverksamhet föranleder därmed ingen annan bedömning.
Länsstyrelsen kan därmed upphäva liggande förbud. För det fall att den slutliga utgången i detta mål blir en annan än nu liggande domslut finns för förekommande fall regler om vad som då ska regleras i avgörande, se bl.a. om utrivning m.m. i 24 kap. 4 § och 10 § tredje stycket miljöbalken.
Andrahandsyrkandet
Då sökanden fått bifall till sitt förstahandsyrkande saknas anledning att utveckla domskäl avseende andrahandsyrkandet.
Sid 66 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Prövningsavgift
Mark- och miljödomstolen finner inte skäl att ändra den tidigare fastställda avgiften för målets prövning.
Rättegångskostnader
Av 25 kap. 2 § miljöbalken framgår att en sökande ska svara för motparternas kostnader vid mark- och miljödomstolen i ansökningsmål om vattenverksamheter (mål enligt 24 kap. 10 § miljöbalken undantagna). I punkt 1 och 2 i nämnda paragraf anges undantag för mål om bildande av samfällighet och för organisationer enligt 16 kap. 13 § miljöbalken.
Då yrkandena i nu aktuell ansökan avsåg såväl omprövning för moderna miljövillkor som tillstånd till vattenverksamhet, och motparterna har behövt förhålla sig till båda, bedömer mark- och miljödomstolen att huvudregeln i 25 kap. 2 § miljöbalken ska gälla. R N ska därmed ersätta motparternas rättegångs-kostnader enligt vad som anges nedan.
Länsstyrelserna
Länsstyrelserna får enligt stadgandet i 22 kap. 6 § miljöbalken föra talan i målet. Länsstyrelserna är sådana motparter som enligt 25 kap. 2 § miljöbalken har rätt till ersättning för rättegångskostnader.
Länsstyrelsen i Kronobergs län har yrkat ersättning med 56 800 kr. Sökanden överlämnar till domstolen att avgöra skäligheten av yrkat belopp. För arbete nedlagt under samrådsskedet medges emellertid ingen ersättning. Det yrkade beloppet är enligt mark- och miljödomstolens bedömning skäligt i förhållande till målets omfattning. Sökandena ska ersätta Länsstyrelsen i Kronobergs län med totalt 56 800 kr inkl moms.
Länsstyrelsen i Blekinge län har inte inkommit med något preciserat yrkande om ersättning för rättegångskostnader.
Sid 67 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Tingsryds kommun
Tingsryds kommun har yrkat ersättning med 15 000 kr för 100 h arbete. Sökanden överlämnar till domstolen att bedöma om rättslig grund finns för Tingsryds kommuns yrkande om ersättning för rättegångskostnader i målet och att avgöra skäligheten av yrkat belopp. Begärd timkostnad kan vitsordas som skälig i och för sig medan redovisad tidsåtgång inte framstår som skälig. I avsaknad av specifikation över nedlagt arbete kan någon närmare bedömning inte göras vilket innebär att det exempelvis inte kan uteslutas att yrkandet omfattar tid nedlagt redan i samrådsskedet. För arbete nedlagt under samrådsskedet medges under alla omständigheter ingen ersättning. Mark- och miljödomstolen anser att Tingsryds kommun enligt stadgandet i 22 kap. 6 § andra stycket miljöbalken får föra talan i målet. Kommunen är sådan motpart som enligt 25 kap. 2 § miljöbalken har rätt till ersättning för rättegångskostnader. Det yrkade beloppet är enligt mark- och miljödomstolens bedömning skäligt i förhållande till målets omfattning. Sökandena ska ersätta Tingsryds kommun med 15 000 kr inkl moms.
Miens fiskevårdsområdesförening
Miens fiskevårdsområdesförening har yrkat ersättning med 40 500 kr. R N bestrider att Miens fiskevårdsförening har rätt till ersättning för rättegångskostnader i målet. Beträffande skäligheten i sig framstår redovisad tidsåtgång inte som skälig. I avsaknad av specifikation över nedlagt arbete kan någon närmare bedömning inte göras. Av aktbilaga 54 framgår att yrkandet omfattar tid nedlagt redan i samråds-skedet. För arbete nedlagt under samrådsskedet medges under alla omständigheter ingen ersättning.
Mark- och miljödomstolen anser att Miens fiskevårdsområdesförening företräder fiskerättsägare i sjön Mien och därmed är sådan motpart som har rätt till ersättning för rättegångskostnader enligt 25 kap. 2 § miljöbalken. I fråga om vilka ersättningsposter som ska ersättas instämmer mark- och miljödomstolen inledningsvis i sökandens bedömning att utlägg för Hushålningssällskapets utredning av alternativa fiskvägar inte ersättas. Inte heller kostnader som i tiden ligger före det att ansökan
Sid 68 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
gjordes ska ersättas. Det har emellertid inte klarlagts hur stor del av yrkad kostnad som hänför sig till tiden innan ansökan gjordes. Mark- och miljödomstolen uppskattar att ersättningen totalt skäligen bör sättas till 20 000 kr. Då det inte angetts att föreningen är momspliktig avses belopp exklusive moms.
Miens vattenråd
Miens vattenråd har yrkat ersättning med 35 040 kr. Sökandena har bestritt att Miens Vattenråd är sakägare och därmed skulle ha rätt till ersättning för sina kostnader.
Mark- och miljödomstolen bedömer att Miens vattenråd inte har visat att man är part som har rätt till ersättning rättegångskostnader enligt 25 kap. 2 § miljöbalken. Yrkandet om ersättning för rättegångskostnader ska avslås.
Ogillade yrkanden
Ska mark- och miljödomstolen förordna fiskeutredningsgruppen (FUG)? Älvräddarna och även Länsstyrelsen i Kronobergs län samt Blekinge län har anfört att behov föreligger att förordna särskilt sakkunnig enligt 22 kap. 12 § för de båda målen gemensamt. Föreslaget är att Länsstyrelsen i Västra Götaland förordnas. Mot bakgrund av vad som framkommit i ansökningar med kompletteringar och vid huvudförhandlingen respektive senare inkomna yttranden anser mark- och miljödomstolen att sökanden i denna ansökan har visat sig inneha erforderlig kompetens och att något sådant behov inte har förelegat. Därutöver kan konstateras att Länsstyrelsen i Kronobergs län självmant har uppdragit FUG att lämna ett yttrande.
Yrkanden om alternativ utformning av flyktränna och ökad tappning genom denna Länsstyrelsen i Kronborgs län yrkar att flyktvägen ska utformas med en spalt som har bredden 24 cm och att den ska utformas så att avledningen uppgår till 0,2 m /s.
Sid 69 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3583-19 Mark- och miljödomstolen
Sökanden har motsatt sig detta och anser att fisk som är 80 cm lång och har en bredd av 8 cm ska kunna passera.
Mark- och miljödomstolen anser att det är olämpligt att låta så stor vattenmängd som 0,2 m /s passera flyktvägen utan utgår från att detta vattenflöde istället gör mer nytta i den västra fåran. Det kan förvisso förekomma att större fisk kan bli instängd i vattenområdet mellan den nya östra dammkroppen och R N anläggning, under perioder mellan att utskoven i den östra dammkroppen öppnas. Eftersom en viss vattenomsättning sker i detta vattenområde får så stor fisk som inte kan passera spalten i flyktvägen simma tillbaka genom östra dammkroppens utskov vid ett senare tillfälle. Nedströmspassage till Mieån ska för sådan fisk istället ske via den nyanlagda slitstrappan eller utskoven i den västra dammkroppen.
Övrigt
Mark- och miljödomstolen har idag även avgjort mål M 2627-19 gällande Karlshamn Energi och Vatten AB samt Mieåns vattenregleringsförening upa ansökan om tillstånd till ombyggnad av regleringsdammen i Mien m.m.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (MMD- 01) Överklagande senast den 21 april 2021.
Peter Ardö Mats Käll I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Peter Ardö, ordförande, och tekniska rådet Mats Käll samt de särskilda ledamöterna Mikael Svensson och Torbjörn Brorson.
Bilaga 1
Hur man överklagar
Dom i mark- och miljödomstol som första instans MMD-01
Bilaga B
Hur man överklagar Mark- och miljööverdomstolens avgörande
Den som vill överklaga Mark- och miljööverdomstolens avgörande ska göra det genom att skriva till Högsta domstolen. Överklagandet ska innehålla uppgifter om Överklagandet ska dock skickas eller lämnas 1. klagandens namn, adress, e-postadress till Mark- och miljööverdomstolen. och telefonnummer,
2det avgörande som överklagas (domstolens namn och avdelning samt Överklagandet ska ha kommit in till Markdag för avgörandet och målnummer), och miljööverdomstolen senast den dag som anges i slutet av Mark- och miljö- 3. den ändring i avgörandet som klaganden överdomstolens avgörande. begär,
4de skäl som klaganden vill ange för att Beslut om häktning, restriktioner enligt avgörandet ska ändras, 24 kap. 5 a § rättegångsbalken eller reseförbud får överklagas utan tidsbegränsning. 5. de skäl som klaganden vill ange för att prövningstillstånd ska meddelas, samt Om överklagandet har kommit in i rätt tid, 6. de bevis som klaganden åberopar och skickar Mark- och miljööverdomstolen vad som ska bevisas med varje bevis. överklagandet och alla handlingar i målet vidare till Högsta domstolen.
Om målet överklagas kan Högsta domstolen använda förenklad delgivning vid Det krävs prövningstillstånd för att Högsta utskick av handlingar i målet, under domstolen ska pröva ett överklagande. förutsättning att mottagaren där eller i Högsta domstolen får meddela prövningsnågon tidigare instans har fått information tillstånd endast om om sådan delgivning. 1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen eller om För information om rättegången i Högsta 2. det finns synnerliga skäl till sådan domstolen, se www.hogstadomstolen.se prövning, så som att det finns grund för resning, att domvilla förekommit eller att målets utgång i Mark- och miljööverdomstolen uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.