M 17031-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Länsstyrelsen i Dalarnas läns beslut den 2 juli 2024 (dnr 7400-2024) att förelägga More Activities Sälen AB att sluta nyttja samt avlägsna en anordnad klättrings- och vandringsled på Medskogshögen i Malung-Sälens kommun.

SVEA HOVRÄTT DOM M 17031-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Dalarnas län har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa länsstyrelsens beslut.

More Activities Sälen AB (bolaget) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen har till stöd för sin talan i allt väsentligt vidhållit vad som tidigare har anförts samt lagt till i huvudsak följande.

Det medges att det har förekommit vissa brister i handläggningen av ärendet men det finns inte någon tvekan om att beslutet är riktigt i sak. Det är utrett i ärendet att klätterleden är förlagd nära en känd boplats som används. Närheten till verksamheten medför en uppenbar risk för en otillåten störning. Länsstyrelsens utredning i ärendet baseras dels på tidigare uppgifter i Artportalen och personlig kännedom, dels på den information som de fått från en ornitolog som kontaktat myndigheten. Om verksamheten hade anmälts för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken skulle den sannolikt ha förbjudits varefter bolaget hade kunnat ansöka om dispens från förbuden i artskyddsförordningen (2007:845). I det här fallet har bolaget inte haft något samråd med länsstyrelsen varför länsstyrelsen i stället behövt ingripa med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken genom att förelägga bolaget att inte längre nyttja klätterleden samt att ta bort den.

Bolaget har till stöd för sin talan i allt väsentligt vidhållit vad som tidigare har anförts samt lagt till i huvudsak följande.

Bolaget har inte bedrivit någon verksamhet under våren 2024 annat än att rensa leden från snö och is under en dag. Någon påverkan på häckning kan därför inte ha skett. Det framgår inte om de kända boplatserna varit aktiva den senaste tiden. Det framstår som osannolikt att de har använts i närtid på de platser som ornitologen beskrivit. Med

SVEA HOVRÄTT DOM M 17031-24

tanke på att det i området förekommer omfattande skoterkörningen, kommersiell bärplockning och avverkning av skog, bör inte bolagets verksamhet störa arten mer eller vara orsak till någon utebliven häckning under 2024. Det framgår inte heller om det varit någon aktiv häckning eller närvaro av arten under den period som bolaget haft en daglig verksamhet på platsen. Länsstyrelsen skriver att flera häckningar har fastställts under åren. Då bolaget inte har full insyn i Artportalen borde de observationer som länsstyrelsen hänvisar till listas som bevis.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

En tillsynsmyndighet får enligt 26 kap. 9 § miljöbalken besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas. Det är den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller åtgärd som är skyldig att visa att de allmänna hänsynsreglerna enligt miljöbalken följs. Detta gäller även vid tillsyn enligt miljöbalken (se 2 kap. 1 § miljöbalken). Bland annat ska den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön (se 2 kap. 3 § miljöbalken). Artskyddsförordningen är att se som en precisering av vad som kan följa av de allmänna hänsynsreglerna (se t.ex. rättsfallet MÖD 2013:13). Det betyder att det ankommer på en verksamhetsutövare att se till att en verksamhet inte kommer i konflikt med förbuden i artskyddsförordningen, eller, om en konflikt inte kan undvikas, ansöka om artskyddsdispens. När en art omfattas av sekretess enligt 20 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) kan det vara svårt för verksamhetsutövaren att på egen hand inhämta kunskap om arten, t.ex. om boplatser. I sådana fall kan en tillsynsmyndighet behöva bidra med sin kunskap. I fråga om artskydd är det länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet och den myndighet som prövar frågor om dispens.

Det är ostridigt att arten förekommer i området där klättrings- och vandringsleden är anlagd. Länsstyrelsen har i egenskap av tillsynsmyndighet kunskap om arten samt

SVEA HOVRÄTT DOM M 17031-24

tillgång till skyddade uppgifter i Artportalen. I detta fall har länsstyrelsen bedömt att risken för att leden påverkar artens häckning är så stor att verksamheten är förbjuden enligt 4 § 4 artskyddsförordningen. Denna bedömning har gjorts utifrån närheten mellan leden och kända boplatser. Länsstyrelsen har bedömt att det inte är tillräckligt att förelägga om skyddsåtgärder eller försiktighetsmått. Mark- och miljööverdomstolen finner att det saknas skäl att ifrågasätta länsstyrelsens uppgifter. Till skillnad från mark- och miljödomstolen gör Mark- och miljööverdomstolen bedömningen att länsstyrelsen har visat att det finns en risk för att anläggandet och nyttjandet av leden strider mot förbudet i 4 § 4 artskyddsförordningen. Vad bolaget har anfört om bl.a. alternativa störningskällor föranleder inte någon annan bedömning. Länsstyrelsen har därmed haft fog för sitt beslut att förelägga bolaget att sluta nyttja samt avlägsna den anordnade klättrings- och vandringsleden. Ett sådant föreläggande kan inte anses oproportionerligt. Mark- och miljödomstolens dom ska därför ändras och länsstyrelsens beslut om föreläggande ska fastställas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Malin Wik och Kristina Dreijer, referent, tekniska rådet Torbjörn Johansson och hovrättsrådet Catharina Adlercreutz.

Föredragande har varit Jennifer Jarebro.

Bilaga A

Sid 1 (6) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 5922-24 Mark- och miljödomstolen 2024-12-02 meddelad i Nacka

PARTER

Klagande More Activities Sälen AB Krukmakargatan 34 A 118 51 Stockholm

Motpart Länsstyrelsen i Dalarnas län 791 84 Falun

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Dalarnas läns beslut 2024-07-02 i ärende nr 7400-2024, se bilaga 1

SAKEN Föreläggande att sluta nyttja samt avlägsna en anordnad klättrings- och vandringsled på Medskogshögen i Malung-Sälens kommun

DOMSLUT Mark- och miljödomstolen upphäver Länsstyrelsen i Dalarnas läns beslut.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 5922-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND More Activities Sälen AB (bolaget) uppförde under 2023 en anordnad klättringsoch vandringsled, så kallad Via Ferrata, på Medskogshögen utanför Rörbäcksnäs i Malung-Sälens kommun. Den 27 maj 2024 mottog Länsstyrelsen i Dalarnas län (länsstyrelsen) ett telefonsamtal från en person engagerad i Dalarnas ornitologiska förening, som upplyste myndigheten om iakttagelser om en skyddsklassad fågelart inom samma område som den aktuella leden.

Länsstyrelsen beslutade den 2 juli 2024 att förelägga bolaget att sluta använda leden. Länsstyrelsen beslutade även att förelägga bolaget att, mellan den 1 september och 30 oktober 2024, ta bort vajer och infästningar samt andra eventuella anordningar för leden.

Bolaget har nu överklagat beslutet till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. Bolaget har yrkat att mark- och miljödomstolen ska upphäva länsstyrelsens beslut.

Till stöd för sin talan har bolaget anfört i huvudsak följande. Grunden för beslutet är otillräcklig och baseras enbart på en anmälan från en extern part. Ingen från länsstyrelsen har varit på platsen. Det framgår av beslutet att leden går nära en plats där arten har häckat tidigare år och anmälaren anger själv att det är oklart om den aktuella arten häckar vid leden i år. Bolaget har efterfrågat vilken radie man ska förhålla sig till för att inte störa arten men har bara fått svaret att det varierar från fall till fall. Bolaget har inte självt fått ta del av informationen om arten eller det aktuella boet. Det sker mycket annan aktivitet i området, bl.a. av besökare som bestiger berget, skoterförare som kör på bergssluttningarna och avverkning av skog. Bolagets verksamhet bedöms inte störa arten mer än annan aktivitet som pågått sedan lång tid tillbaka, under en tid då arten bevisligen funnits på platsen.

Länsstyrelsen, som beretts tillfälle att yttra sig över bolagets överklagande, har anfört i huvudsak följande. Länsstyrelsen samarbetar med Dalarnas ornitologiska

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 5922-24 Mark- och miljödomstolen

förening angående inventering av vissa fågelarter. De redovisningar som länsstyrelsen tar emot innehåller vanligen inte exakta koordinater eftersom det finns en risk att boplatserna blir offentliga om de når myndigheten. Enligt uppgiften som länsstyrelsen grundat sitt föreläggande på är leden placerad 30 meter från en boplats. Boet har använts flera gånger. Av noteringar i Artportalen framgår det att arten spelade i mars 2024 men att häckning inte kunde konstateras i slutet av maj. Skälet till detta förmodas bero på leden. Länsstyrelsen har inte själv varit på platsen utan förlitar sig på att de uppgifter som anmälaren lämnat är korrekta. Det är möjligt att häckning inte avbrutits i år utan att arten använt ett annat bo. Det är dock tillräckligt att leden är nära en boplats för att besluta om föreläggandet. Den aktivitet som funnits på platsen tidigare har förekommit under en lång tid och arten blir mer störd av människors närvaro på en ny plats, som i aktuellt fall. Som verksamhetsutövare är man skyldig att ta reda på förhållanden om platsen innan en verksamhet kan påbörjas. Det kan ske inom ramen för ett samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Länsstyrelsen bedömer att verksamheten inte skulle ha godkänts även om samråd hållits.

DOMSKÄL Tillämpliga bestämmelser Det är förbjudet att avsiktligt störa vilda fåglar, särskild under deras häcknings- och uppfödningsperiod (se 4 § 4 artskyddsförordningen [2007:845]). Artskyddsförordningen utgör en precisering av miljöbalkens allmänna hänsynsregler. En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om förelägganden och förbud om detta behövs för att miljöbalken, föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas (se 26 kap. 9 § miljöbalken).

En myndighets skyldighet att bistå enskilda i ärenden följer av förvaltningslagen (2017:900). Myndigheten har en serviceskyldighet som innebär att myndigheten ska hjälpa den enskilde att tillvarata sina intressen (se 6 § förvaltningslagen). Serviceskyldigheten innefattar ett ansvar att leda utredningen och se till att det

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 5922-24 Mark- och miljödomstolen

material som bedöms nödvändigt för sakprövningen kommer in (se prop. 2016/17:180 s. 129).

Myndigheten har även ett utredningsansvar, som innebär att myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver (se 23 § förvaltningslagen). Det är således myndigheten som bär det yttersta ansvaret för att underlaget i ett ärende är sådant att det leder till ett riktigt beslut. Kraven på en myndighet är högre i ett ärende som avser myndighetens ingripande mot någon enskild än i ett ärende som avser en enskilds begäran om att få en förmån (se prop. 2016/17:180 s. 308). En målsättning med det förvaltningsrättsliga förfarandet är att den enskilde endast i undantagsfall ska behöva föra sin sak vidare till domstol. Tyngdpunkten i förfarandet ska därför ligga i första instans. Ett sätt att åstadkomma detta är att se till att utredningen i första instans blir så fullständig som möjligt (se prop. 2016/17:180 s. 148).

Innan en myndighet fattar beslut i ett ärende ska den, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta parterna om allt material av betydelse för beslutet och ge parterna tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet (se 25 § förvaltningslagen). Med material av betydelse avses sådana omständigheter eller uppgifter som påverkar myndighetens ställningstagande i den fråga som beslutet gäller (se prop. 2016/17:180 s. 311).

Sekretess gäller för uppgifter om en djurart som är i behov av skydd (se 20 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). Som huvudregel gäller dock att sekretess inte hindrar att en enskild som är part i ett mål hos domstol och som på grund av sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen, tar del av handling i målet. En sådan handling får dock inte lämnas ut om det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i handlingen inte röjs (se 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen). Uttrycket "synnerlig vikt" markerar att det ska vara fråga om undantagssituationer, dvs. det syfte som motiverar sekretessregeln måste vara särdeles tungt vägande i förhållande till partens intresse av full insyn (jfr RÅ 1994 ref 79 samt Kammarrätten i Jönköpings

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM M 5922-24 Mark- och miljödomstolen

dom den 25 november 2011 i mål nr 3641-11). I sådana fall ska myndigheten på annat sätt lämna parten upplysning om vad materialet innehåller i den utsträckning det behövs för att parten ska kunna ta till vara sin rätt utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda.

Dessutom ska ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövligt (se 32 § förvaltningslagen). I motiveringen ska myndigheten redovisa vilka fakta som den har tillmätt betydelse och hur den har värderat dessa. Detta ska hjälpa den enskilde att förstå hur myndigheten resonerat i förfarandet (se prop. 2016/17: 180 s. 321). Motiveringen är även av stor betydelse för att en överinstans ska kunna pröva beslutets riktighet (se Lundmark m.fl., Förvaltningslagen En kommentar, [augusti 2024, Juno], kommentaren till 32 § förvaltningslagen).

Mark- och miljödomstolens bedömning Mark- och miljödomstolen har att pröva om länsstyrelsen har haft fog för sitt beslut om att förelägga bolaget att sluta nyttja samt avlägsna klättrings- och vandringsleden.

Mark- och miljödomstolen konstaterar inledningsvis att det faktum att målet rör en hotad fågelart inte åsidosätter förvaltningslagens krav på t.ex. utredningsskyldighet och klargörande motivering.

Länsstyrelsens ingripande grundar sig på ett telefonsamtal från en person involverad i Dalarnas ornitologiska förening som ska ha hört fågeln vid ett tillfälle under våren 2024. Av länsstyrelsens yttrande framgår att länsstyrelsen inte själv hade varit på platsen utan förlitat sig på att uppgifterna som anmälaren lämnat var korrekta. Det framgår varken av beslutet eller av yttrandet i mark- och miljödomstolen om länsstyrelsen har gjort någon egen egentlig utredning i ärendet eller om bedömningen i sin helhet grundas på uppgifter från anmälaren. Mark- och miljödomstolen noterar förvisso att länsstyrelsen i sitt yttrande till mark- och miljödomstolen har påtalat att det finns iakttagelser av fågeln i Artportalen men det förefaller inte ha varit en del av underlaget när ärendet handlades på myndigheten.

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM M 5922-24 Mark- och miljödomstolen

Sammantaget bedömer mark- och miljödomstolen att det av befintligt underlag inte kan konstateras sådana risker med klättrings- och vandringsleden som hade fordrat ett ingripande. Domstolen bedömer således att länsstyrelsen, utifrån befintligt underlag, saknade fog att besluta om föreläggandet. Överklagandet ska därför bifallas och länsstyrelsens beslut upphävas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 23 december 2024.

Malin Broman Lindfors Tony Persson I domstolens avgörande har tf. rådmannen Malin Broman Lindfors, ordförande, och tekniska rådet Tony Persson deltagit. Föredragande har varit tingsnotarien Alicia Nordberg.