M 2024-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom på det sättet att domstolen förpliktar Jönköpings kommun att till betala 3 446 219 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 29 mars 2023 till dess betalning sker.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2024-24

2Jönköpings kommun ska betala ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 102 000 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2024-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom på så sätt att hans talan ska bifallas i dess helhet, dvs. att kommun att ska betala honom 8 300 000 kr inklusive mervärdesskatt jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan till dess betalning sker

har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

Jönköpings kommun har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras.

Kommunen har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

har anfört detsamma som i underinstansen med i huvudsak följande förtydligande.

I första hand ska ersättningen till honom bestämmas enligt huvudregeln i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (vattentjänstlagen), alltså nuvärdeskostnaden för att bygga motsvarande anläggning med avdrag för ålder och skick.

Då inlösen enligt vattentjänstlagen är ett expropriativt ingrepp ska, enligt 2 kap. 15 § regeringsformen, full ersättning utgå för marknadsvärdet. Mark- och miljödomstolen har felaktigt utgått från att ledningar i mark inte har något marknadsvärde. Enligt rättsfallet RÅ 1998 not 231 har ledningar i mark ett marknadsvärde och värderingen ska därför göras utifrån nyanskaffningsvärdet med avdrag för ålder och skick. Den lämpligaste metoden för att få fram vatten- och avloppsanläggningens marknadsvärde är därför produktionskostnadsmetoden. Enligt den metoden görs först en beräkning av återanskaffningskostnaden för ett objekt av motsvarande art. Därefter görs en

SVEA HOVRÄTT DOM M 2024-24

nedräkning av denna kostnad med hänsyn till anläggningens värdeminskning på grund av ålder och bruk. Till detta ska ett påslag om 25 % läggas.

WSP har värderat återanskaffningsvärdet till 8 300 000 kr inklusive mervärdesskatt. Företrädare för WSP har vid förhöret i mark- och miljödomstolen ingående redogjort för uppdraget och de bedömningar som låg bakom värderingen. Den värdering som Jönköpings kommun presenterat saknar flera kostnadsposter som har varit nödvändiga för att uppföra anläggningen. Det är därför felaktigt att likställa de två värderingarna och sedan använda sig av ett medelvärde. Utgångspunkten borde därför vara WSP:s värdering.

Det ska inte ske något åldersavdrag i detta fall eftersom kommunen ostridigt under alla år har tagit ut brukningsavgifter från brukarna av hans anläggning. Kommunen har fått ersättning för drift, underhåll och förnyelse av anläggningen inklusive avskrivningskostnader trots att kommunen inte haft några kostnader för den och har således redan kompenserats för åldersavdrag.

Det ska inte heller ske något avdrag för anläggningens skick. Det värde som har räknats fram avser återanskaffning av den befintliga anläggningen. Att 209 m av vattenledningen består av ledning med dimensionen 50 mm i stället för 63 mm spelar därför ingen roll. Kommunen har vitsordat att anläggningen kan tas in i verksamhetsområdet samt att tryck och flöden är utan anmärkning.

I andra hand ska ersättningen bestämmas genom en allmän skälighetsuppskattning varvid följande bör beaktas.

Vid bedömningen av vilka kostnader som han har haft för att bygga anläggningen ska beaktas att anläggningen idag har en medelålder av i vart fall 14 år. I enlighet med de regler som gäller för att bevara bokföringsmaterial finns stora delar av bokföringsmaterialet idag inte bevarat. Han har anlitat seriösa och erfarna entreprenörer för att utföra arbetet. Det finns därför anledning att anta att hans kostnader för att uppföra anläggningen, uppräknade till dagens kostnader, har uppgått

SVEA HOVRÄTT DOM M 2024-24

till samma storlek som den beräkning som WSP har utfört, dvs 8 300 000 kr. Det värde han ska tillgodogöra sig bör räknas upp.

Hänsyn bör tas till att om kommunen i egen regi skulle uppföra en liknande anläggning 2024 hade den kostat minst 12 miljoner kr.

Om en allmän skälighetsuppskattning ska tillämpas accepterar han att ett avdrag görs för de 3 531 585 kr som han tagit ut av de fastighetsägare som anslutit sig till hans anläggning.

Kommunen har redan kompenserats för avskrivningskostnaderna på anläggningen genom att ta ut brukningsavgifter från de fastighetsägare som är anslutna till anläggningen trots att han har stått för alla kostnader för drift och underhåll. Med anledning av detta ska inget åldersavdrag göras.

I det fall ett åldersavdrag ska göras ska det utgå från en livslängd för anläggningen om 100 år. Att anläggningens plastledningar har en livslängd överstigande 100 år är visat -ledningar- egenskaper och

och ska inte påverka bedömningen av livslängden på anläggningen.

Något avdrag för att 209 m av vattenledningen består av 50 mm slang ska inte göras eftersom anläggningens tryck och flöden är utan anmärkning och anläggningen kan tas in i verksamhetsområdet.

Kommunen har fått ytterligare fördelar av anläggningen eftersom den möjliggjort anslutning av vatten till Rogberga Kyrkby. Dessutom har ett antal gamla läckande avlopp ersatts vid de fastigheter som anslutits vilket har varit angeläget eftersom de ligger vid Vätterns vattenskyddsområde.

Sammanfattningsvis bör utgångspunkten för beräkningen av vad som är skälig ersättning vara WSP:s beräkning av kostnaden för att uppföra anläggningen, dvs 8 300 000 kr. Det beloppet bör höjas dels mot bakgrund av kommunens rätt att ta ut

SVEA HOVRÄTT DOM M 2024-24

6 445 429 kr i anslutningsavgifter, dels att kommunens kostnader för att bygga motsvarande anläggning skulle uppgå till 12 miljoner kr. Även de ytterligare fördelar som anläggningen har haft för kommunen bör medföra en höjning av utgångspunkten för beräkningen. En skälig uppskattning är att beloppet före avdrag uppgår till i vart fall 11 800 000 kr.

Med hänsyn till att Jönköpings kommun kommer att kunna ta ut sammanlagt 6 445 429 kr i anläggningsavgifter bör han under alla förhållanden tillerkännas ersättning med samma belopp som kommunen har rätt att ta ut av fastighetsägarna.

Jönköpings kommun har anfört detsamma som i underinstansen med i huvudsak följande förtydligande.

Huvudregeln i vattentjänstlagen är att ersättningen ska utgå med skäligt belopp. Marknadsvärdet för den aktuella anläggningen är lika med noll. Ersättningsbeloppet noll kan knappast anses utgöra skälig ersättning enligt vattentjänstlagen. Vattentjänstlagen ger i detta avseende ett starkare skydd än expropriationslagen. Mot den bakgrunden är det uppenbart att vattentjänstlagens bestämmelse om skälig ersättning överensstämmer med reglerna i regeringsformen. Varken produktions- eller nyanläggningskostnaden ska ensamt ligga till grund för värderingen. Om någon av dessa värderingsmetoder ändå skulle ligga till grund för värderingen måste avdrag göras för anläggningens ålder och bruk. Värderingen ska i stället utgå från en allmän skälighetsuppskattning där hänsyn tas till samtliga förekommande omständigheter som kan anses vara av betydelse i sammanhanget. Skälig ersättning borde i detta fall baseras på vilka kostnader har haft för att anlägga ledningsnätet med avdrag för de intäkter han fått. har dock inte redovisat vilka kostnader han har haft vilket bör falla tillbaka på honom.

Påståendet att kommunen skulle påföra fastighetsägarna anläggningsavgifter på 6 445 429 kr efter att ha ersatt med 1 150 000 kr i inlösenersättning är en missuppfattning. En inlösenersättning begränsad till av kommunen skäligt bedömda 60 000 kr, skulle innebära att några anläggningsavgifter inte skulle behöva påföras. Då

SVEA HOVRÄTT DOM M 2024-24

kostnadsskillnad beaktas vid bestämmande av anläggningsavgiften. Av vattentjänstlagen framgår det att hänsyn ska tas vid beaktansvärda kostnadsskillnader vid bestämmande av va-avgiften. Kommunen utgår ifrån att det är de fastigheter som är anslutna till anläggningen som har bekostat det aktuella ledningsnätet. Kommunens ovilja att medge en högre inlösenersättning motiveras av en önskan att hålla de kommande anläggningsavgifterna för de redan anslutna fastigheterna så låga som möjligt.

UTREDNINGEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har åberopat samma bevisning som i mark- och miljödomstolen.

Mark- och miljööverdomstolen har avgjort målet utan huvudförhandling.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 39 § vattentjänstlagen har huvudmannen rätt att mot skälig ersättning lösa in en enskild anläggning på en fastighet inom verksamhetsområdet om anläggningen kan användas i den allmänna va-anläggningen. Denna särskilda bestämmelse om skälig ersättning har varit oförändrad sedan den infördes och föreslogs enligt de äldre förarbetena bland annat mot bakgrund av anordningarnas i allmänhet ringa värde. Enligt departementschefen torde det vara klart att ersättningen bör bestämmas med hänsyn främst till vad det skulle kosta att utföra en liknande anordning vid tiden då den tas i anspråk, med skäligt avdrag för värdeminskning genom ålder och slitage. (Se prop. 1955:121 s. 86.) Bestämmelsen har ansetts innebära ett starkare skydd vid tvångsinlösen än vad som krävs enligt 2 kap. 15 § regeringsformen.

I praxis har det ansetts att ersättningen vid inlösen från ett enskilt rättssubjekt bör bestämmas utifrån en mer allmän skälighetsuppskattning bland annat eftersom anordningar för vattenförsörjning och avlopp knappast kan anses ha något reellt marknadsvärde och allmänna principer om tvångsinlösen till marknadsvärdet därför inte bör tillämpas (se rättsfallet MÖD 1999 DM 36 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 24 mars 2023 i mål nr M 620-22). Utgångspunkten för hur

SVEA HOVRÄTT DOM M 2024-24

ersättningen ska beräknas bör därför enligt Mark- och miljööverdomstolen vara vad som kan anses skäligt med hänsyn till vad det skulle kosta att utföra en liknande anordning med skäligt avdrag för värdeminskning genom ålder och slitage. Det som uppgett till stöd för att använda ett annat sätt att beräkna ersättningen ger inte skäl för en annan bedömning.

När det gäller bedömningen av vad som utgör skälig ersättning i detta fall gör Markoch miljööverdomstolen följande överväganden.

Eftersom det inte går att få fram den faktiska kostnad som har haft för anläggningen är det rimligt att utgå ifrån vad det skulle kosta honom att utföra en motsvarande anläggning vid den tidpunkt då den övertas av kommunen, med avdrag för ålder och slitage. Till följd av att parterna har utformat sin talan utifrån vad det skulle ha kostat vid tiden för stämningsansökan utgår domstolen dock från den tidpunkten vid bedömningen. Parterna har åberopat olika underlag för beräkningen av anläggningskostnaden som beloppsmässigt skiljer sig åt betydligt. Det underlag som har åberopat förefaller innehålla relevanta och tydliga kostnadsposter och är framtaget av en professionell aktör som också har hörts under huvudförhandlingen i mark- och miljödomstolen. Det underlag som kommunen lägger till grund för beräkningen av anläggningskostnaden är summariskt och saknar flera av de kostnadsposter som har redovisat. Kommunen har inte särskilt invänt mot de kostnadsposter i underlag som saknas i kommunens underlag utan har enbart hänvisat till sin beräkning. Mark- och miljööverdomstolen anser därför, till skillnad från mark- och miljödomstolen, att det är underlag som ska läggas till grund för beräkningen. Anläggningskostnaden för vatten- och avlopps-anläggningen bedöms då vara 8 300 000 kr inklusive mervärdesskatt. Från detta belopp är det skäligt att göra ett avdrag för det belopp som har fått i betalning från anslutna fastighetsägare, dvs 3 531 585 kr inklusive mervärdesskatt. Efter avdraget blir summan 4 786 415 kr.

Enligt Mark- och miljööverdomstolen är det vidare skäligt att göra ett avdrag för ålder och slitage. Det är ostridigt att anläggningen har en medelålder om 14 år. har dock motsatt sig att åldersavdrag görs eftersom kommunen har tagit ut

SVEA HOVRÄTT DOM M 2024-24

brukningsavgifter från de fastighetsägare som är anslutna till anläggningen. De avgifter som Jönköpings kommun kan ta ut enligt vattentjänstlagen avser allmänna vaanläggningar. anläggning är enskild och omfattas därför inte av de avgifter som betalts till kommunen för nyttjande av den allmänna va-anläggningen. Det finns därför inte skäl att avstå från att göra ett åldersavdrag av den anledningen. har vidare hävdat att anläggningen har en livslängd på 100 år. Av utredningen i målet framgår att plastledningarna kan ha en sådan livslängd. har dock inte visat att hela anläggningens livslängd är 100 år. Mark- och miljööverdomstolen utgår därför från den av kommunen medgivna livslängden om 50 år och gör ett åldersavdrag med 1 340 196 kr (14/50 x 4 786 415). Beloppet efter åldersavdraget blir 3 446 219 kr.

Av utredningen framgår inte att den sträcka om 209 m som har en 50 mm vattenledning i stället för 63 mm vattenledning i realiteten skulle påverka anläggningen på sådant sätt att det finns skäl att göra ett uppskattat avdrag för denna del. Möjligheten för Jönköpings kommun att i framtiden ta ut anläggningsavgifter från fastighetsägare som är anslutna till anläggningen är inte heller något som bör beaktas vid bedömning av skälig inlösenersättning till ägaren av anläggningen i detta fall. Domstolen finner inte heller att någon av de i övrigt åberopade omständigheterna bör påverka ersättningens storlek.

Sammantaget ska Jönköpings kommun betala en inlösenersättning till med 3 446 219 kr inklusive mervärdesskatt.

Enligt 56 a § 2 b vattentjänstlagen ska bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken tillämpas avseende rättegångskostnaderna i Mark- och miljööverdomstolen. har vunnit bifall till sina yrkanden i sådan mån att Jönköpings kommun får anses vara tappande part. Kommunen ska därför ersätta för hans rättegångskostnader med yrkat belopp om 102 000 kr.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2024-24

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast den 7 april 2025

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg samt hovrättsråden Gösta Ihrfelt, Catharina Adlercreutz, referent, och Frida Göranson. Föredragande har varit Erik Simberg.

Sid 1 (13) VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Mål nr M 1497-23 Mark- och miljödomstolen 2024-01-17 meddelad i Växjö

PARTER Kärande

Ombud: Svarande Jönköpings kommun, 212000-0530 Västra Storgatan 16 551 89 Jönköping Ombud: SAKEN Ansökan om stämning avseende inlösenersättning enligt lag om allmänna vattentjänster, m.fl. Jönköping kommun

DOMSLUT Mark- och miljödomstolen förpliktigar Jönköpings kommun att till utge 1 150 000 kronor jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 29 mars 2023.

Jönköpings kommun ska ersätta för rättegångskostnader med 291 649 kronor jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom.

Sid 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 1497-23 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND har ansökt om stämning mot Jönköpings kommun avseende storleken på inlösenersättning för vatten- och avloppsanläggning på fastigheten m.fl. fastigheter.

YRKANDE OCH INSTÄLLNING har yrkat att domstolen ska förplikta Jönköpings kommun att till honom betala 8 300 000 kronor inklusive moms jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan till dess betalning sker. (Beloppet har framställts både som ett förstahands- och ett andrahandsyrkande men det är främst grunderna för yrkandena som skiljer sig åt, inte själva yrkandet).

Han har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 291 649 kr.

Jönköpings kommun har medgett att betala 60 000 kronor, bestridit ränteyrkandet och överlåtit åt rätten avgöra skäligheten i yrkade rättegångskostnader.

GRUNDER OCH OMSTÄNDIGHETER

äger fastigheten på vilken (i huvudsak) han sedan 2002 anlagt en vattenoch avloppsanläggning. I de delar anläggningen ligger på andra fastigheter ( , , , , och ) har han respektive fastighetsägares tillstånd till det. Han har bekostat och äger själv hela anläggningen. Anläggningen används av 40 fastigheter och består av 3 000 m ledning, uppfyller standard för tryck och flöden och har en livslängd som överstiger 100 år. Anläggningens genomsnittsålder är idag 14 år. Anläggningen är i gott skick och uppfyller gällande standarder.

Parterna är ense om att kommunen ska lösa in anläggningen men de är oense om inlösenersättningens storlek.

Sid 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 1497-23 Mark- och miljödomstolen

Ersättningen ska i första hand beräknas utifrån huvudregeln i vattentjänstlagen vilken är nuvärdeskostnaden för att bygga motsvarande anläggning med avdrag för ålder och skick, jfr prop. 1955:121 s 86. I fråga om nyanskaffningsvärdet åberopas RÅ 1998 not 231. Han har låtit WSP göra en sådan värdering vilken visar att nybyggnadskostnaden är 6 600 000 kronor exklusive moms vilket motsvarar 8 300 000 kronor inklusive moms. Ersättningen ska enligt expropriationsrättsliga principer bestämmas som full ersättning plus 25 %. De ska noteras att ersättning enligt VA-lagen ska ge ett starkare skydd än expropriationslagen. Vidare är den enskildes rätt till ersättning grundlagsskyddad genom 2 kap. 15 § regeringsformen. Fastighetsägarna som är anslutna till ledningsnätet har erlagt brukningsavgifter till kommunen och anläggningen är i gott skick. Det saknas i det här fallet anledning att dra av kostnader för avskrivningar p.g.a. ålder och skick.

I andra hand ska ersättningen bestämmas genom en allmän skälighetsuppskattning. Man bör därvid se till vad det hade kostat om kommunen själv byggt anläggningen. Enligt en kalkyl från oktober 2020 som är ingiven i målet kom man då fram till att projektet skulle ha kostat 9 780 386 kronor vid den tidpunkten vilket idag skulle behöva räknas upp med ca 25 % och motsvara 12 000 000 kronor. Ett annat sätt att räkna är att beräkna de anslutningsavgifter kommunen har rätt att ta in när anläggningen blir allmän och sedan räkna bort de anslutningsavgifter fastighetsägarna redan erlagt. Det skulle medföra att kommunen kan ta in 6 400 000 kronor minus 627 000 kronor vilket blir ca 5 800 000 kronor. Vidare bör beaktas att kommunen under de 14 år anläggningen funnits fått in 3 360 000 kronor i brukningsavgifter trots att kostnaderna för ledningen under denna tid legat på . En ersättning baserad på allmän skälighet bör bestämma till samma belopp som enligt förstahandsgrunden d.v.s. är 6 600 000 kronor exklusive moms vilket motsvarar 8 300 000 kronor inklusive moms.

Enligt MÖD 2023-03-24 M 620-22 ska vid ersättningens bestämmande hänsyn tas till att kommunen är skyldig att uppfylla vattentjänstlagen.

Sid 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 1497-23 Mark- och miljödomstolen

Vidare bör beaktas att anläggningen har ett marknadsvärde. Det visas bl.a. genom att kommunen har rätt att ta ut anslutningsavgifter.

I skälighetsuppskattningen kan beaktas att erhållit 2 676 500 kronor inklusive moms i anslutningsavgifter från anslutna fastigheter.

Ledningarna och läggningen av ledningarna uppfyller gällande standard och är nedlagd enligt gällande standard med avseende på bl.a. kringfyllning men även avseende övriga parametrar. Kommunens invändningar i dessa frågor är i huvudsak så oprecisa att de inte går att bemöta. Det framgår inte vilken del av AMA som inte skulle uppfyllas. Det kan dock medges att vattenledningen rent faktiskt på en sträcka om 209 meter är 50 mm istället för 63 mm, det medför dock inga begränsningar avseende tryck och flöde.

Att anläggningen har en livslängd om ca 100 år framgår av ingiven bevisning avseende rörledningar.

Kommunen har genom anläggning beretts möjlighet att försörja Rogberga kyrkby med vatten.

anläggning har medfört att ett stort antal gamla omoderna avloppsanläggningar delvis inom Vätterns vattenskyddsområde har kunnat ersättas.

Bevisning Muntlig Partsförhör med om bakgrunden till byggnationen av anläggningen och om själva byggnationen till styrkande av anläggningens skick och att den är uppförd enligt gällande regler. Vittnesförhör med , WSP Sverige om den kalkyl som han låtit upprätta, (ab 33) till styrkande av vad det idag kostar att uppföra en liknande anläggning.

Sid 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 1497-23 Mark- och miljödomstolen

Skriftlig WSP:s kalkyl ledningsnät Bogla 2023-10-26 till strykande av vad idag skulle kosta att uppföra en liknande anläggning. Ab 33. Kommunens kalkyl av vad det 2020 skulle kosta kommunen att uppföra en ny anläggning. Beviset åberopas för att styrka kostnaden. Bilaga 3 till ab 30. Entreprenadindex. Beviset åberopas till styrkande av att kommunens kalkyl ovan ska räknas upp med i vart fall 25-30 %. Bilaga 4 till ab 30. Avtal mellan kommunen och till styrkande av att det har varit som bekostat underhåll och investeringskostnader. Bilaga 5 till ab 30. Revisionsbyrån Deloittes revison av VA-verksamheten i Jönköpings kommun, Bilaga 6. Beviset åberopas till styrkande av att underhållskostnaderna och kostnaderna för investering utgör en stor del av kostnaderna för att driva en Va-anläggning. Bilaga 6 till ab 30. Jönköpings kommun, Tekniska kontorets folder, Material- och Arbetsbeskrivning för vatten och avloppsarbeten till styrkande av kravet på kringfyllnadsmaterial. Bilaga 7 till ab 30. Fotografier till styrkande av djupet på rörgraven och till styrkande av kornstorleken av materialet för kringfyllning. Bilagorna 89 till ab 30. Principöverenskommelse till styrkande av att det var kommunen som önskade ansluta Rogberga kyrkby till anläggningen. Bilaga 10 till ab 30. Svenskt Vattens rapport Rörmaterial i svenska VA-ledningar egenskaper och livslängd. Till styrkande att självfallsledningar i plast har en livslängd som överstiger 100 år och att beaktansvärda brister bör ha manifesterats under de 2-3 första åren. Ab 53-54.

Jönköpings kommun Förutsättningarna för inlösen föreligger i de delar som framgår av bilaga 1-2 enligt svaromålet. Kommunen inte bara medger utan begär att inlösen ska ske i de delarna. Det är en rättighet enligt 39 § vattentjänstlagen att lösa in anläggningen. Kommunen instämmer i kärandens inställning att anläggningen ska lösas in men att parterna är oense om inlösenersättningens storlek. Anläggningen har genom beslut

Sid 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 1497-23 Mark- och miljödomstolen

den 29 augusti 2019 tagits in i verksamhetsområde för dricks- och spillvatten. Vilka som är anslutna till anläggningen framgår av ingiven förteckning (ab 46). Där framgår även vilka avgifter som de enskilda erlagt till kommunen, 627 899 kronor samt vilka anslutningsavgifter som skulle gälla om anslutningsavgift debiterades enligt 2023 års VA-taxa, 6 445 429 kronor.

Kommunen vitsordar att anläggningen håller sådan standard att den kan tas in i verksamhetsområdet och att tryck och flöde är OK. Det noteras dock att viss del av ledningsnätet för dricksvatten är för klent.

I fråga om nätets livslängd kan det vara så att vissa delar av ledningarna har 100 års livslängd medan andra delar inte har det. Det kan röra sig om ledningar som sätter sig eller om kopplingar som har kortare livslängd. Livslängden bör inte uppskattas till mer än 50 år.

I fråga om ersättningens storlek bör den utgå från att de anslutna fastigheterna får räkna av visst belopp från nu gällande anslutningsavgifter. Det bästa utfallet man kan räkna med är således att kommunen tar över avgiften utan att behöva ta ut ytterligare anslutningsavgifter av anslutna fastigheter. Det kan uppnås om ersättningen till bestäms till 60 000 kronor men inte om ersättningen bestäms till ett högre belopp. Ersättningen ska inte beräknas genom jämförelse med nyanskaffningsvärde eller bruksvärde. Ersättningen bör istället bestämmas genom en allmän skälighetsuppskattning och då till nämnda 60 000 kronor. Jämför, SOU 2004:64 s 280 och Statens va-nämnds beslut 1999-03-09, BVa 14 i mål Va 17/98, fastställt av Miljööverdomstolen 2000-08-28, DM 36 i mål M 2334-99, (HD ej meddelat prövningstillstånd).

har redan tagit in anslutningsavgifter om 2 676 500 kronor (summan är inklusive moms) från anslutna fastigheter, dessa fastigheters ägare har alltså redan betalt anslutningarna. Om ersättningen nu bestäms till högre belopp än 60 000 kronor kommer dessa fastighetsägare att få betala nya anslutningsavgifter.

Sid 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 1497-23 Mark- och miljödomstolen

Marknadsvärdet för anläggningen är noll kronor.

En nyanläggning av det aktuella ledningsnätet skulle enligt ingiven kalkyl från Kanonaden uppgå till 3 700 000 kronor exklusive moms.

Kommunen ifrågasätter inte uppgiften att de mottagit brukningsavgifter om 3 360 000 kronor men menar att huvuddelen av dessa kostnader går åt för att täcka kostnader vid vattenverk, avloppsreningsverk och huvudledningarna till dessa.

Då det inte föreligger någon skyldighet att lösa in anläggningen utan bara en rättighet att göra så ska det inte utgå ränta på kapitalbeloppet.

Bevisning Skriftlig Sammanställning över erlagd anläggningsavgift respektive anläggningsavgift enligt 2023 års va-taxa till vederläggande av uppgiften att fastighetsägarna redan erlagt full anläggningsavgift till kommunen. (Ab 13 och 46). Kanonadens kalkyl 21 januari 2021 för nyanläggande av aktuellt ledningsnät med utförandet ledningsnätet har, till vederläggande av att nyanläggningskostnaden skulle uppgå till av yrkade belopp. (Ab 47).

DOMSKÄL Mark- och miljödomstolen konstaterar inledningsvis att regeln om inlösen enligt 39 § vattentjänstlagen enligt sin ordalydelse avser en rätt för kommunen att begära inlösen och en rätt för anläggningens ägare att därvid få skälig ersättning. I nu aktuellt mål är anläggningen sedan den 29 augusti 2019 införlivad i kommunens verksamhetsområde och parterna är överens om att inlösen ska ske. Tvisten handlar om inlösenersättningens storlek och det är anläggningens ägare som har stämt kommunen för att få till ett avgörande i den frågan då kommunen inte tagit initiativ i ersättningsfrågan i vart fall inte avseende belopp som kunnat accepteras av . Domstolen finner att tvisten kan tas upp av mark- och miljödomstolen och prövas enligt vattentjänstlagen.

Sid 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 1497-23 Mark- och miljödomstolen

Metod för beräkning av ersättningen Den första frågan i målet är vilken metod som ska användas för att beräkna ersättningen. Käranden anser att ersättningen i första hand ska beräknas enligt expropriationsrättsliga principer utifrån nyanskaffningsvärdet för kommunen och i andra hand att den ska bestämmas utifrån en allmän skälighetsuppskattning. Kommunen å sin sida menar att ersättningen ska bestämmas utifrån en allmän skälighetsuppskattning.

Av 2 kap. 15 § regeringsformen framgår bl.a. att den som förlorar sin egendom ska vara tillförsäkrad ersättning för sin förlust och att ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag.

Av 39 § vattentjänstlagen framgår att den som äger en enskild anläggning som kan användas i en allmän va-anläggning är skyldig att mot skälig ersättning låta anläggningen ingå i den allmänna va-anläggningen.

Vid införandet av vattentjänstlagen 2006:412 konstaterades i underliggande SOU 2004:64 att regleringen, som funnits i tidigare va-lagstiftningar och numera återfinns i 39 § vattentjänstlagen, inte strider mot 2 kap. 15 § regeringsformen utan faktiskt innebär ett starkare skydd.

Hur ersättningen ska bestämmas, utöver att den ska vara skälig, framgår inte av lagrummet. Av kommentaren till vattentjänstlagen sid 85 framgår två ersättningsfall. Det första avser när de anslutna fastighetsägarna ska tillgodoräknas ersättningen. Då ska ersättningen bestämmas till bruksvärde. Det andra fallet avser när ersättningen av någon anledning inte ska tillfalla fastighetsägarna. Då ska ersättningen bestämmas enligt en allmän skälighetsuppskattning, jfr. Miljööverdomstolen 2000- 08-28, DM 36, mål M 2334-99.

Sid 9 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 1497-23 Mark- och miljödomstolen

Mark- och miljödomstolen finner att i nu aktuellt fall ska ersättningen bestämmas enligt en allmän skälighetsuppskattning. Metoden stämmer uttryckligen med

vattentjänstlagen uppfyller i sin tur kravet i 2 kap. 15 § regeringsformen och dess krav på att grunderna för ersättning ska bestämmas i lag. Metoden allmän skälighetsuppskattning ligger även i linje med ovan nämnda avgörande från MÖD där det uttalades att värderingen får utgå från en mer allmän skälighetsuppskattning med hänsyn till samtliga förekommande omständigheter som kan anses vara av betydelse i sammanhanget. Vad i övrigt har uppgett i målet i fråga om beräkningsmetod medför ingen annan bedömning.

Ersättningens storlek bestämd genom allmän skälighetsuppskattning Vid en allmän skälighetsuppskattning kan samtliga förekommande omständigheter som kan anses vara av betydelse beaktas. Parterna har angett följande omständigheter som varande av betydelse i målet.

Omständigheter och belopp som åberopats Av käranden yrkat belopp 8 300 000 kr Av svaranden medgivet belopp 60 000 kr

Erlagda anslutningsavgifter till 2 676 500 kr Erlagda anslutningsavgifter till kommunen 627 899 kr Erlagda brukningsavgifter till kommunen 3 360 000 kr Möjliga anslutningsavgifter för kommunen att ta ut 6 445 429 kr enligt taxa

Nyanläggningskostnad enligt WSP, 2023-10-26 6 640 000 kr inkl. moms 8 300 000 kr Nyanläggningskostnad enligt Kanonaden, 2021-01-21 3 700 000 kr inkl. moms 4 625 000 kr Nyanläggningskostnad baserat på erfarenhet av 9 780 386 kr liknande arbete, 2020-10-26 Entreprenadindex för uppräkning av gamla beräkningar

Kommunen menar att anläggningen inte i alla delar uppfyller AMA Vattenledningen består av 50 mm ledning istället för 63 mm på en sträcka om 209 meter Käranden uppger att nätet har en livslängd på 100 år

Sid 10 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 1497-23 Mark- och miljödomstolen

Svaranden uppger att nätet kan ha en livslängd på 50 år Kommunen har önskat att ansluta Rogberga kyrkby vilket blivit möjligt genom det aktuella nätet Äldre undermåliga avlopp har ersatts genom det aktuella nätet

Mark- och miljödomstolen gör inledningsvis bedömningen, i enlighet med vad som anges i MÖD 2000-08-28, DM 36, M 2334-99, att ett nedgrävt Va-ledningsnät inte har något marknadsvärde, Vad som anges i RÅ 1998 not 231 ändrar inte den bedömningen. Ersättningen ska inte bestämmas utifrån marknadsvärde.

En skälighetsuppskattning bör istället som utgångspunkt baseras på vilka kostnader haft för att anlägga ledningsnätet med avdrag för de intäkter han erhållit. har emellertid inte på något tydligt sätt i målet redovisat vilka kostnader han har haft för att anlägga ledningsnätet, detta får i huvudsak falla tillbaka på honom själv. En sådan kostnad får nu istället räknas fram utifrån de olika kalkyler som finns i målet. Mark- och miljödomstolen har i nedanstående beräkningar utgått från en prisökning på 2% årligen (genomsnittlig prisutveckling) och räknat upp angivna belopp, kostnadsuppskattningar och beräkningar till 2023 års prisnivå.

Vid 2023 års prisnivå skulle kostnad för anläggandet av Va-anläggningen uppgå till 8 300 000 kronor inklusive moms enligt WSP:s kalkyl och till 4 811 850 kronor inklusive moms baserat på Kanonadens kalkyl (4 625 000 x (1+0,02) ). Det kan noteras att förutom att kostnaderna skiljer sig åt så är WSP:s kalkyl och Kanonadens kalkyl inte samstämmiga i fråga om vilka poster som tagits med. WSP:s kalkyl tar t.ex. upp poster som stödmur, intrångsersättning, projektering, information och inmätning vilka saknas i Kanonadens kalkyl

I avsaknad av mer exakta ingångsdata finner mark- och miljödomstolen att, trots skillnaderna i ingående poster, ska ett medelvärde av ovan nämnda två kalkyler användas. Skillnaderna avseende ingående poster får anses beaktade just genom att ett medelvärde används. anläggningskostnader ska därmed uppskattas

Sid 11 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 1497-23 Mark- och miljödomstolen

ha uppgått till 6 555 925 kronor. Från det beloppet ska dras de intäkter har erhållit från anslutna fastighetsägare om 3 531 585 kronor inklusive moms (2 676 500 x (1+0,02) ). ska därmed som utgångspunkt, innan avdrag, ersättas med 3 024 340 kronor inklusive moms. Vad som har framkommit i partsförhöret med eller vittnesförhöret med ger inte anledning att använda några andra belopp.

Från nämnda belopp ska emellertid avdrag göras med avseende på följande.

Åldersavdrag. Nätets livslängd har av parterna bedömts till mellan 50-100 år där kommunen har anfört en livslängd om 50 år medan uppgett livslängden till 100 år. Mark- och miljödomstolen bedömer att , även om enskilda plastledningar kan hålla i 100 år, inte har styrkt att ledningsnätet som sådant har en livslängd om 100 år. Livslängden bör närmare bedömas till den av kommunen medgivna tiden 50 år och åldersavdraget bestämmas utifrån det. Baserat på ovan nämnda kalkyler bör avdrag för ledningsnätets ålder, 14 år, bestämmas till medelvärdet av 1 347 318 kronor (14/50 x 4 811 850 kr) och 2 324 000 kronor (14/50 x 8 300 000 kronor) d.v.s. 1 835 659 kronor.

En sträcka om 209 meter har funnits ha en 50 mm vattenledning istället för 63 mm vattenledning. Avdraget uppskattas till 50 000 kronor.

Sammantaget ska Jönköpings kommun ersätta med 1 138 681 kronor inklusive moms (3 024 340-1 835 659-50 000) vilket, med tanke på den mängd uppskattningar som ingår i beloppet, bör avrundas till 1 150 000 kronor inklusive moms.

Övriga åberopade omständigheter eller belopp bör inte leda till vare sig höjning eller sänkning av beloppet.

Sid 12 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 1497-23 Mark- och miljödomstolen

Ränteyrkandet har yrkat ränta enligt 6 § räntelagen på kapitalbeloppet från dagen för delgivning av stämningsansökan. Jönköpings kommun har motsatt sig ränteyrkandet.

Av 2 § räntelagen framgår att ränta inte utgår för tid innan fordringen är förfallen till betalning. Av 4 § tredje stycket räntelagen framgår att ränta på förfallen fordran åtminstone ska betalas från dagen för delgivning av stämningsansökan.

För att avgöra om fordran är förfallen till betalning bör man erinra sig vad som angavs inledningsvis i domskälen om att det inte är kommunen som är kärande i en inlösentvist utan att anläggningen rent faktiskt redan är införlivad i kommunalt verksamhetsområde sedan 2019. Stämningen i målet har tillkommit genom att ansett att kommunen varit i dröjsmål med att reglera ersättningsfrågan och att han därmed tvingats att agera själv för att bevaka sin rätt. Då det p.g.a. tvistens utformning inte kommer att domsvis fastställas något datum för inlösen ska istället anläggningen betraktas som om den vore inlöst per den 29 augusti 2019. Rätt till ersättning har därmed uppkommit och fordran är förfallen till betalning.

Ränta på utdömt kapitalbelopp ska enligt yrkandet i målet utgå enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan.

Vad Jönköpings kommun har anfört i frågan medför ingen annan bedömning.

Rättegångskostnader Mark- och miljödomstolen gör inledningsvis bedömningen att även om målet inte handlar om inlösen i sig utan bara om inlösenersättning så är det en fråga som ingår i inlösenmål och därmed blir specialregeln i 56 a § 1 vattentjänstlagen tillämplig. Av den framgår att i mål om inlösen ska huvudmannen svara för rättegångskostnaderna på båda sidorna. I 56 d § vattentjänstlagen finns ett antal undantag från det sagda men de är inte aktuella i målet.

Sid 13 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 1497-23 Mark- och miljödomstolen

Mark- och miljödomstolen finner att Jönköpings kommun ska ersätta för rättegångskostnader med yrkat belopp 291 649 kronor där 243 750 kronor avser ombudsarvode, 6 000 kronor avser tidsspillan för ombudet, 38 699 kronor avser utlägg och 3 200 kr avser vittnesersättning. Angivna belopp är exklusive moms.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (MMD- 01) Överklagande senast den 7 februari 2024.

Peter Ardö Viktor Forsell I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Peter Ardö, ordförande, och tekniska rådet Viktor Forsell samt de särskilda ledamöterna Inger Hansson och Pehr Andersson

Hur man överklagar

Dom i mark- och miljödomstol som första instans MMD-01

Den som vill överklaga Mark- och miljööverdomstolens avgörande ska göra det genom att skriva till Högsta domstolen. Överklagandet ska innehålla uppgifter om Överklagandet ska dock skickas eller lämnas 1. klagandens namn, adress, e-postadress till Mark- och miljööverdomstolen. och telefonnummer,

2det avgörande som överklagas (domstolens namn och avdelning samt Överklagandet ska ha kommit in till Markdag för avgörandet och målnummer), och miljööverdomstolen senast den dag som anges i slutet av Mark- och miljö- 3. den ändring i avgörandet som klaganden överdomstolens avgörande. begär,

4de skäl som klaganden vill ange för att Beslut om häktning, restriktioner enligt avgörandet ska ändras, 24 kap. 5 a § rättegångsbalken eller reseförbud får överklagas utan tidsbegränsning. 5. de skäl som klaganden vill ange för att prövningstillstånd ska meddelas, samt Om överklagandet har kommit in i rätt tid, 6. de bevis som klaganden åberopar och skickar Mark- och miljööverdomstolen vad som ska bevisas med varje bevis. överklagandet och alla handlingar i målet vidare till Högsta domstolen.

Om målet överklagas kan Högsta domstolen använda förenklad delgivning vid Det krävs prövningstillstånd för att Högsta utskick av handlingar i målet, under domstolen ska pröva ett överklagande. förutsättning att mottagaren där eller i Högsta domstolen får meddela prövningsnågon tidigare instans har fått information tillstånd endast om om sådan delgivning. 1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen eller om För information om rättegången i Högsta 2. det finns synnerliga skäl till sådan domstolen, se www.hogstadomstolen.se prövning, så som att det finns grund för resning, att domvilla förekommit eller att målets utgång i Mark- och miljööverdomstolen uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.