M 2066-23

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Naturvårdsverkets beslut den 14 december 2022 (ärendenr NV-07653-22) även i den del som avser att innehållet i container CMCU4925067 med tull-ID TSM0799658 ska tas om hand på ett miljömässigt godtagbart sätt genom Naturvårdsverkets försorg.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2066-23

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa Naturvårdsverkets beslut i dess helhet.

har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Mark- och miljööverdomstolen har, i enlighet med begäran av Naturvårdsverket, inhämtat förhandsavgörande från Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) enligt artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, se nedan under domskäl.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har anfört bl.a. följande.

Av EU-domstolens förhandsavgörande framgår att artikel 24.2 första stycket c förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall (avfallstransportförordningen) ska tolkas så att Naturvårdsverket inte bara har rätt, utan är skyldig att återvinna eller bortskaffa avfallet i en olaglig transport som återtagits av myndigheten. De frågor som återstår för Mark- och miljööverdomstolen att pröva är om Naturvårdsverket har haft fog för sitt beslut, inbegripet om något fel har begåtts och om innehållet utgör avfall.

De belgiska myndigheterna har krävt att Naturvårdsverket återtar den aktuella olagliga transporten, vilket således har initierat ett förfarande enligt artikel 24 i avfallstransport-förordningen. gavs möjlighet att själv återta innehållet i containern till Sverige, men har avstått från detta. Han inkom inte heller med något underlag som visade att han kunde ta hand om avfallet på ett miljömässigt godtagbart sätt. Till följd av detta var Naturvårdsverket skyldig att fatta det nu överklagade beslutet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2066-23

Efter inspektion av den återtagna olagliga transporten har såväl länsstyrelsen som Naturvårdsverket kunnat konstatera att den i sin helhet innehåller avfall. Den utredning som har inkommit med visar inte att det inte är fråga om avfall, bl.a. då det är svårt att koppla ingivna kvitton till gods i transporten och det saknas tillräcklig utredning om funktion. Ett kvitto avseende sju kylskåp är dessutom manipulerat och oriktigt. Även det sätt på vilket godset lastats gör att det är fråga om avfall. Men med hänsyn till bl.a. fordonens ålder, skick och lastsätt är det förhållandet att det fanns godkända kontrollbesiktningar vid exporttillfället inte tillräckligt. Eftersom dokumentationen inte är tillräcklig för att kunna bedöma att godset inte utgör avfall är det fråga om en olaglig avfallstransport.

har till Naturvårdsverket uppgett att han mottagit ersättning för delar av innehållet i containern och att han därmed önskat fullfölja transporten till Kamerun. I Mark- och miljööverdomstolen har han sedan angett att han har möjlighet att ta hand om avfallet och själv kan lämna det till slutlig behandling. Han har dock inte inkommit med några uppgifter som visar att han kan ta hand om avfallet i transporten på ett sätt som är miljöriktigt och i enlighet med gällande regler för hantering av avfall. Snarare talar hans agerande för att han alltjämt har för avsikt att skicka avfallet på nytt.

Sammanfattningsvis har det inte framkommit några omständigheter som medför att Naturvårdsverket haft anledning att ändra sin bedömning att innehållet i den återtagna transporten utgör avfall och att det därför ska återvinnas eller bortskaffas på ett miljömässigt godtagbart sätt genom Naturvårdsverkets försorg i enlighet med artikel 24.2 första stycket c avfallstransportförordningen. Det har inte heller framkommit att det skulle vara fråga om ett godtyckligt eller orimligt agerande från Naturvårdsverkets sida, utan tvärtom har hanteringen varit helt i linje med gällande bestämmelser.

har anfört bl.a. följande.

Han har liksom tidigare motsatt sig att förhandsavgörandet ska inhämtas eftersom prövningen i aktuellt mål primärt inte bör avgöras baserat på de frågor som ställdes till EU-domstolen. Han har tvingats in i en situation som han inte haft något förfogande

SVEA HOVRÄTT DOM M 2066-23

över. Naturvårdsverket har härvid agerat på ett sätt som gör att han berövats sina nationella rättigheter för att eventuellt förlora dessa enligt EU-rätten.

Redan när containern befann sig i Sverige och innan den lastades på båten kontaktade länsstyrelsen Naturvårdsverket med information om att containern misstänktes innehålla avfall. Det fanns möjlighet att undersöka innehållet och göra en tillsyn innan den lastades på båten. Enligt nationella regler är det han som är ägare av containern och dess innehåll. I detta läge hade han således haft både rätt och skyldighet att ta hand om innehållet i container om det ansågs vara avfall. Trots vetskapen om innehållet lät dock Naturvårdsverket containern lämna Sverige och först därmed blev avfallstransportförordningen tillämplig.

Efter Naturvårdsverkets kontakt med honom skickade han över besiktningsprotokoll, kvitton och övrigt underlag som visade vad containern innehöll samt att det inte var fråga om avfall. Han begärde därefter att containern skulle öppnas i Belgien och att han skulle få närvara när det skedde, vilket han inte fick. Han klargjorde också för Naturvårdsverket att han avsåg att åtgärda allt som krävdes för att containern skulle få fortsätta, dvs. han var beredd att ta hand om det som skulle klassas som avfall. Det visar att han hade avsikt och även förmåga att omhänderta det som ansågs vara avfall på ett miljömässigt acceptabelt sätt. Han trodde inte då att allt i containern skulle klassas som avfall, särskilt inte de två fordonen. Belgiska myndigheter kontrollerade dock containern utan att ha fått del av det underlag han skickat in varför allt klassades som avfall.

Myndigheterna i Belgien har därefter packat tillbaka all egendom i containern, och eftersom det klassats som avfall lastades det inte på ett säkert sätt och skador uppstod. Han ville återta containern själv och har aldrig sagt eller påstått att han skulle skicka materialet på nytt. Han hade dock inte möjlighet att ordna återtransporten på det sätt som Naturvårdsverket, utan att ha stöd i avfallstransportförordningen, krävde. Om Naturvårdsverket inte hade satt upp så stränga krav hade han kunnat göra det själv med avseende på artikel 24.2 första stycket a och b avfallstransportförordningen. Det hade då inte funnits någon så lång och onödig process avseende tolkningen av artikel 24.2 första stycket c avfallstransportförordningen.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2066-23

Naturvårdsverkets påstående att han uttalat att han avsåg att skicka om föremålen i containern stämmer inte. Hans begäran var att i stället för att transportera containern tillbaka till Sverige för inspektion, vilket skulle vara en onödig kostnad, kunde inspektionen lika gärna göras i Belgien så att de två bilarna och det som inte betraktades som avfall efter inspektionen i Belgien kunde tillåtas fortsätta till Kamerun. Detta berodde också på att de två bilarna och containern redan var sålda och behövde komma fram till destinationen.

Som framgår av förhandsavgörandet är led d endast tillämplig om led c inte kan tillämpas och led c ska inte tillämpas om led a b tillämpas. Naturvårdsverket har utan stöd för det tillämpat led d utan att de haft rätt till det eftersom det inte varit omöjligt att tillämpa led c. Med anledning av detta har Naturvårdsverket inte rätt att tillämpa led d i efterhand för att de hoppat över ett led. Det betyder att han fortsatt har rätt att ta hand om avfallet. Han hade och har fortfarande avsikten samt är fullt kapabel att själv återvinna avfallet.

Han bestrider att innehållet i containern är avfall. Det påstås från Naturvårdsverket att det avseende fordonen inte finns någon dokumentation som styrker dess funktionsduglighet, värde eller reparationsbehov. Det framgår dock av ingiven utredning att båda fordonen hade godkända kontrollbesiktningar som gällde under hela transporttiden. Fordonen har ett kvarvarande värde vilket framgår av ingivna annonser avseende liknande fordon. Rostskador och behov av mindre reparationer påverkar inte funktionsdugligheten och innebär inte att det är fråga om avfall. Det är Naturvårdsverket som har att styrka att det är fråga om avfall vilket myndigheten inte har gjort. Han har således rätt att erhålla den egendom som är hans och under alla förhållanden har han bättre rätt till den egendomen som inte ska klassas som avfall.

Han har gett in utredning i Mark- och miljööverdomstolen, bl.a. bilannonser från Blocket.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2066-23

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Utgångspunkter för prövningen

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att överprövningen i detta mål avser mark- och miljödomstolens dom att upphäva Naturvårdsverkets beslut i den del det avser att innehållet i aktuell container ska tas om hand på ett miljömässigt godtagbart sätt genom Naturvårdsverkets försorg, i enlighet med artikel 24 avfallstransportförordningen.

När det gäller återtagning vid olaglig avfallstransport anges i artikel 24.2 första stycket avfallstransportförordningen att om anmälaren är ansvarig för en sådan transport ska den behöriga avsändarmyndigheten se till att avfallet a) tas tillbaka av den faktiske anmälaren eller, om ingen anmälan har gjorts, b) tas tillbaka av den person som rättsligt sett kan anses vara anmälare eller, om detta inte är möjligt, c) tas tillbaka av den behöriga avsändarmyndigheten själv, eller av en fysisk eller juridisk person på dess vägnar eller, om detta inte är möjligt, d) återvinns eller bortskaffas på alternativt sätt i mottagarlandet eller avsändarlandet av den behöriga avsändarmyndigheten själv, eller av en fysisk eller juridisk person på dess vägnar, eller, om detta inte är möjligt, e) återvinns eller bortskaffas på alternativt sätt i ett annat land efter överenskommelse mellan alla berörda behöriga myndigheter av den behöriga avsändarmyndigheten själv, eller av en fysisk eller juridisk person på dess vägnar.

EU-domstolens förhandsavgörande

Mark- och miljööverdomstolen har i detta mål, liksom i mål nr M 6459-22, begärt att EU-domstolen genom förhandsavgörande ska besvara följande frågor.

1Innefattar återtagande enligt artikel 24.2 första stycket c avfallstransportförordningen krav på eller möjlighet för avsändarmyndigheten att återvinna eller bortskaffa

SVEA HOVRÄTT DOM M 2066-23

avfall efter återtagandet, när det för återtransporten har upprättats en anmälan och ett transportdokument som anger hur avfallet ska behandlas i mottagarlandet?

2Under vilka förutsättningar kan artikel 24.2 första stycket d avfallstransportförordningen tillämpas av avsändarmyndigheten för att i avsändarlandet återvinna eller bortskaffa avfallet i en olaglig avfallstransport? Hur förhåller sig nämnda bestämmelse till led c, kan exempelvis återtagande och återvinning/bortskaffande ske med stöd av led c och led d tillsammans eller förutsätter tillämpningen av en punkt att förfarandet enligt närmast föregående punkt inte varit möjligt?

3Om artikel 24.2 avfallstransportförordningen skulle kunna tolkas så, att avsändarmyndigheten efter återtagandet har rätt att slutligt förfoga över avfallet, även när den ursprungliga avsändaren önskar återfå avfallet, är en sådan tolkning förenlig med egendomsskyddet enligt artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen?

EU-domstolen har meddelat dom den 23 oktober 2025, i de förenade målen C-221/24 och C-222/24 (EU:C:2025:818), av vilken framgår bl.a. följande.

EU-domstolen har, när det gäller fråga 1 och 2, beslutat att artikel 24.2 första stycket avfallstransportförordningen ska tolkas på följande sätt: För det första är led c och led d i den bestämmelsen alternativt tillämpliga och led d är tillämpligt om led c inte är tillämpligt och för det andra är den behöriga myndigheten i avsändarlandet enligt led c i den bestämmelsen skyldig att återvinna eller bortskaffa avfall som den återtagit, när myndigheten upptäcker en transport som den anser vara olaglig. Sistnämnda skyldighet preciseras inte i led c men följer av EU-domstolens tolkning i detta mål utifrån bl.a. systematiken och syftet med förordningen.

EU-domstolen har, när det gäller fråga 3, beslutat att det inte har framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av artikel 24.2 första stycket c avfallstransportförordningen.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2066-23

Domstolen uttalar att enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna krävs visserligen att begränsningar i rätten till egendom föreskrivs i själva den rättsakt som gör ingreppet möjligt men att domstolen tolkningsvis kan precisera begränsningens räckvidd. I detta fall finner domstolen att kravet på lagstöd är uppfyllt eftersom det framgår av domstolens svar på fråga 1 och 2 att artikel 24.2 första stycket c avfallstransportförordningen ska tolkas så att den behöriga avsändarmyndigheten är skyldig att återvinna eller bortskaffa det återtagna. Domstolen uttalar även att den aktuella regleringens huvudsakliga syfte är skyddet av miljön och människors hälsa, som ingår bland de mål av allmänt samhällsintresse som kan motivera begränsningar av rätten till egendom. Domstolen erinrar även om proportionalitetsprincipen som bl.a. innebär att den minst ingripande åtgärden ska väljas och att de vållade olägenheterna inte får vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen. Den mindre ingripande åtgärden i detta fall, nämligen att avfallet ges till den rättsliga eller faktiska anmälaren efter återtagandet, utgör enligt EU-domstolen inte en lämplig åtgärd för att bevara miljön och människors hälsa i detta fall. Det förhållandet att anmälarna har saknat vilja eller förmåga att återta avfallet, i kombination med att transporterna av avfallet varit olagliga, ger upphov till allvarliga tvivel om anmälarnas vilja eller förmåga att återvinna eller bortskaffa avfallet. Dessutom har de olägenheter som i detta fall uppstått med avseende på rätten till egendom inte varit oproportionerliga i förhållande till skyddet av miljön och människors hälsa.

Vidare uttalar domstolen att i enlighet med rätten till effektivt domstolsskydd måste den avsändande myndighetens beslut om återvinning eller bortskaffande av avfallet kunna överklagas. Domstolskontroller gör det möjligt att angripa begränsningar av rätten till egendom genom att göra gällande att det föreligger fel, inbegripet avseende kvalificeringen som avfall, liksom godtyckligt eller orimligt agerande.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att innehållet i den återtagna containern har inspekterats och att såväl länsstyrelsen som Naturvårdsverket har bedömt att godset utgör avfall. Den utredning som N MD har gett in är inte tillräcklig för att det ska vara visat att det inte är fråga om avfall, bl.a. då det inte är

SVEA HOVRÄTT DOM M 2066-23

möjligt att knyta ingivna kvitton till föremålen i transporten och det saknas tillräcklig utredning om föremålens skick, värde och funktion. Vid bedömningen beaktas även det sätt på vilket godset lastats med en stor mängd blandade föremål i och utanför fordonen och utan erforderligt skydd mot skador. Med hänsyn till bl.a. fordonens ålder, skick och lastsätt är en godkänd kontrollbesiktning vid exporttillfället inte tillräcklig. Vid en samlad bedömning är det således inte visat att godset inte är avfall och det är därmed i sin helhet fråga om en olaglig avfallstransport enligt avfallstransportförordningen.

Genom EU-domstolens förhandsavgörande och tolkning av artikel 24.2 första stycket c avfallstransportförordningen är det numera klarlagt att den behöriga myndigheten i avsändarlandet, i detta fall Naturvårdsverket, är skyldig att återvinna eller bortskaffa avfall som den återtagit med stöd av artikeln. Med hänsyn till att N MD inte själv återtagit avfallet och att transporten av avfallet varit olaglig anser Mark- och miljööverdomstolen att det inte är oproportionerligt att han inte återfår avfallet utan att det i stället tas om hand genom Naturvårdsverkets försorg. Mot den bakgrunden ska mark- och miljödomstolens dom ändras och Naturvårdsverkets beslut fastställas även i den del som avser att innehållet i de aktuella containrarna ska tas om hand på ett miljömässigt godtagbart sätt genom Naturvårdsverkets försorg.

Mark- och miljööverdomstolen meddelar denna dag dom även i mål nr M 6459-22.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, hovrättsråden Maria L. McMurray och Li Brismo, referent, samt tekniska rådet Torbjörn Johansson.

Föredragande har varit Fanny Vesterberg.

Sid 1 (5) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 282-23 Mark- och miljödomstolen 2023-01-27 meddelad i Nacka

PARTER Klagande

Motpart Naturvårdsverket

ÖVERKLAGAT BESLUT Naturvårdsverkets beslut den 14 december 2022 i ärende nr NV-07653-22, se bilaga 1 SAKEN Återtagande och omhändertagande enligt avfallstransportförordningen DOMSLUT Med bifall till överklagandet upphäver mark- och miljödomstolen Naturvårdsverkets beslut i den del det avser att innehållet i aktuell container ska tas om hand genom Naturvårdsverkets försorg.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 282-23 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND har skickat en container som innehåller bl.a. begagnade fordon, hushållsartiklar m.m. från Sverige med avsedd slutdestination Douala i Kamerun. Containern har på Naturvårdsverkets begäran stoppats i Belgien och myndigheter där har utfört scanning och inspektion av containern samt förbjudit fortsatt transport av containern.

Naturvårdsverket har i det nu överklagade beslutet bestämt att innehållet i containern ska tas tillbaka till Sverige och tas omhand på ett miljömässigt godtagbart sätt genom verkets försorg. Beslutet förenades med ett förordnande om omedelbar verkställighet.

har överklagat Naturvårdsverkets beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. har, som domstolen uppfattar det, yrkat att Naturvårdsverkets beslut i den del som avser att innehållet i containern ska tas om hand genom verkets försorg ska upphävas och att han ska återfå det innehåll som enligt hans mening inte utgör avfall. Han har vidare begärt att öppnandet och inspektionen av innehållet i containern ska ske i hans eget lager och att han ska få närvara när detta sker samt att han själv ska få omhänderta eventuellt gods som bedöms som avfall på ett miljömässigt godtagbart sätt.

Till stöd för sin talan har anfört bl.a. följande.

Containern innehåller normalt gods och hushållsprodukter. Han har inte haft för avsikt att dölja något av innehållet i containern. De kvitton han har lämnat in omfattar alla varor som finns i containern.

När han informerades om att containern skulle returneras till Sverige meddelade han sina kunder i Kamerun från vilka han redan hade inhämtat förskottsbetalning.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 282-23 Mark- och miljödomstolen

Kunderna hotade då hans familj i Kamerun. Hot som han uppfattade som mycket allvarliga. Han begärde därför att containern skulle öppnas och inspekteras i Belgien för att undvika ytterligare tidspillan. Han var helt övertygad om att i vart fall de två bilarna inte skulle klassificeras som avfall och att de därmed skulle kunna transporteras till Kamerun. Han blev extremt överraskad och besviken när nästan allt innehåll klassificerades som avfall, även de två bilarna.

Naturvårdsverket har i yttrande till domstolen vidhållit sitt beslut. Naturvårdsverket har i yttrandet bl.a. redogjort för att containern har transporterats till Ragn- Sells Recycling AB i Umeå och att det den 24 januari 2023 i Umeå har genomförts en inspektion av innehållet i containern samt att avfallet ännu inte har sorterats upp efter fraktioner eller återvunnits.

Naturvårdsverket har härutöver anfört bl.a. följande. Att containern återtas och omhändertas på detta sätt innebär att den transporteras till en anläggning i Sverige för vidare inspektion. Eventuellt gods som inte är att betrakta som avfall kan då skiljas ut innan det gods som utgör avfall genom Naturvårdsverkets försorg överlämnas för återvinning. Avfallet i containern förvaras nu på en anläggning som har tillstånd för hantering av avfall. Avfallet måste fortsatt tas om hand på ett godtagbart sätt av någon som har rätt att hantera det. Avfallet kan således inte återlämnas till någon som inte uppfyller sådana krav. Den som hanterar avfall genom att samla in, transportera, förvara/lagra eller behandla det ska inneha de tillstånd eller ha gjort de anmälningar som krävs för verksamheten.

Naturvårdverket anser att det följer av bestämmelserna i avfallsförordningen, artikel 24.2, att avfallet i en transport som stoppas och bedöms som olaglig ska återtas till och återvinnas i avsändarlandet, i första hand av avsändaren, i andra hand av den behöriga myndigheten. Om detta inte är möjligt på grund av omständigheterna i det enskilda fallet kan avfallet återvinnas på annat sätt, i landet där transporten stoppats eller i annat land.

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 282-23 Mark- och miljödomstolen

Regelverket kring gränsöverskridande avfallstransporter har ett skyddssyfte. Baselkonventionens förbud för EU- och OECD-länder att exportera farligt avfall till länder utanför EU/OECD har genomförts i avfallstransportförordningen. Förbudet syftar till att förhindra att farligt avfall skickas till länder som saknar kapacitet att ta hand om avfallet på lämpligt sätt.

DOMSKÄL Naturvårdsverket har beslutat att innehållet i aktuell container ska tas tillbaka till Sverige och att det ska tas omhand på ett miljömässigt godtagbart sätt genom Naturvårdsverkets försorg. I beslutet har Naturvårdsverket förklarat att eventuellt gods som inte är att betrakta som avfall kan skiljas ut innan det gods som utgör avfall genom Naturvårdsverkets försorg överlämnas för återvinning. Det framgår därmed att egendom som efter inspektion betraktas som avfall ska fråntas och återvinnas.

En person får enligt den grundläggande rätten till skydd för egendom inte berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser (artikel 1 första tilläggsprotokollet till Europakonventionen). Vidare gäller att en myndighets ingripanden mot enskilda enligt den s.k. legalitetsprincipen ska ha ett klart författningsstöd (1 kap. 1 § tredje stycket regeringsformen och 5 § första stycket förvaltningslagen). Domstolen konstaterar att beslutet i den del det avser återvinning av egendom innebär en inskränkning av rätten till skydd för egendom och att åtgärden förutsätter ett klart författningsstöd. Utrymmet för att tolka bestämmelserna i avfallstransportförordningen till den enskildes nackdel bör därför vara mycket begränsat.

Av ordalydelsen i artikel 24.2 a c Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (avfallstransportförordningen) följer att Naturvårdsverket vid underrättelse om en olaglig transport i första hand ska se till att avfallet tas tillbaka till Sverige. Först om det inte är möjligt att se till att avfallet tas tillbaka, följer en skyldighet att se till att avfallet återvinns i

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM M 282-23 Mark- och miljödomstolen

antingen mottagarlandet, avsändarlandet eller ett annat land (punkterna d e i samma artikel). Förordningen saknar en definition av begreppet återtagande. Inte heller i övrigt anges det i förordningen att ett återtagande även inbegriper ett återvinningsförfarande.

Avfallstransportförordningen ger enligt sin ordalydelse inte stöd för Naturvårdsverkets beslut att mot önskan återvinna hans egendom i de delar den betraktas som avfall när den nu har återtagits till Sverige. Enligt mark- och miljödomstolens uppfattning förutsätter ett beslut om återvinning av avfall i samband med att Naturvårdsverket återtar gods till Sverige ett klart författningsstöd. Något sådant stöd finns inte i avfallstransportförordningen eller i nationella bestämmelser. Naturvårdsverkets beslut i den del det avser omhändertagande av innehållet i containern genom Naturvårdsverkets försorg ska därför upphävas.

Domstolen kan konstatera att containern redan har öppnats och inspekterats varför det saknas skäl att pröva yrkanden i dessa delar.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 17 februari 2023.

Anna Hagstad Gisela Köthnig I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Anna Hagstad och tekniska rådet Gisela Köthnig. Föredragande har varit beredningsjuristen Maria Karlsson.