M 2490-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT 1. Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och upphäver punkterna 2 och 3 i Samhällsbyggnadsnämnden i Uddevalla kommuns beslut den 6 december 2022 (dnr NAT.2022.3142, bnr 1181) om att ta bort trädäcket samt upphöra med klippning och skötsel av gräsmatta.

2Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet i övrigt.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2490-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

H.E. och M.E. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva nämndens föreläggande om att ta bort väg, altandäck och uteplats samt upphöra med klippning och skötsel av gräsmatta.

Samhällsbyggnadsnämnden i Uddevalla kommun (nämnden) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

H.E. och M.E. har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med följande förtydliganden och tillägg.

Den upprustade västra vägen går över redan ianspråktagen mark. Tidigare var betesmarken inhägnad med elstängsel. Upprustningen medför att allmänheten ges bättre möjligheter att beträda området och ges därmed en förbättrad tillgång till stranden. De bedriver sådan areell näringsverksamhet som avses i 7 kap. 16 § miljöbalken och har behov av den västra vägen för att kunna fortsätta bedriva jord- och skogsbruk. Vägen är därför undantagen förbudet enligt strandskyddsbestämmelserna. Upprustningen har behövts för att de ska kunna komma fram till djuren på betesmarken med traktor samt för att vägen ska hålla för tyngre skogsmaskiner för gallring och slutavverkning. Behovet har intygats av två oberoende skogsinspektörer på det företag som genomför skogsavverkningen. Den östra vägen ligger också inom strandskyddat område. Att rusta upp den vägen skulle kräva betydligt mer ingripande åtgärder inom strandskyddsområdet, så som sprängning och användning av fyllnadsmassor, än de åtgärder som vidtagits med den västra vägen.

I målet är visat genom bland annat fotografier, vittnesintyg och situationsplan att hela gräsmattan i direkt anslutning till bostadshuset är ianspråktagen som tomt sedan långt innan strandskyddet började gälla i området. Det var endast korta perioder under 2016– 2018 som gräsmattan inte klipptes regelbundet. Gräsmattan klipptes dock varje år även under denna period. Gräsmattan är tydligt avgränsad i samtliga väderstreck, bland

SVEA HOVRÄTT DOM M 2490-25

annat genom den äldre stengärdsgården och skogen i norr samt den östra vägen som går framför bostadshuset.

Trädäcket syns redan på flygfoto från 2012 och stod på samma plats även enligt flygfoton 2016 och 2018. Fotografier från hösten 2018, tagna i samband med deras köp av gården, visar att trädäcket fanns på platsen då. Trädäcket flyttades en kort bit under 2021 men är sedan 2022 tillbaka på sin ursprungliga plats. Det har funnits på plats sedan innan strandskyddet började gälla 2016.

Beslutet om föreläggande är fattat av en handläggare på delegation från samhällsbyggnadsnämnden. Enligt 6 kap. 38 § kommunallagen (2017:725) får beslutanderätten inte delegeras när det gäller ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt. Det aktuella föreläggandet är av större vikt och beslutet har därför inte kunnat fattas på delegation.

Nämnden har vidhållit sitt beslut.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen bedömer inledningsvis att det aktuella beslutet inte är av sådan större vikt att det inte har kunnat fattas på delegation av en handläggare. Nämndens föreläggande ska därför inte upphävas på den grunden.

Frågan i målet är om nämnden haft fog för sitt beslut att förelägga H.E. och M.E. att ta bort trädäcket och upphöra med klippning och skötsel av gräsmattan samt att ta bort den västra vägen inom strandskyddat område.

Inom ett strandskyddsområde får inte byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. Åtgärder som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter får inte heller vidtas (7 kap. 15 § miljöbalken).

SVEA HOVRÄTT DOM M 2490-25

Utökat strandskydd har gällt i området sedan 2016. Strandskyddets gräns går rakt över det område som i dag är klippt gräsmatta, dvs. mitt emellan bostadshuset och en mindre grusväg (den östra vägen). Skötsel av gräsmatta och ett trädäck är sådana anläggningar som typiskt sett får anses hindra eller avhålla allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. Åtgärderna träffas dock inte av förbudet enligt strandskyddsreglerna om området har varit del av bostadshusets hemfridszon sedan innan strandskydd började gälla på platsen.

Nämnden har bedömt att man vid granskning av flygfoton kan se att det vidtagits åtgärder efter 2018 som har bidragit till att utöka bostadshusets hemfridszon. H.E. och M.E. har anfört att det funnits ett trädäck på platsen sedan åtminstone 2012 och att gräsmattan har skötts kontinuerligt mycket längre än så. Vidare har de anfört att tomten är naturligt avgränsad av en stenmur, skog och den östra vägen.

Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning. Det finns visserligen fotografier som är tagna efter strandskyddets inträde där delar av den nuvarande gräsmattan inte är klippt och även ett flygfoto från 2020 där något trädäck inte syns på platsen. Den utredning som åberopats av H.E. och M.E. visar dock att området hela tiden varit antingen klippt som gräsmatta eller öppet med låg vegetation och att det funnits ett trädäck i någon form på ungefärligen samma plats större delen av tiden. Avståndet mellan bostadshuset och den östra vägen är relativt kort och det finns heller inga träd eller större buskage som avgränsar området mellan bostadshuset och den östra vägen. Vidare avgränsas området naturligt genom den östra vägen, stenmuren och skogen. Domstolen bedömer därför att hemfridszonen redan innan strandskyddets inträde 2016 får anses ha omfattat hela området ner till den östra vägen och upp mot stenmuren och skogen. Att H.E. och M.E. klippt hela gräsmattan och ersatt det tidigare trädäcket har därför inte avhållit allmänheten från att beträda ett område där den annars hade kunnat färdas fritt. Nämnden har därmed inte haft skäl att förelägga H.E. och M.E. att ta bort trädäcket samt att upphöra med skötseln av gräsmattan inom det markerade området. Punkterna 2 och 3 i nämndens beslut ska därför upphävas.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2490-25

När det gäller föreläggandet att ta bort vägen har H.E. och M.E. anfört att anläggandet av den västra vägen har gjort området mer tillgängligt för allmänheten. De har också anfört att vägen inte väsentligt påverkar livsvillkoren för djur- och växtarter.

Jordbruksmark anses i princip vara allemansrättslig tillgänglig (se t.ex. MÖD 2008:10). Även om området tidigare varit inhägnat med elstängsel kan det därför inte anses ha varit otillgänglig för allmänheten, i vart fall inte året runt. Vidare är en väg ett exempel på en sådan anläggning som enligt 7 kap. 15 § miljöbalken kan vara otillåten (se prop. 1997/98:45 II s. 86 och Mark- och miljööverdomstolens dom i mål nr M 5486-20 och jfr MÖD 2018:23).

Den västra vägen är visserligen av relativt enkel beskaffenhet. Den skär emellertid över öppen betesmark och det finns ingen vegetation som skärmar av området upp mot bostadshuset och dess gräsmatta. Den är därmed lokaliserad på ett sådant sätt att den kan uppfattas som knuten till bebyggelsen och ger därigenom ett privatiserande intryck på ett område som i dag är allemansrättsligt tillgängligt. Mark- och miljööverdomstolens bedömning är därför att den västra vägen har en avhållande effekt på allmänheten och därmed träffas av förbudet i 7 kap. 15 § miljöbalken. När det gäller frågan om åtgärden innebär en väsentlig förändring av livsvillkoren för djur- eller växtarter kan domstolen konstatera att vägen, även om den är förhållandevis kort och smal, upptar ett inte obetydligt markområde. Marken har tidigare varit betesmark, vilken ofta har ett rikt djur- och naturliv. Vägen ligger dessutom precis vid en liten bäck. Mot bakgrund av detta får åtgärden anses innebära en väsentlig förändring av livsvillkoren för djur- eller växtarter. Detta även med beaktande av att det inte finns några konstaterade höga naturvärden på platsen.

Fråga är då om vägen omfattas av undantaget för areella näringar i 7 kap. 16 § miljöbalken, som sedan den 1 juli 2025 har en ny lydelse. Eftersom bestämmelsen saknar övergångsbestämmelse gäller den i sin nya lydelse även i pågående ärenden som inletts före ikraftträdandet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2490-25

Enligt 7 kap. 16 § 1 miljöbalken omfattas inte en anläggning av förbudet i 7 kap. 15 § miljöbalken om den behövs för en förvärvsverksamhet inom bland annat jord- eller skogsjordbruk som är avsedd att bedrivas varaktigt och anläggningen för sin funktion, eller för att uppnå ett funktionellt samband med en befintlig byggnad, anläggning eller anordning som används eller är avsedd att användas i verksamheten, måste finnas inom strandskyddsområdet.

H.E. och M.E. har i huvudsak anfört att den västra vägen behövs för att de ska kunna komma åt betesmarken med traktor och för att tyngre maskiner för skogsbruket ska kunna ta sig fram. Att använda den befintliga östra vägen, som också ligger inom strandskyddsområde, skulle kräva större upprustning och kräva större ingrepp i naturen.

Det saknas anledning att ifrågasätta att H.E. och M.E. bedriver sådan jordbruks- och skogsverksamhet som avses i 7 kap. 16 § 1 miljöbalken. Deras behov av en upprustad väg för att kunna använda tyngre skogsmaskiner ifrågasätts inte heller. Frågan är då om de har visat att den västra vägen behövs för deras verksamhet eller om behovet av väg hade kunnat tillgodoses genom upprustning av den östra vägen. Bedömningen av detta kriterium har inte ändrats i och med bestämmelsens nya lydelse. Den befintliga östra vägen går nära den västra vägen och förbinder samma platser. Det saknas konkret utredning i målet som visar att H.E. och M.E. faktiskt har utrett möjligheterna att rusta upp den östra vägen. Enligt Mark- och miljööverdomstolen är intygen från skogsföretaget vaga och visar inte att upprustning av den östra vägen inte skulle vara möjlig. Inte heller de bilder och filmer som getts in visar att upprustning av den östra vägen inte skulle kunna genomföras. Mark- och miljööverdomstolen bedömer därför att H.E. och M.E. inte har visat att anläggandet av den västra vägen behövs för deras skogs- och jordbruksverksamhet. Vägen omfattas därför inte av undantaget i 7 kap. 16 § 1 miljöbalken. Det har inte heller framkommit att anläggningen på någon annan grund skulle vara undantagen från strandskyddsbestämmelserna. Vägen är därmed förbjuden och nämnden har haft fog för sitt beslut att förelägga H.E. och M.E. att ta bort vägen och återställa området.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2490-25

Det har inte framkommit omständigheter som medför att föreläggandet gällande vägen är oproportionerligt. Domstolen har i den bedömningen bland annat tagit hänsyn till att H.E. och M.E. tidigare fått avslag på en dispensansökan för en ny väg med samma sträckning. Det saknas alltså skäl att upphäva föreläggandet på den grunden. Överklagandet ska därför avslås i den delen.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Borg, Jonas Högström, Caroline Hedvall Klostermark, referent, och Elisabeth Hartley.

Föredragande har varit Martina Björelid.

Bilaga A

Sid 1 (6) VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr M 5040-23 Mark- och miljödomstolen 2025-01-31 meddelad i Vänersborg

PARTER Klagande 1. H.E.

2M.E.

Ombud för 1 och 2: Advokat R.L. och Advokat E.O. CMS Wistrand Advokatbyrå Göteborg KB

Motpart Samhällsbyggnadsnämnden i Uddevalla kommun

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Västra Götalands läns beslut 2023-10-26 i ärende nr 53549-2022, se bilaga 1 SAKEN Föreläggande att vidta åtgärder inom strandskyddat område på fastigheten X i Uddevalla kommun DOMSLUT 1. Mark- och miljödomstolen ändrar Samhällsbyggnadsnämndens i Uddevalla kommun beslut endast på så sätt att den del där klippning och skötsel av gräsmatta ska upphöra enbart omfattar den markerade delen i bilagan till nämndens föreläggande som ligger inom strandskyddat område. 2. Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet i övrigt.

Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5040-23 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Samhällsbyggnadsnämnden i Uddevalla kommun (nämnden) beslutade den 6 december 2022 att förelägga H.E. och M.E. att på fastigheten X vidta följande åtgärder:

1Ta bort vägen och återställ området så att naturlig vegetation kan återetablera sig på platsen. 2. Ta bort altandäck och uteplats enligt karta i bilaga 6. 3. Upphöra med klippning och skötsel av gräsmatta inom området markerat på bilaga 6. Åtgärderna ska vara utförda senast 6 månader efter att detta beslut fått laga kraft.

H.E. och M.E. överklagade nämndens beslut och Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutade den 26 oktober 2023 att avslå överklagandet.

YRKANDEN M.M. H.E. och M.E. har yrkat att mark- och miljödomstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, upphäver Samhällsbyggnadsnämnden i Uddevallas beslut om föreläggande om åtgärder.

Som stöd för sitt yrkande har de utöver vad de anfört i länsstyrelsen anfört bl.a. följande.

Betesmarken i väster är fastighetens största betesmark och är således av stor betydelse för jordbruksverksamheten. Av karta över området framgår samtidigt tydligt att det före grusningen av den västra vägen inte fanns någon körduglig väg som gick ner till betesmarken i väster. Vägen i väster var i för dåligt skick för att kunna användas i dess dåvarande tillstånd. Att köra med traktor till betesmarken från den östra vägen och genom den mindre hagen är inte heller möjligt, då det skulle vara alltför brant och farligt. Även den östra vägen ligger inom strandskyddat område. Upprustningsåtgärder av den östra vägen medför ett betydligt större

Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5040-23 Mark- och miljödomstolen

ingrepp i strandskyddat område än de åtgärder som behövde vidtas på den västra vägen.

Vidtagen upprustning av den västra vägen har därtill behövts för att tillgodose behoven för ett fortsatt aktivt bedrivande av skogsbruket på fastigheten. Av nytt intyg från kontaktpersonen på Södra, som är det företag som genomför skogsavverkningen, framgår att upprustning av den västra vägen har behövts för att kunna utföra en sedvanlig lastning av timmer efter att detta tagits ut från skogen. Kommunen har bekräftat att platsen för den västra vägen, såvitt kommunen vet, inte hyser några högre naturvärden.

Upprustningen av den västra vägen omfattas med beaktande av det ovan anförda av bestämmelsen om undantag från dispensplikt i 7 kap. 16 § miljöbalken. Upprustningen av den västra vägen hade vidare enligt 7 kap. 15 § punkt 2 miljöbalken varit otillåten endast om den skulle hindra eller avhålla allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. Upprustningen av den västra vägen medför genom sin funktion att allmänheten ges bättre möjligheter att beträda området och därmed ges en förbättrad tillgång till stranden. Vägen efter upprustning har inte på något sätt medfört en utökning av hemfridszonen. Området för den västra vägen har sedan flertalet år varit ianspråktagen som betesmark för djur, inhägnat med elstängsel och ordentligt nedkört av bland annat traktorer.

Utökat strandskydd infördes i detta fall för omkring hälften av gräsmattan genom Länsstyrelsens i Västra Götalands läns beslut i september 2016. Dessförinnan omfattades ingen del av gräsmattan av strandskydd. Utgångspunkten för bedömningen av om underhåll av gräsmattan och anläggandet av trädäcket på gräsmattan krävt strandskyddsdispens är således om gräsmattan varit klippt och trädäcket funnits på platsen sedan före 2016.

Gräsmattan har sedan lång tid före 2016 varit exploaterad genom bland annat trädäck, jordkällare, gunga, dricksvattenbrunn och diverse trädgårdsattribut. Gräsmattan har klippts och underhållits kontinuerligt sedan den anlades. Detta har

Sid 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5040-23 Mark- och miljödomstolen

bekräftats av ingivna vittnesintyg. Detta bekräftas också av äldre fotografier av gräsmattan. Fram till 2016 var hyresgästen folkbokförd på fastigheten och då klipptes hela gräsmattan. Det kan ha varit några gånger mellan 2016 och 2018 som hela gräsmattan inte klipptes, men det var en kort period och den klipptes åtminstone en gång om året. Markeringen i kommunens föreläggande som visar var gräset inte får klippas är till och med större än det strandskyddade området. Det blir väldigt lite gräsmatta kvar fram till huset.

Redan av flygfoto från 2012, det vill säga flera år före införandet av det utökade strandskyddet, syns trädäcket tydligt. Även på flygfoton för tiden efter införandet av det utökade strandskyddet syns trädäcket tydligt, se flygfoton från 2016 och 2018. När de tillträdde fastigheten 2018 fanns trädäcket. Under en period flyttade de trädäcket något längre upp på tomten eftersom de var oroliga för att deras barn, som då var små, skulle ramla ner från det. Det var en marginell skillnad i placering mot tidigare. Trädäcket stod på den andra placeringen i ungefär 1 år, från våren 2021 till hösten 2022, och är nu tillbakaflyttat till sin tidigare placering.

Dessa långtgående inskränkningar i den pågående markanvändningen och i deras rätt till sin egendom får vid proportionalitetsbedömningen ställas mot det allmänna intresset av att upprätthålla strandskyddet i området. Därtill måste också vägas in det faktum att det strandskyddade området av fastigheten i detta fall är helt dominerande. Föreläggandet strider således under alla förhållanden mot såväl egendomsskyddet i regeringsformen och Europakonventionen som mot proportionalitetsprincipen i 7 kap. 25 § miljöbalken.

Nämnden vidhåller sin tidigare bedömning och har anfört bl.a. följande.

Det faktum att vägen, som fastighetsägaren kallar västra vägen, samt de åtgärder som har gjorts öster om östra vägen medför att ett större område än tidigare privatiseras och görs otillgängligt för allmänheten medför att åtgärderna bedöms strida mot strandskyddets syfte.

Sid 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5040-23 Mark- och miljödomstolen

Fastighetsägaren har i ett annat ärende under 2018 samt 2022 skickat in bilder som visar hur det såg ut på platsen vid den tiden. När dessa foton jämförs med de som togs 3 maj 2022 innan samhällsbyggnadsnämnden fattade sitt beslut framgår det hur platsen har blivit mer privatiserad med tiden. I ansökan om dispens för vägen beskriver fastighetsägaren att de har för avsikt att flytta vägen för att öka avståndet mellan hemfridszonen och vägen till fastigheten Y.

Det har i ärendet inte framkommit några skäl som talar för att den väg som har anlagts krävs för att bedriva den areella näringen på platsen och att den behöver ligga inom strandskyddat område. Samt att denna väg motverkar strandskyddets syfte då den tillsammans med de ytterligare åtgärderna som vidtagits mellan bostadshuset och vägen utvidgar det område som inte kan bedömas allemansrättsligt tillgängligt.

H.E. och M.E. fick inte bara möjlighet att yttra sig över fråga om vägen innan nämndens beslut utan fick även yttra sig över att de tagit mark i anspråk som hade varit allemansrättsligt tillgänglig. Företrädare för nämnden har varit på plats på fastigheten. Anledningen till besöket var att fastighetsägarna då hade ansökt om strandskyddsdispens.

Mark- och miljödomstolen har den 3 december 2024 hållit sammanträde i målet.

DOMSKÄL Tillämpliga bestämmelser framgår av länsstyrelsens beslut.

Det som mark- och miljödomstolen har att pröva är om nämnden har haft fog för sitt föreläggande när beslutet togs. Vad H.E. och M.E. har angett om att trädäcket tillfälligt har flyttats något på tomten medför enligt domstolen inte att nämnden har saknat anledning att förelägga om att ta bort trädäcket.

Sid 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5040-23 Mark- och miljödomstolen

Mark- och miljödomstolen delar länsstyrelsens bedömning att de aktuella åtgärderna är åtgärder som är förbjudna att utföra inom strandskyddat område. De foton som finns i målet från 2018 visar att den del av tomten som föreläggandet att upphöra med gräsklippning avser vid den tidpunkten inte hade någon anlagd och klippt gräsmatta och att det då inte fanns något trädäck på platsen. Åtgärderna har därmed inte funnits på platsen sedan innan strandskyddet infördes.

Området för vägen samt den del av tomten där de förelagts att upphöra med gräsklippning och ta bort trädäcket kan inte heller anses vara ianspråktagna på ett sådant sätt att de saknar betydelse för strandskyddets syften. Nämnden har därmed haft fog för att förelägga om åtgärder. Av de kartbilder som finns med som bilagor till nämndens beslut om föreläggande framgår dock att det markerade området där fastighetsägarna föreläggs att upphöra med klippning och skötsel av gräsmatta även omfattar en del av fastigheten som inte ligger inom strandskyddat område.

Gräsklippning utanför strandskyddat område omfattas inte av förbudet i 7 kap. 15 § miljöbalken och nämnden har därmed inte haft anledning att förelägga om att upphöra med klippning och skötsel av gräsmatta avseende området utanför strandskyddat område. Mark- och miljödomstolen ändrar nämndens föreläggande på så sätt att föreläggandet endast omfattar den del av det markerade området som också omfattas av strandskydd. Överklagandet avslås i övriga delar.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 21 februari 2025.

Susanne Lindblad Susanne Nordström I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Susanne Lindblad, ordförande, och tekniska rådet Susanne Nordström. Föredragande har varit beredningsjuristen Julia Naij.