M 3426-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

ändrar mark- och miljödomstolens dom och upphäver Länsstyrelsen i Värmlands läns beslut den 27 september 2023 i ärende nr 535-3214- 2023. ___________________

Sid 2

SVEA HOVRÄTT DOM M 3426-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Karsbol Kraftverk Aktiebolag (bolaget) har yrkat att i första hand ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och länsstyrelsens föreläggande och i andra hand ska ändra mark- och miljödomstolens dom och återförvisa ärendet till länsstyrelsen för fortsatt utredning i sak.

Länsstyrelsen i Värmlands län har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

K.U. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget har anfört i huvudsak följande.

Föreläggandet ska upphävas då verksamheten vid Karsbols kraftverk dels är laglig, dels ingår i den nationella planen för omprövning av vattenkraften (NAP). De aktuella anläggningarna har funnits på platsen sedan lång tid tillbaka, ursprungligen bedrevs kvarnverksamhet och sedan början av 1900-talet produktion av el. Karsbol vattenkraft med tillhörande intagsdamm och regleringsdammarna vid utloppen av Flytjärn, Kroktjärn och Aborrtjärn har antagits till NAP genom beslut av länsstyrelsen. Regleringsdammarna och kraftverket har således hanterats som en verksamhet. Utöver en häradsdom från 1854 om kvarnrättigheter finns även avgöranden från Västerbygdens vattendomstol från 1926 respektive 1936 där det konstateras att det vid denna tid fanns ett kraftverk på platsen och att dämning till förmån för driften skedde i de två uppströms belägna magasinen Aborrtjärn samt Kroktjärn till förmån för nedströms belägna kraftverk. Det framgår således att det bedrivs en kraftproduktionsverksamhet, och att domstolen har prövat dammar kopplade till denna verksamhet samt att reglering vid utloppen av Aborrtjärn, Kroktjärn och Flytjärn bedrivs till förmån för Karsbols kraftverk. Regleringen bedrivs samordnat i samma vattendrag och har således ett tekniskt, verksamhetsmässigt och miljömässigt samband. Detta innebär inte i sig att verksamheten som den bedrivs idag har tillstånd, men det talar starkt för

Sid 3

SVEA HOVRÄTT DOM M 3426-24

att det är fråga om en laglig, och av myndigheterna känd och accepterad verksamhet. Ingen part har heller såvitt känt ifrågasatt verksamhetens laglighet. Vid de ombyggnader som skett under 1900-talet har exempelvis bygglov inhämtats, och andra handlingar finns som styrker att verksamheten varit etablerad och känd av myndigheterna.

Det har inte framkommit att behovet av miljöprövning är så stort att prövningen inte kan ske enligt den nationella planen. I det aktuella målet har det inte visats att verksamheten vid Karsbol kraftverk orsakar skada för allmänna eller enskilda intressen. I länsstyrelsens beslut om föreläggande framgår inte någon bedömning av om de skador på närliggande fastighet som inledde tillsynsärendet är hänförliga till kraftverkets drift. De ovanligt höga flödena år 2022 orsakades av skyfall och länsstyrelsen har inte visat något orsakssamband mellan påstådda skador och driften av Karsbol kraftverk. Det har inte heller förekommit andra klagomål på verksamheten. Om det finns misstanke om att verksamheten vid Karsbol kraftverk skulle anses medföra negativ påverkan för motstående intressen bör den frågan ha utretts och kommunicerats till bolaget för att eventuella skyddsåtgärder skulle kunna utredas. Det ifrågasätts att tillsynsmyndigheten utan närmare utredning av de faktiska omständigheterna fattat beslut om ingripande.

Länsstyrelsen har anfört i huvudsak följande.

Det har inte framkommit att bolaget har tillstånd enligt miljöbalken eller att verksamheten bedrivs med stöd av urminnes hävd, privilegiebrev eller annan särskild rättighet. Oaktat att bolaget bedrivit verksamheten utan rättsligt stöd har verksamheten antagits till den nationella planen för omprövning av vattenkraft. Den omständigheten utgör inte hinder för tillsynsmyndigheten att besluta om det aktuella föreläggandet. Ytterligare skäl för att det ska finnas möjlighet för effektiv tillsyn är att enskilda kan drabbas av olägenheter och skador om länsstyrelsen inte har möjlighet att vidta några tillsynsåtgärder. Annars är enskilda som berörs av en verksamhetsutövares drift rättslösa fram till prövningen enligt den nationella planen.

Sid 4

SVEA HOVRÄTT DOM M 3426-24

De uppströms liggande regleringsdammarna som är tillståndsprövade är inte att anse som samma verksamhet som Karsbols kraftverk. Anläggningarna ligger upp till sju km från varandra och är inte fysiskt sammankopplade på det sätt som förutsätts för detta.

K.U. har anfört i huvudsak följande.

Hennes fastighet ligger bara 200 meter nedströms dammen och har fått stora skador. Det finns en mycket stor risk för översvämningar och dammhaveri. Under sommaren 2024 har det utförts omfattande arbete efter skadorna som uppkom i juli 2022. Älven har sedan dess ändrat riktning vilket har ökat erosionsskadorna. Hon har anlitat ett bolag som har flyttat tillbaka större stenar för att få tillbaka älvens vattenfåra. Det borde inte vara möjligt att en privatperson utan kompetens, utbildning eller erfarenhet ska få driva en så riskfylld verksamhet. Det grundläggande underhållsarbetet som krävs såsom att hålla galler och luckor rena från sediment och drivande material samt att förhindra isbildning på luckorna har i kritiska perioder visat sig vara utmanande. Luckorna öppnas på ett ojämnt och oförutsägbart sätt.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Rättsliga utgångspunkter

En tillsynsmyndighet får besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas och ett rättskraftigt tillstånd får som regel inte begränsas. Ett beslut eller en dom om tillstånd hindrar dock inte tillsynsmyndigheten från att meddela sådana förelägganden eller förbud som antingen är brådskande och nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer eller som annars gäller vissa dammsäkerhetsåtgärder. (Se 26 kap. 9 § miljöbalken.)

Den som påstår sig ha ett tillstånd eller ha stöd för sin verksamhet i en äldre rättighet har bevisbördan för tillståndets eller rättighetens existens och dess innehåll. Den som inte kan styrka sin rätt är inte skyddad mot tillsynsmyndighetens krav på att tillstånd

Sid 5

SVEA HOVRÄTT DOM M 3426-24

ska sökas eller på att försiktighetsmått ska vidtas. Ett beslut eller en åtgärd som anses vara ett tillstånd enligt miljöbalken har rättskraft endast beträffande de frågor som har prövats eller, i fråga om urminnes hävd, kan visas vara tillåtna i förhållande till hur anläggningen är konstruerad och verksamheten bedrivits. (Se bland annat prop. 2017/18:243 s. 110.)

Den som bedriver en tillståndspliktig vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel ska se till att verksamheten har moderna miljövillkor. Med detta avses att tillståndets villkor eller bestämmelser till skydd för människors hälsa och miljön har bestämts enligt miljöbalken genom en dom eller i ett beslut som i regel inte är äldre än fyrtio år. En verksamhet får dock bedrivas till dess en prövning är klar bland annat om verksamheten omfattas av den nationella planen och verksamhetsutövaren inte är försenad med att ansöka om prövning enligt planen. (Se 11 kap. 27 § miljöbalken.)

En avsikt med den nationella planen är att verksamheter som bedrivs med stöd av äldre rättigheter på ett enkelt sätt ska komma in i ett system där dessa rättigheter synliggörs och erkänns och där det sedan ges tid för såväl verksamhetsutövarna som myndigheterna att koncentrera sig på frågor som rör behovet av miljöanpassning och miljöprövning. I förarbetena anges särskilt att det för tillsynsmyndigheternas del innebär att de inte längre ska förelägga verksamhetsutövare att söka tillstånd om anläggningar och drift saknar tillstånd men bedrivs med stöd av äldre rättigheter. (Se prop. 2017/18:243 s. 109 f. och 183.)

har tidigare uttalat att enligt 11 kap. 27 § andra stycket 2 miljöbalken är rättsverkan av att en verksamhet omfattas av nationella planen begränsad till att verksamheten medges undantag från skyldigheten i första stycket att ha moderna villkor den 1 januari 2019 och får avvakta med prövningen till dess det är dags för sådan prövning enligt tidpunkt i planen. Vilken verksamhet som får bedrivas i avvaktan på uppdateringen till moderna miljövillkor regleras av det tillstånd eller den särskilda rättighet som gäller för verksamheten. Att en tillståndspliktig verksamhet kommit att omfattas av nationella planen, trots att den helt saknar tillstånd eller rättighet som kan omprövas för moderna miljövillkor, har i enlighet med detta inte ansetts ha någon rättsverkan i förhållande till tillståndsplikten enligt exempelvis 11

Sid 6

SVEA HOVRÄTT DOM M 3426-24

kap. 9 § miljöbalken. (Se t.ex. s dom den 10 december 2021 i mål nr M 1812-20; jfr prop. 2017/18:243 s. 110.)

har även i dom den 14 maj 2024 i mål nr M 5295-23 uttalat att en tillsynsmyndighet bör iaktta en viss försiktighet när det gäller att förelägga någon som bedriver en verksamhet som omfattas av den nationella planen att ansöka om tillstånd för verksamheten innan ansökningstiden för prövning enligt planen gått ut. I annat fall skulle det finnas en risk för att den prioriteringsordning som den nationella planen syftar till frångås. Det skulle även kunna medföra betydande merkostnader för verksamhetsutövaren.

Därtill kommer att utrymmet för att avvisa en ansökan om moderna miljövillkor är begränsat. Endast om det är uppenbart att de omständigheter som sökanden åberopar till stöd för att det finns ett tillstånd för verksamheten eller en äldre rättighet inte kan leda till bifall till ansökan kan den avvisas på den grunden. (Se Mark- och miljööverdomstolens avgöranden den 21 mars 2024 i mål nr ÖM 13530-22, ÖM 13531-22 och ÖM 637-23 samt den 24 januari 2025 i mål nr ÖM 8686-23.)

s bedömning

Det framgår av utredningen att de vattenanläggningar och den vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel som avses med länsstyrelsens föreläggande är tillståndspliktiga. Vidare står det klart att Karsbol kraftverk med tillhörande intagsdamm och regleringsdammarna vid Abborrtjärn, Kroktjärn och Flytjärn har antagits till den nationella planen och att tiden för ansökan inte har gått ut.

Bolaget har gjort gällande att vattenanläggningarna och den vattenvattenverksamhet som omfattas av länsstyrelsens föreläggande är lagliga. Vilka äldre rättigheter eller tillstånd som finns eller vilken innebörd dessa har är inte klarlagt. Verksamhetsutövaren är därmed inte skyddad från förelägganden om att söka tillstånd på den grunden att det redan finns en rättighet eller ett tillstånd som fullständigt reglerar det som omfattas av föreläggandet. Fråga uppstår då om föreläggandet är proportionerligt med hänsyn till att verksamheten är tänkt att prövas enligt den process som gäller för

Sid 7

SVEA HOVRÄTT DOM M 3426-24

omprövning för moderna miljövillkor. En avgörande fråga för den bedömningen är om det är uppenbart att vattenanläggningarna och vattenverksamheten inte omfattas av tillstånd eller sådana äldre rättigheter som är att jämställa med ett tillstånd enligt miljöbalken (jfr s domar den 14 maj 2024 i mål nr M 5295-23 och den 11 februari 2025 i mål nr M 12894-23).

Bolaget har visat på ett utslag från Konungens Befallningshafvandes i Wermland från 1854 som gett den då sökanden rätt att uppföra en mjölkvarn med ett par stenar på det ställe i Kalleboda eller Kahrsbohl älven på hemmanet Tomthults grund där denne haft en husbehovskvarn. Bolaget har även åberopat två avgöranden från 1927 respektive 1937 som resulterat i lagligförklaringar av regleringsdammarna Aborrtjärn och Kroktjärn uppströms kraftverket.

Kraven på moderna miljövillkor och möjlighet att omfattas av den nationella planen för omprövning gäller enbart för tillståndspliktiga vattenverksamheter för produktion av vattenkraftsel (se 11 kap. 27 § miljöbalken). Enligt 11 kap. 6 § andra stycket miljöbalken ska en vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel anses utgöra en och samma verksamhet om de bedrivs med vattenanläggningar som direkt eller genom andra vattenanläggningar är tekniskt sammankopplade med varandra och har ett miljöoch verksamhetsmässigt samband.

Av de aktuella avgörandena om lagligförklaring framgår att dammarna reglerar vattnet till förmån för kraftverket nedströms, Karsbols kraftverk. Det har inte framkommit att dessa förhållanden inte kvarstår idag. Kraftverket och regleringsdammarna får därmed anses ha ett sådant samband att de ska anses utgöra en och samma verksamhet vid omprövning av moderna miljövillkor.

Genom avgörandena om lagligförklaring har två av regleringsdammarna uppströms Karsbols kraftverk bedömts lagliga. Likaså ger rätten att uppföra en kvarn från 1854 visst fog för antagandet att vattenverksamhet har bedrivits så länge på platsen att den i vart fall i viss utsträckning bedrivs med stöd av urminnes hävd eller en äldre rättighet. Den omständigheten att turbiner för elproduktion installerats behöver inte innebära att urminnes hävd har upphört (se Högsta domstolens dom den 5 december 2024 i mål nr

Sid 8

SVEA HOVRÄTT DOM M 3426-24

T 385- 23, ”Gäddeviksås kvarn”). Det är således inte uppenbart att vatten anläggningarna och vattenverksamheten inte omfattas av lagligförklaring, urminnes hävd eller sådana äldre rättigheter som är att jämställa med ett tillstånd enligt miljöbalken som har rättskraft och som kan omprövas enligt 24 kap. 10 § miljöbalken. Den närmare frågan om i vilken utsträckning som Karsbol kraftverk omfattas av tillstånd eller äldre rättigheter bör därför som utgångspunkt prövas inom ramen för prövningen av moderna miljövillkor. Om det vid en omprövning för moderna miljövillkor visar sig att den prövade verksamheten till någon del bedrivs med en anläggning som det är oklart huruvida den har tillstånd eller är laglig, kommer det att vara möjligt att i samband med omprövningen också ansöka om det tillstånd som behövs för den verksamhet som bedrivs med anläggningen (se prop. 2017/18:243 s. 164).

Frågan är då om föreläggandet ändå, av andra skäl, varit så brådskande eller nödvändigt att en omprövning enligt den nationella planen inte kan avvaktas. Vid den bedömningen kan ledning hämtas från vad som gäller för omprövning och återkallelse av tillstånd för en verksamhet som omfattas av den nationella planen och där verksamhetsutövaren inte är försenad med att ansöka om prövning enligt planen. En ansökan om en sådan prövning får endast göras om omständigheterna är så allvarliga att de inte tål att vänta på att prövningen för moderna miljövillkor blir klar. Därutöver krävs att den olägenhet som omständigheterna innebär inte kan avhjälpas genom ett föreläggande om försiktighetsmått eller förbud i väntan på att prövningen blir klar. (Se 24 kap. 3, 5 och 11 § tredje stycket miljöbalken.) I förarbetena uttalas bland annat att en sådan situation kan uppkomma om det i avvaktan på prövning för moderna miljövillkor visar sig att åtgärder behöver vidtas tidigare, t.ex. för att åstadkomma ett tillräckligt skydd för ett Natura 2000-område eller av dammsäkerhetsskäl. Möjligheten bör användas mycket restriktivt. En förutsättning för att en myndighet ska få initiera prövning tidigare bör vara att behovet av miljöprövning är så stort att prövningen inte tål att vänta och det som behöver åstadkommas i fråga om miljöskydd inte kan avhjälpas på ett mindre ingripande sätt. (Se prop. 2017/18:243 s. 117.)

Länsstyrelsen har anfört att föreläggandet behövs för att myndigheten ska ha möjlighet att bedriva effektiv tillsyn för att undvika olägenheter för människors hälsa och miljön.

Sid 9

SVEA HOVRÄTT DOM M 3426-24

K.U. har uppgett att vattenverksamheten vid Karsbols kraftverk medför skador på he nnes fastighet.

Enligt saknas i ärendet utredning om det, i förhållande till den rätt som finns, hade funnits utrymme för mindre ingripande åtgärder, såsom t.ex. föreläggande om skadeförebyggande åtgärder. Det har inte heller visats eller undersökts om det föreligger något orsakssamband mellan vattenverksamheten vid Karsbols kraftverk och de skador som uppkommit på K.U.s fastighet. Det har därmed inte utretts om eventuella olägenheter hade kunnat avhjälpas genom andra tillsynsåtgärder i väntan på prövningen enligt den nationella planen.

Sammantaget anser att föreläggandet varit mer ingripande än vad som behövts och att länsstyrelsen därmed inte haft fog för att förelägga Karsbol Kraftverk Aktiebolag att söka tillstånd på det sätt som skett. Mot denna bakgrund ska mark- och miljödomstolens dom ändras och länsstyrelsens beslut upphävas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anna Tiberg, tekniska rådet Claes Becker samt hovrättsråden Kristina Dreijer, referent, och Frida Göranson.

Föredragande har varit Julia Lodén.

Bilaga A

Sid 1 (13)

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr M 4962-23

Mark- och miljödomstolen 2024-02-20 meddelad i Vänersborg

PARTER

Klagande

Karsbol Kraftverk AB Karsbol 37 686 91 Sunne

Motparter

1Länsstyrelsen i Värmlands län 651 86 Karlstad

2K.U.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Värmlands läns beslut 2023-09-27 i ärende nr 535-3214-2023, se bilaga 1

SAKEN

Tillsyn avseende Karsbol vattenkraftverk och damm på fastigheten A och B i Sunne kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen ändrar länsstyrelsens beslut endast på så sätt att föreläggandet ska ha efterföljts senast arton månader efter det att detsamma vunnit laga kraft. _____________

Sid 2

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4962-23

Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Länsstyrelsen i Värmlands län förelade den 27 september 2023 Karsbol Kraftverk AB att inom arton månader från delfåendet av beslutet antingen * hos Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt dels ansöka om tillstånd enligt 11 kap. 9 § miljöbalken (1998:808) som ger rätt att bibehålla Karsbol vattenkraftverk och damm som är belägna inom A och B i Sunne kommun, dels ansöka om tillstånd enligt 11 kap. 9 § miljöbalken för att bedriva vattenverksamhet vid Karsbol vattenkraftverk och damm, eller * riva ut vattenkraftverket och dammen.

YRKANDEN M.M.

Karsbol Kraftverk AB har – som dess talan får förstås – yrkat att länsstyrelsens beslut den 27 september 2023 ska upphävas. Bolaget har anfört bl.a. följande till utveckling av sin talan. Länsstyrelsens påståenden om företagets rättigheter, tillstånd, åberopad praxis med mera håller inte vatten. Bolaget har från länsstyrelsen bl.a. fått en ansökan från 1853 om tillstånd att uppföra en tullmjölskvarn i Karsbol samt att restaurera en mycket gammal damm uppströms. År 1853 hade dammen ifråga förfallit och översvämningar hade orsakat skador på nedströms belägna fastigheter. Tillstånden blev givna i en häradsdom 1853-1854. Dammen som skulle restaureras låg på den plats där bolagets hålldamm ligger än idag - ovan en ravin i en naturlig bergskreva och när vattnet i älven rinner över kanten och ner för stupet skapas ett strömfall där det varit naturligt i flera hundra år att dämma upp flödet och utvinna vattenkraft.

Karsbols Elektriska Andelsförening bildades år 1916. Kvarnen i Karsbol var inte i drift 1981, malningen upphörde 1978 då Karsbols Elektriska Andelsförening gick i konkurs. Kvarnbyggnaden är sammanbyggd med kraftstationen, vilket betyder att länsstyrelsens beslut om en utrivning av kraftverket inte är realistiskt.

Huvudmannens syster ropade in berörda fastigheter på auktion i maj 1980 åt sin mor. Föräldrarna kom till Sverige ett tag efteråt och fadern lät reparera dammen och

Sid 3

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4962-23

Mark- och miljödomstolen

kraftstationen som sattes i drift i december 1982. Karsbol Kraftverk AB bildades 1985 och erhöll lagfart på fastigheterna samma år.

Elkraftproduktionen vid Karsbols kraftverk har pågått i över 110 år. 1906 till 1978 ägdes kraftverket m.m. av Karsbols Elektriska Andelsförening och vattenkraften användes till att mala mjöl i kvarnen och producera el till lokala kunder. Elkraft har producerats i Karsbol Kraftverk oavbrutet i 40 år sedan slutet av 1982, och i Karsbol Kraftverk AB:s regi sen 1985.

Karsbol Elektriska Andelsförening sökte tillstånd för allt som krävde det, tex. tillstånd till högspänningsledningar, och vattendomar inför ombyggen av dammar i två av de tre magasinen till kraftverket i sjöar uppe i skogen, hennes far likaså.

Det fanns många kvarnar i Flyälven redan på 1700-talet. Det finns en karta från 1785 som heter Qwarnar i Elfven. Där kan man se att Karsbol hade 2 kvarnar på ungefär samma ställe som den nuvarande kvarnen och en till uppströms vid Tomthult. Det fanns 6 qwarnar till i Flyälven. Runt år 1850 säljer P.O. på P.O. gården i Karsb ol torpet Såga till O.H. , men han ” behåller vattenfall en och befintliga fördämningar i älven samt viss mark intill fallen ”. 1853 ansöker Per Nilsson i Karsbol om tillstånd till att bygga en tullmjölskvarn i Karsbol samt att rusta upp den gamla dammen som förfallit. (Fryksdals Nedre Tingslags Häradsrätt). 1858 byggs en ny såg vid sågdammen i Tomthult. Denna dam används än i dag av kraftverket i Karsbol. 6 maj 1890 säljer J.N. i Karsbol hus m.m. till J.L. från N:a Borgeb y med undantag för ägo figurerna 62, 108, 109 samt vattenupp-dämningen, dammfäs ten och vattenfallen i det förbiflytande vattendraget.

På en Häradsekonomisk karta 1883-1895 (J112-80-11) kan man se att det finns en damm markerad i Flyälven ungefär där den nuvarande kraftverksdammen ligger. En tavla målad av en gårdsmålare på 1920-talet visar hur dammanläggningen såg ut på den tiden. Den var lika bred som nu, men med träluckor (spettluckor) och träbrygga.

Sid 4

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4962-23

Mark- och miljödomstolen

1 feb 1915 säljer B . s farfar J.N. och hans hustru I.M. fastigheten med kvarnen och vattenrätterna och dammanläggningar till G.V.J. som fick lagfart 16 mars 1915. 1 oktober 1915 säljer G.V.J. samma fastighet till K.O.N. som fick lagfart 18 december 1915. 28 Ok-tober 1916 köper Karsbols Elektriska Andelsförening fastigheten av K.O.N . Lagfart erhållen 3 1 oktober 1916.

29 november 1927 får Karsbols Elektriska Andelsförening en ny vattendom för dammen vid Aborrtjärn. I protokollet inför Västerbygdens vattendomstol som prövade lagligheten av dammbyggnaden står det följande: ” Beträffande sökandens i Karsbol belägna strömfall och vattenverk, till förmån för vilket reglering av sjön ägde rum vid den i målet ifrågavarande dammen, uppgav O på frågor: verket hade av ålder kallats Karsbols kvarn. Rätten till vattnet i det vid verket tillgodogjorda strömfallet tillhörde på vänstra sidan 1/3 mantal Karsbol och på den högra 1/8 mantal Tomthult. På grund av det i målet åberopade köpebrevet av den 31 oktober 1916 vore sökanden nu ägare av vattenrätten. Den tillgodogjorda fallhöjden vore 34 meter. Anläggningarna bestode nu av kvarn och elektrisk kraftstation. I kvarnen funnes tre par malstenar, en skrädkvarn och en valsstol. För varje stenpar funnes en turbin. Skrädkvarnen och valsstolen drives av en annan turbin. I kraftstationen funnes en generator om, troligen, 75 kilowatt som vore direkt-kopplad på en turbin om 79 hästkrafter.

I en trycksak från 1920 talet står det att Karsbol producerar ca. 192,000 kWh per år. I domen där vägverket söker tillstånd till att bygga ny vägtrumma VA 101/98:7: Karsbol Kraftverk AB har enligt gammal hävd rätt att tappa 9.0 m /s från dammanläggningarna uppströms. På 1980-talet fick Karsbol Kraftverk AB elcertifikat och även en mindre summa i statsbidrag.

När Karsbol Kraftverk AB ansökte och antogs i den Nationella Planen 2019 var det länsstyrelsen som ansåg att bolaget hade äldre rättigheter och uppfyllde alla krav för att komma med. Inga kraftverk som drivs med äldre rättigheter torde vara utformade och drivas idag som när de fick sina rättigheter före 1882 för 141 år sedan.

Sid 5

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4962-23

Mark- och miljödomstolen

Självklart kan inte de nuvarande utformningarna av ett bolag eller en damm ha tillkommit för över 100 år sedan.

Häradsdomen från 1853 är definitivt före år 1882. Karsbol Kraftverk har faktiskt tillstånd och är antagen i NAP. Karsbol Kraftverk AB har inga domar och inga beslut från någon myndighet innan 2023 om att söka tillstånd för verksamhet som nu pågått oavbrutet och ansetts laglig i över 38 år i dess regi (och i över 110 år som ett elproducerande kraftverk). Inte heller har lagligheten av Karsbol Kraftverk ABs hålldammanläggning ifrågasatts förut.

K.U. har bestritt ändring.

Länsstyrelsen i Värmlands län har bestritt ändring och anfört bl.a. följande. Frågan i målet är i första hand om det föreligger giltigt tillstånd för Karsbol vattenkraftverk och damm och den vattenverksamhet som bedrivs vid anläggningarna. Bolaget har åberopat ett utslag från 1854 och gjort gällande att detta är ett tillstånd som utgjort hinder för länsstyrelsens föreläggande i målet. 1854 års utslag kan inte jämställas med ett tillstånd enligt miljöbalken. I rättspraxis har domstolsavgöranden som tillkommit innan 1880 års vattenrättsförordning i princip ansetts vara att betrakta som civilrättsliga avgöranden som inte kunnat jämställas med tillstånd enligt miljöbalken (se t.ex. s dom den 29 december 2015 i mål nr M 4313-15). Frågan är då om bolaget i målet har visat att rättigheter enligt urminnes hävd föreligger till anläggningarna och vattenverksamheten.

Den som påstår sig ha stöd för sin verksamhet i en s.k. äldre rättighet har bevisbördan för att rättigheten har uppkommit och vad den består i. I de flesta fall bör man kunna kräva skriftlig dokumentation. Urminnes hävd som anses vara ett tillstånd enligt miljöbalken har rättskraft endast beträffande de frågor som kan visas vara tilllåtna i förhållande till hur anläggningen är konstruerad och verksamheten bedrivits.

Om en verksamhetsutövare styrker att det föreligger en rätt enligt urminnes hävd gäller rättskraften enligt 24 kap. 1 § miljöbalken mot alla, såvitt avser frågor som

Sid 6

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4962-23

Mark- och miljödomstolen

har prövats i domen eller beslutet. För att en verksamhetsutövare ska kunna styrka att det föreligger rättigheter enligt urminnes hävd måste denne kunna visa vad han har rätt till.

I ett tillsynsärende från 2015 (dnr 535-378-2015) anförde Herman Lindqvist, som då var företrädare för bolaget, bl.a. följande. Det har, såvitt man vet, funnits två mjölkvarnar i vattendraget sedan 1600-talets mitt. Nu aktuell damm har funnits på platsen sedan mitten av 1800-talet. Under åren 1916-1918 anlades den nuvarande dammen och en turbin sattes direkt på dammen. Under senare tid har delar av tubfästen m.m. reparerats. 1982 och 1983 förstärktes dammen och dammarmar. 1997 översvämmades dammen och han vände sig då till domstolen och sa att han ville öka slukförmågan från 5 m till 8 m . Domstolen tyckte då att han skulle dimensionera upp till 13 m . I samband med detta höjdes och förstärktes dammen. Vid höga flöden rinner vattnet över ett skibord/ flodutskov. Därutöver finns en dammlucka som endast öppnas vid extrema högflöden. Vid torrsomrar eller vid dålig tillgång på vatten ser han till att det blir en minimitappning från sjöarna uppströms och vidare ut mot Björken.

I samma ärende finns en handling, daterad den 7 januari 1981, genom vilken Åke Holmberg av Fiskeriintendenten i övre södra distriktet, Örebro, begär ett utlåtande över Karsbol kraftverks inverkan på fisket i berört vattendrag och anför bl.a. följande. Karsbol kraftverk har varit i drift till 1978. Karsbol kvarn, som fortfarande är i drift och utnyttjar en del av vattenföringen i Karsbolsbäcken, är sammanbyggd med kraftstationen. Kraftstationen ska restaureras och förses med en ny francisturbin. Utbyggnadsvattenföringen är ca 0,4 m /s totalt för kraftstation och kvarn.

Konungens befallningshavande i Wermland tillät i utslag den 24 oktober 1854 att det uppfördes en mjölkvarn med ett par stenar i Karsbolsälven.

Bolaget har i målet framfört en rad beskrivningar som är bolagets egna ord och det som anförs är således i huvudsak ostyrkta påståenden om olika förhållanden rörande

Sid 7

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4962-23

Mark- och miljödomstolen

vattenkraftverket och dammen. Många uppgifter framstår som osäkra och oklara och närmare uppgifter om t.ex. anläggningarnas utformning och placering och hur vattenverksamheten bedrivits över tid saknas. Med hänsyn till tidskriteriet – som innebär att en anläggning eller vattenverksamhet måste ha inrättats respektive bedrivits i vart fall sedan den 1 januari 1882 – och den tidpunkt i historien som vattenkraftverk för elproduktion började inrättas i Sverige torde det inte finnas något vattenkraftverk i landet som omfattas av rättigheter enligt urminnes hävd.

En rätt enligt urminnes hävd bör kunna föreligga för att bibehålla en vattenanläggning och att bedriva en vattenverksamhet för ett visst ändamål, t.ex. sågning av timmer eller malning av mjöl. Att rätt enligt urminnes hävd uppkommit för en vattenanläggning eller vattenverksamhet för ett visst ändamål innebär inte att rätt enligt urminnes hävd uppkommer avseende en (ändrad eller annan) anläggning och (ändrad eller ny) verksamhet för ett annat ändamål (på samma plats) eller för vilket ändamål som helst. Om en anläggning och verksamhet t.ex. ändras och byter ändamål bryts hävden.

En vattenkraftanläggning för elproduktion och den vattenverksamhet som driften vid en sådan anläggning innebär samt verksamhetens miljöpåverkan kan dessutom över huvud inte jämföras med en äldre såg eller kvarn och driften vid och miljöpåverkan från en sådan anläggning (där timmer/mjöl kanske endast sågades/maldes vid enstaka tillfällen eller under vissa begränsade perioder). Vattenkraftverk är artskilda jämfört med t.ex. äldre sågar och kvarnar. Om ett vattenkraftverk för elproduktion har ersatt en såg eller kvarn har inte någon rätt enligt urminnes hävd till vattenkraftverket och vattenverksamheten vid detta uppkommit.

Under kvalifikationstiden för rättigheter enligt urminnes hävd har vattenkraftverket, dammen och vattenverksamheten genomgått väsentliga förändringar. Av utredningen i målet framgår att betydande arbeten utförts vid ett flertal tillfällen under denna tid. Vad alla dessa arbeten inneburit och om och hur anläggningarna förändrats är inte närmare utrett. I detta fall har enligt bolagets uppgifter vid platsen för

Sid 8

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4962-23

Mark- och miljödomstolen

vattenkraftverket och dammen bedrivits kvarnverksamhet innan åren 1916-1918. Enligt utslaget från 1854 tilläts uppförande av en mjölkvarn med ett par stenar i Karsbolsälven. Den nuvarande dammen anlades enligt uppgifter från bolaget under åren 1916-1918. Under samma period anlades en turbin för elproduktion som då monterades direkt i dammen. Kvarnverksamheten fortsatte sedan vid sidan av den elproduktion för lokala kunders räkning som då påbörjades.

Det var stora förändringar som gjordes på platsen åren 1916-1918. Även under tiden därefter har anläggningarna genomgått väsentliga förändringar. Det har av bolaget beskrivits hur flera olika verksamheter, ibland samtidigt, har förekommit på platsen. Kraftverksturbinen är idag inte monterad direkt i dammen, utan vattnet leds bort från älven till turbinen via en cirka 400 meter lång tub med, såvitt länsstyrelsen förstår, en slukförmåga om ca 0,4 m /s. Kraftverkets utnyttjade fallhöjd har därmed också ökat avsevärt genom ändringen, men hur mycket större fallhöjden blivit är oklart. Det nuvarande vattenkraftverket startades 1982. Dammarna och dammarmarna har förstärkts och höjts flera gånger. Avbördningsförmågan vid dammen verkar vidare ha ökat avsevärt genom ombyggnad av dammen. Kraftproduktionen har också legat nere under en längre period. Kvarnverksamhet bedrivs inte längre vid anläggningen. Den upphörde enligt bolagets uppgifter 1978.

Mot bakgrund av de väsentliga förändringar av anläggningarnas utformning och läge och vattenverksamhetens bedrivande under kvalifikationstiden för urminnes hävd kan inte bolaget anses ha visat att kravet på kontinuitet för rättigheter enligt urminnes hävd är uppfyllt.

Enligt utslaget från 1854 tilläts uppförande av en mjölkvarn med ett par stenar i Karsbolsälven. Bolaget har gjort gällande att det även givits tillstånd att restaurera en damm uppströms mjölkvarnen som bolaget menar är en damm som låg på den plats som bolagets damm ligger idag. Länsstyrelsen har haft svårt att utläsa att det genom 1854 års utslag lämnats tillstånd till restaurering av en damm, och ifrågasätter samtidigt om tillstånd till restaurering av en damm är detsamma som att tillstånd lämnats till dammen i sin helhet. Det är inte heller tydligt att de anläggningar som

Sid 9

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4962-23

Mark- och miljödomstolen

avses i utslaget och de anläggningar som bolaget gör gällande att det genom utslaget finns tillstånd till är de anläggningar som tillhör bolaget och som är föremål för prövning i detta mål. Bolaget har självt beskrivit hur det historiskt förekommit ett antal olika kvarnar och dammar i Karsbolsälven.

Enligt länsstyrelsens bedömning har bolaget inte i målet visat att det till följd av utslaget från 1854 eller något annat underlag föreligger rättigheter enligt urminnes hävd eller andra äldre rättigheter som är att jämställa med tillstånd enligt miljöbalken och som ger rätt att bibehålla vattenkraftverket och dammen och bedriva vattenverksamhet vid anläggningarna. Något hinder mot det överklagade beslutet på grund av rättskraften hos ett tillstånd enligt miljöbalken, äldre vattenrättslig lagstiftning eller äldre rättigheter har inte förelegat.

Vad gäller att det inte finns hinder mot att förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd till en verksamhet som är anmäld till den nationella planen om denne saknar giltigt tillstånd hänvisar länsstyrelsen till vad myndigheten anfört i det överklagade beslutet samt till Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätts dom den 2 oktober 2023 i mål nr M 5490-22 (som i likhet med domen i mål nr M 491-23 är överklagad till ).

Bolaget anför i målet att en utrivning av vattenkraftverket inte är realistisk eftersom kvarnbyggnaden är sammanbyggd med vattenkraftverket. En utrivning torde bli aktuell först om bolaget inte vill bibehålla vattenkraftverket och dammen och ansöka om de tillstånd som krävs för detta. Det är genom en utrivning som bolaget kan bli kvitt ansvaret för anläggningarna. På vilket sätt en utrivning ska ske i detta fall är en fråga som det får tas ställning till senare, om det blir aktuellt.

Sid 10

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4962-23

Mark- och miljödomstolen

DOMSKÄL

Målet handläggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Handläggningen är i huvudsak skriftlig. Mark- och miljödomstolens uppgift är att gå igenom materialet för att se om länsstyrelsens avgörande är riktigt.

Vid Karsbol Kraftverk bedrivs vattenverksamhet i form av vattenbortledning samt hållande av en vattenanläggning som påverkar vattnets framrinning.

Av 11 kap. miljöbalken följer att det krävs tillstånd för att uppföra en vattenanläggning och/eller bedriva en vattenverksamhet (9 §) om inte annat följer av kapitlets undantagsbestämmelser (9 a och 12 §§). Den verksamhet som bedrivs vid Karsbol Kraftverk har sådan omfattning att det är uppenbart att den är tillståndspliktig (att undantagen inte är tillämpliga).

Om en tillståndspliktig verksamhet bedrivs utan erforderligt tillstånd har tillsynsmyndigheten att ingripa mot vattenverksamheten med tillsynsåtgärder. I förevarande fall har länsstyrelsen som tillsynsmyndigheten förelagt verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd alternativt riva ut befintliga anläggningar.

Finns tillstånd/liknande till vattenanläggningarna och vattenverksamheten vid Karsbol Kraftverk/vattenverk ? I domstolens miljöbok (tidigare vattenbok), som omfattar samtliga domar avseende vattenverksamhet som meddelats i domsagan sedan 1919 (då den s.k. äldre vattenlagen trädde i kraft) finns antecknat 3 mål rörande Karsbol vattenverk. Ett mål (VS 1/72) avser ogillat yrkande om borttagande av dammbyggnad vid Flytjärns utlopp m.m. De andra två målen (A.M. 1/1926 och A.M. 77/1936) avser domar den 29 november 1927 resp. den 9 oktober 1937 vari Västerbygdens vattendomstol har förklarat dammar vid Abborrtjärns resp. Kroktjärns utlopp vara av laglig beskaffenhet samt lämnat Karlsbols elektriska andelsförening m.b.p.a. att för driften av Karsbol vattenverk medelst dammarna reglera avrinningen ur angivna tjärnar. Ingen av dessa domar avser emellertid tillstånd till anläggningar eller verksamhet vid Karsbol Kraftverk.

Sid 11

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4962-23

Mark- och miljödomstolen

I målet har även omtalats ett avgörande från 1853/54. Detta torde utgöras av ett utslag meddelat av Konungens Befallningshafvandes i Wermland den 24 oktober 1854, som återfunnits i akten i mål A.M. 1/1926. I detta utslag befinnes skäligt sökanden att å utsynt ställe uti Karlbohls elven uppföra en mjölqvarn med ett par stenar.

Varken av 1854 års utslag eller övriga handlingar kan utläsas vilka anläggningar eller vilken vattenverksamhet som följde med det i utslaget meddelade tillståndet. Det framstår som klart att en vattenbortledning av sådan omfattning som nu är i fråga inte omfattas av tillståndet. Vad gäller anläggningar får det hållas för visst att den 1854 tillståndsgivna verksamheten innefattade rätt att hålla vattenanläggningar i vattendraget. Genom vad som förebringats i målet har emellertid inte gjorts sannolikt att tillståndet innefattade rätt till anläggningar liknande de nu befintliga och inte heller att anläggningar fick utföras/hållas på just den plats som nu är aktuell. Vid angivna förhållanden och då, som länsstyrelsen anfört, det är verksamhetsutövaren som har den åtminstone primära bevisbördan för att tillstånd föreligger, kan 1854 års utslag inte anses innefatta rätt heller till befintliga anläggningar.

Enligt 5 a § lagen (1988:811; miljöbalkens promulgationslag) i dess lydelse efter den 1 januari 2019 gäller att en verksamhet som bedrivs i enlighet med en urminnes hävd, ett privilegiebrev eller en annan sådan särskild rättighet att förfoga över vatten som avses i 2 kap. 41 § vattenlagen (1918:523) ska anses bedrivas med stöd av en rättighet som har tillkommit enligt motsvarande bestämmelser i miljöbalken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöbalken, om det inte följer något annat av denna lag eller av föreskrifterna.

I målet är inte fråga om något privilegiebrev eller en annan sådan särskild rättighet att förfoga över vatten som avses i 2 kap. 41 § äldre vattenlagen (1918:523). Däremot skulle det åtminstone teoretiskt kunna vara fråga om en verksamhet som bedrivs med stöd av urminnes hävd. Sammantaget framstår det nämligen som sannolikt

Sid 12

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4962-23

Mark- och miljödomstolen

att det i vattendraget bedrivits vad som nu benämns vattenverksamhet under åtskillig tid.

Urminnes hävd var ett institut som återfanns i den äldre jordabalken och innebar att en verksamhet som funnits och bedrivits på en plats under så lång tid att ingen längre minns hur rättigheten uppkom kunde fortsätta att gälla. Vad gällde tidsaspekten kom genom rättstillämpningen att utkristalliseras en praxis enligt vilken två mansåldrar om vardera 45 år skulle ha passerat utan protester för att urminnes hävd kunde anses föreligga. Institutet urminnes hävd återfinns inte i nya jordabalken (1970:994), som trädde i kraft 1972, men sådan urminnes hävd som uppkommit före den nya lagens ikraftträdande anses fortfarande gälla. Detta innebär att urminnes hävd kan omfatta anläggningar och verksamheter som tillkommit före ungefär 1882, dvs. 90 år före det jordabalken trädde i kraft.

Som anförts ovan framstår det emellertid som sannolikt att det i vattendraget bedrivits vad som nu benämns vattenverksamhet under åtskillig tid, säkerligen även före 1882. Det är självfallet svårt att föra i bevis exakt vilken verksamhet som bedrevs och vilka anläggningar som fanns på platsen för så länge sedan. Det har därför i rättspraxis ansetts att beviskravet i detta avseende inte kan sättas alltför högt. Utgångspunkten är emellertid att det är verksamhetsutövaren som har den primära bevisbördan i sammanhanget.

Liksom vad gäller tolkningen av 1854 års utslag, framstår det som klart att urminnes hävd inte föreligger för en vattenbortledning av sådan omfattning som nu är i fråga. Vad gäller vattenanläggningarna som sådana och dess påverkan på vattenförhållandena har i målet framkommit att den tidigare ägaren av anläggningen 2015 uppgett att ”den nuvarande dammen” anla des under åren 1916-1918. I målet har vidare framkommit uppgifter om att kraftverksdammen därefter har reparerats, höjts och förstärkts. Vid sådana förhållanden och då Karsbol Kraftverk AB har bevisbördan i sammanhanget, delar Mark- och miljödomstolen länsstyrelsens bedömning att bolaget inte till någon del kan anses ha visat att någon rättighet grundad på urmin-

Sid 13

VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4962-23

Mark- och miljödomstolen

nes hävd föreligger. Det går t.ex. inte av utredningen i målet utläsa att vattenanläggningarnas och vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena är väsentligen desamma som de som följde av den verksamhet som bedrevs på 1800-talet.

Den nationella planen för omprövning av vattenkraft Vad gäller den omständigheten att aktuell verksamhet omfattas av den nationella planen för omprövning av vattenkraft gäller enligt fast praxis att detta inte befriar verksamhetsutövaren från skyldighet att ha gällande tillstånd för sin verksamhet och sina anläggningar. har i dom den 10 december 2021 i mål M 1812-20 i den fråga uttalat att skyldigheten enligt 11 kap. 27 § miljöbalken för verksamhetsutövare att se till att verksamheten har moderna villkor gäller utöver kravet på tillstånd. Bestämmelsen grundar inte rätt att bedriva tillståndspliktig vattenverksamhet utan tillstånd eller rättighet.

Sammanfattande bedömning Det har inte framkommit att det finns ett tillstånd enligt miljöbalken för Karsbol Kraftverk AB:s anläggningar och vattenverksamhet. Det är heller inte visat att anläggningen eller verksamheten bedrivs med stöd av urminnes hävd, privilegiebrev eller en annan sådan särskild rättighet. Vid sådana förhållanden har länsstyrelsen haft fog för att förelägga Karsbol Kraftverk AB att ansöka om tillstånd på det sätt som länsstyrelsen har gjort. Överklagandet kan därför inte vinna framgång. Emellertid anser domstolen att tiden för föreläggandets fullgörande ska flyttas fram på sätt som anges i domslutet för att bolaget ska få skälig tid på sig att genomföra förelagda åtgärder.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 12 mars 2024

Göran Stenman Erik Cardell Rådman tekniskt råd