M 3591-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen avvisar AB Storstockholms Lokaltrafiks yrkande om att Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Nacka kommun ska instrueras att förelägga den nuvarande fastighetsägaren, Nacka kommun eller den som har ansvar för de felaktiga bullerutredningarna att vidta bullerbegränsande åtgärder.

2Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Nacka kommuns beslut den 18 maj

SVEA HOVRÄTT DOM M 3591-24

2022 (§ 93, dnr M-2020-912) om att förelägga AB Storstockholms Lokaltrafik att utföra åtgärd för att minska buller från Saltsjöbanan vid B.

SVEA HOVRÄTT DOM M 3591-24

BAKGRUND

Efter klagomål om buller från B.R.S. förelade Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Nacka kommun (nämnden) den 14 juli 2020 AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) att hos boende på adressen X låta akustiker utreda ljudnivåer från trafikbuller, inklusive spårskrik och gnissel, från Saltsjöbanan. Enligt föreläggandet ska ljudnivåerna jämföras med Naturvårdsverkets riktvärden för buller från spårtrafik och Folkhälsomyndighetens riktvärden för buller inomhus, FoHMFS 2014:13. Om mätningen visar på överskridanden ska även åtgärdsförslag för alla bostäder med överskridanden redovisas.

SL inkom den 7 december 2021 med svar på nämndens föreläggande. Av svaret framgår i huvudsak att akustiker har utfört mätning av ljudnivå under juli 2020. Mätningen visar att maximal ljudnivå vid den mest utsatta fasaden ligger omkring 88- 89 dB(A). Maximal ljudnivå nattetid i vardagsrum uppgår till som mest 49 dB(A) och i sovrum till 50 dB(A). På balkong/uteplats med inglasning i stängt läge uppgår maximal ljudnivå till omkring 81 dB(A). För att klara riktvärde för samtliga lägenheter krävs en cirka tre meter hög och 155 meter lång bullerskyddsskärm. Med ett löpmeterpris om cirka 25 tusen kronor beräknas kostnaden för en sådan bullerskyddsskärm uppgå till 3,9 miljoner kronor.

Nämnden beslutade den 18 maj 2022 (§ 93, dnr M-2020-912) att förelägga SL att utföra åtgärd för att minska buller från Saltsjöbanan vid adressen X (på fastighet B) enligt SL:s åtgärdsförslag.

SL överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen i Stockholms län som avslog överklagandet. SL överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen som upphävde nämndens beslut och återförvisade målet till nämnden för fortsatt handläggning.

SVEA HOVRÄTT DOM M 3591-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Nämnden har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom och fastställa nämndens beslut om att förelägga SL att utföra åtgärd för att minska buller från Saltsjöbanan vid B.

B.R.S. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom och fastställa nämndens beslut om att förelägga SL att utföra åtgärd för att minska buller från Saltsjöbanan vid X. Bostadsrättsföreningen har också yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska avvisa SL:s yrkande avseende villkor vid återförvisning.

SL har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras. SL har för egen del yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska instruera nämnden att vid sin fortsatta handläggning förelägga den nuvarande fastighetsägaren, Nacka kommun eller den som bär ansvaret för de felaktiga bullerutredningarna att vidta åtgärder för att minska buller.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Nämnden har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande.

Mark- och miljödomstolen har i sin dom felaktigt tagit intryck av resonemanget i regeringens proposition rörande 26 kap. 9 a § miljöbalken från 2015, som öppnar för att även andra än verksamhetsutövare under vissa förhållanden ska kunna hållas ansvariga för omgivningsbuller. Paragrafen gäller inte vid bedömningen av aktuellt ärende. Det saknas lagstöd för att genom miljöbalkstillsyn rikta krav mot den ursprungliga byggherren, mot konsulter som utfört den tidigare bullerutredningen, mot nuvarande fastighetsägare eller kommunen. Enligt miljöbalken är verksamheten som ansvarar för bullrets uppkomst även ansvarig för de åtgärder som behövs för att motverka olägenheter. Det civilrättsliga avtalet reglerar inte vem som enligt miljöbalken är ansvarig för bullerskyddsåtgärder och vem föreläggandet riktas mot.

SVEA HOVRÄTT DOM M 3591-24

Tillsynsutredningen är tillräcklig för att avgöra om åtgärdskravet är skäligt. Föreläggandet grundas på den utredning som SL gjort, där de lyfter bullerskyddsskärmen som det alternativ som är nödvändigt för att klara riktvärdena. Tillsynsutredningen visar att de ekvivalenta ljudnivåerna är så höga att enbart ljuddämpande åtgärder på fasad och fönster inte räcker för en god inomhusmiljö. Nämnden delar därför bedömningen i SL:s utredning, att det behövs en spårnära avskärmning för att åtgärda bullret.

Skulle SL anse att exempelvis byggherren JM AB bär ansvaret återstår för SL att civilrättsligt tvista om kostnadsansvaret, eventuellt med hänvisning till det avtal om ersättning för framtida bullerkrav som parterna slöt i samband med bygglovet. Dessutom är nuvarande fastighetsägare (B.R.S.) inte delaktig i att bullerstörningen upp kommer och har inte kunnat påverka hur byggnaderna uppförts. Endast SL har rådighet över de spårnära åtgärder som behövs för att dämpa bullret. Det är rimligt att kräva åtgärd i det aktuella fallet, eftersom flera är drabbade av påtagligt förhöjda bullernivåer både i bostäder och i den bostadsnära miljön. Ansvaret för åtgärden påverkas inte av att bullerskyddsskärmen delvis behöver placeras på bostadsrättsföreningens mark, där föreningen har rådighet.

Vad gäller bullerutredningarna från 2005 och 2011 är de inte relevanta i målet eftersom de bygglov som gavs med dessa som grund upphävdes. Det lagakraftvunna bygglovet grundades på en ny bullerutredning av Åkerlöf Hallin Akustikkonsult AB som gjordes 2013. Den innebar att bygglov kunde ges i oktober 2013 (fem flerbostadshus) och i december 2013 (tolv radhus). Bullerskyddande åtgärder hade då vidtagits för de fem flerbostadshusen som innebar att detaljplanens krav inomhus och utomhus klarades, vilket framgår av skälen till beslutet. Beträffande de 12 radhusen innebar bygglovet att en mindre avvikelse från detaljplanen godkändes. Avvikelsen bestod i att avstegsfall A gällde utanför ett fönster vid minst hälften av boningsrummen, innebärande att den dygnsekvivalenta ljudnivån där inte översteg 50 dB(A). Eftersom byggloven inte överklagades måste SL anses ha godtagit denna utredning. Kommunen har inte agerat felaktigt eller varit försumlig. Det saknas därför både lagstöd och sakliga skäl att hålla kommunen ansvarig.

SVEA HOVRÄTT DOM M 3591-24

Nämnden delar inte SL:s uppfattning om att det finns en intressekonflikt på grund av att nämndens ansvarsområden omfattar både miljöbalkstillsyn och bygglov. En tillsynsprövning enligt miljöbalken innefattar inte en bedömning av om kraven i bygglovsärendet är uppfyllda, eftersom en sådan tillsyn görs enligt plan- och bygglagen. I det aktuella miljötillsynsärendet har det därför inte gjorts någon bedömning av bullerutredningarna i bygglovsärendet eller av övrig hantering av bygglovet.

B.R.S. har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.

Att uppföra den aktuella bullerskyddsskärmen är den enda tänkbara tekniska lösningen för att sänka bullernivåerna inom- och utomhus på fastigheten.

Sedan 2005 har SL gjort en högst omfattande förändring av Saltsjöbanan med ett antal nya dubbelspår i syfte att kunna öka turtätheten. Under 2024 kommer tågtrafiken vid B öka från var tjugonde till var tolfte minut. Bullerstörningarnas intensitet kommer då öka, såsom de kraftiga ljuden från inbromsande och startande tåg. SL har med anledning av den förändrade situationen uppfört nya bullerskyddsskärmar mot andra fastigheter som kommer att utsättas för det ökade bullret.

Det slutliga bygglovet från 2013 överklagades inte av SL. Därmed får SL anses ha accepterat byggnationen. SL hävdar nu att den bullerutredning som låg till grund för bygglovet var felaktig och hänvisar till en egen utredning utvisandes mycket höga ljudnivåer. För det fall SL anser att kraven mot dem beror på kommunens eller dåvarande fastighetsägares fel eller försumlighet så kan SL rikta skadeståndskrav mot dessa.

Påståendet från SL om att bullerskyddsskärmen skulle kunna placeras på bostadsrättsföreningens fastighet är osakligt. En sådan skärm skulle vara för långt från järnvägsspåret. Gång- och cykelväg ligger 1,5 till 2 meter från SL:s spår. Skärmen skulle för att ge någon effekt behöva bli orimligt hög. Gång- och cykelvägen belastas av servitut avseende kommunala VA-ledningar samt avseende gång- och cykelväg.

SVEA HOVRÄTT DOM M 3591-24

Att omläggning av Saltsjöbanans spår från träsliprar till betongsliprar inte ska ha medfört högre ljudnivåer är ett ogrundat påstående från SL. Det torde vara uppenbart att det mjukare materialet trä reflekterar mindre ljud än betong. SL åberopar ett mätresultat utan att redovisa något underlag. Den nya utredningen avseende mätningar på adressen Y i Saltsjöbaden ska lämnas utan avseende. Fastigheten ligger på andra sid an spåret i ett annat läge än bostadsrättsföreningens fastighet. Mellan spåret och vägen Y ligger flera byggnader i lägen som negativt kan påverka bullerspridningen. Vägen Ys byggnader är väldigt gamla och lär ha bullerkänsligare fasader och fönster.

SL:s yrkande avseende villkor vid en eventuell återförvisning ska avvisas eftersom det inte tidigare framställts i ärendet.

SL har hänvisat till det som anförts i nämnden, länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.

SL har inget att anföra mot att det är spårtrafiken som är den ursprungliga källan till bullret. Det är dock inte rimligt att SL, som gjort allt i sin makt för att förhindra att det uppförs bostadshus för nära Saltsjöbanan, ska behöva betala för bulleråtgärder som krävs på grund av bristande handläggning vid planprocesser, godkännande av bygglov och försummelse av fastighetsägare att iaktta de försiktighetsmått och skyddsåtgärder som varit nödvändiga.

I aktuellt fall är det ostridigt att den underliggande bullerutredningen är felaktigt utförd. Granskningen har varit obefintlig. Det åligger en kommun i sin myndighetsutövning att garantera samrådshandlingarnas riktighet och även ansvara för de skador som uppkommer på grund av felaktigheter i dessa. Precis som mark- och miljödomstolen kommit fram till har SL inget att göra med den uppkomna situationen. Ansvaret ska därför läggas på fastighetsägaren. Det finns inga hinder att placera bullerskyddsskärmen på bostadsrättsföreningens mark utmed befintlig gång- och cykelväg. Att det finns servitut för VA-ledningar och gång- och cykelvägar är inte en

SVEA HOVRÄTT DOM M 3591-24

omständighet som förtar skyldigheten för ansvariga att vidta bullerbegränsande åtgärder.

Om Mark- och miljööverdomstolen skulle komma fram till att SL är rätt adressat för föreläggandet innebär det i praktiken att man fråntar kommunerna ansvaret för samrådshandlingarnas riktighet. Stora krav ställs då också på alla verksamhetsutövare som omfattas av samrådet att kontrollera handlingarnas riktighet. Det är orimligt och inte skäligt att förelägga SL även om SL skulle vara rätt adressat.

Beslut om förelägganden enligt miljöbalken hanteras under samma nämnd som stadsbyggnadsfrågor i Nacka kommun. Samtidigt nämns i nämndens överklagande över huvud taget inte att det kan ha funnits brister i kontrollen av det underlag som lämnades in i samband med ansökan om bygglov. Det får alltså förutsättas att den organisatoriska enheten av miljö- och stadsbyggnadsnämnden, som beslutar om förelägganden enligt miljöbalken, anser att den bygglovsprövande organisatoriska enheten som lyder under samma nämnd inte har gjort något fel i handläggningen. Det kan ifrågasättas om denna organisatoriska lösning är förenlig med en rättssäker förvaltning.

SL har svårt att avgöra om nämnden anför att dess myndighetsutövning, inom ramen för miljöbalken eller PBL eller båda lagstiftningarna, inte ska ha tagit intryck av att det tecknats ett civilrättsligt avtal mellan byggherren och SL. Om det gäller båda lagstiftningarna så får det förstås som att nämnden intygar att det vid tiden för bygglovsprövningen inte lades någon vikt vid att det tecknades ett civilrättsligt avtal och att bullerutredningen ensamt utgjorde tillräckligt underlag för att bevilja bygglovet utifrån hur byggherren hade tänkt hantera bullerfrågan.

Vad gäller bostadsrättsföreningens påstående om att ljudnivån ökat finns mätningar från 2007 där samma ljudnivå som idag uppmätts. Det som styr ljudnivån från tågen är främst ytråheten på spår och hjul. Spåren slipas regelbundet. Även hjulen svarvas och byts regelbundet. Det finns därför inget som stödjer bostadsrättsföreningens påstående om att ljudnivån ökat. Resultatet från mätningen visar en maximal ljudnivå om 91 dB(A) medan detaljplanens trafikbullerutredning från 2005 visar en maximal ljudnivå

SVEA HOVRÄTT DOM M 3591-24

mellan 80-85 dB(A). I SL:s loggar finns även klagomål på buller från 2006, som up pstod direkt efter inflytt, varför SL beställde mätningen för adressen Y.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Avvisning av yrkande

SL har i sitt svar på överklagandena framställt ett yrkande om att Mark- och miljööverdomstolen ska instruera nämnden att förelägga den nuvarande fastighetsägaren, Nacka kommun eller den som har ansvar för de felaktiga bullerutredningarna att vidta bullerbegränsande åtgärder. Mark- och miljööverdomstolen uppfattar detta som ett yrkande om att mark- och miljödomstolens dom ska ändras.

I målet har endast nämnden och bostadsrättsföreningen överklagat mark- och miljödomstolens dom. Vid ett sådant förhållande får Mark- och miljööverdomstolen inte ändra det överklagade beslutet till klagandenas nackdel på ett sätt som inte omfattas av klagandenas yrkanden. Det framgår av 27 § andra stycket lagen (1996:242) om domstolsärenden. Paragrafen, som enligt 5 kap. 1 § första stycket lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar ska tillämpas i målet, ger uttryck för den allmänna principen om förbudet mot reformatio in pejus. SL:s yrkande ska därför avvisas.

Bedömning i sak

Det är ostridigt i målet att bullernivåerna vid och inuti de aktuella bostäderna överskrider gällande riktvärden. Eftersom nivåerna kan medföra olägenhet för människors hälsa har det varit motiverat av nämnden att ingripa med stöd av miljöbalken. Härvid har det ingen betydelse huruvida bullret vid någon tidpunkt ökat eller inte. Det Markoch miljööverdomstolen har att ta ställning till är om nämnden haft grund för att kräva bullerreducerande åtgärder av SL, alltså frågan om vem som är att anse som ansvarig verksamhetsutövare, och om föreläggandet uppfyller miljöbalkens krav.

SVEA HOVRÄTT DOM M 3591-24

Det står till att börja med klart att SL är att betrakta som verksamhetsutövare avseende den spårtrafik som ger upphov till bullret. Även fastighetsägare har ett verksamhetsutövaransvar avseende sitt bostadsinnehav och ska tillse att bostäder inte brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa uppkommer (9 kap. 9 § miljöbalken). Bostäder ska ha en god inomhusmiljö avseende t.ex. buller. En nämnd har därför, i en situation som den nu aktuella, att göra en bedömning gällande vilka åtgärder som behöver vidtas för att kraven i miljöbalken ska följas och vilken verksamhetsutövare som dessa krav ska riktas mot. Nämnden har härvid inte varit begränsad av förarbetena till 26 kap. 9 a § miljöbalken eftersom bestämmelsen inte är tillämplig.

Sett till de höga bullernivåer som uppmätts bedömer Mark- och miljööverdomstolen att en bullerskyddsskärm är en lämplig åtgärd för att få en tillräckligt bullerreducerande effekt vid bostadsrättsföreningens fastighet. Detta har också SL konstaterat i sitt åtgärdsförslag. Det ter sig vidare ändamålsenligt att en sådan skärm uppförs i direkt anslutning till spårområdet, för att uppnå den önskade effekten. Det är därmed SL som har såväl den faktiska som rättsliga möjligheten att uppföra bullerskyddsskärmen. Mot denna bakgrund har nämnden gjort rätt som riktat föreläggandet mot SL. Mark- och miljööverdomstolen bedömer också att nämnden haft den utredning som behövts för att kunna besluta om föreläggandet. Om det skulle krävas ytterligare bullerreducerande åtgärder finns dock inget hinder för nämnden att i ett senare skede också vidta tillsynsåtgärder mot t.ex. fastighetsägaren.

Det som återstår för Mark- och miljööverdomstolen att ta ställning till är om föreläggandet kan anses orimligt (2 kap. 7 § miljöbalken). Bedömningen ska utgå från de faktiska förhållandena vid fastigheten. Den aktuella bullersituationen måste då ställas mot vilka åtgärder som är tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga. En tillsynsmyndighet får inte tillgripa mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet (26 kap. 9 § andra stycket miljöbalken). Vid avvägningen mellan olika intressen ska särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaden för sådana åtgärder.

SVEA HOVRÄTT DOM M 3591-24

Som redan konstaterats har höga bullernivåer uppmätts på platsen. Flera boende är också drabbade av bullret. Sett till nyttan som en bullerskyddsskärm skulle få för dessa kan en kostnad om 3,9 miljoner kronor inte anses orimlig (jfr MÖD 2004:28). Vem som slutligt bör stå för kostnaden, utifrån vad som förevarit i plan- och bygglovsprocesserna avseende fastigheten, kan Mark- och miljööverdomstolen inte väga in i rimlighetsbedömningen. Talan gällande detta sker i annan ordning.

Mot denna bakgrund ska överklagandena bifallas och nämndens beslut fastställas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anna Tiberg, tekniska rådet Kerstin Gustafsson, hovrättsrådet Catharina Adlercreutz, referent, samt tf. hovrättsassessorn Hanna Wallin.

Föredragande har varit Lovisa Falkesjö.

Bilaga A

Sid 1 (8) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 2218-23 Mark- och miljödomstolen 2024-02-29 meddelad i Nacka

PARTER

Klagande

AB Storstockholms Lokaltrafik 105 73 Stockholm

Ombud: Bolagsjurist Magnus Bruno c/o Region Stockholm Trafikförvaltningen 105 73 Stockholm

Motparter

1Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Nacka kommun 131 81 Nacka

2B.R.S.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut den 27 februari 2023 i ärende nr 505-32490-2022, se bilaga 1

SAKEN

Åtgärder mot buller från Saltsjöbanan på fastigheterna A och B i Nacka kommun

DOMSLUT

Med ändring av länsstyrelsens beslut upphäver mark- och miljödomstolen Miljöoch stadsbyggnadsnämnden i Nacka kommuns föreläggande den 18 maj 2022, § 93, ärende M-2020-912, och återförvisar målet till nämnden för fortsatt handläggning.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2218-23 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Nacka kommun (nämnden) förelade den 18 maj 2022 AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) att vidta åtgärder för att minska bullret från Saltsjöbanan vid fastigheten B. De åtgärder som ska vidtas enligt förelä ggandet är uppförande av en tre meter hög och 155 meter lång buller-skyddsskärm mellan Saltsjöbanan och bostadshusen vid X. Enligt bilden som fogats till nämndens beslut (se figur 1 nedan) ska bullervallen huvudsakligen vara belägen på fastigheten A i Nacka kommun, vilken tillhör SL, samt möjligen til l någon del på den angränsande fastigheten B, vilken ägs av B.R.S. (bostadsrättsför eningen).

Figur 1 Bullerskyddskärmens läge enligt nämndens beslut

YRKANDEN M.M.

SL har yrkat att föreläggandet ska upphävas. I andra hand har SL yrkat att ärendet ska återförvisas till nämnden för fortsatt handläggning med instruktioner till nuvarande fastighetsägare eller ansvarsmässig föregångare till denna att vidta åtgärd.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2218-23 Mark- och miljödomstolen

SL har hänvisat till vad bolaget anfört hos länsstyrelsen och har därutöver gjort bl.a. följande tillägg.

Några ändringar av SL:s trafik på Saltsjöbanan på sätt som skulle ha påverkat bullernivåerna i högre grad från år 2005 fram till nu har inte skett. SL har granskat och kontrollräknat den underliggande trafikbullerutredningen som ligger till grund för bygglovsbeslutet, dvs. bullerutredningen från Ingemansson Technology den 31 augusti 2005. Trafikbullerutredningens resultat är felaktiga och byggnaderna är inte uppförda i enlighet med detaljplanen. Eftersom det i rapporten inte har redovisats vad som lagts till grund för denna går det inte att återskapa det resultat som återges i rapporten. Bygglov har således beviljats på felaktiga grunder och byggnaderna har aldrig klarat detaljplanens bestämmelser.

Nämnden anger att det inte går att förelägga fastighetsägaren alternativt den tidigare byggherren. Det är inte korrekt vilket framgår av förarbetena till 26 kap. 9 a § miljöbalken, se prop. 2013/14:128 sid. 59. Även om dessa förarbeten avser författningsändringar som har trätt i kraft efter aktuell detaljplan och aktuellt bygglov, äger de rättsliga resonemang som förs i dessa samma relevans för den aktuella situationen. Ett föreläggande ska således riktas mot fastighetsägaren alternativt tidigare byggherre. SL:s trafikering på Saltsjöbanan har inte förändrats på något sådant sätt att bullernivåerna skulle avvika från situationen då den felaktiga bullerberäkningen utfördes.

Nämnden har avstått från att yttra sig hos mark- och miljödomstolen.

Bostadsrättsföreningen har i yttrande till domstolen anfört bl.a. följande. Med ökad turtäthet från tjugominuterstrafik till tolvminuterstrafik och med fortsatt gamla tågsätt kommer bullervärdena även framöver överskridas. Skadorna för de boende sker fortlöpande. Det är orimligt att tredje man på detta sätt drabbas av förhållanden man inte kunnat påverka. Underlaget för det kontroversiella beslutet om bygglov togs fram långt innan bostadsrättsföreningens första medlemmar tog sina lägenheter i besittning i juli 2007. Ett nödvändigt krav från föreningens sida är att det snarast

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2218-23 Mark- och miljödomstolen

sker ett tydligt utfall av tvisten och ett omgående verkställande av byggnationen som efterfrågats av parterna.

DOMSKÄL

Bakgrund

Detaljplanen som gäller för fastigheten B vann laga kraft den 27 november 2003. Enligt denna ska bostadshus och uteplats på fastigheten placeras och utformas med beaktande av bullersituationen. För ny bostadsbebyggelse får den ekvivalenta ljudnivån enligt planbestämmelserna inte överstiga 55 dB(A) utanför fönster och för uteplats. Inomhus får högsta ekvivalenta ljudnivå inte överstiga 30 dB(A). Högsta maximalnivå inomhus är 45 dB(A).

Bygglov beviljades för nybyggnad av flerbostadshus på fastigheten B i oktober 200 5. Bygglovet överklagades av SL och upphävdes. I mars 2008 beviljade nämnden ånyo bygglov för flerbostadshus på fastigheten. Det beslutet innefattade en mindre avvikelse från detaljplan i form av avsteg från en planbestämmelse om störningsskydd. Samtliga lägenheter i flerbostadshusen bedömdes uppfylla riktvärdena enligt detaljplanen eller avstegsfall A avseende ekvivalent ljudnivå utomhus. Bullerreducerande åtgärder i form av bullerskärmar vid särskilt utsatta uteplatser/balkonger till lägenheterna i flerbostadshusen norr om järnvägen skulle utföras. SL överklagade dock även detta bygglov med hänvisning till att ljudnivåerna från spårtrafiken blev för höga. Också detta bygglov upphävdes.

Med avstegsfall A avses, enligt nämndens tjänsteskrivelse den 10 maj 2022 att avsteg kan tillåtas under förutsättning att samtliga lägenheter har tillgång till tyst sida för minst hälften av boningsrummen med betydligt lägre nivåer än 55 dB(A) och tyst uteplats kan anordnas i anslutning till bostad. Avsteget sker då från riktvärdet utomhus om 55 dB(A) ekvivalent ljudnivå för dygn respektive 70 dB(A) maximalljudnivå vid fasad, balkong och uteplats.

I oktober 2013 meddelade nämnden åter bygglov. I beslutet angavs att nya bullermätningar och vidtagna bullerskyddande åtgärder visade att samtliga lägenheter

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2218-23 Mark- och miljödomstolen

klarar detaljplanens krav på bullernivåer inom- och utomhus. Byggnaderna var då redan uppförda år 2007 med slutbevis från april samma år. SL överklagade inte detta bygglov. Till grund för att bevilja bygglovet låg bland annat en bullerutredning daterad den 1 oktober 2013. I denna utredning angavs att bostäderna – efter vidtagna bulleråtgärder – uppfyller kraven enligt Boverkets byggregler samt detaljplanens krav på bullernivåer inomhus och utomhus.

Den bullermätningar som SL nu har utfört och som omfattar den mest utsatta bostaden i området visar att maximala ljudnivån vid fasad ligger omkring 88– 89 dB(A). Maximal ljudnivå nattetid i vardagsrum uppgår till som mest 49 dB(A) och i sovrum till 50 dB(A). På balkong/uteplats med inglasning i stängt läge uppgår maximala ljudnivån till omkring 81 dB(A).

Tillämpliga bestämmelser m.m.

Enligt 2 kap. 2 § miljöbalken ska alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.

I 3 § samma kapitel föreskrivs följande. Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte ska vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått ska vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Bostäder och lokaler för allmänna ändamål ska brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer och hållas fria från ohyra och andra

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2218-23 Mark- och miljödomstolen

skadedjur. Ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom skall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa (9 kap. 9 § miljöbalken).

Enligt 26 kap. 9 § miljöbalken får en tillsynsmyndighet besluta om de förelägganden som behövs för att miljöbalken m.m. ska följas.

Ett föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken ska grundas på en individuell bedömning och vara riktat mot en viss angiven person. Adressaten ska ha faktiska och rättsliga möjligheter att göra det som krävs. Vanligtvis riktas föreläggandet mot den aktuella verksamhetsutövaren. Ett föreläggande är möjligt också mot en verksamhetsutövare som inte längre driver verksamheten, som exempelvis överlåtits eller lagts ned. Verksamhetsutövaren är skyldig att avhjälpa olägenheter som verksamheten medfört tills de upphört (jfr 2 kap. 8 § och 10 kap. 2 §). Som framgår av 10 kap. svarar flera ansvariga verksamhetsutövare som huvudregel solidariskt såvitt gäller efterbehandling av förorenade områden; förmodligen gäller detta också vid annat avhjälpande (prop. 1997/98:45 II s. 273 och Nordstedts kommentar till 26 kap. 9 § miljöbalken)

Den 2 januari 2015 trädde en ny bestämmelse 26 kap. 9 a § miljöbalken i kraft. Enligt det lagrummet får en tillsynsmyndighet inte besluta om förelägganden om det i planbeskrivningen till detaljplanen eller i bygglovet har angetts beräknade bullervärden och omgivningsbullret inte överskrider dessa värden. Förelägganden får dock beslutas om det med hänsyn till de boendes hälsa finns synnerliga skäl. Av övergångsbestämmelserna framgår att bestämmelsen inte ska tillämpas om ett ärende om detaljplan eller bygglov har påbörjats före tidpunkten då bestämmelsen trädde i kraft.

Det kan konstateras att föreskriften i 26 kap. 9 a § miljöbalken enligt övergångsbestämmelserna inte är tillämplig på den i målet aktuella situationen. De principer som ligger till grund för den bestämmelsen kan enligt mark- och miljödomstolen ända tjäna till vägledning vid bestämmandet av vem som är lämpligast adressat för

Sid 7 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2218-23 Mark- och miljödomstolen

att komma till rätta med de nu aktuella bullerproblemen genom ett föreläggande med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken. Mark- och miljödomstolen noterar därvid följande resonemang från regeringens sida rörande principer för ansvarsfördelning (prop. 2013/14:128 s. 59):

Även om huvudregeln enligt den föreslagna bestämmelsen är att förelägganden eller förbud inte ska kunna meddelas kan det i undantagsfall finnas situationer där det med hänsyn till de boendes hälsa finns synnerliga skäl för att tillsynsmyndigheten ändå ska kunna ingripa. Regeringen föreslår därför att det införs en sådan möjlighet i bestämmelsen. Det kan t.ex. vara fråga om att det framkommit en väsentlig felaktighet i den bullerberäkning som utgjort underlag för planbeskrivningen eller bygglovet vilket medför en betydande olägenhet för de boendes hälsa. En utgångspunkt därvidlag bör enligt regeringen vara att den som ansvarar för felaktigheten också ska svara för att den uppkomna olägenheten avhjälps. Tillsynsmyndigheten kan då exempelvis finna skäl att förelägga fastighetsägaren att åtgärda olägenheten. Om sådana åtgärder riktas mot en verksamhetsutövare med anledning av olägenheter som beror på en kommuns fel eller försumlighet kan verksamhetsutövaren komma att rikta krav om skadestånd mot kommunen med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207). För det fall att olägenheten beror på att en fastighetsägare inte har uppfört en byggnad eller anläggning i enlighet med planen bör tillsynsåtgärder i stället riktas mot fastighetsägaren med stöd av PBL.

Mark- och miljödomstolens bedömning

Mark- och miljödomstolen instämmer i underinstansernas bedömning att bullernivåerna vid och inuti bostäderna är så höga att det i och för sig kan vara befogat för nämnden att ingripa med ett föreläggande med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken.

SL är verksamhetsutövare av den bulleralstrande verksamheten och torde ha rättsliga och faktiska möjligheter att vidta åtgärder för att förbättra bullersituationen. Formellt sett är således SL en möjlig adressat för ett föreläggande syftande till att förbättra bullersituationen. Fråga är dock om detta är skäligt.

Såvitt kan bedömas på föreliggande underlag har de alltför höga bullernivåerna inuti och vid bostäderna sin grund i bristfälliga utredningar och bedömningar då det aktuella bygglovet beviljades. Ingenting tyder på att SL skulle ha någon skuld i

Sid 8 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2218-23 Mark- och miljödomstolen

detta. Utredningen ger inte heller stöd för att de höga bullernivåerna beror på förändringar i tågtrafiken eller järnvägsanläggningen som har skett efter det att bygglovet beviljades. Det kan också konstateras att möjligheterna att vidta åtgärder inom bostadsrättsföreningens fastighet för att minska olägenheten av buller inte synes ha uttömts.

Under dessa förhållanden är det enligt mark- och miljödomstolen inte skäligt att på grundval av föreliggande utredning rikta ett åtgärdsföreläggande mot SL. Nämndens beslut ska av dessa skäl upphävas och målet återförvisas dit för utredning och övervägande av om tillsynsåtgärd ska vidtas mot någon annan än SL.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast 21 mars 2024

Björn Räftegård Ola Lindstrand I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Björn Räftegård och tekniska rådet Ola Lindstrand. Föredragande har varit beredningsjuristen Maria Karlsson.

Bilaga 2 Hur man överklagar MMD-02