M 4142-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Länsstyrelsen i Skåne läns beslut den 29 maj 2024 (dnr 38893-2022 och 15479-2024) om avslag på ansökan om dispens från bestämmelser om biotopskydd och artskydd.

SVEA HOVRÄTT DOM M 4142-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Skåne län (länsstyrelsen) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och fastställa länsstyrelsens beslut.

Lunds kommun (kommunen) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen har anfört bland annat följande.

Mark- och miljödomstolens dom innebär att såväl artskyddet som biotopskyddet

tvingande skäl som har ett allt annat överskuggand blematisk. Om gränsen skulle sättas vid möjligheten att bygga 140 bostäder kommer det allmänna intresse som artskyddsförordningen representerar att få stå tillbaka för en lång rad kommande detaljplaner och många andra mindre exploateringsprojekt på ett sätt som inte överensstämmer med intentionerna i art- och habitatdirektivet.

Av underlagen till ansökan framgår att större vattensalamander förmodligen använt märgelgraven som lekvatten under lång tid, trots påverkan från stendumpning och tidvis uttorkning. Det är sannolikt att stenröset intill märgelgraven fungerar som övervintringsplats och att individer av större vattensalamander även i övrigt kan antas utnyttja märgelgravens närmaste omgivning. Märgelgraven med dess omgivning får därför anses utgöra livsmiljö för arten större vattensalamander. Det kan inte uteslutas att märgelgraven har positiv betydelse för den lokala populationen, även om miljön inte är helt optimal. Vad kommunen anför om att det finns en överhängande risk för att miljön för större vattensalamander kraftigt försämras i takt med att den nya stadsdelen växer upp och att märgelgraven därmed skulle komma att utgöra ett sänkehabitat är inget som kan vägas in i prövningen. Detta indikerar snarare att det kan krävas ytterligare anpassningar och åtgärder för att undvika konflikt med artskyddsförordningen i samband med utbyggnaden.

SVEA HOVRÄTT DOM M 4142-25

Det är inte hela stadsdelen Brunnshög som påverkas av en nekad dispens. Denna stadsdel kommer enligt kommunen omfattas av cirka 35 olika detaljplaner och endast en mindre del av en detaljplan kommer att påverkas. Enligt kommunen innebär den buffertzon om 30 meter runt märgelgraven att 140 bostäder inte kan byggas. Det saknas inte alternativa lösningar. Med alternativa lösningar avses inte bara att välja en annan plats, utan också att exempelvis utforma en detaljplan på ett annat vis. Länsstyrelsen har avseende den specifika detaljplanen i samrådsyttrande informerat om att möjligheten att lämna dispens från biotopskyddet ska tillämpas restriktivt och endast då lämpliga alternativ saknas. I detta yttrande har också påpekats att det är en brist att kommunen inte tagit ställning till om rödlistade eller fridlysta arter kan påverkas av ett plangenomförande och att detta innebär att kommunen riskerar att behöva göra större ändringar i planens utformning i granskningsskedet. De bostäder som enligt kommunen inte kan byggas är ett resultat av kommunens egen planering, vilken borde skett med hänsyn till biotopskyddet och artskyddet, som båda är förbudslagstiftningar.

Kommunen har anfört bland annat följande.

Mark- och miljödomstolen har bekräftat att artskyddsdispens erfordras för flytten av groddjuren och för att ta bort det nuvarande (suboptimala) habitatet. Kommunen vill dock poängtera att flytt av groddjur kan ses som en skyddsåtgärd, vilket är fallet här, men samtidigt erfordra dispens för att få utföras. Flytten har föreslagits för att i möjligaste mån säkerställa att de individer som vid tidpunkten för genomförandet möjligen skulle finnas kvar, omlokaliseras till den ändamålsenliga miljö som kommunen inom ramen för detta ärende har föreslagit ska anläggas. Detta måste beaktas i prövningen. Det är ofrånkomligt att märgelgraven, med uppförande av en stadsdel runtomkring, kommer att leda till att ett sänkehabitat skapas. Det skulle medföra att förutsättningarna för ett långsiktigt bevarande kraftigt försämras, vilket går rakt emot intentionerna i art- och habitatdirektivet och i förlängningen artskyddsförordningen.

Vad som ska anses ut och miljödomstolen funnit, slutligt bestämmas utifrån nationella överväganden. Det underliggande direktivets syfte ska dock upprätthållas. Kommunen är väl medveten om att det är ett betydande allmänintresse som ska till för att dispens ska kunna ges.

SVEA HOVRÄTT DOM M 4142-25

Kommunen kan dock inte se att artskyddet (och biotopskyddet) skulle riskera att urholkas med den lagtillämpning som mark- och miljödomstolen har gjort i detta fall. Det är i stället så att den tillämpning som länsstyrelsen gör gällande i allt väsentligt omöjliggör att artskyddsdispenser meddelas. Det är inte lagstiftningens mål och syfte.

Att planlägga ett större område innebär att flertalet intressen måste beaktas och att många och svåra avvägningar måste göras. Kommunen har gjort dessa avvägningar i detaljplanarbetet, vilket har pågått under många år, och de finns presenterade i planhandlingarna och har även redogjorts för i detta ärende.

DOMSKÄL

Frågan i målet är om de åtgärder som kommunens dispensansökan avser, dvs. igenfyllnad av märgelgrav, borttagning av stenröse samt flyttning av större vattensalamander och andra groddjur, är förbjudna enligt bestämmelserna om biotopskydd och artskydd samt, i så fall, om dispens kan ges.

Är åtgärderna förbjudna? Av den utredning som ingivits av kommunen framgår att märgelgraven, med tillhörande stenröse, utgör fortplantningsområde för större vattensalamander. Denna art omfattas av fridlysningen i 4 a § artskyddsförordningen (2007:845) och de ansökta åtgärderna är förbjudna enligt i vart fall 4 a § första stycket 2 och 4 artskyddsförordningen. Eventuella kompensationsåtgärder inverkar inte på denna bedömning. Övriga groddjur som omfattas av ansökan är fridlysta enligt 6 § artskyddsförordningen.

Det är också klarlagt att märgelgraven och stenröset omfattas av det generella biotopskyddet. Åtgärden att fylla igen det aktuella området är därmed även förbjuden enligt 7 kap. 11 § miljöbalken.

Kan dispens ges för åtgärderna? Mark- och miljööverdomstolen kan inledningsvis konstatera att som utgångspunkt bör, där så är möjligt, frågan om dispens från biotopskydd respektive artskydd bedömas i ett sammanhang (jfr Naturvårdsverkets handbok 2012:1 s. 90).

SVEA HOVRÄTT DOM M 4142-25

Artskydd Av 14 § artskyddsförordningen följer att dispens från förbuden i 4 a § artskyddsförordningen endast får ges om vissa rekvisit är uppfyllda. Dessa rekvisit, som är kumulativa, anges i punkterna 1-3 i bestämmelsens andra stycke. En dispens får således ges endast om (1) det inte finns någon annan lämplig lösning, (2) dispensen inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde, och (3) dispensen behövs på grund av något uppräknat skäl i a-g i denna punkt. Det kriterium som aktualiseras i detta fall är det som anges i punkten 3 c, dvs. att dispensen behövs av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse. När det gäller förbuden i 6 § artskyddsförordningen får dispens enligt 15 § artskyddsförordningen ges om det inte finns någon annan lämplig lösning och dispensen inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Det är sökanden som ska visa att förutsättningar för dispens finns.

Mark- och miljööverdomstolen prövar först om rekvisitet i 14 § andra stycket 3 c artskyddsförordningen är uppfyllt.

Såvitt framgår av utredningen innebär en nekad dispens i detta fall att 140 av de inom ramen för den aktuella detaljplanen planerade bostäderna inte kommer att kunna byggas. I likhet med mark- och miljödomstolen ifrågasätter Mark- och miljööverdomstolen inte att behovet av bostäder är stort i området. Av praxis följer emellertid att

kraven på det allt överskuggade allmänintresset ska sättas högt (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 7 januari 2025 i mål nr M 7868-23 och däri angivna avgöranden). I praxis har exempelvis en etablering av en skid- och turistanläggning, som skulle ge upphov till 300 nya arbetstillfällen, inte ansetts utgöra ett allt överskuggande allmänintresse (se MÖD 2015:3). Inte heller har tillgodogörande av kaolinfyndighet inom område utpekat som riksintresse för mineralförsörjning med meddelat bearbetningskoncession ansetts utgöra ett sådant intresse (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 30 april 2019 i mål nr M 10717-17). Såsom länsstyrelsen har påpekat behandlar domen från EU-domstolen i mål C-346/14 (Schwarze Sulm), som mark- och miljödomstolen hänvisat till vid sin prövning, vissa undantag enligt vattendirektivet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 4142-25

Den domen bör därför inte ges någon avgörande betydelse vid bedömning av vad som ktuell bestämmelse i artskyddsförordningen. Mot bakgrund av den restriktiva bedömning som alltså ska ske finner Mark- och miljööverdomstolen att byggnationen av nu aktuella 140 bostäder inte kan anses utgöra ett tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse.

Redan den ovan gjorda bedömningen innebär att det saknas förutsättningar att meddela artskyddsdispens. Det saknas därför egentligen skäl att pröva frågan om övriga förutsättningar är uppfyllda. Mark- och miljööverdomstolen tillägger dock följande beträffande frågan om rekvisitet i 14 § andra stycket 1 artskyddsförordningen är uppfyllt.

När det gäller frågan om det finns en annan lämplig lösning har det i praxis uttalats att det är en förutsättning för en effektiv implementering av artskyddsförordningen i planförfaranden att behovet av hänsyn till fridlysta arter klarläggs i sådan tid att det kan beaktas såväl i planprocessen som i följande ärenden om bygglov i enlighet med planen. Om frågan tas upp först sedan övriga prövningar har slutförts finns det en uppenbar risk för att någon verklig prövning av förutsättningarna för undantag från fridlysningen inte kommer till stånd (se RÅ 2005 ref 44). Att ett sådant klargörande sker på ett tidigt stadium är också en förutsättning för en effektiv och korrekt avvägning mellan motstående miljö- och markanvändningsintressen.

I nu aktuellt mål har kommunen anfört att artskyddets intressen har beaktats i planprocessen. Det har dock inte redovisats hur fortplantningsområdet för större vattensalamander skulle kunnat införlivas i den omgivande bebyggelsen vid planeringsstadiet eller varför ett sådant införlivande skulle vara uteslutet. Utredningen visar tvärtom att det, med en annan planering av området, skulle vara möjligt att behålla märgelgraven, med tillhörande stenröse, med dess nuvarande funktion. Inte heller detta rekvisit är uppfyllt och även detta förhållande innebär att kommunens dispensansökan inte kan bifallas. Det finns därför inte heller skäl att bifalla kommunens ansökan om dispens enligt 15 § artskyddsförordningen.

SVEA HOVRÄTT DOM M 4142-25

Biotopskydd Även om en åtgärd är förbjuden enligt bestämmelser om biotopskydd får, om det finns särskilda skäl, dispens från förbudet ges i det enskilda fallet. Vid den prövningen ska hänsyn tas även till enskilda intressen. Dispens får ges endast om det är förenligt med förbudets syfte (se 7 kap. 11, 25 och 26 §§ miljöbalken). Möjligheten till undantag från det generella biotopskyddet har sin bakgrund i att skyddet just är generellt (se prop. 1997/98:45 del 1 s. 314). Möjligheten att ge dispens bör tillämpas restriktivt. Det kan dock finnas skäl för en dispens med hänsyn till ett angeläget allmänt intresse (se prop. 2008/09:214 s. 95). I praxis har det bland annat ställts krav på utredning om hur biotopskyddet beaktats i detaljplanarbetet eller varför en detaljplan inte skulle kunna genomföras utan påverkan på biotopskyddet (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 21 juni 2018 i mål nr M 11539-17).

I enlighet med vad som anförts ovan kan det konstateras att kommunen inte i tillräcklig grad redovisat varför exploateringen inte har kunnat genomföras med större hänsyn tagen till det biotopskyddade området. Eftersom det aktuella området, innefattande märgelgraven och stenröset, utgör livsmiljö för hotade arter är det miljömässiga värdet av området stort. En meddelad dispens från biotopskyddet skulle därmed strida mot biotopskyddets syfte och det kan således inte anses finnas särskilda skäl för dispens från bestämmelserna om biotopskydd. Ansökan om dispens från biotopskyddet ska därför avslås.

Sammanfattning Mark- och miljööverdomstolens ställningstaganden ovan innebär att kommunen varken kan ges artskyddsdispens eller biotopskyddsdispens. Mark- och miljödomstolens dom ska därmed ändras och länsstyrelsens beslut att avslå dispensansökningarna ska fastställas.

SVEA HOVRÄTT DOM M 4142-25

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolen inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, hovrättsråden Åsa Hanna, referent, och Maria L. McMurray samt tekniska rådet Torbjörn Johansson. Föredragande har varit Niclas Arvidsson.

Sid 1 (21) VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Mål nr M 3186-24 Mark- och miljödomstolen 2025-03-07 meddelad i Växjö

PARTER Klagande Lunds kommun, genom Tekniska nämnden

Ombud:

Motpart Länsstyrelsen i Skåne län

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsens i Skåne län beslut från den 29 maj 2024 i ärenden med diarienum-mer 38893-2022 och 15479-2024, se bilaga 1 SAKEN Dispens från bestämmelser om biotopskydd och artskydd för åtgärder i samband med utbyggnad av Brunnshög på fastigheten i Lunds kommun DOMSLUT

1Mark- och miljödomstolen beslutar, med ändring av Länsstyrelsens i Skåne län beslut, att meddela Lunds kommun dispens enligt 7 kap. 11 § andra stycket miljöbalken från biotopskyddsbestämmelserna för borttagande av odlingsröse och utfyllnad av märgelgrav.

2Mark- och miljödomstolen avslår Lunds kommuns yrkande att i första hand, med förklaring att artskyddsdispens inte erfordras, upphäva Länsstyrelsens i Skåne län beslut och avslå Lunds kommuns ansökan om dispens från bestämmelser om artskydd.

Sid 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

3Mark- och miljödomstolen beslutar att, med ändring av Länsstyrelsens i Skåne län beslut, meddela Lunds kommun dispens från artskyddsförordningen för ut-

Villkor För de ovan meddelade dispenserna gäller följande villkor.

1Åtgärderna ska utföras i enlighet med vad sökanden i ansökan och i övrigt i målet har åtagit sig om inget annat framgår av nedan meddelade villkor.

2Utfyllnad av märgelgrav samt borttagande stenmur får inte ske under perioden 15 mars 31 juli.

3Innan utfyllnad av märgelgraven får ske ska förekommande salamandrar och groddjur infångas och återutsättas i närbelägna befintliga eller nyskapade biotoper. De nyskapade biotoperna ska ha etablerat sig under minst två vegetationsperioder innan åtgärden får vidtas.

Kompensationsåtgärder Mark- och miljödomstolen förenar med stöd av 16 kap. 9 § miljöbalken de ovan meddelade dispenserna med krav på kompensation för intrånget i de allmänna naturvårdsintressena enligt följande.

a) Kommunen ska efter samråd med tillsynsmyndigheten och med sakkunnig expertis anlägga minst två dammar och vidta förbättringsåtgärder av en befintlig damm i enlighet med vad kommunen åtagit sig i ab 10 i målet.

b) Vid dessa dammar anlägga övervintringsmiljöer i form av stenrösen, stockupplag och liknande.

Sid 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Länsstyrelsen i Skåne län (länsstyrelsen) beslutade den 29 maj 2024 (diarienummer 38893-2022 och 15479-2024) att avslå Lunds kommuns (kommunens) ansökan om dispens från bestämmelser om biotopskydd för borttagande av odlingsröse och utfyllnad av märgelgrav samt att avslå kommunens ansökan om dispens från bestämmelser om artskydd för utfyllnad av märgelgrav samt fångst och flytt av groddjur.

Lunds kommun har nu överklagat länsstyrelsens avslagsbeslut.

YRKANDEN M.M. Lunds kommun (Kommunen) har yrkat att mark- och miljödomstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, ska meddela kommunen dispens från bestämmelser om biotopskydd för borttagande av odlingsröse och utfyllnad av märgelgrav.

Kommunen har därutöver yrkat att mark- och miljödomstolen i första hand, med förklaring att artskyddsdispens inte erfordras, ska upphäva länsstyrelsens beslut och avslå kommunens ansökan om dispens från bestämmelser om artskydd. I denna del har kommunen i andra hand yrkat att mark- och miljödomstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, ska meddela kommunen dispens från bestämmelser om art-

Till stöd för yrkandena har kommunen anfört i huvudsak följande.

Bakgrund till och betydelsen av stadsutvecklingsprojektet Brunnshög Runt forskningsanläggningarna MAX IV och ESS byggs Brunnshög. En helt ny stadsdel som, när den står klar 2055, ska rymma 40 000 boende och arbetande. Stadsdelen, som ska bli en inspirerande och global livsmiljö, byggs tätt (med tillgång till stora parkområden) för att inte exploatera mer än nödvändigt av åkermarken som den omges av. Ett bärande element är spårvägen, vars hållplatsnära lägen ska nyttjas extra väl till tät bebyggelsestruktur med bostäder, kontor och service. Den aktuella märgelgraven och det aktuella odlingsröset är båda belägna på en plats

Sid 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

centralt i området och på hållplatsnära läge. Den fysiska planeringen har pågått under många år och området kommer när det är färdigplanerat att omfattas av ca 35 olika detaljplaner.

Länsstyrelsen delade i sitt granskningsyttrande över den fördjupade översiktsplanen kommunens bedömning och ansåg att utbyggnaden av Brunnshög med en stark kollekti tioner är en av förutsättningarna för en positiv utveckling av ESS och MaxIV. Med detta som utgångspunkt bedömde länsstyrelsen att ianspråktagande av jordbruksmark är motiverad även för utbyggnaden av stadsdelen Brunnshög. Länsstyrelsen förutsatte att efterföljande detaljplaner kommer att utformas så att de eftersträvade funktionerna och stadsstrukturen uppnås samtidigt som användningen av den jordbruksmark som tas i anspråk optimeras. Det sistnämnda uttalandet har kommunen tagit fasta på vid utformningen av projektet. Ett viktigt mål för utbyggnaden av Brunnshög är således att den jordbruksmark som exploateras ska utnytt tivt och att all planläggning som tar ny mark i anspråk sker utifrån ett tydligt markhushållningsperspektiv. Stadsutvecklingsprojektet ansågs således av länsstyrelsen, liksom av kommunen, vara av sådant väsentligt samhällsintresse a: jordbruksmark kunde tas i anspråk.

Brunnshögs två stora parker Nobelparken och Kunskapsparken är i grunden redan anlagda. Återstående mark planeras för tät bebyggelse och gatumark helt i enlighet med den fördjupade översiktsplanen. Planerad bebyggelse på platsen för märgelgraven kan på så sätt inte ersättas med bebyggelse på annan plats i Brunnshög. Ett bibehållande av märgelgraven, tzon för salamandrar enligt genomförd artskyddsutredning, skulle därmed resultera i större grönytor på ett centralt och hållplatsnära läge i Brunnshög, där behovet av grönska och rekreation redan är mycket väl tillgodosett. Vidare skulle cirka 140 centralt placerade bostäder intill park och nära spårvagnshållplats inte kunna byggas. Det motsvarar 12 000 kvm bruttoarea (BTA) eller 72 miljoner kr värde kommunal mark.

Konsekvensen blir att 140 bostäder inte kan byggas och att märgelgraven kan bli ett s.k. sänkehabitat. Märgelgraven behöver dessutom rimligtvis inhägnas med tanke på

Sid 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

säkerhet för barn på bostadsgården och intilliggande förskola. Även höjdsättningsmässigt blir det svårt att anpassa omkringliggande mark med hänsyn till dagvattenoch skyfallshantering. Stadsbyggnadsmässigt skapas ett stort hål i den bebyggelsevägg som är med och bildar Nobelparkens strikta, ovala rum. Även påverkan på stadsbyggnadsstrukturen blir således betydande.

Biotopskyddsdispens I ett projekt av denna karaktär och omfatt intressen som ska sammanvägas, med målet att slutligt landa i en så bra markanvändning och markhushållning som möjligt där samtliga intressen ska tillgodoses. Detta är särskilt viktigt i ett fall som detta, där jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse. När jordbruksmark ska exploateras bör exploateringsgraden vara hög. Märgelgraven är en del av jordbruksmarken och är historiskt förankrad till jordbruksdriften, även om den i sig utgör ett biotopskyddsobjekt. Andra märgelgravar har värnats i arbetet, men den nu aktuella placerad centralt i området och nära spårvagnshållplatser har behövt ge vika för att ge plats åt nya bostäder.

En exploatering av stort allmänt intresse kan utgöra särskilt skäl för dispens (se Naturvårdsverkets handbok 2012:1 s. 99). I detta fall är fråga om just en sådan exploatering, vilket innebär att särskilt skäl för dispens föreligger. Nybyggnation av angelägna bostäder, vilket är fallet här, är likaså ett vedertaget särskilt skäl för dispens.

Åtgärder har av kommunen föreslagits för att kompensera borttagandet av märgelgraven och odlingsröset. Skulle länsstyrelsen eller mark- och miljödomstolen anse att ytterligare kompensation erfordras, kan sådant föreskrivas som villkor för dispens. I sammanhanget bör emellertid även beaktas de skyddsåtgärder som föreslås sett i relation till skydd av arter och deras livsmiljöer. Vid en avvägning mellan berörda allmänna och enskilda intressen bör kommunens intresse av att uppföra nya bostäder i detta fall väga tyngre än de naturvärden som biotopskyddet är avsett att skydda. Förutsättningar för meddelande av dispens föreligger således.

Sid 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

Artskyddsdispens Kommunen har förbättrat och utökat sitt förslag på skyddsåtgärder. Med de skyddsåtgärder som nu föreslås, nyetablering av två dammar och förbättring av en tt av salmandrar och andra groddjur, anser kommunen i första hand att artskyddsdispenser inte erfordras. För att undvika att utlösa förbud enligt 4 a § punkt 1 3 artskyddsförordningen, gäller nämligen principen att föreslagna skyddsåtgärder ska minimera detaljplanens påverkan på fridlysta arter så att påverkan blir obetydlig. Därmed anses eventuell kvarvarande påverkan vara oavsiktlig och alltså inte förbjuden, även om

som kan lokaliseras, vilket minimerar denna risk). För att undvika att utlösa förbud enligt 4 a § punkt 4 artskyddsförordningen, ska skyddsåtgärderna säkerställa att fortplantningsområdena och viloplatsernas kontinuerliga ekologiska funktion upprätthålls.

åtgärderna ska tillse att detaljplanens påverkan på fridlysta arter saknar betydelse för bibehållande av tillfredsställande popula8onsnivå och gynnsam bevarandestatus. Verksamhetsutövaren behöver kunna underbygga tillräckligt väl att de planerade l M 13672-19). Med utförda undersökningar samt då skyddsåtgärderna avses utföras av experter i samråd med länsstyrelsen, måste detta krav anses väl tillgodosett i detta fall. Exempel på skyddsåtgärd som är vedertagen är att ny damm, som kan utgöra fortplantningsom-

sätt säkerställs att kontinuerlig ekologisk funktion för arten upprätthålls.

Ibland är den lämpligaste platsen för skyddsåtgärder utanför planområdet, vilket gäller i detta fall. De i detta fall föreslagna skyddsåtgärderna utförs och miljön får etablera sig under åtminstone två växtsäsonger (två år) innan djur som hittas i mär-

kring dammarna hinner mogna så att de erbjuder en god livsmiljö för salamandrar och andra groddjur. Det ska tydliggöras att kommunens tidplan inte är fast, vilket

Sid 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

länsstyrelsen eller mark- och miljödomstolen anse att det är motiverat.

De av kommunen föreslagna skyddsåtgärderna är sådana att förbuden i 4 a och 6 §§ artskyddsförordningen inte aktualiseras. Med en förklaring av att artskyddsdispenser inte erfordras, kan mark- och miljödomstolen därför upphäva länsstyrelsens beslut och avslå ansökan (jmf. MÖD i mål M 6025-18). Skulle mark- och miljödomstolen anse att artskyddsdispenser likväl erfordras, gör kommunen alltjämt gällande att förutsättningar för meddelande av sådana föreligger i detta fall.

Avseende åtgärder för groddjur Det aktuella området vid fastigheten och den planerade byggnationen vid Brunnshög ligger idag i ett gränsland mellan den expanderande stadsbebyggelsen i Lund och det omgivande landskapet som präglas av öppen jordbruksmark. Som framgår av såväl genomförd artskyddsutredning som Länsstyrelsens motivering till sitt beslut att avslå dispensansökan, så finns i närområdet relativt få vattensamlingar och dessa ligger tämligen långt ifrån varandra. Den aktuella märgelgraven är dessutom inte optimal för groddjursreproduktion då den förefaller att torka ut, åtminstone vissa år. Vidare är möjligen även förekomsten av övervintringsmiljöer begränsad. Förutsättningarna för groddjur i närområdet är i dagsläget därmed inte att betrakta som optimala.

Skulle märgelgraven bibehållas samtidigt som planerad byggnation genomförs runtomkring denna, kan man inte utesluta risken att groddjur lockas till märgelgraven men sedan inte kan fullfölja sin livscykel på grund av att lekvattnet torkar ut och förflyttning kraftigt försvåras. Detta beskrivs i ekologiska termer ibland som att man

Ett sätt att förbättra situationen för groddjur är därför att öka mängden lekvatten och se till så att dessa vatten är permanent vattenhållande. Vidare behöver mängden lämpliga övervintringsmiljöer ökas och dessutom är det av betydelse att försöka förstärka konnektiviteten mellan lämpliga lekvatten så att större vattensalamandrar och

Sid 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

andra groddjur kan förflytta sig mellan dessa på ett någorlunda enkelt sätt så att ett fungerande metapopulationssystem därmed erhålls.

Ytterligare åtgärder För att adressera problemet med brist på optimala lekvatten har Lunds kommun tagit fram förslag på nyanläggning av ytterligare dammar. Placeringar av nu tillkommande dammar behöver anpassas till förhållandena på platsen (bl.a. grundvattennivåer för att kunna säkerställa att dammarna inte torkar ut).

I området finns redan i dagsläget en mindre damm som i dagsläget inte är optimal för groddjur då den bland annat torkar ut vissa år var det planeras åtgärder för att fördjupa och förstora dammen samt i övrigt förbättra förutsättningarna för groddjur enligt vad som presenterats i den ursprungliga artskyddsutredningen. Strax väster om denna finns dessutom i dagsläget en större damm. Det planeras två nyanläggningar av lekvatten för groddjur. Den västra är belägen vid en äldre märgelgrav. Om möjligt skulle denna kunna förbättras (dock biotopskydd), alternativt att en ny damm i anslutning till denna utförs.

I anslutning till anlagda dammar planeras också skapande av övervintringsmiljöer såsom stenrösen, stockupplag och liknande.

Om man på detta sätt skapar ett pärlband av lekvatten och övervintringsmiljöer öster om Utmarksvägen, i ett parkområde som inte kommer att omfattas av framtida byggnation, har man på ett mycket påtagligt sätt förbättrat de lokala möjligheterna för groddjur att reproducera sig, övervintra samt förflytta sig mellan olika lekvatten utan att riskera att bli överkörda vid passager över trafikerade vägar.

Då de anlagda eller på annat sätt förbättrade dammarna finns på plats och bedöms hysa lämpliga reproduktionsmiljöer för såväl grodor som salamandrar är det lämpligt att vuxna djur i märgelgraven på fastigheten fångas in och flytttas till de nyanlagda dammarna, innan märgelgraven fylls igen enligt ansökan.

Sid 9 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

Om dessa åtgärder kommer till stånd kan det sannolikt till och med vara en fördel för groddjurspopulationerna lokalt att märgelgraven på fastigheten tas bort enligt ansökan. Risken för att skapa ett sänkehabitat elimineras därmed.

Nyanläggning eller förbättring av lekvatten och övervintringsmiljöer bör ske i samråd med Länsstyrelsen och expertis på dessa frågor.

Länsstyrelsen avstyrker bifall till överklagandet, såväl förstahandsyrkanden som andrahandsyrkanden. Som skäl för sin inställning har länsstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Vad kommunen framfört tillför inte någon ny omständighet som föranleder länsstyrelsen att göra en annan bedömning än den som gjorts i det överklagade beslutet. Det kan konstateras att även om länsstyrelsen i samband med ett planärende påtalat vikten av att användningen av den jordbruksmark som tas i anspråk optimeras ger inte detta rätt att exploatera ett område i strid med gällande lagstiftning. Miljöbalken gäller parallellt med bestämmelserna i plan- och bygglagen. Det går inte att bortse från förbuden i 7 kap 11 § miljöbalken och artskyddsförordningen i planeringen.

Biotopskyddet Av Naturvårdsverkets handbok (2012:1 s. 99) framgår att exploatering av stort allmänt intresse kan utgöra särskilt skäl att medge dispens, efter avvägning i det enskilda fallet. Av handboken framgår vidare att hänsyn även ska tas till om det finns andra lämpliga lösningar, vilket har sin grund i miljöbalkens allmänna hänsynsregler, 2 kap. miljöbalken. Kravet på särskilda skäl innebär att möjligheten att ge dispens bör tillämpas restriktivt (se bl.a. prop. 2008/09:214 s. 95). Möjligheten till undantag från det generella biotopskyddet har sin grund i att skyddet just är generellt, vilket skapar ett behov av att kunna medge dispens för vissa oförutsedda situationer (prop. 1997/98:45 del 1 s. 314).

Sid 10 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

I det aktuella fallet är det inte fråga om någon oförutsedd situation, utan tvärtom en situation som borde kunnat förutses och undvikas genom att planera stadsdelen Brunnshög på annat sätt redan i ett tidigt skede. Som länsstyrelsen påtalat även i beslutet har planeringen av stadsdelen Brunnshög startat i ett öppet, åkerdominerat jordbrukslandskap med mycket få begränsande strukturer. Den situation som uppstått där märgelgraven uppges ligga i ett centralt läge nära spårvagnshållplatser är ett resultat av kommunens egen planering och därför inget som kan vägas in i bedömningen av om det finns särskilda skäl att medge dispens. I den situation som nu råder, där utbyggnad redan är långt gången, är det givetvis inte möjligt att planera om hela stadsdelen Brunnshög. Däremot är det enligt länsstyrelsens uppfattning fullt rimligt att anpassa utbyggnaden inom den aktuella detaljplanen så att märgelgraven kan bevaras. Kommunen har angett värdet av byggnationen till 72 miljoner kronor. Detta värde representerar enligt länsstyrelsen inget verkligt värde eftersom värdet förutsätter genomförande av en åtgärd som är förbjuden. Samma resonemang kan föras kring det antal bostäder och den bruttoarea som uppges gå förlorad. Uppgifter om antal bostäder, bruttoarea eller värde i kronor är därför inget som kan vägas in i bedömningen av om dispens kan medges.

Som länsstyrelsen angav även i sitt beslut har mark- och miljödomstolen i Växjö i mål nr M 910-18 uttalat att utgångspunkten vid framtagande av en detaljplan bör vara att förekomsten av skyddade biotoper hanteras som en planeringsförutsättning och att utformningen av ny bebyggelse m.m. anpassas med hänsyn till dessa. I samma mål har Naturvårdsverket yttrat sig och framfört att dispensmöjligheten inte är tänkt att användas för att ta bort hela biotopskyddsområden i en situation då det får anses finnas möjligheter att i olika grad anpassa planerad bebyggelse efter förutsättningarna på platsen. Länsstyrelsen anser att det finns en betydande risk att en dispens, där det som i detta fall finns alternativa lösningar, skulle få följdverkningar i form av liknande krav från andra exploatörer, vilket skulle innebära att biotopskyddet urholkas.

Sid 11 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

Artskydd Vad gäller flytt av individer vill Länsstyrelsen påminna om att en flytt förutsätter att individer fångas, vilket är förbjudet både enligt 4a § pkt 1 och 6 § pkt 1 artskyddsförordningen. Flytt av individer kräver således dispens. Länsstyrelsen anser dock, som även framgår av länsstyrelsens beslut, att det inte är flytten som i första hand ska prövas i detta ärende, utan den verksamhet som orsakar behovet av flytt, det vill säga utfyllnad och exploatering av märgelgraven och området omkring denna. Vad gäller förbuden i 4a § p. 4 artskyddsförordningen håller länsstyrelsen inte med kommunen om att det att anlägga nya dammar innan befintligt fortplantningsområde läggs igen är en vedertagen skyddsåtgärd för att tillse att kontinuerlig ekologisk funktion kan upprätthållas.

Det framgår av naturvårdsverkets handbok (Handbok för artskyddsförordningen del 1, Naturvårdsverket 2009:2, sid 26) att det som i handboken kallas förebyggande skyddsåtgärder endast undantagsvis bör handla om att hela artens fortplantningsområde eller viloplats, se även Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätts mål nr M 455-23. Naturvårdsverkets handbok 2009:2 exemplifieras förebyggande skyddsåtgärder med att det skulle kunna vara att förbättra eller förstora en damm med större vattensalamander när en del av dammen kommer att förstöras.

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör det främst vara aktuellt att ersätta hela livsmiljöer i de fall den verksamhet som är orsaken till att livsmiljöer går förlorade kan medges dispens. I ett sådant fall utgör de nya livsmiljöerna en kompensationsåtgärd. Länsstyrelsen vidhåller således sitt ställningstagande att skapande av nya dammar som ersättning för den befintliga livsmiljön vid märgelgraven inte utgör en skyddsåtgärd och därför inte kan vägas in i bedömningen av tillåtlighet. Det förslag till anläggning av ytterligare dammar och övervintringsplatser och andra livsmiljöer förändrar inte länsstyrelsens bedömning.

Att märgelgraven bedömts vara en livsmiljö som inte är helt optimal saknar enligt länsstyrelsen betydelse i detta sammanhang. Att märgelgraven skulle kunna komma

Sid 12 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

att fungera som ett sänkehabitat är heller inte relevant för frågan om dispens för utfyllnad kan medges. Föryngring har dessutom bevisligen skett i märgelgraven. Med ett bevarande av märgelgraven, dess omgivningar och den buffertzon som kommunen redovisat är det inte omöjligt att området skulle kunna utgöra ett fullgott habitat för större vattensalamander, året runt. Det borde också vara möjligt att skapa säkra förflyttningsstråk för större vattensalamander mellan märgelgraven, närliggande grönytor och det omgivande landskapet.

Länsstyrelsen vidhåller sammanfattningsvis bedömningen att utfyllnad och exploatering av märgelgraven och dess omgivning är förbjuden enligt 4a § pkt 4 och kräver dispens enligt 14 § artskyddsförordningen, samt att dispens inte kan medges. Skälen för detta framgår av län

Mark- och miljööverdomstolens uttalande i den vägledande domen MÖD 2013:13; att artskyddsförordningen är att se som en precisering av vad som kan följa av de allmänna hänsynsreglerna.

Slutligen vill länsstyrelsen, på motsvarande sätt som vad som sagts om biotopskyddet, framhålla att en dispens från 4a § pkt 4 artskyddsförordningen, där en livsmiljö helt kommer att utraderas för att ersättas på annan plats, leder ut på ett sluttande plan där artskyddet riskerar att urholkas. Det vore olyckligt om praxis skulle leda i en riktning där ersättningsmiljöer alltid accepteras och livsmiljöer för skyddade arter därmed inte behöver beaktas i samband med exploatering.

Kommunen har vidare yttrat sig och i huvudsak anfört följande.

Utbyggnad av bostäder är ett angeläget allmänt intresse som kan utgöra ett särskilt skäl för dispens från generellt biotopskydd, vilket har bekräftats i praxis. Styrkan i Kommunens intresse av att kunna möjliggöra bostäder på platsen som planerat måste anses väga tyngre än intresset av att skydda i målet aktuella biotoper, vilket innebär att dispens från biotopskyddet ska kunna medges i detta fall.

Sid 13 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

Kommunen anser att länsstyrelsens farhåga, att skyddsbestämmelserna skulle urholkas om kommunens talan medges, är obefogad. Det är i stället så att bevarande av märgelgraven, som kommer att ligga inklämd i stadsmiljön, riskerar att motverka syftet med artskyddsförordningen och de bakomliggande direktiven genom tillskapandet av ett s.k. sänkehabitat. Det är naturligtvis inte tal om att ersättningsmiljöer under alla förhållanden ska accepteras. I detta fall är det emellertid motiverat. De miljöer som föreslås tillskapas medför att det sammantaget kommer att bli påtagligt bättre för groddjur. Bl.a. säkerställs god tillgång till lekvatten och andra livsmiljöer. Med föreslagna skyddsåtgärder uppnås syftet med artskyddet och det föreligger ingen risk för beaktansvärd skada på skyddsvärda arter (jmf. MÖD 2013:13). Ingen och dispens erfordras därför inte.

Enligt genomförda utredning kring den större vattensalamanderns förekomst torkar märgelgraven ut periodvis (Ekologigruppen 2023). Tillgång på lekvatten som är permanent vattenhållande är det mest grundläggande kriteriet för ett fullgott habitat för groddjur. Detta kriterium är inte uppfyllt idag, och utifrån befintlig och planerad stadsutveckling i området är det inte rimligt att anta att den hydrologiska situationen för märgelgraven skulle ändras till det bättre i framtiden. Även om märgelgraven, dess omgivningar och en buffertzon bevaras, kommer märgelgraven därför inte att kunna bli ett fullgott habitat för groddjur.

Den planerade stadsbebyggelsen i Brunnshög är redan delvis genomförd och mer bebyggelse, vägar och annan infrastruktur kommer att uppföras/anläggas oavsett vad som händer med den aktuella märgelgraven. Detta innebär att spridningsmöjligheterna för vuxna salamandrar med största sannolikhet kommer att begränsas ytterligare. Det finns därför en högst påtaglig risk att märgelgraven, även med de bästa bevarandeintentioner, kommer att bli helt isolerad. Möjligheterna till en fungerande metapopulationsdynamik är redan idag kraftigt begränsad och med ökad stadsutveckling finns en överhängande risk att dessa möjligheter helt försvinner. Att ett bevarande av märgelgraven och dess omgivningar skulle leda till ett fullgott habitat för större vattensalamander är direkt osannolikt.

Sid 14 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

Större vattensalamander är av allt att döma beroende av en fungerande metapopulationsdynamik och är mobila samt anpassade till att hitta nya habitat i landskapet. Att skapa nya livsmiljöer, som erbjuder bättre förutsättningar för ett långsiktigt artbevarande, ligger därför i linje med den större vattensalamanderns ekologiska krav. Att däremot använda artskyddsförordningen som ett verktyg för att bevara miljöer som löper en mycket stor risk att bli sänkehabitat är kontraproduktivt ur ett ekologiskt perspektiv och går tvärt emot syfte med artskyddsförordningen.

DOMSKÄL Tillämpliga bestämmelser m.m. Tillämpliga bestämmelser och huvudsakliga omständigheter framgår av underinstansens beslut.

Mark- och miljödomstolens bedömning Biotopskyddsdispens Kommunen har yrkat om dispens för borttagande av odlingsröse och utfyllnad av märgelgrav.

Vad krävs för biotopskyddsdispens? Enligt 7 kap. 11 § andra stycket miljöbalken får man inom ett biotopskyddsområde inte bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön. Om det finns särskilda skäl, får dispens från förbudet ges i det enskilda fallet. Enligt 5 § förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. framgår att sådana mark- eller vattenområden som anges i bilaga 1 utgör biotopskyddsområden enligt 7 kap. 11 § första stycket 1 miljöbalken. Mark- och miljödomstolen konstaterar att det aktuella odlingsröset, enligt förordningens bilaga 1 p. 3, är ett biotopskyddsområde och märgelgraven är ett biotopskyddsområde enligt förordningens bilaga 1 p. 5. Det är inte ifrågasatt att de aktuella områdena är sådana som omfattas av biotopskydd.

Exploateringar av stort allmänt intresse, t.ex. ett angeläget behov av bostadsbyggande, kan efter en avvägning i det enskilda fallet utgöra särskilda skäl för dispens

Sid 15 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

(se Naturvårdsverkets handbok 2012:1, s. 99). Att det ställs upp ett krav på särskilda skäl för att dispens ska få ges, innebär att möjligheten att ge dispens ska tillämpas restriktivt. Vid dispensprövningen måste en avvägning göras i det enskilda fallet mellan skadans betydelse för naturvärdena och tyngden i motiven för att vidta den åtgärd som orsakar skadan. Vid prövningen bör också vägas in om det finns andra lämpliga alternativ som innebär mindre skada på den skyddade biotopen.

En avvägning mellan skadans betydelse för naturvärdena och tyngden i motiven för att vidta den åtgärd som orsakar skadan Kommunen har anfört att syftet med åtgärderna är att göra det möjligt att bebygga marken. Ett detaljplanearbete pågår för område norr om Nobelparken i Brunnshög. Planens syfte är att möjliggöra uppförandet av flerbostadshus, radhus, kontor och förskola.

Länsstyrelsen har i sitt yttrande till domstolen hänvisat till att mark- och miljödomstolen i dom från den 27 november 2018, med målnummer M 910-18, uttalat att utgångspunkten vid framtagande av en detaljplan bör vara att förekomsten av skyddade biotoper hanteras som en planeringsförutsättning och att utformningen av ny bebyggelse m.m. anpassas med hänsyn till dessa. Länsstyrelsen har, som stöd för sin inställning, hänvisat till naturvårdsverkets yttrande i samma mål. Mark- och miljödomstolen konstaterar dock att mark- och miljödomstolens dom M 910-24 ändrades av mark- och miljööverdomstolen genom dom i målet M 12098-18 från den 5 september 2019 (och länsstyrelsens beslut fastställdes). Av MÖD:s dom framgår att Naturvårdsverket medgav att dispens från biotopskyddet kunde beviljas, något mark- och miljööverdomstolen inte fann skäl att ifrågasätta.

Mark- och miljödomstolen bedömer att motiven för att vidta åtgärden, en större exploatering som resulterar i en betydande bostadsökning, är att betrakta som ett tungt vägande allmänt intresse. Att ta bort odlingsröse och fylla ut märgelgraven kommer i det enskilda fallet ha en lokal inverkan. Detta måste dock ställas i relation till den större beslutade exploateringen av jordbruksmarken på Brunnshögsområdet. Med beaktande härav kommer påverkan inte vara sådan att den, mer än i mycket ringa

Sid 16 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

grad, påverkar naturvärdena i stort.

Föreligger andra lämpliga alternativ? Kommunen har avseende om det föreligger någon annan lämplig lösning anfört bl.a. följande. De ytkrävande forskningsanläggningarna MAX IV och ESS läge nära staden bedöms ge sådana utvecklingsmöjligheter för kommunen att markanspråket kan anses motiverat. Exploateringen i anslutning till befintlig stadsinfrastruktur innebär också samordningsmöjligheter med redan utbyggda anläggningar och ianspråktagna resurser.

Mark- och miljödomstolen finner inte skäl att ifrågasätta kommunens bedömning att den planerade åtgärden, när det gäller val av området för utveckling av bostadsbebyggelse inte kan utföras någon annanstans, och således att det inte föreligger något annat lämpligt alternativ som innebär mindre skada för den skyddade biotopen.

Mark- och miljödomstolen bedömer därför att det föreligger särskilda skäl för att få vidta den i målet aktuella åtgärden.

Slutsats Mark- och miljödomstolen bedömer att kommunen har visat att exploateringen är av sådant allmänt intresse att det föreligger särskilda skäl för dispens. Mark- och miljödomstolen bedömer att skadans betydelse för naturvärdena är mindre tungt vägande än syftet att få vidta åtgärden. Det har inte framkommit att det föreligger något annat lämpligt alternativ eller lokalisering som innebär mindre skada på den skyddade biotopen. Mark- och miljödomstolen finner att det föreligger skäl att bevilja yrkandet om biotopskyddsdispens, under förutsättning att åtgärderna vidtas i enlighet med de av domstolen beslutade villkoren.

Artskyddsdispens Kommunen yrkar att mark- och miljödomstolen i första hand, med förklaring att artskyddsdispens inte erfordras, ska upphäva länsstyrelsens beslut och avslå kommunens ansökan om dispens från bestämmelser om artskydd. Kommunen yrkar i

Sid 17 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

andra hand att mark- och miljödomstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, ska meddela Kommunen dispens från bestämmelser om artskydd för utfyllnad av märtt av salamandrar och andra groddjur.

Erfordras artskyddsdispens? Större vattensalamander är fridlyst enligt 4a § artskyddsförordningen (2007:845), vilket bland annat innebär förbud mot att avsiktligt fånga eller döda djur (punkt 1), avsiktligt störa djur, särskilt under djurens parnings-, uppfödnings-, övervintringsoch flyttningsperioder (punkt 2), samt skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser (punkt 4). Som fortplantningsområde (reproduktionsplats) räknas lekvattnet och som artens vilo-/övervintringsplats bör betraktas den lokala populationens hemområde runt lekdammen, enligt Handbok för artskyddsförordningen del 1, Naturvårdsverket 2009:2. Märgelgraven och stenröset, inklusive omgivande träd- och buskridå bör därför anses utgöra fortplantningsområde och viloplats för större vattensalamander i detta fall. I punkt 4 är det fortplantningsområdets eller viloplatsens kontinuerliga ekologiska funktion som ska bedömas.

Av EU-domstolens domar i de förenade målen C-473/19 och C-474/19 (Skydda skogen) följer att förbuden i artskyddsförordningen aktualiseras så snart det finns en risk för skada för enskilda exemplar av djur. Förbuden gäller även om en arts bevarandestatus inte riskerar att påverkas negativt.

Mark- och miljödomstolen konstaterar att åtgärden i fråga innebär att flytta bl.a. större vattensalamandrar till en planerad damm i Kunskapsparken. Åtgärden innebär att groddjuren behöver infångas och att deras reproduktionsplats kommer förstöras. Att utföra åtgärden innebär en risk för skada för exemplar av djuren. Risken behöver inte innebära att bevarandestatusen påverkas negativt. Det behövs således artskyddsdispens för att få utföra de av kommunen planerade åtgärderna. Mark- och miljödomstolen konstaterar att det föreligger skäl att avslå kommunens förstahandsyrkande. (I sammanhanget kan konstateras att, för det fall domstolen skulle bifalla förstahandsyrkandet om bedömningen varit att någon artskyddsdispens inte behövs

Sid 18 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

för åtgärden, hade domstolen i så fall avvisat ansökan om den (icke erforderliga) aktuella dispensen.)

När kan artskyddsdispens ges? Avseende kommunens andrahandsyrkande konstaterar domstolen följande. En dispens får, enligt 14 § artskyddsförordningen, ges endast om det inte finns någon annan lämplig lösning, dispensen inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde, och dispensen behövs för att bl.a. av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse (c).

Finns det någon annan lämplig lösning? Kommunen har beträffande bedömningen om det föreligger någon annan lämplig lösning anfört bl.a. följande. De ytkrävande forskningsanläggningarna MAX IV och ESS läge nära staden bedöms ge sådana utvecklingsmöjligheter för kommunen att markanspråket kan anses motiverat. Exploateringen i anslutning till befintlig stadsinfrastruktur innebär också samordningsmöjligheter med redan utbyggda anläggningar och ianspråktagna resurser.

Mark- och miljödomstolen finner inte skäl att ifrågasätta kommunens bedömning att den planerade åtgärden inte kan utföras någon annanstans, och således att det inte föreligger något annat lämpligt alternativ som innebär mindre skada för artskyddet.

Försvårar åtgärden upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus? Avseende åtgärdens påverkan vad gäller upprätthållande av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde konstaterar domstolen att det är utrett i målet att biotopernas storlek och funktion inte är optimala och att åtgärden inte påverkar artens bevarandestatus på så sätt att den inte kan upprätthållas regionalt. Mark- och miljödomstolen konstaterar att kommunen har föreslagit åtgärder för att skydda samt kompensera för utfyllnad av märgelgrav samt för fångst och bortflyttande av groddjur. Dessa kan dock inte betraktas som skyddsåtgärder

Sid 19 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

och får enligt domstolens bedömning inte ligga till grund för tillåtlighetsbedömningen. Oaktat detta anser domstolen att åtgärden inte försvårar upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus.

Föreligger tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse? Kommunen har anfört att syftet med åtgärderna är att göra det möjligt att bebygga marken. Ett detaljplanearbete pågår för område norr om Nobelparken i Brunnshög. Planens syfte är att möjliggöra uppförandet av flerbostadshus, radhus, kontor och förskola. Mark- och miljödomstolen bedömer vidare att 14 § p. 3 c i artskyddsförordningen är tillämpbar i det aktuella fallet. Åtgärden avser bl.a. byggande av 140 nya bostäder vilka, utan dispensen, inte skulle kunna byggas. Kommunen har anfört att behovet av bostäder är stort i området, något domstolen saknar anledning att ifrågasätta.

Även om kraven på överskuggande allmänintresse ska sättas högt erinrar mark- och miljödomstolen om EU-domstolens avgörande i mål C-346/14 (Schwarze Sulm) där ledning kan fås avseende nivån på vad som är att betrakta som överskuggande allmänintresse. EU-domstolen fann att förutsättningarna fanns för att ett tillstånd ska kunna ges till en verksamhet som försämrar den ekologiska ytvattenstatusen då nybyggnation av ett småskaligt vattenkraftverk kan omfattas av ett allmänintresse av större vikt. Det framgår vidare av domen att vad som är ett allmänintresse av större vikt är upp till medlemslandet att avgöra. Mark- och miljödomstolen anser sammantaget att åtgärden därför måste betraktas som ett allt överskuggande allmänintresse. Hinder mot dispens föreligger inte till följd av detta rekvisit.

Med de skyddsåtgärder som kan föreskrivas bedömer domstolen sammantaget att det föreligger skäl att bevilja dispens för utfyllnad av märgelgrav tt av salamandrar och andra groddjur.

Sid 20 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

Villkor Skyddsåtgärder i form av reglering av tidsperioden då åtgärden inte får vidtas med hänsyn till häcknings- och lekperioder bör föreskrivas. Vidare bör det föreskrivas att åtgärderna får vidtas först när de åtagna kompensatoriska åtgärderna vidtagits.

Kompensationsåtgärder Kommunen har föreslagit åtgärder för att kompensera för borttagande av odlingsröset och utfyllnad av märgelgraven. Avseende märgelgraven har bl.a. följande åtgärder föreslagits. Kommunen planerar att plantera träd och annan grönska i ett nordsydligt grönstråk som förbinder Nobelparken med Kunskapsparken. Kommunen planerar även att anlägga nya dammar.

Avseende stenröset har kommunen föreslagit följande kompensationsåtgärder. Ett nytt stenröse dvs övervintringsröse kan läggas upp vid den nya dammen. Den befintliga stenen som plockas bort från befintligt stenröse återanvänds för ett nytt som anläggs intill dammen i Kunskapsparken. Kunskapsparken är en 21 hektar stor park som är anlagd i nordöstra delen av Brunnshög. I den delen av parken där stenröset är tänkt att läggas upp, är en damm som är tänkt som livsmiljö för grodor. Denna ligger belägen i parkens östra delar och ligger i en del av parken som även norr och öster om enligt översiktsplanen är tänkt som grönområde även efter det att Brunnshög är färdigbyggt.

Enligt 16 kap. 9 § miljöbalken får dispens förenas med skyldighet att vidta särskilda åtgärder för att kompensera intrånget i de allmänna intressen som verksamheten medför. Mark- och miljödomstolen anser att det finns skäl att kompensera intrånget med utgångspunkt från kommunens åtaganden på sätt som framgår av domslutet.

Slutsats Mark- och miljödomstolen finner att det föreligger skäl att bevilja kommunens yrkande avseende biotopskyddsdispens under förutsättning att föreskrivna skyddsåtgärder vidtas. Mark- och miljödomstolen finner att det föreligger skäl att bevilja kommunens andrahandsyrkande avseende artskyddsdispens, under förutsättning att

Sid 21 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3186-24 Mark- och miljödomstolen

åtgärderna vidtas i enlighet med de av domstolen beslutade villkoren. Vad parterna anfört i övrigt föranleder ingen annan bedömning. Mark- och miljödomstolen anser vidare att dispenserna ska förenas med krav på att intrånget i det allmänna naturvårdsintresset ska kompenseras med stöd av 16 kap. 9 § miljöbalken på sätt som framgår av domslutet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 28 mars 2025.

Lena Stjernqvist Carl-Philip Jönsson I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Lena Stjernqvist, ordförande, och tekniska rådet Carl-Philip Jönsson. Målet har handlagts av tingsnotarien Mika Strandberg.