M 5283-23

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandena.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Skogsstyrelsen har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom.

A.E. och P.E. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och m iljödomstolens dom.

Sveriges Ornitologiska Förening BirdLife Sverige (BirdLife) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Skogsstyrelsen har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.

Sammanfattad bedömning

Tillsammans med Länsstyrelsen i Västerbottens län har bedömningen gjorts att enskilda avverkningar i Västerbottens fjällkommuner med nuvarande avverkningstakt inte påverkar möjligheten att bibehålla den tretåiga hackspetten på en tillfredställande nivå lokalt och regionalt. Påverkan på enskilda individer/par lokalt har inte någon påverkan på nationell nivå. Inte heller enskilda avverkningar lokalt skulle kunna ha någon inverkan på artens möjlighet att finnas kvar inom sitt ursprungliga utbredningsområde. Den sammanvägda bedömningen är att det inte finns någon generell risk för att enskilda avverkningar i detta område (ovan och strax nedanför den fjällnära gränsen) skulle förändra populationsstatusen för arten. I Västerbottens fjällkommuner (speciellt väster om E45:an där detta ärende är lokaliserat) kan vi inte se att det finns någon risk för oersättliga habitatförluster. Detta grundar sig bland annat med utgångspunkten att omfattande arealer redan är skyddade, avverkningstakten i området understiger tillväxten samt att inväxning och utveckling av livsmiljöer ofta är kraftigt underskattad i bedömningar om skogsbrukets påverkan på fridlysta och hotade arter i skogen. Tretåig hackspett är i det aktuella landskapet så pass vanlig att den förekommer i en majoritet av alla avverkningsbara skogar. Enligt fågeldirektivet ska

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

tillräckligt varierande och stora livsmiljöer för fåglar skyddas, upprätthållas och bevaras, något som myndigheten bedömer är uppfyllt i denna del av landet. Det innebär att det inte är tillräckligt att enskilda revir kan komma att påverkas om störningen bedöms sakna betydelse för att upprätthålla populationen lokalt, regionalt och nationellt. Uppfattningen är också att skogsbruk i området kan bedrivas med den hänsyn som markägaren via ombud angett i den kompletterande hänsynsredovisningen som skickats in till myndigheten.

Populationsnivå

De länsvisa listor som tagits fram tillsammans med länsstyrelsen kan användas vid bedömning om arters behov av hänsyn i samband med skogsbruksåtgärder. Varje enskild art har diskuterats mellan de mest erkänt artkunniga personerna inom myndigheterna och relevanta forskningsstudier som finns tillgängliga har vägts in i bedömningen. I gruppen ingår tex en person som jobbat som artkonsulent på Artdatabanken och även medverkat i att ta fram den artvisa vägledningen för tretåig hackspett.

Av den artvisa vägledningen framgår att ”livskraftiga förekomster finns främst i norra Norrlands inland och i fjällnära skog”. Det stämmer inte att arten skulle ha genomgått en konstaterad ”kraftig minskning”. Artdatabankens siffror som pekar på att arten minskat med 29 (4–45) % procent under den senaste 15-årsperioden, uppfyller inte kraven på ”kraftig minskning” såsom Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket tillsammans tolkat innebörden. Startåret som ska användas i jämförelsen är 1980 (dvs samma som i artikel 12-rapporteringen till EU17). ”Kraftig minskning” definieras som att arten minskat ≥ 50 %. I den senaste artikel 12-rapporteringen hade tretåig hackspett minskat med 25 (10–40) % mellan åren 1980 och 2018 och kriteriet för ”kraftig minskning” är således inte uppfyllt. Data från svensk fågeltaxering 2022 visar inte på någon statistisk säkerställd förändring (enligt standardrutterna) för tretåig hackspett på nationell nivå eller på länsnivå. Med nuvarande avverkningsnivå finns således inget statistiskt tillförlitligt underlag som tyder på att någon populationsminskning av tretåig hackspett sker i Västerbottens län. Inget i resultatet från den senaste publiceringen (2023) av Svensk Fågeltaxering ändrar bedömningen kopplad till artens populationsstatus. Det behöver beaktas att minskningstakten är osäker. Enligt en studie

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

av Ferry et al (2021) underskattas populationen för tretåighackspett med nuvarande inventeringsmodell och den skulle kunna vara 3 till 5 gånger större i Västerbottens län.

Artskyddsförordningens förbud träffas när en avverkning bedöms påverka möjligheten att upprätthålla en arts population på en tillfredställande nivå lokalt, regionalt och nationellt. En kontinuerlig avverkning av habitat där det nu finns livskraftiga populationer (norra Norrlands inland) skulle kunna påverka populationen nationellt. Givet dagens avverkningstakt och lagstiftning, föreligger dock inte den risken. Det är däremot angeläget att bejaka att habitatförluster i övriga delen av landet där tretåig hackspett förekommer, inte fortgår. Dessa habitatförluster kan förutom en påverkan på arten på lokal nivå även påverka artens utbredningsområde, och därmed även förekomst på regional och nationell nivå.

Frivilligt avsatt och skyddad skog

I fjällkommunerna, speciellt i den fjällnära skogen finns höga andelar formellt skyddad skog. Enligt ekologisk forskning och teori minskar marginalnyttan av att spara ytterligare arealer i områden där det redan förekommer stora avsättningar. Vilhelmina kommun är t.ex. 21,7 % av landarealen formellt skyddad, och merparten är av sådan skogstyp som får anses vara högvärdiga habitat för bland annat tretåig hackspett. Inom drygt 6 km från den aktuella avverkningsanmälan ligger Gäddsjömyrans naturreservat som omfattar ca 7 000 hektar, där stora arealer med lämpligt habitat för den tretåiga hackspetten finns. Kloss i kloss med Gäddsjömyrans reservat ca 11 km från aktuell avverkningsanmälan ligger Blaikfjällets naturreservat som omfattar drygt 35 000 hektar. Blaikfjällets naturreservat ligger i sin tur kloss i kloss med Gitsfjällets naturreservat som omfattar drygt 45 000 hektar. Det är inte troligt att det i aktuellt område skulle finnas risk att det kommer bli brist på lämpligt habitat för den tretåiga hackspetten i och med den ansenliga arealen skyddad areal som finns i ärendets närhet.

Inom området för fjällnära skog får ansökningar med mycket höga naturvärden avslag. Under 2022 avslogs ca 83 % av den ansökta arealen i Västerbottens län, varav uppskattningsvis 70 % avslogs på grund av höga naturvärden. Korrelationen mellan områden som får avslag inom fjällnära skog och habitat som nyttjas av den tretåiga hackspetten är stark. Det finns således inga indikationer att avverkningstakten och

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

därmed habitatförluster i denna del av landet med nuvarande lagstiftning skulle öka framgent. Förutom den formellt skyddade arealen tillkommer också frivilliga avsättningar och hänsyn som lämnas vid avverkning.

Skogsålder och avverkningstakt

I Västerbottens län utgör 3,163 miljoner hektar produktiv skogsmark. Av dessa utgörs ca 1,3 miljoner hektar av granskogar, barrblandskogar och lövskogar som kan vara lämpliga habitat för tretåig hackspett. Hur stora områden den tretåiga hackspetten nyttjar för sitt revir är i stor utsträckning beroende på områdets livsmiljövärde. Arten föredrar områden med höga förekomster döende och döda träd. I de områden som är undantagna från skogsbruk finns starka skäl att förutsätta att livsmiljövärdet för den tretåiga hackspetten kommer att öka, då det finns en korrelation mellan ökad ålder och förekomst av döende/döda träd. Data från Riksskogstaxeringen visar att mängden död ved och arealen gammal skog (+140 år i boreal region) ökar på nationell nivå. På länsnivå ligger mängden död ved på en relativt oförändrad nivå, samtidigt som arealen gammal skog (+140 år) ökar något. Det finns inte någon indikation på att avverkningstakten inom den fjällnära skogen eller inom nordvästra Sverige skulle vara hög eller ökande mellan åren 1957 och 2014. Skogsstyrelsen genomförde en förnyad analys 2024 som visar på en fortsatt låg avverkningstakt i det för ärendet aktuella området. Enligt analysen har antalet hektar som avverkats i fjällnära skogar pendlat mellan cirka 1 000 och 2 000 hektar årligen sedan 2010 fram till 2023. Detta ska ställas i relation till att det finns ca 1,1 miljoner hektar produktiv skogsmark i de fjällnära skogarna. Skogsstyrelsen har dragit slutsatsen att det växer in arealer med lämpliga habitat i det aktuella området samt i länet som helhet. Någon analys av utvecklingen för gammal skog inom t.ex. 1–10 km från just det aktuella ärendet har dock inte gjorts, utan analysen är utförd på ett större landskapsavsnitt.

Yttrande från Länsstyrelsen i Västerbottens län

Skogsstyrelsen har begärt ett yttrande från Länsstyrelsen i Västerbottens län. Yttrandet, som är undertecknat av miljöhandläggare vid länsstyrelsen, har getts in till Mark- och miljööverdomstolen. Av yttrandet framgår i huvudsak följande. Det saknas statistiskt säkerställt inventeringsunderlag för arten i stora delar av Västerbottens län. Tretåig hackspett är lätt förbisedd under häckfågeltaxering som utförs under en mindre optimal

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

tid på året för inventering av hackspettar och antalet inrapporterade fynd i Artportalen är också glest fördelade. En annan svårighet är att avgränsa populationen för en så pass rörlig art med relativt god spridningsförmåga. Eftersom arten påverkas negativt av avverkning behöver försiktighetsprincipen tillämpas i oklara fall. Även om arten inte har en tillfredställande nivå i samtliga delar av länet hindrar inte den aktuella avverkningen med föreslagna hänsynsåtgärder att nivån lokalt kan återupprättas. Detta bör vara möjligt på grund av de stora arealer skyddade lämpliga habitat som finns i närområdet.

A.E. och P.E. har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen och därutöver instämt i Skogsstyrelsens yttranden samt i huvudsak tillagt följande.

Populationsnivå

Tretåig hackspett har enligt Skogsstyrelsens egen vägledning inte genomgått en konstaterad kraftig minskning. Skälet till att den tretåiga hackspetten är rödlistad det s.k. A-kriteriet, att den ska ha haft en betydande minskning utifrån den procent som används för rödlistning. Minskningen bedöms under en period motsvarande 3 generationer för arten, vilket för tretåig hackspett satts till 15 år. Rödlistningen gjordes under 2020 och minskningen bedömdes mellan 2003–2018. Mellan dessa år bedömdes den svenska populationen minska med 29 procent, och om en art minskar med minst 15 procent rödlistas den. Hade man gjort rödlistningen idag utifrån de senaste resultaten hade den tretåiga hackspetten sannolikt inte rödlistats. Svensk fågeltaxering började använda sina standardrutter år 1998 och det är först därefter det finns objektiva metoder att mäta detta. Sett över hela perioden från 1998 har den tretåiga hackspetten ökat i numerär, men det är inte en statistisk säkerställd ökning.

Svensk Fågeltaxering har gjort en beräkning av de senaste 15 årens standardrutter, 2009–2023, nationellt. Enligt dessa beräkningar visar trenden på en minskning nationellt på 0,3 procent och TRIM-analysen på att beståndet är stabilt (TRIM är programmet som Svensk Fågeltaxering använder vid sina beräkningar). Liknande siffror finns för trenden under perioden 2008–2022 som visar på en minskning nationellt på 1,5 procent. Enligt Artdatabanken är tretåig hackspett besvärlig att

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

analysera då den har en viss miljö för permanent förekomst, samtidigt som den uppträder opportunistiskt och häckar i större antal i samband med barkborreangrepp. Andra mer indirekta mått kan därför behöva användas, t.ex. habitatkvalitet. Det faktum att den tretåiga hackspetten uppträder opportunistiskt visar också att den utmärkt kan tillgodogöra sig nya områden som skapas vilket gör att ett specifikt område inte kan sägas vara avgörande för bevarandet på en tillfredsställande nivå. Ett sådant bevarande av livsmiljöer kan åstadkommas genom ett strategiskt arbete med exempelvis formellt skydd. Det kan göras på ett för markägaren proportionerligt sätt och är betydligt effektivare än ett ad hoc-mässigt skydd av vissa områden som blir aktuella för avverkning.

Vid bedömningen av vilka åtgärder som ska vidtas ska man beakta bl.a. ekonomiska krav, och vid bedömningen av nivån ska man även ta hänsyn till bl.a. kulturella behov. Den tillfredsställande nivån avgörs därmed inte utifrån endast huruvida arten är rödlistad eller inte, utan ska sättas även utifrån andra kriterier. För markägarna får förbuden enormt stora ekonomiska konsekvenser och ett förbud är därför inte förenligt med de ekonomiska kraven. Detsamma gäller svenskt skogsbruk i stort. Att bibehålla en nivå som är oförenlig med skogsbruk i stora delar av Sverige och särskilt i västra Västerbotten kan heller inte sägas beakta kulturella behov, då det i praktiken omöjliggör för många markägare att leva på sin jord och sin skog.

Frivilligt avsatt och skyddad skog

I Vilhelmina kommun är en mycket stor andel av arealen skyddad genom naturreservat eller genom att tillstånd till avverkning har nekats. Det innebär mycket god tillgång till lämpliga habitat för tretåig hackspett. Det kan i detta område inte förväntas vara tillgången på habitat som begränsar populationens storlek, om detta område avverkas finns andra möjliga områden som är lämpliga för tretåig hackspett. I skogsbruket innebär artskyddet att skogliga åtgärder ska anpassas så att det inte uppstår en förbjuden påverkan på fridlysta arter. Närheten till befintliga naturreservat måste beaktas och i det här fallet bör detta innebära en bedömning att en avverkning av skog utanför naturreservaten inte medför någon störning som har betydelse för att bibehålla fågelarten på en tillfredsställande nivå. Tillgången på lämpliga habitat är fortfarande tillräcklig för arten.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

Skogsålder och avverkningstakt

Beståndet av gammal skog ökar. Det faktumet att den tretåiga hackspetten uppträder opportunistiskt och kan trivas i olika miljöer gör att det inte ska läggas allt för stor vikt vid faktorer som t.ex. utvecklingen av kontinuitetsskogar. Utvecklingen för kontinuitetsskogar är positiv enligt data från Riksskogstaxeringen. Vad gäller hård död ved, som är mest relevant för tretåig hackspett, har den ökat från drygt 80 miljoner kubik 2008 till ca 120 miljoner kubik 2020 enligt SLU:s skogsdata 2023 med uppgifter från Svensk Riksskogstaxering.

Felaktig översättning av fågeldirektivet

Den svenska lydelsen av artikel 5 d fågeldirektivet avviker tydligt från lydelsen i andra språkversioner. Den svenska språkversionen använder formuleringen ”inte saknar betydelse”, medan övriga i utlåtandet diskuterade versioner samtliga använder begrepp som demonstrerar att störningen i fråga ska vara signifikant, betydande eller väsentlig. I enlighet med den tydliga majoriteten av språkversioner måste EU-lagstiftaren ha avsett att förbudet skulle utlösas först vid en väsentlig störning, vilket bekräftas av det nyligen avgjort målet från EU-domstolen C-784/23, Voore Mets. Diskrepansen har uppmärksammats av 2024 års skogspolitiska utredning, SOU 2025:93, vilken föreslår en ändring av artskyddsförordningen i detta avseende. Även den nu gällande lydelsen av artskyddsförordningen måste, med anledning av principen om lojalt samarbete och principen om direktivkonform tolkning, tolkas i ljuset av direktivet, så att en väsentlig påverkan krävs för att förbudet ska utlösas. Europeiska rådet har uppmärksammats på den felaktiga översättningen och uppgett att det kommer att utarbetas en rättelse till direktivet. Det finns inte några omständigheter som tyder på att de planerade avverkningarna kommer att ha någon sådan väsentlig påverkan.

BirdLife har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.

Populationsnivå

De data från Svensk Fågeltaxering som Skogsstyrelsen hänvisar till för påståendet att statistiskt säkerställd minskning för tretåig hackspett saknas på länsnivå är beräknade för perioden 2002–2020. Skulle i stället perioden 2010–2020 användas, så är den

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

negativa trenden definitivt statistiskt säkerställd. De värdekärnor där tretåig hackspett förekommer nedanför den fjällnära gränsen är oerhört viktiga för att arten över huvud taget ska finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde (vilket fågeldirektivet kräver). Detta har visats i en studie baserad på data från Svensk Fågeltaxerings standardrutter genomförda under perioden 2008–2017. I den jämfördes utbredning och täthet för tretåig hackspett beroende på om standardrutterna helt, delvis eller inte alls låg i de värdetrakter som Länsstyrelsen i Västerbottens län föreslagit. Såväl utbredningen som tätheten var högst inom och lägst utanför värdetrakterna.

BirdLife har tagit fram uppgifter om numerär och tätheter för relevanta arter på regional nivå som komplement till de artvisa vägledningar som Skogsstyrelsen publicerat. Sammanställningarna visar länsvis antal och förekomst av respektive art uppdelat på kategorierna allmän, tämligen allmän, sparsam, sällsynt och mycket sällsynt. Jämförelsen utgår från de länsvisa uppskattningarna som anges i Fåglarna i Sverige (Ottosson m.fl., Fåglarna i Sverige – antal och förekomst, SOF, Halmstad). Enligt dessa täthetsbedömningar anges tretåig hackspett som sparsamt förekommande i Västerbottens län. Tätheten av tretåig hackspett ligger i nedre delen av ”spannet” för sparsam, det vill säga närmare sällsynt än tämligen allmän. Utifrån ovanstående resonemang med väsentligt högre koncentration av lämpligt habitat för tretåig hackspett ovanför den fjällnära gränsen, kan man möjligen beteckna förekomsten som tämligen allmän ovanför den fjällnära gränsen, men definitivt inte nedanför densamma. Länsstyrelsen i Jämtlands län bedömer att tretåig hackspett inte har gynnsam bevarandestatus där. Jämtland har en helt jämförbar täthet som Västerbottens län (7,4 respektive 8,4 individer/kvadratmil).

Artikeln av Ferry m.fl. beskriver att kartläggning av ringhackade träd bekräftar nuvarande inventeringsmodell. Inte, som Skogsstyrelsen anför, att populationen i Västerbottens län skulle behöva räknas upp 3–5 gånger (utan i stället att populationstätheten bedöms vara ungefär tre gånger större ovan jämfört med nedanför fjällnäragränsen).

Länsstyrelsen i Västerbottens län motiverar inte hur populationen av tretåig hackspett ska kunna återupprättas efter minskning. Då det inte finns några indikationer som tyder

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

på att populationen skulle kunna växa inom de skyddade områden där den idag återfinns, måste avsaknaden av motivering till hur det annars skulle kunna ske anses vara besvärande, utifrån det faktum att kvalitativa habitat fortlöpande avverkas. En fortsatt minskning av högkvalitativa habitat för tretåig hackspett (och därmed även av populationen) kan således inte tillåtas.

Frivilligt avsatt och skyddad skog

Den omfattande utarmning av livsmiljöer som skett, och fortsatt sker, inom stora delar av den tretåiga hackspettens utbredningsområde, ska ligga till grund för att konstatera att de delar av populationen som hittills inte varit utsatta för ett lika högt tryck måste tillskrivas ett extra högt värde i avseendet att bevara eller återupprätta artens bevarandestatus på/till en tillfredsställande nivå. Skogsstyrelsens resonemang att andelen skyddad skog i Vilhelmina kommun är jämförelsevis hög kan därvid inte tillskrivas något betydande värde. Därtill bör nämnas att frivilligt avsatta hänsynsytor (som Skogsstyrelsen också hänvisar till) inte har något juridiskt skydd och att domstolen därför svårligen kan ta dem i beaktning vid bedömning av upprätthållandet av KEF för berörda arter. I praktiken står det nämligen markägaren helt fritt att ”omplacera” sådana frivilliga avsättningar till annan (del av) fastighet, varför den frivilligt avsatta skogsarealen således kan avverkas redan ”imorgon”. Inte heller FSCcertifieringen eller bolagens/verksamhetsutövarnas interna skogliga strategier.

Skogsålder och avverkningstakt

Tretåig hackspett har drabbats av omfattande habitatförlust och fragmentering nedanför den fjällnära gränsen och har enligt Svensk Fågeltaxering en negativ trend nedanför den fjällnära skogen. En sammanställning av data från SLU:s Skogsdata för 2021 visar att 73 % av det effektiva och långsiktiga habitatet för tretåig hackspett ligger ovanför den fjällnära gränsen och endast 27 % nedanför samma gräns. Räknas detta om utifrån den totala arealen skogsmark som finns ovanför och nedanför den fjällnära gränsen, varefter lämpligt habitat divideras med den totala skogsarealen, blir skillnaden i täthet av habitatkvalitet mycket stor. Hela 76 % av skogsmarken ovanför den fjällnära gränsen har god habitatkvalitet, medan endast 4 % nedanför den fjällnära gränsen.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

Det är alltså i den typen av områden som avverkningsområdet utgör som en fast, stadigvarande förekomst av tretåig hackspett kan finnas och det är från den typen av förekomster som (vissa) individer kan sprida sig och uppträda mer ”opportunistiskt” vid uppkomst av stormfällen, brandfält eller granbarkborreangrepp i andra områden. Det framgår av SLU Artfakta att den tretåiga hackspetten i grunden är en stannfågel (om livsmiljön är tillräckligt god), men att invasionsartade rörelser också förekommer. De flesta individer är mycket trogna sina revir.

Det är riktigt att det finns en korrelation mellan beståndsålder och beståndets lämplighet som habitat för tretåig hackspett. Den kan dock inte vara så stark att Skogsstyrelsens slutsats kan antas vara korrekt. Skattningarna som avses baseras på data från riksskogstaxeringen (från 2008 och framåt), som lägger väldigt stor vikt vid grundytevägd beståndsålder vid klassningen. Den genomsnittliga trädåldern och beståndsåldern kan dock inte användas som proxy för olikåldrig, naturligt föryngrad naturskog med lång kontinuitet och långsamt avdöende träd, så kallade kontinuitetsskogar. Många av de skogar med hög grundytevägd beståndsålder som Skogsstyrelsen, med anledning av just åldern, hänvisar till skulle utgöra lämpliga livsmiljöer för tretåig hackspett, innehåller i stället livsmiljöer av låg kvalitet för arten, eftersom de har varit avverkade och inte har getts möjlighet att återskapa sådana naturvärden som krävs för att tretåig hackspett ska kunna leva där. Trädens medelålder kan vara hög bland annat med anledning av att yngre träd och buskskikt har röjts bort. Det är väldokumenterat att kontinuitetsskogar har minskat påtagligt under lång tid. Det är en trend som omfattar hela landet, även Västerbottens skogar. I kontinuitetsskogar finns en variation av olikåldriga träd, från små unga skott ända upp till gamla träd som grott för flera hundra år sedan. Det kan också ha inträffat naturliga störningar (eller historiskt extensiv markanvändning vars spår gradvis har försvunnit) som påverkar den genomsnittliga medelåldern. Den definition som regeringen och Skogsstyrelsen förespråkar medför att många av Sveriges finaste ur- och gammelskogar inte kvalificeras som ”gammal skog”.

Huvuddelen av de skogar som Skogsstyrelsen hänvisar till som livsmiljöer för tretåig hackspett är homogeniserade och saknar helt eller delvis viktiga strukturer och karaktärer som kännetecknar kontinuitetsskogar. Det stämmer inte att den aktuella

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

avverkningstakten i området medför att skogar i åldersspannet 41–80 år ökar och att detta skulle tala för att någon risk för utarmning eller försämring av livsmiljöer för tretåig hackspett inte föreligger med dagens skogsbruksintensitet. Ytterligare avverkningar i det aktuella området riskerar att ödelägga kontinuerlig ekologisk funktion, KEF, och framtida häckningsmöjligheter för tretåig hackspett utanför juridiskt skyddade områden. Enbart juridiskt skyddade områden är helt otillräckliga för att på sikt upprätthålla nödvändiga populationer av mer hänsynskrävande arter. På grund av omfattande avverkningar i omgivningarna runt den aktuella avverkningsanmälan råder avsevärd brist på äldre grandominerad skog, vilket den tretåiga hackspetten kräver för att överleva. Det ökade behovet av skogsråvara och omfattningen av aktuell avverkningstakt innebär en fortsatt (och sannolikt accelererad) minskning av habitat med höga livsmiljövärden för tretåig hackspett. Sådana bildas nämligen oerhört mycket långsammare jämfört med hur snabbt de i dagsläget avverkas. Den planerade avverkningen har betydelse för KEF för tretåig hackspett i Västerbotten, i synnerhet om den sätts i samband med alla övriga avverkningar av artens livsmiljöer. Betraktelsen av artförekomst och planerad avverkning måste därvid göras på samma skala. I annat fall görs (den felaktiga) tillämpningen av ”fragmenteringsprincipen”, som innebär ignorering av en verksamhets påverkan så länge man bryter ner den i tillräckligt små delar. Därigenom skulle i princip all skogsavverkning vara tillåten, trots att det på sikt skulle innebära utrotning av ett stort antal arter.

Samtliga parter har inkommit till domstolen med kartmaterial, statistik i form av tabeller och diagram samt rapporter m.m.

REMISSYTTRANDE I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Mark- och miljööverdomstolen har inhämtat remissyttrande från Länsstyrelsen i Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har anfört följande. Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen har en regelbunden dialog om vilka fågelarter som inte bedöms ha en tillfredsställande populationsnivå i Västerbottens län. Deras gemensamma bedömning är att tretåig hackspett har en tillfredsställande populationsnivå väster om E45:an. Denna

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

bedömning baserar sig på det underlag som Skogsstyrelsen har redogjort för i målet. Länsstyrelsens bedömning är att den aktuella avverkningen med föreslagna hänsynsåtgärder inte hindrar den tretåiga hackspettens populationsnivå från att bibehållas eller återupprättas lokalt och regionalt. I närområdet finns stora arealer skyddade lämpliga habitat med en, enligt länsstyrelsens mening, stark och kontinuerlig förekomst av arten. Den enskilda avverkningen anses därför sakna avgörande betydelse för artens populationsnivå.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen har handlagt målet gemensamt med mål nr M 1896-24, M 5743-23 och M 12216-23, i vilka motsvarande fråga aktualiserats inom samma geografiska område. Dom har denna dag meddelats även i dessa mål.

Tillämpliga bestämmelser

A.E. och P.E. har till Skogsstyrelsen anmält ett område om 37,6 hektar på fastigheten A i Vilhelmina kommun för föryngringsavverkning. Frågan i målet är om utredningen är tillräcklig för att bedöma om den aktuella avverkningen, med de åtaganden som markägaren gjort, riskerar att strida mot artskyddsbestämmelserna för tretåig hackspett.

Tretåig hackspett finns upptagen i bilaga 1 i EU:s fågeldirektiv och omfattas av fridlysningen av vilda fåglar i 4 § artskyddsförordningen. Liksom för alla vilda fåglar, även de som inte är upptagna på bilaga 1, är det därmed bland annat förbjudet att avsiktligt förstöra eller skada den tretåiga hackspettens bon eller ägg. Det är också förbjudet att avsiktligt störa den, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, om inte störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av arten på en tillfredsställande nivå, särskilt utifrån ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, eller återupprätta populationen till den nivån (se 4 § första stycket andra och

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

fjärde punkten). Bestämmelsen genomför artikel 5 i fågeldirektivet utifrån den språkversion som gällde före rättelsen den 3 november 2025. Av artikeln framgår efter rättelsen att det är förbjudet att a) avsiktligt döda eller fånga sådana fåglar oavsett vilken metod som används b) avsiktligt förstöra eller skada deras bon och ägg eller bortföra deras bon, och d) avsiktligt störa dessa fåglar, särskilt under deras häckningsoch uppfödningsperiod, i den utsträckning en sådan störning är av väsentlig betydelse med hänsyn till syftet med detta direktiv.

EU-domstolen har dom den 1 augusti 2025 i mål C-784/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Riigikohus (Högsta domstolen, Estland), i målet OÜ Voore Mets, AS Lemeks Põlva mot Keskkonnaamet uttalat att begreppet ”avsiktligt” i artikel 5 i fågeldirektivet ska anses ha samma betydelse som i artikel 12 i livsmiljödirektivet. Domstolen uttalar att när det gäller kravet på avsiktlighet i artikel 5 a, b och d i fågeldirektivet, ska det påpekas att det vid tolkningen av artikel 12.1 a–c i livsmiljödirektivet av domstolen tidigare har slagits fast att det för att kravet på avsiktlighet ska anses vara uppfyllt krävs att personen i fråga har velat fånga eller döda ett exemplar av en skyddad djurart, störa en sådan djurart eller förstöra ägg, eller åtminstone godtagit risken för en sådan fångst, ett sådant dödande eller störande eller att ägg förstörs. Härav följer, enligt domstolen, att förbuden i artikel 5 a, b och d i fågeldirektivet inte endast är tillämpliga på mänsklig verksamhet som syftar till att fånga, döda och störa fåglar eller förstöra eller skada deras bon eller ägg, utan även på mänsklig verksamhet som, där ett sådant syfte inte är uppenbart, innebär ett godtagande av risken för att fåglar fångas, dödas eller störs eller att deras bon och ägg förstörs eller skadas (se p 46, 47 och 49).

Domstolen har vidare i ovan nämnd dom uttalat att det är endast i artikel 5 d i fågeldirektivet som det föreskrivs att förbud som avses i denna bestämmelse – nämligen mot att avsiktligt störa fåglar, särskilt under häcknings- och uppfödningsperioder – ska tillämpas ”i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med direktivet” (se p 50). Tillägget ”i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med direktivet” i artikel 5 d i nämnda direktiv ska tolkas så att störningar, särskilt under häcknings- och uppfödningsperioden, ska förbjudas i den mån de har en betydande inverkan på målet att behålla populationen av nämnda

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

fågelarter på en tillfredsställande nivå, eller att återställa populationen till en sådan nivå (se p 51).

Utgångspunkter vid prövningen

Ansvarsfördelningen mellan verksamhetsutövaren och staten när det gäller underlaget vid en avverkningsanmälan har berörts i ett flertal utredningar (se SOU 2021:51 s. 886–888, 893 och 896, SOU 2020:73 s. 774 samt SOU 2024:91 s. 272). Ett synsätt som redovisas är att verksamhetsutövaren ansvarar för att ta fram platsspecifikt underlag om påverkan på arter och behovet av skyddsåtgärder medan Skogsstyrelsen, utifrån en samordnande funktion inom skogsbruket, ansvarar för att tillhandahålla övergripande information om arters ekologi och skyddsbehov i landskapet (se SOU 2021:51 s. 893).

Inledningsvis behöver en bedömning göras av om den planerade avverkningen aktualiserar något av förbuden i 4 § artskyddsförordningen. Mark- och miljödomstolen har i sin dom angett att det är främst 4 § första stycket fjärde punkten artskyddsförordningen (avsiktlig störning av fågeln) som aktualiseras i målet. Det är också den bestämmelse om mark- och miljödomstolen lagt till grund för sin prövning.

Det är ostridigt mellan parterna att det avverkningsanmälda området innehåller sådana naturtyper som utgör lämpliga livsmiljöer för tretåig hackspett och att arten förekommer inom området i fråga. Av den artvisa vägledningen för tretåig hackspett som Artdatabanken tagit fram på uppdrag av Skogsstyrelsen framgår att den tretåiga hackspetten har stora arealkrav och höga krav på sin livsmiljö där ökad fragmentering till följd av avverkningar medför en förlust av viktiga miljöer. Arten är en prioriterad art för hänsyn inom skogsbruket. Enligt vägledningen har arealen naturskogsmiljöer med barrskogsdominerade olikåldriga bestånd i stora delar av landet blivit för små och isolerade för att kunna upprätthålla stabila populationer. (Se SLU Artdatabanken (2025) Artfakta: tretåig hackspett).

Under Skogsstyrelsens handläggning av avverkningsanmälan har A.E. och P.E. åtagit sig att lämna ca 25 % av det avverkningsanmälda området som

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

hänsynsytor, av vilka vissa angetts även syfta till att minska den negativa påverkan på bland annat tretåig hackspett. Någon inventering av området i syftet att närmare utreda förekomsten av tretåig hackspett eller på vilket sätt området utnyttjas av fågeln har emellertid inte utförts under ärendets handläggning hos Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen har under handläggningen av ärendet varit på platsbesök vid två tillfällen. Några anteckningar om vilka iakttagelser som gjorts vid besöken har enligt vad som framgår av utredningen inte upprättats.

Vid prövning av en anmälan måste en bedömning göras av skyddade arters förekomst i området, om dessa arter påverkas av avverkningen och, om så är fallet, vilka skyddsåtgärder som kan föreskrivas för att skada inte ska uppstå. För detta ändamål måste finnas underlag som medger en tillräckligt säker bedömning av risken för påverkan på skyddade arter (se t.ex. MÖD 2013:13 och Mark- och miljööverdomstolens domar den 12 juli 2021 i mål nr M 3276-20 och den 8 juni 2023 i mål nr M 293-22).

När det kan konstateras att en åtgärd kommer att utgöra en avsiktlig störning finns anledning att ta ställning till om något av undantagen i 4 § första stycket fjärde punkten a) eller b) artskyddsförordnigen är tillämpligt, dvs om störningen saknar betydelse för att bibehålla eller återupprätta arten på en tillfredsställande nivå i dess naturliga utbredningsområde. Mark- och miljööverdomstolen har i tidigare avgöranden uttalat att det för att bedöma huruvida en population av en fågelart kan bibehållas på eller återupprättas till en tillfredsställande nivå krävs att arten långsiktigt kan finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. Bedömningen av lokala förekomster och regional status behöver beaktas i förhållande till förekomsten på nationell nivå. (Se bl.a. rättsfallet MÖD 2024:24).

Populationsnivån för tretåig hackspett

Förbudet att störa vilda fåglar gäller inte om störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå (4 § första stycket fjärde punkten a) artskyddsförordningen). Mark- och miljööverdomstolen har tidigare konstaterat att populationen av tretåig hackspett inte befinner sig på en

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

tillfredsställande nivå nationellt (se rättsfallet MÖD 2024:24). I målet har Skogsstyrelsen anfört att tretåig hackspett har en tillfredställande populationsnivå i fjällkommunerna i Västerbottens län väster om E45:an, i den fjällnära skogen och strax nedanför densamma, där avverkningsområdet är beläget. Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen i Västerbottens län menar vidare att nivån dock inte är tillfredsställande i övriga delar av Västerbottens län men att enskilda avverkningar i Västerbottens fjällkommuner med nuvarande avverkningstakt inte påverkar möjligheten att bibehålla den tretåiga hackspetten på en tillfredställande nivå lokalt och regionalt, att påverkan på enskilda individer/par lokalt inte har någon påverkan på nationell nivå och att enskilda avverkningar lokalt inte skulle kunna ha någon inverkan på artens möjlighet att finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. BirdLife menar att nivån inte kan anses tillfredsställande, varken på lokal, regional eller nationell nivå.

Vid implementeringen av fågeldirektivet har uttalats att exempel som kan tala för att populationsnivån inte är tillfredsställande är att den aktuella fågelarten är nationellt rödlistad, finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1 eller att populationen har genomgått en konstaterad kraftig minskning (se FM 2022:5 s. 4). Den tretåiga hackspetten är, som framgår ovan, upptagen på bilaga 1 till fågeldirektivet. Arten är nationellt rödlistad och klassificerad som nära hotad.

I Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets gemensamma riktlinjer för bedömning av artskydd i skogsbruket hänvisas det till Svensk fågeltaxering och till Skogsstyrelsens vägledning för hänsyn till fåglar för bedömning av vilka fågelarter som inte förekommer på en tillfredsställande nivå (se riktlinjerna avsnitt 4.3.6). Av Skogsstyrelsens vägledning för hänsyn till fåglar, tretåig hackspett, 2016-06-21, framgår att livskraftiga förekomster av arten främst finns i norra Norrlands inland och i fjällnära skog. Enligt uppgifter i Artdatabanken löper det huvudsakliga utbredningsområdet från mellersta Värmland, Dalarna och Gästrikland norrut till finska gränsen, med den främsta livsmiljön inom den fjällnära skogen. Arten har på många håll minskat kraftigt, eller helt försvunnit, under senare hälften av 1900-talet. I Västerbotten uppskattades populationsminskningen till 35 % mellan 1994 och 2004. (Se SLU Artdatabanken (2025) Artfakta: tretåig hackspett).

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

Skogsstyrelsen har anfört att data från svensk fågeltaxering 2022 inte visar på någon statistiskt säkerställd förändring för tretåig hackspett enligt standardrutterna på nationell nivå eller på länsnivå. Denna bedömning vidhåller Skogsstyrelsen även i förhållande till 2023 års fågeltaxering, som tillförts målet av Mark- och miljööverdomstolen. Av uppgifter i den senaste fågeltaxeringen framgår att en statistiskt säker minskning av populationen i de norra delarna av landet där majoriteten av de tretåiga hackspettarna förekommer har skett mellan 2002 och 2023. Ett positivt mönster, dock utan statistisk säkerhet, redovisas i samma taxering ovan gränsen för fjällnära skog. Nedom samma gräns finns en statistiskt säker minskning som motsvarar en total nedgång på 52% under de senaste drygt 22 åren. En marginell uppgång/avstannande av minskningen ses nedom gränsen för fjällnära skog under de allra senaste åren. Större delen av den lilla uppgång som också ses nationellt i det allra senaste har skett i den fjällnära skogen. (Se Lunds universitet, Övervakning av fåglars populationsutveckling, Årsrapport 2023 s. 27.)

Även med beaktande av ett visst positivt mönster i den fjällnära skogen anser Markoch miljööverdomstolen att populationsnivån för tretåig hackspett inom dess naturliga utbredningsområde inte kan anses finnas på en tillfredsställande nivå i det avseende som avses i fågeldirektivet och artskyddsförordningen.

Återupprättande av populationen till en tillfredsställande nivå

Förbudet att störa vilda fåglar gäller inte om störningen saknar betydelse för att, för en fågelart som inte når upp till en tillfredsställande nivå, återupprätta populationen till en sådan nivå (4 § första stycket fjärde punkten b) artskyddsförordningen). Mark- och miljööverdomstolen har ovan bedömt att populationen av tretåig hackspett inte är på en tillfredsställande nivå i det avseende som avses i fågeldirektivet och artskyddsförordningen. Frågan är då om den planerade avverkningen saknar betydelse för att återupprätta populationen till en tillfredsställande nivå.

För att kunna bedöma den aktuella avverkningens betydelse för den tretåiga hackspettens samlade livsmiljö, och därmed möjligheten att arten återupprättas till en tillfredsställande nivå, krävs att det finns tillräcklig utredning om avverkningsområdets

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

betydelse för arten. Därutöver behövs tillräcklig utredning av de faktiska förutsättningarna för att tillgodose artens behov av livsmiljö i anslutning till det område där avverkningsområdet är beläget. För att den aktuella avverkningen ska sakna betydelse för möjligheten att återupprätta populationen till en tillfredsställande nivå krävs att de kvarvarande livsmiljöerna är tillräckligt stora och belägna på ett sådant sätt i förhållande till avverkningsområdet att de, trots avverkningen, möjliggör den kontinuerliga ekologiska funktionen för den tretåiga hackspetten. Utredningen behöver utgå från förutsättningarna i direkt anslutning till det avverkningsanmälda området och beakta kumulativa effekter av såväl fragmentering av livsmiljöer genom andra avverkningar som skyddad och frivilligt avsatt skog i anslutning till detta område.

Såväl formellt skyddad som frivilligt avsatt skog bör kunna beaktas i bedömningen av om det trots avverkningen finns tillräckliga livsmiljöer för tretåig hackspett för att möjliggöra att populationen återupprättas till en tillfredsställande nivå. Det kartmaterial som Skogsstyrelsen har inkommit med över frivilligt avsatt och formellt skyddad skog utgör en viktig del i ett sådant underlag. Skogsstyrelsen har även inkommit med relevanta uppgifter om Gäddsjömyrans, Blaikfjällets och Gitsfjällets naturreservats arealer och avstånd i förhållande till avverkningsområdet. Motsvarande information om skyddad skog och dess arealer har i viss utsträckning funnits att tillgå i rapporten Skyddad natur (2022-12-31). Det krävs emellertid dessutom att underlaget visar att skyddade och frivilligt avsatta områdena faktiskt innehåller tillräckligt omfattande arealer av lämplig livsmiljö för den tretåiga hackspetten och att dessa bidrar till den kontinuerliga funktionen med hänsyn tagen till andra avverkningar i området.

Vid en sammantagen bedömning av den utredning som inkommit i målet anser Markoch miljööverdomstolen att utredningen saknar tillräcklig geografisk koppling till det avverkningsanmälda området för att den ska kunna ligga till grund för en bedömning av avverkningens påverkan på den tretåiga hackspettens livsmiljö och därmed artens möjlighet till återupprättande till en tillfredsställande nivå. Eftersom nödvändig utredning saknas för att bedömningen av påverkan alls ska låta sig göras, saknas skäl för domstolen att närmare gå in på den språkliga utformningen av den svenska

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

översättningen av artikel 5 d i fågeldirektivet och dess implementering genom artskyddsförordningen.

Sammanfattande bedömning

Mark- och miljööverdomstolen gör sammantaget bedömningen att den planerade avverkningen kan komma att utgöra en åtgärd som strider mot förbuden i artskyddsförordningen. Det saknas tillräcklig utredning om avverkningsområdets betydelse för arten. Det saknas även tillräcklig utredning beträffande möjliga livsmiljöer i form av formellt skyddad och frivilligt avsatt skog i anslutning till det planerade avverkningsområdet. I brist på en sådana utredningar är det inte heller möjligt att bedöma om de hänsynstaganden som verksamhetsutövaren åtagit sig är tillräckliga. Överklagandena ska därför avslås och mark- och miljödomstolens dom står därmed fast. Det av mark- och miljödomstolen meddelade förbudet mot de anmälda avverkningsåtgärderna gäller sålunda till dess Skogsstyrelsen på nytt avgjort ärendet.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, tekniska rådet Annika Billstein Andersson, hovrättsrådet Catharina Adlercreutz, referent (skiljaktig), och f.d. hovrättsrådet Gösta Ihrfelt.

Föredragande har varit Elin Fockström Haubitz.

Skiljaktig mening, se nästa sida.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

SKILJAKTIG MENING I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Hovrättsrådet Catharina Adlercreutz vill bifalla överklagandena och anför följande.

Det är i målet klarlagt att tretåig hackspett finns i avverkningsområdet och att det är en lämplig livsmiljö för arten.

Skogsstyrelsen och länsstyrelsen har tillsammans bedömt att enskilda avverkningar i Västerbottens fjällkommuner väster om E45:an med nuvarande avverkningstakt inte påverkar möjligheten att bibehålla den tretåiga hackspetten på en tillfredställande nivå lokalt och regionalt. Påverkan på enskilda individer/par lokalt har inte någon påverkan på nationell nivå. Inte heller enskilda avverkningar lokalt skulle kunna ha någon inverkan på artens möjlighet att finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. Den sammanvägda bedömningen är att det inte finns någon generell risk för att enskilda avverkningar i detta område skulle förändra populationsstatusen för arten eller skulle utgöra risk för oersättliga habitatförluster. Skogsstyrelsen har i Mark- och miljööverdomstolen inkommit med den utredning som legat till grund för myndighetens bedömning och här också närmare redovisat sin bedömning av förekomsten på lokal nivå gentemot den nationella nivån. Frågan är om den utredning som finns i målet är tillräcklig för att göra en bedömning av den aktuella avverkningens risk för skada på arten.

Trakten ska drivas under vintern vilket innebär att det inte är fråga om störningar under den tretåiga hackspettens häcknings- och uppfödningsperiod. I bedömningen av om förbudet i 4 § första stycket 4 artskyddsförordningen aktualiseras ingår därmed endast att bedöma om avverkningen med tagen hänsyn utgör en avsiktlig störning och i så fall om störningen kommer att påverka populationsnivån.

Utgör avverkningen en avsiktlig störning av den tretåiga hackspetten?

Mot bakgrund av att det saknas inventering av området i syftet att närmare utreda förekomsten av tretåig hackspett och på vilket sätt området utnyttjas av fågeln finns anledning att utgå ifrån att avverkningen kommer att utgöra en avsiktlig störning av

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

arten. Frågan är då om något av undantagen i 4 § första stycket 4 a) eller b) artskyddsförordnigen är tillämpligt, dvs om störningen saknar betydelse för att bibehålla eller återupprätta arten på en tillfredsställande nivå och därmed kan godtas.

Kan störningen godtas med stöd av undantagen?

Tretåig hackspetts populationsnivå

Jag instämmer med majoritetens bedömning att den tretåiga hackspetten inte kan anses vara på en tillfredsställande nivå i artskyddsförordningens och fågeldirektivets mening. Frågan blir då om den aktuella avverkningen får betydelse för möjligheten att återupprätta en tillfredsställande nivå det naturliga utbredningsområdet i landet eller om undantaget i 4 § första stycket 4 b) artskyddsförordningen blir tillämpligt. Mot bakgrund av vad som anförts angående den svenska översättningen av fågeldirektivet ser jag anledning att kommentera att artskyddsförordningens lydelse bör tolkas utifrån samtliga språkversioner av fågeldirektivet. Den rättelse som gjorts av den svenska språkversionen får därmed ingen nämnvärd betydelse för domstolens bedömning. Störningsförbudet är endast tillämpligt i den mån störningen har en betydande inverkan på målet att behålla populationen av en viss fågelart på en tillfredsställande nivå, eller att återställa populationen till en sådan nivå.

Får avverkningen en betydande inverkan på målet att återupprätta populationsnivån

till en tillfredsställande nivå?

Liksom majoriteten anser jag att såväl formellt skyddad som frivilligt avsatt skog bör kunna beaktas i bedömningen av om det trots avverkningen finns tillräckliga livsmiljöer för tretåig hackspett för att möjliggöra att populationen återupprättas på en tillfredsställande nivå. I frågan om utredningen är tillräcklig för att bedöma om avverkningen får en betydande inverkan på populationsnivån gör jag dock en annan bedömning än majoriteten. I den bedömningen gör jag följande överväganden.

Det är som konstaterats klarlagt utifrån skogens typ och ålder att avverkningsområdet är en lämplig livsmiljö för tretåig hackspett. Ringhack har hittats på flera ställen vilket indikerar att tretåig hackspett använder området som revir och/eller häckningsplats. Området är dessutom utpekat som särskilt lämpligt i Birdlifes habitatmodellering. Av

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

utredningen framgår att hur stora områden den tretåiga hackspetten nyttjar för sitt revir i stor utsträckning är beroende på områdets livsmiljövärde. Arten föredrar områden med höga förekomster döende och döda träd. Frågan blir då om förstörelse av livsmiljön inom avverkningsområdet får en betydande inverkan på målet att återupprätta populationsnivån till en tillfredsställande nivå i dess naturliga utbredningsområde eller om det finns tillräckligt med annan lämplig livsmiljö för arten.

Angelägna åtgärder för att skydda tretåig hackspett utöver att skydda värdefull skog generellt är att det i skogsområden nedanför fjällgränsen lämnas ordentligt breda kantzoner mot t.ex. myrar, sjöar, åar och fäbodar och att sumpskogar sparas. Rasbranter, raviner och platåberg ska helt undantas från skogsbruk (Se SLU Artdatabanken (2025) Artfakta: tretåig hackspett).

Markägaren har i anmälan markerat på bifogad karta vilka områden som är tänkta att avsättas av hänsyn till naturvårdande skötsel och vilken hänsyn som ska tas. Hänsynen motsvarar de åtgärder som angetts vara angelägna för att skydda arten. Därtill ska döda träd, trädsamlingar, naturliga högstubbar, tillskapade högstubbar samt hassel, rönn och sälg lämnas kvar. Försvagade eller döende träd sparas. Stor hänsyn tas vid block och lodytor, där skog lämnas som beskuggar dessa element. Stora hänsynsytor med trädgrupper i anslutning till kvarvarande äldre bestånd lämnas, särskilt av äldre gran och lövträd. Trädgrupper som innehåller inslag av löv/björk lämnas orörda. Bedömd andel av områdets areal som lämnas i anslutning till avverkning är 25 procent. Inga skogsvårdsåtgärder ska genomföras under störningskänslig tid och trakten ska drivas under vintertid.

Skogsstyrelsen har inför sin bedömning vid två tillfällen gjort fältbesök på det aktuella avverkningsområdet. Vilka iakttagelser som gjorts finns såvitt känt inte antecknat. Skogsstyrelsen menar dock att den hänsyn som markägaren uppger kommer att lämnas överstiger den nivå som myndigheten skulle kunna kräva med hänsyn till natur- eller kulturmiljön. Min bedömning är att även om det inte angetts att hänsyn tas specifikt för den tretåiga hackspetten är det sådan hänsyn som gynnar tretåig hackspett och som efterfrågas som åtgärd för den arten vilket i sig begränsar graden av störning.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

Av Svensk fågeltaxering på länsnivå framgår enligt standardrutterna ingen säkerställd minskning av populationen tretåig hackspett i Västerbottens län. Det har skett en viss uppgång i den fjällnära skogen och en viss nedgång i det större utbredningsområde som ligger nedanför den fjällnära skogen. Avverkningsområdet ligger strax nedanför gränsen till den fjällnära skogen. Skogsstyrelsen har tillsammans med länsstyrelsen bedömt att populationen är livskraftig i den del av Västerbottens län som ligger inom den fjällnära skogen och strax nedom densamma (väster om E45:an) och att påverkan på enskilda individer/par inte påverkar möjligheten att behålla den befintliga nivån lokalt och regionalt.

Av utredningen framgår att det finns en stor andel skyddade områden i nordvästra Sverige. Avverkningsanmälan ligger ca 6 km från flera sammanhängande naturreservat, som tillsammans omfattar ca 87 000 hektar, där stora arealer med lämpligt habitat för den tretåiga hackspetten finns. Av Skogsstyrelsens underlag för bedömning framgår att arealen gammal skog ökar tydligt inom området för nordvästra Sverige samt inom Västerbottens län som helhet. Skogsstyrelsen menar att utifrån den forskning som finns på området finns det starka skäl att förutsätta att livsmiljövärdet för den tretåiga hackspetten kommer att öka i de områden som är undantagna från skogsbruk eftersom det finns en korrelation mellan ökad ålder och förekomst av döende/döda träd. Samma arealer skulle således på sikt kunna inrymma ett större antal revir. Habitatvärdet för den tretåiga hackspetten utvecklas i takt med att skogen åldras. Även skogar yngre än 140 år kan vara av stor betydelse för tretåig hackspett för födosök och livsmiljö, när sådana skogar ingår i den mosaik av olikåldriga skogar som förekommer i det aktuella landskapet. Den aktuella avverkningstakten i området medför att skogar i åldersspannet 41–80 år ökar. Jag ser inte skäl att ifrågasätta dessa uppgifter.

Av i målet ingivet kartmaterial bl.a. från Skogsstyrelsens karttjänster ges därtill en bild av det område som ligger i direkt anslutning omkring avverkningsanmälan och hur det ansluter till de skyddande områdena i närheten, som visar genomförda avverkningar, avverkningsanmälningar och områden med lämpliga habitat för tretåig hackspett. Av materialet framgår vidare att avverkningsområdet angränsar direkt till ett område som enligt Birdlifes habitatmodellering utgör särskilt lämpligt habitat för tretåig hackspett.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

Mot denna bakgrund menar jag att utredningen i målet, trots avsaknad av inventering av avverkningsområdet i syftet att närmare utreda förekomsten av tretåig hackspett eller på vilket sätt området utnyttjas av fågeln, ändå är tillräcklig för att bedöma att de skyddade och frivilligt avsatta områdena tillsammans med annan skog som saknar formellt skydd i anslutning till avverkningsområdet innehåller tillräckligt omfattande arealer av lämplig livsmiljö för den tretåiga hackspetten och att dessa bidrar till den kontinuerliga funktionen med hänsyn tagen till andra avverkningar i området. Mot bakgrund av den goda tillgången till annan lämplig livsmiljö i närområdet och de hänsyn som tas inom avverkningsområdet samt att populationen är livskraftig lokalt och regionalt kan slutsatsen dras att den kontinuerliga ekologiska funktionen i området inte kommer att gå förlorad. Avverkningen kan således som mest medföra en marginell påverkan på den lokala populationsnivån men regionalt kommer populationsnivån inte att påverkas av störningen på ett sätt som går att skilja från naturliga fluktuationer eller som kan anses betydande. Ytterligare utredning av avverkningsområdet skulle i detta fall inte rimligen kunna leda till att någon annan bedömning. Enligt Svensk fågeltaxering visar standardrutterna nationellt en marginell uppgång allra senaste tiden. Utifrån detta instämmer jag i den bedömning som Skogsstyrelsen redovisat i Markoch miljööverdomstolen, dvs att den enskilda avverkningen inte påverkar möjligheten att bibehålla artens populationsnivå lokalt och regionalt eller återupprätta populationsnivån till en tillfredsställande nivå i det naturliga utbredningsområdet i landet. Jag bedömer därmed att den aktuella avverkningen kan genomföras utan att komma i konflikt med artskyddsförordningen.

I detta sammanhang ser jag dock anledning att klargöra att det måste göras en bedömning i varje enskilt avverkningsärende utifrån de förhållanden som gäller på platsen, den hänsyn som tas och de kumulativa effekter som uppstår i anslutning till varje enskild avverkning som bedöms vara en avsiktlig störning av tretåig hackspett även om arten är livskraftig i ett visst område. Detta eftersom det ska göras en bedömning av om avverkningen riskerar att påverka artens möjlighet att långsiktigt finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde och det därmed måste säkerställas att det även långsiktigt finns tillräcklig tillgång på god livsmiljö för arten. Olika områden, av olika storlek och kvalitéer och läge i förhållande till andra lämpliga livsmiljöer, har olika betydelse för att bibehålla den kontinuerliga ekologiska

SVEA HOVRÄTT DOM M 5283-23

funktionen och därmed artens möjlighet att långsiktigt finnas kvar inom dess naturliga utbredningsområde.

Slutsats

Till skillnad från majoriteten anser jag således att utredningen i målet är tillräcklig för att kunna dra slutsatsen att den aktuella avverkningen inte kommer att få någon betydande inverkan på målet att återupprätta populationsnivån för tretåig hackspett till en tillfredsställande nivå i det naturliga utbredningsområdet. Förbudet i 4 § första stycket 4 artskyddsförordningen aktualiseras därmed inte i målet.

Mot denna bakgrund anser jag att överklagandena ska bifallas och mark- och miljödomstolens dom upphävas.

Bilaga A

Sid 1 (16) ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM Mål nr M 3597-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-28 meddelad i Östersund

KLAGANDE

BirdLife Sverige c/o Sveriges Ornitologiska Förening Stenhusa gård, Lilla Brunneby 106 386 62 Mörbylånga

MOTPARTER

1A.E.

2P.E.

Ombud för 1-2: I.N.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Skogsstyrelsens beslut i ärende A 74395-2021

SAKEN

Samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken avseende skogsbruksåtgärder på fastigheten A i Vilhelmina kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen upphäver Skogsstyrelsens beslut i ärende nr A 74395- 2021 och återförvisar målet till Skogsstyrelsen för fortsatt handläggning.

Mark- och miljödomstolen förbjuder, med stöd av 12 kap. 6 § miljöbalken, de anmälda avverkningsåtgärderna på fastigheten A, Vilhelmina kommun, till dess Skogsstyrelsen på nytt avgör ärendet. Beslutet gäller omedelbart även om domen verklagas.ö

Sid 2 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3597-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-28

BAKGRUND

A.E. anmälde en avverkning om 39 hektar på ett område på fastigheten A i Vilhelmina kommun. Fastigheten ägs gemensamt av A.E. och P.Å.E. I anmälan beskrevs följande hänsynstaganden:

- Skyddszoner mot skogligt impediment: Skyddszoner mot myr lämnas. Bredden på denna varierar mellan 5-15 meter. Runt hela myrholmen lämnas en skyddszon. - Hänsyn tas genom att lämna kvar döda träd, trädsamlingar, naturliga högstubbar, tillskapade högstubbar samt hassel, rönn och sälg. - Hänsyn tas för att förhindra eller begränsa körskador och skador vid överfarter: Trakten kommer drivas under vintertid. Överfarter över myr kommer trampas i förväg för att det ska frysa.

I januari 2022 inkom externa uppgifter om att det i anslutning till det anmälda området finns artfynd av ett antal arter som är prioriterade i artskyddsförordningen. Skogsstyrelsen begärde därför in kompletterande uppgifter.

Norra Skog inkom den 2 februari 2022 med kompletterande uppgifter enligt vilka bl.a. följande framgår. Enligt artportalen finns en observation av gråspett, sångsvan och talltita i aktuellt avverkningsområde (avdelning 56). Utanför det avverkningsanmälda området finns dessutom en observation av doftticka (avdelning 55), men detta bestånd är avsatt i sin helhet till NO (Naturvård, orört). Det finns inga andra observationer av arter enligt artportalen inom aktuellt avverkningsområde. Avdelning 56 en avdelning som enligt Skogsbruksplanen klassas som PF (Produktion med förstärkt miljöhänsyn, kombinerat mål). Syftet är att bedriva ett skogsbruk med ökad naturhänsyn vid block och lodytor. - Vid avverkning i avdelningen görs en utökad hänsyn vid block och lodytor genom att lämna skog som beskuggar dessa element. - Kantzon sparas mot myrar, bäckar och sumpskog. - Sumpskog lämnas orörd. - Trädgrupper som innehåller inslag av löv/björk lämnas orörda. Bedömd andel av områdets areal som lämnas i anslutning till avverkning är 25 procent. Inga skogsbruksåtgärder genomförs inom berörd del under perioden 1 april–1 juli.

Sid 3 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3597-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-28

Skogsstyrelsen begärde därefter in ytterligare komplettering avseende preciserade uppgifter om de försiktighetsåtgärder som verksamhetsutövaren avser att vidta för att de uppräknade fågelarternas fortplantningsområden och viloplatser inte ska riskera att påverkas negativt av den planerade avverkningen. Dessa försiktighetsåtgärder skulle markeras i fält och i karta och vara kopplade till den tidigare bedömda förstärkta hänsynen på 25 procent.

Därefter inkom komplettering i juni 2022 av vilket följande bl.a. framgår.

- I sydvästra hörnet har ett större område undantagits från avverkning (blå markering). Det var i detta område som observation av gråspett, talltita och sångsvan fanns. - Området i östra delen (röd markering) har utökats. I detta område skulle det finnas doftticka enligt artdatabanken men någon doftticka hittades inte i fält. Område som togs med i avverkningen är ren produktionsskog och ingen sälg fanns med inom den tänkta avverkningsytan. Det är fullt möjligt att tickan finns längre upp på berget eller på grannfastigheten. - Sedan finns det en del lodytor inom trakten. Här lämnas en hel del hänsyn som är inritad på kartan. Med största sannolikhet kommer entreprenören lämna lite till där han inte kommer åt. I traktdirektivet till avverkningslaget kommer det stå att de ska ta hänsyn mot lodytor och lämna beskuggning mot dessa, samt övrig hänsyn som nämnts tidigare. De ska också lämna en kantzon mot bäcken/surdråget som är markerat på kartan. Området i västra delen av den norra rågången har minskats ner något (svart markering). - De utökade hänsynsområdena i sydväst, hänsynsytorna inne i trakten samt längs bäcken är också till för att minska den negativa påverkan för gråspett, spillkråka, tretåig hackspett, lavskrika, talltita, videsparv och lappmes. - Järpe och tjäder, som är mer talrik, kommer också gynnas av den sparade hänsynen. Förutom de inritade hänsynsområdena kommer det bli mer generell hänsyn än normalt, då det finns en hel del mindre lodytor där det kommer sparas hänsyn. Detta är ytterligare en försiktighetsåtgärd.

Vad gäller inkomna externa uppgifter om artfynd inom området och den habitatmodell rörande tretåig hackspett som hänvisats till, gjorde Skogsstyrelsen den 24 oktober 2022 följande anteckning.

Skogsstyrelsen bedömer att de bifogade uppgifterna inte tillför något nytt i ärendet och att habitatmodellen tillsammans med de artträffar som uppmärksammats inom anmälan bedöms vara för generell/grova för att ge skäl till vidare utredning i ärendet. Skogsstyrelsens och Länsstyrelsens gemensamma bedömning för tretåig hackspett i Västerbottens län är att det finns en livskraftig population av tretåig hackspett i

Sid 4 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3597-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-28

inlandet och framför allt i de fjällnära kommunerna. Sedan den 1 oktober 2022 är det enligt artskyddsförordningen inte förbjudet att störa fåglar om störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av arten på en tillfredställande nivå. I detta ärende bedömer Skogsstyrelsen att en ev. påverkan på ett enskilt par saknar betydelse för att bibehålla populationen på en tillfredställande nivå i den aktuella delen av länet. Skogsstyrelsen gör i detta ärende även samma bedömning som ovan för arterna lavskrika, talltita, videsparv, tjäder, gråspett, järpe och spillkråka. För arten lappmes gör Skogsstyrelsen ingen bedömning då observationspunkten bedöms osäker och observationen är gjord för 14 år sedan.

Skogsstyrelsen fattade därefter inget formellt beslut om försiktighetsåtgärder.

BirdLife har överklagat Skogsstyrelsens noll-beslut.

Den 24 november 2022 beslutade mark- och miljödomstolen att avverkning i enlighet med anmälan A 74395-2021 på A i Vilhelmina kommun tills vidare int e får ske.

YRKANDE OCH INSTÄLLNING

BirdLife Sverige har yrkat att mark- och miljödomstolen beslutar att återförvisa ärendet till Skogsstyrelsen för förnyad handläggning

A.E. och P.Å.E. har motsatt sig ändring av beslutet.

Skogsstyrelsen har i inhämtat yttrande uppgett att myndigheten anser att överklagandet ska avslås.

UTVECKLANDE AV TALAN

BirdLife har till stöd för sin talan anfört bl.a. anfört följande.

Skogsstyrelsen har den 1 november 2022 informerat BirdLife om att myndigheten, i samband med godkännande av avverkningsanmälan A 74395-2021 om 37,6 ha, inte

Sid 5 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3597-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-28

föreskrivit någon särskild hänsyn med anledning av förekomst av tretåig hackspett. Skogsstyrelsen har härigenom underlåtit att anmoda artskyddsutredning för tretåig hackspett, eller på annat sätt begära in kompletterande uppgifter. BirdLife skickade den 21 januari 2022 information till Skogsstyrelsen om habitatmodell för tretåig hackspett (framtagen av forskare från Sveriges lantbruksuniversitet), som med god träffsäkerhet förutspår habitat för arten. Flera spår (ringhack) av tretåig hackspett har dokumenterats vid fältbesök, vilket ger tydliga indikationer på att arten förekommer i området.

Ringhack av tretåig hackspett finns registrerade på följande koordinater: SWEREF 99 TM N 7161167 E 576523 N 7161149 E 576308 N 7161079 E 576103 N 7161094 E 576091 N 7160851 E 576086 N 7160799 E 575988 N 7160801 E 575962

I föreliggande fall har Skogsstyrelsen, trots tydliga indikationer på och kännedom om att tretåig hackspett förekommer i området, valt att inte begära in uppgifter för att uppfylla kunskapskravet. Skogsstyrelsen – innan besked om eventuella krav på särskild hänsyn i samband med avverkningen – har att vinnlägga sig om att de åtgärder som planeras inte hotar kontinuerlig ekologisk funktion för tretåig hackspett och andra särskilt prioriterade arter. Skogsstyrelsen har i detta fall inte bara försummat att uppfylla kunskapskravet, utan också brutit mot försiktighetsprincipen. Skogsstyrelsens avsaknad av beslut kring hänsyn som behövs riskerar att åsidosätta prioriterade fågelarters behov av skydd för sina fortplantningsområden och viloplatser. Områdets ekologiska funktion för tretåig hackspett och andra prioriterade arter riskerar att påverkas mycket negativt, vilket står i strid med artskyddsförordningen (bl.a. 4 § 4 p.) och EU-lagstiftningen och innebär därmed ett brott mot gällande artskydd enligt miljöbalken

Sid 6 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3597-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-28

BirdLife har ingen information om att Skogsstyrelsen besökt området och motiverar sitt beslut med att man anser att tretåig hackspett har god bevarandestatus i länet.

Det bör i det avseendet påpekas att EU-domstolen i de förenade målen C-473/19 och 474/19 Skydda skogen (2021-03-04) fastställt att naturvårdsdirektivens och artskyddsförordningens skydd för fåglar i förhållande till skogsbruk gäller oavsett aktuell bevarandestatus. Istället ska kontinuerlig ekologisk funktionalitet upprätthållas.

A.E. och P.Å.E. har till stöd för sin inställning anfört bl.a. följande.

Skogsstyrelsens beslut

Den 23 januari 2022 har det till Skogsstyrelsens inkommit externa uppgifter från Birdlife innehållande bl.a. habitatmodellering för Tretåig hackspett. Det kan också noteras att uppgifter om berörd art i aktuellt området har registrerats i Artportalen. Skogsstyrelsen har utifrån dessa uppgifter begärt in ytterligare uppgifter den 25 januari 2022. Skogsstyrelsens konsulent har också varit ute på trakten vid två tillfällen både under sommaren och vintern 2022. Myndigheten har därefter bedömt och tagit ställning i frågan om Tretåig hackspett i aktuellt ärende enligt vad som framgår av tjänsteanteckningen den 24 oktober 2022, men inte ansett att arten ger anledning till beslut om begränsningar i föryngringsavverkningen. Således bedömer Skogsstyrelsen att den anmälda åtgärden inte träffas av förbuden i 4 § artskyddsförordningen.

Tretåig hackspett

Tretåig hackspett är enligt rödlistan 2020 betraktad som nära hotad på nationell nivå.

Precis som alla vilda fåglar är Tretåig hackspett fridlyst. Förbuden i artskyddsförordningen ska dock endast omfatta skogsbruksåtgärder som riskerar att påverka

Sid 7 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3597-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-28

möjligheten att upprätthålla en tillfredsställande nivå för en fågelarts population. I bedömningen av tillfredsställande nivå för en arts population ska lokala förekomster och regional status beaktas i förhållande till förekomsten på nationell nivå. I länet är Tretåig hackspett generellt vanligt förekommande i inlandet, framför allt i de fjällnära kommunerna, men något ovanligare närmare kusten. Skogsstyrelsen och länsstyrelsen i Västerbotten har tillsammans gjort en länsvis bedömning av förhållandena vad gäller skyddade arter som bifogas. Tretåig hackspett är gulmarkerad i listan, vilket indikerar att det i de flesta fall borde räcka med hänsyn inom intrånget, men att Skogsstyrelsen vid osäkerhet kan samråda med Länsstyrelsen.

Vidare är följande antecknat i artskyddslistan avseende Tretåig hackspett: ”Ganska vanlig men kan bli röd när den gamla granskogen minskar i landskapet. Skillnad mellan kust (ovanlig) och inlandet (vanlig). Kontakt tas vid upprepande observationer i kusten, i kombination med landskapsperspektivs problem. intrånget och förbud mot avverkning under häckningstid räcker just nu. Populationsutvecklingen bör bevakas kan bli röd i framtiden.” Det är alltså först vid upprepade observationer i kusten i kombination med problem i landskapsperspektivet som myndigheterna ser behov av närmare utredning. Skogsstyrelsen och Länsstyrelsens gemensamma bedömning för tretåig hackspett i Västerbottens län är att det finns en livskraftig population av tretåig hackspett i inlandet.

Skogsstyrelsen och Länsstyrelsens gemensamma bedömning för tretåig hackspett i Västerbottens län är att det finns en livskraftig population av tretåig hackspett i inlandet. I den artvisa vägledning för Tretåig hackspett som bifogas, är framtagen av Artdatabanken på SLU på uppdrag av Skogsstyrelsen framgår motsvarande slutsats ”livskraftiga förekomster finns främst i norra Norrlands inland och i fjällnära skog. Arten är betydligt ovanligare längs Norrlandskusten”. En tillfredsställande nivå är en nivå som innebär att en fågelart långsiktigt kan finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. Det bör därför därtill beaktas att 21,7 % av landarealen i Vilhelmina kommun redan är formellt skyddad. Förutom detta tillkommer frivilliga avsättningar och generell hänsyn vid avverkningar.

Sid 8 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3597-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-28

Hänsyn

I skogsbruket innebär artskyddet att skogliga åtgärder ska anpassas så att det inte uppstår en förbjuden påverkan på fridlysta arter. Total areal inom det område som ska avverkas uppgår till ca 42 hektar. Se område mellan myr i nordost och avdelning 57 i sydväst. I ärendet planeras att ca 9 hektar lämnas som frivilliga naturvårdsavsättningar, vilket utgör ca 21 % av total areal och 27 % av planerad avverkning. För resterande ca 33 ha som planeras att avverkas kommer naturhänsyn att tas i enlighet de två certifieringssystemen FSC och PEFC som markägarna är anslutna till.

Ett stort antal försiktighetsåtgärder i enlighet med FSC och PEFC och Skogsstyrelsens brev och vägledning för hänsyn till Tretåig hackspett har vidtagits, för att säkerhetsställa god och förstärkt miljöhänsyn: - Naturvårdsavsättningar i äldre gran eller lövdominerande bestånd, mot myrar, fuktstråk och bäckar i områden som ligger inom artens huvudsakliga utbredningsområde - Stor hänsyn vid block och lodytor, där skog lämnas som beskuggar dessa element - Sumpskog lämnas orörd - Trädgrupper som innehåller inslag av löv/björk lämnas orörda - Högstubbar av såväl barr- som lövträd skapas, särskilt i kanterna av hygget - Försvagade eller döende träd sparas - Funktionella kantzoner mot bäckar, sumpskog, sjöar och myrar lämnas - Stamtät, självgallrande skog i kantzoner, blockmarker och liknande lämnas - Stora hänsynsytor med trädgrupper i anslutning till kvarvarande äldre bestånd lämnas, särskilt av äldre gran och lövträd. - Inga skogsvårdsåtgärder genomförs inom berörd del under perioden under störningskänslig tid, dvs 1 april – 31 juli.

Markägaren har i aktuellt ärende tagit tillräcklig hänsyn i form av utökade hänsynsområden som ej avverkas utöver hänsynen som beskrivs ovan. Genom

Sid 9 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3597-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-28

denna hänsyn kommer den aktuella fågelarten inte att störas på ett sätt som har betydelse för bibehållande av artens population på en tillfredsställande nivå.

A.E. och P.Å.E. åberopar Skogsstyrelsens vägledning Tretåig hackspett samt Skogsstyrelsens och Länsstyrelsen i Västerbottens länsvisa bedömning av förhållandena vad gäller skyddade arter.

Skogsstyrelsen har till stöd för sin inställning anfört bl.a. följande.

Fågeldirektivets syfte är att skydda alla fågelarter. Detta inkluderar sådana fågelarter som i Sverige och andra delar av EU saknar särskilt skyddsbehov idag. Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets gemensamma tolkning är därför att precis som att enskilda EU-länder gör olika bedömningar av fågelarternas skyddsbehov utifrån nivåerna på populationerna och dess utveckling, måste samma bedömning kunna göras regionalt och lokalt i respektive medlemsland. Skogsstyrelsen bedömer att tretåig hackspett inte träffas av förbuden till 4 § artskyddsförordningen då arten har en tillfredställande populationsnivå i Västerbottens inland (framför allt i fjällkommunerna). Påverkan på enskilda par i denna del av regionen har inte heller någon påverkan på arten i ett nationellt perspektiv.

Skogsstyrelsen och länsstyrelsen i Västerbotten har årligen avstämningar angående statusen för fågelarter i länet. Vid förändringar av förutsättningar för olika arter, tex habitatförluster kan också bedömningarna komma att justeras. De aktuella bedömningar som myndigheterna enats om för tretåig hackspett och som ligger till grund för Skogsstyrelsens bedömning i detta ärende framgår nedan.

BirdLife skriver i sin överklagan att ”Skogsstyrelsen har oss veterligen inte besökt området…”. Detta påstående är felaktigt. Skogsstyrelsen har vid två tillfällen utfört fältbesök på aktuell avverkningsanmälan, 2022-02-15 och 2022-08-24.

Utifrån ovanstående redogörelse bedömer Skogsstyrelsen att det i dagsläget inte finns någon konkret risk för att enskilda avverkningar skulle kunna påverka

Sid 10 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3597-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-28

möjligheten att bibehålla en livskraftig population av tretåig hackspett i Västerbottens fjällkommuner. Den anmälda åtgärden bedöms således inte träffas av förbuden i artskyddsförordningen. Några andra skäl att förbjuda åtgärden har heller inte framkommit och överklagandet ska därför avslås.

Skogsstyrelsen bedömer slutligen att det saknas anledning att i det enskilda fallet föreskriva försiktighetsmått utifrån hänsyn till naturvårdens intressen när markägaren i samband med komplettering av sin avverkningsanmälan redan uppgett att en omfattande hänsyn kommer att lämnas. Hänsynen som markägaren uppger kommer att lämnas överstiger den nivå som myndigheten skulle kunna kräva med hänsyn till natur- eller kulturmiljön.

DOMSKÄL

Talerätt

Inledningsvis bedömer mark- och miljödomstolen att Skogsstyrelsens underlåtenhet att fatta beslut i aktuellt avverkningsärende är överklagbart (jfr Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 28 oktober 2020 i mål M 13871–19). Vidare finner mark- och miljödomstolen att BirdLife uppfyller de kriterier som ställs upp i 16 kap. 13 § miljöbalken. Föreningen har därför rätt att överklaga Skogsstyrelsens beslut.

Frågan i målet

Målet gäller en anmälan till Skogsstyrelsen om en åtgärd som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Skogsstyrelsen får enligt bestämmelsens fjärde stycke förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön eller, om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, förbjuda verksamheten.

Vid prövning av en anmälan för samråd har prövningsmyndigheten, med tillämpning av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken, att överväga om det finns anledning att meddela ett föreläggande. Eftersom artskyddsförordningen är

Sid 11 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3597-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-28

att se som en precisering av de allmänna hänsynsreglerna när det gäller skydd av arter, måste prövningen innefatta en bedömning av hur de skyddade arterna påverkas av den planerade verksamheten (se MÖD 2013:13). Skogsstyrelsen har alltså haft en skyldighet att bedöma om det föreligger risk för skada på en fridlyst art och att, under vissa förutsättningar, förelägga om åtgärder.

För att kunna göra en sådan prövning måste en bedömning göras av skyddade arters förekomst i området och om det med anledning av den planerade åtgärden föreligger risk för skada på arten på sätt som anges i artskyddsförordningen. Om så är fallet måste också göras en bedömning av om det är möjligt att föreskriva skyddsåtgärder så att inte skada uppstår. För detta ändamål måste det finnas underlag som medger en tillräckligt säker bedömning av risken för påverkan på skyddade arter (se MÖD 2013:13).

Tillämpliga bestämmelser m.m. Reglerna om fridlysning av vilda fåglar och vissa andra djur i artskyddsförordningen (2007:845) utgör en implementering av bl.a. fågeldirektivet i svensk rätt. Sedan Skogsstyrelsens beslut meddelades har ändringar genomförts i förordningen. Ändringarna innebär en förändring framför allt i fråga om artskyddet för vilda fåglar. Ändringarna trädde i kraft den 1 oktober 2022. Några övergångsbestämmelser finns inte (se SFS 2022:928). I enlighet med allmänna förvaltningsrättsliga principer bör bestämmelserna i dess nuvarande lydelse tillämpas.

Enligt 4 § första stycket artskyddsförordningen i dess nuvarande lydelse är det förbjudet att 1. avsiktligt fånga eller döda vilda fåglar, 2. avsiktligt förstöra eller skada vilda fåglars bon eller ägg eller bortföra sådana fåglars bon, 3. samla in vilda fåglars ägg, även om de är tomma, och

Sid 12 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3597-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-28

4avsiktligt störa vilda fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, om inte störningen saknar betydelse för att a) bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå, särskilt utifrån ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, eller b) återupprätta populationen till den nivån.

Enligt domstolens bedömning är det främst 4 § första stycket 4 som kan aktualiseras i målet, men avverkningen skulle även kunna aktualisera en – i förordningens mening – avsiktlig handling enligt punkten 2 i bestämmelsen

Enligt 4 § första stycket 4 är det förbjudet att avsiktlig störa vilda fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod. Redan formuleringen i artikel 5 d i fågelskyddsdirektivet visar också att i vart fall störningar under häcknings- och uppfödningsperioden ska undvikas. Denna precisering är motiverad, eftersom häckningen och uppfödningen har central betydelse för bevarandestatusen. Förbudet är dock inte begränsat till denna period. Skyddet syftar främst till att skydda häcknings- och rastplatser för de fåglar som omfattas av fågeldirektivet (se a. rättsfall p. 252).

All störning av vilda fåglar är emellertid inte förbjuden. Störning av vilda fåglar träffas inte av förbudet om störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå, särskilt utifrån ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, eller för att återupprätta populationen till den nivån. EU-domstolen har slagit fast att avverkning som påverkar en viktig livsmiljö för sällsynta fågelarter kan utgöra en förbjuden störning (jfr Mål C-441/17, dom av den 17 april 2018, kommissionen mot Polen (Białowieżaskogen), punkt 251 ff.).

Exempel på omständigheter som kan tala för att nivån inte kan anses vara tillfredsställande är att den aktuella fågelarten är nationellt rödlistad, finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1 eller att populationen har genomgått en konstaterad kraftig minskning (se FM 2022:5 s. 3 f.).

Sid 13 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3597-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-28

Mark- och miljödomstolens bedömning

Förekommer tretåig hackspett i området

För att kunna bedöma om förbuden i 4 § artskyddsförordningen aktualiseras måste det först bedömas om den skyddade arten förekommer inom det aktuella avverkningsområdet.

I målet finns uppgifter från BirdLife om att flera ringhackade träd från tretåig hackspett har påträffats i området vid föreningens inventeringsbesök, vilket får anses vara en mycket god indikation på att tretåig hackspett häckar i ett visst område. Dessa uppgifter har inte bestritts av motparten eller Skogsstyrelsen. Det stöds också i viss mån av observationer som registrerats i Artdatabanken då det inom avverkningsområdet i vart fall finns ett registrerat fynd och flera i direkt anslutning till avverkningsområdet. Vidare har Skogsstyrelsen bekräftat att området är lämpligt habitat för tretåig hackspett. Parterna och Skogsstyrelsen har också bekräftat att det finns en livskraftig population av tretåig hackspett i inlandet.

Domstolen gör därför bedömningen att det finns tydliga tecken på att den tretåiga hackspetten förekommer i området och att det även är av betydelse för häckning.

Av Skogsstyrelsens artvisa vägledning för tretåig hackspett framgår bl.a. att livskraftiga förekomster av tretåig hackspett främst finns i norra Norrlands inland och i fjällnära skog samt att arten häckar i äldre barr- och blandskogar (främst granskog) med rik förekomst av döda och döende träd. Vidare framgår av Skogsstyrelsens yttrande i målet att det är i Västerbottens fjällkommuner som en betydande del av områden med lämpligt habitat för tretåig hackspett finns, dvs. där det nu aktuella området ligger. Den tretåiga hackspetten finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1 och arten är nära hotad enligt Artdatabankens rödlista. Av Artdatabanken framgår att en minskning av populationen pågår eller förväntas ske och att minskningstakten har uppgått till 4–45 procent under de senaste 15 åren. Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för ”sårbar”. Enligt motiven till artskyddsförordningen är exempel på omständigheter som kan tala för att populationen för en viss art inte kan anses vara på en

Sid 14 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3597-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-28

tillfredsställande nivå att den är nationellt rödlistad, finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1 eller att populationen har genomgått en konstaterad kraftig minskning (jfr FM 2022:5 s. 3 f.). Den tretåiga hackspetten uppfyller alla dessa exempel.

Fråga är alltså om avverkning i ett område där den tretåiga hackspetten förekommer. Vidare uppvisar hackspetten flera indikationer på att populationen inte är på en tillfredsställande nivå. Områden med dokumenterad permanent förekomst av tretåig hackspett i naturskogsmiljöer har, enligt Skogsstyrelsens egen vägledning för arten, vanligen så stora naturvärden att skogsbruk är olämpligt.

Föreligger risk för skada på arten

Vad gäller frågan om det med anledning av den planerade åtgärden föreligger risk för skada på arten på sätt som anges i artskyddsförordningen och vilka försiktighetsmått som i förekommande fall kan behövas gör domstolen följande bedömning.

En störning enligt 4 § artskyddsförordningen är inte förbjuden om den saknar betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå. Enligt fågeldirektivet – som bestämmelsen bygger på – ska tillräckligt varierande och stora livsmiljöer för fåglar skyddas, upprätthållas och bevaras (se skäl 8 till direktivet). Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har gjort den gemensamma tolkningen att en tillfredsställande nivå bör vara en nivå som innebär att en fågelart långsiktigt kan finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde (se Promemoria Naturvårdsverket dnr Nv-04718-22 och Skogsstyrelsen dnr 2022/1756). Bedömningen av lokal och regional status behöver enligt Mark- och miljööverdomstolen beaktas i förhållande till förekomsten på nationell nivå (se Markoch miljööverdomstolens avgörande den 9 februari 2023, M 11988-21).

Sammanfattningsvis måste alltså bedömas om åtgärden saknar betydelse för att bibehålla populationen på en sådan nivå att den långsiktigt finns kvar inom sitt

Sid 15 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3597-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-28

naturliga utbredningsområde. Bedömningen av lokala förekomster och regional status behöver beaktas i förhållande till förekomsten på nationell nivå.

Skogsstyrelsens utredning och bedömning

Skogsstyrelsen har gjort bedömningen att det inte finns någon risk att avverkningarna kommer att påverka möjligheten att bibehålla en livskraftig population i Västerbottens fjällkommuner. I beslutet saknas emellertid en bedömning av förekomsten på lokal nivå gentemot den nationella nivån. Att begränsa bedömningen av om en störning saknar betydelse för att bibehålla eller återupprätta en tillfredsställande nivå till enbart regional nivå, är inte förenligt med fågeldirektivet (jfr artikel 4.4 andra meningen). Genom att kontinuerligt avverka lämpligt habitat, det vill säga där det nu finns livskraftiga lokala populationer av arter som är hotade på nationell nivå, reduceras mängden lämpligt habitat. Detta kan potentiellt innebära ett hot mot populationen på nationell nivå.

Beslutet från Skogsstyrelsen saknar således en utredning och bedömning kring vilka skyddsåtgärder som kan vidtas för att förbuden i 4 § artskyddsförordningen inte ska riskera att överträdas. I Skogsstyrelsens beslut saknas bland annat en bedömning av de kumulativa effekterna av den anmälda avverkningen. Det finns således inga garantier för att omgivningarna kommer vara i ett ekologiskt funktionellt skick när det nu aktuella området återfått samma kvaliteter som innan avverkning.

Mark- och miljödomstolen noterar därtill att den åberopade ”artlistan” varken tar hänsyn till lokala eller nationella förutsättningar för arterna. Listan ger intrycket av att vara ett arbetsmaterial som inte har den vetenskapliga grunden som krävs för att kunna fylla kraven enligt artskyddsförordningen.

Sammanfattande bedömning

Domstolen gör sammantaget bedömningen att den medgivna avverkningen kan komma att utgöra en åtgärd som strider mot förbuden i artskyddsförordningen. Utan en fullständig art- och platsspecifik utredning med hänsyn till artens nationella, regionala och lokala status kan inte anmäld avverkning bedömas. I bristen på en

Sid 16 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3597-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-28

sådan utredning är det inte heller möjligt att bedöma om de hänsynstaganden som verksamhetsutövaren åtagit sig är tillräckliga. Överklagandet ska således bifallas på så sätt att målet återförvisas till Skogsstyrelsen för fortsatt utredning och prövning.

Mot denna bakgrund och mot bedömningen att den anmälda avverkningen inte kan ske utan risk för att förbudet i 4 § p. 4 artskyddsförordningen överträds finns det skäl att förordna att de anmälda avverkningsåtgärderna på fastigheten A i Vilhelmina kommun inte får genomföras till dess Skogsstyrelsen på nytt avgör ärendet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (MMD-02) Överklagande senast den 18 april 2023.

Åsa Ärlebrant I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Åsa Ärlebrant, ordförande, och tekniska rådet Jari Hiltula.

Bilaga 1 Hur man överklagar MMD-02