M 9328-24

SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2026-01-14 M 9328-24 060305 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Umeå tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-06-11 i mål nr M 409-24 och M 410-24, se bilaga A PARTER Klagande Norrbottens Ornitologiska Förening Sveriges Ornitologiska Förening BirdLife Sverige

Motpart

Ombud: SAKEN Avverkningsanmälan på fastigheten i Piteå kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens dom och Skogsstyrelsens beslut att avsluta ärendenr A 60837-2023 och A 60840-2023 utan åtgärd samt återförvisar ärendena till Skogsstyrelsen för fortsatt behandling.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9328-24

2Mark- och miljööverdomstolen förordnar, till dess Skogsstyrelsen avgjort ärendena eller förordnat på annat sätt, att avverkning och därmed sammanhängande skogsbruksåtgärder enligt anmälan i Skogsstyrelsens ärendenr A 60837-2023 och A 60840-2023 inte får vidtas på fastigheten i Piteå kommun.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9328-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Norrbottens Ornitologiska Förening och Sveriges Ornitologiska Förening BirdLife Sverige har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska förbjuda skogsbruksåtgärder i de delar av avverkningsanmälan som utgör särskilt betydelsefull natur- och kontinuitetsskog och kärnområde för järpe och talltita samt i övrigt föreskriva skogsbruksåtgärder som bibehåller kontinuerlig ekologisk funktion för relevanta arter. De har yrkat att domstolen i andra hand ska återförvisa ärendet till Skogsstyrelsen för förnyad handläggning och anmoda Skogsstyrelsen att förelägga om kunskapsunderlag för järpe, talltita med flera arter, innefattande frågan om betydande miljöpåverkan och bruten kontinuerlig ekologisk funktion riskeras.

har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Norrbottens Ornitologiska Förening och Sveriges Ornitologiska Förening BirdLife Sverige har anfört bl.a. följande.

Skogsstyrelsen har inom processen för godkännande av avverkningsanmälan att vinnlägga sig om att de åtgärder som planeras inte hotar kontinuerlig ekologisk funktion för järpe, talltita och andra prioriterade fågelarter. Skogsstyrelsen har valt att inte begära in uppgifter för att uppfylla kunskapskravet, trots kännedom om att järpe, talltita med flera arter förekommer i området. Skogsstyrelsen ska utifrån fynd av prioriterade fågelarter utreda om den anmälda verksamheten kan genomföras i enlighet med 2 kap. 3 § miljöbalken. Så har inte skett i detta fall.

Andelen gynnsamt habitat för talltita och järpe har minskat och fragmenterats kraftigt i aktuellt område över tid. Den lokala populationen av järpe och talltita har därför sannolikt minskat avsevärt. Avverkningsområdet måste därmed anses vara av betydelse för den kontinuerliga ekologiska funktionen för dessa arter på lokal nivå. Verksamhetsutövaren måste därmed föreläggas att utreda hur det planerade skogsbruket i området kan säkerställa den kontinuerliga ekologiska funktionen för respektive art. Det

SVEA HOVRÄTT DOM M 9328-24

krävs med all sannolikhet försiktighetsåtgärder för att den störning som den anmälda åtgärden kan leda till inte ska försvåra arbetet med att återupprätta populationerna av järpe och talltita till en tillfredsställande lokal nivå.

Skogsstyrelsens avsaknad av beslut kring vilken hänsyn som behövs åsidosätter järpens och talltitans behov av skydd för sin livsmiljö och sina fortplantningsområden. Områdets ekologiska funktion för arterna kommer att påverkas mycket negativt om mark- och miljödomstolens beslut står fast. Det står i strid med artskyddsförordningen (bl.a. 4 § första stycket 4) och innebär ett brott mot gällande artskydd enligt miljöbalken. Sverige bryter därigenom mot EU-lagstiftningen och den rättspraxis som EUdomstolen tillhandahållit just med avseende på svensk naturvårdslagstiftning.

Föreningarna har gett in ytterligare utredning i Mark- och miljööverdomstolen.

har anfört bl.a. följande.

Planerad åtgärd i det västra området, A 60837-2023, är en föryngringsavverkning på ca 6,4 ha som markbereds genom högläggning och återplanteras med tall. Planerad och i avverkningsanmälan redovisad hänsyn inkluderar tillskapande av högstubbar och kvarlämnande av trädsamlingar. Avverkning sker i enlighet med metoden SED (Skonsam Effektiv Drivning) som utarbetats av SCA för att skona mark och vatten. Vid planering av åtgärden har en utförlig naturvärdesbedömning genomförts. Rutinen är framtagen av SCA och avsedd att i möjligaste mån vara kalibrerad mot Skogsstyrelsens bedömning av naturvärden. I modellen för tallskog ingår att bedöma bl.a. förekomst av stående döda träd, lågor m.m. för att på ett systematiskt sätt hitta områden med naturvärden som behöver särskild hänsyn. I det här fallet är det inte fråga om höga naturvärden.

I det östra området, A 60840-2023, är planerad åtgärd en föryngringsavverkning på ca 2,6 ha som sker genom naturlig föryngring med frö-/skärmträd. Planerad och i avverkningsanmälan redovisad hänsyn inkluderar att spara äldre/grova lövträd och att tillskapa högstubbar. Avverkning sker i enlighet med metoden SED. Avsikten med att lämna en lövskärm är att gynna trädkontinuitet på området. Vid planering av åtgärden

SVEA HOVRÄTT DOM M 9328-24

har en utförlig naturvärdesbedömning genomförts. I modellen för lövrik skog ingår att bedöma bl.a. förekomst av äldre lövträd, asp, sälg, lövlågor m.m. för att på ett systematiskt sätt hitta områden med naturvärden som behöver särskild hänsyn. I det här fallet är det inte fråga om höga naturvärden.

Populationen av talltita är så stor att den minskning av arten som har skett ändå inte medför att populationsnivån inte skulle vara tillfredsställande. Det finns också utrymme kvar för att minskningen kan fortsätta, även om det förstås inte är något som eftersträvas. De hänsyn som behövs och i det här fallet är lämpliga för att talltitan som art ska kunna finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde uppfylls genom de åtgärder som har beskrivits och det sätt som skogsbruk i allmänhet bedrivs. En lokal påverkan på enskilda trakter har inte en sådan påverkan att det finns grund för något förbud. Det finns sammanfattningsvis inte fog för att de anmälda avverkningarna skulle påverka förutsättningarna för att bibehålla populationsnivån av talltita på en tillfredsställande nivå och det saknas skäl för det förbud som föreningarna har yrkat.

Avseende järpe medför varken populationstrenden i Norrbotten eller i landet att populationen inte skulle vara tillfredsställande i fågelskyddsdirektivets mening, dvs. att det finns risk för att järpen långsiktigt inte skulle kunna finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. Det är inte visat att åtgärden medför en sådan påverkan att populationen av järpe skulle bli otillfredsställande.

Den planerade avverkningen genomförs med stor hänsyn till naturmiljön och uppfyller de certifieringskrav som gäller inom FSC. Kraven enligt certifieringen går längre än de krav som ställs enligt lag. Avverkningen tar också hänsyn till skogssektorns gemensamma målbilder för god miljöhänsyn till hänsynskrävande biotoper.

på dessa två biotoptyper. I väster, upp mot Fagersberget, finns två mindre hänsynsytor med hällmarksskog. Här sparas en del av den äldre talldominerade skogen. Runt sumpskogen som ligger centralt i den avverkningsanmälda ytan sparas ytterligare skog som en kantzon runt sumpskogen. Totalt planeras 0,58 ha hänsyn i de delar som

SVEA HOVRÄTT DOM M 9328-24

planeras för slutavverkning, vilket innebär drygt nio procent av ytan. På den östra delen kommer ett stort antal lövträd lämnas vilket skapar en lövskärm med äldre björkar.

Utöver själva hänsynsytorna planeras ytterligare ett antal åtgärder som förstärker naturvårdshänsynen. Åtgärderna kan sammanfattas i dessa punkter: a) samtliga träd som uppfyller definitionen på naturvärdesträd sparas. Begreppet naturvärdesträd inkluderar särskilt gamla och grova träd liksom träd med bohål vilka anges som särskilt viktiga för många fåglar. b) all stående och liggande död ved lämnas. c) färsk död ved tillskapas genom att minst 3 högstubbar/ha tillskapas av förekommande trädslag men främst av lövträd. d) minst 10 träd (över 15 cm i diameter) lämnas i genomsnitt per hektar antingen i grupper, hänsynsytor eller som enskilda spridda träd. e) kala ytor begränsas genom att brytande trädgrupper med minst 10 träd lämnas på ett sätt så att inga kala ytor större än 3 ha uppstår. f) systematisk minimering av risk för körskador på mark, vatten och hänsynsytor i samband med drivning.

Den planerade hänsynen är inte utformad specifikt mot arterna järpe och talltita. Den generella hänsynen som skogsbruket tar är utformad så att den gynnar ett stort antal arter, allt ifrån skogslevande fåglar till artgrupper som insekter, svampar och växter.

har gett in ytterligare utredning i Mark- och miljööverdomstolen, bl.a. utdrag ur naturvärdesbedömningarna.

REMISSYTTRANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört bl.a. följande.

Talltitan, som har minskat mycket i södra Sverige men i betydligt mindre grad i Norrbottens län, är fortfarande en vanlig fågel i tall- och granskogar i länet. I Piteå kommun finns många observationer av talltita inrapporterade på Artportalen de senaste

SVEA HOVRÄTT DOM M 9328-24

tio åren, framför allt i kustområdet. Det beror förmodligen på att det där också finns flest ornitologer. Länsstyrelsen bedömer att arten än så länge är relativt vanlig i Piteå, men har inte underlag för att bedöma den lokala populationsutvecklingen.

Järpen har minskat i Sverige men är fortfarande en ganska vanlig art i granskog med lövinslag i större delen av Norrbottens län. Länsstyrelsen bedömer dock utifrån fynden från de senaste tio åren i Artportalen att arten är mindre vanlig i Piteå, men har inte underlag för att bedöma den lokala populationsutvecklingen.

Båda arterna påverkas negativt av konventionellt skogsbruk och därför behöver skogsbruksåtgärder i områden där arterna finns kombineras med relevanta skyddsåtgärder. Detta för att säkerställa att kontinuerlig ekologisk funktion hos arternas miljöer finns kvar och att gynnsam bevarandestatus för arterna upprätthålls lokalt och regionalt. De artvisa vägledningar för fåglar som tagits fram av Sveriges lantbruksuniversitet och Skogsstyrelsen gemensamt redovisar sådana skyddsåtgärder.

I detta fall har länsstyrelsen inte fått ta del av själva avverkningsanmälan eller vilka skyddsåtgärder som planeras att genomföras av SCA för talltita och järpe vid avverkningen. Länsstyrelsen kan därför inte bedöma om den planerade avverkningen utgör en störning som riskerar att påverka dessa arter på lokal och regional nivå.

I Artportalen finns revirhävdande spillkråka noterad inom det aktuella området. Arten som är rödlistad behöver grova träd för sina bohål. De grova aspar som finns i området behöver därför lämnas kvar för att säkerställa häckningsmöjligheter i framtiden, vilket i sin tur innebär att gynnsam bevarandestatus och kontinuerlig ekologisk funktion kan upprätthållas för arten lokalt och regionalt.

Till skillnad mot mark- och miljödomstolen anser länsstyrelsen att både talltita och järpe har en negativ populationsutveckling i Norrbottens län. Att en fågelart är rödlistad samtidigt som den har en starkare stam regionalt än vad rödlistningen visar på nationellt, innebär inte att färre eller inga skyddsåtgärder behöver genomföras i regioner där arten har gynnsammare status. Detta skulle motverka artskyddets syfte, att fågelpopulationer ska bibehållas eller upprättas till en tillfredställande nivå. Angivna

SVEA HOVRÄTT DOM M 9328-24

skyddsåtgärder behöver därför genomföras inom allt skogsbruk oavsett geografiskt läge i Sverige.

De artvisa vägledningar som tagits fram för olika fågelarter av Sveriges lantbruksuniversitet och Skogsstyrelsen ska uppdateras när nya viktiga fakta tillkommer. Eftersom det blivit tydligt hur viktigt det är att skogen är flerskiktad för många skogslevande fågelarter, behöver berörda vägledningar nu revideras för att skyddsåtgärderna ska få tillräcklig effekt.

När det gäller fåglar och skogsbruk så räcker det inte att långsiktigt anpassa avverkningar och andra skogsbruksåtgärder för ett enskilt litet område. Speciellt när det gäller arter med stora revir som kan omfatta ett flertal skogsfastigheter, är det väsentligt att bedömningen görs utifrån ett landskapsperspektiv.

I ett stort och glesbefolkat län som Norrbotten finns det förhållandevis få fynd av fåglar rapporterade i Artportalen. Samtidigt skiljer den automatiska handläggningen hos Skogsstyrelsen ut avverkningsanmälningar för manuell handläggning först om ett fynd har höga häckningskriterier. Detta medför sammantaget att bara en bråkdel av revir för häckande fåglar uppmärksammas. Det i sin tur innebär att även idag relativt vanliga fågelarter i länet som påverkas av rationellt skogsbruk och omfattas av artvisa vägledningar för hänsynsåtgärder, kontinuerligt kommer att minska eftersom de flesta reviren förblir oupptäckta och inga skyddsåtgärder därför vidtas. Det borde därför vara en stor fördel för artskyddet om skyddsåtgärder för olika fågelarter regelbundet vidtas när miljöförhållandena i ett skogsbestånd indikerar att de kan finnas, i stället för att häckningsfynd måste vara dokumenterade. Det innebär också att en population har möjlighet att öka då det kommer att finnas lämpliga miljöer tillgängliga även i framtiden.

Skogsstyrelsen har anfört bl.a. följande.

Vid Skogsstyrelsens handläggning gjordes, med hänsyn till då inkomna synpunkter, bedömningen att den anmälda åtgärden inte är förbjuden enligt artskyddsförordningen avseende arterna talltita, järpe, slaguggla och spillkråka. Det bestrids inte att arterna

SVEA HOVRÄTT DOM M 9328-24

talltita och järpe kan förekomma i området men bedömningen är att det inte finns behov av att inhämta mer uppgifter om dessa arter. Skogsstyrelsen står således fortsatt fast vid sitt ställningstagande. Under handläggningen i Mark- och miljööverdomstolen har dock inkommit uppgifter om nya artfynd inom området. Fynden gäller knärot, garnlav och orange taggsvamp. Det har inte funnits möjlighet att utreda de nya uppgifterna, men bedömningen är att de skulle kunna vara av betydelse för åtgärdens förenlighet med artskyddsförordningen. Skogsstyrelsen motsätter sig därför inte en återförvisning av ärendet för fortsatt handläggning vad gäller dessa uppgifter.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen har i detta mål att pröva om förbuden i 4 § artskyddsförordningen (2007:845) aktualiseras för den avverkning som har anmälts till Skogsstyrelsen.

Enligt 4 § första stycket artskyddsförordningen är det, såvitt nu är av intresse, förbjudet att avsiktligt förstöra eller skada vilda fåglars bon eller ägg (punkten 2) och att avsiktligt störa vilda fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, om inte störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå eller återupprätta populationen till den nivån (punkten 4). Av praxis framgår att en tillfredställande nivå bör vara en nivå som innebär att en fågelart långsiktigt kan finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. I den bedömningen behöver lokala förekomster och regional status beaktas i förhållande till förekomsten på nationell nivå. (Se MÖD 2024:24 och Mark- och miljööverdomstolens domar den 9 februari 2023 i mål nr M 11988-21 och den 4 november 2025 i mål nr M 4863-25.)

Av 2 kap. 1 § miljöbalken följer att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd är skyldiga att visa att hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken iakttas. I 2 kap. 2 § miljöbalken uppställs krav på verksamhetsutövaren att skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att skydda miljön mot skada eller olägenhet, det så kallade kunskapskravet. Kunskapen ska finnas innan åtgärden vidtas (se prop. 1997/98:45 del 1 s. 211 och del 2 s. 14). Kraven gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla

SVEA HOVRÄTT DOM M 9328-24

dem, se 2 kap. 7 § miljöbalken. Artskyddsförordningen är att se som en precisering av de allmänna hänsynsreglerna när det gäller skydd av arter (se t.ex. MÖD 2013:13). Verksamhetsutövaren avseende en avverkning måste således kunna redogöra för miljökonsekvenserna av sitt handlande vilket innefattar hur åtgärden påverkar skyddade arter. Med utgångspunkt i den kunskapen ska verksamhetsutövaren söka kompletterande information om specifika artförekomster och delge denna information till myndigheter i samband med en anmälan. Myndigheten ska vid behov hjälpa verksamhetsutövaren med förtydligande av vad som krävs. (Se Mark- och miljööverdomstolens dom den 18 augusti 2023 i mål nr M 9596-22.)

Vid prövningen av om förbuden i 4 § artskyddsförordningen aktualiseras behöver det göras en bedömning av skyddade arters förekomst i området, om dessa arter påverkas av avverkningen och vilka skyddsåtgärder som kan föreskrivas för att skada inte ska uppstå. För att göra den bedömningen krävs ett tillräckligt underlag avseende påverkan på arter. (Se t.ex. MÖD 2013:13 och Mark- och miljööverdomstolens domar den 12 juli 2021 i mål nr M 3276-20 och den 8 juni 2023 i mål nr M 293-22.)

Ansvarsfördelningen mellan verksamhetsutövaren och staten när det gäller underlaget vid en avverkningsanmälan har berörts i ett flertal utredningar (se Skydd av arter vårt gemensamma ansvar, SOU 2021:51 s. 886 ff., Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen, SOU 2020:73 s. 773 f. samt Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk, SOU 2024:91 s. 272 f.). Ett synsätt som redovisas är att verksamhetsutövaren ansvarar för att ta fram platsspecifikt underlag om påverkan på arter och behovet av skyddsåtgärder medan Skogsstyrelsen, utifrån en samordnande funktion inom skogsbruket, ansvarar för att tillhandahålla övergripande information om arters ekologi och skyddsbehov i landskapet (se SOU 2021:51 s. 892).

I den blankett som fylls i vid en avverkningsanmälan ska uppgifter om planerad hänsyn till olika naturmiljövärden lämnas, bl.a. hänsyn till arter. Ett korrekt ifyllande av blanketten förutsätter således att verksamhetsutövaren vet var på fastigheten skyddsvärda och hänsynskrävande arter och miljöer finns. Verksamhetsutövarens redogörelse för artförekomst m.m. är dessutom en förutsättning för att Skogsstyrelsen

SVEA HOVRÄTT DOM M 9328-24

och överprövande instanser ska kunna ta ställning till behovet av hänsyn samt om föreslagen hänsyn är relevant och tillräcklig.

I blanketterna för avverkningsanmälningarna, som kom in till Skogsstyrelsen den 30 november 2023, har som enda planerad hänsyn till naturvärden när det gäller trädsamlingar respektive äldre/grova träd och tillskapade högstubbar hänvisat till SCA:s instruktioner samt att avverkning sker enligt metod SED för att skona mark och vatten. Någon uppgift om hänsyn till biotoper eller arter har inte redovisats i blanketten och i bifogade kartor finns inte några hänsynsytor. Det har inte framkommit att någon artinventering har gjorts i området. I Skogsstyrelsens bekräftelse av anmälningarna anges att avverkning får påbörjas tidigast den 11 januari 2024.

Efter det att Norrbottens Ornitologiska Förening den 10 december 2023 lämnat uppgifter om artfynd av talltita, järpe, spillkråka och slaguggla inom avverkningsområdena till Skogsstyrelsen har den 18 december 2023, genom företrädare för SCA, angett att det vid köptillfället inte fanns någon hotad art registrerad och att några sådana arter inte heller har observerats. Vidare har angetts att hänsyn kommer lämnas till myr/sumpskog, eventuellt bergsimpediment samt att trädgrupper kommer att efterlämnas på bästa möjliga platser för att bibehålla en bra landskapsbild. Vid kontraktering, planering och avverkning förhåller de sig till kända artfynd, och artfynd som dyker upp vid fältplanering, samt naturvärden. Det har även angetts att det utöver den generella hänsynen till hänsynskrävande biotoper ska lämnas en lövskärm för trädkontinuitet i det ena området och att information från Norrbottens Ornitologiska Förening ska tas med i planeringen i det andra området. En övergripande beskrivning av innebörden av SCA-nivå har också lämnats. har därefter under processens gång i domstol inkommit med ytterligare uppgifter om bl.a. planerad miljöhänsyn.

Länsstyrelsen har i sitt remissyttrande inte kunnat bedöma om avverkningen riskerar att påverka populationerna av talltita och järpe på lokal eller regional nivå.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9328-24

Skogsstyrelsen har inte fattat ett motiverat beslut med anledning av avverkningsanmälan och i sin rättidsprövning av föreningarnas överklaganden anger Skogsstyrelsen att den inte har upprättat någon formell beslutshandling i ärendet.

Till skillnad mot vad som gäller i anmälningsärenden enligt 9 och 11 kap. miljöbalken behöver en myndighet enligt 12 kap. 6 § miljöbalken inte underrätta den som gjort anmälan om att anmälan inte föranleder någon åtgärd (jfr 27 § förordningen 1998:899] om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och 23 § förordningen [1998:1388] om vattenverksamheter). Den omständigheten att Skogsstyrelsen inte ingriper inom sexveckorsfristen anses enligt praxis innebära att Skogsstyrelsen har tagit ställning till att något ingripande inte behövs med stöd av 12 kap. 6 § miljöbalken. Detta ställningstagande har ansetts vara ett överklagbart beslut (se MÖD 2021:11). Konsekvensen av att Skogsstyrelsen inte motiverar sitt ställningstagande att inget ingripande krävs, är att det inte framgår hur Skogsstyrelsen har kommit fram till att tillräcklig hänsyn tagits, bl.a. utifrån myndighetens egna artvisa vägledningar, hur lokal och regional population avgränsats och hur bedömningen av kontinuerlig ekologisk funktion för de aktuella arterna gjorts.

I detta fall kommer Skogsstyrelsens bedömning i stället till uttryck i olika tjänsteanteckningar varav den sista som är gemensam för båda avverkningsanmälningarna, är upprättad den 17 januari 2024, dvs. flera dagar efter det att enligt Skogsstyrelsens besked har kunnat påbörja avverkningarna. Till nämnda tjänsteanteckning bifogas en sammanställning med artfynd och bedömningar som innehåller en överklagandehänvisning. Mark- och miljödomstolen har angett att det överklagade beslutet är Skogsstyrelsens beslut den 17 januari 2024. Det torde vara Skogsstyrelsens tjänsteanteckning som avses. Det är oklart vilken rättslig status som Skogsstyrelsen anser att denna tjänsteanteckning har, dvs. om den är underlag i ärendet om anmälan för samråd, om den är beslut i detta ärende eller om den är ett fristående tillsynsbeslut enligt 26 kap. miljöbalken. I sammanställningen, som redovisar artfynd utifrån Artportalen och föreningens uppgifter, bedömer Skogsstyrelsen att avverkningarna inte aktualiserar artskyddet eftersom de i fråga om talltita, järpe, spillkråka och slaguggla inte kommer påverka arternas populationsstatus på lokal, regional eller nationell nivå. Vidare framgår att Skogsstyrelsen till stöd för sin bedömning använt artportalen och

SVEA HOVRÄTT DOM M 9328-24

länsstyrelsens rapport 2020:4. Av sammanställningen framgår det dock inte hur Skogsstyrelsen har kommit fram till att tillräcklig hänsyn tagits, hur lokal och regional population avgränsats eller hur bedömningen av kontinuerlig ekologisk funktion för de aktuella fågelarterna gjorts. Skogsstyrelsen har i sitt yttrande i Mark- och miljööverdomstolen vidhållit sin bedömning gällande nämnda fågelarter men det framgår inte heller hur denna bedömning gjorts eller på vilket underlag. Skogsstyrelsen har inte motsatt sig en återförvisning av ärendet såvitt gäller de nya uppgifter om fridlysta arter som inkommit.

Som framgått ovan åligger det verksamhetsutövaren att, inför anmälan om avverkning, inhämta det kunskapsunderlag som krävs för att blanketten för anmälan om avverkning ska kunna fyllas i på ett fullständigt sätt. Det är också verksamhetsutövaren som ska se till att den hänsyn som planeras faktiskt redovisas i underlaget för anmälan. Det följer av instansordningsprincipen att ett ärende ska prövas på ett fullständigt underlag av första instans. Mer omfattande kompletteringar bör inte ske i högre instans. Enligt Mark- och miljööverdomstolen är det på befintligt underlag inte möjligt att ta ställning till vilka arter som påverkas av de anmälda avverkningarna och det går därmed inte heller att bedöma vilka skyddsåtgärder som är relevanta och tillräckliga. Den omständigheten att Skogsstyrelsen har avstått från att fatta formella och motiverade beslut där myndighetens överväganden i ärendena framgår samlat, utan i stället har gett uttryck för sin bedömning i tjänsteanteckningar med delvis oklar rättslig status, försvårar också domstolens prövning. Sammantaget går det inte att bedöma avverkningarnas förenlighet med 4 § artskyddsförordningen. Mot den bakgrunden är det heller inte möjligt att ta ställning till föreningarnas yrkanden. Målet ska därför återförvisas till Skogsstyrelsen för fortsatt behandling.

Mark- och miljööverdomstolen förordnar, till dess Skogsstyrelsen avgjort ärendena eller förordnat på annat sätt, att avverkning och därmed sammanhängande skogsbruksåtgärder enligt anmälningarna inte får vidtas.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9328-24 Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Malin Wik, tekniska rådet Annika Billstein Andersson samt hovrättsråden Li Brismo, referent, och Elisabeth Hartley. Föredragande har varit Elin Fockström Haubitz.

Sid 1 (22) UMEÅ TINGSRÄTT DOM Mål nr M 409-24 Mark- och miljödomstolen 2024-06-11 M 410-24 meddelad i Umeå

PARTER Klagande Norrbottens Ornitologiska Förening

Sveriges Ornitologiska Förening BirdLife Sverige

Motpart

ÖVERKLAGAT BESLUT Skogsstyrelsens beslut den 17 januari 2024 i ärende nr A 60837-2023 och A 60840-2023 SAKEN Åtgärder med anledning av avverkningsanmälan på fastigheten Piteå DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår överklagandena.

Sid 2 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND anmälde den 30 november 2023 två föryngringsavverkningar om ca 6,4 ha respektive 2,6 ha på del av fastigheten i Piteå kommun.

Under handläggningen hos Skogsstyrelsen inkom uppgifter om att avverkningen kunde komma att beröra olika fågelarter. Skogsstyrelsen fann att det inte behövdes några åtgärder eller ytterligare utredning i ärendena med anledning av frågan om artskydd. Beslutet dokumenterades i tjänsteanteckning och sammanställning upprättad den 17 januari 2024.

Sveriges Ornitologiska Förening Birdlife Sverige och Norrbottens Ornitologiska Förening (föreningarna) har överklagat Skogsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. Föreningarna har yrkat att mark- och miljödomstolen ska återförvisa ärendena till Skogsstyrelsen för fortsatt handläggning. De har även yrkat att domstolen interimistiskt ska förbjuda vidare skogsbruksåtgärder i enlighet med avverkningsanmälan.

Mark- och miljödomstolen beslutade den 5 februari 2024 att målen M 409-24 och M 410-24 skulle handläggas gemensamt. Mark- och miljödomstolen avslog begäran om interimistiskt förbud i beslut den 6 februari 2024.

VAD SOM ANFÖRTS VID DOMSTOLEN Föreningarna har anfört i huvudsak följande till stöd för sin talan.

Saken m.m. Det planerade avverkningsområdet utgörs av kontinuitetsskog och skog med habitatvärden för bl.a. talltita, järpe, spillkråka och slaguggla. Skogsstyrelsen har underlåtit sitt ansvar som naturvårdande myndighet och har inte uppfyllt de krav som gällande lagstiftning och rättspraxis ställer, med avseende bland annat på att

Sid 3 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

man innan godkännande av avverkning måste kontrollera och/eller utreda uppgifter om hotade och/eller särskilt prioriterade fågelarter.

Den avverkningsanmälda skogen består huvudsakligen av grandominerad, flerskiktad sumpskog med stort inslag av lövträd, inklusive gammal asp, och död ved. Det finns träd som är minst 150 år gamla. Den 8,4 ha stora sumpskogen sträcker sig öster om avverkningsanmälan och betecknas som en lövrik fuktskog i sumpskogsinventeringen. Sumpskogsmiljöer av detta slag utgör ett mycket viktigt habitat för talltita och järpe och flera fynd av dessa arter indikerar permanenta revir i området. Livsmiljöerna och förekomsterna bidrar till att bibehålla den kontinuerliga ekologiska funktionen (KEF) för arterna.

Den västra delen av det område som avverkningsanmälan omfattar sträcker sig upp efter en bergssluttning med gran- och talldominerad skog i blockig terräng, med inslag av löv och död ved med vedsvampar. Spillkråka har haft revir här i senare tid och i området finns revirhävdande slaguggla. Reviret sträcker sig troligtvis vidare åt sydost från avverkningsanmälan.

Skogen i närområdet har sannolikt hållit liknande värden, men har under lång tid fragmenterats genom avverkningar. I norr finns ca 14 ha tallplantager efter flera tidigare avverkningar. Söder om avverkningsanmälan har drygt 20 ha avverkats sedan 2006, varav 10 ha de allra senaste åren. Endast spillror av tidigare sammanhängande kontinuitetsskog med sumpskog återstår.

Ekologiska krav för järpe och talltita Det kan konstateras att förhållandena för sumpskogsgynnade arter som järpe och talltita över tid har minskat betydligt på såväl lokal som regional skala. Arterna har relativt stora revir (järpe minst 25 ha och talltita 10 20 ha), vilket för närvarande precis uppfylls i det aktuella området. Den lokala populationen i detta område lever således under stark press av minskande lämpliga habitat.

Sid 4 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

De ekologiska kraven för järpe anger att arten förekommer i tät barrskog (särskilt granskog) med inblandning av lövträd som al, björk och asp. Skogen måste ha väl utvecklad flerskiktad struktur med bärris och framför allt yngre eller undertryckta, täta granar i ett lägre skikt. När arten förekommer i äldre skog är den oftast ogallrad. Andelen lövträd inom reviret bör överstiga 10 %. Särskilt betydelsefull är alen, vars knoppar och hängen är viktig föda vintertid tillsammans med granknopp. Förekomst av surdråg, alkärr och bäckar gynnar arten. Ofta nyttjar järpen albårder utmed bäckar och åar inne i den skyddande granskogen. Platser med rikt fältskikt, där det finns gott om insekter, är av betydelse för hönor med kycklingar. Järpen behöver lämpliga skogsbestånd om sammanlagt minst 25 hektar. När ett par väl etablerat sig så stannar de där så länge miljön är intakt. Järpar undviker öppen mark och förflyttar sig sällan över större öppna myrar eller åkermark, och är därför känslig för fragmentering.

Talltitan föredrar större sammanhängande barrskogar och finns i såväl tallskog som granskog och i lövblandad barrskog. Skogens struktur är viktig. Den ska helst vara flerskiktad med riklig underväxt av mindre granar, björk och andra lövträd och buskar. Tillgång på murknande högstubbar är särskilt viktig, eftersom talltitan helst själv hackar ut sitt bohål. Arten förekommer lokalt även i blöta buskmarker, dock alltid i anslutning till större sammanhängande barrskogsområden.

Således är kombinationen med äldre och flerskiktad grandominerad skog i fuktig miljö mycket gynnsam för både järpe och talltita. Båda arterna är mycket ortstrogna och förekommer i sina revir i regel året runt, även om talltitan (särskilt vissa år) kan röra sig mera under vintern.

Argumentation ivå gör Skogsstyrelsen bedömningen att populationerna av talltita och järpe är stabila och den planerade åtgärden bedöms inte påverka arternas möjlighet till att bibehålla nuvarande populationsstatus på lokal, regional eller nationell nivå. Till stöd för b

Sid 5 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

Föreningarna konstaterar att det sätt på vilket Skogsstyrelsen förefaller ha använt data från Artportalen är oförståeligt, för att inte säga fullständigt felaktigt. Det finns ingen given korrelation mellan antalet rapporter i Artportalen och aktuell arts populationsutveckling. De histogram som Skogsstyrelsen redovisar förklaras enkelt av att långt fler personer har börjat rapportera i Artportalen under 2000-talet. Histogrammen kunde ha sett likadana ut för arter som har minskat med 90 %, ifall de kvarvarande reviren bevakades och rapporterades mer frekvent.

Även hänvisningen till länsstyrelsens rapport ter sig märklig i skenet av att det där 002 2019 säkerställt negativ, trots att

länet de senaste tio åren, medan inga säkra förändringar kan ses över lite längre tid. Nationellt finns säkerställda minskningar under alla tre perioderna och talltitan rödlistades alldeles nyligen såsom Nära hotad. Talltitan missgynnas av det moderna skogsbrukets täta monokulturer och gissningsvis även av ett allt varmare klimat. I de delar av Sverige som täcks av SFT:s punktrutter har antalet talltitor minskat kraftigt sedan mitten av 1970-talet. Rimligen har en minskning skett även i de delar som inte täcks lika väl av detta delprogram, såsom Norrbottens län, även om det är

Talltitan bedöms vara tämligen allmän och järpen sparsam i Norrbotten, enligt data från Svensk Fågeltaxering. Utvecklingen för talltitan är emellertid dyster och för Norrbottens län konstateras en årlig minskning av 2,5 % under den senaste 20årsperioden. Detta stämmer väl överens med den pågående omdaningen av det svenska skogslandskapet som drabbar många arter som behöver någorlunda intakta skogsekosystem för bibehållen KEF. Allt fler analyser visar att den ekologiska integriteten är allvarligt hotad, bl.a. exemplifierat av studier i Dalarna och Jämtland.

Gynnsamt habitat för talltita och järpe har minskat och fragmenterats kraftigt i aktuellt område över tid. Avverkningsområdet måste därmed anses vara av

Sid 6 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

betydelse för den kontinuerliga ekologiska funktionen för dessa arter på lokal nivå. Verksamhetsutövaren måste därmed föreläggas att utreda hur det planerade skogsbruket i området kan säkerställa KEF för respektive art. Det krävs med all sannolikhet försiktighetsåtgärder för att den störning som den anmälda åtgärden kan leda till inte ska försvåra arbetet med att återupprätta populationerna av järpe och talltita till en tillfredsställande lokal nivå. Bibehållande av tät och flerskiktad karaktär på återstående habitat är åtgärder som krävs för att behålla dessa arter.

Enligt information avser SCA att utföra avverkningen med generell hänsyn, men någon detaljplanering har inte genomförts. Det går vid beslutet inte att utgå från något som inte angetts, varvid det måste konstateras att generell hänsyn är helt otillräcklig för att behålla KEF för arter som talltita och järpe, då generell hänsyn inte är anpassad efter dessa arters ekologiska krav och säkerställande av deras fortsatta existens i området. Det är också okänt huruvida den planerade avverkningen kommer att anpassas efter hänsynskrävande biotoper enligt målbilderna för god miljöhänsyn.

Föreningarna anser att Skogsstyrelsen har juridisk skyldighet att vid enskilda avverkningsärenden bedöma huruvida KEF kommer att bibehållas om avverkningen genomförs med eller utan föreskriven hänsyn. Detta slogs fast i EU-domstolens förenade mål C-473/19 och 474/19, Skydda skogen, som utgör prejudikat för Skogsstyrelsen att följa. EU-domstolen har i samma mål klargjort att skogsbruksåtgärder bör grundas på en förebyggande strategi, där hänsyn tas till behovet av att bevara de berörda arterna.

Skogsstyrelsen bortser från fakta och från arternas ekologiska krav och följer inte myndighetens vägledning för skogsbruk i relation till respektive art. De artvisa vägledningarna utgör förvisso inte lagtext, men myndigheten bör ändå åläggas skyldighet att följa dem vid beslut om avverkning som riskerar att aktualisera artskyddsförordningens förbudsregler.

Sid 7 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

Sumpskog och markfuktighetsklass Sumpskogar är mycket viktiga för många arter och höjer sig väsentligt över annan skogsmark som biotoper med hög biologisk mångfald, inte minst för fåglar. Under 1990-talet utfördes därför sumpskogsinventeringen med syfte att kartlägga sumpskogar och redovisa dessa i olika naturvärdesklasser. Något formellt skydd för sumpskogar finns inte, men dessa bör normalt avsättas som hänsynskrävande biotoper.

Officiell statistik över avverkade sumpskogar finns inte, men i en rapport från länsstyrelserna framgår på att arealen sumpskog har haft en nedåtgående trend sedan mitten av 1990-talet. BirdLife Sverige har konstaterat en ökning på ca 60 % av avverkningsanmälningar i sumpskogar under åren 2017 2021 (resultatet för år 2022 och 2023 är inte klart). För Norrbottens län är ökningen 55 % enligt vår sammanställning. Hur stor del av dessa som faktiskt har avverkats är okänt, men statistiken visar att det finns ett uppenbart hårt tryck på länets sumpskogar, vilket bevisligen påverkar arter som talltita och järpe negativt. Ingen av arterna förekommer uteslutande i sumpskogar, men särskilt järpen har dessa som favoritbiotop.

Flera registrerade sumpskogar i närområdet har redan avverkats, andra är hårt trängda av angränsande avverkningar och ytterligare ett flertal är avverkningsanmälda. Järpen är mycket revirtrogen, har ett arealkrav på minst 25 hektar lämpliga biotoper, undviker öppen mark och förflyttar sig sällan över större öppna myrar eller åkermark, och påverkas därför negativt av den fragmentering som uppstår i takt med allt fler utförda avverkningar. Nybildning av habitat för järpe kan på sikt ske genom naturlig föryngring, men eftersom mindre än 10 % av skogsmarken nybildas genom naturlig föryngring och mer än 90 % planteras, röjs och gallras utan att återfå en skiktad struktur, innebär detta att andelen habitat för järpe kontinuerligt minskar. Kalavverkade ytor förlorar sin flerskiktade struktur och får som ofrånkomlig konsekvens att biotoperna för järpe minskar samtidigt som fragmenteringen av existerande biotoperna ökar. Pågående habitatförlust och fragmentering innebär Detta innebär att en art kan hålla

Sid 8 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

sig kvar under en tid, för att sedan plötsligt minska kraftigt när en stor andel lämpliga habitat har försvunnit och avståndet mellan dem har ökat så mycket att kritiska tröskelnivåer för kontinuerlig ekologisk funktion (KEF) överskrids. Detta stärker vikten av att följa utvecklingen för arternas livsmiljöer, i synnerhet när utvecklingen för lokala och regionala populationer inte kan verifieras statistiskt.

Skogsstyrelsen skriver att avverkningsanmälningarna innehåller sumpskog som påverkats av dikning. De borde därmed vara väl lämpade för att ingå i statens satsning på återvätning av sådana skogsmiljöer, som bör ske genom igenläggning av diken så att marken återfår sin naturliga hydrologi, bidrar till ökad biologisk mångfald och fungerar som koldioxidsänka.

Artvisa vägledningar Skogsstyrelsen väljer att framhålla delar av vägledningarna för järpe och talltita som kan tolkas som att dessa arter inte skulle ha några särskilda ekologiska krav.

BirdLife Sverige har i olika omgångar påtalat vägledningarnas uppenbara brister när det gäller att beskriva en hänsynsnivå som innebär att prioriterade arters ekologiska funktion kan bibehållas. Bristerna påpekades redan i början av 2022 i ett förslag till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Orsaken var att föreningen då konstaterade stor diskrepans mellan arternas ekologiska krav och de hänsynsåtgärder som vägledningarna tar upp. Föreningen hade då tagit fram vetenskapliga belägg för och konkreta förslag på förändringar och hoppades att myndigheterna skulle uppdra åt Artdatabanken att revidera nämnda vägledningar. Detta hörsammades emellertid inte, med hänvisning till att kommande regeringsuppdrag kring artskyddet i skogen skulle omfatta omarbetning av vägledningarna för skogsbruket. Så blev det emellertid inte, men det regeringsuppdrag som avslutades hösten 2023 anger i alla fall att det kommer att ske framöver. Behovet kvarstår således, vilket också framgår av ett faktablad som Skogsstyrelsen nyligen tagit fram.

Det måste anses vara oomtvistligt att ett stort antal fågelarter påverkas negativt när skogens skiktning minskar. Experimentell forskning har gjorts för att studera

Sid 9 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

effekterna av att lämna undervegetation i olika utsträckning. Slutsatserna i studien är att talltita behöver stora arealer med skiktad skog och att gallring på beståndsnivå påverkar talltitan mest negativt av alla fåglar som forskarna studerade. Det påvisar med all önskvärd tydlighet att den miljöhänsyn som anges i vägledningen för talltita inte är tillräcklig för att arten ska överleva det konventionella skogsbruket ens när det gäller gallring, och att slutavverkning sannolikt utgör en ännu större negativ effekt. Vägledningen bör uppenbarligen omfatta och gälla för såväl röjning som gallring och slutavverkning.

Talltitan klarar sig inte alls om flerskiktningen inte bibehålls vid gallring, vilket blir än mer tydligt vid gallring av större bestånd (>5 ha). Avverkningar som enbart lämnar hänsynsytor på upp till 1 ha med bibehållen skiktning (i t.ex. sumpskogar) tillgodoser inte heller talltitans behov, ifall resten av miljön försvinner. Hyggesfritt skogsbruk med bibehållen skiktning anses därför vara den enda skogsbruksmetod som garanterar kontinuerligt gynnsamma habitatförhållanden för talltita (författaren till den refererade avhandlingen uppskattar att 60 % av skogen inom ett revir behöver vara flerskiktad). Studien tar inte upp hur luckor i skogen påverkar arten, men vår bedömning är att luckor som tas upp i skogen sällan utgör några problem så länge de inte blir för stora utan håller sig under ca 0,1 0,2 ha. Det framgår av artskyddets syfte att skogsbruksåtgärder inte får försämra den kontinuerliga ekologiska funktionen för arter i områden där de förekommer, i synnerhet om en populations bevarandestatus är ogynnsam. Varken talltita eller annan prioriterad art ska tvingas uppsöka ett nytt revir (som sannolikt redan är besatt).

Svensk fågeltaxering Under denna rubrik av Skogsstyrelsens yttrande framhåller myndigheten att angivna

är representativ för förväntad rumslig förekomst av talltita och järpe eftersom delar med torde en bättre bedömning vara att Norrbottens populationstätheter för talltita och järpe jämställs med de som gäller för Västerbottens län. Populationstätheten för

Sid 10 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

sammanhanget oerhört viktigt att föreskriven hänsyn inte enbart omfattar särskilt sällsynta arter utan också omfattar arter som fortfarande är någorlunda frekvent förekommande (såsom talltita och järpe), men för vilka skogsbrukets generella metoder utgör ett starkt hot mot respektive arts bevarandestatus och kontinuerliga ekologiska funktion. Att skogsbrukets generella hänsyn uppfyller de ekologiska kraven för talltita och järpe är centralt, eftersom de arterna också utgör viktiga indikatorer för systemförändringar och biologisk utarmning som ett fortsatt storskaligt kalhyggesbruk innebär för många andra arter med liknande behov, men för vilka det saknas kunskap om förekomst, ekologiska krav och bevarandestatus.

Redovisade hänsyn och Skogsstyrelsens handläggning Skogsstyrelsen redovisar SCA:s komplettering kring vilken hänsyn som planeras och hänvisar till myndighetens riktlinjer för handläggning av artskyddsärenden. Det måste därvid återigen konstateras att generell hänsyn är helt otillräcklig för att bibehålla KEF för arter som talltita och järpe, då generell hänsyn inte är anpassad efter dessa arters ekologiska krav och säkerställande av deras fortsatta existens i området. tolog l intäkt för att avverkningen kommer att genomföras med nödvändig hänsyn.

Ställningstagande gällande talltita och järpe Skogsstyrelsen vidhåller sin samlade bedömning att den anmälda åtgärden inte kommer att påverka möjligheten att bibehålla talltitans och järpens nuvarande populationsstatus på varken lokal, regional eller nationell nivå. Myndigheten hänvisar därvid till det faktum att det inom Piteå kommun finns hög andel k-skog och hög andel fuktig mark som kan utgöra lämpliga habitat för arterna. Föreningarna finner därmed anledning att framhålla att den angivna kontinuitetsskogen till stor del sammanfaller med produktiv skogsmark och att den inte utan undantag är flerskiktad och utgör lämpligt habitat för talltita och järpe. På nationell nivå för tidsperioden 2013 2017 angavs ca 35 % av arealen produktiv skogsmark vara enskiktad, 55 % tvåskiktad och 10 % flerskiktad. För hela landet såväl som för de

Sid 11 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

olika landsdelarna är trenden för arealen flerskiktade skogar minskande. Denna förändring har givetvis påverkat den biologiska mångfalden och inte minst prioriterade fågelarter (där talltitan har visats vara särskilt utsatt) har drabbats av den dominerande enskiktade skogsstrukturen. Andel fuktig mark framgår av avsnittet om sumpskog och markfuktighetsklass ovan.

Föreningarna anser det vara visat att avverkning av revir för talltita och järpe inte kan godkännas med hänvisning till att det finns kvarvarande habitat på annat håll. Om Skogsstyrelsens resonemang (som har lett fram till myndighetens samlade bedömning) skulle följas fullt ut så innebär det full möjlighet att, bit för bit, låta avverka all skog med höga livsmiljökvaliteter för talltita och järpe utanför juridiskt skyddade områden, vilket givetvis skulle ha en enorm påverkan på arternas populationsstorlek och respektive bevarandestatus.

Kontinuerlig ekologisk funktion och artskyddslagstiftning Utgångspunkten för arternas skydd är att arterna ska upprätthålla gynnsam bevarandestatus. När bevarandestatusen inte är gynnsam ska den i stället återupprättas, i enlighet med fågeldirektivet. Grunden för skyddet är att den kontinuerliga ekologiska funktionen som arternas miljöer har för de skyddade arterna måste upprätthållas och inte får gå förlorad.

Det blir allt tydligare att KEF för särskilt känsliga arter måste upprätthållas i den brukade skogen. Ytterligare avverkningar i det aktuella området riskerar att på sikt ödelägga KEF och framtida häckningsmöjligheter för talltita och järpe utanför juridiskt skyddade områden, vilka är helt otillräckliga för att i framtiden upprätthålla nödvändiga populationer av mer hänsynskrävande arter. Detta måste givetvis vägas in i enskilda beslut. På grund av omfattande avverkningar i omgivningarna runt de aktuella avverkningsanmälningarna råder avsevärd brist på lämpliga livsmiljöer för talltita och järpe. Formellt skyddade områden nedanför den fjällnära gränsen utgör endast några fåtal procent av skogsmarken och är i stort behov av att öka för att klara en långsiktig överlevnad för ett flertal arter. Allt fler analyser visar

Sid 12 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

att den ekologiska integriteten för åtskilliga arter är allvarligt hotad, bland annat exemplifierat av studier i Dalarna och Jämtland.

Domstolen har begärt att Skogsstyrelsen ska ge in det material som ligger till grund för bedömningen avseende populationerna. Skogsstyrelsen har därefter yttrat sig och anfört i huvudsak följande.

Skogsstyrelsens användning av Artportalen och histogram I överklagandet argumenteras mot hur Skogsstyrelsen använder Artportalen. 2021 rapporterades 4,8 miljoner observationer av fåglar i artportalen och antalet rapportörer uppges ha ökat. 2020 rapporterades 4,5 miljoner fågelobservationer. Att fler artrapporter kommer in bidrar till ett bredare kunskapsunderlag.

Skogsstyrelsen tillstår att ett ökat antal observationer kan förklaras med att fler personer rapporterar in sina artfynd i Artportalen. Ett ökat antal artrapporter kan således inte direkt översättas till en säker positiv trend för en arts populationsutveckling. I teorin kan det förklaras med att fler personer rapporterar in observationer av samma individ flera gånger, men det kan likväl vara en följd av en positiv populationsutveckling. Att är ett teoretiskt resonemang som i det aktuella är föga sannolikt, givet artrapporternas geografiska spridning.

De artrapporter som kommer in utgör trots osäkerheten kring anledningarna till det ökade antalet rapporter ett viktigt kunskapsunderlag för myndigheter och forskning. Exempelvis kan konstateras att både talltita och järpe har ett ökat antal rapporter och stor geografisk spridning inom Piteå kommun och Norrbottens län.

I det direkta närområdet kring de planerade avverkningarna har det mellan år 2000 2023 observerats 274 talltitor, fördelat över 45 olika fyndplatser. Antalet artrapporter för talltita uppgår till 113 inom området och den aktuella perioden.

Sid 13 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

I det direkta närområdet kring de planerade avverkningarna har det mellan 2000 2023 observerats 144 järpar, fördelat över 34 olika fyndplatser. Antalet artrapporter för järpe uppgår till 88 inom området och den aktuella perioden.

Det är oklart hur stor andel av alla observationer som rapporteras in till Artportalen. Artportalen innehåller mer än 100 miljoner registrerade artfynd. Mellan januari och september 2023 rapporterade 17 214 personer in nästan sex miljoner artfynd. Det finns närmare 200 000 användare av Artportalen. Totalt sett så är det en väldigt liten del av befolkningen som använder Artportalen och en minoritet av användarna som aktivt rapporterar in sina artfynd. Dataunderlaget som finns i artportalen utgör med all sannolikhet en minoritet av alla artobservationer som görs. De artrapporter som inkommer till Artportalen kan därmed i normalfallet ses som en lägstanivå jämfört med antal observationer och faktisk utbredning. Genom granskning av artfyndens geografiska utbredning kan säkerställas att det extremfall som exemplifieras i överklagandet inte föreligger.

Skogsstyrelsen använder sig i sin bedömning av de dataunderlag som finns tillgängligt. I dagsläget utgör Artportalen ett viktigt kunskapsunderlag för Skogsstyrelsens bedömning på en mer detaljrik nivå, till exempel kommunvis eller på mer lokal nivå.

Länsstyrelsens rapport För talltita framgår att inga säkra förändringar kan ses över länge tid. Diagrammen visar att talltita har en kraftigt fluktuerande population. Mellan år 1998 2019 finns ingen signifikant förändring.

För järpe visar rapporten på en signifikant minskning i Norrbottens län för perioden 2002 2019. För perioderna 1998 2019 och 2010 2019 finns ingen signifikant minskning. I rapporten framgår att populationen fluktuerar kraftigt under perioden och att seriens högsta index inföll 2019. Beroende på vilket tidsintervall man ser till visar statistiken olika trender. I rapporten konstateras att rent statistiskt finns en

Sid 14 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

signifikant minskning nationellt för perioden 2002 2019, men stabila antal under de båda andra perioderna som avhandlas här.

K-skog Kontinuitetsskog (k-skog) är skog som inte har varit kalavverkad och omfattar merparten av alla skogar uppkomna innan trakthyggesbruket infördes i stor skala under 1950-talet. I definitionen tas även in att k-skog är en skog som har naturvärden vars förekomst förklaras av att det under lång tid funnits lämpliga skogsmiljöer och substrat i skogen eller i dess närhet. Skogsstyrelsen noterar att kartan som presenteras i föreningarnas överklagande inte helt överensstämmer med Skogsstyrelsens kartunderlag. Kartan i överklagandet ser ut att ha en lägre upplösning, vilket gör att refuger som binder samman olika delar av k-skogen helt försvunnit. Detta i sig är inget som påverkar Skogsstyrelsens bedömning av ärendet. I Piteås kommun finns 216 495 ha skogsmark varav 79 817 ha definierat som k-skog. K-skog utgör cirka 37 % av Piteå kommuns produktiva skogsmark.

Sumpskog och markfuktighetsklass Det är belagt att mångfalden av trädslag ökar med ståndortens fuktighet. Detsamma gäller även graden av skiktning i skogarna. Ju fuktigare, desto högre andel flerskiktade skogar.

Merparten av arealen inom avverkningsanmälan A 60837-2023 är beläget på Fagerbergets östsluttning. Den östra delen av anmälan samt nästan hela arealen för ärende A 60840-2023 ligger inom skog som klassats som sumpskog. I terrängskuggningskartan kan man se att området med sumpskog sedan tidigare är påverkat av dikning. Skogsmarken i förbindelse till den registrerade sumpskogen bedöms med stöd av markfuktighetskartan ligga inom fuktighetsklass fuktig mark.

Att produktiv skogsmark sammanfaller med sumpskog och mark inom markfuktighetsklasserna fuktig eller blöt är inte ovanligt. I normalfallet föranleder detta ingen åtgärd från Skogsstyrelsen. Föreligger risk att allvarliga körskador och näringsläckage kan Skogsstyrelsen fatta beslut avseende detta. I avverknings-

Sid 15 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

anmälan har SCA beskrivit att man avser ta hänsyn för att förhindra eller begränsa körskador.

Fragmentering av landskapet I överklagandet beskrivs hur skogen i närområdet under lång tid fragmenterats av avverkningar. Gällande fragmentering av landskapsbild och hur fastigheter har avverkat eller planerar att avverka granskar Skogsstyrelsen avverkningsanmälningar med hänseende på ransoneringsregler och lägsta slutavverkningsålder. Det finns två inventeringspunkter från ÖSI inom det avverkningsanmälda området. I dessa punkter anges ålder till 100 respektive 120 år. Beståndsålder inom avverkningsanmälningarna bedöms ej utgöra något hinder för de anmälda åtgärderna.

De aktuella avverkningsanmälningarna ligger inom en brukningsenhet som består av totalt 33 ha skogsmark. Eftersom brukningsenheten består av mindre än 50 ha skogsmark finns inga restriktioner för hur mycket areal som får avverkas.

En landskapsbild med skog i olika åldersklasser är en logisk följd tillika ett normaltillstånd för skogslandskap där konventionellt skogsbruk bedrivs på den produktiva skogsmarken inom ramen för rådande skogsvårdslagstiftning. Inom det fragmenterade skogslandskapet finns skogar som skyddas genom områdesskydd och frivilliga avsättningar.

Artvisa vägledningar Sveriges lantbruksuniversitet har på beställning av Skogsstyrelsen sammanställt kunskapsunderlag om ett antal fågelarter, däribland talltita och järpe. Vägledningarna anger inte nivån för lagens krav på hänsyn. Hänsynen som den aktuella arten kräver i det specifika ärendet kan av olika skäl vara mer eller mindre omfattande än det som beskrivs i den artvisa vägledningen. Enligt vägledning för talltita uppgår den nationella populationen till 800 000 par. Häckande talltita är i normalfallet inte i behov av områdesskydd eller frivilliga avsättningar. Enligt vägledning för järpe uppgår den nationella populationsstorleken till 120 000 par. I normalfallet är god miljöhänsyn tillräcklig.

Sid 16 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

Svensk fågeltaxering Enligt svensk fågeltaxering bedöms talltita vara tämligen allmän i Norrbottens län. Antal talltitor i länet bedöms vara 320 000. Antal talltitor i Sverige bedöms till 1 561 000. Enligt svensk fågeltaxering bedöms järpe vara sparsam i Norrbottens län. Antal järpar i länet bedöms vara 42 000. Antal järpar i Sverige beräknas till 246 900.

I underlaget är populationstäthet redovisat som individer/km för hela länet. Tätheten är beräknad på en areal som inte är representativ för förväntad rumslig förekomst av talltita och järpe eftersom delar av Norrbotten består av kalfjäll, vatten, etcetera Ett utsök baserat på biotoper där järpe långsiktigt kan förekomma, utifrån marktäckedata för barrskog och barrblandskog, visar att uppskattningsvis 33% av arealen inte kan hysa ett lämpligt habitat för järpe. Detta antagande bekräftas av de artrapporter av järpe som är inrapporterade. Samma resonemang och slutsats gäller för talltitas redovisade populationstäthet. Populationstätheten som NOF hänvisar till är därmed att betrakta som underskattad för arterna.

Ställningstagande talltita och järpe Ur det underlag som bifogats överklagan framgår att talltita och järpe är vanliga fåglar till antalet. Detta bekräftas av kunskapsunderlaget som presenterats ovan. Underlaget visar även att det inom Piteå kommun finns hög andel k-skog och hög andel fuktig mark som kan utgöra lämpliga habitat för arterna. Skogsstyrelsens samlade bedömning är att den anmälda åtgärden med redovisad hänsyn inte kommer att påverka möjligheten att bibehålla talltitans eller järpens nuvarande populationsstatus på lokal- och regional nivå och därmed inte heller på nationell nivå.

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen gemensamma tolkning av 4 § artskyddsförordningen om fridlysta fåglar Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens gemensamma tolkning av förändringarna i 4 § artskyddsförordningen om fridlysta fåglar i samband med

Sid 17 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

implementerades den 1 oktober 2022 utgör bedömningen av kontinuerlig ekologisk funktion (KEF) endast en del av den bedömning som ska göras. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har dragit slutsatsen att en tillfredsställande nivå bör vara en nivå som innebär att en fågelart långsiktigt kan finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. Bedömningen av lokala förekomster och regional status behöver beaktas i förhållande till förekomsten på nationell nivå.

Med det underlag som finns att tillgå gällande fåglars populationer har Skogsstyrelsen gjort storleksordningen län, och för avgränsning. Skogsstyrelsen anser inte att den lokala nivån kan vara så begränsad som till trakt. Förbuden i 4 § bör således inte tolkas som ett individskydd i samband med skogsbruksåtgärder utan paragrafen syftar till att bevara eller återupprätta fågelpopulationerna på en tillfredsställande nivå som svarar särskilt mot ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, med hänsyn till ekonomiska krav och rekreationsbehov.

Vid bedömning av huruvida förbuden i 4 § artskyddsförordningen aktualiseras bör fågelpopulationens nuvarande nivå först utredas. Om populationsnivån är på en tillfredställande nivå blir det andra steget att utreda om åtgärden innebär att tillfredställande populationsnivå inte kan bibehållas.

Om populationen däremot inte är på en tillfredställande nivå blir det andra steget i stället att utreda om åtgärden förhindrar att populationen återupprättas till den nivån. Förbuden i 4 § artskyddsförordningen aktualiseras om en skogsbruksåtgärd förhindrar ett bibehållande eller återupprättande av populationsnivån. När förbuden aktualiseras är det tredje steget att utreda om det finns skyddsåtgärder som kan föreskrivas för att åtgärden ska vara tillåten.

Att en fågelart är nationellt rödlistad, finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1 eller att populationen har genomgått en konstaterad kraftig minskning är exempel på omständigheter som kan tala för att populationsnivån inte kan anses vara tillfredsställande. I praktiken innebär det att för fågelarter som är rödlistade, listade i

Sid 18 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen

bilaga 1 till år 1980 behöver det i det enskilda fallet göras en bedömning om en tillfredställande nivå kan upprätthållas. Till stöd för bedömningen av vilka fågelarter som saknar en tillfredställande populationsnivå används bland annat länsstyrelsens fågellista, rapporten listor från svensk fågeltaxering samt Artportalen.

Skogsstyrelsens handläggning Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har tagit fram gemensamma riktlinjer för handläggning av artskyddsärenden. Enligt dessa behöver Skogsstyrelsen inte nödvändigtvis besluta om försiktighetsåtgärder i avverkningsanmälningar där verksamhetsutövaren har redovisat kunskap om fridlysta arter och hur de avser att ta hänsyn till dem för att undvika förbjuden påverkan. I sådana fall kan Skogsstyrelsen avsluta ärendet med en tjänsteanteckning om att den planerade åtgärden, med de beskrivna anpassningarna, inte bedöms vara förbjuden enligt artskyddsförordningen och att myndigheten inte vidtar någon ytterligare åtgärd. En sådan bedömning ska dokumenteras i ärendet vilket även har gjorts i detta ärende och framgår av sammanställningen av de artfynd som gjorts i ärendet och bedömningar av dem.

har fått tillfälle att yttra sig i målet men har inte hörts av.

Föreningarna har ingett diverse material, bl.a. vägledningar.

Skogsstyrelsen har ingett underlag rörande bl.a. talltita och järpe i Artportalen, kartunderlag samt rapport och PM.

Sid 19 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 409-24 m.fl. Mark- och miljödomstolen