P 12473-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Med ändring av mark- och miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut fastställer Mark- och miljööverdomstolen Stadsbyggnadsnämndens i Stockholms kommun beslut om föreläggande den 15 juni 2023, § 67, dnr 2016-11027-575, såvitt avser punkten 1.

2Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet i övrigt.

SVEA HOVRÄTT DOM P 12473-24

BAKGRUND

Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms kommun beviljade år 2016 M.S. och Å.S. (maka rna S), ägare till fastigheten X, bygglov och startbesked för tillbyggnad av enbostadshus på fastigheten. Interimistiska slutbesked har därefter meddelats för åtgärderna, det senaste den 19 december 2018. Under byggprocessen utfördes tillbyggnaden på ett annat sätt än vad som hade redovisats på de ritningar som låg till grund för startbeskedet, bl.a. genom att tillbyggnadens takkonstruktion utfördes som en nockbalk med tillhörande takåsar i stället för med prefabricerade takstolar. Den 19 mars 2020 beslutade nämnden om rättelseföreläggande. Beslutet upphävdes efter överklagande. Nämnden beslutade därefter den 28 oktober 2021 att vägra slutbesked för tillbyggnaden. Det beslutet har fått laga kraft.

Nämnden har den 15 juni 2023 beslutat att förelägga makarna S att vidta rättelse av till byggnaden med stöd av 11 kap. 20 § och 10 kap. 5 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL. Föreläggandet återges i relevanta delar i länsstyrelsens beslut den 7 mars 2024, genom vilket länsstyrelsen beslutade att upphäva föreläggandet. Mark- och miljödomstolen har i dom den 6 september 2024 avslagit nämndens överklagande. Nämnden har nu överklagat domen till Mark- och miljööverdomstolen.

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Nämnden har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen, med ändring av mark- och miljödomstolens dom, fastställer nämndens beslut om rättelseföreläggande (punkterna 1 och 2 i nämndens beslut) avseende tillbyggnad på enbostadshus på fastigheten X.

Till stöd för sin talan har nämnden anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med bl.a. följande tillägg.

Det framgår tydligt av nämndens rättelseföreläggande, inklusive bilagda utlåtanden från konstruktörer, vilka brister som föreligger. Konstruktörsutlåtandena har utförts genom studie av konstruktionsritningar, fotodokumentation och platsbesök samt en

SVEA HOVRÄTT DOM P 12473-24

bedömning av inhyrda konstruktörer, vilket får anses vara sedvanligt underlag för sådana utlåtanden. Av historiken, kommuniceringen och tidigare beslut i ärendet framgår det att nämnden har genomfört ett omfattande utredningsarbete. Byggherrarna/fastighetsägarna har inte medverkat till att få till stånd ett positivt slutbesked eller i övrigt agerat för att undslippa krav på tvångsåtgärder.

Mark- och miljödomstolen ställer i sin dom mycket långtgående krav på hur detaljerat nämnden ska beskriva för mottagaren av ett föreläggande vilka åtgärder som ska vidtas. När nämnden i princip skulle behöva montera ner en tillbyggnad helt eller delvis för att i detalj redogöra för vad en byggherre/fastighetsägare ska vidta för åtgärder blir kraven på detaljer orimliga. Ett sådant ingripande skulle dessutom ligga utanför nämndens rådighet och riskerar att begränsa handlingsalternativen för den som föreläggandet är riktat mot. Konsekvensen blir att nämnden kan tvingas släppa byggnationer med konstaterade och i vissa fall allvarliga brister på grund av ett mycket långtgående beviskrav, och att det skickas signaler om att en byggherre inte behöver ta ansvar för att dennes byggprojekt uppfyller samtliga relevanta krav.

Det är ostridigt att nämnden har bevisbördan för att en överträdelse har skett. Frågan är om nämnden ska kunna bevisa och beskriva exakt vad byggherren har gjort i ett projekt, i vilket skede det har blivit fel och i detalj hur fel ska åtgärdas när det senare är dolt med ytskikt. Det är byggherren som har detaljkännedom om hur en byggnation har gått till och som har tillgång till dokumentation och underlag som konstruktionsritningar osv. I detta fall har byggherrarna/fastighetsägarna själva uppmärksammat brister i konstruktionen i ett tidigt skede. Det är mycket svårt för någon annan än dem att stegvis dokumentera byggnationen och även senare låta utreda de faktiska förhållandena. Det talar för att när nämnden har kunnat visa att det föreligger brister så bör bevisbördan delas mellan nämnden och fastighetsägarna. Invändningar om att det inte är möjligt att efterfölja föreläggandet bör ställa visst krav på motbevisning.

Makarna S har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. Till stöd för sin talan har makarna S anfört bl.a. följande.

SVEA HOVRÄTT DOM P 12473-24

De två konstruktionsutlåtanden som nämnden hänvisar till bygger på felaktiga antaganden om hur den inbyggda konstruktionen är utförd, eftersom båda konstruktörer var på plats först efter att konstruktionen hade byggts in och godkänd slutbesiktning hållits. Konstruktörerna har gjort antaganden utifrån bilder tagna under byggnationen. Entreprenören har uppgett att fler åtgärder gjorts efter att bilderna tagits, innan konstruktionen byggdes in. Entreprenören har då gjort förstärkningar, skruvat i skruvar, byggt takstolar m.m. Hade de brister avseende kraven på bärförmåga, stadga och beständighet som anges i utlåtandena existerat skulle de vara synliga idag, över åtta år senare, i form av sättningar, buktningar, sprickbildningar, sviktande bjälklag m.m. Att så inte är fallet har konstaterats vid ett platsbesök den 3 juli 2025.

Den kontrollansvarige för byggnationen har den 12 maj 2017 intygat i kontrollplanen att tillbyggnadens takkonstruktion uppfyller samtliga krav. Hans intyganden är de enda som är från pågående byggnation, när det var möjligt att bedöma det. Nämnden har godtagit dem både i beslut om interimistiskt slutbesked och vid slutsamråd, trots anmälan från byggherrarna att det misstänktes att intyganden hade gjorts i efterhand. Eftersom nämnden inte har entledigat den kontrollansvarige måste nämnden motsatsvis ha funnit att han inte har åsidosatt sina skyldigheter och att byggherrarnas misstankar var grundlösa. Nämnden har vid slutsamråd inte ifrågasatt den kontrollansvariges intyganden. Kommunikation från nämnden till byggherrarna om att det skulle föreligga brister i takkonstruktionen som skulle behöva åtgärdas har aldrig förekommit.

Som byggherrar har de, till skillnad från den kontrollansvarige och nämnden, ingen rätt att beträda byggarbetsplatsen. De få bilder som har tagits är från tillfällen när Magnus S fått sådan tillåtelse. De har inte heller haft rätt att granska hur den kontrollansvarige har utfört sitt uppdrag, utan har enbart haft att förlita sig på att han uppfyllde sina offentligrättsliga skyldigheter och meddelade dem om någon avvikelse förelåg. Genom att den kontrollansvarige har verifierat kontrollplanen utan någon avvikelse och gett utlåtande till nämnden där det intygats att åtgärderna utförts enligt beviljat startbesked har makarna S uppfyllt sitt byggherreansvar. Rättelseföreläggandet skulle i nnebära att de tvingas ådra sig stora kostnader för att riva upp en korrekt utförd konstru ktion för att intyga att den är korrekt utförd. Detta strider också mot

SVEA HOVRÄTT DOM P 12473-24

proportionalitetsprincipen, framför allt då nämnden godtagit den kontrollansvariges intyganden och inte ens efter deras anmälan om misstanke om att intygandena skulle varit felaktiga har vidtagit någon tillsyn.

Det kan ifrågasättas på vilken grund de föreläggs att åtgärda brister enligt föreläggandets punkt 2 som ännu inte är upptäckta. Av de båda konstruktörsutlåtandena framgår inte hur åtgärdandet ska ske. Det är inte heller möjligt för dem att redovisa utförda åtgärder på det av nämnden förelagda sättet. Endast en av nämnden utsedd kontrollansvarig har rätt att göra intyganden för nämnden avseende konstruktionsändringar för att slutbesked ska kunna ges. Det är också oklart vad som i föreläggandet avses med relevant fotodokumentation.

De har vidare inte rättsliga möjligheter att efterkomma föreläggandet. De måste i så fall göra ändringar i tillbyggnadens bärande konstruktion, vilket är anmälningspliktiga åtgärder som kräver startbesked. Skulle de vidta åtgärder utan startbesked kan de drabbas av sanktioner. Innan bygganmälan kan göras måste nämnden enligt dem, i detta specifika fall, utöva tillsyn mot den kontrollansvarige samt klargöra vilka av intygandena som är felaktiga och vilka ytterligare åtgärder som behöver utföras. Annars kan de inte veta i vilka delar en bygganmälan ska ges in eller få stöd av en ny kontrollansvarig i den processen. Det måste vidare vara helt klart vilka delar av den kontrollansvariges intyganden som kan godtas för att kunna meddela slutbesked.

Makarna S har kommit in med bilagor i form av ett besiktningsutlåtande utifrån platsb esök den 3 juli 2025, fotografier från konstruktionen samt brev från skadereglerare om ansvarsskada.

REMISSYTTRANDE I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Mark- och miljööverdomstolen har inhämtat remissyttrande från Boverket, som yttrat sig över förutsättningarna för första punkten i rättelseföreläggandet mot bakgrund av frågan om bevisbörda och beviskrav. Boverket har anfört sammanfattningsvis följande.

Punkten 1 i nämndens föreläggande bör fastställas.

SVEA HOVRÄTT DOM P 12473-24

Av förarbetena till PBL framgår att det är byggherren som har ansvaret för att uppfylla de tekniska egenskapskraven. Där anges bl.a. att byggherren även enligt äldre rätt hade det fulla ansvaret för att de tekniska egenskapskraven följs och någon ändring på denna punkt föreslogs inte i den nya lagen (prop. 2009/10:170 del 1 s. 298). Det betonas att ansvaret för att uppfylla lagens krav ligger kvar hos byggherren (a. prop. s. 326 och 487). Högsta domstolen har också framhållit att syftet med bestämmelsen om slutbesked är att nämnden ska göra en bedömning av om de utförda åtgärderna är tillräckliga för att de ska kunna anses vara slutförda enligt gällande krav (se rättsfallet NJA 2024 s. 549).

I Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:10) om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder (eurokoder), EKS, finns bl.a. bestämmelser om projektering och utförande, dimensionering, dimensionerings-, mottagnings- och utförandekontroll samt dokumentation av beräkningar och eventuella provningar för verifiering av en konstruktions bärförmåga. Kraven åvilar byggherren och gäller oavsett vad som framgår av bygglov, kontrollplan, startbesked eller kompletterande villkor. Föreskrifterna är i hög utsträckning formulerade som funktionskrav. I allmänna råd kan det ges exempel på hur man kan eller bör agera för att uppfylla de bindande kraven i föreskrifterna. Det innebär att byggherren ges möjlighet att frångå de allmänna råden, så länge kraven i föreskrifterna uppnås. Byggherren tillåts alltså att använda sig av alternativa utformningar och tekniska lösningar. Byggherren har dock det fulla ansvaret för att kraven uppfylls. För att kunna ta sitt ansvar är det ofta oundvikligt att byggherren anlitar personer med fackmässig kompetens, som i praktiken utför de arbetsuppgifter som krävs för detta ansvar.

Att en kontrollplan och övriga handlingar har lämnats in hindrar inte kommunen från att ingripa med stöd av 11 kap. PBL. Annars skulle 10 kap. 34 § punkt 3 PBL knappast ha någon självständig betydelse. I ett rättelseföreläggande av det nu aktuella slaget bör det vara tillräckligt att det framgår dels vilka brister som finns, dels vad som ska uppnås. Vilken närmare utformning och teknisk lösning som ska väljas ligger inom byggherrens ansvar. Det skulle föra alltför långt att kommunen skulle tvingas projektera och anvisa utformning och teknisk lösning för att uppfylla kraven. Det

SVEA HOVRÄTT DOM P 12473-24

skulle också innebära att kommunen tog över ansvaret, vilket skulle strida mot principerna för byggherrens ansvar som det är avsett enligt PBL-systemet.

Det är otvivelaktigt kommunen som har bevisbördan för att det finns brister och som ska precisera vilka brister som föreligger. I det aktuella fallet finns det starka skäl för att anta att det förelåg brister vid Byggingenjörsbyråns utlåtande den 16 februari 2018. Utlåtandet är tydligt, konkret och uppfyller kravet på att precisera vilka brister som föreligger. När kommunen, på det sätt som nu skett, har framfört bevisning för att brister finns återgår bevisbördan på byggherren att visa att bristerna har åtgärdats. Det kan inte uteslutas att de brister som påtalas i konstruktörsutlåtandena är åtgärdade, men rena påståenden om att rättelse har skett bör beaktas med viss försiktighet. Ju mer utförlig dokumentation av rättelserna som kan visas, desto bättre bevisning kan anses föreligga.

Även byggherren har inledningsvis ansett att intyganden av kontrollansvarig inte har varit tillförlitliga. I en sådan situation ökar snarast kraven på byggherren att bevisa att påtalade brister inte längre finns. Byggherren tycks medge att utförandet av byggnationen inte har följt gällande bygghandlingar.

Vid en samlad bedömning anser Boverket att kommunen har uppfyllt det beviskrav som rimligen kan ställas på att visa vilka brister som föreligger. Det är också tillräckligt beskrivet i kommunens föreläggande vad som ska uppnås för att förstå vilka åtgärder som förväntas vidtas.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan är om nämnden har haft fog för sitt föreläggande om rättelse av tillbyggnaden på makarna Ss fastighet och om föreläggandet är tillräckligt tydligt och preciserat.

SVEA HOVRÄTT DOM P 12473-24

Byggherrens ansvar för byggåtgärder

Byggherren ska se till att varje bygg-, rivnings- och markåtgärd som byggherren utför eller låter utföra genomförs i enlighet med de krav som gäller enligt PBL eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Om åtgärden är loveller anmälningspliktig ska byggherren se till att den kontrolleras enligt den kontrollplan som byggnadsnämnden fastställer i startbeskedet. (Se 10 kap. 5 § PBL.) Som Boverket har framhållit framgår det även av förarbetena till PBL att byggherren har ansvaret för att de tekniska egenskapskraven uppfylls.

Byggnadsnämnden ska enligt 10 kap. 34 § PBL med ett slutbesked godkänna att loveller anmälningspliktiga åtgärder ska anses slutförda, om – såvitt nu är aktuellt – byggherren har visat att alla krav som gäller för åtgärderna enligt lovet, kontrollplanen, startbeskedet eller beslut om kompletterande villkor är uppfyllda, samt att nämnden inte har funnit skäl att ingripa enligt 11 kap. PBL. Även om en byggnadsnämnd har bedömt att en byggherre har visat att kraven är uppfyllda ligger ansvaret för de tekniska egenskapskraven för en byggnad kvar hos byggherren. Om en byggnadsnämnd, även efter det att slutbesked har getts, bedömer att byggnaden inte uppfyller något av de tekniska egenskapskraven som gällde vid uppförandet av byggnaden, bör byggnadsnämnden därför med stöd av 11 kap. 20 § PBL kunna förelägga den som äger byggnaden att vidta rättelse (se rättsfallet MÖD 2020:52).

Makarna S har anfört att de har uppfyllt sitt byggherreansvar och hänvisat till att den k ontrollansvarige har verifierat kontrollplanen och intygat att åtgärderna utförts enligt beviljat startbesked samt att nämnden ska ha godtagit dessa intyganden både i beslut om interimistiskt slutbesked och vid slutsamråd.

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar, mot bakgrund av vad som nyss sagts, att byggherrens ansvar för att de tekniska egenskapskraven för byggnaden är uppfyllda kvarstår även efter intyg av en kontrollansvarig och även om nämnden har meddelat interimistiskt slutbesked. I detta fall har slutbesked dessutom därefter vägrats. Det som makarna S har anfört i denna del har alltså inte varit ett hinder för nämnden att besluta om föreläggandet.

SVEA HOVRÄTT DOM P 12473-24

Första punkten i nämndens beslut

Föreligger brister i strid med plan- och bygglagen?

Av fast praxis från Mark- och miljööverdomstolen följer att det är tillsynsmyndigheten som ska visa att det funnits förutsättningar att besluta om en påföljd eller ett ingripande enligt plan- och bygglagstiftningen. Det kan dock finnas situationer då tillsynsmyndigheten möter sådana bevissvårigheter att beviskravet sänks. (Se rättsfallen MÖD 2015:34 och MÖD 2021:32.)

Av ett konstruktörsutlåtande från Byggingenjörsbyrån den 16 februari 2018 framgår att bl.a. följande brister har konstaterats. Befintliga takstolar har kapats och växlats av med en liggande regel som inte är tillräcklig för att klara lasten. Även nockbalken i takkonstruktionen är underdimensionerad för att klara lasterna – vid kontrollberäkning av uppmätt balkdimension beräknades nyttjandegraden passera 150 procent. Vidare saknas skruvar för infästning av balkskor i limträbalk och golvbjälke. Av ett konstruktörsutlåtande från Alterius Engineering den 8 oktober 2019 framgår bl.a. att de avväxlingar som gjorts inte uppfyller de normer och krav som ställs enligt Boverkets byggregler och EKS. Den uppförda mellanväggen är inte bärande men ger förmodligen support och för ner nedkommande last i mellanbjälklaget som i sin tur sprider ut den till närmaste upplag i form av ytterväggar, bärande innerväggar och limträbalk.

Makarna S har invänt att konstruktörsutlåtandena bygger på felaktiga antaganden i efterhand utifrån bilder, att ytterligare åtgärder gjorts efter att bilderna tagits och att det än idag saknas synliga effekter av de påstådda bristerna, i form av sättningar, sprickbildning m.m.

Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Beräkningar och eventuella prövningar för verifiering av konstruktionens bärförmåga ska dokumenteras. Dokumentationen ska vara ändamålsenlig och komplett så att byggnadsverket kan kontrolleras på ett korrekt sätt. Den bör vidare vara utformad så

SVEA HOVRÄTT DOM P 12473-24

att den kan kontrolleras av någon som inte medverkat i projektet och redovisas i ett samlat dokument. (Se EKS, avdelning A, 28 §.) I målet saknas sådan konkret dokumentation som visar hur takkonstruktionen rent faktiskt slutligen är utförd. Byggherren är den som har bäst möjligheter att ta fram dokumentation som visar det. Sådan dokumentation omfattas också, som Boverket har framfört, av byggherreansvaret, liksom även ansvaret för att uppfylla de grundläggande kraven på konstruktionens bärförmåga, stadga och beständighet.

Konstruktörsutlåtandena har upprättats efter granskning av ritningsunderlag och foto-d okumentation samt efter platsbesök. De fotografier som makarna S har gett in till Mar k- och miljööverdomstolen ger visst stöd för att konstruktörsutlåtandet från den 16 februari 2018 är baserat på fotografier som tagits ungefär ett år innan arbetet med konstruktionen slutfördes. Av konstruktörsutlåtandet från den 8 oktober 2019 framgår uttryckligen att inga konstruktioner kunde synas vid platsbesöket utan att man för detta skulle ha varit tvungen att riva färdigställda ytskikt. Konstruktörsutlåtandena utgår dock från den information som fanns tillgänglig när de upprättades. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att de ger tillräckligt stöd för att det förelåg brister när utlåtandena skrevs som motiverar ett föreläggande om rättelse.

I utredningen finns vidare ett e-postbrev från entreprenören, som där uppger att infästningen av balkskor har skett med fler skruvar än vad som syns på de bilder som återges i konstruktörsutlåtandet från Byggingenjörsbyrån. Som Boverket framfört kan det alltså inte uteslutas att åtminstone vissa av de brister som påtalas i konstruktörsutlåtandena nu är åtgärdade. Samtidigt saknas det närmare belägg för det liksom underlag som visar att konstruktionen i sin helhet har utförts på ett sätt så att den uppfyller kraven på bärförmåga, stadga och beständighet. Byggherren är även i denna del den som får anses ha bäst möjligheter att ta fram sådan dokumentation.

De intyganden från kontrollansvarig som makarna S hänvisat till innebär inte, som ko nstaterats ovan, att byggherreansvaret har upphört. Mark- och miljööverdomstolen noterar att den kontrollansvarige har uppgett att han inte informerades före byggnadsarbetet påbörjades och att arbetena påbörjades innan startbeskedet var klart.

SVEA HOVRÄTT DOM P 12473-24

Den kontrollansvariges intyganden ger inte heller någon upplysning om hur takkonstruktionen faktiskt är utförd. Intygandena har enligt domstolens mening också ett ringa bevisvärde i fråga om funktionen, särskilt mot bakgrund av att makarna S själva tidigare har anfört att kontrollansvarigs intyganden varit felaktiga. Intygandena från den kontrollansvarige visar således inte att de brister som anges i de två konstruktörsutlåtandena inte finns.

Sammantaget anser Mark- och miljööverdomstolen att nämnden, med tillräcklig styrka, har visat att tillbyggnaden fortfarande kan antas vara behäftad med sådana brister att den inte lever upp till kravet på bärförmåga, stadga och beständighet i PBL. De påtalade bristerna medför en risk för allvarliga konsekvenser i framtiden, t.ex. vid tung belastning på takkonstruktionen i form av snö eller om den uppsatta mellanväggen, som inte är avsedd att vara bärande, tas bort för att skapa en öppen planlösning. Att några synliga effekter på tillbyggnaden, i form av t.ex. sättningar eller sprickbildning, inte har framkommit i dagsläget förändrar inte den bedömningen. Nämnden har därmed visat att det finns förutsättningar för att ingripa med ett rättelseföreläggande på så vis som framgår av punkten 1 i nämndens beslut.

Är föreläggandet tillräckligt tydligt och preciserat?

Ett föreläggande måste innehålla sådan information om vilka krav som ställs på adressaten att det är möjligt för denne att följa föreläggandet. Informationen ska i första hand ges i själva föreläggandet, men det finns ett visst utrymme att tolka ett föreläggande mot bakgrund av dokumenterade kontakter mellan myndigheten och den förelagde (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens dom den 10 april 2025 i mål nr P 4807-24 med där angivna hänvisningar). I vissa fall kan det vara motiverat att utforma förelägganden med fokus på det åsyftade resultatet, utan att närmare precisera vilka åtgärder som krävs (jfr rättsfallet MÖD 2022:7).

Nämndens föreläggande anger genom de återgivna konstruktörsutlåtandena vilka brister i tillbyggnaden som ska åtgärdas. De bindande föreskrifterna i EKS är, som Boverket påpekat, i hög utsträckning formulerade som funktionskrav och valet av hur de uppnås ligger inom byggherreansvaret. Mot bakgrund av det och föreläggandets

SVEA HOVRÄTT DOM P 12473-24

uttryckliga hänvisning till kraven på bärförmåga, stadga och beständighet bedömer Mark- och miljööverdomstolen att föreläggandet är tillräckligt preciserat. Även kravet på redovisning genom ett nytt konstruktörsutlåtande och relevant fotodokumentation är tillräckligt tydligt.

Till skillnad från länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen bedömer Mark- och miljööverdomstolen därmed att det är tillräckligt tydligt vilka åtgärder som makarna S behöver vidta för att efterkomma första punkten i nämndens beslut.

Makarna S kan inte heller anses vara rättsligt förhindrade att följa föreläggandet.

Är föreläggandet proportionerligt?

Även om de formella förutsättningarna för ett rättelseföreläggande är uppfyllda ska det alltid göras en avvägning mellan effekterna för adressaten och de allmänna och motstående enskilda intressen som motiverar ingripandet. En myndighet får endast ingripa i ett enskilt intresse om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot. (Se 2 kap. 1 § PBL och 5 § förvaltningslagen [2017:900] som ger uttryck för den s.k. proportionalitetsprincipen.)

Makarna S har anfört att nämndens föreläggande skulle innebära stora kostnader för de m och att det är oproportionerligt bl.a. eftersom nämnden tidigare godtagit intyganden från den kontrollansvarige och inte har utfört någon tillsyn gentemot denne efter att de anmält sina misstankar om att intygandena skulle varit felaktiga.

De intressen som ska vägas mot varandra är å ena sidan konsekvenserna för den enskilde, vilket innefattar de kostnader som föreläggandet kan medföra, och å andra sidan det allmänintresse som finns av de förelagda åtgärderna från säkerhetspunkt. Mark- och miljööverdomstolen ifrågasätter visserligen inte makarna Ss uppgift om at t föreläggandet kan medföra stora kostnader för dem. Föreläggandet bedöms dock vara proportionerligt med hänsyn till bristernas karaktär och det allmänna

SVEA HOVRÄTT DOM P 12473-24

intresset att byggnadsverk ska uppfylla plan- och byggreglernas krav på bärförmåga, stadga och beständighet. Mark- och miljööverdomstolen bedömer därför att det som makarna S anfört eller vad som i övrigt framkommit i målet inte innebär att föreläggandet är mer ingripande än vad som kan anses motiverat.

Andra punkten i nämndens beslut

Mark- och miljööverdomstolen bedömer i likhet med länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen att det inte finns grund för rättelseföreläggande enligt vad som anges i andra punkten i nämndens beslut, dvs. vad gäller brister i tillbyggnadens konstruktion som ännu inte upptäckts. Det har alltså varit rätt att upphäva denna punkt i nämndens beslut. Nämndens överklagande i den delen ska således avslås.

Mark- och miljööverdomstolen finner dock anledning att påtala att sådana eventuella ytterligare brister som upptäcks i samband med rättelse enligt den första punkten och som faller inom byggherrens ansvar enligt 10 kap. 5 § PBL självklart bör åtgärdas och dokumenteras i samma sammanhang.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis ska mark- och miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut ändras på så sätt att första punkten i nämndens beslut om föreläggande fastställs.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, hovrättsrådet Petra Bergman, tekniska rådet Johan Hjalmarsson och hovrättsrådet Helen Blomberg, referent. Föredragande har varit Alexander Persson.

Bilaga A

Sid 1 (7) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr P 2524-24 Mark- och miljödomstolen 2024-09-06 Meddelad i Nacka

PARTER

Klagande

Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms stad Box 8314 104 20 Stockholm

Motpart

1M.S

2Å.S.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut den 7 mars 2024 i ärende nr 37736-2023, se bilaga 1

SAKEN

Rättelseföreläggande avseende tillbyggnad på fastigheten X i Stockholms kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM P 2524-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms stad (nämnden) beslutade den 15 juni 2023 att förelägga M.S. och Å.S. avseende fastigheten X enligt följande.

1Fastighetens ägare M.S. och Å.S. föreläggs med stöd av 11 kap 20 § och 10 kap 5 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL, att senast inom 8 månader efter det att stadsbyggnadsnämndens beslut har vunnit laga kraft ha vidtagit rättelse. Rättelse ska ske genom att rätta de brister, på tillbyggnaden nordväst om enbostadshuset, som konstaterats enligt två inlämnade konstruktörsutlåtanden i ärendet, Byggnadsingenjörsbyrån Björn Eriksson, sid 1, daterad den 16 februari 2018, (tjänsteutlåtandets bilaga 1) och Alterius Engineering, Joakim Alterius, sid 5-6, daterad den 8 oktober 2019, (tjänsteutlåtandets bilaga 2) så att tillbyggnaden uppfyller kravet på bärförmåga, stadga och beständighet enligt 8 kap 4 § första stycket 1 PBL, 3 kap 7 § plan- och byggförordningen (2011:338), PBF, och Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:10) om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder, EKS (BFS 2022:4) på fastigheten X i Stockholms kommun.

Att rättelse av tillbyggnaden har skett, enligt punkten 1, ska redovisas i ett nytt konstruktörsutlåtande med relevant fotodokumentation till stadsbyggnadskontoret.

2Fastighetens ägare M.S. och Å.S. föreläggs vidare med stöd av 11 kap 20 § och 10 kap 5 § PBL att senast inom 8 månader efter det att stadsbyggnadsnämndens beslut har vunnit laga kraft även vidta rättelse av andra brister i tillbyggnadens konstruktion som upptäcks och som är nödvändiga eller har direkta eller indirekta funktionella samband för att kunna avhjälpa i samband med rättelse enligt punkten 1. Rättelse av andra brister som upptäcks ska ske genom att avhjälpa bristerna och vidta sådana åtgärder att tillbyggnaden uppfyller kraven på bärförmåga, stadga och

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM P 2524-24 Mark- och miljödomstolen

beständighet enligt 8 kap 4 § första stycket 1 PBL, 3 kap 7 § PBF och Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:10) om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder, EKS (BFS 2022:4) på fastigheten X i Stockholms kommun.

Att rättelse har skett enligt punkten 2 ska redovisas i ett nytt konstruktörsutlåtande med relevant fotodokumentation till stadsbyggnadskontoret. 3.

3Stadsbyggnadsnämnden meddelar med stöd av 11 kap 39 § PBL att om föreläggandena enligt punkt 1 och 2 inte följs kan stadsbyggnadsnämnden besluta om att ansöka om handräckning för att genomföra åtgärderna.

Beslutet överklagades till Länsstyrelsen i Stockholms län (länsstyrelsen) som upphävde nämndens beslut. Nämnden har nu överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M.

Nämnden har yrkat mark- och miljödomstolen med ändring av länsstyrelsens beslut ska fastställa nämndens beslut om rättelseföreläggande.

Till stöd för sitt överklagande har nämnden i huvudsak anfört följande.

Det finns anledning att betvivla riktigheten i länsstyrelsens beslut. Länsstyrelsen har mot bakgrund av fastighetsägarnas överklagande bedömt att nämndens beslut inte är tillräckligt tydlighet kring vilka brister som förekommit och hur bristerna ska avhjälpas.

Länsstyrelsen har helt bortsett från ärendets historik och den kommuniceringen som skett med fastighetsägarna under beredningen av lov, startbesked, interimistiska beslut och samtliga nämndens beslut rörande tillbyggnaden ifråga. Nämnden har fullgjort sin utredningsskyldighet så långt det är möjligt utifrån ärendets art, natur

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM P 2524-24 Mark- och miljödomstolen

och komplexitet. Det går heller inte att bortse från de konstruktörsrapporter som nämnden lagt till grund för sitt rättelseföreläggande då dessa utgår från studier av konstruktionsritningar, fotodokumentation och platsbesök. Skäl att ifrågasätta deras utlåtanden saknas.

Fastighetsägarna har, trots nämndens upplysningar om bristerna och senare anmaningar om att inkomma med korrekta uppgifter för att kunna få slutligt slutbesked eller vidta frivillig rättelse, konsekvent motsatt sig detta med ett återkommande tal om att de vet att det finns allvarliga brister, men inte vilka. Det är helt enkelt inte trovärdigt sett till ärendets historik. Det har länsstyrelsen inte heller beaktat i sitt upphävandebeslut.

I detta fall har fastighetsägarna själva vänt sig till stadsbyggnadskontoret och påtalat att det föreligger brister i tillbyggnadens konstruktion. Det räcker inte att, som länsstyrelsen gör, enbart klandra formuleringarna i nämndens beslut. Länsstyrelsen synes inte ha gjort någon som helst analys av underlaget i ärendet. Detta krävs särskilt i sådana situationer där fastighetsägarna inte medverkar till klarhet genom att leverera information eller vidta konkreta åtgärder. Fastighetsägarna har haft omfattande kontakter med utförande byggföretag, försäkringsbolag och nämnden samt drivit civil- och offentligrättsliga processer såväl under byggtiden som senare, vilket framgår av utredningen i ärendet. Inom ramen för detta måste det anses rimligt att fastighetsägarna dokumenterat bygget vartefter det framskridit. Ytterligare en aspekt av detta är att fastighetsägarna, såvitt nämnden förstår det, bott i huvudbyggnaden under hela byggtiden.

Det råder ytterst stora svårigheter för någon annan än fastighetsägarna själva att stegvis dokumentera byggnationen och även senare låta utreda de faktiska förhållandena. Det talar starkt för att fastighetsägarna bör motbevisa de uppgifter som nämnden fört fram om specifika brister, dvs. att bevisbördan ska delas mellan nämnden och fastighetsägarna i situationer som den nu aktuella.

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM P 2524-24 Mark- och miljödomstolen

Av RÅ 1990 ref. 39 följer att ett rättelseföreläggande ska vara så tydligt utformat att adressaten får sådan information om vilka krav som ställs så att hen vet vad hen ska vidta för åtgärder för att kunna följa föreläggandet och undgå framtida tvångsåtgärder. Av avgörandet framgår också att det finns ett visst utrymme för att tolka ett vitesföreläggande mot bakgrund av vad som tidigare förekommit vid kontakter mellan den föreläggande myndigheten och den förelagde, även om detta utrymme kan antas vara förhållandevis begränsat och i praktiken torde i regel endast dokumenterade kontakter tillerkännas betydelse. Se även RÅ 1976 ref. 18.

Det finns gott om dokumenterade uppgifter om kontakter i underlaget. Det måste anses vara väl känt för fastighetsägarna vilka brister som föreligger, exempelvis avseende nockbalken. Den är underdimensionerad och inte korrekt infäst, och tillbyggnaden i övrigt vilar på huvudbyggnadens tak- och väggkonstruktion. Lasterna tas alltså inte upp på ett sätt som är korrekt, även om direkt rasrisk inte föreligger. Något som annars lett till ett användningsförbud av del av byggnaden. Dessa fakta kan överhuvudtaget inte anses tvistiga och nämnden anser att det är klarlagt att dessa brister omfattas av de bestämmelser som nämnden åberopat som stöd för rättelseföreläggandet.

Att ställa högre krav på bevisningen skulle innebära att det allmänna skulle behöva, helt eller delvis, in- eller utvändigt, riva ytskikt för att på så vis ytterligare bevisa att sådana brister föreligger. Så fungerar dock inte PBL.

Eftersom dessa brister är definierade så innebär det att det är just dessa brister som fastighetsägarna behöver rätta till. Det går inte att från ett myndighetsperspektiv komma längre utan att fastighetsägarna själva agerar för att rätta det som behövs. Om fastighetsägarna inte har egen kunskap om hur det närmare ska utföras, eller behöver stöd i att välja lämpligaste tillvägagångsätt, kan de anlita professionell hjälp.

Det är tillsynsmyndigheten som ska visa att det funnits förutsättningar att besluta om en påföljd eller ett ingripande enligt plan- och bygglagstiftningen, se bl.a.

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM P 2524-24 Mark- och miljödomstolen

MÖD 2002:58. Alla omständigheter och allt underlag i ärendet utgör bevisning som ska värderas, inte bara hos nämnden som beslutsinstans utan även av överinstanserna. I länsstyrelsens beslut saknas en närmare värdering av vart och ett av de dokument, exempelvis konstruktörsutlåtandena, och uppgifter i övrigt som indikerar att påtalade brister föreligger och anger vilka åtgärder som bör vidtas.

Härutöver uttalar mark- och miljödomstolen i sin dom den 4 juli 2022 i mål nr P 2416-22, gällande vägrat slutbeskedet för den aktuella tillbyggnaden, att det är konstaterat att det finns sådana brister i bl.a. tillbyggnadens konstruktion att det inte har funnits förutsättningar för gynnande slutbesked och att även M.S. och Å.S. har ansett att tillbyggnaden är behäftad med allvarliga brister. Således, med stöd av samma konstruktörsutlåtanden, den kommunicering och de avgöranden som föregått det vägrade slutbeskedet, samt med hänsyn tagen till vad fastighetsägarna och deras anlitande besiktningsman under sammanträdet vid markoch miljödomstolen uppgett om allvarliga brister i tillbyggnaden, kom domstolen fram till att nämnden hade fog för att vägra slutbesked.

Nämnden menar att avgörandet har ett eget och särskilt starkt bevisvärde även för nu aktuellt rättelseföreläggande, liksom vad som framkommit i tidigare sammanhang och domar beträffande tillbyggnaden. Mot denna bakgrund måste bristerna avseende exempelvis nockbalken vara väl kända för fastighetsägarna liksom hur bristerna ska åtgärdas.

De omständigheter som föranleder rättelseföreläggandet är styrkta och graden av bevisning och redogjorda fakta som belyser de påtalade bristerna i tillbyggnaden är tillräckliga för att fastställa nämndens beslut om rättelseföreläggande.

Till överklagandet har nämnden bl.a. bifogat aktuella beslut om lov, startbesked m.m. från nämnden och länsstyrelsen avseende tillbyggnaden, konstruktörsutlåtanden, rättelseföreläggande och tillhörande tjänsteutlåtande m.m.

Sid 7 NACKA TINGSRÄTT DOM P 2524-24 Mark- och miljödomstolen

DOMSKÄL

Tillämpliga bestämmelser framgår av länsstyrelsens beslut.

Mark- och miljödomstolen har gått igenom handlingarna i målet och instämmer i den bedömning som länsstyrelsen har gjort beträffande de påpekade bristerna i nämndens föreläggande avseende såväl punkt 1 som punkt 2.

Domstolen vill, mot bakgrund av vad nämnden anfört, även tillägga följande.

Med hänsyn till ärendets komplexitet bedömer domstolen att omfattningen av tidigare kontakter och befintligt underlag i detta fall inte kan medföra en lättnad i kravet på att föreläggandet ska vara tydligt. Även om en brist har konstaterats krävs det, så som länsstyrelsen påpekat, att det klart anges vilka åtgärder adressaten ska vidta för att föreläggandet ska anses vara uppfyllt. Eftersom det i föreläggandet endast anges att bristerna ska åtgärdas så att byggnadsverket uppfyller krav enligt uppräknade bestämmelser är föreläggandet inte utformat på ett godtagbart sätt. Det som nämnden nu har fört fram avseende bl.a. bevissvårigheter gällande befintliga fel utgör inte skäl för domstolen att göra någon annan bedömning.

Mark- och miljödomstolen bedömer sammanfattningsvis att länsstyrelsen har haft fog för sitt beslut att upphäva nämndens rättelseföreläggande. Överklagandet ska därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 27 september 2024.

Katarina Winiarski Dol Malin Danielsson I domstolens avgörande har rådmannen Katarina Winiarski Dol, ordförande, och tekniska rådet Malin Danielsson deltagit. Föredragande har varit Jessica Waher.