P 17219-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommuns beslut den 24 november 2022 (§ 291, ärende nr BN 2021-00019) att anta detaljplan för bostäder inom Norra Kyvik- och Ekekullsområdet i Kullavik i Kungsbacka kommun, med den ändringen inom rödmarkerat avsnitt av plankartan (se bilaga B) att korsmarkeringar tas bort och att nya egenskapsbestämmelser a , d , e och f inträder.

SVEA HOVRÄTT DOM P 17219-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kungsbacka kommun har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen i första hand ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och fastställa kommunens beslut att anta detaljplanen jämte den av kommunen i mark- och miljödomstolen medgivna ändringen av detaljplanen inom område på fastigheten A motsvarande den nybildade fastigheten B. Kommunen har i andra hand medgett att Mark- och miljööverdomstolen ändrar planen så att punktprickningen avseende fastigheten Kyvik C ändras och tas bort på den yta som motsvarar befintlig byggnad om ca 15 kvm byggnadsarea.

L.A., M.A., R.A., I.A., N.A., S.A., K.B., K.E., M.B., A-K.B., J.B., C.D., K.L., P.E., L.V., P.V., L.G., A.G., C.G., M.G., A.H., C-H.S., M.J., J.J., K.J., J.O., L.J., M.O., B.J., C.J.H., B.K., Kyviks Samfällighetsförening, J.K., L.K., K.N., F.N., L.P., M.P., V.R., J.S., E.S., J.S., S.W., C.W. och C.I. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kungsbacka kommun har anfört bl.a. följande till stöd för sitt överklagande. Markoch miljödomstolen har felbedömt detaljplanens innehåll och konsekvenser för ägarna av fastigheten C och har vid avvägningen mellan enskilda och allmänna intressen kommit till fel slutsats. Det saknas bygglov för byggnaden på fastigheten C. Det är en enklare byggnad med en mycket blygsam byggnadsarea om ca 15 kvm. År 1956 beviljades byggnaden provisoriskt bygglov i två år som gäststuga påf astigheten C. Något ytterligare bygglov har inte beviljats. Byggnaden saknar därmed bygglov men kan alltjämt användas. Vid avvägningen mellan ägarnas intresse

SVEA HOVRÄTT DOM P 17219-24

av bebyggelse på fastigheten C och intresset av att ingen ny bostadsbyggnad tillskapas på fastigheten ska det bortses från den befintliga byggnaden eftersom den saknar bygg lov.

Kommunen har genom detaljplanen prövat frågan om lämpligheten av att fastigheten C bebyggs med ytterligare byggnad. Den byggbara delen av fastigheten avstyckades 2019 och är bebyggd. Kommunen har bedömt att den nuvarande fastigheten inte är lämplig för ett fullvärdigt enbostadshus men oförändrat lämplig för den pågående markanvändningen. Kommunen vidhåller denna bedömning.

Kommunen har kommenterat samrådssynpunkterna och redovisat sina avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen avseende fastigheten C i både planprogrammet och detaljplanen samt även i granskningsutlåtandet. Det innebär att kraven i 4 kap. 33 § PBL är uppfyllda och att de enskilda har fått full möjlighet att under planprocessen göra invändningar angående konsekvenserna som planläggningen har för deras enskilda intressen. Det har de också gjort. Det innebär vidare att kommunen vid utformandet av detaljplanen har tagit skälig hänsyn till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande i enlighet med 4 kap. 36 § PBL. Det föreligger därmed inte sådana brister som motiverar att planbeslutet ska upphävas.

I andra hand medges att detaljplanen ändras med stöd av 13 kap. 17 § andra stycket P BL avseende punktprickad mark på fastigheten C så att den tas bort mot-svarande by ggnadens byggnadsarea på befintlig plats. En sådan ändring är möjlig eftersom den endast bekräftar den befintliga byggnaden i fråga. Motstående intressen saknas. Att byggnaden på fastigheten C får planstöd påverkar inte någon sakägare negativt. Byggnaden kan vara kvar på grund av preskription.

När det gäller fastigheten A medgav kommunen redan i mark- och miljödomstolen ändring av detaljplanen som en konsekvens av ett lagakraftvunnet förhandsbesked. Detta medgivande justeras nu något mot bakgrund av det fastighetsbildnings-b eslut där en del av fastigheten A bildat den nya fastigheten B. Medgivandet innebär att korsmarkeringen tas bort inom ett område som motsvarar den

SVEA HOVRÄTT DOM P 17219-24

nybildade fastigheten och egenskapsbestämmelserna a , d , e och f inträder. Detta innebär att detaljplanen möjliggör en prövning av bygglov i enlighet med förhandsbeskedet. Det innebär också att den nya fastigheten B inte blir planstridig genom den överklagade detaljplanen. Ändringen av plankartan avseende denna fastighet är helt oproblematisk och har inte motsagts av någon sakägare.

M.B., K.B., K.E. och A-K.B., ägare till fastigheten C, har hänvisat till vad de har anfö rt i mark- och miljödomstolen och tillagt bl.a. följande. Utan närmare skäl eller föregående kommunikation meddelade byggnadsnämnden i Särö kommun 1956 det provisoriska bygglovet på två år. Sökanden bereddes inte tillfälle att yttra sig över att ansökan omvandlats till fråga om provisoriskt bygglov, vilket utgör ett handläggningsfel som får falla tillbaka på kommunen. Sökanden skulle vidare haft rätt att överklaga beslutet. I den beslutshandling som finns bevarad hos kommunen saknas överklagandehänvisning. Detta innebär enligt 45 § förvaltningslagen att överklagandefristen fortsatt löper. De har nu överklagat beslutet från 1956. Nämnden har rättidsprövat överklagandet och lämnat över det till länsstyrelsen för prövning. Beslutet har således inte fått laga kraft.

Gäststugan på fastigheten C har alltsedan uppförandet använts som sommar-bostad oc h gäststuga. Den har uppförts lovligen och på mark som vid tidpunkten föruppförande t tilläts bebyggas. Gäststugan har med kommunens kännedom funnits på platsen i 69 år utan ingripande. Som mark- och miljödomstolen funnit vid sin syn av fastigheten utgör stugan en enklare bostad, vilket således utgör den pågående markanvändningen oberoende av att ett eventuellt tillfälligt bygglov löpt ut.

Kungsbacka kommun har genom detaljplanen förbjudit byggnader och motsvarande åtgärder på fastigheten. Beslutet innebär således en ändring av den pågående markanvändningen och en betydande inskränkning för fastighetsägaren (jfr Europadomstolens dom den 27 november 2007 i målet Hamer v. Belgium, nr 21861/03). Kungsbacka kommuns beslut att ändra markanvändningen utgör således en uppenbart felaktig avvägning. Avsaknaden av motivering strider mot kraven i 4 kap. 33 § PBL och kan inte läkas.

SVEA HOVRÄTT DOM P 17219-24

Övriga motparter har i allt väsentligt framfört samma invändningar mot beslutet att anta detaljplanen som i mark- och miljödomstolen.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Detaljplanens inverkan på befintliga bebyggelseförhållanden m.m. på fastigheten

C

Det har inte framkommit att byggnaden på fastigheten C fått lov efter det att det provi soriska lovet löpt ut. Byggnaden är således olovlig. En olovlig byggnad genererar ingen byggrätt. Kommunens möjlighet att kräva att byggnaden tas bort har dock preskriberats vilket innebär att byggnaden kan stå kvar. (Jfr RÅ 1995:42.) Beslutet att anta detaljplanen påverkar inte detta och begränsar således inte den pågående markanvändningen.

Kungsbacka kommun har utvecklat sina överväganden kring byggnaden på fastigheten C i granskningsutlåtandet. Av planbeskrivningen och samrådshandlingarna framgår därutöver att planens syfte till stor del är att bekräfta den befintliga markanvändningen. Kartor i samrådshandlingarna och planbeskrivningen redovisar tydligt var nya byggrätter kommer att tillskapas. Planbeskrivningen och detaljplanen innehåller vid en samlad bedömning tillräckliga redovisningar av de överväganden som legat till grund för planens utformning samt en redogörelse för kommunens avvägningar avseende olika motstående intressen. Det finns således inte skäl att med hänvisning till 4 kap. 33 och 36 §§ PBL upphäva kommunens beslut att anta detaljplanen.

Övriga invändningar mot planen

I likhet med mark- och miljödomstolen bedömer mark- och miljööverdomstolen att övriga invändningar inte utgör skäl för att upphäva antagandebeslutet.

SVEA HOVRÄTT DOM P 17219-24

Ändring av detaljplanen

Kungsbacka kommun har medgett att detaljplanen ska ändras avseende område inom fa stigheten A (numera B). Konsekvenserna av att tillåta ändringarna är inte så svåra att överblicka utifrån allmänna och enskilda intressen att en ny granskning skulle behövas (jfr MÖD 2022:9). Inte heller har något annat skäl som talar emot att domstolen ska tillåta en ändring av detaljplanen efter kommunens medgivande framkommit. Det finns därför inget hinder mot att ändra kommunens beslut att anta detaljplanen i enlighet med kommunens yrkande.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark och Caroline Hedvall Klostermark, referent, tekniska rådet Mats Kager och hovrättsrådet Johanna Fernlund.

Föredragande har varit Susanne Schultzberg.

Bilaga A

Sid 1 (38) VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr P 5456-22 Mark- och miljödomstolen 2024-12-12 meddelad i Vänersborg

KLAGANDE

1L.A. 2. M.A. 3. R.A. 4. I.A. 5. N.A. 6. S.A. 7. K.B. 8. K.E. 9. M.B. 10. A-K.B., Ombud för 7-10: Advokaterna L.E. och A.L.

11J.B. 12. C.D. 13. K.L. 14. P.E. 15. L.V. 16. P.V. 17. L.G. 18. A.G. 19. C.G.

Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

20M.G. Ombud för 20: C-H.P. 21. A.H. 22. C-H.S. 23. M.J. 24. J.J. 25. K.J. 26. J.O. 27. L.J. 28. M.O. 29. B.J. 30. C.J.H. 31. B.K. Ombud för 31: H.K. J.K. A.K.G. 32. Kyviks Samfällighetsförening, Box 1, 429 21 Kullavik 33. J.K. 34. L.K. 35. K.N. 36. F.N. 37. L.P. 38. M.P.

Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

39V.R. 40. J.S. 41. E.S. 42. J.S. 43. S.W. 44. C.W. 45. C.I. Ombud för 3, 4, 6, 12, 15, 16, 18, 19, 20, 23, 24, 25, 31 och 39 :D.B.

MOTPART

Kungsbacka kommun, Stadshuset, 434 81 Kungsbacka Ombud: S.B.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommuns beslut den 24 november 2022, § 291, i ärende nr BN 2021-00019, se bilaga 1

SAKEN

Detaljplan för bostäder inom Norra Kyvik- och Ekekullsområdet i Kullavik, Kungsbacka kommun

DOMSLUT

1Mark- och miljödomstolen avslår Kyviks Samhällighetsförenings yrkande om att Kungsbacka kommun ska föreläggas inkomma med visst underlag.

2Mark- och miljödomstolen upphäver Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommuns beslut den 24 november 2022, § 291, i ärende nr BN 2021-00019, att anta detaljplan för bostäder inom Norra Kyvik- och Ekekullsområdet i Kullavik, Kungsbacka kommun

Sid 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommun beslutade den 24 november 2022 (§ 291, BN 2021-00019) att anta detaljplan för bostäder inom Norra Kyvik- och Ekekullsområdet i Kullavik. Detaljplanens syfte är enligt planbeskrivningen att bekräfta befintlig användning av marken samt möjliggöra för nya byggrätter för enbostadshus i enlighet med planprogrammet för nämnda område. Den syftar också till att definiera områden för natur och rekreation, områden för vägar samt vid behov även områden för öppen dagvattenanläggning. Detaljplanen innebär tolv nya byggrätter samt en bekräftelse av befintliga byggrätter för enbostadshus. Detaljplanen föreslår även allmän plats för vägar och naturmark.

YRKANDEN

De klagande (nr 1–45 på sid. 1-3 i denna dom; det noteras att V.R. och S.A. har inträtt istället för B.L. för fastigheten E samt att M.A. och L.G. har inträtt s om delägare till fastigheten D istället för A.A.; domstolens anmärkning) har yrkat at t detaljplanen ska upphävas eller ändras.

Kyviks Samfällighetsförening (klagande nr 32) har även yrkat att mark- och miljödomstolen ska förelägga Kungsbacka kommun att inkomma med underlag för opinionsundersökning gällande stöd för gemensamhetsanläggning.

Kungsbacka kommun har, med hänvisning till 13 kap. 17 § andra stycket planoch bygglagen (2010:900), medgett att domstolen ändrar detaljplanen inom område på bild nedan markerat med röd ruta avseende fastigheten A, innebärande att korsm arkeringen tas bort och egenskapsbestämmelserna a , d , e och f inträder, i likhet med byggbar yta inom övrig del av fastigheten A.

Sid 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

Kungsbacka kommun har yrkat att domstolen ska avslå överklagandena i övrigt.

UTVECKLING AV TALAN

De klagande har till stöd för sin respektive talan sammantaget och i huvudsak anfört vad som redovisas nedan. Domstolen har i nedanstående redovisning återgett av klagandena i huvudsak åberopade grunder och omständigheter under gemensamma rubriker. I de fall det som åberopats avser särskilda fastigheter anges detta särskilt. Av bilaga 2 till denna dom framgår vilken eller vilka fastigheter var och en av de klagande företräder.

Planprocessen mm. - Hela programarbetet gjordes under pandemin med följande svårigheter att informera och att informeras. Resultatet blev att många fastighetsägare inte förstod följderna av planprogrammet. De fick inte några besked när de ställde frågor till kommunen eller framförde synpunkter på programmet. - Kommunen borde i god tid ha gett information om sin projektidé och inbjudit till samråd. - Planen har inte tillkommit med den demokrati som förutsätts i plan- och bygglagen. - Kommunen borde ha ansträngt sig ordentligt för att komma i kontakt med de som antas bli berörda av den planerade detaljplanen. - Kallelsen till samråd skedde med mycket kort framförhållning. - Kyviks Samfällighetsförening fick ingen kallelse till samråd.

Sid 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

- Kommunen borde ha anpassat mötestid och mötesform. - Kommunen borde varit öppen för en diskussion och värderat och beaktat lokala synpunkter. - Det fördes inget protokoll vid samrådsmötet. - Hela samrådsprocessen gav intryck av att vara ett spel för galleriet, eftersom kommunen besvarade frågor genom att hänvisa till planprogrammet. De genomförda mötena under samrådsskedet borde hellre benämnas informationsmöten. - Planens kvartersmarksbeteckningar är helt obegripliga. All mark är kvartersmark, men med begränsningar i nyttjande. Eftersom detta inte kommunicerats, har samrådet brustit. - Kommunen borde reflekterat över genomfört samråd och upprättad samrådsredogörelse. - Ändringen av huvudmannaskapet för allmän plats från enskilt till delat har inte genomförts på ett korrekt sätt, särskilt med tanke på samrådshandlingarna. - Det angavs ett felaktigt datum för granskningen. Den startade den 6 september 2022, men det meddelades att den skulle börja i november 2022. - Tiden för granskning var för kort och det är oklart under hur lång tid den varade. - Synpunkter under samråd och granskning har inte beaktats på ett godtagbart sätt i den antagna detaljplanen. - Det var en felaktig annons på den officiella anslagstavlan om när planen antogs. I besvärshänvisningen till antagandebeslutet anges att beslutsdatum var den 24 oktober 2022 när beslutet i själva verket antogs den 24 november 2022. Det är oklart om rättelsen av det felaktiga datumet gjordes inom rimlig tid och om det ens är en lagenlig rättelse. - Informationen är ofullständig om när meddelandet om antagande skickades till länsstyrelsen, lantmäterimyndigheten och fastighetsägare. - Informationen var otydlig om överklagandetid och om var beslutet fanns tillgängligt. - Genomförandetiden om 15 år är olyckligt lång.

Sid 7 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

Behovet av detaljplan

- Områdets nuvarande användning är densamma som detaljplanen föreslagit. Det är därför ingen fördel med att detaljplanera området. - Fastigheten F har ingen nytta av att ingå i detaljplanen. Den medför endast kostnader för dess ägare. Dessutom införs genom planen begränsningar, bl.a. vad gäller möjlighet till avstyckning, som omedelbart sänker värdet på fastigheten. Tomterna runt om denna fastighet ingår inte i detaljplanen, varför det ifrågasätts varför den ska ingå.

Tomtstorlek och byggrätt samt användningen av mark

- Området har varit föremål för planläggning under de senaste 50 åren. Det finns en förväntan hos fastighetsägarna att planläggning ska ge möjlighet till en försiktig förtätning, i många fall i form av generationsväxling. Vissa fastigheter har även förberetts för avstyckning, t.ex. genom officialservitut för tillfartsväg. - Urvalet av vilka fastigheter som givits möjlighet att stycka nya tomter har inte skett på objektiv grund. Dessutom framgår att det finns ytterligare ca 20 tomter som uppfyller kriterierna för att möjliggöra avstyckning, men det saknas uppgift om varför de trots detta inte får avstyckas. Planen måste innehåll vilka ställningstaganden som gjorts i nämnda avseenden. - Detaljplanen innebär att möjligheten att stycka av fastigheter försvinner, vilket leder till ekonomisk skada för de berörda fastighetsägarna. - Krav på minsta tomtstorlek, 2 000 m , är orimligt stor och förhindrar privat fastighetsutveckling. Ingen har efterfrågat dessa stora tomter. De boende i området bör få bestämma hur ”luftigt” det ska vara. - Detaljplanen med dess bestämmelser om minsta fastighetsstorlek är ett oproportionerligt ingrepp i äganderätten. - Beslutet att varje fastighet ska vara minst 2 000 m bör ändras och anpassas efter varje fastighets förmåga. Kommunen har aldrig kunnat motivera eller förklara varför varje fastighet bör ha nämnda minsta storlek. - Detaljplanens krav på minsta fastighetsstorlek innebär i princip krav på dubbel tomtstorlek jämfört med angränsande områden och resten av Kullavik. Naturen har samma karaktär i större delen av Kullavik, liksom i det aktuella

Sid 8 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

Ekekullsområdet. I övriga planer i området tillåts betydligt mindre villatomter än i aktuell plan. - Planen ska vara enhetlig och sätta samma storlek på möjlig tomt för samtliga fastigheter i området. Det är inte rimligt att tomter har krav på minimum 2 000 m när intilliggande tomt har krav på minimum 650 m . Likabehandlingsprincipen ska efterföljas. - Det finns många fastigheter där mindre avstyckningar är fullt möjliga utan att natur och luftighet förändras. Det finns stora gräsmatteytor där det enkelt kan bildas fastigheter. - I den norra delen av planområdet är det plan mark helt utan dramatisk terräng. Norra delen av området ansluter även till område där mindre tomtstorlekar tillåts. - Noggrant placerade normalstora byggnader på normalstora tomter kommer att berika Ekekullsområdet och bidra till att de grönstråk som är värda att bevara, bevaras och utvecklas. - Höga naturvärden saknas i området. - Det är slöseri med befintlig infrastruktur att inte förtäta ytterligare. - Fastigheter som uppfyller samtliga kriterier för nya tomter och gränsar till detaljplan med tomter på 900–1 000 m bör med hänsyn till likställighetsprincipen få möjlighet att stycka nya tomter. - Byggrätter har minskats i och med att mark lagts ut som korsmark och detta dessutom med för stor andel. Det går inte att förstå de stora områden som har lagts ut som sådan mark och således endast får bebyggas med uthus. - För vissa fastigheter har hela ytan lagts ut som grönområde och byggrätter helt tagits bort. - I planförslaget fanns en stor del av marken på enskilda fastighetsägares tomter klassat som grönområde för allmänheten. Detta ändrade visserligen kommunen efter granskningsarbetet och ersatte samma ytor med prickmark eller korsmark. Även detta innebär dock att den enskilde fastighetsägaren inte kan nyttja sin fastighet till det den är till för.

Sid 9 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

- Hela fastigheten G har i planen angivits som värdefullt grönområde på kvartersmark som inte får bebyggas. Fastigheten är avstyckad för bostadsändamål och ligger i direkt anslutning till Norra Kyviksvägen. Anslutning till kommunalt VA finns i nämnda väg. Fastighetens storlek, placering och utformning överensstämmer väl med de rekommendationer som tidigare framställts i planprogrammet där det anges att kompletteringar av befintlig bebyggelse i området bör ske i första raden utefter befintlig väg med anslutning till kommunalt VA. Några speciella omständigheter som hindrar en sådan utbyggnad på fastigheten har inte angivits i planen. - På fastigheten H har merparten av marken lagts ut som korsmark. Fastigheten är på ca 4 000 m och uppfyller de av kommunstyrelsen beslutade sju principerna för mark lämplig för kompletterande bebyggelse. Den antagna detaljplanen fråntar fastighetsägaren möjlighet att skapa fler boendemöjligheter, en möjlighet som andra fastighetsägare i området tidigare fått och som även nu ytterligare andra fastighetsägare får. Detta är diskriminerande och strider mot likabehandlingsprincipen. - Fastigheten C är bebyggd med en äldre sommarbostad, uppförd 1957. Den antagna detaljplanen tar bort byggrätten på fastigheten och anger att fastigheten ska utgöra värdefullt grönområde på kvartersmark som inte får bebyggas. Ansökan om bygglov för att ersätta befintligt bostadshus med ett större och modernare har inlämnats till byggnadsnämnden 2020 men har ännu inte behandlats. Tillfartsväg finns via gemensamhetsanläggning till Norra Kyviksvägen, där anslutning finns till kommunalt VA och dagvattenhantering. - På fastigheten I finns en byggrätt given i tidigare byggnadsplan från 1983, som nu har tagits bort. Det påstås även felaktigt att det finns servitut för ledningsdragning över fastigheten. Det område på fastigheten som i detaljplanen är utlagt som natur är vidare tomtmark. - Kommunen har i planbeskrivningen redovisat konsekvenser för fastighetsägare vars fastigheter ska upplåtas för allmän plats. Inte någonstans i planbeskrivningen har kommunen redovisat vilka konsekvenser detaljplanen innebär för fastighetsägarna vars mark punktprickats. Detta strider mot 4 kap. 33 § PBL. Planens effekt på fastigheterna blir densamma som om de hade markerats som

Sid 10 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

allmän plats, men utan att de enskilda fastighetsägarna erbjuds möjlighet till inlösen och kompensation. Åtgärden utgör en betydande inskränkning i egendomsskyddet. - För två konstgjorda dammar på fastigheten J har det felaktigt angetts att de omfattas av strandskydd. Även ett anlagt vattendrag inom fastigheten K hålls emot ägarna för att förhindra nyttjande av marken. - På fastigheten K har den ”norra dammen” punktprickats för att skyddas trots att det aldrig varit en damm utan en sankmark och denna nu är igenfylld. - På fastigheten L finns en större damm och en anlagd trädgård, som kommunen inledningsvis markerade som grönområde för allmänhetens rekreation. Därefter blev denna del av fastigheten istället av intresse för fördröjning av dagvatten. Allt för att förhindra önskade avstyckningar. Hänsyn har då inte heller tagits till att fastigheter nedströms inte har samma begränsningar utan istället fått stycka av tomter. Fastigheten L skiljer sig inte från övriga fastigheter eftersom området är beläget på en bergshöjd, allt vatten går via gammal naturlig avrinning genom flertalet fastigheter för att till s lut gå via Kyviksbäcken samt via avrinning mot Örsviken. Fastigheten L ligger som en av de högre belägna i området. - Del av fastigheten M har korsprickats för att utgöra fördröjningsmagasin för dagvatten trots att det aldrig, ens under den värsta regnperioden på 50 år, synts några vattenpölar inom fastigheten. Korsprickningen av nästan halva fastigheten är godtycklig och obefogad och bör flyttas österut till en rimlig och relevant nivå. - Fastigheten N har egna dammar på tomten, stenkista och stora gräsytor som utgör en naturlig fördröjning av dagvatten enligt av kommunen beställd utredning från WSP. I tomtgräns har fastigheten dessutom en idag utnyttjad betald anslutningspunkt för kommunalt dagvatten. Korsmarkeringen bör tas bort på den nordöstra delen av fastigheten. - Begränsningarna i fastigheternas nyttjande är inte acceptabla med hänsyn till likställighetsprincipen. Begränsningarna ligger på fastighetsstorlekar från 650 m till 2 000 m och utnyttjandegrad från 15 % till 30 %. Begränsningarna

Sid 11 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

är i huvudsak baserade på dagens situation och ger mycket varierande begränsningar för olika fastighetsägare med likvärdiga markförhållanden. - De klagande förfogar som fastighetsägare över stor del av marken inom området. Kommunen äger ingen mark i området. Ingen utanför området nyttjar marken på något sätt och detaljplanen redovisar ingen åtgärd för att hävda ett sådant nyttjande. Därmed är det rimligt att det är övervägande enskilda intressen som ska tillgodoses och inte kommunens. - Avvägningen mellan enskilda och allmänna intressen är felaktig. Det finns ett intresse att bevara områdets karaktär, men det finns inget intresse från övriga kommuninnevånare att röra sig i området. Det finns inga allmänna stigar, rastplatser eller liknande. Om kommunen ska hävda att det finns ett stort allmänt intresse att inte förtäta, får antas att det finns en dokumenterad redovisning av detta allmänna intresse, och på vilket sätt grönstruktur och luftighet skulle vara ett stort allmänt intresse. Ett sådant intresse saknas dock och förvaltandet av området sker bäst av fastighetsägarna. Kommunen har inte heller någon ambition att öka värdet för allmänheten och då borde det enskilda intresset vara större. - I slutet av Norra Ekekullsvägen är mark utlagd som GATA. Den är inritad på privat mark tillhörande O. Det är även inritat GATA från änden på Norra Ekekullsvägen upp till fastigheterna P och Q. Sistnämnda fastigheter har genom officialservitut rätt att använda denna del av fastigheten O för att kunna ta sig till och från sina fastigheter. Det bör fortsättningsvis kunna fungera som det hittills gjort. Där det nu, enligt det angivna, är GATA på plankartan bör det istället vara tomtmark. De nämnda vägsnuttarna som ligger på O ingår inte i anläggningsbeslutet för G17, vilket kommunen påstår.

Huvudmannaskap för vägar och dagvatten samt natur

- Hantering av dagvatten är och ska vara en kommunal angelägenhet. - Enligt definitionen i 1 kap. 4 § PBL avser ”allmän plats” ett område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov. Denna definition understryker vikten av att sådana platser hanteras på ett sätt som gagnar alla invånare. Det är

Sid 12 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

fel att förutsätta ett enskilt huvudmannaskap som enbart belastar de boende inom planområdet. Den allmänna platsmarken nyttjas lika mycket eller mer av fastighetsägare inom angränsande planområden. - Argument som talar mot enskilt huvudmannaskap sett till praxis är följande. - Planområdet avser inte fritidshusbebyggelse. - Kommunen är inte villig att hjälpa till med utbyggnad av allmänna platser. - Det finns ingen förvaltning av allmänna platser i dagsläget. - Kommunalt bedrivna anläggningar finns i området. - Motståndet bland de boende är starkt. - Området har inte tidigare omfattats av byggnadsplan. - Ingen större förändring eller utveckling sker i området i och med den nya planen. - Vag motivering om en enhetlig förvaltning. - Intilliggande områden har enskilt huvudmannaskap. Huvudmannaskap för allmänna platser och natur är inte reglerat i intilliggande områden. - Grund- och huvudregeln i plan- och bygglagen är att kommunen ska vara huvudman för allmän plats. I detta fall har kommunen sagt att en enskild huvudman i form av en ny samfällighetsförening eller nuvarande vägförening bör vara huvudman. Det finns inte något intresse hos nuvarande vägförening att ändra sitt uppdrag. - Det finns ett kraftigt motstånd mot att bilda en gemensamhetsanläggning. Det har inte företagits någon enkätundersökning som visar motsatsen. Opinionsvillkoret i 7 § anläggningslagen är inte uppfyllt. - Enskilt huvudmannaskap är fel och innebär ökade kostnader för berörda fastighetsägare. - Kommunens bedömning av kostnaderna för och olägenheterna av att sköta naturområdet är felaktig och bristfällig. - Huvudmannaskapet behöver förtydligas med en tidplan för utbyggnad av vägnätet och dagvatten. - Delar av den föreslagna naturmarken saknar helt betydelse när det gäller att säkerställa allmänhetens tillgång till naturmark att röra sig i.

Sid 13 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

- Det finns redan etablerat samarbete kring skötsel av naturmark och det finns inte intresse hos samfällighetsföreningen att betala för markens höga värde. Det befaras att planen inte kommer att genomföras gällande allmän platsmark Natur och det blir ett hinder för både utveckling och omhändertagande av naturmarken i fråga. - Det är ett bättre alternativ att hela eller delar av den föreslagna naturmarken blir kvartersmark i stället och betecknas som prickad mark. Detta skulle förhindra bebyggelse och känslan av luftighet i området skulle bevaras.

Trafiksäkerhet

- Trafiksäkerheten behöver förbättras genom separat GC-väg, nya vägar inklusive ny matargata, minsta vägbredd, bärighet etc. - Beträffande trafiksituationen har kommunen inte identifierat problemen än mindre redovisat någon lösning. Vägarna är smala och slutar utan någon vändmöjlighet på gatumark. En detaljplan borde hantera detta.

Dagvatten

- Dagvattenfrågan behöver omprövas och utredas ytterligare så att inte Kyviksbäcken rinner rakt ut i Kyviksbadet. Dagvattenfrågan är inte färdigbehandlad och är inte löst i detaljplanen. - Den del av området som är utlagt som allmän plats ”natur” är en tveksam ersättning för omhändertagande av dagvatten. - Kommunen har felaktigt utfört dagvattenutredningen innan den geotekniska undersökningen var gjord. Även om det inte är ett lagkrav, ger det inte ett trovärdigt och rättvisande resultat. Det krävs således ytterligare utredning av dagvattenfrågan. - Kommunen VA-sanerade området 2010 och de rinnvägar för dagvatten som redovisas stämmer därför inte längre. Rinnvägarna har ersatts av ett rörsystem med start uppe i Ekekullen och utlopp i Kyviksbäcken. Området är nu helt torrt. - Kommunens redovisning av rinnvägar, dammar och instängda områden är helt felaktig.

Sid 14 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

Kungsbacka kommun (kommunen) har till stöd för sin talan anfört bland annat följande.

Formaliafrågor avseende planarbetet

I september 2021 fick Samhällsbyggnadskontoret (SBK) i uppdrag att ta fram en detaljplan för bostäder inom Norra Kyvik- och Ekekullsområdet. Därefter, i oktober 2021, gjordes ett informationsutskick till samtliga fastighetsägare inom planområdet. Där informerade kommunen om påbörjat planarbete samt uppsatt tidplan för samråd (april 2022), granskning (september 2022) och antagande (november 2022).

Den 29 mars 2022 startade samrådet och samma dag annonserade kommunen om samrådet i dagspressen (Norra Halland, Kungsbacka-Posten och Göteborgs-Posten) samt kungjorde samrådet på kommunens digitala anslagstavla. Fastighetsägare enligt fastighetsförteckning fick brev med information om samråd med hänvisning till kommunens hemsida där samrådshandlingarna fanns tillgängliga. Den 6 april, nio dagar efter att samrådet startade, hölls två digitala samrådsmöten. Kyviks Samfällighetsförening deltog också i samrådet.

Den 6 september 2022 startade granskning av detaljplanen och samma dag kungjordes detta på kommunens digitala anslagstavla. Fastighetsägare enligt fastighetsförteckning fick brev med information om granskning med hänvisning till kommunens hemsida där granskningshandlingarna fanns tillgängliga.

Den 1 november 2022 informerade kommunen om att detaljplanen var på väg att antas. Meddelande inför antagande gick ut till samtliga fastighetsägare enligt samma sändlista som vid granskningen. I meddelandet hänvisades till kommunens hemsida där aktuella handlingar fanns tillgängliga.

Den 24 november 2022 antog byggnadsnämnden detaljplanen och det justerade protokollet anslogs den 29 november 2022 på kommunens hemsida. I samband med detta har kommunen, i enlighet med kommunallagen och plan- och bygglagen,

Sid 15 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

informerat om antagandet genom Meddelande om antagande. Av detta meddelande framgår att ett överklagande ska ha inkommit till Samhällsbyggnadskontoret senast tre veckor från den 29 november 2022, vilket är det datum då justering av protokollet med beslut tillkännagavs på kommunens anslagstavla. Sista dag för överklagande var därmed den 21 december 2022. Meddelandet anslogs på kommunens digitala anslagstavla den 29 november 2022. Ett meddelande om antagande skickades också till Länsstyrelsen, Lantmäterimyndigheten samt till samtliga fastighetsägare enligt sändlista (samma som vid granskningen). Aktuella handlingar gjordes tillgängliga på kommunens hemsida.

Senare upptäcktes ett skrivfel i meddelandet som bestod i att datum för antagande angivits till oktober istället för rätteligen november. Den 8 december 2022 gjordes därför en rättelse av detta och dokumentet publicerades på nytt på kommunens hemsida. Det kan påpekas att beslutsprotokoll med korrekt datum för antagande bifogades det ursprungliga meddelandet redan när det anslogs första gången den 29 november 2022. Rättelsen har gjorts på ett korrekt sätt och datum för sista överklagande har inte påverkats. Ingen enskild har påverkats av skrivfelet.

Genomförandetiden för detaljplanen har ifrågasatts. När det gäller denna tid så stadgas i 4 kap. 21 § PBL att i detaljplanen ska kommunen ange en genomförandetid. Tiden ska bestämmas så att det finns rimliga möjligheter att genomföra planen, men tiden får inte vara kortare än fem år och inte längre än femton år. Kommunen har valt en längre tid för att genomföra planen, vilket ligger inom kommunens handlingsutrymme. Det kan också påpekas att för fastighetsägare innebär genomförandetiden att det säkerställs att det går att bygga i enlighet med detaljplanen under i vart fall denna tid. En rättighet skapas vilket ger trygghet och förutsebarhet.

Planarbetet har följt plan- och bygglagens bestämmelser och kontakten med sakägare har skett både genom kungörelse och brev. Därutöver har kommunen även haft aktuell information på kommunens hemsida. Kommunen har haft samråd om både program och planförslag och därefter har en granskning av planförslaget genomförts.

Sid 16 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

Exploateringsgrad, minsta storlek på fastighet, kors- och prickmark samt möjlighet till avstyckning. Vid kommunens framtagande av detaljplanen för Norra Kyvik- och Ekekullsområdet har en utgångspunkt varit de principer som antogs i planprogrammet. Det innebär bland annat att detaljplaneförslaget har tagits fram i syfte att bekräfta befintlig bebyggelse samt att möjliggöra komplettering av bebyggelsen i enlighet med nämnda planprogram. De sju principerna i planprogrammet har följts (dvs. 1. En fastighet om minst 2 000 m kan bildas; 2. Tomtplatsen kan angöras från befintligt vägnät; 3. Fastigheten kan anslutas till kommunalt vatten och spillvatten; 4. Tomtplatsen inkräktar inte på område med naturlig fördröjning av dagvatten eller ytliga rinnvägar för dagvatten; 5. Inom tomtplatsen finns förutsättningar för fördröjning av dagvatten; 6. Tomtplatsen innehåller inte område med påtagligt naturvärde eller stor koncentration av objekt som är identifierade som värdeelement; och 7. Tomtplatsen utgör ett lämpligt komplement till befintlig bebyggelsestruktur och kulturmiljö samt tar hänsyn till landskapsbilden.) Vid prövningen av lämpliga platser för komplettering av bebyggelsen har naturförhållandena varit avgörande och begränsande. Området är kuperat och innehåller stora naturvärden. Särskilt norra delen av planområdet är mycket kuperat. Samtidigt har kommunen beaktat befintliga tomters storlek så att inte fastigheter mindre än 2 000 m ska bli planstridiga. Resultatet av denna noggranna prövning i planarbetet har blivit en varsam komplettering av bebyggelsen som är väl anpassad till befintlig bebyggelsestruktur och som ställer små krav på förändring av befintlig infrastruktur. Genom detaljplanen säkerställs tillgången till naturområden, både genom reglering av allmän plats natur och genom regleringen av bebyggelsen. För att behålla skalan av bebyggelsen med relativt stora tomter har införts bestämmelser om tomtstorlek och begränsningar av markens användning genom kors- och punktprickning. Helheten av regleringen genom olika storlekar på fastigheter, korsoch punktprickning och allmän plats är att kvalitéer bevaras och att möjligheten till exploatering begränsas. Samtidigt möjliggör detaljplanen nya bostadshus.

Sid 17 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

Kommunen har i ärendet gjort en noggrann avvägning mellan allmänna och enskilda intressen och även mellan enskilda intressen för varje fastighet. Det är kommunens ansvar att avväga intressena och PBL tillåter aldrig att enbart det enskilda intresset ska avgöra en fråga. Regleringen av tomtstorlek varierar. En utgångspunkt har varit att inte skapa planstridiga fastigheter eller byggnader. Genom detaljplanens reglering, som alltså ligger inom det kommunala handlingsutrymmet, har kommunen tagit sitt planmässiga ansvar enligt PBL. Några betydande olägenheter uppstår inte för någon enskild.

I detta planärende har kommunen således beaktat de enskilda och allmänna intressen som finns angående fastighetsstorlek och funnit att en lämplig fastighetsstorlek är 2 000 m för områden där ny bebyggelse kan bli aktuell. Kommunens ansvar för samhällsplanering generellt och bostadsförsörjning specifikt är långtgående. Planering måste ske hållbart och strategiskt. Det kan hos fastighetsägarna finnas en förväntan om att exploatera sin fastighet med ytterligare bostadsbebyggelse, men det är kommunens ansvar och rätt att besluta om lämplig markanvändning.

Detaljplaneförslaget är kommunens bedömning av vad som är lämpligt. Genom planbestämmelse om tomtstorlek i kombination med naturförhållandena inom planområdet kan en luftighet bibehållas och säkra denna kvalité i området. Kommunen har särskilt beaktat områdets storlek, beskaffenhet och läge samt värden vad gäller natur- och kulturmiljö och landskapsbild. Vid denna bedömning har kommunen även använt sig av planbestämmelser som anger kors- och prickmark. För varje fastighet har avvägningar gjorts om lämplig användning och användande av dessa planbestämmelser. Att inte medge exploatering med ytterligare bostadshus inom området ligger inom kommunens handlingsutrymme och detaljplanen är kommunens bedömning om vad som är lämpligt. Detaljplanen bedöms inte minst också vara genomförbar. En planering med fler bostadshus hade inneburit mycket svåra avvägningar och förlust av naturområden samt krävt helt andra trafiklösningar. Planområdet hade då fått en annan utformning. Det bör också nämnas att planförslaget uppskattas av sakägare och andra.

Sid 18 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

Utformning av detaljplanen med avseende på fastighetsindelning i övrigt och möjlighet till avstyckning, ligger inom ramen för det handlingsutrymme som kommunen har enligt PBL. Detsamma gäller för beslutade byggrätter.

Beträffande fastigheten I har framförts att en byggrätt har "försvunnit". Det är inte korrekt. Den del av fastigheten som är belägen inom nu aktuell detaljplan för Norra Kyvik- och Ekekullsområdet har inte tidigare varit planlagd genom detaljplan S 95 (1983). Någon byggrätt tas således inte bort.

Omfattning och avgränsning av naturmark med enskilt huvudmannaskap Kommunen har mot bakgrund av de befintliga planförhållandena gjort bedömningen att det finns särskilda skäl enligt 4 kap. 7 § plan- och bygglagen för att annan än kommunen kan vara huvudman för allmän plats natur. Huvudregeln är kommunalt huvudmannaskap men enskilt huvudmannaskap kan användas i områden avsedda för permanentboende om det sedan tidigare finns enskilt huvudmannaskap i området eller i angränsande områden. I samband med nybyggnation eller komplettering av bebyggelse i blandområden kan en enhetlig förvaltning också tala för att enskilt huvudmannaskap är lämpligt och tillåtet. Områdets karaktär har många gånger haft stor betydelse vid bedömningen av om ett enskilt huvudmannaskap kan tillämpas eller inte. I fritidshusområden eller områden med en lantlig karaktär, dvs. sådana områden där det med stöd av 1947 års byggnadslag användes byggnadsplan, är ett enskilt huvudmannaskap mer accepterat.

Detaljplaneförslaget har tagits fram i syfte att bekräfta befintlig bebyggelse samt att möjliggöra komplettering av bebyggelse i enlighet med tidigare nämnda planprogram. Inför granskningen av detaljplaneförslaget har det gjorts en ändring vad avser huvudmannaskap för allmän plats. I samrådshandlingen var det enskilt huvudmannaskap. Detta har nu ändrats till s.k. delat huvudmannaskap, med kommunalt huvudmannaskap för naturmark med plats för öppna dagvattenanläggningar och enskilt huvudmannaskap för gator, gångväg och övrig naturmark inom planområdet. Uppdelningen innebär att kommunen ansvarar för framtida drift och underhåll av en

Sid 19 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

remsa med naturmark i anslutning till befintlig bäck inom planområdet (NATUR). Att huvudmannaskapet har delats är ett exempel på hur kommunen har beaktat allmänna och enskilda intressen och regleringen om särskilda skäl enligt 4 kap. 7 § PBL.

Med hänsyn till den relativt omfattande förtätningen av bebyggelsen i Kungsbacka kommun, men särskilt i Kullaviksområdet, finns ett stort behov av att säkerställa tillgången till naturområden med hög kvalitet. Naturmarken har stor betydelse för de boende i området idag. Detta bekräftas även av klaganden som framför att berört område inte är av vikt för en bredare allmänhet, utan det är huvudsakligen de boende i området som nyttjar naturområdet. Förhållandena är således inte som i dom från MÖD den 26 september 2023 mål nr P 4633-22. Förhållandena inom planområdet är däremot likartade med situationen i avgörandet från MÖD med dom den 22 maj 2023 i mål nr P 14906-21.

Lantmäterimyndigheten har inte i den nu aktuella detaljplanen framfört några betänkligheter vare sig angående allmän plats, huvudmannaskap eller möjligheten att genomföra detaljplanen med hänvisning till anläggningslagen (1973:1149) eller fastighetsbildningslagen (1970:988). Inte heller länsstyrelsen har framfört någon synpunkt i nämnda frågor. Kommunen uppfattar Lantmäterimyndighetens och länsstyrelsens ställningstaganden som att kommunen har gjort korrekta avvägningar i den nu aktuella frågan.

Naturvärdesutredningen redovisar de höga naturvärdena inom den utpekade allmänna platsen. Genom detaljplanen säkerställs tillgången till naturområden, både genom reglering av allmän plats natur och genom begränsning av ny bebyggelse. Att peka ut allmän plats ligger inom kommunens handlingsutrymme. Det ankommer senare på fastighetsägarna inom planområdet att genom till exempel en gemensamhetsanläggning sköta den framtida drift och underhåll av vägar, gångväg och naturmark som enligt planförslaget ligger inom allmän plats med enskilt huvudmannaskap (GATA, GCVÄG , NATUR ).

Sid 20 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

En ny gemensamhetsanläggning bör bildas för de områden som utgör allmän plats, natur med enskilt huvudmannaskap i detaljplanen (NATUR ). Samtliga fastigheter inom planområdet bedöms ha nytta av naturmarken och bör därför vara delägare i gemensamhetsanläggningen. En lantmäteriförrättning måste genomföras för att bilda gemensamhetsanläggningen och lantmäteriet gör då den slutliga bedömningen av vilka fastigheter som ska delta. I förrättningen fastställer lantmäteriet även vilken ersättning delägarna i gemensamhetsanläggningen ska betala till de fastigheter vars mark som delvis tas i anspråk.

Kommunen anser att de krav som gäller enligt anläggningslagen (1973:1149) för bildande eller ombildande av en gemensamhetsanläggning uppfylls. Med hänsyn till behovet av naturområdet uppfylls väsentlighetsvillkoret i 5 § anläggningslagen. Detta gäller särskilt efter den minskning som gjordes av det område som är utlagt som allmän plats, natur. Genom minskningen av området kan även lokaliseringsprövningen enligt 8 § anläggningslagen uppfyllas. Enligt denna bestämmelse ska upplåtelse ske med minsta intrång och olägenhet. Även det s.k. båtnadsvillkoret i 6 § anläggningslagen kan uppfyllas. Fördelarna med allmän plats, natur, överväger de kostnader och olägenheter som regleringen av allmän plats medför. Vid denna bedömning ska särskilt beaktas att skötseln av naturområdet kommer att kräva begränsade insatser. Kostnaderna för förvaltningen blir därmed också begränsade. När det gäller opinionsvillkoret i 7 § anläggningslagen bör särskilt beaktas att övervägande andel fastighetsägare inte har motsatt sig att en gemensamhetsanläggning ska inrättas. Många fastighetsägare är positiva till enskilt huvudmannaskap. De fastighetsägare som äger den största andel mark som anges som allmän plats, natur, har inte gjort några invändningar angående den aktuella regleringen av allmän plats, natur.

Kommunen har tidigare framfört att det är lämpligt att någon av de befintliga samfällighetsföreningarna i området får ansvar för att förvalta naturmarken, förslagsvis Kyviks Samfällighetsförening, men det är också möjligt och lämpligt att bilda en helt ny gemensamhetsanläggning och samfällighetsförening för detta ändamål. Kommunens ståndpunkt är att det är väsentligt att detaljplanen genomförs. Om inte

Sid 21 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

någon av sakägarna ansöker om bildande av gemensamhetsanläggning, bedömer kommunen att ansökan kan göras av kommunen så att genomförandet säkras.

Enskilt huvudmannaskap för vägar

Vägarna i området är sedan tidigare enskilda och ingår i två gemensamhetsanläggningar, G16 och G17, som förvaltas av Kyviks Samfällighetsförening respektive Ekekullens Samfällighetsförening. Samfällighetsföreningarna ansvarar för vägarnas drift och underhåll och tar beslut i samtliga frågor som berör vägarnas förvaltning. Angränsande grönytor och gångstigar ingår inte i samfällighetsföreningarnas ansvar.

Kungsbacka kommun har en något säregen uppbyggnad med en liten centralort i förhållande till det höga invånarantalet. Kommunens västra delar har under åren exploaterats med omfattande fritidsbebyggelse. Inom kommundelarna Släp, Vallda, Onsala, Åsa och Frillesås finns sammanlagt ca 500 gällande detaljplaner som till betydande del ursprungligen upprättades för fritidsbebyggelse med enskilt huvudmannaskap för allmänna platser.

Med hänsyn till det stora antalet gällande planer inom områdena har kommunen inte bedömt det som realistiskt att vare sig ur allmänt eller enskilt intresse påbörja en planeringsprocess i syfte att ta över huvudmannaskapet för allmänna platser.

Inom planområdet finns alltså fungerande vägföreningar. För att förbättra trafikeringen ger detaljplanen stöd för att ta i anspråk mer mark för att anlägga vändplatser m. m. på ett antal ställen i området. För enskilda är intrånget begränsat och de kommer även att få ersättning för den mark som upplåts. Med hänsyn till att tillkommande exploatering är begränsad, finns förutsättningar för föreningarna att fortsatt sköta vägarna inom planområdet. Kommunen anser därför mot bakgrund av de befintliga planförhållandena att det finns särskilda skäl enligt 4 kap. 7 § PBL för att annan än kommunen kan vara huvudman för vägarna inom planområdet.

Sid 22 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

En omständighet som enligt praxis talar för att enskilt huvudmannaskap ska godkännas är om kommunen av tradition har haft enskilt huvudmannaskap sedan tidigare i samma område eller i angränsande område. En annan omständighet som talar för enskilt huvudmannaskap är om kommunen eftersträvar en enhetlig förvaltning av ett större område. Särskilda skäl för enskilt huvudmannaskap har också godtagits i praxis beträffande områden med både permanent- och fritidsbebyggelse, s.k. blandade område. Det finns också fall som antyder att det torde vara möjligt att införa enskilt huvudmannaskap även i renodlade permanentbostadsområden. Se lantmäterimyndighetens rapport 2008:6 som redovisas i förarbetena (prop. 2009/10:170) till den nya plan- och bygglagen (2010:900) som trädde ikraft den 2 maj 2011.

MÖD har prövat frågan om när "särskilda skäl" enligt 4 kap. 7 § PBL föreligger i referatet MÖD 2013:3 I. Förhållandena i referatet från MÖD och förhållandena inom detaljplanen för Norra Kyvik- och Ekekullsområdet är likartade. Med hänsyn härtill finns ett tydligt stöd för att det föreligger rättsliga förutsättningar för att huvudmannaskapet även fortsättningsvis ska vara enskilt inom planområdet. Även MÖD:s dom den 27 augusti 2020 i mål P 10187-19 ger stöd för kommunens hantering av frågan om allmän plats med enskilt huvudmannaskap.

En av samfällighetsföreningarna bör få ansvar för gångvägen (GCVÄG ) som går mellan Sydvästra Ekekullsvägen och Brännefjällsvägen. Gångvägen är en koppling mellan de två föreningarnas ansvarsområden. En lantmäteriförrättning för omprövning av anläggningsbeslutet måste då ske för att utöka den aktuella gemensamhetsanläggningen med gångvägen. Kommunens ståndpunkt är att det är väsentligt att detaljplanen genomförs. Om inte någon av sakägarna ansöker om lantmäteriförrättning, bedömer kommunen att ansökan kan göras av kommunen så att genomförandet säkras.

Hantering av dagvatten

Av planbeskrivningen framgår bl.a. följande. Planområdet ligger inom kommunalt verksamhetsområde för vatten och spillvatten och till viss del dagvatten. Inom

Sid 23 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

planområdet finns ytvatten i form av mindre dammar och en bäck som går genom det större sammanhängande grönområdet i sydväst. I samband med planprogrammet har en dagvattenutredning tagits fram (Tyréns, 2019-01-18) som omfattar bland annat inventering och redovisning av områdets befintliga dagvattenhantering. Enligt utredningen avvattnas stora delar av planområdet till en mindre bäck som rinner söderut från Norra Kyviksvägen till Kyviksvägen. Diket fortsätter sedan västerut utmed Kyviksvägen och mynnar i Kyviken. Det finns några fastigheter i den norra delen vid Nordöstra Ekekullsvägen och Asplyckevägen som avvattnas av ett litet ledningsnät som har sitt utlopp i ett dike vid Norra Kyviksvägen. I den nordöstra delen av avrinningsområdet finns också fastigheter som avvattnas via dagvattenledningar över till andra avrinningsområden. I nordöst leds dagvatten till dikningsföretaget Lindås-Bångsbo.

Bäcken som ligger i centrala delar av planområdet är cirka 700 m, varav cirka 400 m inom planområdet, rinner i naturlig lågpunkt och är i den södra delen kulverterad cirka 100 m under några bebyggda fastigheter. Områdets många småvatten är viktiga för områdets vattenbalans och bidrar till att skydda bebyggelsen mot höga flöden och översvämningar. De bidrar även till att ge förutsättningar för biologisk mångfald.

Stora delar av planområdet ligger inom kommunalt verksamhetsområdet för dagvatten. Kommunen har vid planarbetet studerat förutsättningarna för dagvattenhanteringen noggrant varvid då särskilt med fokus på de 12 nya byggrätterna som detaljplanen möjliggör.

Lagen om allmänna vattentjänster, LAV, och PBL gäller parallellt. Inom verksamhetsområde för dagvatten är PBL ett stöd för att närmare reglera de fysiska förutsättningar som behövs för dagvattenhanteringen. De enskilda fastighetsägarna ansvarar emellertid för avvattningen av den egna fastigheten. Vid planläggning ska kommunen pröva om marken används till det den är mest lämpad för och att den bara planläggs om det är lämpligt från allmän synpunkt (se 2 kap. 2-5 §§ PBL). Detta ansvar innebär att kommunen vid detaljplaneläggningen ska ha försäkrat sig

Sid 24 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

om att dagvattenhanteringen går att lösa inom planområdet och att man kan visa hur det kan göras.

En utgångspunkt är att använda sig av "naturlösningar" så långt som möjligt. Detaljplanen värnar därför viktiga stråk för skyfalls- och dagvattenhantering och den ytterligare bebyggelse som detaljplanen möjliggör är placerad med hänsyn till detta. Detaljplanen medger enbart 12 nya byggrätter för enbostadshus, vilket ger marginell effekt på dagvattenflöden i området. Den planbestämmelse som finns angående blivande fastigheters storlek samverkar också till att nya fastigheter kan avvattnas på ett lämpligt sätt. Det bedöms därför finnas goda och naturliga förutsättningar kvar inom planområdet för att avvattna Norra Kyvik- och Ekekullsområdet. Kommunen anser därför att kraven i PBL angående dagvattenhantering uppfylls.

För det fall att klimatförändringar, utöver det man vet idag, leder till ökat behov av omhändertagande av dagvatten finns inte något hinder från att utöka verksamhetsområde för detta enligt 6 § lagen om allmänna vattentjänster, LAV, (2006:412).

De utredningar som tagits fram har gett tillräckligt underlag och kunskap om planområdet och dagvattenfrågor. Genom att detaljplanen medger en begränsad utbyggnad kan dagvattenfrågorna även hanteras framgent. Vid varje kommande beslut om bygglov får dagvattenfrågorna detaljstuderas vad bl.a. avser höjdsättning och hur en byggnation påverkar eventuella vattenflöden och grannfastigheter.

Kommunen har ändrat huvudmannaskapet för bäcken och därmed skapat förutsättningar för att inrätta verksamhetsområde för dagvatten med kommunalt huvudmannaskap.

Likställighets- och likabehandlingsprinciper

Den kommunala likställighetsprincipen kommer till uttryck i 2 kap. 3 § kommunallagen (2017:725). Av denna bestämmelse följer att kommuner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Innebörden av

Sid 25 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

likställighetsprincipen är att det inte är tillåtet för kommuner att särbehandla vissa kommunmedlemmar eller grupper av kommunmedlemmar annat än på objektiv grund. En kommun kan således särbehandla vissa medlemmar i förhållande till andra, om det sker på objektiv, saklig grund. Bedömningen av innehållet i en detaljplan görs bland annat utifrån reglerna i PBL och de specifika förhållanden som gäller för varje enskild fastighet. Det är inte möjligt att tillämpa likställighetsprincipen på ett sådant sätt att en planbestämmelse införs i en detaljplan trots att bestämmelsen strider mot PBL. Likställighetsprincipen har därmed en begränsad betydelse vid detaljplanering enligt PBL.

Utöver likställighetsprincipen finns även likabehandlingsprincipen. Denna princip kommer till uttryck i 1 kap. 9 § regeringsformen, RF, (1974:152) och innebär att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. En tillämpning av denna bestämmelse innebär bland annat att varje beslut enligt PBL ska uppfylla de lagstadgade förutsättningar som finns för beslutet ifråga. Mot bakgrund härav kan man som regel inte beakta utgången i andra ärenden som prövats av en byggnadsnämnd utan måste alltid se till det aktuella ärendets förutsättningar och förhållanden. Varje ärende är i princip unikt. Det är också så att det kommunala planmonopolet ger kommunen ett visst handlingsutrymme.

Det finns alltså inte stöd för att tillämpa den kommunala likställighetsprincipen och likabehandlingsprincipen på ett sådant sätt att bedömningar görs som inte uppfyller PBL:s krav. Det saknas stöd i såväl lag som förarbeten och praxis för en sådan tillämpning.

Det som angivits här innebär inte att kommunen ska helt bortse från nämnda principer. Tvärtom. Kommunen har i det aktuella planarbetet genom att till exempel ta fram principer för när nya byggrätter kan ges (de sju principerna) försökt att finna en modell som är tillämpbar för det aktuella planområdet. På detta sätt har beaktats både enskilda och allmänna intressen i enlighet med 2 kap. 1 § PBL. Genom att

Sid 26 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

beakta allmänna och enskilda intressen vid planläggningen har också bestämmelserna om proportionalitet uppfyllts. Europakonventionen, Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR), har beaktats av kommunen. När det gäller den aktuella detaljplanen har vidare länsstyrelsen beslutat att inte upphäva planen med stöd av de ingripandegrunder som finns i PBL. Detaljplanen uppfyller med hänsyn till denna bedömning ett antal allmänna intressen som ska beaktas vid planläggning. De handlar bland annat om hälsa och säkerhet, hantering av strandskydd och olika riksintressen. Detaljplanen och dess rättsverkningar är enligt kommunen proportionerliga.

Bemötande i övrigt av överklagandena

I tillägg till kommunens ovan redovisade inställning kan även följande anges.

Beträffande planavgränsningen har kommunen gjort en avvägning vilket område so m ska omfattas av detaljplaneläggningen. Fastigheten F ingår inte i någon detaljplan idag. Angränsande fastigheter öster, söder och sydost om F ingår i detaljplanen. Övriga fastigheter runt om ingår i annan detaljplan. Planläggningen medför att rättigheter skapas som fastigheter utanför en detaljplan saknar. Det ligger inom det kommunala planmonopolet att reglera bebyggelsen genom detaljplan. Av 12 kap. 9 § PBL framgår att kommunen får ta ut en avgift för det planarbete som bedrivits. Avgiften utgår från kommunens självkostnad vilket medför att kostnader för detaljplanering inte tas från skattekollektivet. Det som framförts angående avgifter innebär inte att en sådan olägenhet uppstår som leder till att detaljplanen ska upphävas.

Vad gäller enskilt huvudmannaskap och vägstandard är avsikten inte att trafikeringen ska öka genom den aktuella detaljplanen. Tvärtom är avsikten att detaljplanen i huvudsak ska bekräfta pågående markanvändning och på så sätt inte medverka till ökad trafik.

Genom planbeslutet uppstår inte någon olägenhet eller betydande olägenhet för klagandena.

Sid 27 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

När det gäller G, har denna fastighet bildats genom en så kallad avsöndring 1917. Fastigheten är obebyggd och kommunen har vid framtagandet av detaljplanen gjort en prövning av lämpligheten att fastigheten bebyggs och kommit fram till att den inte utgör en lämplig plats för bostadsbebyggelse. Fastigheten är en del av en större sammanhängande grönstruktur med blandskog, bitvis kuperad terräng och med öppna hällar och branta partier. Den prövning som gjordes 1917 innebär inte en garanti för att fastigheten är lämplig att bebygga vid en prövning enligt dagens bestämmelser. Fastighetens placering och utformning överensstämmer därför inte med de rekommendationer som tidigare framställts i planprogrammet

Beträffande fastigheten H, uppfyller den inte de sju principerna i planprogrammet. Vad gäller såväl denna fastighet som fastigheten M möjliggör detaljplanen att fastigheterna fortsatt kan användas för bostadsändamål. Huvudbyggnad kan uppföras inom de delar av fastigheterna som bedömts som lämpliga. Korsprickning av marken syftar till att reglera bebyggandets omfattning i syfte att säkerställa områdets småskalighet och karaktär. Vidare syftar bestämmelsen till att skydda mark som har visst naturvärde men inte är lämplig att regleras som allmän plats, natur.

Fastigheten C är, enligt uppgifter från lantmäteriförrättningen (1384– 2018/236) då fastigheten R styckades av från C, obebyggd. Det anges på två ställen i denna akt. Det tas inte bort någon byggrätt då det aldrig har funnits någon sådan rätt eftersom det saknats detaljplan. Samma prövning som nu g örs kan göras i bygglov. Byggnadsnämnden har också nekat bygglov på fastigheten C den 13 april 2023. Beslutet överklagades och mark- och miljödomstolen har i dom den 17 oktober 2023-10-17 i mål nr P 3315–23 uttalat följande: - Enligt vad som framgår av byggnadsnämndens beslut synes den i detaljplanen föreskrivna markanvändningen för C ha föregåtts av noggranna överväganden. Kartutsnittet från planprogrammet visar att fastigheten ligger centralt i ett större grönstråk vars struktur kommunen önskar bevara. (sid 4, domskäl)

Sid 28 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

- Vad gäller klagandens hänvisning till de positiva förhandsbesked som meddelats för S, T och U noterar mark- och miljödomstolen att fastigheterna avviker från de förhållanden som råder för bygglovsfastigheten genom deras placering i den befintliga bebyggelsestrukturen. Att byggnadsnämnden ställt sig positiv till bebyggelse på dessa tre fastigheter innebär därför inte att det är oproportionerligt, eller annars strider mot principen om likabehandling, att neka det nu sökta bygglovet. (Sid 5, domskäl.) Kommunen delar mark- och miljödomstolens bedömning i ovan nämnda dom att neka bebyggelse på fastigheten C. Det är en korrekt bedömning och i linje med den antagna detaljplanen. Det kan konstateras att fastigheten C bildades 1929. Genom avstyckningen från C, då R bildades efter ett förhandsbesked, har mark som tidigare tillhörde C prövats lämplig för bebyggelse. Byggrätten för R har bekräftats i den överklagade detaljplanen. Däremot har C inte erhållit någon byggrätt. Orsaken härtill är att fastig heten inte har bedömts lämplig för bostadsbebyggelse. Vid denna bedömning har kommunen beaktat både allmänna och enskilda intressen och att det finns en enkel och mycket liten byssja på fastigheten C. Det är alltså inte fråga om n ågot enbostadshus. Den avgörande frågan vid planläggningen har dock varit naturfö rhållandena och behovet av större grönstråk vilket kommunen önskat bevara. Fastigheten C har bedömts förbli oförändrat lämplig för den pågående markanvändningen. Det kan därmed även fortsättningsvis vara lämpligt att ha kvar den lilla byggnaden så som den är, kanske för redskap som används vid skötsel av fastigheten.

Beträffande synpunkterna avseende O och frågan om vad som ingår i G16 och G17 som allmän plats för GATA är kommunens uppfattning följande. Ko mmunen har utgått från anläggningsbeslutet när marken har lagts ut som GATA oc h detta är ett korrekt beslut. Det innebär att detaljplanen bekräftar anläggningsbeslutet. Även om O är stor till ytan, är den del som är lämplig för det bostadshus som ligger där idag endast 2 591 m . Det är därmed inte lämpligt med fler bostadshus på fastigheten.

Sid 29 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

I fråga om fastigheten L har den västra delen av fastigheten genom utredningar visat sig ha stor betydelse för fördröjning av dagvatten då det är en naturlig lågpunkt i området. Området är viktigt för vattenbalansen och bidrar till att skydda bebyggelsen mot höga flöden och översvämningar. Småvatten inom instängda områden bidrar även till att ge förutsättningar för biologisk mångfald.

Mark- och miljödomstolen har den 25 september 2024 haft sammanträde och syn i målet.

Efter sammanträdet har yttrande inkommit från ägaren av fastigheten V, som uttryc kt oro över dagvattenavrinningen vid en eventuell byggnation på grann-fastigheten C.

DOMSKÄL

Kyviks Samfällighetsförening har yrkat att kommunen ska föreläggas inkomma med visst underlag. Domstolen finner inte skäl utfärda sådant föreläggande.

Allmänt om detaljplaner

Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten (se 1 kap. 2 § plan- och bygglagen [2010:900], PBL). Det är alltså kommunen som, inom vida ramar, avgör hur bebyggelsemiljön ska utformas i kommunen.

Den domstol som prövar ett överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan ska endast pröva om det överklagade beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som klaganden har angett eller som framgår av omständigheterna (se 13 kap. 17 § PBL). Om domstolen vid prövningen finner att beslutet strider mot en rättsregel ska beslutet upphävas i sin helhet. Annars ska beslutet fastställas i sin helhet. Delvis upphävande eller ändringar av beslutet får endast göras om kommunen har medgett det eller om det är fråga om ändringar av ringa betydelse.

Sid 30 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

Domstolens prövning stannar i många fall vid en bedömning av om beslutet att anta en detaljplan ligger inom ramen för det handlingsutrymme som reglerna i PBL ger kommunen. Hänsyn ska tas till både allmänna och enskilda intressen (se 2 kap. 1 § PBL). Vid en avvägning mellan dessa intressen ska skälig hänsyn tas till bland annat befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande (se 4 kap. 36 § PBL). De avvägningar som kommunen har gjort mellan olika samhällsintressen blir, om kommunen har hållit sig inom sitt handlingsutrymme, inte föremål för överprövning (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande MÖD 2014:12). Prövningen avser inte om kommunen valt den mest optimala lösningen utan endast om den valda lösningen uppfyller lagens krav.

Vissa allmänna intressen - däribland riksintressen, miljökvalitetsnormer, hälso- och säkerhetsfrågor samt frågor med avseende på risk för olyckor, översvämning eller erosion - bevakas i första hand av länsstyrelsen i dess funktion som regional planmyndighet under planprocessen och vid prövningen av beslut enligt bestämmelserna i 11 kap. 10 § PBL. Det saknas i många fall skäl för domstolen, vid överprövning av ett antagandebeslut, att på talan av enskilda frångå länsstyrelsens bedömning i här nämnda avseenden, men det finns inget hinder mot att domstolen gör en annan bedömning än länsstyrelsen, t.ex. om underlaget är bristfälligt (se t.ex. MÖD 2014:12).

Beträffande det nu överklagade antagandebeslutet, beslutade Länsstyrelsen i Hallands län (länsstyrelsen) den 13 december 2022 att inte pröva detta.

Redovisning av kommunens överväganden

Enligt 4 kap. 33 § PBL ska planbeskrivningen bland annat innehålla en redovisning av de överväganden som har legat till grund för planens utformning med hänsyn till motstående intressen och planens konsekvenser (punkt 4). En detaljplan ska vidare, som angetts ovan, vara utformad med skälig hänsyn till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande (4 kap. 36 § PBL).

Sid 31 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

I enlighet med vad som redan framgår av i målet tillgängligt kartmaterial samt även av plankartan är fastigheten C bebyggd med en mindre byggnad. Efter att ha tagit del av förhållandena på platsen, bedömer mark- och miljödomstolen att byggnaden i fråga, i enlighet med vad ägarna av fastigheten angett i målet, utgörs av ett enklare bostadshus. Det har inte framkommit annat än att byggnaden utgör pågående markanvändning med därtill hörande byggrätt. Trots att fastighetsägarna påtalat förekomsten av denna byggnad vid såväl samråd som granskning, har kommunen utan närmare motivering eller övervägande under planprocessen förordnat att aktuellt markområde inte får förses med byggnad. I granskningsutlåtandet har kommunen kommenterat det fastighetsägarna angett om den befintliga byggnaden enbart på så sätt att ”Det är kommunens bedömning att det inte finns något enbostadshus inom C. Således finns ingen byggrätt att bekräfta genom detaljplanen. C utgör inte heller en sådan plats som enligt planprogrammet föreslagits för ny bebyggelse.” I själva planbeskrivningen omnämns inte byggnaden å C och fastigheten är i den antagna detaljplanen i sin helhet utlagd som punktprickad mark.

Det får betraktas som en ingripande åtgärd att pricka bort en befintlig byggnad. En åtgärd som bland annat berövar fastighetsägaren rätten att återuppbygga en motsvarande byggnad för den händelse det skulle behövas. Om det vid planläggning ändå finns tillräckligt starka allmänna intressen för att motivera en sådan åtgärd krävs det att dessa allmänna intressen och de avvägningar kommunen gör i förhållande till det enskilda intresset tydligt redovisas i planhandlingarna. Det krävs alltså en motivering vid ett ingripande mot ett enskilt intresse från det allmännas sida (jfr. MÖD 2020:3).

Avsaknaden av en närmare motivering i här aktuellt avseende innebär att detaljplanens planbeskrivning inte uppfyller kraven i 4 kap. 33 § PBL och har medfört att den enskilde inte fått full möjlighet att under planprocessen respondera på ingripandet i det enskilda intresset. Det framgår därför inte heller om kommunen vid utformandet av detaljplanen i vad avser fastigheten C har tagit skälig

Sid 32 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

hänsyn till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande i enlighet med vad som följer av 4 kap. 36 §. (Jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 30 juni 2022 i mål nr P 8037-21). Det här angivna innebär, enligt mark- och miljödomstolens bedömning, även att det som kommunen anfört först i mark- och miljödomstolen (kommunens yttrande enligt domstolens aktbilaga 51) gällande förekomsten av denna byggnad och sina överväganden kring denna inte kan läka den brist som föreligger. Nämndens beslut om antagande av detaljplanen ska därför upphävas i sin helhet.

Även om mark- och miljödomstolen funnit skäl att upphäva nämndens antagandebeslut redan på grund av det ovan angivna, anser domstolen att det med hänsyn till den tid som förflutit sedan det överklagade beslutet meddelades föreligger bl.a. processekonomiska skäl för att även pröva klagandenas övriga invändningar mot aktuell detaljplan. Domstolen gör därvid följande bedömningar.

Planprocessen

Av 5 kap. 11 § PBL framgår att i arbetet med att ta fram ett förslag till en detaljplan ska kommunen samråda med bland andra de kända sakägare och boende som berörs. När samrådet är klart, ska kommunen enligt 5 kap. 18 § PBL informera om sitt planförslag och låta det granskas under en viss tid. Samråds- och granskningsförfarandet enligt 5 kap. PBL syftar till att ge kommunen ett bättre beslutsunderlag, men ska också ge berörda sakägare och närboende information om planarbetet samt möjlighet för dem att påverka planens utformning. PBL ställer dock inget krav på att kommunen ska ändra detaljplanen i enlighet med inkomna synpunkter.

Inledningsvis noterar mark- och miljödomstolen att processen kring framtagandet av planprogrammet inte omfattas av domstolens prövning. Vad de klagande anfört kring de överväganden som kommunen gjort under denna process gällande de sju principerna i planprogrammet, kan således inte bli föremål för prövning.

Vad gäller planprocessen i sig, från samråd till antagande, finner mark- och miljödomstolen att kommunen genomfört samråds- och granskningsförfarandet på

Sid 33 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

så sätt som krävs enligt PBL. Enligt domstolens bedömning uppfyller detaljplaneprocessen i fråga de krav som formellt kan ställas i detta avseende. Vad de klagande anfört i denna del, inkluderat det skrivfel som förekom i Meddelande om antagande, medför ingen annan bedömning. Det föreligger således inte skäl att upphäva detaljplanen på här aktuell grund.

Brister i underlaget

Av 5 kap. 8 § PBL framgår bl.a. att i arbetet med att ta fram en detaljplan ska det planeringsunderlag som behövs finnas.

De klagande har åberopat att utredningen är bristfällig vad gäller dagvattenhantering och trafiksituationen. Även med beaktande av vad de klagande anfört härom, anser mark- och miljödomstolen att de utredningar som i angivna avseenden har tagits fram i planärendet får anses vara tillräckliga för bedömningen av konsekvenserna av detaljplanens genomförande för området.

Behov av detaljplan, markanvändning och placering av bebyggelsen mm. Klagande har ifrågasatt behovet av detaljplanen. Som angetts ovan framgår av l kap. 2 § PBL att det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark (det s.k. kommunala planmonopolet). Det är således kommunen som avgör om en detaljplan ska upprättas för ett område eller ej samt även vilket område som detaljplanen ska omfatta. Med anledning av att behovet av detaljplanen är ifrågasatt kan vidare framhållas att en detaljplan både är ett verktyg för att få till en förändrad markanvändning men också ett verktyg för att på ett genomtänkt sätt bevara en viss karaktär genom att begränsa möjligheterna till förändringar.

I 2 kap. PBL återfinns en rad bestämmelser som kommunen har att beakta vid planläggning. Förutom att hänsyn enligt 2 kap. 1 § PBL ska tas till både allmänna och enskilda intressen, ska enligt 2 § samma kapitel planläggning syfta till att markoch vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän synpunkt medför god hushållning.

Sid 34 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

Av 2 kap. 6 § PBL följer vidare att bebyggelse och byggnadsverk vid planläggning ska utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till bland annat stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan samt trafikförsörjning och behovet av en god trafikmiljö.

Kommunen har genom plan- och bygglagstiftningen erhållit stort inflytande över hur marken ska användas och miljön utformas i den egna kommunen. Utrymmet för kommunens rätt att själv bestämma i dessa frågor är med andra ord betydande.

Kommunen har i den antagna detaljplanen uppställt kriterier av betydelse för om och i vilken omfattning en fastighet kan bli föremål för delning/avstyckning och ny bebyggelse. Flertalet av de klagande har ifrågasatt kommunens ställningstaganden gällande möjligheterna att stycka av nya fastigheter och ifrågasatt de i detaljplanen angivna bestämmelserna angående minsta fastighetsstorlek, begränsning av markens utnyttjande genom prickmark respektive korsmark samt utnyttjandegrad. Vad kommunen bestämt i nämnda avseenden ligger emellertid inom kommunens vidsträckta handlingsutrymme enligt PBL. Härtill kommer att fastighetsägare endast har rätt till pågående markanvändning, inte till ändrad markanvändning. I detta sammanhang har domstolen också noterat invändningen från ägaren till fastigheten O som ifrågasatt varför en del av fastigheten är utlagd som allmän plats gata i detaljplanen. Domstolen kan konstatera att den mark som utlagts som allmän plats gata på fastigheten O är mark som ingår som vägmark i gemensam-hetsanläggn ingen G17 och att marken därför sedan tidigare upplåtits för det i detaljplanen föresl agna ändamålet. Domstolen bedömer vidare att innebörden av de begränsningar i ma rkanvändningen som följer av planens olika bestämmelser samt planens konsekvenser för de berörda fastighetsägarna, förutom vad gäller fastigheten C, har beskrivits i en godtagbar omfattning och att planen i detta avseende uppfyller kravet i 4 kap 33 § PBL (se sidan 27 i planbeskrivningen där syfte och innebörd av prickmark och plusmark finns redovisat). Även med

Sid 35 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

beaktande av vad enskilda klagande har angett i fråga om sina respektive fastigheter, finner mark- och miljödomstolen, med undantag för sistnämnda fastighet, inte skäl att ifrågasätta kommunens redovisningar och bedömningar i här aktuella avseenden och anser att kommunen härvid har hållit sig inom det handlingsutrymme som PBL medger. Det klagandena anfört i fråga om det som detaljplanen föreskriver om markanvändning, byggrätt, fastighetsstorlek och utnyttjandegrad utgör således, förutom vad gäller det som domstolen redovisat ovan angående fastigheten C, inte grund för att upphäva detaljplanen.

Vad särskilt gäller fastigheten I har hävdats att denna redan omfattas av byggnadspla n från 1983 som medger byggrätt. Mark- och miljödomstolen kan dock konstatera att den del av fastigheten I som ingår i den nu aktuella planen (den östliga ste delen av fastigheten) inte omfattas av någon plan sedan tidigare. Däremot finns det kvar en byggrätt på den västra delen av fastigheten i enlighet med den för den delen av fastigheten gällande byggnadsplanen från 1983.

De tolv tillkommande byggrätterna kommer att medföra en viss ökad belastning på befintligt vägnät inom planområdet. Ökningen kan dock inte antas bli så stor att det i detaljplanen kan ställas krav på anläggande av gång- och cykelvägar, ändrad bärighet mm. Domstolen anser att trafiksituationen och frågan om trafiksäkerheten har utretts i tillräcklig grad och att behovet av en god trafikmiljö är tillgodosett. Huvudmannaskapet för vägnätet har hittills varit enskilt och kommer även vara så fortsättningsvis (se nedan). Vägarnas standard mm. är därför en fråga för ansvariga samfällighetsföreningar. Vad de klagande anfört i nämnda delar utgör således inte grund för att upphäva detaljplanen.

Hantering av dagvatten

Av planbeskrivningen (sid 20) framgår att de nya byggrätterna ligger i eller i direkt anslutning till kommunalt verksamhetsområde för dagvatten. De flesta fastigheter kan anslutas till kommunens dagvattenledningar. Som underlag för planarbetet har kommunen låtit genomföra en särskild dagvattenutredning (Dagvattenutredning norra Kyvik och Ekekullsområdet, Tyréns 2019-01-18). Hanteringen av dagvatten

Sid 36 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

inom planområdet vilar till stor del på av kommunen identifierade naturliga stråk för skyfalls- och dagvattenhantering, vilka i allt väsentligt är desamma som före planläggningen. Det förhållandet att Kyviksbäcken rinner ut i Kyviksbadet kan inte heller ändras genom aktuell detaljplan. Sammantaget finner domstolen att dagvattenfrågor och planens påverkan på området med avseende på sådana frågor är tillräckligt väl utredda samt att planen på ett godtagbart sätt tar hänsyn till de intressen som dessa frågor innefattar. Vad de klagande anfört gällande dagvattenhanteringen i området utgör således inte skäl för att upphäva detaljplanen.

Huvudmannaskap för vägar och naturmark

Delat huvudmannaskap är tillåtet i enlighet med vad som föreskrivs i 4 kap. 7 § PBL. I angränsande områden till planområdet är huvudmannaskapet för vägar och naturmark enskilt. Det är sedan tidigare enskilt huvudmannaskap för vägarna i aktuellt område. Vid dessa förhållanden finner mark- och miljödomstolen, även med beaktande av vad de klagande anfört och åberopat, sammantaget att kommunen har visat att det föreligger sådana särskilda skäl enligt 4 kap. 7 § PBL som motiverar enskilt huvudmannaskap för de allmänna platser i detaljplanen där enskilt huvudmannaskap är föreskrivet. Vad de klagande anfört i denna del utgör därför inte skäl att upphäva detaljplanen.

Intresseavvägning

Enligt Regeringsformen, RF, krävs det ett angeläget allmänt intresse för att tvinga en fastighetsägare att avstå sin mark till det allmänna (se 1 kap. 2 § PBL samt 2 kap. 15 § RF).

I den överklagade detaljplanen har delar av fastigheter lagts ut som allmän plats, mestadels med enskilt huvudmannaskap men, för ytor av betydelse för dagvattenhanteringen, även med kommunalt huvudmannaskap. I båda fallen innebär planen att fastighetsägarens inflytande över markens användning inskränks till förmån för det allmänna. Om inskränkningen i förhållande till den enskilde fastighetsägaren vid en intresseavvägning är rimlig och proportionerlig beror till stor del på styrkan i det allmänna intresse som motiverar inskränkningen.

Sid 37 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

Av planbeskrivningen framgår att de områden som planlagts som allmän plats natur har påvisats innehålla påtagliga naturvärden och/eller är viktiga för allmänheten. Med allmänheten kan i ett sådant här fall också avses de närboende. Hela planområdet omfattas vidare av riksintresse för rörligt friluftsliv. Kommunen har också genom att lägga ut mark som allmän plats respektive kvartersmark som inte får bebyggas (prickmark) och korsmark (mark som endast får bebyggas med komplementbyggnad och annan anläggning än byggnad) säkerställt att områdets karaktär och luftighet kan bevaras. Sammantaget bedömer domstolen att kommunen, med undantag för hanteringen av byggnaden på C, motiverat den allmänna platsmarken respektive prickmarken och korsmarken tillräckligt väl. Det saknas därför skäl att upphäva detaljplanen med hänvisning till att planen vid en intresseavvägning generellt är oproportionerlig i förhållande till enskilda fastighetsägares intressen.

Sammanfattningsvis

Mark- och miljödomstolen anser sammanfattningsvis att det föreligger skäl att upphäva aktuell detaljplan med hänvisning till att kommunens handläggning inte uppfyller kraven enligt 4 kap. 33 och 36 §§ PBL eftersom kommunen utan motivering genom punktprickning har tagit bort befintlig byggrätt på fastigheten C.

Mark- och miljödomstolen anser däremot att det som klagandena i övrigt har anfört, vid en avvägning mellan deras enskilda intressen och de intressen som planen syftar till att tillgodose, inte utgör tillräckliga skäl för att upphäva antagandebeslutet.

Med hänsyn till att ovan redovisade bedömningar innebär att antagandebeslutet ska upphävas i sin helhet, har mark- och miljödomstolen inte tagit ställning till det kommunen medgett om ändring av detaljplanen på visst angivet sätt avseende fastigheten A.

Sid 38 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5456-22 Mark- och miljödomstolen

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 3 (MMD-02) Överklagande senast den 2 januari 2025.

Bodil Svensson Martin Kvarnbäck I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Bodil Svensson, ordförande, och tekniska rådet Martin Kvarnbäck. Föredragande har varit beredningsjuristen Charlotte Stenberg-Magnusson.