P 9602-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens dom och återförvisar målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.

SVEA HOVRÄTT DOM P 9602-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Härryda kommun (kommunen) samt och har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa kommunens beslut att anta detaljplanen.

och , som getts tillfälle att yttra sig, har inte hörts av.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kommunen har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande.

Mark- och miljödomstolen anger att trädets läge inte överensstämmer i plankarta och illustrationskarta. Det är endast plankartan med tillhörande planbestämmelser som är juridiskt bindande och inte illustrationskartan. Trädet är korrekt placerat i plankartan. Det är inte möjligt att såsom mark- och miljödomstolen gjort mäta på plankartan och dra slutsatsen att den medför ett skyddsavstånd på fem meter mellan skyddsvärt träd och byggrätt. Planbestämmelserna om 6 respektive 6,5 meter gäller. Därtill är planbestämmelserna generella och gäller över hela planområdet och är inte kopplade till exempelvis prickmark. Bestämmelsen om att byggnad ska placeras minst fyra meter från fastighetsgräns gäller endast den del av fastigheten som inte påverkas av det skyddsvärda trädet.

Det framgår tydligt av planbestämmelserna att minsta avstånd från byggnadsgrund till så att påverkan på rotsystemet inte skadar flexibilitet där det primära syftet med bestämmelsen är att skydda trädet. Skrivningen kan alltså medföra att ett större skyddsavstånd kan krävas till byggnadsgrunden allt i syfte att skydda trädet. Det är inte möjligt att i en detaljplan exakt ange rotsystemets utbredning. Därtill tydliggörs i detaljplanen vilken hänsyn som ska tas vid markarbeten inför byggnation. Länsstyrelsens naturvårdsenhet har under planprocessen tagit del av arboristens utlåtande och delat kommunens bedömning att de föreslagna planbestämmelserna är tillräckliga för att undvika betydande skada på trädet.

SVEA HOVRÄTT DOM P 9602-25

Arboristens utlåtande är generellt utformat och utgår från platsens förhållanden. Arboristen har haft en ritning med ett exempel på en byggnad. Det är i bygglovsskedet som den slutliga byggnadens placering och utformning prövas bl.a. utifrån planbestämmelserna som syftar till att skydda trädet.

och har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande. Mark- och miljödomstolen har misstolkat utlåtandet från arboristen. Det angivna skyddsavståndet gäller generellt, oavsett byggnadens utformning, grund och placering. Planbestämmelsens formulering innebär i själva verket ett starkt skydd för rotsystemet/trädet, eftersom fastighetsägaren har bevisbördan att trädet inte skadas. Plankartan och planbeskrivningen tar vederbörlig hänsyn till det skyddsvärda trädet dels genom angivande av exakta skyddsavstånd, dels genom detaljerade anvisningar om hur bl.a. markarbeten ska utföras.

Såväl kommunen som och har gett in ett kompletterande utlåtande från den arborist som lämnat utlåtande tidigare under planprocessen.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan i målet är om planbestämmelserna i den överklagade detaljplanen är tillräckliga för att skydda trädet på grannfastigheten eller i övrigt är otydliga.

Vid reglering av markanvändning med detaljplan ska den avsedda regleringen av bebyggelsen, byggnadsverk och miljön i övrigt tydligt framgå av planen (4 kap. 32 § andra stycket plan- och bygglagen [2010:900], PBL). Bestämmelsen utgör ett grundläggande krav på de formella planhandlingarna och ska säkerställa en tillfredsställande informationsnivå. Kravet på tydlighet när det gäller hur planen reglerar miljön innebär att en planbestämmelse ska vara tolkningsbar vid bygglovsprövning eller andra åtgärder i samband med genomförandet av detaljplanen och att planbestämmelsen ska utformas på ett så entydigt och klart sätt som möjligt. (Se prop. 1985/86:1 s. 146 f. och s. 590 f. samt rättsfallet MÖD 2024:10.) Alla planbestämmelser ska ha stöd i en bestämmelse i 4 kap. PBL som bl.a. anger vad som är möjligt att reglera i en detaljplan.

SVEA HOVRÄTT DOM P 9602-25

Planbeskrivningen är en beskrivning av hur en detaljplan ska förstås. Även om planbeskrivningen inte är rättsligt bindande är den ett viktigt underlag för tolkningen av detaljplanen och dess innebörd. Med hänsyn till den betydelse som planbeskrivningen har för den kommunala beslutsprocessen måste det anses ligga i lagstiftningen att vad som anges i beskrivningen väger tungt vid tolkningen av en oklar bestämmelse. (Se rättsfallet NJA 2022 s. 922.)

I den antagna planen finns två planbestämmelser som avser att skydda trädet på grannfastigheten från skada. Bestämmelsen om markens anordnande och vegetation lyder inom 6 meter från mittpunkt av skyddsvärd träd får ej bestämmelsen om placering lyder grund ska placeras minst 6.5 meter från mittpunkten av skyddsvärd träd eller så påverkan på rotsystem ej skadar . Vidare gäller enligt plankartan för större delen av fastigheten att huvud-byggnad ska placeras minst fyra meter från fastighetsgräns, p .

Inför byggnation ska det angivna skyddsområdet runt trädet avgränsas. Inom området (förutom hårdgörning och uppförande av byggnadsgrund) ska inte följande ske; grävning,

SVEA HOVRÄTT DOM P 9602-25

körning med tunga fordon, uppläggning av massor, uppställning av bodar eller liknande. Eftersom det avgränsade området är mindre än 15 gånger stammens diameter bör extra hänsyn tas till rötterna vid grävning, även utanför skyddsområdet. Grövre rötter bör så långt som möjligt inte skadas vid grävning, framför allt om de är tjockare än 5 cm. Ett sätt att undvika att skada rötterna är att handgräva runt dem. Rötter som måste kapas, ska beskäras med beskärningssåg eller sekatör. Schaktens sidor bör vattnas och täckas under det att arbetet pågår och schakten bör fyllas igen så snart som möjligt.

Den arborist, vars underlag legat till grund för planen, har i det utlåtande som getts in till Mark- och miljööverdomstolen förtydligat att hans tidigare utlåtande inte avsåg en specifik byggnad och att bedömningen att trädet inte kommer att ta skada gäller oavsett byggnadens utformning, grund eller placering så länge avståndet till det skyddsvärda trädet är detsamma, dvs. att ingen grävning eller betydande sammanpackning av jordlager sker närmare trädet än cirka sju meter (6,7 meter från stammens mittpunkt).

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Enligt planbestämmelsen om placering ska byggnadsgrund placeras minst 6,5 meter från mittpunkten av det skyddsvärda trädet eller så påverkan på rotsystem ej skadar trädet ark- och miljödomstolen har ansett att bestämmelsen skapar osäkerhet om vilket område som kan bebyggas med stöd av detaljplanen. Kommunen har anfört att skrivningen tillkommit för att skapa viss flexibilitet och att planbestämmelsen innebär att det i syfte att skydda trädet kan behövas ett större skyddsavstånd än 6,5 meter till byggnadsgrunden. Det är, särskilt med beaktande av vad som framgår av planbeskrivningen, tydligt vilket område som avses och att syftet med bestämmelsen är att undvika att skada trädet. Av bestämmelsen om markens anordnande och vegetation samt av planhandlingarna i övrigt framgår därutöver vilka försiktighetsåtgärder som ska vidtas för att undvika skada. Mot bakgrund därav saknas det, enligt Mark- och miljööverdomstolen, anledning att befara att bestämmelserna skulle leda till de tolkningssvårigheter och den osäkerhet som mark- och miljödomstolen ansett.

SVEA HOVRÄTT DOM P 9602-25

Detaljplanen kan inte heller förstås på annat sätt än att planbestämmelserna till skydd för trädet gäller oberoende av bestämmelsen om att huvudbyggnad ska placeras minst fyra meter från fastighetsgräns. Planen kan därmed inte tolkas som att den medger en byggrätt närmare trädet än vad som följer av de särskilda bestämmelserna till skydd för trädet. Det finns inte heller skäl att ifrågasätta detaljplanen utifrån att det i planbestämmelserna anges ett avstånd på 6,5 meter och inte de 6,7 meter som arboristen angett i sitt utlåtande.

Mark- och miljööverdomstolen finner sammantaget att planhandlingarna ger ett tillräckligt skydd för trädet och att planen i detta avseende uppfyller de krav på tydlighet som följer av 4 kap. 32 § PBL. Det finns således inte skäl att upphäva detaljplanen med hänvisning till detta.

Mark- och miljödomstolen har inte prövat övriga invändningar mot detaljplanen. Det är inte lämpligt att Mark- och miljööverdomstolen som första instans gör det. Markoch miljödomstolens dom ska därför undanröjas och målet återförvisas dit för fortsatt behandling.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Lars Borg, tekniska rådet Inger Holmqvist samt hovrättsråden Jonas Högström och Katarina Welin, referent.

Föredragande har varit Fatima Roula.

DOM

Klagande Motpart Sakägare ÖVERKLAGAT BESLUT SAKEN DOMSLUT

DOM

BAKGRUND Y YRKANDEN M.M. Y

Y

DOM

Y Y Härryda kommun

DOM

Y Y Y

DOM

och

Y Y DOMSKÄL Allmänna utgångspunkter för mark- och miljödomstolens prövning

Sid 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5480-24 Mark- och miljödomstolen

se 1 kap. 2 § plan- och bygglagen (2010:900), nedan PBL. Det är alltså kommunen som, inom vida ramar, avgör hur bebyggelsemiljön ska utformas i kommunen. Den myndighet som prövar ett överklagande av ett beslut att anta en detaljplan ska enligt 13 kap. 17 § PBL endast pröva om det överklagade beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som klaganden har angett eller som framgår av omständigheterna. Finner den överprövande myndigheten att detaljplanen strider mot någon rättsregel ska beslutet att anta detaljplanen upphävas i sin helhet om inte kommunen medgett att viss del upphävs eller ändras på annat sätt. Någon möjlighet att pröva alternativa utformningar av detaljplanen finns inte. Ändringar som har ringa betydelse får göras utan kommunens medgivande.

Gällande bestämmelser m.m. vid avvägningar Enligt 2 kap. 1 § PBL ska vid prövningen av frågor enligt denna lag hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen.

Av 2 kap. 2 § PBL framgår bl.a. följande. Planläggning enligt denna lag ska syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden i 3 kap. och 4 kap. 1 8 §§ miljöbalken ska tillämpas.

I 2 kap. 3 § PBL stadgas bl.a. följande. Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja 1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder, 2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper, 3. en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt,

DOM

Bedömning Y C.C.

DOM

Y

DOM

HUR MAN ÖVERKLAGAR,