ÖM 10507-25

SVEA HOVRÄTT BESLUT Mål nr 2026-04-13 ÖM 10507-25 060407 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, slutliga beslut 2025-07-04 i mål nr M 1792-25, se bilaga A PARTER Klagande Svenska kraftnät

Ombud: och

Motpart

Energimarknadsinspektionen Östrand Elnät AB

Ombud: , och SAKEN Avvisning av överklagande MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT

Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens beslut och återförvisar målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 10507-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Svenska kraftnät har yrkat att mark- och miljödomstolens beslut ska undanröjas och målet återförvisas till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.

Östrand Elnät AB har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens beslut.

Energimarknadsinspektionen har medgett Svenska kraftnäts yrkande.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Svenska kraftnät har hänvisat till vad det anfört tidigare i målet och tillagt i huvudsak följande.

En nätkoncessionsprövning innehåller två delar. En del är att identifiera ledningens miljöpåverkan och fysiska placering i förhållande till detaljplan och områdesbestämmelser. Den andra delen är kopplad till elfrågor och bedömningen av allmän lämplighet. Svenska kraftnät har i detta ärende inte ifrågasatt att ledningen kan uppföras enligt miljöbalkens bestämmelser utan har framfört invändningar kopplat till allmän lämplighet, koncessionens betydelse för möjligheterna att se till att elnätet är säkert och effektivt samt att upprätthålla driftsäkerheten i systemet.

Svenska kraftnät berörs av Energimarknadsinspektionens beslut i egenskap av systemansvarig för överföringssystem (TSO) och transmissionsnätföretag på ett sådant sätt att Svenska kraftnät har rätt att överklaga beslutet. Den största delen av Svenska kraftnäts verksamhet utgörs inte av myndighetsuppdrag, utan av nätverksamhet samt fullföljande av uppgifter som TSO. Affärsverksamheten finansieras huvudsakligen genom avgifter och tariffer. Svenska kraftnät företräder ett enskilt intresse i rollen som transmissionsnätföretag och TSO. Beslutet om nätkoncession inverkar negativt på Svenska kraftnäts möjligheter att fullgöra sitt ansvar i dessa roller, bland annat eftersom beslutet kan påverka förmågan att upprätthålla driftsäkerheten i överföringssystemet/transmissionsnätet om underliggande nätföretag inte är lämpliga att bedriva nätverksamhet eller om det uppförs anläggningar som inte är lämpliga ur

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 10507-25

allmän synpunkt. Anläggningar med förbrukning i den nu aktuella storleksordningen har särskild betydelse för driften av överföringssystemet och måste ha förmåga att stå emot oförutsedda händelser. Det är särskilt viktigt att prövningen av såväl sökandens lämplighet som anläggningens lämplighet är omsorgsfull när det gäller nya företag.

Merparten av den el som produceras eller förbrukas passerar Svenska kraftnäts ledningar och fel som uppstår i olika delar av elnätet riskerar att påverka Svenska kraftnäts förmåga att se till att överföringssystemet är säkert, tillförlitligt och effektivt.

Det kan också ifrågasättas om en tillräcklig lämplighetsbedömning kan göras utan att veta vilket nät som ledningen ska ansluta till. Vid tidpunkten för Energimarknadsinspektionens beslut hade Svenska kraftnät ännu inte formellt tagit ställning till ansökan om anslutning och möjligheten att ta upp en eventuell tvist hos Energimarknadsinspektionen om anslutning kvarstår i två år från Svenska kraftnäts besked (den 24 mars 2025).

Sammanfattningsvis får ett ställningstagande i frågan om såväl sökandens som anläggningens lämplighet i koncessionsprövningen direkt påverkan på Svenska kraftnät i rollen som TSO och transmissionsnätföretag. Svenska kraftnäts intresse kan inte tillgodoses i ett ärende om anslutning, bland annat eftersom frågan om lämplighet inte kan tas upp där.

Östrand Elnät AB har vidhållit vad som tidigare har anförts samt tillagt i huvudsak följande.

Eftersom Svenska kraftnät är en del av staten är utgångspunkten att Svenska kraftnät företräder ett offentligt intresse och endast har rätt att överklaga beslut där Svenska kraftnät har varit beslutsmyndighet. I annat fall krävs särskilt författningsstöd, vilket saknas i det här fallet, eller att Svenska kraftnät kan anses företräda ett berättigat enskilt intresse. Det förhållandet att Svenska kraftnät har hörts under handläggningen hos Energimarknadsinspektionen innebär inte i sig att det medför en rätt att överklaga beslutet om nätkoncession.

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 10507-25

Det är inte heller ellagens avsikt att Svenska kraftnät ska ha talerätt i samtliga koncessionsärenden som rör transmissionsnätet endast till följd av systemansvaret för överföringssystem. Svenska kraftnät har möjlighet att, inom ramen för ett anslutningsärende, hantera frågor kopplade till eventuella brister i något driftsäkerhetshänseende.

Energimarknadsinspektionen har anfört i huvudsak följande. Under ärendets handläggning har Energimarknadsinspektionen bedömt att Svenska kraftnät i egenskap av nätföretag och på grund av starkströmsledningarnas lokalisering är berörd på ett sådant sätt att yttrande ska inhämtas i enlighet med 18 § första stycket 6 förordningen (2021:808) om nätkoncession. Svenska kraftnät har därför rätt att överklaga beslutet om nätkoncession.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

Svenska kraftnät var inte part i målet när Energimarknadsinspektionen, på ansökan av Östrand Elnät AB, fattade beslut om nätkoncession för linje. Det finns inget författningsstöd för att Svenska kraftnät i egenskap av företrädare för ett offentligrättsligt intresse har rätt att överklaga Energimarknadsinspektionens beslut. Den fråga som Mark- och miljööverdomstolen har att pröva är om Svenska kraftnät berörs av Energimarknadsinspektionens beslut om nätkoncession på ett sådant sätt att Svenska kraftnät har rätt att överklaga beslutet i egenskap av företrädare för ett enskilt intresse (se 42 § förvaltningslagen [2017:900]).

Svenska kraftnät har olika roller enligt ellagstiftningen. Det har bland annat ett ansvar som systemansvarig myndighet enligt 8 kap. 1 § ellagen (1997:857); en roll i vilken myndigheten företräder offentligrättsliga intressen. Svenska kraftnät har även ett ansvar som följer av uppgifter vid sidan av det offentligrättsliga ansvaret. Alla nätföretag som bedriver nätverksamhet har vissa skyldigheter och krav enligt 3 kap. 1 § ellagen. Detta innefattar att för sitt elnät ansvara för bland annat drift och underhåll, att nätet är säkert, tillförlitligt och effektivt, samt att nätet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el. Svenska kraftnät har därutöver en skyldighet att, enligt 7 § förordningen (2023:241) om det nationella elsystemet, fullgöra de uppgifter som åligger systemansvariga för överföringssystem (TSO) enligt EU:s

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 10507-25

elmarknadsdirektiv (EU) 2019/944 . Ansvaret som TSO regleras i elmarknadsdirektivet och kan omfatta alla slags rättssubjekt. I svensk rätt har alltså Svenska kraftnät utsetts till TSO och ska bland annat, enligt artikel 40 i direktivet, på affärsmässiga villkor driva, underhålla och utveckla säkra, tillförlitliga och effektiva överföringssystem. Överföringssystemet benämns i svensk rätt även som transmissionsnät. Svenska kraftnäts ansvar som TSO förtydligas i 5 7 §§ förordningen (2025:782) med instruktion för Affärsverket svenska kraftnät. Bland annat anges att Svenska kraftnät ska förvalta transmissionsnätet för el på ett kostnadseffektivt, driftsäkert och miljöanpassat sätt (se 7 § punkten 1 i förordningen).

Svenska kraftnät har koncession för alla ledningar i transmissionsnätet i Sverige. Merparten av den el som produceras kommer därför att passera Svenska kraftnäts ledningar. Fel som uppstår i olika delar av elnätet riskerar att påverka Svenska kraftnäts verksamhet. Enligt praxis företräder Svenska kraftnät ett enskilt intresse när myndigheten verkar i egenskap av TSO. Detta intresse är erkänt av rättsordningen. (Se HFD 2024 ref. 32 p. 38 och 39.) Svenska kraftnät har vidare hörts som berört nätföretag under handläggningen hos Energimarknadsinspektionen. Det är inte utrett huruvida starkströmsledningarna som omfattas av nätkoncessionen kommer att ansluta till transmissionsnätet eller regionnätet.

Mark- och miljööverdomstolen gör följande överväganden i frågan om Svenska kraftnät i egenskap av TSO och transmissionsnätföretag berörs på ett tillräckligt konkret sätt av Energimarknadsinspektionens beslut.

Koncessionsprövningen utgör en möjlighet att säkerställa att berörda nätföretags och systemansvarigas intressen och skyldigheter enligt ellagen beaktas vid byggande och användande av starkströmsledningar. I praxis har frågan om en viss ledning är undantagen koncessionskravet ansetts beröra innehavaren av det nät till vilket ledningen avses att anslutas, när det påverkar dennes möjlighet att uppfylla sitt systemansvar och ansvar som nätföretag (se MÖD 2025:36). Nu aktuellt beslut om nätkoncession avser

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 10507-25

starkströmsledningar som kan komma att anslutas direkt till transmissionsnätet och med en omfattande planerad förbrukning av el. De sakfrågor som Svenska kraftnät vill få prövade skulle kunna påverka ansvaret som transmissionsnätföretag och TSO bland annat vad gäller driftsäkerheten. Den frågan kan inte fullt ut prövas i ett anslutningsärende.

Mot denna bakgrund finner Mark- och miljööverdomstolen att Svenska kraftnät är berört på ett sådant sätt att det har rätt att överklaga Energimarknadsinspektionens beslut om nätkoncession för linje. Mark- och miljödomstolens beslut ska därför undanröjas och målet återförvisas dit för fortsatt behandling.

Beslutet får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark, Margaretha Gistorp, referent, och Caroline Hedvall Klostermark samt tf. hovrättsassessorn Kine Karlstedt Ek.

Föredragande har varit Fanny Vesterberg.

PARTER Klagande Affärsverket svenska kraftnät Ombud: Motparter Energimarknadsinspektionen Östrand Elnät AB,

Ombud: och

ÖVERKLAGAT BESLUT Energimarknadsinspektionens beslut 2025-02-11 i ärende nr 2024-100387, se bilaga 1 SAKEN Nätkoncession för linje för en luftledning; nu fråga om avvisning BESLUT Mark- och miljödomstolen avvisar Affärsverket svenska kraftnäts överklagande av Energimarknadsinspektionens beslut.

Sida 2 NACKA TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 1792-25

BAKGRUND Sedan Östrand Elnät AB (bolaget) ansökt om nätkoncession för linje för två 145 kV luftledningar beslutade Energimarknadsinspektionen (Ei) om en sådan koncession på vissa villkor. Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) har överklagat Ei:s beslut.

YRKANDEN M.M. Svenska kraftnät har yrkat att Östrand Elnäts AB:s (bolagets) ansökan om nätkoncession ska avslås.

Bolaget har motsatt sig överklagandet och i första hand yrkat att verkets överklagande ska avvisas eftersom klagorätt saknas.

Ei har motsatt sig ändring av det överklagade beslutet.

UTVECKLING AV TALAN I AVVISNINGSFRÅGAN

Svenska kraftnät har motsatt sig avvisningsyrkandet och till stöd för sin rätt att överklaga Ei:s beslut anfört följande.

Svenska kraftnät är transmissionsnätsföretag enligt ellagen och har i den rollen bl.a. ansvar för att transmissionsnätet är säkert, tillförlitligt och effektivt (3 kap. 1 § ellagen). Vidare föreskriver EU-rätten att Svenska kraftnät, i egenskap av systemansvarig för överföringssystemet (transmissionsnätet), bl.a. har motsvarande ansvar (artikel 40 punkten 1 d Elmarknadsdirektivet). Svenska kraftnät är också systemansvarig myndighet enligt 8 kap. 1 § ellagen och 6 § förordningen om det nationella elsystemet.

Den nu beslutade koncessionen innebär dels att koncessionshavaren har bedömts lämplig som nätkoncessionshavare, dels att ledningen anses lämplig ur allmän synpunkt. I och med koncessionsbeslutet uppstår också en skyldighet för koncessionshavaren att färdigställa ledningen i koncessionerad sträckning

Sida 3 NACKA TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 1792-25

inom viss tid (2 kap. 44 § ellagen). Med koncessionsinnehavet följer även ett antal förpliktelser bl.a. angående driften av nätet (3 kap. ellagen) och anslutningsplikt (4 kap. ellagen).

Svenska kraftnät har vid Ei:s handläggning framfört invändningar bl.a. avseende bolagets lämplighet och i frågan om ledningen kan ges koncession innan frågan om anslutning har belysts i tillräcklig omfattning. Ei:s beslut går Svenska kraftnät emot bland annat genom att driftsäkerhet och effektiv nätdrift, inte har beaktats tillräckligt i prövningen. Båda dessa aspekter av beslutet kan på ett påtagligt sätt påverka Svenska kraftnäts verksamhet.

Privaträttsligt intresse: Det överklagade beslutet är ett förvaltningsbeslut och omfattas därmed av bestämmelserna i förvaltningslagen (FL). Av 42 § FL framgår att ett sådant beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot. Bestämmelsen reglerar enskildas rätt att överklaga, det vill säga såväl fysiska personer som privaträttsliga juridiska personer.

Myndigheter har traditionellt inte utan särskilt författningsstöd ansetts kunna överklaga beslut av annan statlig myndighet, såvida myndigheten inte företräder ett rent privaträttsligt intresse. Så kan vara fallet om en myndighet uppträder i sin egenskap av till exempel fastighetsägare eller arbetsgivare. Vad som mer specifikt utgör ett sådant intresse är inte närmare reglerat i lag eller förarbeten utan har lämnats att avgöras genom rättspraxis (prop. 2016/17:180 s. 261).

Svenska kraftnät ska, enligt 7 § förordningen om det nationella elsystemet, fullgöra de uppgifter som ligger på systemansvariga för överföringssystem enligt direktiv (EU) 2019/944 (elmarknadsdirektivet), i den ursprungliga lydelsen. Högsta förvaltningsdomstolen har, genom avgörandet i HFD 2024 ref. 32, på ett prejudicerande sätt avgjort att rollen som systemansvarig för överföringssystemet är att betrakta som en privaträttslig roll. Högsta

Sida 4 NACKA TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 1792-25

förvaltningsdomstolen har i det avgörandet grundligt redogjort för sin bedömning att Svenska kraftnät företräder ett privaträttsligt intresse när myndigheten verkar i egenskap av systemansvarig för överföringssystemet. Domstolen har vidare konstaterat att detta intresse är erkänt av rättsordningen. Samma överväganden och bedömning är tillämpliga i förevarande mål.

Systemansvarig för överföringssystem är, enligt artikel 2 punkt 35 elmarknadsdirektivet, en fysisk eller juridisk person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av överföringssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el. Systemansvariga för överföringssystem utnämns och certifieras enligt bestämmelser i ellagen, elmarknadsdirektivet och elmarknadsförordningen. Artikel 43 punkten 5 elmarknadsdirektivet reglerar hur de krav som ställs för certifiering i direktivet ska tillämpas när den som ska certifieras är medlemsstaten eller ett annat offentligt organ. Svenska kraftnät certifierades genom Energimarknadsinspektionens beslut den 1 mars och 13 juli 2012 i ärende nr. 700- 11-102845. Det kan i sammanhanget också nämnas att systemansvariga för överföringssystem i övriga EU är organiserade som bolag.

Som framgår av förarbetena till lagen om certifiering av transmissionsnätsföretag för el finns det rättsligt sett utrymme för mer än en systemansvarig för överföringssystem i Sverige och för fler aktörer att bedriva transmission och omfattas av certifieringskraven (prop. 2017/18:237, sidan 34 lken certifieringskraven förändrar inte rollens privaträttsliga natur.

De specifika uppgifter som Svenska kraftnät ska fullgöra i egenskap av systemansvarig för överföringssystem beskrivs övergripande i elmarknadsdirektivets artikel 40 och utvecklas utförligt i direkt tillämpliga kommissionsförordningar meddelade med stöd av elmarknadsförordningen (de s.k. nätkoderna) Som exempel kan nämnas att Svenska kraftnät inom ett s.k.

Sida 5 NACKA TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 1792-25

observerbarhetsområde ska genomföra övervakning och modellering i realtid för att bibehålla driftsäkerheten i sitt kontrollområde. Svenska kraftnäts observerbarhetsområde omfattar bland annat alla nätelement i stationer med en spänningsnivå 130 70 kV, med undantag för lokalkraft, och nätelement, som direktansluter förbrukning eller produktionsanläggning till 400 70 kV-näten.

Därutöver ska Svenska kraftnät bland annat följa ellagens bestämmelser som riktar sig mot nätföretag och sådana som bedriver nätverksamhet (3 kap. ellagen). Även vid fullgörande av dessa uppgifter företräder Svenska kraftnät ett privaträttsligt intresse.

Beaktansvärt intresse: Bestämmelsen i 42 § FL hade sin motsvarighet i den äldre förvaltningslagen. Sålunda stadgades i den lagens 22 § att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Den nu gällande bestämmelsen utformades så att den motsvarar det sakliga innehållet i den äldre förvaltningslagen. Därmed kunde den omfattande rättspraxis som fanns kring den äldre regleringen på så sätt både vara fortsatt vägledande och utvecklas vidare (prop. 2016/17:180 s. 263).

I rättspraxis från den äldre förvaltningslagen har en omständighet som ansetts grunda klagorätt tillämpats. Det är i de fall som klaganden har ett beaktansvärt intresse att få sin talan prövad och således har ett mer kvalificerat rättsskyddsbehov i saken (se FT 2012 s. 452 f). Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt har i dom den 2 juli 2020 i mål nr. M 1216-20 tillämpat denna omständighet och därmed ansett att Svenska kraftnät har haft talerätt i mål gällande överklagande av beslut om bindande besked om undantag från kravet på nätkoncession meddelat av Ei.

Även de överväganden och bedömningar som gjorts i i mål M 1216-20 är enligt Svenska kraftnät tillämpliga på förevarande mål. När det är fråga om huruvida en ledning omfattas av kravet på nätkoncession eller inte så påverkar detta Svenska kraftnäts verksamhet i dess egenskap av systemansvarig för

Sida 6 NACKA TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 1792-25

överföringssystemetoch nätföretag. I M 1216-20 förelåg risk för Svenska kraftnät att behöva överta ansvaret en ledning samt söka koncession för densamma för det fall den aktuella ledningen omfattades av krav på nätkoncession. Mark- och miljödomstolen ansåg att Svenska kraftnät hade ett sådant beaktansvärt intresse av att få de rättsliga förutsättningarna för Ei:s beslut prövade, att verket ansågs ha klagorätt. På motsvarande sätt har Svenska kraftnät ett beaktansvärt intresse att få sina anförda invändningar mot den aktuella koncessionen prövade i förevarande mål.

Övriga omständigheter som grundar talerätt: Svenska kraftnät har framfört principiella invändningar mot den aktuella nätkoncessionen och de negativa följder som den kan få för verket och dess verksamhet som systemansvarig för överföringssystemet. I nu aktuellt ärende innebär Ei:s beslut ett ställningstagande i frågan om såväl sökandens lämplighet som anläggningens lämplighet. Även om bedömningar av dessa frågor har anförtrotts Energimarknadsinspektionen föreligger en lagstadgad rätt att överklaga Energimarknadsinspektionens beslut enligt 13 kap. 6 § ellagen.

Innehav av koncession är en avgörande del i definitionen av nätföretag och nätverksamhet. Sökandens lämplighet att bedriva nätverksamhet är därför en viktig förutsättning för att bevilja koncession. Det är vid koncessionsprövningen, och inte i ett anslutningsärende, som prövningen av sökandens lämplighet att bedriva nätverksamhet sker. Denna fråga prövas inte i ett anslutningsärende utan hör rätteligen hemma i koncessionsprövningen. Det är av stor vikt för Svenska kraftnäts förmåga att upprätthålla driftsäkerheten i överföringssystemet att de som bedriver nätverksamhet uppfyller de krav som ställs. Detta gäller särskilt innehav av anläggningar inom Svenska kraftnäts observerbarhetsområde eftersom sådana anläggningar har en särskild betydelse för driften av överföringssystemet.

Sida 7 NACKA TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 1792-25

I Sverige anses distributionsnätsföretag, dvs. ett nätföretag som innehar regioneller lokalnät, vara att jämställa med systemansvarig för distributionsnät i EUregelverket (prop. 2021/22:153, sidan 128). De s.k. nätkoderna förutsätter ett omfattande samarbete mellan Svenska kraftnät i rollen som systemansvarig för överföringssystem och systemansvariga för distributionsnät t.ex. i frågor som är centrala för att upprätthålla driftsäkerhet.

När det gäller anläggningens lämplighet har det utvecklats i överklagandet varför Svenska kraftnät anser att frågan om anslutningspunkt är viktig för att bedöma ledningens funktionalitet och sträckning. Funktionaliteten i underliggande nät är viktigt för Svenska kraftnäts verksamhet. Svenska kraftnät har ett berättigat intresse att få prövat om Ei i tillräcklig utsträckning har beaktat frågor kring driftsäkerhet och effektivt nätutnyttjande, aspekter som på ett påtagligt sätt kan påverka Svenska kraftnäts verksamhet.

Om Svenska kraftnät inte skulle medges möjlighet att få frågan om sökandens och anläggningens lämplighet ur allmän synpunkt prövad skulle det inverka på verkets möjligheter att uppfylla sitt ansvar som systemansvarig för överföringssystemet.

Svenska kraftnät företräder ett av rättsordningen erkänt enskilt intresse när verket uppträder i egenskap av systemansvarig för överföringssystemet. En sådan bedömning har även Högsta förvaltningsdomstolen gjort i det vägledande avgörandet HFD 2024 ref. 32. Vidare har mark- och miljödomstolen i sin dom den 2 juli 2020 i mål nr M 1216-20 ansett att Svenska kraftnät har haft rätt att klaga på ett beslut från Ei gällande en närliggande fråga, nämligen undantag från nätkoncession. Domstolen hänvisade i avgörandet till HFD 2014 ref. 8 och där hänvisade rättsfall.

Sida 8 NACKA TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 1792-25

Sammanfattningsvis kan konstateras att båda de av Svenska kraftnät åberopade avgörandena är fullt tillämpliga i förevarande mål. Beslutet påverkar Svenska kraftnät såsom privaträttsligt subjekt och företrädare av enskilt intresse i egenskap av systemansvarig för överföringssystemet. Därtill har Svenska kraftnät, i samma egenskap, ett beaktansvärt intresse att få föra talan mot Ei:s beslut.

Bolaget har i klagorättsfrågan anfört följande.

Enligt 41 § förvaltningslagen gäller att överklagbara beslut endast är sådana kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt Vidare gäller enligt 42 § förvaltningslagen att ett sådant beslut endast får den som beslutet angår, om det gått honom eller henne emot .

Rätten att överklaga gäller enskilda. För att en statlig myndighet ska kunna överklaga ett beslut av en annan myndighet krävs därför antingen att det finns särskilt författningsstöd eller att den klagande myndigheten kan anses företräda ett rent privaträttsligt intresse, dvs. inte endast fullgör en offentligrättsligt reglerad uppgift.

Varken ellagen eller annan lag innehåller någon uttrycklig bestämmelse om att Svenska kraftnät har rätt att överklaga beslut av Ei i nätkoncessionsfrågor. För att Svenska kraftnät ska ha rätt att överklaga ett sådant beslut krävs alltså att verket kan anses företräda ett enskilt intresse. Det skulle exempelvis kunna vara fallet om beslutet rör en koncession som sökts av Svenska kraftnät självt eller att den aktuella ledningen påverkar Svenska kraftnät på sådant sätt att koncessionen bör förenas med villkor om säkerhetsåtgärder till skydd för Svensk kraftnäts ledningar eller liknande. För att Svenska kraftnät ska ha klagorätt krävs helt enkelt att beslutet om nätkoncession påverkar Svenska kraftnäts rättigheter och skyldigheter på något sätt.

Sida 9 NACKA TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 1792-25

Frågor om nätkoncessioner prövas enligt bestämmelserna i 2 kap. ellagen och innefattar såvitt gäller koncession för linje i huvudsak en bedömning om ledningen rent tekniskt behövs, om dess miljökonsekvenser kan accepteras och om nätkoncessionshavaren är kompetent nog att utöva nätverksamhet. I stora delar handlar det om överväganden om ledningen är lämplig ur allmän synpunkt. Prövningen av dessa allmänna hänsynstaganden har av lagstiftaren exklusivt anförtrotts Ei.

En beviljad nätkoncession innebär inte per automatik också en rätt att ansluta till ett annat elnät. Ett nätkoncessionsbeslut för en annan nätkoncessionshavare ger därmed inte omedelbart upphov till varken några rättigheter eller skyldigheter av privaträttslig karaktär för Svenska kraftnät. Detta förhållande ändras inte av att Svenska kraftnät är systemansvarig myndighet för det nationella elsystemet enligt 8 kap 1 § ellagen eller systemansvarig för överföringssystemet (TSO), dvs med ellagens terminologi transmissionsnätsföretag.

Svenska kraftnät har till stöd för att verket har talerätt åberopat Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2024 ref. 32 samt mark- och miljödomstolens dom i av den 2 juli 2020 i mål nr M 1216-20. Omständigheterna i båda dessa avgöranden skiljer sig dock på avgörande punkter från omständigheterna i förvarande fall.

I HFD 2024 ref. 32 var fråga om vilka villkor (tekniska anslutningskrav) som skulle tillämpas vid återanslutning av ett vattenkraftverk till det allmänna elnätet. Vattenkraftverket var visserligen direkt anslutet till regionnätet, men Högsta förvaltningsdomstolen fann att anslutningsvillkoren även skulle kunna ha en påverkan på driftsäkerheten i stamnätet. HFD ansåg därför att Svenska kraftnät i egenskap av transmissionsnätföretag var berörd på ett sätt som medgav talerätt i ett överklagat mål om de närmare anslutningsvillkoren.

Sida 10 NACKA TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 1792-25

HFD:s domskäl kan ifrågasättas då de synes utgå från att Svenska kraftnäts roll som transmissionsnätsföretag i princip skulle kunna tillkomma vilket privaträttsligt rättssubjekt som helst. Detta är dock inte fallet, då ellagens definition av transmissionsnät innebär att det endast är Svenska kraftnät som kan vara transmissionsnätföretag i Sverige.

Mark- och miljödomstolens mål nr M 1216-20 gällde en fråga om bindande besked om undantag från kravet på nätkoncession. Bakgrunden var att Vattenfall Vattenkraft AB ansökt om sådant besked beträffande en kortare anslutningsledning mellan Ligga vattenkraftverk och Svenska kraftnäts stamnätsstation. Bakgrunden till ansökan torde ha varit att Vattenfall Vattenkraft AB önskat få klarlagt att bolaget inte fick inneha dessa anslutningsledningar och att de därmed borde övertas av Svenska kraftnät. Ett avslag skulle därmed som domstolen konstaterade kunna medföra att Svenska kraftnät behövde överta ansvaret för ledningen och söka koncession för denna (underförstått på grund av sin anslutningsskyldighet enlig ellagen). Svenska kraftnät ansågs därför vara berörd på ett sådant sätt som gav talerätt. Domskälen är inte heller beträffande detta fall helt övertygande, eftersom det lika gärna kunde ha blivit så att regionnätsägaren Vattenfall Energidistribution AB var den som skulle behöva ta över anslutningsledningen. Såvitt bolaget känner till gäller för övrigt att Svenska kraftnät ännu inte tagit över ledningen.

Omständigheterna i de båda avgöranden som Svenska kraftnät åberopat till stöd för sin saklegitimation skiljer sig, som sagt, på särskilt en avgörande punkt från omständigheterna i det nu föreliggande målet. I detta fall uppkommer till skillnad från vad som var fallet i de av Svenska kraftnät åberopade rättsfallen inte någon rättighet eller skyldighet för Svenska kraftnät på grund av koncessionsbeslutet. Endast om koncessionsbeslutet också skulle medföra en anslutningsskyldighet för Svenska kraftnät skulle så kunna vara fallet.

Sida 11 NACKA TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 1792-25

De frågor om driftsäkerhet och effektiv nätdrift som Svenska kraftnät hänvisar till har utretts och bedömts av Ei ur allmän synpunkt enligt bestämmelserna i 2 kap. ellagen och är skäligen beaktade inom ramen för vad som krävs vid en koncessionsprövning. Svenska kraftnät har överhuvudtaget inte närmare redogjort för hur dessa frågor skulle påverka verkets enskilda intressen. De aspekter som Svenska kraftnät för fram synes snarare vara lämplighetsöverväganden ur allmän synpunkt. Detta gäller särskilt i ljuset av att Svenska kraftnät uttryckligen förklarat sig inte ifrågasätta att ledningen behövs för att undanröja en kapacitetsbegränsning eller annars ha någon invändning mot att ledningen byggs i och för sig.

Ur bolagets perspektiv bör Svenska kraftnät dessutom ha långtgående möjligheter att säkerställa sina eventuella enskilda intressen inom ramen för anslutningsärendet. Det gäller inte minst sådana krav om driftsäkerhet m.m. som följer av de s.k. nätkoderna (jfr det av Svenska kraftnät åberopade rättsfallet HFD 2024 ref 32).

I denna del kan särskilt noteras att anslutningsfrågan prövas enligt bestämmelser i 4 kap. ellagen och att eventuella tvister om anslutning och anslutningsvillkor som prövats av Ei överklagas till förvaltningsdomstol. Det förefaller som en något märklig ordning att Svenska kraftnät skulle äga rätt att föra talan i fråga som ska prövas av förvaltningsdomstol även i mark- och miljödomstolen inom ramen för en koncessionsprövning.