ÖM 11726-24

SVEA HOVRÄTT BESLUT Mål nr 2025-10-15 ÖM 11726-24 060207 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-08-14 i mål nr M 2719-24, se bilaga A PARTER Klagande

Ombud för 1 och 2: Motpart

Bygg- och miljönämnden i Norrtälje kommun

SAKEN Klagorätt avseende beslut att avskriva tillsynsärende gällande åtgärder inom strandskyddat område på fastigheten i Norrtälje kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut den 7 mars 2024 (dnr 6495-2024) att avvisa överklagande.

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 11726-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

och har yrkat att Mark- och miljööverdomstolens ska fastställa länsstyrelsens beslut att avvisa överklagande.

har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

och har, utöver vad de framfört tidigare, anfört i huvudsak följande. De omtvistade åtgärderna hindrar inte möjligheter att nyttja båtplatsen eller gångoch cykelvägen till båtplatsen. Flertalet av de åtgärder som vidtagits har inte förändrat förhållandena som rådde innan servitutet tillkom 1973. har därför inte rätt att överklaga nämndens beslut. Samtliga företagna åtgärder på fastighetens udde har, i de fall det har krävts, beviljats såväl bygglov som strandskyddsdispens. köpte fastigheten år 2015 och påstådda olovliga åtgärder vidtogs dessförinnan. Han var väl medveten om hur platsen för servitutsrättigheten såg ut vid förvärvet. Att tillerkänts rätt att klaga i målet om tillsyn av vattenverksamhet saknar betydelse i detta mål. Tvist om tolkning av officialservitutet och dess lokalisering har anhängiggjorts vid Norrtälje tingsrätt. Tingsrättens dom har inte fått laga kraft.

har, utöver vad han framfört tidigare, anfört i huvudsak följande. Servitutet innebär en rätt att använda ett specifikt område på den tjänande fastigheten som båtplats, i servitutet benämnt var som helst. Servitutet sträcker sig över udden och är inte begränsat till att enbart avse den östra strandlinjen utan sträcker sig även till den västra. Servitutet har inte utnyttjats på utsidan av udden. De nu anmälda åtgärderna tillkom efter 1975, de flesta under åren 1996 2023. De har i allra högsta grad förändrat förhållandena som rådde innan servitutet fanns. Han har haft sin båt runtom på olika platser vid Svartnö under åren, eftersom han hindrats att använda båtplatsen enligt servitutet. Det finns ett mål om tillsyn av vattenverksamhet (Mark- och miljööverdomstolens mål nr M 3855-25)

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 11726-24

som handlar om exakt samma åtgärder som är föremål för prövning i detta mål. Att han har rätt att klaga har bekräftats i målet om tillsyn av vattenverksamhet.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

äger fastigheten och innehar ett officialservitut avseende bl.a. att såsom båtplats nyttja ett område på fastigheten . gjorde en tillsynsanmälan avseende flera åtgärder som hade vidtagits inom strandskyddsområde på fastigheten . Nämnden har prövat om vidtagna åtgärder har stått i strid med strandskyddsbestämmelserna och har avslutat ärendet utan åtgärd. Efter att överklagat nämndens beslut till länsstyrelsen avvisade länsstyrelsen överklagandet på grund av bristande klagorätt. Efter överklagande har mark- och miljödomstolen upphävt länsstyrelsens beslut och återförvisat målet till länsstyrelsen för prövning i sak eftersom mark- och miljödomstolen bedömde att nämndens beslut berörde på ett sådant sätt att han har rätt att överklaga det.

Rättsliga utgångspunkter

Överklagbara domar eller beslut får överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot (16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken). Enligt praxis ska rätten att vara part och att överklaga tillkomma varje person som kan tillfogas skada eller utsättas för någon annan olägenhet till följd av ett beslut, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig (se NJA 2004 s. 590 I och II). Vid bedömningen av klagorätt är det även av betydelse vilka intressen som tillämpliga bestämmelser är avsedda att skydda. I praxis har rätten att föra talan mot ett avgörande med åberopande av enbart allmänna intressen i regel inte tillkommit en enskild (se exempelvis MÖD 2013:32 och MÖD 2024:13).

Bestämmelserna om strandskydd syftar till att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten (7 kap. 13 § miljöbalken). En prövning i ett tillsynsmål

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 11726-24

enligt strandskyddsbestämmelserna avser frågan om åtgärden utgör ett otillåtet ingrepp i den skyddade naturmiljön och om det krävs dispens för att utföra åtgärden. Om det visar sig att det krävs dispens blir frågan om åtgärden kan godtas utifrån de allmänna intressen som strandskyddet syftar till att bevara. (Se 7 kap. 15 och 18 e §§ miljöbalken.) Vid prövning av bl.a. en ansökan om strandskyddsdispens ska även sökandens enskilda intressen beaktas (7 kap. 25 § miljöbalken). I övrigt är det en bedömning som görs utifrån de allmänna intressen som strandskyddet syftar till att tillgodose.

Mark- och miljööverdomstolen har tidigare avgjort frågor om klagorätt när prövningen av de i målet aktuella bestämmelserna enbart avser allmänna intressen. I MÖD 2001:7 har en ägare av en grannfastighet inte ansetts vara behörig att överklaga ett beslut om strandskyddsdispens enligt naturvårdslagen, eftersom strandskyddsbestämmelserna inte skyddar dennes enskilda intresse. Domstolen uttalade dock att ett sådant beslut får överklagas av den som äger den direkt berörda marken och av den som har nyttjanderätt eller annan särskild rätt till denna. Motsvarande resonemang fördes i MÖD 2006:3. I det målet tillerkändes en granne klagorätt avseende beslut om strandskyddsdispens. Grannen hade rätt till väg över den fastighet på vilken dispens givits. Dessutom belastades grannens fastighet av vägservitut till förmån för den dispensgivna fastigheten. Domstolen ansåg att beslutet kunde inskränka klagandens möjlighet att utnyttja vägen och samtidigt ytterligare belasta vägen över klagandens fastighet och att han därför hade klagorätt.

Mark- och miljööverdomstolen har därefter meddelat ett antal avgöranden med en mer restriktiv syn på klagorätten när prövningen enbart avser allmänna intressen. Rättsfallet MÖD 2007:6 avsåg en samrådsanmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken för en skidanläggning. Fastighetsägare vars fastigheter ingick i det område som omfattades av anmälan ansågs inte ha rätt att överklaga det beslut som fattats inom ramen för samrådet. Av beslutet framgår bland annat att ett beslut efter anmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken inte i sig skapar några rättigheter för anmälaren. Länsstyrelsens beslut enligt denna bestämmelse innebar inte att skidklubben kunde påbörja de åtgärder som avsågs med samrådet på klagandenas mark utan att först ha fått rätt att förfoga över marken. Eftersom länsstyrelsens beslut i samrådsärendet inte har någon faktisk effekt

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 11726-24

gentemot klagandena ansågs de inte ha klagorätt. Detta resonemang återkommer i MÖD 2012:33 där Mark- och miljööverdomstolen uttalade att inte ens en fastighetsägare vars mark berörs av en ansökan om strandskyddsdispens, är berörd av ansökan på ett sådant sätt att beslutet om strandskyddsdispens får överklagas av denne. Domstolen konstaterade även i detta avgörande att dispensen inte innefattar något tillstånd till att utföra åtgärder på annans mark. (Se även t.ex. MÖD 2011:44 och Mark- och miljööverdomstolens beslut den 14 februari 2018 i mål nr M 6174-16.)

En begränsning av en enskilds klagorätt i miljöfrågor får dock inte stå i strid med Århuskonventionen (UNECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor). Århuskonventionen syftar bl.a. till att garantera allmänhetens rätt att få tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Av artikel 9.3 i Århuskonventionen följer att den allmänhet som uppfyller eventuella kriterier i nationell rätt har rätt att få handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade av domstol eller i administrativ ordning.

Det nu överklagade beslutet är enligt Mark- och miljööverdomstolen ett sådant beslut som avses i artikel 9.3. Frågan är då om den tolkning av enskildas rätt att överklaga mål om strandskyddsdispens som följer av den nationella praxis som redovisats ovan är förenlig med Århuskonventionens krav. Denna fråga aktualiseras även i det nu överklagade målet som avser tillsyn med anledning av strandskyddsreglerna. En sådan bedömning av förenligheten med Århuskonventionen måste göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet (jämför MÖD 2015:8).

Artikel 9.3 har inte direkt effekt i unionsrättslig mening men artikeln innebär att det ankommer på en nationell domstol att i den utsträckning det är möjligt tolka den processuella rätten, avseende de villkor som ska vara uppfyllda för att få till stånd en prövning av domstol eller i administrativ ordning, så att den stämmer överens med såväl målen i artikel 9.3 i Århuskonventionen som målet att säkerställa ett effektivt domstolsskydd av rättigheter enligt unionsrätten (se EU-domstolens dom i mål nr C- 240/09).

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 11726-24

I fråga om vilka kriterier som får uppställas i nationell rätt avseende allmänhetens rätt till domstolsprövning har EU-domstolen i mål nr C-263/08 konstaterat att medlemsstaternas möjligheter att ställa krav är begränsade. I målet, som rörde miljöorganisationers klagorätt, pekade domstolen på att det visserligen hade överlåtits till de nationella lagstiftarna att fastställa eventuella krav som ska vara uppfyllda för att en ickestatlig miljöorganisation ska anses ha talerätt men att sådana krav måste säkerställa en omfattande rätt till rättslig prövning. Domstolen framhöll också att de nationella bestämmelserna inte får innebära en risk för att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna innebärande en rätt för personer som har ett tillräckligt intresse av att ifrågasätta ett projekt, eller vars rättigheter kränks av projektet att föra talan i behörig rättsinstans förlorar all ändamålsenlig verkan.

Århuskonventionens efterlevnadskommitté har i beslut ACCC/C/2006/18 (Danmark) uttalat att en konventionsstat inte är förhindrad att uppställa krav på att klaganden ska ha ett rättsligt intresse i frågan eller vara direkt berörd av prövningen, förutsatt att tillämpningen av sådana kriterier inte leder till att hela eller stora delar av allmänheten blir förhindrad att få handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade.

Tillgång till rättslig prövning i Århuskonventionens mening innebär ett krav på såväl en omfattande rätt till prövning som att det är fråga om en effektiv prövning. Kravet på en effektiv prövning innebär bl.a. att enskilda som är berörda av ett beslut avseende en viss verksamhet eller åtgärd måste kunna komma till tals i något sammanhang där de frågor som har betydelse för deras rättsställning prövas. (Se bland annat MÖD 2015:8.)

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

I det aktuella fallet är det fråga om åtgärder som vidtagits inom strandskyddat område på den fastighet där har servitut för båtplats. Åtgärderna berör visserligen honom på det sättet att de åtminstone delvis är vidtagna inom område som omfattas av servitutsrätten och skulle kunna påverka hans möjligheter att nyttja servitutsrätten. Detta intresse kan dock inte beaktas inom ramen för aktuell prövning, som endast avser om åtgärderna strider mot de allmänna intressen som strandskyddet

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 11726-24

syftar till att bevara. En prövning enligt strandskyddsbestämmelserna beaktar inte heller rådigheten över det strandskyddade området i fråga eller innebörden av servitutsrätten. Frågan om det skett ett ingrepp i servitutsrätt prövas i annan ordning. (Jämför MÖD 2007:6, MÖD 2011:44, MÖD 2012:33 och Mark- och miljööverdomstolens beslut den 24 juni 2025 i mål nr M 7284-24.)

Mot bakgrund av det anförda anser Mark- och miljööverdomstolen att inte är berörd av nämndens beslut på ett sådant sätt som krävs för att han ska ha rätt att överklaga beslutet. En sådan begränsning av klagorätten kan inte anses strida mot Århuskonventionen eftersom de frågor som har betydelse för hans rättsställning inte kommer att prövas i tillsynsärendet. Mark- och miljödomstolen borde därför ha avslagit hans överklagande av länsstyrelsens beslut att avvisa överklagandet. Markoch miljödomstolens dom ska därför ändras och länsstyrelsens beslut om avvisning fastställas. Detta innebär att nämndens beslut att avsluta ärendet utan åtgärd står fast.

Beslutet får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anna Tiberg, Margaretha Gistorp, referent, och Kristina Dreijer samt tf. hovrättsassessorn Hanna Wallin.

Föredragande har varit Elin Fockström Haubitz.

Sid 1 (7) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 2719-24 Mark- och miljödomstolen 2024-08-14 meddelad i Nacka

PARTER Klagande

Motparter

Bygg- och miljönämnden i Norrtälje kommun

Ombud för 2-3:

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut den 7 mars 2024 i ärende nr 6495-2024, se bilaga 1 SAKEN Avvisning DOMSLUT Mark- och miljödomstolen undanröjer Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut och återförvisar målet till länsstyrelsen för prövning i sak.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2719-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Bygg- och miljönämnden i Norrtälje kommun (nämnden) beslutade den 25 januari 2024 att avskriva ett tillsynsärende gällande flertalet åtgärder vidtagna inom strandskyddat område utan att vidta någon åtgärd, BoM 2023-000998. Beslutet överklagades till länsstyrelsen som avvisade överklagandet.

har överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. har yrkat att mark- och miljödomstolen ska förklara att han har klagorätt, undanröja länsstyrelsens beslut och återförvisa ärendet till länsstyrelsen för prövning i sak.

har till stöd för sitt överklagande i huvudsak anfört följande.

Han äger fastighet , som äger rätt genom officialservitut att såsom båtplats nyttja ett område (kallat litt d) på udden där de åtgärder som anmäldes till nämnden har utförts. Han överklagar således i egenskap av berörd sakägare och inte i egenskap av granne. Länsstyrelsen har förbisett att han inte endast åberopar allemansrättsliga förhållanden utan förhållanden som direkt berör honom som ägare av en särskild rätt genom officialservitut till den fastighet som beslutet rör.

Överklagbara beslut enligt miljöbalken kan överklagas av den som beslutet angår, om avgörandet har gått den klagande emot. Rätten att vara part och att få överklaga ett beslut som har fattats med stöd av miljöbalken kan tillkomma den som kan tillfogas skada eller utsättas för någon annan olägenhet genom den verksamhet som det sökta tillståndet avser, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig. innehar en särskild rättighet genom officialservitut till den fastighet där de anmälda åtgärderna har uppförts och möjligheterna att utnyttja rättigheten har inskränkts till följd av nämndens beslut att avskriva ärendet.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2719-24 Mark- och miljödomstolen

Inskränkning sker genom att de anmälda åtgärderna antingen utgör fysiska hinder och/eller möjliggör fastighetsägarnas avhållande påtryckningar. Detta medför även risk för ekonomisk skada. Alla tre aspekter, både var för sig och kumulativt, gör att han borde anses som en sakägare som är berörd av nämndens beslut och borde därför tillerkännas klagorätt i det aktuella ärendet.

Åtgärderna är särskilt besvärliga då de tar upp en väsentlig del av den begränsade och mycket viktiga västra strandlinjen av området litt d som vetter mot den skyddade viken innanför Lill-Torrö. Det är nämligen just i den skyddade viken, i området från båthuset till en bit väster om sjöboden, där servitutshavarna är ämnade att förtöja sina båtar.

Utfyllnaden och trädäcket utmed stranden medför skada vid utövande av officialservitutet då de omöjliggör iläggning och uppdragning av båt vid strandkanten samt försvårar förtöjning av båt i den skyddade viken. Även bryggan längs med båthusets västra långsida innebär att förtöjning av servitutshavarnas båtar längs med båthusets västra långsida, såsom var brukligt innan bryggan byggdes, ej längre är möjlig eftersom både bryggan själv och fastighetsägarnas egna båtar nu tar upp den platsen.

Även sittbänken längs med sjöboden utgör ett fysiskt hinder vid utövande av officialservitutet då den delvis täcker förtöjningsöglorna på sjöboden som även de var ämnade att användas av servitutshavarna, och har använts av servitutshavarna genom tiderna.

De ovannämnda åtgärderna gör att i princip hela västra strandlinjen av litt d som vetter mot den skyddade viken har blockerats för servitutshavarna på ett eller annat sätt. Det ska här poängteras att det är två fastigheter som ska dela servitutet med varsin båt inom litt d. Den andra stranden av litt d, det vill säga östra stranden mot den öppna fjärden, är olämplig som båtplats på grund av dess utsatta läge, närhet till

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2719-24 Mark- och miljödomstolen

Högmarsö färjelinje och dess steniga strand. Östra stranden har historiskt sett aldrig använts som båtplats, och är inte ett ändamålsenligt alternativ.

Alla de anmälda åtgärderna har en privatiserande effekt på området där officialservitutet för båtplats ligger. Det faktum att området numera uppfattas som privat har använts av fastighetsägarna för att påstå att området är privat. De genomförda åtgärderna används som skäl för att han och min familj inte ska få vara på udden där åtgärderna har vidtagits. Både fastighetsägarna och deras ombud har angett att området är privat och att vi inte ska nyttja området. Detta trots att fastighetsägarnas privatbostad ligger hundratals meter från den plats där åtgärderna har vidtagits. Det består bl a i att de har satt upp en badtunna, bord och stolar. Anordnat en pir som försvårar utövandet av servitutet. Alla dessa olagliga åtgärder använder nu fastighetsägarna i domstol för att hans servitut ska upphävas på den grunden att området är privat.

I NJA 2012 s. 921 fastslogs att man kan betraktas som berörd sakägare med klagorätt om ens fastighetsvärde sänks. Det faktum att området där servitutet är beläget uppfattas som privat och att området används av fastighetsägarna för privata tillställningar kan avskräcka potentiella köpare av fastighet. Åtgärderna medför en risk för ekonomisk skada genom ett reducerat marknadsvärde på fastighet och medför en betydande risk för ekonomisk skada vid en eventuell försäljning.

tillfogas en faktisk skada och betydande olägenhet genom att de anmälda åtgärderna som saknar strandskyddsdispens tillåts vara kvar som en följd av nämndens avskrivningsbeslut. Hans rättsställning påverkas och hans intresse har erkänts av rättsordningen. Han anser sig därmed berörd på ett sådant sätt att klagorätt torde föreligga.

Nämndens beslut medför att åtgärderna alltjämt tillåts utgöra fysiska hinder och/eller möjliggör fastighetsägarnas avhållande påtryckningar. Som redovisat ovan

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2719-24 Mark- och miljödomstolen

innebär åtgärderna även en risk för ekonomisk skada. Nämndens beslut kan därmed anses ha gått honom emot i sådan mening att klagorätt torde föreligga.

Vid tolkningen av klagorätten ska hänsyn även tas till den unionsrättsligt skyddade rätten till effektiva rättsmedel inför en nationell myndighet vid kränkning. Det ska här understrykas att kommunen i sin tillsyn varken har hittat strandskyddsdispenser eller anmälningar om vattenverksamhet när det gäller de allra flesta av de anmälda åtgärderna.

Frågan om strandskyddsdispens och anmälan om vattenverksamhet måste dock fortfarande avgöras strandskyddsdispens måste antingen beviljas av kommunen i efterhand, och därmed bli föremål för länsstyrelsens granskning/överprövning, eller så måste rättelser föreläggas.

En civilrättslig process har inletts i allmän domstol som gäller officialservitutets omfattning. Detta understryker ytterligare det faktum att berörs av åtgärden som vidtagits i området.

och har motsatt sig yrkandet. Klagorätt ska enbart tillkomma innehavare av särskild rättighet om beslutet negativt påverkat dennas rättsställning genom att det t.ex. inskränker möjligheterna att nyttja den egna rättigheten. I detta mål hindras inte klaganden alls av åtgärder som vidtagits på fastigheten utan de kan fullt ut nyttja sitt servitut till såväl gång- och cykelväg som till båtplats. C.D. lider således ingen skada och deras rättsliga ställning berörs inte på något sätt som medf ör att de ska anses få klagorätt. Det är direkt felaktigt att B vill upphäva C.D.s servitut, utan tvisten som är anhängiggjord i Norrtälje tingsrätt avser enbart tolkningen av båtplatsservitutet. B instämmer således i länsstyrelsens bedömning att inte kan anses berörd av beslutet och att han därför saknar klagorätt. Det saknas således skäl att ändra länsstyrelsens beslut.

Bygg- och miljönämnden i Norrtälje kommun har vidhållit sitt ställningstagande.

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2719-24 Mark- och miljödomstolen