ÖM 8441-25
MÖD har bedömt att en sameby har klagorätt avseende en anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken som avser åtgärder som kan påverka rennäringen i området samt att myndigheten kan besluta om de försiktighetsmått eller förbud som behövs med hänsyn till rennäringen med stöd av nämnda bestämmelse.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT Mål nr 2026-04-08 ÖM 8441-25 060102 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Umeå tingsrätts, mark- och miljödomstolen, slutliga beslut 2025-05-16 i mål nr M 3737-24, se bilaga A PARTER Klagande Maskaure sameby
Motpart Länsstyrelsen i Västerbottens län
Earendel Solar Energy AB
SAKEN Avvisat överklagande MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT
Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens slutliga beslut och återförvisar målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 8441-25
YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Maskaure sameby har yrkat i första hand att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom och upphäva länsstyrelsens beslut. Samebyn har i andra hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska återförvisa ärendet till länsstyrelsen för ny handläggning och utredning. Samebyn har hänvisat till vad den fört fram hos mark- och miljödomstolen och har lagt till i huvudsak följande. Ett föreläggande om försiktighetsåtgärder enligt 12 kap. 6 § miljöbalken omfattar inte enbart skydd för naturmiljön utan också hänsyn till rennäringen. I praktiken är denna samrådsprocess det enda tillfälle då samebyn kan föra talan om försiktighetsåtgärder för att undvika skada.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har varken medgett eller motsatt sig att mark- och miljödomstolens beslut ändras. Länsstyrelsen har fört fram att det tydligt måste framgå hur den enskilda samebyns synpunkter ska tillgodoses vid samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.
Earendel Solar Energy AB har getts tillfälle att yttra sig men har inte hörts av.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL
Earendel Solar Energy AB lämnade in en anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken till Länsstyrelsen i Västerbottens län. Anmälan gällde uppförande av en solcellsanläggning på fastigheten i Skellefteå kommun. Av anmälan framgår att solcellsanläggningen är 45 hektar stor och omfattar en solcellspark med tillhörande installationer och vägar. Området ligger inom Maskaure samebys vinterbetesland och i utkanten av samebyns uppsamlingsområde. Maskaure sameby fick möjlighet att yttra sig i ärendet och motsatte sig att solcellsanläggningen skulle anläggas. Enligt länsstyrelsens beslut har verksamhetsutövaren gjort anpassningar av åtgärden med hänsyn till renbete på fastigheten. I sitt beslut förelade länsstyrelsen bolaget att vidta vissa försiktighetsåtgärder till skydd för naturmiljön. Maskaure sameby överklagade länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen, som avvisade överklagandet.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 8441-25
Mark- och miljööverdomstolen har att pröva om Maskaure sameby haft rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. Domstolen kan i det här målet inte pröva länsstyrelsens beslut i sak. Om samebyn bedöms ha klagorätt blir det aktuellt att återförvisa målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.
Rättsliga utgångspunkter
Överklagbara domar eller beslut får överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot (16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken). Enligt praxis ska rätten att vara part och att överklaga tillkomma varje person som kan tillfogas skada eller utsättas för någon annan olägenhet till följd av ett beslut, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig (se rättsfallet NJA 2004 s. 590 I och II). Vid bedömningen av klagorätt är det även av betydelse vilka intressen som tillämpliga bestämmelser är avsedda att skydda. I praxis har rätten att föra talan mot ett avgörande med åberopande av enbart allmänna intressen i regel inte tillkommit en enskild (se exempelvis rättsfallen MÖD 2013:32 och MÖD 2024:13).
Av 12 kap. 6 § miljöbalken följer att en anmälan för samråd ska göras hos tillsynsmyndigheten för verksamheter och åtgärder som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt balkens bestämmelser, om åtgärden kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Tillsynsmyndigheten får förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skador på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, får myndigheten förbjuda verksamheten. Genom bestämmelsen i 12 kap. 6 § miljöbalken skyddas allmänna intressen. Enligt 2 kap. 6 § andra stycket miljöbalken ska vid prövning av verksamheter enligt 12 kap. 6 § miljöbalken bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas i de fall som avser ändrad användning av mark- eller vattenområden. Av 3 kap. 5 § första stycket miljöbalken följer att mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringens bedrivande. I paragrafens andra stycke anges
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 8441-25
vidare att områden som är av riksintresse för rennäringen ska skyddas mot sådana åtgärder.
Samebyar har en i rättsordningen särskild ställning. En sameby är en juridisk person som företräder medlemmarna i frågor som rör renskötselrätten eller medlemmarnas gemensamma intressen inom rennäringen i övrigt, se 10 § andra stycket rennäringslagen
annat reglerna om egendomsskydd i 2 kap. 15 § regeringsformen (se NJA 2020 s. 3, p. 16). I renskötselrätten ingår bland annat att använda byns betesområde för renbete, se 15 § rennäringslagen. Den som inom året-runt-markerna äger eller brukar mark där renskötsel bedrivs får inte vid användningen av marken vidta åtgärder som medför avsevärd olägenhet för renskötseln, se 30 § rennäringslagen.
Lagen (2022:66) om konsultation i frågor som rör det samiska folket gäller bland annat ärenden i förvaltningsmyndigheter som kan få särskild betydelse för samerna. Lagen är visserligen inte tillämplig för ärenden om bl.a. tillsyn men det finns ändå skäl att nämna följande uttalande i förarbetena till lagen. Det kan i ett konkret fall vara svårt att skilja mellan enskilda och allmänna samiska intressen. Enskilda och allmänna samiska intressen kan sammanfalla t.ex. när det gäller renskötsel, miljö eller markanvändningsfrågor på lokal nivå. En sameby kan ha allmänna intressen i ett ärende och kan då, vid sidan av Sametinget, företräda samernas allmänna intressen vid en konsultation. Samebyn kan som rättighetshavare även ha ett enskilt intresse i ärendet. I sin egenskap av rättighetshavare torde samebyn genom samråd få tillfälle att framföra sitt enskilda intresse i frågan. Samebyn bör kunna framföra både allmänna och enskilda intressen vid konsultation. (Se prop. 2021/22:19 s. 59.)
Mark- och miljööverdomstolens bedömning
Den aktuella anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken avser uppförande av en solcellsanläggning om 45 hektar och ändrad användning av berört markområde. Bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken ska därför tillämpas vid prövningen. Detta innebär att även 3 kap. 5 § miljöbalken ska tillämpas i anmälningsärendet när anmälan
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 8441-25
avser ett område som har betydelse för rennäringen. För att det skydd som ska uppnås enligt bestämmelsen ska kunna säkerställas följer att det även måste vara möjligt för myndigheten att besluta om de försiktighetsmått eller förbud som behövs med hänsyn till rennäringen.
Den anmälda åtgärden berör Maskaure sameby eftersom den ska vidtas inom område där samebyn har renskötselrätt och åtgärden skulle kunna påverka samebyns möjligheter att nyttja området. Samebyn har som rättighetshavare ett enskilt intresse i anmälningsärendet. Inom ramen för anmälningsärendet prövas dock endast om åtgärderna strider mot de allmänna intressen som ett samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken syftar att skydda. I anmälningsärendet ska emellertid prövningen även omfatta det allmänna intresset i 3 kap. 5 § miljöbalken, dvs. om den anmälda åtgärden kan påtagligt försvåra rennäringens bedrivande. När det gäller renskötseln i området sammanfaller samebyns enskilda intresse i form av renskötselrätt med det allmänna intresset såsom det kommer till uttryck i 3 kap. 5 § miljöbalken. Samebyn bör därmed ha rätt att föra talan avseende det allmänna intresset i detta fall. (Se Mark- och miljööverdomstolens beslut den 9 december 2025 i mål nr ÖM 7186-25 och dom den 9 december 2025 i mål nr M 9402-24.)
Eftersom den anmälda åtgärden ska vidtas inom ett område där Maskaure sameby har renskötselrätt kan åtgärden innebära en påverkan på renskötseln både under anläggningsskedet och under driftskedet. Samebyn måste kunna komma till tals i något sammanhang där de frågor som har betydelse för samebyns rättsställning prövas. Tillsyn i efterhand kan i detta fall inte anses innebära en sådan effektiv tillgång till prövning som avses i Århuskonventionen. Det framstår vidare som ändamålsenligt att de intressen som ska beaktas, som ju i sig kan vara motstridiga, prövas samlat innan arbetena påbörjas.
Av dessa skäl har Maskaure sameby rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. Mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut ska därmed undanröjas och målet återförvisas till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 8441-25 Beslutet får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, hovrättsråden Maria L. McMurray och Kristina Dreijer samt tf. hovrättsassessorn Alice Stööp Hedborg, referent. Föredragande har varit Ulrika Agerskans.
Sid 1 (5) UMEÅ TINGSRÄTT PROTOKOLL Aktbilaga 12 Mark- och miljödomstolen 2025-05-16 Mål nr M 3737-24 Handläggning i parternas utevaro
RÄTTEN Rådmannen Fredrik Henriksson PROTOKOLLFÖRARE Tingsnotarien Moa Wizén PARTER Klagande Maskaure sameby Motparter 1. Earendel Solar Energy 2. Länsstyrelsen i Västerbottens län ÖVERKLAGAT BESLUT Beslut av Länsstyrelsen i Västerbottens län den 16 oktober 2024 i ärende nr 6572-2024 SAKEN Samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken för anläggande av solcellsanläggning på fastigheten Skellefteå ; nu fråga om avvisning av överklagande
Mark- och miljödomstolen går igenom handlingarna i målet och antecknar följande.
Earendel Solar Energy AB (bolaget) lämnade den 6 augusti 2024 in en anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken till Länsstyrelsen i Västerbottens län (länsstyrelsen). Anmälan gällde anläggande av en solcellsanläggning med tillhörande installationer och vägar på cirka 40 hektar av fastigheten i Skellefteå kommun.
Länsstyrelsen beslutade den 16 oktober 2024 att endast förelägga bolaget att vidta vissa försiktighetsåtgärder till skydd för naturmiljön vid genomförandet av åtgärden.
Sid 2 UMEÅ TINGSRÄTT PROTOKOLL M 3737-24 Mark- och miljödomstolen
Maskaure sameby (samebyn) har överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen. Samebyn har yrkat att mark- och miljödomstolen ska upphäva länsstyrelsens beslut och har nu även yrkat att domstolen ska besluta om inhibition av beslutet. Samebyn har i sak anfört bland annat att anläggningen innebär en skada för samebyn som måste beaktas.
Länsstyrelsen har vidhållit det överklagade beslutet och har anfört bl.a. följande. Länsstyrelsens beslut omfattar endast hänsyn till natur- och kulturmiljö i enlighet med 12 kap. 6 § miljöbalken. Länsstyrelsen uppmanar däremot verksamhetsutövare i beslut fattade enligt 12 kap. 6 § miljöbalken att ta kontakt med berörd sameby innan anmäld åtgärd utförs. Länsstyrelsen har remitterat samebyn under handläggningstiden men det har skett mot bakgrund av vad mark- och miljödomstolen angett i en annan dom där återförvisning skedde (mål M 713-24). Det är viktigt att framhålla att ett föreläggande enligt aktuell bestämmelse inte innebär ett tillstånd och det ger inte heller verksamhetsutövaren någon rätt att utföra den anmälda verksamheten utan markägarens eller andra nyttjanderättshavares medgivande. En anmälan om samråd befriar inte heller verksamhetsutövare från att ta hänsyn till miljöbalkens övriga bestämmelser eller till vad som föreskrivs i annan lagstiftning.
Bolaget har getts tillfälle att yttra sig under ärendets handläggning vid domstolen men inte hörts av.
Efter att fråga om samebyn har klagorätt har uppkommit har samebyn beretts tillfälle att yttra sig över den frågan.
Samebyn har därvid anfört i huvudsak följande. Området ligger inom samebyns betesmarker och mellan tre utpekade riksintressen för rennäringen. Enligt 16 kap. 12 § miljöbalken, som reglerar talerätten, framgår att ett beslut får överklagas om beslutet går honom eller henne emot. I tidigare rättspraxis framgår att avgränsningen av vilka som har rätt att överklaga har tolkats snävt. Denna praxis har dock förändrats över tid i samband med Århuskonventionens ikraftträdande i Sverige, se bl.a. dom meddelad i Mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt den 21 februari 2019 i mål M 2761-18 och dom
Sid 3 UMEÅ TINGSRÄTT PROTOKOLL M 3737-24 Mark- och miljödomstolen
meddelad den 15 november 2021 i mål M 2812-21. Då den aktuella åtgärden sker på samebyns betesmark, avser nyanläggning och inom vinterbetesområde är den skada som samebyn kan komma att drabbas av inte att anses som teoretisk eller helt obetydlig. Eftersom den aktuella byggnationen inte utgör någon tillståndspliktig verksamhet innebär det att den enda möjlighet som samebyn har att få sin talan prövad är inom ramen för nu aktuell process. Samebyn konstaterar att länsstyrelsen, varken under ärendets handläggning eller beslut, beaktat åtgärdens möjliga påverkan på det enskilda intresset, samebyns renskötselrätt, eller det allmänna intresset av rennäringen. Vidare delar samebyn inte länsstyrelsens uppfattning, att beslutet endast utgör föreläggande om försiktighetsåtgärden till skydd för naturmiljön enligt 12 kap. 6 § miljöbalken och att hänsyn till rennäringen därför inte omfattas av bedömningen. Enligt 3 kap. 5 § miljöbalken har rennäringen ett särskilt skydd som innebär att om ett beslut fattas, utan försiktsåtgärder för rennäringen, bör det ändå framgå av beslutet på vilket sätt åtgärden kommer att påverka rennäringens intressen.
Mark- och miljödomstolen meddelar
SLUTLIGT BESLUT Mark- och miljödomstolen avvisar Maskaure samebys överklagande.
Instans
SKÄL FÖR BESLUT Rättslig reglering Enligt 16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken får överklagbara domar och beslut överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot. Enligt praxis gäller detta den som kan utsättas för en skada eller olägenhet, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig (se t.ex. NJA 2004 s. 590 I och II).
I mål om anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken har avgränsningen av vilka som har rätt att överklaga tolkats snävt i praxis. Avgörande betydelse har lagts vid vad som har bedömts vara det skyddsvärda intresset med rättsregeln. Eftersom syftet med reglerna inte är att skydda enskilda utan allmänna intressen har enskilda normalt inte ansetts ha rätt
Sid 4 UMEÅ TINGSRÄTT PROTOKOLL M 3737-24 Mark- och miljödomstolen
att överklaga beslut efter samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Av Århuskonventionen följer samtidigt att enskilda som är berörda av ett beslut avseende en viss verksamhet måste kunna komma till tals i något sammanhang där de frågor som har betydelse för deras rättsställning prövas. Om en prövning kan ske inom ramen för t.ex. sedvanlig tillsynsverksamhet är det dock tillräckligt (se MÖD 2007:35, MÖD 2015:8 och MÖD 2024:13).
Mark- och miljödomstolens bedömning Samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken omfattar en prövning av den anmälda åtgärdens påverkan på naturmiljön. Domstolen anser att begreppet naturmiljö ska tolkas vidsträckt och att bestämmelsen i 3 kap. 5 § miljöbalken, som skyddar områden av betydelse för rennäringen, kan innefattas i prövningen vid samråd när det gäller fall av ändrad markanvändning (se även 2 kap. 6 § andra stycket miljöbalken).
Regleringen i 12 kap. 6 § miljöbalken skyddar emellertid endast allmänna intressen och även 3 kap. 5 § miljöbalken avser endast att skydda det allmänna intresset av rennäring. Samebyn har inte rätt att företräda det allmänna intresset av rennäring och kan alltså inte grunda klagorätt mot beslutet på det allmänna intresset.
Samebyns enskilda intresse av rennäringen är rättsligt sett skiljt från det allmänna intresset. Det förändras inte av att indelningen av renskötselområdet i byaområden (se 6 7 §§ rennäringslagen) medför att det allmänna intresset av rennäring på en viss plats i praktiken i stor utsträckning kan sammanfalla med en eller några samebyars enskilda intresse av rennäring. Prövningen i det överklagade beslutet omfattar mot den bakgrunden inte samebyns enskilda intresse av rennäring. Det överklagade beslutet innebär inte heller att bolaget får någon rätt att förfoga över marken för åtgärderna. Beslutet har därmed inte någon effekt gentemot samebyn. Samebyn har därför som utgångspunkt inte rätt att klaga på länsstyrelsens beslut.
Mark- och miljödomstolen bedömer samtidigt att samebyn kan påverkas av de anmälda åtgärderna och samebyn måste därför i något sammanhang kunna komma till tals.
Sid 5 UMEÅ TINGSRÄTT PROTOKOLL M 3737-24 Mark- och miljödomstolen
Domstolen konstaterar därvid att samebyn i vart fall kan få en prövning inom sedvanlig tillsynsverksamhet, t.ex. efter begäran om tillsyn av samebyn.
Mark- och miljödomstolen bedömer mot den bakgrunden att samebyn inte har rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. Samebyns överklagande ska därmed avvisas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (MMD-11) Överklagande får, på grund av mellankommande helgdag, ske senast den 9 juni 2025.