NJA 2006 not 14

Den 9:e.

C.G.H. väckte i ansökan om stämning, som inkom till

C.G.H. yrkade i HD att B.O. skulle fällas till ansvar för tjänstefel och åläggas skadeståndsskyldighet i enlighet med hans vid hovrätten förda talan

Föredraganden föreslog att HD skulle meddela följande

Vad gäller C.G.H:s skadeståndsyrkande kan konstateras att endast uppenbart oriktiga bedömningar i rätts- och bevisfrågor i en dom kan betraktas som skadeståndsgrundande (jfr prop. 1972:5 s. 518, NJA 1994 s. 194 och 654 samt NJA 2003 s. 527). För det fall att fel eller försummelse vållas av en arbetstagare gäller dessutom enligt 4 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) att den som vållat skadan är ansvarig endast i den mån det föreligger synnerliga skäl.

Mot denna bakgrund och då det är uppenbart att vad C.G.H. lagt B.O. till last inte utgör brott ansluter sig HD även till hovrättens bedömning att C.G.H:s skadeståndstalan är uppenbart ogrundad.

Om ett överklagande till HD är uppenbart ogrundat finns det inte något hinder mot att pröva överklagandet utan delgivning med motparten (jfr NJA 1986 s. 117). Eftersom C.G.H:s överklagande är uppenbart ogrundat skall hovrättens domslut fastställas utan att B.O. hörs.