NJA 2008 not 51

Högsta domstolen

F.T. yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten.

Riksåklagaren motsatte sig inte ett bifall till yrkandet.

Enligt stämningsmannens handskrivna anteckningar på delgivningskvittot var F.T. inledningsvis synlig genom ett fönster i bostaden vid delgivningstillfället men ”försvann in i huset” när stämningsmannen knackade på dörren. Handlingen överlämnades till sambon som öppnade dörren. På samma kvitto finns också en förtryckt uppgift om att försändelsen har lämnats till den sökte personligen.

Enligt 19 § första stycket delgivningslagen (1970:428) har delgivning skett om den som söks för delgivning själv har mottagit handlingen, oavsett på vilket sätt den har kommit honom till handa. Av samma paragrafs andra stycke framgår det att om den som söks vid delgivning genom stämningsman vägrar att ta emot handlingen, delgivning ändå anses ha skett.

Av uppgifterna på delgivningskvittot måste slutsatsen dras att stämningen aldrig överlämnades direkt till F.T. och att det inte heller på annat sätt uppstod någon personlig kontakt mellan honom och stämningsmannen. Någon utredning som visar att F.T. själv mottagit stämningen föreligger alltså inte. Inte heller finns det tillräckligt stöd för att anse att F.T. har vägrat att ta emot handlingen (jfr NJA 1978 s. 222). Mot denna bakgrund och med hänsyn till att delgivning genom att en handling lämnas till en vuxen medlem av den söktes hushåll, s.k. surrogatdelgivning, inte är möjlig när det gäller stämning i brottmål, se 33 kap. 6 § 1 st. RB och 12 § delgivningslagen, har delgivning med F.T. inte skett. Han har med andra ord inte i behörig ordning erhållit del av åklagarens talan enligt stämningsansökningarna.

Då tingsrätten avgjort målet utan att F.T. varit rätteligen stämd, har domvilla enligt 59 kap. 1 § 1 st. 2 RB förekommit. Vid denna bedömning finns det synnerliga skäl att meddela prövningstillstånd i hovrätten.