NJA 2020 not 2
Ansökan av K.E.S. om prövning av straffverkställighet.
(Ö 2145-19) Ansökan av K.E.S. om prövning av straffverkställighet.
Högsta domstolen
K.E.S. yrkade att HD skulle pröva om hans rättigheter enligt artiklarna 3, 5 och 6 i Europakonventionen kränks genom verkställigheten i Sverige av det fängelsestraff som han hade ådömts av en domstol i Thailand. Han yrkade även att han skulle försättas på fri fot. K.E.S. ansökte vidare om rättshjälp och begärde att muntlig förhandling skulle hållas.
HD:s beslut. Skäl.
Bakgrund
K.E.S. är svensk medborgare. Han dömdes i september 2011 till döden av en thailändsk domstol för en gärning som i svensk rätt motsvarar narkotikabrott. Dödsstraffet omvandlades till livstids fängelse. Domen överklagades och fastställdes av en thailändsk appellationsdomstol. Genom benådning sattes straffet ner till fängelse i 36 år och 8 månader.
K.E.S. ansökte hos Justitiedepartementet om att få bli överförd till Sverige för att avtjäna återstoden av straffet här. I juni 2018 beslutade regeringen att fängelse straffet fick verkställas i Sverige. Straffet anpassades i beslutet till 18 års fängelse.
Regeringen gjorde en framställning till Thailand om överförande av straff verkställigheten och upplyste om att det thailändska straffet hade anpassats till 18 års fängelse i Sverige. Thailand godkände överförandet.
Under den följande handläggningen i Justitiedepartementet påtalade
K.E.S. att rättegången i Thailand enligt hans uppfattning hade varit flagrant orättvis och att frihetsberövandet av honom därför vilade på felaktig grund. Viss skriftväxling skedde mellan K.E.S. och tjänstemän i Justitiedepartementet och K.E.S. fick upplysning om att departementet fann anledning att utreda om den thailändska domen skulle kunna komma i konflikt med Sveriges åtaganden enligt bl.a. Europakonventionen.
K.E.S. överfördes därefter till Sverige. Han avtjänar nu straffet enligt den thailändska domen och ett straff på fängelse i tre år och tre månader som avser annan brottslighet och som han tidigare hade dömts till av svensk domstol.
K.E.S. ansökte i februari 2019 om rättsprövning av regeringens beslut om att det thailändska straffet fick verkställas i Sverige. Högsta förvaltningsdomstolen avvisade i mars 2019 ansökan eftersom den hade kommit in för sent.
K.E.S:s ansökan
K.E.S. har gjort gällande att verkställigheten i Sverige av den thailändska domen innebär en pågående kränkning av hans rättigheter enligt artiklarna 3, 5 och 6 i Europakonventionen.
K.E.S. har anfört i huvudsak följande till stöd för sin ansökan. Brottmålsrättegången i Thailand var flagrant orättvis. Han är oskyldig till de brott som han anklagades för. Han dömdes på grund av en otillåten brottsprovokation och han tilläts inte att åberopa relevant bevisning till sitt försvar. Polisen manipulerade den utredning som lades till grund för domen. Utgången i målet var förutbestämd och domstolen var partisk. Oskuldspresumtionen respekterades inte vid prövningen av åtalet mot honom. Han dömdes till döden, vilket var den enda möjliga påföljden enligt thailändsk lag. En rättegång där ett dödsstraff döms ut måste anses vara flagrant orättvis. Det utdömda straffet är också godtyckligt och det har inte dömts ut av en behörig domstol. Mot bakgrund av det anförda strider det mot Europakonventionen att hålla honom frihetsberövad med anled ning av den thailändska domen.
K.E.S. har vidare gjort gällande att han har rätt att få en prövning i Sverige av om hans rättigheter enligt Europakonventionen kränktes vid domstolsprövningen i Thailand och om verkställigheten i Sverige på den grunden utgör en pågående kränkning av hans rättigheter enligt konventionen. Han har hänvisat bl.a. till artikel 13 i Europakonventionen om rätten till ett effektivt rättsmedel och till en dom från Storbritannien (Steven Willcox mot Secretary of State for Justice, High Court of Justice, den 1 juli 2009). Målet gällde en situation som enligt honom liknar den nu aktuella och frågan om verkställighetens oförenlighet med Europakonventionen prövades av domstolen.
HD:s behörighet
Om en annan myndighet än en domstol har berövat någon friheten med anledning av brott eller misstanke om brott, ska han eller hon kunna få frihets- berövandet prövat av domstol utan oskäligt dröjsmål. Detta gäller dock inte när det är fråga om att till Sverige flytta över verkställigheten av frihetsberövande påföljd enligt en dom i en annan stat. (Se 2 kap. 9 § första stycket RF.) Denna reglering ger alltså inte K.E.S. någon rätt att få sin ansökan prövad.
K.E.S:s ansökan rör inte något sådant avgörande som kan bli föremål för resning i HD (se 11 kap. 13 § RF). Hans ansökan och begäran om att försättas på fri fot kan därför inte tas upp med tillämpning av regleringen i 58 kap. RB.
Europadomstolen har uttalat att verkställigheten av en utländsk dom i undantagsfall skulle kunna komma i konflikt med den verkställande statens åtaganden enligt Europakonventionen. Domstolen har dock betonat att situationen vid överförande av straffverkställighet skiljer sig från situationen vid exempelvis utlämning eftersom det i regel ligger i den enskildes intresse att straffverkställigheten överförs. (Jfr Willcox and Hurford v. the United Kingdom (dec.), nos. 43759/10 and 43771/12, ECHR 2013.)
Artikel 13 i Europakonventionen om effektiva rättsmedel skulle mot denna bakgrund kunna aktualisera frågan om det finns en rätt till domstolsprövning. Den frågan kan dock inte behandlas av HD som första instans.
K.E.S:s ansökan ska därför avvisas. Hans yrkande om att försättas på fri fot ska därmed inte prövas. Det saknas också anledning att pröva hans begäran om muntlig förhandling.
Det finns inte skäl att bevilja K.E.S. rättshjälp.
Avgörande HD avvisar K.E.S:s ansökan och avslår hans begäran om rättshjälp.