De gemensamma inteckningarna (NJA 2023 s. 1079)

Sökord Partssuccession · Byte av part · Domstolsärende

Frågan om en ny ägare kan överta en tidigare ägares talan i ett överklagat domstolsärende ska bedömas mot bakgrund av den rättsverkan som det överklagade beslutet har i förhållande till den som vill träda in i ärendet.

P.A. och S.B. ansökte vid Falu tingsrätt om att tingsrätten skulle utse en god man att på offentlig auktion försälja två pantbrev som gällde gemensamt för å ena sidan sökandenas fastighet HVV 38:2, å andra sidan fastigheterna HHV 38:1 och HÖ 17:1, som ägdes av R.K. Som skäl för ansökan anförde sökandena sammanfattningsvis följande. Till följd av att deras fastighet nybildades från motpartens ursprungsfastigheter kom samtliga tre fastigheter att omfattas av samma pantbrev från 1933. De vill nu sälja sin fastighet men motparten vägrar medverka till dödandet av pantbreven. Konflikten kan lösas genom att en god man försäljer pantbreven på offentlig auktion. Pantbreven kan då övertas av någon av parterna.

R.K. motsatte sig ansökan och anförde huvudsakligen att samäganderättslagen inte var tillämplig på pantbrev.

Tingsrätten (lagmannen Johan Rosén) avslog i beslut den 12 januari 2023 P.A:s och S.B:s ansökan.

Pantbrev utgör vare sig fastighet, lös sak, aktie, obligation, skuldebrev eller tomträtt i visst avseende och omfattas således inte av samäganderättslagen (jfr 1 och 20 §§). Lagen kan visserligen undantagsvis tillämpas analogt även på annan egendom än den uppräknade. Det kan bli aktuellt där lagstiftaren inte tillhandahåller någon annan metod för att lösa konflikter mellan samägarna (jfr NJA 2006 s. 678). I detta fall bedömer tingsrätten att regleringen i bl.a. jordabalken kan erbjuda andra tillvägagångssätt för att lösa parternas konflikt. Tingsrätten finner därför att samäganderättslagen inte är tillämplig. Ansökan ska avslås redan på denna grund.

P.A. och S.B. överklagade i Svea hovrätt.

Hovrätten (hovrättslagmannen Per Carlson, hovrättsrådet Sara Ulfsdotter och tf. hovrättsassessorn Rebecka Ahlgren, referent) beslutade den 24 februari 2023 att inte ge prövningstillstånd. Tingsrättens avgörande stod därför fast.

P.A. och S.B. överklagade och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten.

R.R.M. och M.R. begärde att få delta i processen eller ta över talan i den pågående processen.

R.K. motsatte sig att hovrättens beslut ändrades och överlämnade till HD att pröva frågan huruvida R.R.M:s och M.R:s begäran skulle bifallas.

HD beslutade att med stöd av 54 kap. 12 a § RB pröva frågan om bestämmelser i samäganderättslagen kunde tillämpas analogt i en situation där en inteckning belastade flera fastigheter med olika ägare som inte var ense. I avvaktan på den prövningen förklarades frågan om meddelande av prövningstillstånd i hovrätten vilande.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Anna-Maria Vesterberg, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

Punkterna 1–7 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1–6 i HD:s skäl.

Den rättsliga regleringen

Klagointresse

8 Enligt 36 § lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen) får ett beslut överklagas av den beslutet rör, om det gått honom eller henne emot. Därtill krävs att klagandens yrkande är till hans eller hennes fördel (se prop. 1995/96:115 s. 173). Den bedömningen ska göras utifrån rent objektiva grunder och endast avse den ändring av slutet i den lägre domstolens avgörande som klaganden begärt.

9 Enligt 10 § andra stycket och 38 § femte stycket ärendelagen ska ett överklagande avvisas om det finns något hinder mot prövningen. Det gäller t.ex. vid brister i rätten att överklaga. Avvisning kan ske på grund av hinder som uppstår under förfarandet, även efter att ärendet tagits upp till prövning.

10 Ansökan om omhändertagande av god man eller försäljning av samägd egendom får endast göras av delägare i den samägda egendomen (3 och 6 §§ samäganderättslagen). Om ansökan görs av någon som inte förmår styrka att han eller hon äger andel i egendomen, ska den avvisas (jfr NJA 2008 s. 1053). En tidigare delägare är inte taleberättigad.

11 I rättsfallet NJA 1997 s. 797 uttalade HD att det i mål om fastighetsreglering saknades sakliga skäl för att en tidigare fastighetsägare, som efter överklagande hade överlåtit berörd fastighet, skulle kunna påkalla prövning i sak. I målet var frågan om inträde av den nya fastighetsägaren inte aktuell och överklagandet avvisades.

Partssuccession vid handläggning enligt ärendelagen

12 I 13 kap. 7 § RB finns bestämmelser om s.k. partssuccession (byte av part) i tvistemål. Om käranden överlåter det som det tvistas om till någon annan, får denne utan ny stämning överta kärandens talan i målet. Om överlåtelsen sker på svarandens sida, får den som har tagit över det som det tvistas om träda in i målet om käranden samtycker till det. Bakom regleringen ligger grundsatsen att den till vilken överlåtelse sker som utgångspunkt blir rättskraftigt bunden av den dom som ges i saken.

13 Någon motsvarande reglering finns inte i ärendelagen. Av motiven till lagen framgår att avsikten varit att tydligt hänvisa till rättegångsbalkens bestämmelser i den mån dessa ska vara tillämpliga i domstolsärenden. Hänvisningarna till rättegångsbalken har dock inte ansetts kunna utformas med sådan precision att man helt kunnat utesluta behovet av en analog tillämpning av balkens bestämmelser när det gäller mer perifera rättsliga frågor. Vissa frågor har ansetts behöva överlämnas åt den praktiska rättstillämpningen. (Se prop. 1995/96:115 s. 79.)

14 I rättsfallet NJA 2010 s. 609 tillämpade HD rättegångsbalkens bestämmelser om vilandeförklaring av mål analogt vid handläggning enligt ärendelagen. HD uttalade då att den omständigheten att ärendelagen saknade en hänvisning till bestämmelsen i 32 kap. 5 § RB inte kunde anses utgöra hinder mot att vilandeförklara ett ärende som handlades enligt ärendelagen när omständigheterna var sådana att ärendet hade vilandeförklarats om bestämmelsen hade varit direkt tillämplig.

15 Beträffande partssuccession framgår av motiven till ärendelagen att någon bestämmelse motsvarande 13 kap. 7 § RB inte infördes i lagen eftersom den inte bedömdes få någon praktisk betydelse (se a. prop. s. 100).

16 Innan ärendelagen trädde i kraft fanns större utrymme för att tillämpa rättegångsbalkens bestämmelser vid handläggning av domstolsärenden (jfr 11 § i den upphävda lagen [1946:807] om handläggning av domstolsärenden). HD har vid tillämpning av den reglering som gällde då, tillåtit partssuccession efter överklagande av förvaltningsmyndighets beslut i mål om bl.a. utmätning och fastighetsbildning (se NJA 1981 s. 448 och NJA 1991 s. 488).

17 Regleringen i ärendelagen har stora likheter med vad som gäller enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291). Precis som ärendelagen saknar förvaltningsprocesslagen bestämmelser om partssuccession. Högsta förvaltningsdomstolen har vid prövning av om partssuccession ska tillåtas tagit fasta på vilken rättsverkan som ett lagakraftvunnet förvaltningsbeslut skulle få i förhållande till den part som önskar träda in i processen. En ny ägare av en fastighet har ansetts böra tillåtas att överta en tidigare väckt talan, om beslut i ärendet blir bindande också för den nye ägaren. När partssuccession inte har varit nödvändig för att exempelvis en ny fastighetsägare ska kunna tillvarata sina rättigheter, har Högsta förvaltningsdomstolen uttalat att det inte förelegat någon ovillkorlig rätt att få träda in som part. (Se RÅ 1999 ref. 27.)

18 I rättsfallet RÅ 1995 ref. 50 tillät Högsta förvaltningsdomstolen en ny fastighetsägare att överta en tidigare fastighetsägares talan i ett mål om en grannes rätt till bygglov, mot bakgrund av att ett beslut om bygglov som vunnit laga kraft i förhållande till en tidigare ägare kommer att ha samma rättsverkan mot en ny ägare. Mark- och miljööverdomstolen har i enlighet med denna praxis tillåtit en ny ägare till en grannfastighet att föra talan mot ett bygglov som beviljats innan denne övertog fastigheten (se MÖD P 3922-13).

19 Precis som beslut om rätt till bygglov kan även andra beslut av förvaltningsmyndighet som berör egendom få rättsverkan mot en ny ägare av egendomen, t.ex. Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning av fastighet. I mål som handläggs enligt ärendelagen och som inleds genom överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut kan det därför i vissa fall finnas anledning att tillåta en ny ägare till egendomen att träda in i en pågående process.

20 I mål som inleds genom en ansökan till tingsrätten förhåller det sig annorlunda. Där finns inte något underliggande beslut som kan få rättsverkan i förhållande till de parter som berörs av ansökan. Det föreligger i regel inte heller något hinder mot att en part kommer igen i ett nytt förfarande angående samma sak. Behovet av att kunna tillämpa rättegångsbalkens bestämmelser om partssuccession för att en part ska kunna tillvarata sin rätt är därmed som utgångspunkt litet i ett sådant mål.

Rättsverkan av beslut om god man enligt samäganderättslagen

21 Rätten kan på ansökan av delägare i samägd egendom besluta om förordnande av god man för omhändertagande av egendomen eller försäljning av densamma på offentlig auktion (se 3 och 6 §§ samäganderättslagen). Om rätten beslutar om försäljning av egendomen, ska en god man utses att bl.a. ombesörja auktionen (se 8 § samäganderättslagen).

22 En grundförutsättning för förordnande av god man för omhändertagande av samägd egendom är att det råder oenighet mellan delägarna i fråga om förvaltning eller nyttjande av egendomen (3 § samäganderättslagen). Bristen på enighet ska vara konkret i fråga om i vilket eller vilka avseenden delägarna inte kunnat enas. För ansökan om försäljning på offentlig auktion med stöd av 6 § samäganderättslagen uppställs inget krav på oenighet mellan delägarna.

23 Rättens beslut om försäljning av samägd egendom gäller oberoende av om nya delägare träder in i gemenskapen efter att beslutet fattats (se NJA II 1905 nr 4 s. 27). Sedan beslut om försäljning fattats, finns möjlighet för delägarna att undvika försäljning om de kommer överens om att auktionen ska ställas in (jfr 13 § första stycket samäganderättslagen).

24 Rättens beslut att förordna god man för omhändertagande av egendom enligt 3 § samäganderättslagen gäller för viss tid. Om delägarna är ense om att återta förvaltningen av egendomen innan angiven tid löpt ut eller om samägandet dessförinnan upphört, ska förordnandet upphöra i förtid (se 5 § samäganderättslagen).

25 Om en av delägarna överlåter sin andel till en utomstående så upphör samäganderätten mellan de tidigare delägarna, men egendomen ägs fortfarande med samäganderätt, nu mellan den andre delägaren och förvärvaren av den överlåtna andelen (se Gregow, Samägd egendom, 2021, Version 2 JUNO, s. 85). En andelsöverlåtelse innebär därmed inte att samägandet av egendomen upphört, utan ett förordnande om god man enligt 3 § samäganderättslagen bör, likt beslut om försäljning enligt 6 § samma lag, gälla även i förhållande till en ny delägare.

26 Även om ett beslut om förordnande av god man för omhändertagande av egendom gäller i förhållande till en ny delägare, påverkar det inte delägarnas möjlighet att gemensamt besluta om åtgärder beträffande egendomen eller att återta förvaltningen av den. Beslutet har därmed inte samma bindande verkan som exempelvis ett lagakraftvunnet beslut om bygglov.

27 Varken ett beslut om god man för omhändertagande av egendom eller ett avslag på en sådan ansökan utesluter framtida prövningar angående samma sak. Vid avslag finns inget som hindrar en delägare från att när som helst ge in en ny ansökan.

28 När en ny delägare träder in i samäganderätten, kan möjligheterna för delägarna att enas i frågor som rör egendomen påverkas i större eller mindre mån. Även om oenigheten kvarstår, så innebär en andelsöverlåtelse att en ny ansökan därefter kommer att prövas utifrån delvis nya förutsättningar. Eventuella tidigare beslut i frågan saknar helt betydelse vid en sådan prövning.

29 Rättens beslut att avslå en ansökan om god man enligt samäganderättslagen saknar alltså rättsverkan för en delägare som övertagit en andel i egendomen under processens gång.

Bedömning i detta fall

30 Den fråga som målet rör handläggs enligt ärendelagen. I underrätterna har de tidigare fastighetsägarnas ansökan om god man enligt samäganderättslagen avslagits. Ett sådant beslut saknar rättsverkan för de nya fastighetsägarna som när som helst kan ge in en egen ansökan om samma sak. Det saknas därför behov av att tillåta de nya fastighetsägarna att träda in i den pågående processen för att de ska kunna tillvarata sina rättigheter. Rättegångsbalkens bestämmelser om partssuccession bör under sådana förhållanden inte ges en analog tillämpning. R.R.M:s och M.R:s begäran om att få träda in i processen ska därför avslås.

31 P.A. och S.B. har inte visat att de har något objektivt intresse av att få frågan om förordnande av god man enligt samäganderättslagen prövad sedan de sålt sin fastighet. Då de nya fastighetsägarna inte tillåts träda in i processen, ska P.A:s och S.B:s överklagande avvisas (jfr NJA 1997 s. 797).

HD:S AVGÖRANDE

1 HD avslår R.R.M:s och M.R:s begäran om att få träda in i processen.

2 HD avvisar P.A:s och S.B:s överklagande. Hovrättens avgörande står därmed fast.

HD (justitieråden Anders Eka, Svante O. Johansson, referent, Malin Bonthron, Jonas Malmberg och Anders Perklev) meddelade den 27 december 2023 följande beslut.

1 Fastigheterna HHV 38:2, HHV 38:1 och HÖ 17:1 belastas av två gemensamma inteckningar uppgående till sammanlagt 10 000 kr.

Fastigheterna ägs inte av samma personer och ägarna kan inte komma överens om dödning av inteckningarna.

2 I egenskap av ägare till HHV 38:2 ansökte P.A. och S.B. om att tingsrätten skulle utse en god man enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt för att lösa tvisten mellan fastighetsägarna och ordna en auktion avseende de på grundval av inteckningarna utfärdade pantbreven så att de kan övertas av någon av ägarna av fastigheterna.

3 Tingsrätten avslog ansökan. Hovrätten har inte meddelat prövningstillstånd.

4 HD har med stöd av 54 kap. 12 a § RB beslutat att pröva frågan om bestämmelserna i samäganderättslagen kan tillämpas analogt i en situation där en inteckning belastar flera fastigheter med olika ägare som inte är ense. I avvaktan på den prövningen har frågan om meddelande av prövningstillstånd i hovrätten förklarats vilande.

5 Därefter har framkommit att P.A. och S.B. sålt sin fastighet till R.R.M. och M.R., som har begärt att få delta i processen vid sidan av de tidigare ägarna eller ta över deras talan.

6 Innan den fråga som HD beslutat pröva rörande samäganderättslagens tillämpning kan aktualiseras, måste ställning tas till hur målet påverkas av att fastigheten har förvärvats av nya ägare. Den huvudsakliga fråga som HD först har att ta ställning till är därmed om de nya fastighetsägarna i ett domstolsärende ska tillåtas att träda in i processen med stöd av en analog tillämpning av rättegångsbalkens bestämmelser om byte av part.

7 I 13 kap. 7 § RB finns bestämmelser om byte av part (s.k. partssuccession) i tvistemål. Om käranden överlåter det som tvisten rör till någon annan, får han eller hon utan ny stämning överta kärandens talan i målet. Byte av svarande kan också ske om käranden samtycker till bytet.

8 Bakom regleringen ligger grundsatsen att den till vilken överlåtelsen sker, om inte annat följer av civilrättsliga regler, normalt blir rättskraftigt bunden av den dom som ges i saken. För att det rättsskydd som domen är tänkt att ge ska få verkan är det under sådana förhållanden nödvändigt att låta förvärvaren träda in i rättegången. (Se NJA II 1943 s. 169.)

9 En ansökan om förordnande av god man enligt samäganderättslagen handläggs enligt reglerna i lagen (1996:242) om domstolsärenden. Den lagen innehåller inga regler om partsbyte. Inte heller innehåller lagen någon allmän hänvisning till rättegångsbalkens regler.

10 Vid utarbetandet av ärendelagen behandlades lagens uppbyggnad i förarbetena. Det angavs att utgångspunkten var att man skulle undvika onödig dubbelreglering i förhållande till rättegångsbalken. Detta skulle uppnås genom att i ärendelagen göra specificerade hänvisningar till balken. (Se prop. 1995/96:115 s. 79.)

11 I vissa frågor ansågs det inte vara lämpligt med en reglering för ärendenas del. Exempelvis borde den nya lagen inte ta upp några motsvarigheter till reglerna i 13 kap. 7 § RB om byte av part, som ansågs knappast komma att få någon praktisk betydelse. (Se a. prop. s. 100.)

12 Det framhölls dock att hänvisningarna till balken tyvärr inte kunde utformas med sådan precision att man helt kunde utesluta behovet av en analog tillämpning av balkens bestämmelser när det gäller mera perifera rättsliga frågor. Vissa frågor måste, enligt vad som sägs i förarbetena, helt enkelt överlämnas åt rättstillämpningen. (Se a. prop. s. 79.)

13 I rättstillämpningen har rättegångsbalkens regler i vissa fall använts även i domstolsärenden (se t.ex. ”Det uteblivna sammanträdet” NJA 2005 s. 697, om undanröjande och återförvisning, och ”IP-adresserna” NJA 2010 s. 609, angående vilandeförklaring).

14 I förvaltningsprocesslagen (1971:291) saknas, liksom i ärendelagen, en hänvisning till rättegångsbalkens regler om byte av part. Trots detta kan bestämmelserna i rättegångsbalken vara analogt tillämpliga i förvaltningsprocessen. (Se a. prop. s. 79.)

15 Frågan huruvida ett byte av part ska tillåtas bedöms av Högsta förvaltningsdomstolen mot bakgrund av det överklagade beslutets räckvidd i förhållande till den nya parten (se RÅ 1995 ref. 50, om bygglov på grannfastighet, och RÅ 1999 ref. 27, rörande dispens från strandskydd).

16 En mängd olika typer av frågor handläggs som ärenden enligt ärendelagen. Vad som behövs i fråga om handläggning varierar mellan de olika ärendetyperna. I dessa hänseenden finns tydliga likheter med mål inom förvaltningsprocessen. Vid utformningen av ärendelagen hämtades också ledning i betydande utsträckning från regleringen avseende förvaltningsdomstolarna (se a. prop. s. 76 ff.).

17 Det framstår som lämpligt att se på frågan om analog tillämpning av rättegångsbalkens regler om partssuccession i ett domstolsärende på samma sätt som motsvarande fråga behandlas inom förvaltningsprocessen. Frågan om en ny ägare kan överta en tidigare ägares talan i ett överklagat domstolsärende bör således bedömas mot bakgrund av den rättsverkan som det överklagade beslutet har i förhållande till den som vill träda in i ärendet.

18 Rätten kan på ansökan av delägare i samägd egendom besluta om förordnande av god man för omhändertagande av egendomen eller försäljning av densamma på offentlig auktion (se 3 och 6 §§ samäganderättslagen). Om rätten beslutar om försäljning av egendomen, ska en god man utses att bl.a. ombesörja auktionen (se 8 §).

19 Ett beslut om avslag på en ansökan om försäljning eller omhändertagande av egendom utesluter inte framtida prövningar angående samma sak. Beslutet att avslå en ansökan enligt samäganderättslagen saknar alltså rättsverkan för en delägare som förvärvat en andel i egendomen efter överklagande. Rättegångsbalkens bestämmelser om byte av part bör under sådana förhållanden inte ges en analog tillämpning.

20 De tidigare fastighetsägarnas ansökan enligt samäganderättslagen avslogs av tingsrätten. Ett sådant beslut saknar rättsverkan för de nya fastighetsägarna som när som helst kan ge in en egen ansökan om samma sak. Det saknas därför skäl att tillåta de nya fastighetsägarna att ta över det pågående domstolsärendet (se p. 19).

21 Sedan de tidigare fastighetsägarna överlåtit fastigheten saknar de talerätt angående förordnande av god man enligt samäganderättslagen. Då de nya fastighetsägarna inte tillåts ta över talan, ska de tidigare ägarnas överklagande avvisas. (Se 38 § femte stycket jämförd med 10 § andra stycket ärendelagen, jfr ”Fastigheten i Åbrolla” NJA 1997 s. 797 och ”Irish Coral Guy” NJA 2008 s. 1053.)

22 Eftersom de tidigare fastighetsägarnas överklagande avvisas saknas förutsättningar för att låta de nya fastighetsägarna delta på deras sida.

HD avslår R.R.M:s och M.R:s begäran om att få träda in i processen.

HD avvisar P.A:s och S.B:s överklagande. Hovrättens avgörande står därmed fast.