Skadeståndstalan efter konkursen (NJA 2023 s. 21)

Sökord Partsbehörighet; · Avskrivning; · Efterutdelning; · Konkursbo

Efter att en konkurs avskrivits har ett konkursbo ansetts inte ha behörighet att väcka en skadeståndstalan mot tredje man.

M.P. försattes i konkurs vid Varbergs tingsrätt. Rätten beslutade den 30 oktober 2018 att skriva av konkursen enligt 10 kap. 1 § konkurslagen. Beslutet vann laga kraft.

Göteborgs tingsrätt

Den 1 juni 2021 dömdes K.H.P., som tidigare hade varit gift med M.P., för medhjälp till grov oredlighet mot borgenärer. Konkursboet för M.P. ansåg sig med anledning därav ha en skadeståndsfordran mot K.H.P. Konkursförvaltaren återupptog handläggningen av M.P:s konkurs.

Konkursboet väckte talan mot K.H.P. vid Göteborgs tingsrätt och yrkade att hon skulle förpliktas att till boet betala 5 804 820 kr jämte ränta och ersättning för kostnader.

K.H.P. gjorde gällande att konkursboet efter det att konkursen avslutats saknade behörighet att föra den väckta skadeståndstalan och yrkade att konkursboets talan skulle avvisas. Hon anförde vidare att de faktiska förhållanden som boet stödde sitt påstådda anspråk på inte hade som rättsföljd den fordran som boet gjorde gällande.

Konkursboet motsatte sig avvisning.

Tingsrätten (rådmannen Henrik Mägi) avslog K.H.P:s avvisningsyrkande i beslut den 31 januari 2022.

SKÄL FÖR BESLUTET

Frågan om konkursboet har en fordran mot K.H.P. eller inte i enlighet med vad som har anförts i målet är inte en fråga om rättegångshinder utan rör själva saken. K.H.P:s begäran om avvisning ska därför avslås.

Hovrätten för Västra Sverige

K.H.P. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle avvisa konkursboets talan.

Konkursboet bestred ändringsyrkandet.

Hovrätten (hovrättslagmannen Åke Thimfors, f.d. hovrättsrådet Bengt Nilsson och tf. hovrättsassessorn Sara Selheden) anförde följande i beslut den 16 maj 2022.

SKÄL

När en konkurs skrivits av enligt 10 kap. 1 § konkurslagen och beslutet fått laga kraft är konkursen avslutad (se prop. 1986/87:90 s. 345). Utgångspunkten måste vara att konkursboet därefter inte längre är partsbehörigt. En konkurs kan emellertid med stöd av 10 kap. 5 § konkurslagen återupptas om en ny tillgång blir känd, varvid reglerna om efterutdelning i 11 kap. 19-21 §§ konkurslagen tillämpas. Bestämmelsen i 10 kap. 5 § konkurslagen ger enligt ordalagen inte förvaltaren möjlighet att återuppta handläggningen av en konkurs i annat syfte än att dela ut tillgängliggjorda medel till borgenärerna (jfr 2 kap. 45 § lagen om handelsbolag och enkla bolag och 25 kap. 44 § första stycket aktiebolagslagen). Lagmotiven talar inte i annan riktning (se prop. 1986/87:90 s. 320).

Vid tillkomsten av den nuvarande konkurslagen övervägdes bestämmelser med innebörden att en återvinningstalan skulle få väckas även efter det att en konkurs avslutats, vilket då inte ansågs möjligt. Sådana bestämmelser avfärdades dock med motiveringen att den reglering som skulle krävas inte stod i proportion till de fördelar som stod att vinna. (Se prop. 1986/87:90 s. 129.) Detta ställningstagande av lagstiftaren måste ges betydelse även beträffande en sådan talan om skadestånd som konkursboet väckt i målet och tala emot att boet är partsbehörigt.

Det ska dock framhållas att i vissa undantagsfall en talan har tillåtits efter en avslutad konkurs, framför allt när den tidigare konkursgäldenärens anspråk på rättsskydd varit så starkt att denne ska anses partsbehörig (se NJA 1999 s. 237 och NJA 2001 s. 144). Konkursboets anspråk på rättsskydd för det påstådda skadeståndskravet kan inte sägas ha sådan styrka att boet av den anledningen bör tillerkännas partsbehörighet.

Det anförda leder hovrätten till slutsatsen att konkursboet inte är behörigt att väcka den skadeståndstalan som målet gäller. Käromålet vid tingsrätten ska alltså avvisas.

SLUT

Med ändring av tingsrättens beslut avvisar hovrätten konkursboets käromål.

Högsta domstolen

Konkursboet för M.P. överklagade och yrkade att HD skulle lämna K.H.P:s avvisningsyrkande utan bifall. Konkursboet begärde även att HD skulle hämta in yttrande från Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige.

K.H.P. motsatte sig att hovrättens beslut ändrades samt att yttrande inhämtades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Christoffer Stanek, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Punkterna 1-6 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1-6 i HD:s skäl.

Rättsliga utgångspunkter

Partsbehörighet för juridiska personer

7 Enligt 11 kap. 2 § RB kan en juridisk person som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter vara part i rättegång. Partsbehörigheten för juridiska personer sammanfaller alltså med rättskapaciteten. De förutsättningar under vilka juridiska personer av privaträttslig karaktär är erkända och kan förvärva rättigheter och skyldigheter är reglerade i privaträtten. (Se NJA II 1943 s. 122.)

Avskrivning av konkurs på grund av otillräckliga tillgångar

8 Om rätten efter att ha hört förvaltaren finner att konkursboets tillgångar inte räcker till betalning av uppkomna och väntade konkurskostnader och andra skulder som boet har ådragit sig, ska rätten enligt 10 kap. 1 § konkurslagen besluta om avskrivning av konkursen. När avskrivningsbeslutet har fått laga kraft ska konkursen anses avslutad (se prop. 1986/87:90 s. 345). I och med detta upphör konkursboet som juridisk person (se Jenny Söderlund, Konkursrätten, 2009, s. 166 f.). Konkursboet har därefter som utgångspunkt inte längre någon rättskapacitet och kan inte längre vara part i rättegång.

Återupptagande av konkurs efter beslut om avskrivning

9 Konkursen kan efter dess avskrivning under vissa omständigheter tillfälligt återupptas och konkursboet har då åter rättskapacitet och kan i princip vara part i rättegång. I 10 kap. 5 § stadgas att om ny tillgång blir känd efter det att konkursen har avskrivits enligt 1 §, ska bestämmelserna om efterutdelning i 11 kap. 19-21 §§ gälla i tillämpliga delar. Sådan utdelning ska enligt 11 kap. 19 § ske när medel blir tillgängliga för utdelning efter det att utdelningsförslag har upprättats.

10 I förarbetena anges att bestämmelsen i 10 kap. 5 § tar sikte på den situationen att det efter att konkursen har avskrivits visar sig att det finns ytterligare tillgångar och att tillgångarna i den situationen ska göras till föremål för efterutdelning (se a. prop. s. 320 och bilaga 8 s. 204). Av såväl ordalydelsen i 11 kap. 19 § som förarbetena framgår att det förutsätter att tillgångarna har blivit tillgängliga för konkursboet att dela ut (jfr bl.a. a. prop. s. 324 och 345, jfr även beträffande äldre rätt bl.a. NJA II 1921 s. 583 och SOU 1983:24 s. 226). Detta ligger i linje med att syftet med förfarandet är att korrigera det underlag som förelåg vid konkursens avslutande; tillgångarna skulle ha ingått i det ursprungliga underlaget men kom av någon anledning inte att göra det (se "Efterutdelningen i Håges livs" NJA 2007 s. 280).

11 Av det anförda får anses följa att återupptagandet av konkursen inte är tänkt att vara fullständigt utan inskränkt till att få till stånd efterutdelning beträffande de tillgångar som har blivit tillgängliga för konkursboet. Det förhållandet begränsar konkursboets handlingsfrihet och därmed också boets partsbehörighet på det sättet att de åtgärder som vidtas måste utgöra ett led i efterutdelningen.

12 Det kan naturligtvis uppstå situationer där tillgångar har blivit tillgängliga för konkursboet, men efterutdelning inte kan ske utan föregående åtgärder. Det kan ha sin grund i bl.a. att stadgandet i 10 kap. 5 § enligt dess ordalydelse inte är avgränsat till att gälla något visst slags tillgång. I sådana situationer måste konkursboet få vidta åtgärder som direkt syftar till att genomföra efterutdelningen. Det kan röra sig om t.ex. omhändertagande och realisation av tillgångarna (jfr a. prop. s. 325, jfr även NJA 1974 s. 306).

13 Det bör däremot inte komma i fråga att låta konkursboet väcka talan i syfte att driva in en tvistig fordran. Den typen av åtgärder kan inte anses ha ett direkt samband med att genomföra efterutdelning av tillgången i fråga, dvs. fordringen. Att tillåta sådana åtgärder skulle inte vara förenligt med efterutdelningens korrigerande syfte och skulle utsträcka det i övrigt redan skiftade konkursboets existens längre än vad som framstår som lämpligt (jfr p. 10).

Bedömningen i detta fall

14 Konkursboet har återupptagit konkursen på grund av en tvistig fordran på skadestånd. Konkursboets åtgärd att väcka talan mot K.H.P. i syfte att driva in fordringen utgör inte en sådan åtgärd som konkursboet är behörigt att vidta med stöd av bestämmelsen i 10 kap. 5 § (jfr p. 11-13). Det har inte heller framkommit någon annan grund för att konkursboet skulle ha behörighet att föra talan i målet. Överklagandet ska därför avslås.

HD:S AVGÖRANDE

HD, som inte finner skäl att inhämta yttrande från Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige, avslår överklagandet.

HD (justitieråden Johnny Herre, Stefan Johansson, Petter Asp, Cecilia Renfors och Christine Lager, referent) meddelade den 9 feb-ruari 2023 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1 M.P. försattes i konkurs vid Varbergs tingsrätt i december 2016. Eftersom konkursboets tillgångar inte räckte till betalning av uppkomna och förväntade konkurskostnader och andra skulder som boet hade ådragit sig, beslutade rätten i oktober 2018 att avskriva konkursen enligt 10 kap. 1 § konkurslagen. Avskrivningsbeslutet fick laga kraft.

2 I juni 2021 dömdes M.P. för bl.a. grov oredlighet mot borgenärer. Enligt domen bestod brottet i att han under åren 2011-2016 avhänt sig tillgångar till ett betydande värde genom att han anvisat och satt in medel tillhöriga hans enskilda näringsverksamhet på sin makas, K.H.P:s, konto. Samtidigt dömdes K.H.P. för medhjälp till grov oredlighet mot borgenärer vid sex tillfällen under åren 2011-2016. Gärningarna bestod i att K.H.P. hade främjat M.P:s grova oredlighet genom att ställa sina bankkonton till förfogande.

3 Efter att domen i brottmålet hade fått laga kraft väckte konkursboet talan mot K.H.P. och yrkade att hon skulle förpliktas att till boet betala drygt 5,8 miljoner kr i skadestånd. Som grund för talan gjorde konkursboet sammanfattningsvis gällande att K.H.P. genom den brottsliga gärningen, som ägt rum före konkursen, hade vållat konkursgäldenären M.P. och borgenärerna i konkursen ren förmögenhetsskada motsvarande de enligt brottmålsdomen undandragna beloppen avseende åren 2012-2016.

4 K.H.P. yrkade att konkursboets talan skulle avvisas eftersom konkursen var avslutad sedan 2018; konkursboet saknar därför behörighet att föra den väckta talan.

5 Tingsrätten avslog K.H.P:s avvisningsyrkande. Hovrätten har ändrat tingsrättens beslut och avvisat konkursboets talan. Hovrätten har ansett att konkursboet efter att konkursen avslutats inte är behörigt att väcka den skadeståndstalan som målet gäller.

Frågan i målet

6 Frågan i målet är om konkursboet efter att konkursen skrivits av har behörighet att väcka talan om skadestånd grundad på brott mot borgenärer begånget före konkursen.

Allmänna utgångspunkter om rättskapacitet och partsbehörighet för ett konkursbo

7 Enligt 11 kap. 2 § RB kan bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter, vara part i rättegång. Beträffande juridiska personer följer alltså partsbehörigheten i princip rättskapaciteten.

8 Genom konkurs tar en gäldenärs samtliga borgenärer i ett sammanhang tvångsvis i anspråk gäldenärens samlade tillgångar för betalning av sina fordringar. Under konkursen omhändertas tillgångarna för borgenärernas räkning av konkursboet. (Se 1 kap. 1 § konkurslagen.)

9 Förvaltningen av konkursboet handhas av en förvaltare som utses av rätten. Det övergripande åliggandet för förvaltaren är att ta till vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa samt vidta alla åtgärder som främjar en förmånlig och snabb avveckling av boet. (Se 1 kap. 3 § samt 7 kap. 2 och 8 §§.)

10 Av konkurslagen följer att ett konkursbo kan förvärva rättigheter och skyldigheter; boet har egen rättskapacitet. Konkursboet är alltså en juridisk person skild från konkursgäldenären och det vare sig konkursgäldenären är en fysisk eller juridisk person. Det innebär att ett konkursbo också har behörighet att vara part i en rättegång. (Jfr bl.a. 1 kap. 1 och 4 §§, 3 kap. 9 § samt prop. 1986/87:90 s. 183.)

Avslutning av en konkurs

11 En konkurs kan avslutas på olika sätt. Om rätten efter att ha hört förvaltaren finner att konkursboets tillgångar inte räcker till betalning av uppkomna och väntade konkurskostnader och andra skulder som boet har ådragit sig, ska rätten enligt 10 kap. 1 § besluta om avskrivning av konkursen. När avskrivningsbeslutet har fått laga kraft ska konkursen anses avslutad (se prop. 1986/87:90 s. 345). Ett annat sätt att avsluta en konkurs är att rätten, efter att förvaltaren har upprättat ett utdelningsförslag, fastställer utdelningen i konkursen (se 11 kap. 18 §).

12 Konkursens avslut innebär i regel att förvaltaren har fullgjort sitt åliggande att avveckla konkursboet och att den juridiska personen som boet utgör därmed upplöses. Konkursboet har då som utgångspunkt inte längre någon rättskapacitet eller partsbehörighet.

Rättskapacitet och partsbehörighet för konkursboet efter konkursens avslutning

Inledning

13 För avskrivningskonkurser gäller enligt 10 kap. 5 § att om ny tillgång blir känd efter att konkursen har avskrivits ska de bestämmelser om efterutdelning som gäller för utdelningskonkurser (11 kap. 19-21 §§) gälla i tillämpliga delar.

Efterutdelning i utdelningskonkurser

14 En utdelningskonkurs anses avslutad även om en tvist angående en fordran som har gjorts gällande i konkursen eller en fråga om underhåll åt gäldenären ännu inte är slutligt avgjord eller någon ytterligare tillgång till följd av rättegång eller på något annat sätt senare kan komma att tillföras konkursboet (se 11 kap. 18 §). För att hantera sådana frågor behåller alltså konkursboet sin rättskapacitet, och i åtminstone vissa fall partsbehörighet, trots att utdelningskonkursen är avslutad.

15 Om medel blir tillgängliga för utdelning efter det att ett utdelningsförslag har upprättats ska förvaltaren dela ut dem till borgenärerna. I vissa fall ska ett förslag till efterutdelning upprättas men i vissa situationer krävs inget sådant. (Se 11 kap. 19-21 §§.)

16 Bestämmelserna om efterutdelning omfattar bl.a. de situationer som framgår av 11 kap. 18 §. Det kan exempelvis vara fråga om att det tillkommer medel med anledning av ett mål angående tvistiga fordringar som inte var avgjort vid konkursens avslut. Det kan vidare vara fråga om att tillgångar som gäldenären hade under konkursen blev kända för förvaltaren först efter det att konkursen avslutats, eller av andra skäl inte togs upp som en tillgång i konkursen. Gemensamt för de olika situationerna är att tillgången egentligen skulle ha ingått i underlaget för det ursprungliga utdelningsförslaget men att detta av något skäl inte blev fallet. (Jfr SOU 1983:24 s. 226 och prop. 1986/87:90 s. 345 samt "Efterutdelningen i Håges livs" NJA 2007 s. 280.) Regleringen i 11 kap. 18 § har alltså ett samband med bestämmelserna om efterutdelning.

17 Bestämmelserna i 11 kap. 18 § behandlar inte uttryckligen frågan om en tillgång kan tillföras konkursboet genom att det väcker en ny talan efter att konkursen har avslutats. I förarbetena diskuterades frågan om det skulle vara möjligt för förvaltaren att väcka en återvinningstalan - som är en särskild form av talan som regleras i 4 kap. konkurslagen - även efter det att konkursen avslutats. Ett förslag om att det skulle bli möjligt avfärdades dock. (Se SOU 1983:60 s. 103 f. och prop. 1986/87:90 s. 128 f.)

18 Möjligheten för konkursboet att väcka en sådan talan efter det att konkursen avslutats får därför anses som utesluten. Vad som gäller för en återvinningstalan kan emellertid inte omedelbart överföras på frågan om konkursboet i övrigt har behörighet att efter konkursens avslut väcka talan.

Efterutdelning i avskrivningskonkurser

19 Av förarbetena framgår att 10 kap. 5 § togs in i lagen efter förslag från Lagrådet. Förslaget motiverades med att det även för avskrivningskonkurser kunde inträffa den händelse som för efterutdelningskonkurser var förutsatt i 11 kap. 19-21 §§, nämligen att det framkommer att tillgångar i själva verket funnits vid tiden för avskrivningsbeslutet men då varit okända för förvaltaren. (Se prop. 1986/87:90 s. 320 och Bilaga 8 s. 204.)

20 Det finns däremot för avskrivningskonkurser inga uttryckliga motsvarigheter i lagtexten till allt som regleras i 11 kap. 18 §, exempelvis om en pågående rättegång där konkursboet är part kan fortsätta trots att konkursen är avslutad. Några uttalanden om denna eller andra sådana situationer finns inte heller i förarbetena.

21 HD har dock konstaterat att en behörigen väckt återvinningstalan kan prövas även efter det att konkursen avskrivits. Det motiverades med att 10 kap. 5 § - eftersom paragrafen hänvisar till bestämmelserna om efterutdelning - måste omfatta även vad som kan erhållas på grund av en återvinningstalan som väckts före avskrivningen. (Se "Återvinningstalan i Björns konkurs" NJA 1990 s. 656.)

22 Regleringen i 10 kap. 5 § är alltså utformad för att i tillämpliga delar tillgodose samma ändamål för avskrivningskonkurser som bestämmelserna i 11 kap. 18-21 §§ tillgodoser för utdelningskonkurser. Det medför att 10 kap. 5 § som utgångspunkt ska tolkas i linje med det som gäller för utdelningskonkurser.

23 Frågan är då om ett konkursbo med stöd av 10 kap. 5 § kan anses ha partsbehörighet att, i syfte att tillföra medel för efterutdelning i den avslutade konkursen, väcka en talan om skadestånd grundad på borgenärsbrott begånget före konkursen.

24 Genom konkursförfarandet tas i princip all gäldenärens egendom om hand tvångsvis. Det grundläggande syftet med konkursförfarandet är att främja en förmånlig och snabb avveckling av konkursboet. Konkursförfarandet är alltså utformat för att vara ett avgränsat förfarande med ett tydligt avslut.

25 I linje med det nyss sagda bör regleringen tolkas restriktivt när det gäller vilken rättskapacitet och partsbehörighet för konkursboet som kan anses följa av den. För att partsbehörighet alls ska kunna uppkomma enligt 10 kap. 5 § krävs att det är fråga om åtgärder som utgör led i arbetet med efterutdelningen (jfr, när det gäller den partsbehörighet som kan följa av att ett aktiebolag som upplösts har trätt i likvidation, "Stockholm City Show Room" NJA 2000 s. 144). Det krävs närmare bestämt att den tillgång som skulle ha ingått i konkursen ska finnas tillgänglig för efterutdelning eller utan några mer omfattande åtgärder kunna omvandlas till utdelningsbara medel. Det medför att konkursboet sedan konkursen avslutats endast i undantagsfall har behörighet att vidta en så långtgående åtgärd som att väcka en skadeståndstalan mot tredje man.

Bedömningen i detta fall

26 Konkursboet för M.P. upphörde som juridisk person i samband med att konkursen avskrevs. Konkursboet har emellertid, i syfte att få till stånd en efterutdelning, väckt talan och yrkat att K.H.P. ska förpliktas att utge skadestånd till boet.

27 Den fordran på skadestånd som konkursboet gör gällande mot K.H.P. är grundad på att hon har gjort sig skyldig till medhjälp till borgenärsbrott begånget före konkursen. Det kan inte komma i fråga att konkursboet efter att konkursen avslutats ska anses ha behörighet att väcka den aktuella talan (jfr p. 24-25).

28 Överklagandet ska därför avslås.

HD:S AVGÖRANDE

HD, som inte finner skäl att inhämta yttrande från Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige, avslår överklagandet.