Mordet vid busshållplatsen (I) och Årsta torg (II) (NJA 2023 s. 29)

Sökord Bevisvärdering; · Bevisprövning; · Indiciebevisning; · Indirekt bevisning

Bevisvärdering i mål om mord och försök till mord (I och II) Målnr B 5952-21 (I) och B 2354-22 (II)

I

Attunda tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Attunda tingsrätt åtal mot A.C. för mord enligt följande gärningsbeskrivning.

A.C. har berövat W.M. livet genom att skjuta honom med flera skott mot kroppen. Det hände den 2 oktober 2020 i Märsta, Sigtuna kommun.

A.C. begick gärningen med uppsåt.

D.M., S.M. och Wi.M., som biträdde åtalet, yrkade att A.C. skulle betala 60 000 kr, jämte ränta, till var och en av dem för personskada i form av psykiskt lidande. D.M. begärde därutöver ersättning med 56 940 kr. Av beloppet avsåg 44 940 kr inkomstförlust och 12 000 kr begravningskostnader. S.M. begärde även ersättning med 32 635 kr. Av beloppet avsåg 750 kr vårdkostnader, 8 125 kr begravningskostnader och 23 760 kr inkomstförlust. På dessa belopp begärdes ränta.

A.C. förnekade gärningen. Han motsatte sig skadeståndsanspråken på grund av inställningen i ansvarsfrågan.

A.C. åtalades även för grovt vapenbrott enligt följande gärningsbeskrivning.

A.C. har innehaft en halvautomatisk tårgaspistol av fabrikat Zoraki som modifierats till ett skarpt skjutvapen i kaliber 7.65 utan att ha rätt till det. Innehavet har pågått från okänd tidpunkt fram till och med den 27 mars 2020 på X-vägen, Märsta, Sigtuna kommun.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom vapnet helt saknar legalt användningsområde och det har innehafts i en kriminell miljö.

A.C. har på samma plats och under samma tidsperiod även innehaft 15 skarpa patroner med kaliber .22 Long Rifle utan att ha rätt till det.

A.C. begick gärningen med uppsåt.

A.C. förnekade gärningen.

A.C. åtalades vidare för brott mot vapenlagen enligt följande gärningsbeskrivning.

A.C. har olovligen innehaft 14 stycken 9 mm patroner. Det hände från okänd tidpunkt fram till och med den 30 januari 2019 på Y-gatan, Märsta, Sigtuna kommun.

A.C. begick gärningen med uppsåt eller av oaktsamhet.

A.C. erkände gärningen men gjorde gällande att brottet var att bedöma som ringa och att det därmed inte skulle vara straffbart.

A.C. åtalades vidare för ringa narkotikabrott, narkotikabrott, rattfylleri och olovlig körning, grovt brott.

Tingsrätten (ordförande chefsrådmannen Lennart Christianson) anförde i dom den 21 juni 2021 följande.

DOMSKÄL

Åtalet för mord

Händelsen

Utredningen visar att W.M. sköts med flera skott vid busshållplatsen i korsningen Östra Galaxvägen/Rymdgatan i närheten av Valsta centrum i Märsta.

Tre vittnen som sett händelsen har hörts vid förhandlingen: L.V., N.A. och H.A. Ingen av dem kände W.M. L.V. har berättat att hon såg en person, som vi nu vet är W.M., på väg att kliva på bussen som just stannat. Enligt henne sprang en annan person, som hon strax innan sett komma på en elsparkcykel, mot bussen och började skjuta mot W.M. W.M. vände sig om medan gärningspersonen fortsatte att skjuta. L.V. såg W.M. fly mot baksidan av bussen, alltjämt beskjuten. Sammanlagt var det enligt henne 4-5 skott. Hon såg W.M. falla ihop. Hon hukade sig och tittade i marken men såg skytten lämna platsen på elsparkcykeln. N.A., som väntade på bussen, har uppgett att gärningspersonen sköt ungefär 3-4 skott. H.A., som promenerade förbi busshållplatsen, vände sig om när han hörde ett ovanligt ljud. Han såg hur en person sprang efter och sköt mot en annan person. När den skjutne föll ihop sprang skytten till en elsparkcykel och åkte därifrån. Enligt H.A. sköts sammanlagt 5-7 skott.

På en övervakningsfilm från bussen som stannat vid hållplatsen på Östra Galaxvägen syns en gärningsman i en grön jacka med huva uppdragen över huvudet som rör sig mot W.M. och ser ut att skjuta mot honom med ett pistolliknande vapen. W.M., som ser ut att ha varit på väg att kliva på bussen, vänder sig i stället och tar sig bakåt, mot bussens färdriktning, med gärningsmannen efter sig. Bussen kör från platsen. Filmen visar inte senare delen av händelseförloppet. När polis kom dit låg W.M. på Östra Galaxvägen strax bakom den plats där bussen hade stått. W.M. måste ha dött på platsen. Av övervakningsfilmens tidsstämpel framgår att gärningen begicks kl. 11:43-11:44 den 2 oktober 2020.

På platsen påträffades åtta patronhylsor. Patronhylsor slungas ur vissa vapen, t.ex. pistoler, vid avfyrning.

Av denna del av utredningen är det klarlagt att en ensam gärningsman sköt W.M. med flera skott och att W.M. föll ihop på platsen. Gärningsmannen använde en elsparkcykel för att ta sig till och från platsen.

Dödsorsak

Redan genom vad som nyss nämnts framstår det som uppenbart att W.M. sköts till döds. Detta stöds också av läkaruppgifter. Rapporten från den rättsmedicinska obduktionen kan sammanfattas på följande sätt.

A.C. den 2 oktober 2020

Enligt A.C. kände han till W.M., som även han bodde i Märsta, till namn och utseende men inte mer. Vid av polis genomförda kontroller i deras telefoner har inte heller någon koppling mellan dem noterats. Något motiv till brottet har inte framkommit.

A.C. har berättat följande. Han har inte varit inblandad i skjutningen. Han har bott både hos sin mamma och sin bror. Under perioden oktober till december 2020 bodde han hos sin bror. Det hade varit ett större strömavbrott i Märsta den 2 oktober 2020. Såvitt han minns var han hemma på förmiddagen. Vid lunchtid kontaktades han av en kamrat - B.O. - och de åkte tillsammans för att äta lunch. Det var nog vid kl. 11-12. På en restaurang hindrades de att beställa mat på grund av strömavbrottet varför de åkte vidare till restaurangen Burger King i Rosersberg där de åt.

A.C:s brors lägenhet ligger på X-stigen i Märsta. Vid en husrannsakan hos A.C. togs en mobiltelefon i beslag. A.C. har inte ifrågasatt att det är hans. Polisen har analyserat telefonens uppkopplingar. Den 2 oktober 2020 kopplade telefonen upp mot en mast som täcker X-stigen kl. 00:41 och 12:20, vilket innebär att telefonen användes vid dessa tidpunkter. Telefonen gjorde inte några uppkopplingar mellan dessa tidpunkter. Den mast som telefonen kopplade upp mot är inte samma mast som täcker brottsplatsen vid korsningen Östra Galaxvägen/Rymdgatan.

B.O. har hörts och berättat att han hade arbetat på förmiddagen den 2 oktober 2020 och ringde A.C. för att fråga om de skulle äta lunch tillsammans. Han minns inte exakt när han ringde, men uppskattar att det var ca kl. 11-12 på dagen. När han kom till Valsta, Märsta, var det många poliser där. B.O. har bekräftat att han och A.C. åt lunch på Burger King. Enligt B.O. hade han inte kontakt med A.C. den 2 oktober innan han ringde honom för att äta lunch.

Som framgått ovan kopplades A.C:s telefon upp första gången den 2 oktober kl. 12.20 (bortsett från uppkopplingen strax efter midnatt), vilket måste ha varit när B.O. ringde till honom. B.O. har således kommit till A.C. någon gång efter kl. 12.20. Deras uppgift att de sedan åt på Burger King stämmer med presenterade kontoutdrag som visar att B.O. använde sitt kontokort där kl. 12.50.

Av förhöret med L.V. och H.A. framgår att gärningsmannen kom till platsen och lämnade den på en elsparkcykel. Det tar enligt Google maps mellan nio och elva minuter att cykla till brottsplatsen från A.C:s brors lägenhet på X-stigen. De tre rekommenderade alternativen är mellan 2,4 och 3,1 km långa.

Det fanns alltså tid för en gärningsman på elsparkcykel att från gärningen kl. 11.44 ta sig till X-stigen och vara där före kl. 12.20, när B.O. ringde A.C.

I A.C:s mobiltelefon hittade polisen mejl från Blocket angående en annons om elscooter till försäljning. Av konversationen framgår att det handlar om vad tingsrätten ovan kallat elsparkcyklar. Av utdrag från sms framgår att "- - -" har kontakt med en säljare och att de bestämmer träff den 21 september 2020. A.C. har medgett att han då köpte en elsparkcykel men sagt att han köpte den tillsammans med en kompis och att kompisen, som är kriminell, använde elsparkcykeln den 2 oktober. Något namn har A.C. inte lämnat och uppgiften går inte att kontrollera. A.C. kan för övrigt ha haft tillgång till någon annan elsparkcykel.

A.C. saknar således alibi.

Försvararen har dock invänt att det framstår som orimligt att någon skulle skjuta en person och ta sig hem för att därefter välja att lämna bostaden medan det pågick en stor polisinsats i området med den risk för fordonsstopp som måste ha förelegat. Detta är i och för sig en rimlig anmärkning men det kan inte uteslutas att människor ibland agerar irrationellt.

Patronhylsor och jacka

De mest centrala delarna av utredningen som åklagaren har presenterat är följande.

- A.C:s DNA har påträffats på patronhylsor på brottsplatsen,

- en jacka, liknande den som gärningsmannen bar vid skjutningen, har beslagtagits från hallen i den bostad A.C. delade med sin bror, och

- på jackan har påträffats A.C:s DNA, blodbesudlingar med W.M:s DNA och tändsatspartiklar.

Patronhylsor slungas ur en pistol vid avfyrning. A.C:s DNA har påträffats på patronhylsor på brottsplatsen. DNA kan ha hamnat där genom att han vidrört hylsorna eller genom kontamination, alltså att hans DNA funnits på något eller någon som sedan vidrört patronerna och fört hans DNA vidare. En förklaring skulle alltså kunna vara att A.C. laddat vapnet men DNA:t visar inte att det är så. Det behöver ju inte heller vara den person som laddat vapnet som skjutit. A.C. har inte kunnat förklara hur hans DNA hamnat på just de hylsor som fanns på brottsplatsen men sagt att han säkert vidrört ammunition när han umgåtts med kriminella vänner med tillgång till vapen.

Enbart DNA-fynd på en eller flera patronhylsor på en brottsplats brukar inte anses tillräckligt för att bevisa att någon är skytt. Förhållandet är emellertid mycket besvärande för A.C. På en annan av hylsorna från brottsplatsen har påträffats DNA från W.M:s dåvarande flickvän C.L. Detta - att flera personers DNA fanns på hylsor på brottsplatsen - belyser risken för kontamination men påverkar inte i övrigt bevisvärdet av A.C:s DNA på hylsor från brottsplatsen.

Av bl.a. filmen från gärningen framgår att gärningsmannen hade en grön jacka med pälsförsedd huva uppdragen över huvudet. Varken hudfärg eller anletsdrag går att urskilja på filmen. Inte heller har något vittne kunnat bidra i den delen. En grön jacka med pälsförsedd huva påträffades av polis i hallen i A.C:s brors lägenhet några månader efter gärningen. A.C. har sagt sig inte känna igen jackan. Försvararen har framhållit att A.C. inte använder så stora kläder som den jackan som påträffades hemma hos honom (storlek M). Den invändningen saknar betydelse. A.C. har sagt att det inte är hans jacka, att han inte sett den eller reagerat på den. Han har, som ovan nämnts, alltså medgett att han bodde i lägenheten i perioder men framhållit att även några av hans vänner, som är kriminella, har bott i lägenheten tillfälligt. A.C:s DNA fanns på jackans krage. På jackans nederdel fanns två blodbesudlingar med DNA från W.M. På jackan har också påträffats tändsatspartiklar, varav några har samma sammansättning som konstaterats i urskrap från en av hylsorna på brottsplatsen.

Försvararen har hävdat att man redan genom en jämförelse mellan stillbilder på jackan som gärningsmannen bar och jackan som fanns i A.C:s brors lägenhet kan utesluta att det är samma jacka. Försvararen har då framhållit att snörstoppen i huvan från den gröna jackan i broderns lägenhet har tydligt avvikande färg från resten av jackan och att något sådant inte syns på bilderna av gärningsmannens jacka från övervakningsfilmen. Lika med försvararen anser tingsrätten att det är tydligt avvikande färg på snörstopparna i förhållande till den i övrigt gröna jackan. Inte heller tingsrätten kan se några snörstoppar i avvikande färg på bilderna från gärningen, men bilderna av gärningsmannen är av dålig kvalitet och utesluter inte heller att snörstoppen döljs bakom någon annan del av huvan. Vidare menar försvararen att muddarna vid ärmslutet på gärningsmannens jacka är av avvikande färg från muddarna på jackan från A.C:s brors lägenhet. Enligt tingsrättens mening framgår inte det av bilderna.

Tingsrätten anser tvärtom att likheterna mellan gärningsmannens jacka och jackan som fanns i A.C:s brors lägenhet är tydliga. Några skillnader kan inte noteras. Det kan alltså vara samma jacka. Detta innebär inte i sig att det är samma jacka, men det finns anledning att gå vidare med analysen. Redan likheten talar i viss mån för att det är samma jacka. Utan information om hur många jackor av denna typ som används i Sverige, eller i det närmare området, kan någon närmare värdering av bevisvärdet inte göras.

På jackan i A.C:s brors lägenhet fanns alltså tändsatspartiklar. Tändsatspartiklar frigörs ofta i samband med att en patron avlossas från ett skjutvapen. Partiklarna kan ha avsatts på jackan genom att jackan har varit nära en skjutning men kan också ha hamnat på jackan genom kontamination, t.ex. genom att jackan varit i kontakt med ett föremål på vilket tändsatspartiklar har avsatts. Flera av de tändsatspartiklar som fanns på jackan är av samma typ som från de patroner som fanns på gärningsplatsen. Detta innebär i sig inte att det är från denna skjutning men talar i viss mån för att det är större sannolikhet att de kommer från en skjutning med liknande patroner, t.ex. från denna skjutning, än en slumpmässig skjutning. Förekomsten av tändsatspartiklar av denna typ på jackan ger alltså ett visst, om än begränsat, stöd för att jackan varit på platsen vid skjutningen. Det finns också en tändsatspartikel på jackan som inte är av samma typ som det urskrap som tagits från en hylsa på brottsplatsen. Detta kan bero på att jackan varit i närheten när en annan sorts patron avlossats från ett skjutvapen men kan också komma från kontamination, t.ex. s.k. minneseffekt. S.B., tidigare kriminalinspektör, har beskrivit minneseffekt som tändsatspartiklar som i och för sig frigörs vid en skjutning men som funnits kvar i vapnet från en tidigare skjutning, vilket innebär att de inte behöver ha samma sammansättning som tändsatspartiklarna från den patron som avfyrats.

På jackans framstycke fanns, som nämns ovan, blodbesudlingar med DNA från W.M. Åklagarens hypotes är att blodet hamnat på jackan i samband med skjutningen. Försvararen har i stället hävdat att det inte är möjligt. Även i denna fråga har f.d. kriminalinspektören S.B. hörts. I andra förhör har också avståndet mellan skytten och W.M. diskuterats. Vittnet L.V. har spontant sagt att avståndet inledningsvis var någon meter och att det blev kortare vid senare skott. När hon ombetts visa avståndet i rättegångssalen har hon i stället pekat ut ungefär två meter. Vittnet H.A. har berättat att skytten och målsäganden var tätt inpå varandra men tillagt att han inte kan avgöra om de rörde vid varandra.

Enligt S.B. är det inte möjligt att målsägandens blod vid skott i kroppen sprutar eller skvätter bakåt från ingångshålet om skottet inte träffat huvudet, vilket det inte har gjort i detta fall. Enligt S.B. är det bara i huvudet som trycket är så högt att s.k. bakåtsprut kan förekomma. Tingsrätten ifrågasätter inte den uppgiften. Det framgår emellertid av den rättsmedicinska utredningen att W.M. träffats av kulor från flera håll, dvs. han har vänt sig om och försökt ta sig från platsen. Enligt H.A. försökte W.M. värja sig och viftade med armarna. Det är då naturligt att tänka sig att blod kunnat skvätta från någon skada, även om det inte skulle vara fråga om s.k. bakåtsprut. Tingsrätten utesluter alltså inte att blod har kunnat skvätta från W.M. i riktning mot skytten.

Försvararen har visat att det på foton på den avlidnes kläder inte finns krutrester. Detta visar enligt försvararen att skotten inte avlossats på nära håll. Enligt åklagaren har någon undersökning av eventuella krutrester på kläderna inte gjorts. Tingsrätten kan inte bedöma om det fanns krutrester på den avlidnes kläder eller betydelsen av det. Osäkerheten faller emellertid tillbaka på åklagaren.

Någon exakt bedömning av hur nära skytten var W.M. vid skottlossningen kan inte göras. Uppgifterna går isär. Det är emellertid av vittnesuppgifterna klart att avståndet mycket väl kan ha varit så kort som, eller mindre än, en meter. Eftersom skytten rörde sig mot W.M. som försökte ta sig ifrån skytten måste det då ha varit möjligt att blod från den skadade W.M. hamnat på skytten.

Försvararen har erbjudit hypotesen att någon som burit jackan vid något tillfälle varit i slagsmål med W.M. och då fått blodbesudlingar på jackan. Försvararen har då pekat på att W.M. rört sig i kriminella kretsar, att han enligt den tidigare flickvännen C.L. inte backade för en fajt och att W.M. hamnat i bråk tidigare. Eftersom det utifrån DNA-analys inte går att bestämma när eller var jackan besudlades av hans blod kan den möjligheten i och för sig inte - utan att övrig bevisning i målet värderas - uteslutas.

På jackan som fanns i A.C:s brors lägenhet påträffades alltså DNA också från A.C. Det innebär att A.C. antingen avsatt DNA direkt eller att hans DNA hamnat där genom kontamination. DNA:t fanns på kragen. Enligt forensikern J.B. undersöks just krage, muddar och nackens insida eftersom man av erfarenhet vet att det är där som bäraren oftast lämnar DNA-spår, s.k. bärar-DNA. A.C. har förnekat att det är hans jacka och påstått att han inte vet vems det är. Jackan hängde väl synlig när den togs i beslag i den lägenhet där A.C. bodde periodvis. Det framstår inte som särskilt troligt att han inte skulle känna till den. Någon skyldighet att berätta vad han vet om jackan har han naturligtvis inte som tilltalad. Hans uppgifter förtar dock inte bevisvärdet av att hans DNA har påträffats på jackan, vilket kan förklaras av att han själv har använt den. Av en sammanfattande promemoria angående spaning av A.C. under perioden 2020-12-18 till 2021-02-18 framgår att ingen setts gå in eller ut med en grön jacka, alltså inte heller A.C., under spaningen. Även om spaningen inte skett heltid talar detta emot att det är A.C:s jacka men det visar inte att han inte använde jackan den 2 oktober 2020.

Enligt tingsrättens mening talar fynden av DNA och tändsatspartiklar sammantaget mycket starkt för att A.C. är gärningsmannen.

Utpekande

Som framgått ovan är det inte någon person som har pekat ut A.C. som gärningsman eller ens kunnat se ansiktet på skytten.

A.C. är enligt uppgifter i hans pass 1,71 m lång. Enligt vittnesuppgifter var gärningsmannen längre än så. L.V., som befann sig, nära händelsen, har i olika förhör lämnat olika uppgifter om gärningsmannens längd: minst 1,85 m, ca 1,80 m och ungefär lika lång som förhörsledaren som var 1,83 m. Samtliga hennes uppgifter anger alltså en längre gärningsman än A.C. Det måste dock beaktas att det är svårt att göra exakta bedömningar av längd, särskilt vid ett hastigt händelseförlopp och utan referenspunkter. Skytten hade därutöver en huva över huvudet vilket måste ha byggt på hans längd och kunnat förvirra hennes bedömning, kanske än mer som hon hukade sig ned en stund. Det ska vidare tilläggas att hon i något skede såg gärningsmannen på en elsparkcykel. En förare av elsparkcykel kan mycket väl upplevas som längre än han är. Vittnesuppgifterna utesluter således inte A.C. som gärningsman.

Motiv, alternativa gärningsmän och brister i utredningen

Det har inte framkommit att A.C. hade något motiv att döda W.M. Det är i och för sig en svaghet i utredningen, men det krävs inte något motiv för att bevisa ett brott. W.M:s tidigare flickvän C.L. har i polisförhör berättat att hon hört rykten om att en viss person skickade någon för att mörda W.M. Det har nämnts att W.M. skulle ha kopplingar till något gäng och att A.C. själv umgicks med kriminella, vilket han vidgått. En rimlig förklaring till gärningen - utöver ett misstag eller ett vansinnesdåd - skulle kunna vara att A.C. åtagit sig att skjuta W.M. åt någon annan. Det finns inte något positivt stöd för detta. I W.M:s väska fanns i och för sig så mycket som drygt 21 000 kr i kontanter vid gärningen, vilket kan tyda på att han gjorde affärer som inte skulle synas för myndigheter. I två i hemlighet avlyssnade telefonsamtal som har spelats upp vid förhandlingen förefaller A.C. också dels inte obekant med skjutvapen och patroner, dels, möjligen, prata med en person om ett annat uppdrag att döda eller skada någon. Samtalen är inspelade efter oktober 2020 och har inte med gärningen att göra, utan åklagaren har därigenom velat visa att A.C. har diskuterat andra potentiella mord och har instruerat andra hur de ska hantera vapen. A.C. har inte velat kommentera innehållet i samtalen. Dessa omständigheter antyder att gärningen kan vara en uppgörelse mellan kriminella.

Försvararen har pekat på brister i utredningen och namngett alternativa möjliga gärningsmän. Så t.ex. fick polisen tidigt ett anonymt tips om en person som skulle vara gärningsman. Det uppslaget ska enligt försvararen inte ha följts upp förrän mycket sent i utredningen. En annan av försvararen namngiven person, som tidigare är dömd för brott, ska ha bott i A.C:s brors lägenhet och nu vara misstänkt för ett allvarligt våldsbrott. Dessa omständigheter förtar inte bevisvärdet av den övriga utredningen i målet.

Sammanfattande bedömning

Tingsrätten anser att bevisningen mot A.C. är övertygande. Särskilt stark bevisning är A.C:s DNA på hylsorna på brottsplatsen och fynden på jackan i A.C:s bostad som liknar den som gärningspersonen hade på sig vid brottet. På jackan finns A.C:s DNA på kragen, W.M:s DNA i blodbesudlingar och tändsatspartiklar vars sammansättning överensstämmer med urskrap från en hylsa på brottsplatsen. Det finns ingenting som talar för att A.C. inte skulle vara skyldig, låt vara att något motiv inte bevisats. Tvärtom visar utredningen att A.C. befann sig i området för gärningen, hade tillgång till en elsparkcykel, vilket gärningsmannen använde, och att han, enligt vad som framgår av avlyssningar, i annat sammanhang har pratat om användning av vapen och möjligen om en annan skjutning. Det är sammanfattningsvis ställt utom rimligt tvivel att A.C. är gärningsman.

Den som uppsåtligen berövar annan livet döms för mord eller, om brottet är att anse som mindre grovt, för dråp (3 kap. 1 och 2 §§ BrB). Brottet är inte mindre grovt. A.C. ska därför dömas för mord.

Åtalet för grovt vapenbrott

Tingsrätten anser att vapnets placering i A.C:s påse med hans personliga tillhörigheter inte kan leda till annan slutsats än att det är A.C:s vapen, om det inte finns något som talar emot det. Att placera ett vapen i någon annans påse med personliga tillhörigheter förefaller vara en mycket osäker gömma, om inte syftet skulle vara att försöka sätta dit den andra personen vilket ingenting talar för. Enligt tingsrättens mening är det ställt utom rimligt tvivel att vapnet, patronerna - - - var A.C:s. Han ska alltså dömas för vapenbrott - - -.

Vapenbrott finns i flera grader. För vapenbrott av normalgraden bestäms påföljden till fängelse i högst tre år. Om brottet är grovt, döms numera för grovt vapenbrott till fängelse i lägst två och högst fem år. Den 1 december 2020 ändrades kriterierna för bedömningen av om ett brott är grovt. Vid tiden för nu aktuellt brott gällde att det särskilt skulle beaktas om vapnet har innehafts på allmän plats eller på en annan plats där människor brukar samlas eller har samlats eller i ett fordon på en sådan plats, vapnet har varit av särskilt farlig beskaffenhet, innehavet, överlåtelsen eller utlåningen har avsett flera vapen, eller gärningen annars har varit av särskilt farlig art.

I detta fall har åklagaren påstått att vapnet helt saknar legalt användningsområde och har innehafts i en kriminell miljö. Vapnet är en modifierad tårgaspistol men fullt fungerande för patroner i kaliber 7.65 Browning. Det är korrekt att vapnet i och för sig saknar legalt användningsområde. Det har emellertid förvarats undanstoppat i en bostadslägenhet och utan patroner. Anslagsenergin är enligt vapenundersökningen uppmätt till 137 Joule, vilket kan jämföras med 493 Joule för polisens tjänstevapen. Anslagsenergin är alltså inte särskilt hög. Poliserna som gjorde husrannsakan har inte beskrivit lägenheten som annat än en vanlig bostadslägenhet. Brottet var sammantaget inte grovt.

Åtalet för brott mot vapenlagen

A.C:s erkännande av gärningen i fråga om patroner stöds av utredningen i övrigt. Det är normalt straffbart enligt 9 kap. 2 § vapenlagen att inneha ammunition utan att ha rätt till det. I ringa fall ska, enligt andra stycket i samma paragraf, inte dömas till ansvar. Enligt motiven ska från det straffbara området undantas innehav av enstaka patroner eller ett helt obetydligt souvenirinnehav och liknande bagatellartade innehav, om inte särskilda omständigheter motiverar annat. Ingenting talar för att innehavet i detta fall var i souvenirsyfte. Det rör sig visserligen inte om ett större antal patroner men inte heller så få att gärningen ändå kan anses ringa. A.C. ska dömas för brott mot vapenlagen.

Påföljd

A.C. döms nu för mord, vapenbrott, narkotikabrott, rattfylleri, olovlig körning och ringa narkotikabrott. Det är mordet som blir avgörande för påföljden.

Mordet har haft karaktären av en avrättning. W.M. sköts med flera skott. Av filmsekvenser och bilder från mordet jämte vittnesuppgifter framgår vidare att mordet ägde rum vid en busshållplats med personer såväl inne i bussen som utanför, däribland ett barn i en barnvagn. Att avlossa flera skott mot en person som befinner sig i omedelbar närhet till andra personer utgör en risk för att även dessa ska träffas och skadas. I detta fall har gärningsmannen rört sig under skottlossningen och, såvitt framgår av en undersökning av bussen, även träffat den. Risken att han skulle träffa någon annan måste ha varit uppenbar. Gärningen har mot den bakgrunden varit särskilt hänsynslös. Dessa omständigheter talar för att påföljden ska bestämmas till fängelse på livstid. Det finns inte några förmildrande omständigheter. Påföljden ska vid dessa förhållanden bestämmas till fängelse på livstid.

Skadestånd

Tingsrätten fann att D.B. inte hade visat att han hade haft kostnader i samband med begravningen. I övrigt skulle skadeståndsyrkandena bifallas.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde A.C. för mord, vapenbrott, narkotikabrott, olovlig körning, grovt brott, rattfylleri, ringa narkotikabrott och brott mot vapenlagen till fängelse på livstid.

A.C. skulle betala skadestånd till S.M. med 92 635 kr jämte ränta, till D.M. med 104 940 kr jämte ränta och till Wi.M. med 60 000 kr jämte ränta.

Svea hovrätt

A.C. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från ansvar för mord och vapenbrott samt rubricera brottet mot vapenlagen som ringa brott. Som en följd av yrkandena i skulddelen yrkade han att hovrätten skulle mildra påföljden, ogilla målsägandenas skadeståndsyrkanden och tillerkänna honom ersättning med 10 000 kr för egen bevisning i tingsrätten. I andra hand yrkade han att hovrätten skulle mildra påföljden och bestämma skadestånden till lägre belopp.

Åklagaren och målsägandena motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättsråden Amina Lundqvist och Samuel Rudvall, referent, tf. hovrättsassessorn Nina Lind samt två nämndemän) anförde i dom den 7 september 2021 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Åtalet för mord

Åklagaren har påstått att A.C. är gärningsmannen och har bevisbördan för detta. Av praxis följer att det för en fällande brottmålsdom ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har begått det åtalade brottet. Annorlunda uttryckt ska det vara praktiskt taget uteslutet att någon annan än A.C. var den som sköt ihjäl W.M.

Tingsrätten har närmare redovisat den i målet förekommande bevisningen och har redogjort för sin bedömning av denna. Hovrätten instämmer i flera avseenden i tingsrättens bedömningar av de enskilda bevisen och deras sammanvägda bevisvärde, men kommer i avgörande delar till andra slutsatser än tingsrätten.

Vid bedömningen av den av åklagaren åberopade bevisningen kan hovrätten inledningsvis konstatera att ingen av de hörda personerna som observerat händelseförloppet har pekat ut A.C. som skytten. Inte heller i övrigt finns någon bevisning som direkt styrker att denne var A.C.

Åklagarens huvudsakliga bevisning består istället av bevis som indirekt pekar mot A.C. som gärningsman (s.k. indiciebevisning). Typexempel på indirekt bevisning är t.ex. DNA-spår efter gärningsmannen, motivbilder, och bevisning som tar sikte på den tilltalades agerande före eller efter gärningen. Praxis från HD visar att det finns anledning att vara försiktig med att dra slutsatser i de fall där det enbart finns indiciebevisning (se bl.a. rättsfallen NJA 1991 s. 56 och NJA 1999 s. 480). Ett indirekt bevis kan normalt inte ensamt styrka en gärningsbeskrivning, men genom att flera sådana bevis verkar kumulativt och bildar en struktur eller ett mönster kan de ställa en tilltalads skuld utom rimligt tvivel. När som i detta mål bevisningen består av indirekt bevisning, krävs alltså för en fällande dom en beviskedja som i slutänden positivt knyter just A.C. till gärningen som skytt samtidigt som annan gärningsman kan uteslutas.

Hovrätten konstaterar att det finns begränsningar i den tillgängliga utredningen. Utöver de åtta patronhylsorna har inga spår av mördaren hittats på brottsplatsen. Varken mordvapnet eller elsparkcykeln har påträffats. A.C. frihetsberövades först flera månader efter gärningen och det har alltså inte funnits någon möjlighet att undersöka spår av skjutningen på hans kropp och kläder i direkt anslutning till gärningen. Beslaget av den jacka som är central för bevisningen gjordes cirka fyra månader efter gärningen (se vidare nedan). Inte heller finns det uppgifter om att A.C. före eller efter gärningen agerat på något sätt som knyter honom till gärningen.

Det har vidare inte framkommit att A.C. skulle ha haft något motiv till att döda W.M. Enligt hans egna uppgifter kände han inte W.M. mer än att han visste vem denne var. Det har inte framkommit något som motsäger detta och inte heller något som ger stöd för antagandet att A.C. haft någon personlig anledning att vilja döda W.M. Inte heller finns utredning som talar för att A.C. åtagit sig att utföra mordet åt någon annan; det finns t.ex. ingen utredning som visar att han mottagit någon betalning i tiden för mordet eller något som antyder att han fått bättre ekonomiska förhållanden i tiden efter mordet.

Det är visserligen inte någon förutsättning för en fällande dom att viss typ av bevisning, t.ex. angående gärningsmannens motiv, har kunnat utredas och inte heller förtar avsaknaden av en viss typ av bevis värdet av den av åklagaren åberopade bevisningen. Men i ett fall där bevisningen framförallt består av indirekta spår som knyter gärningsmannen till platsen och de enskilda indirekta bevisen är få, krävs det att den bevisningen har ett mycket högt värde för att det högt ställda beviskravet ska vara uppnått. Typiskt sett gäller att ju färre indirekta bevis och ju flera omständigheter som inte finns klarlagda, desto större utrymme för alternativa förklaringar till de indirekta bevisen finns det.

Utifrån dessa utgångspunkter övergår hovrätten till att värdera åklagarens bevisning om att A.C. är gärningsmannen.

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det av analysen av A.C:s mobiltelefons uppkopplingar samt dennes och vittnet B.O:s uppgifter är utrett att A.C. befann sig i sin bostad i vart fall kl. 12.20 den aktuella dagen. Hovrätten gör också bedömningen att A.C. vid tillfället hade tillgång till en elsparkcykel och att det är möjligt att med en cykel förflytta sig mellan den plats där W.M. sköts och A.C:s bostad på mellan nio och elva minuter. Detta innebär att det har varit faktiskt möjligt för A.C. att utföra gärningen och vara tillbaka i sin bostad vid den tidpunkt då hans mobiltelefon kopplade upp, men detta knyter honom inte till gärningen.

Vittnena har inte kunnat lämna något närmare signalement av skytten, mer än avseende hans klädsel. Ingen har sett hans ansikte, vilket doldes av huvan, eller har kunnat uttala sig om ålder, hud- eller hårfärg. Inget närmare signalement framgår heller av övervakningsfilmen. L.V. har uppgett att hon upplevde mördaren som lång, och har under förhör under förundersökningen och vid huvudförhandlingen lämnat olika uppgifter om sin uppskattning av dennes längd: cirka 180 cm, cirka 183 cm, respektive minst 185 cm. Det är ett signalement som inte stämmer överens med A.C. som snarare är att beskriva som kort; enligt sitt pass är han 171 cm. På de skäl som tingsrätten angett instämmer hovrätten i bedömningen att det är lätt att missbedöma en gärningspersons längd i en situation som den aktuella, och att L.V:s uppgifter i och för sig inte utesluter A.C. som gärningsman.

Som tingsrätten redogjort för består åklagarens bevisning för att A.C. är gärningsmannen framförallt av följande.

• På fyra av de åtta patronhylsorna som hittades på brottsplatsen har A.C:s DNA påträffats.

• En jacka som liknar den som gärningsmannen ses bära på övervakningsfilmen har beslagtagits från A.C:s bostad och har befunnits ha dennes DNA på sig, samt även blodbesudlingar från W.M. och spår av de slags tändsatspartiklar som avsätts av den typ av ammunition som användes vid gärningen.

Nationellt Forensiskt Centrums (NFC) analys av förekomsten av A.C:s DNA på de fyra hylsorna (grad +4, den högsta graden) talar mycket starkt för att A.C. vidrört den ammunition som gärningsmannen använde vid mordet. Att A.C. vidrört ammunitionen talar för att han även är skytten, särskilt med beaktande av att hans DNA finns på fyra av de åtta hylsorna och då inget spår av någon annans DNA har hittats på dessa fyra hylsor. Men det är i sig inte tillräckligt för att bevisa att han är skytten. Av NFC:s utlåtande och de uppgifter som lämnats av forensikern J.B. samt den forensiske konsulten och tidigare kriminalkommissarien S.B. har framkommit att ett DNA-spår kan bestå under lång tid och att det inte går att säga när eller hur det avsatts. A.C. kan alltså ha avsatt sitt DNA på hylsorna när han hanterat dem vid ett tillfälle som är helt orelaterat till mordet på W.M., eller, för den delen, vid ett tillfälle som visserligen är relaterat till skjutningen men utan att vara skytten.

När det gäller den jacka som beslagtagits i A.C:s bostad gör hovrätten bedömningen att den är påtagligt lik den jacka som skytten ses bära på övervakningsfilmen. Vidare går det enligt hovrättens mening inte att av övervakningsfilmen dra den slutsats som försvaret gör gällande, att jackan som syns där avviker från den beslagtagna jackan när det gäller snörstopp och muddar.

På den beslagtagna jackan har NFC funnit sammanlagt fyra tändsatspartiklar. Enligt NFC talar resultaten i någon mån för att jackan har varit i nära anslutning till skjutvapen då det avfyrats eller har varit i kontakt med skjutvapen eller något annat vapenrelaterat, t.ex. patronhylsor (grad +1, dvs. minst 6 gånger mer sannolikt än att så inte är fallet). Tre av de fyra tändsatspartiklarna hade den sammansättning som avsätts av den typ av ammunition som användes vid gärningen. Enligt NFC rör det sig om den minst vanliga av de fyra olika typer av tändsatspartiklar som NFC finner spår av (i fem procent av fallen). Det är dock inte möjligt att binda tändsatspartiklar till specifika patronhylsor. Det går inte heller att säga när tändsatspartiklarna avsatts och det är alltså i och för sig möjligt att det skett i samband med någon annan skjutning med ammunition som avsätter aktuell typ av tändsatspartiklar. Som framgår av NFC:s yttrande behöver tändsatspartiklarna inte heller ha avsatts i samband med en skjutning utan det kan ha skett i samband med annan vapen- eller ammunitionshantering. Att det på jackan förekommer tändsatspartiklar av ett annat slag än de som sammanhänger med den ammunitionstyp som användes vid mordet på W.M. utvisar även möjligheten att jackan används vid andra tillfällen då skjutvapen avfyrats eller vapen eller ammunition annars hanterats. Av S.B:s utlåtande framgår vidare att det är möjligt att tändsatspartiklar avsätts på kläder utan att bäraren själv handskats med vapen eller ammunition, t.ex. genom att de överförts till kläderna av någon annan eller att kläderna befunnit sig i ett utrymme där det finns partiklar. Han har även angett att tändsatspartiklar kan finnas kvar på kläder under lång tid. Det saknas anledning att ifrågasätta hans uppgifter i dessa avseenden. Sammanfattningsvis finns det anledning att iaktta viss försiktighet med att dra slutsatser utifrån förekomst av tändsatspartiklar på kläder.

På den beslagtagna jackan har NFC emellertid även funnit spår av W.M:s blod (grad +4). Det rör sig om ett fåtal millimeterstora blodbesudlingar som påträffats på jackans nedre framdel. Försvaret har gjort gällande att det inte är möjligt att blodet hamnat på jackan i samband med skjutningen och har till stöd för detta pekat på S.B:s uppgifter om att s.k. bakåtsprut - dvs. sådant blodstänk bakåt från ingångshålet som förorsakas av övertryck - inte uppstår annat än vid skott i huvudet, vilket inte förekommit i detta fall. Hovrätten ifrågasätter inte S.B:s uppgifter om detta. Enligt hovrättens bedömning kan W.M:s blod dock ha hamnat på jackan i samband med skjutningen utan att det varit fråga om bakåtsprut. Liksom tingsrätten fäster sig hovrätten vid att W.M. sköts med flera skott. Av övervakningsfilmen och av vittnesuppgifterna från L.V. och H.A. framgår att angriparen var nära den flyende W.M. när skotten avlossades. Enligt H.A. försökte W.M. freda sig från sin angripare genom att vifta med armarna. Av brottsplatsundersökningen framgår att det på marken cirka en till två meter bakom W.M. fanns sammanlagt tre blodansamlingar. Hovrätten kan från bilderna från brottsplatsundersökningen även konstatera att W.M. hade blod på händerna. Utifrån detta instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning att det är möjligt att blod från den flyende W.M. hamnat på skytten. Enligt hovrätten är detta en klart mer sannolik förklaring än den alternativa förklaring som försvaret presenterat - att W.M. vid ett helt annat tillfälle kan ha varit i slagsmål med bäraren av jackan och då avsatt blodbesudlingarna. Enligt hovrättens bedömning finns det i utredningen inget som tyder på denna alternativa förklaring.

Sammantaget är det, genom att W.M:s blod funnits på jackan i förening med jackans utseende och förekomsten av tändsatspartiklar på den (med sådan sammansättning som avsätts av den typ av ammunition som användes vid gärningen), visat att det var den beslagtagna jackan som gärningsmannen använde vid mordet.

Att jackan återfanns i A.C:s lägenhet talar för att det också är han som är gärningsman. På utsidan av jackans krage har också A.C:s DNA påträffats (grad +4). Av NFC:s analys går det vidare att dra slutsatsen att man kan bortse från möjligheten att detta DNA kommer från hans bror (analysen visar grad -4), som också bodde i lägenheten.

De bevis som redogjorts för ovan - förekomsten av DNA:t på hylsorna och att jackan hittats i A.C:s bostad med dennes DNA på - förstärker även de varandra ömsesidigt och talar sammantaget starkt för att A.C. är gärningsman.

Men mot denna slutsats kan dock flera invändningar resas.

Som redogjorts för ovan kan A.C. ha avsatt DNA:t på hylsorna utan att vara gärningsman. En möjlig förklaring är att A.C. vid något tillfälle i tiden före mordet hanterat ammunition som sedermera kom att användas vid mordet. Enligt hans egna uppgifter och vad som i övrigt framkommit i utredningen umgås han med kriminella personer med tillgång till skjutvapen. Han har berättat att han kan ha rört vid ammunition när han träffat dessa. Försvaret har vidare pekat på att A.C. kan ha kommit i kontakt med vapen och ammunition även därutöver. Denna förklaring vinner visst stöd av ett avlyssnat telefonsamtal där A.C. till synes är väl bekant med användningsområdet för en viss ammunitionstyp och där det framstår som att han tillhandahållit en pistol till den som han pratar med. Till detta kommer att A.C. i denna hovrättsdom döms för att olovligen innehaft en pistol och ammunition (se nedan angående åtalen för vapenbrott och brott mot vapenlagen). Som hovrätten redogjort för ovan kan förekomst av DNA inte ensamt tas till intäkt för att den som avsatt DNA:t är skytten; sålunda fanns t.ex. även W.M:s flickvän C.L:s DNA på en av de åtta hylsorna. Det kan av dessa skäl enligt hovrättens bedömning inte uteslutas att A.C. hanterat ammunitionen som användes vid mordet på W.M. utan att vara mördaren.

När det gäller jackan har A.C. gjort gällande att den inte är hans och att han inte ens sett den tidigare. Det finns ingen utredning som direkt visar att han använt jackan, t.ex. i form av iakttagelser eller fotografier. Det som knyter A.C. till jackan är istället den omständigheten att den hittats i den bostad som han delade med sin bror och att det finns spår av hans DNA på den. Bevisvärdet av detta förminskas dock av den omständigheten att jackan beslagtogs drygt fyra månader efter mordet, vilket ökar möjligheten att jackan lämnats i lägenheten av någon annan. Det är visserligen genom NFC:s analys utrett att det DNA som hittats på jackans krage inte tillhör A.C:s bror, men det ger inte svar på om broderns DNA finns på något annat ställe på jackan. Vidare har, utöver A.C. och brodern, även andra personer vistats i lägenheten under den tid som A.C. bodde där. Som nämnts ovan umgicks A.C. enligt egna uppgifter med kriminella personer och det brukade förekomma att dessa vistades i lägenheten. Till stöd för detta har försvaret bl.a. åberopat att det i lägenheten har återfunnits handlingar som tillhör en bekant till A.C., bl.a. brev till denne daterade i september och november 2020. Det rör sig om en person som sedan tidigare är dömd för bl.a. rån med en pistol. Det saknas enligt hovrättens bedömning anledning att ifrågasätta uppgiften att andra personer än A.C. och hans bror vistats i lägenheten, och att detta innefattar kriminella personer. Det finns därmed en möjlighet att jackan bars av någon annan än A.C. vid gärningstillfället och vid något tillfälle därefter lämnades i lägenheten.

Vidare hittades A.C:s DNA endast på kragens högra sida och inte på de övriga ställen som NFC undersökt och som NFC betecknar som karaktäristiska för en person som bär en jacka att lämna DNA på, närmare bestämt insidan av nackpartiet och högerärmens mudd. Försvaret har gjort gällande att detta talar emot att A.C. burit jackan. Hovrätten anser visserligen inte att det är möjligt att dra någon slutsats av avsaknaden av DNA på de ställena på jackan. En annan sak är att det möjligen hade kunnat ge visst stöd åt åtalet om A.C:s DNA hade funnits på fler ställen.

När det gäller det DNA som A.C. avsatt på kragen konstaterar hovrätten att det avsatts på utsidan. Utifrån den befintliga utredningen kan det inte uteslutas att han avsatt detta på annat sätt än att han burit den, t.ex. i samband med att han tagit någon annan jacka som hängde bredvid den aktuella i hallen. Möjligheten för detta ökar givet att jackan kan ha hängt i hallen i ca fyra månader innan den beslagtogs.

Vad hovrätten fäster särskild vikt vid är att andra personers DNA hittats på jackan, dels på kragens högersida, dels på insidan av nackpartiet och högerärmens mudd. Enligt NFC:s yttrande har det inte varit möjligt att utvärdera vilka andra personers DNA som det rör sig om. Fynden av andra personers DNA på jackan talar dock för att andra, okända, personer burit jackan.

Försvaret har som möjliga alternativa gärningsmän pekat på två bekanta till A.C. Av åberopad sms-trafik framgår att den ene var på väg till A.C. dagen efter mordet varvid batteriet till dennes elsparkcykel laddade ur. Denne har i ett anonymt tips till polisen kort efter mordet pekats ut som den person som lämnade mordplatsen på en elsparkcykel. Försvaret har också gjort gällande att mannen kan ha haft ett motiv att döda W.M. Den andre är den person som i A.C:s bostad lämnat bl.a. brev. Denne dömdes nyligen för ett rån begånget i december 2020 vid vilket en pistol användes. Någon närmare utredning om dessa personer, t.ex. var de befunnit sig vid tidpunkten för brottet, har inte presenterats. Det som försvaret har lyft fram belyser ytterligare möjligheten att det kan finnas alternativa gärningsmän.

Det kan enligt hovrättens bedömning alltså finnas alternativa förklaringar till såväl förekomsten av A.C:s DNA på hylsorna som till att den jacka som gärningsmannen burit fanns hos A.C. än att denne är mördaren. Det kan inte uteslutas att A.C. har hanterat den ammunition som användes vid mordet utan att vara gärningsman. Inte heller är det uteslutet att gärningsmannen är någon som A.C. känner och att denne lämnat jackan som bars vid mordet i A.C:s lägenhet samt att A.C. avsatt sitt DNA på jackan när den funnits i hans bostad. För det fall att gärningsmannen är någon som A.C. känner ökar för övrigt sannolikheten för att han vid något tillfälle av någon anledning, relaterad eller orelaterad till mordet, rört vid ammunitionen som användes vid mordet och då avsatt sitt DNA.

Sammanfattningsvis är det hovrättens bedömning att den bevisning som åberopats inte är tillräcklig för att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att det är A.C. som är gärningsmannen. En alternativ gärningsman kan inte anses praktiskt taget utesluten. Därmed föreligger det ett rimligt tvivel i frågan om A.C:s skuld och det höga beviskrav som gäller i brottmål har alltså inte uppnåtts. A.C. ska därför frikännas från åtalet för mord och tingsrättens dom ändras i enlighet med detta.

Åtalet för vapenbrott

Utredningen i hovrätten är densamma som i tingsrätten. Tingsrätten har utförligt redogjort för sin bedömning i frågan om A.C. innehaft den aktuella pistolen. Hovrätten instämmer i den bedömningen och att gärningen ska rubriceras som vapenbrott av normalgraden. Tingsrättens dom ska alltså inte ändras i denna del.

Åtalet för brott mot vapenlagen

Utredningen i hovrätten är densamma som i tingsrätten. Hovrätten gör ingen annan bedömning än den som tingsrätten gjort i fråga om skuld och rubricering. Tingsrättens dom ska alltså inte ändras i denna del.

Påföljd

A.C. döms nu för vapenbrott, brott mot vapenlagen, narkotikabrott, grov olovlig körning, rattfylleri och ringa narkotikabrott. Helt avgörande för det sammanlagda straffvärdet är vapenbrottet. Straffvärdet uppgår enligt hovrätten till fängelse i tio månader. Det saknas förutsättningar att välja en frivårdspåföljd. Påföljden ska därför bestämmas till tio månaders fängelse. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten

a) frikänner A.C. från åtalet för mord,

b) bestämmer påföljden till fängelse i tio månader,

c) ogillar målsägandenas skadeståndsyrkanden, och

d) tillerkänner A.C. ersättning med 10 000 kr för egen bevisning i tingsrätten.

Högsta domstolen

Riksåklagaren, målsägandena D.M., S.M. och Wi.M. samt A.C. överklagade hovrättens dom.

Riksåklagaren yrkade att A.C. skulle dömas för mord till fängelse på livstid.

D.M., S.M. och Wi.M. yrkade att A.C. till var och en av dem skulle förpliktas att utge ersättning för personskada med 60 000 kr och ränta. Därutöver yrkade D.M. ersättning för inkomstförlust med 44 940 kr och ränta, samt S.M. ersättning för vårdkostnader, begravningskostnader, inklusive resekostnader, och inkomstförlust med 32 635 kr och ränta.

A.C. bestred ändringsyrkandena. I skadeståndsdelen vitsordade han som skäligt i och för sig storleken på beloppen för personskada och S.M:s vårdkostnad.

A.C. yrkade att han skulle frikännas från ansvar för vapenbrott den 27 mars 2020 samt att brottet mot vapenlagen den 30 januari 2019 skulle rubriceras som ringa brott och därmed inte föranleda ansvar. Vidare yrkade han att påföljden under alla förhållanden skulle mildras.

Riksåklagaren bestred A.C:s ändringsyrkanden.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Anders Eka, Sten Andersson, Stefan Johansson, referent, och Christine Lager) meddelade den 14 februari 2023 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

Åtalet för mord

1 Den 2 oktober 2020 sköts W.M. till döds med flera skott vid busshållplatsen i korsningen Östra Galaxvägen och Rymdgatan i Märsta.

2 A.C. åtalades för mord. Enligt åklagaren hade han berövat W.M. livet genom att skjuta honom med flera skott mot kroppen.

3 A.C. förnekade gärningen.

4 Tingsrätten fann att det var ställt utom rimligt tvivel att A.C. var gärningsman och dömde honom för mord till fängelse på livstid. Hovrätten har kommit till motsatt slutsats och frikänt A.C.

Åtalen för vapenbrott och brott mot vapenlagen

5 Den 30 januari 2019 påträffades 14 patroner på Y-gatan i Märsta. A.C. medgav att det var hans patroner. Vid en husrannsakan i en lägenhet på X-vägen i Märsta den 27 mars 2020 påträffades bl.a. en pistol i ett rum som A.C. disponerade.

6 Åklagaren åtalade A.C. för brott mot vapenlagen (patronerna) och grovt vapenbrott (pistolen).

7 A.C. ansåg att innehavet av patronerna skulle bedömas som ringa brott och därför inte föranleda ansvar. Han bestred ansvar för vapenbrottet på den grunden att det inte var hans pistol.

8 Tingsrätten dömde A.C. för de åtalade gärningarna men rubricerade vapenbrottet som brott av normalgraden. Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut i dessa delar.

Handläggningen i HD

9 Målet har avgjorts efter huvudförhandling. A.C. inställde sig inte personligen till förhandlingen. HD beslutade att målet kunde prövas trots att A.C. inte var personligen närvarande, se bilaga.

Vad målet i HD gäller

10 Målet i HD gäller framför allt om det är ställt utom rimligt tvivel att A.C. har gjort sig skyldig till mord i enlighet med vad åklagaren påstår i gärningsbeskrivningen. Målet aktualiserar generella frågor om bevisprövningen i brottmål.

Allmänna utgångspunkter för bevisprövningen i brottmål

Bevisbörda och beviskrav

11 I ett brottmål tar domstolen ställning till åklagarens gärningsbeskrivning. Denna består i grunden av en rad påståenden om faktiska förhållanden (rättsfakta), ofta ett händelseförlopp, som ska motsvara den beskrivning av brottet som finns i den eller de straffbestämmelser som åklagaren anser ska tillämpas. Det är, i princip utan undantag, åklagaren som har bevisbördan för att påstådda rättsfakta föreligger och att det således har gått till på det sätt som åklagaren hävdar i gärningsbeskrivningen.

12 För att åklagaren ska uppfylla sin bevisbörda måste han eller hon presentera en utredning som motsvarar det eller de krav på bevisningens styrka som gäller i brottmål. Varken i rättegångsbalken eller i någon annan lagstiftning anges vilket krav som ställs på bevisningen för att en tilltalad ska bli fälld i ett brottmål. Kravet brukar dock i allmänhet uttryckas så att åtalet ska vara styrkt.

13 HD har i flera rättsfall förklarat att detta innebär att det för en fällande dom krävs att domstolen finner att det genom den utredning som har lagts fram i målet är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har begått den gärning som åklagaren påstår. I kravet ligger att utredningen ska vara så fullständig att det inte finns anledning att anta att ytterligare undersökning skulle ändra bedömningen; domstolen ska på grundval av den presenterade utredningen kunna dra slutsatsen att det inte finns andra möjliga förklaringar till händelseförloppet. Om det i något avseende kvarstår osäkerhet sedan utredningen har lagts fram, t.ex. när det gäller andra tänkbara gärningsmän, kan detta leda till att beviskravet inte är uppfyllt. (Jfr "Balkongmålet" NJA 2015 s. 702 p. 28 och 29 samt "Målsägandens ålder" NJA 2019 s. 347 p. 16.)

14 När det gäller frågan om det kan finnas alternativa förklaringar bör domstolen överväga sådana inom ramen för vad utredningen ger anledning till och vad som annars framstår som värt att beakta. Utgångspunkten är att alla någorlunda rimliga alternativa förklaringar måste uteslutas för att domen ska bli fällande. En alternativ förklaring till det som åklagaren påstår måste dock framstå som praktiskt möjlig och det ska finnas anledning att räkna med den just i det fall som bevisprövningen avser. Betydelsen av en alternativ förklaring kan i det enskilda fallet vara beroende av hur stark den övriga utredningen till stöd för åtalet är.

15 När det påstås att en gärning har utförts av flera personer tillsammans och i samförstånd krävs sådan bevisning på individnivå att man beträffande var och en av de inblandade - med det beviskrav som gäller i brottmål - kan konstatera att de har medverkat i brottets utförande på ett sådant sätt att de är att betrakta som medgärningsmän (se t.ex. "Akallarånet" NJA 2006 s. 535).

16 Det höga beviskrav som gäller för att någon ska kunna dömas för ett brott går tillbaka på oskuldspresumtionen som ingår som ett moment i bestämmelserna om en rättvis rättegång i 2 kap. 11 § andra stycket RF och artikel 6 i Europakonventionen. Beviskravet är en förutsättning för att förhindra att oskyldiga döms. Kravet syftar också till att undvika att fällande domar som har fått laga kraft senare blir föremål för resning på grund av att det har kommit fram nya omständigheter eller bevis.

17 Att åklagaren möter bevissvårigheter leder normalt inte till att beviskravet sänks. I rättspraxis har dock ett lägre och annorlunda formulerat krav accepterats i fråga om vissa särskilda förhållanden, främst den tilltalades invändningar om ansvarsfrihet på grund av nödvärn eller liknande omständigheter; i sådana fall anses det räcka att åklagaren lägger fram så mycket bevisning att invändningen framstår som obefogad. Bevislättnaden motiveras framför allt av att det som åklagaren i dessa situationer ska bevisa är att någonting inte har inträffat. (Se t.ex. "Målsägandens ålder" p. 18.)

Den fria bevisprövningen

18 Enligt 35 kap. 1 § första stycket RB ska domstolen avgöra vad som är bevisat i målet efter en samvetsgrann prövning av allt som har förekommit.

19 Innebörden av bestämmelsen är att det råder fri bevisföring och fri bevisprövning. Detta innebär emellertid inte att värderingen av den bevisning som åberopas är helt överlämnad åt domstolens skönsmässiga bedömning. I rättspraxis har vissa principer för bedömningen utvecklats. Samtidigt har HD tydligt framhållit att principer och riktlinjer för bevisbedömningen måste behandlas med försiktighet och urskillning och att det inte är möjligt att ange en modell för bevisbedömningen som kan tillämpas i alla olika typer av mål. Det viktiga är att bedömningen grundas på rationella skäl och innefattar en objektivt grundad och strukturerad analys av bevisningen. (Se "Balkongmålet" p. 20 och 21 och NJA 2017 s. 316 I p. 7.)

20 Bevisning brukar delas in i direkt (kausal) och indirekt (struktural) bevisning. Indirekt bevisning kallas också ofta för indiciebevisning. Med direkt bevisning avses bevis som är omedelbart kopplade till det som påstås i gärningsbeskrivningen. Ett vittne som anger att han eller hon har sett att det är just den tilltalade som har skjutit målsäganden är ett exempel på direkt bevisning. Vid indirekt bevisning saknas motsvarande omedelbara samband mellan beviset och det som påstås i gärningsbeskrivningen; det betyder att det som framgår av beviset kan vara riktigt utan att det har gått till på det sätt som påstås i gärningsbeskrivningen. Detta gäller t.ex. i fråga om DNA-spår från den tilltalade på patronhylsor som har hittats på den plats där målsäganden har blivit skjuten.

21 Det finns inte något krav på att åklagaren måste presentera direkt bevisning för att ett åtal ska kunna bifallas. Även i situationer där bevisningen uteslutande är indirekt kan det samlade värdet av bevisningen vara så starkt att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till den gärning som åklagaren påstår.

Närmare om bevisprövningen

22 Domstolen bör först värdera betydelsen av varje enskilt bevis (t.ex. uppgifter som ett vittne har lämnat). Det bör ske med beaktande av alla omständigheter som har betydelse för värderingen. Vid värderingen av en vittnesiakttagelse bör alltså beaktas bl.a. om vittnet hade fri sikt eller inte samt eventuella förklaringar och invändningar som har framförts av den tilltalade beträffande det aktuella beviset.

23 Eftersom bevissituationen varierar stort mellan olika typer av mål är det inte möjligt att ange en metod som kan tillämpas i samtliga situationer. Vilken metod som domstolen ska använda för att pröva den bevisning som parterna har åberopat måste alltid avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. I vissa mål är t.ex. den bevisning som åberopats av åklagaren och den tilltalade densamma eller hänför sig till samma förhållanden. Det kan röra sig om att åklagaren och den tilltalade åberopar olika vittnen avseende samma omständighet, exempelvis huruvida den tilltalade har befunnit sig på en viss plats. I dessa fall är det inte sällan lämpligt att värdera åklagarens och den tilltalades bevisning i ett sammanhang.

24 I vissa mål ligger det däremot närmare till hands att värdera den bevisning som åberopas för respektive mot åtalet på ett mer uppdelat sätt. I "Balkongmålet" har HD i linje med detta använt angreppssättet att domstolen inleder med att värdera den bevisning som åklagaren har åberopat för att styrka det som påstås i gärningsbeskrivningen för att därefter ta ställning till den tilltalades bevisning (se p. 22 och 23 i rättsfallet). Detta tillvägagångssätt kan många gånger komma till användning när två alternativa - och ofta oförenliga - konkreta händelseförlopp står emot varandra. Även när domstolen går till väga på detta sätt bör värderingen av olika bevis emellertid ske med beaktande av alla omständigheter som har betydelse vid den värderingen (se p. 22 i det föregående, jfr även HD:s prövning i exempelvis p. 44 och 62 i "Balkongmålet").

25 Bedömningen av ett enskilt bevis behöver ofta ske i flera led. Först prövas hur säkert beviset som sådant är, t.ex. hur sannolikt det är att det DNA som har påträffats på en brottsplats kommer från den tilltalade, och därefter prövas hur starkt detta - direkt eller indirekt - talar för det som påstås i gärningsbeskrivningen.

26 När domstolen på detta sätt har bedömt styrkan i varje enskilt bevis finns det förutsättningar att väga samman all den bevisning som har åberopats. Detta kan göras på olika sätt (se p. 23 och 24).

27 Den samlade styrkan i bevisningen är beroende av styrkan i varje enskilt bevis, hur många bevis det finns och hur bevisen förhåller sig till varandra, t.ex. om de är fristående och samverkande eller om de utgör olika delar av en kedja med flera olika led. Det sammanvägda bevisvärdet av två fristående och samverkande bevis är i princip högre än värdet av varje enskilt bevis. När det gäller kedjebevisning är förhållandet ofta det motsatta; ju fler led som ingår desto svagare är bevisningen för slutledet i kedjan.

28 Det är först vid sammanvägningen av all den bevisning som parterna har åberopat som domstolen kan uttala sig om huruvida åklagaren har presenterat så stark bevisning att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har begått den åtalade gärningen. Domstolen måste då också pröva betydelsen av alternativa förklaringar (se p. 14).

Bedömningen av bevisningen avseende åtalet för mord

Utredningen om händelseförloppet

29 Åklagaren har som bevisning åberopat en övervakningsfilm från den buss som befann sig på busshållplatsen vid tidpunkten för skjutningen, vittnesförhör med tre personer som befann sig på platsen, brottsplatsundersökning och protokoll från rättsmedicinsk obduktion.

30 Av övervakningsfilmen framgår sammanfattningsvis följande. W.M. står på busshållplatsen och väntar på att bussdörrarna ska öppnas. En person i mörka byxor och grön jacka med pälsförsedd huva uppdragen över huvudet kommer upp bakom och rör sig mot W.M. Personen ser ut att skjuta mot W.M. med ett pistolliknande föremål. W.M. vänder sig om och tar sig mot bussens bakre del med angriparen efter sig. Därefter kör bussen från platsen och angriparen och W.M. försvinner ur bild.

31 Av övervakningsfilmens tidsstämpel framgår att gärningen begicks kl. 11.43-11.44 den 2 oktober 2020.

32 När polis anlände låg W.M. livlös på Östra Galaxvägen strax bakom den plats där bussen hade stått. På platsen påträffades bl.a. åtta patronhylsor.

33 Av obduktionsutlåtandet framgår att W.M. träffats av fem kulor från ett skjutvapen och att han avlidit till följd av skadorna.

34 Det är framför allt två av vittnena, L.V. och H.A., som har lämnat uppgifter av betydelse för utredningen.

35 L.V. hade fri sikt och har uppskattat att hon bevittnade händelsen på ungefär sex meters avstånd. Även H.A. hade fri sikt och enligt hans uppskattning såg han händelsen på ca tio meters avstånd. Enligt vittnesuppgifterna anlände och avlägsnade sig skytten på en elsparkcykel. L.V. har uppgett att skytten bar en olivgrön jacka med en stor luva med pälskrage uppdragen över huvudet.

36 L.V. såg att personen som kom på sparkcykeln sprang fram mot W.M. och började skjuta mot honom. W.M. vände sig om och försökte fly bakom bussen. Skytten följde efter och fortsatte att skjuta. L.V. har uppskattat att avståndet mellan skytten och W.M. var ca en meter vid det första skottet men att senare skott avfyrades på närmare håll, ungefär en halv meter.

37 H.A. har berättat att skytten och W.M. var tätt inpå varandra, precis vid varandra, och att W.M. viftade eller krängde med armarna. H.A. har uppskattat att avståndet mellan skytten och W.M. var knappt någon meter eller mindre, men är inte säker på om det förekom någon beröring mellan skytten och W.M.

Riksåklagarens påstående om gärningsman

38 Enligt riksåklagaren var gärningsmannen A.C. Till stöd för detta har åberopats muntlig och skriftlig bevisning som enligt åklagaren knyter honom till gärningen, bl.a. teknisk bevisning i form av DNA.

Patronhylsorna som påträffades på brottsplatsen

39 På brottsplatsen påträffades åtta patronhylsor. På fyra av dem har det säkrats DNA som har analyserats av Nationellt forensiskt center (NFC). Enligt NFC talar resultaten extremt starkt (Grad +4) för att DNA på tre av dessa hylsor kommer från A.C. När det gäller det DNA som påträffades på den fjärde hylsan talar resultaten med motsvarande styrka för att det kommer från C.L. som var W.M:s flickvän.

40 Genom analysen står det klart att det är A.C:s DNA som finns på tre av patronhylsorna. Frågan är därmed hur starkt detta talar för att han är gärningsman.

41 Av utredningen framgår att A.C. vid tidpunkten för den aktuella händelsen rörde sig i kriminella kretsar och att han hade såväl tillgång till som god kunskap om vapen och ammunition. Det är därför möjligt att hans DNA har hamnat på patronhylsorna som en följd av att han i ett helt annat sammanhang har varit i kontakt med dem. Att detta är en fullt möjlig förklaring illustreras också av att även en annan persons DNA finns på en av hylsorna.

42 Det går alltså inte att avgöra när eller hur A.C:s DNA hamnade på tre av patronhylsorna och det kan finnas andra förklaringar än att han är gärningsman. Men oavsett möjligheten till alternativa förklaringar får detta bevis anses ha ett inte oväsentligt bevisvärde.

Jackan som påträffades i A.C:s bostad

43 Den 3 februari 2021 gjorde polisen en husrannsakan i A.C:s bostad på X-stigen i Märsta. I hallen, direkt till vänster innanför ytterdörren, påträffades en jacka som liknade den jacka som gärningsmannen syns bära på övervakningsfilmen. Jackan har undersökts av NFC.

44 Vid undersökningen påträffades två millimeterstora besudlingar av blod nedtill på jackans framstycke. Vidare återfanns fyra tändsatspartiklar, tre på ärmarna och en på fickorna. Sammansättningen av dessa partiklar har jämförts med sammansättningen av tändsatspartiklarna i en av de tomhylsor som påträffades på brottsplatsen och som bar spår av A.C:s DNA. Det har konstaterats att två av tändsatspartiklarna på ärmarna och partikeln på fickorna har samma sammansättning som tändsatspartiklarna i tomhylsan. Denna sammansättning förekommer enligt NFC endast i ca fem procent av ärendena. Slutligen påträffades DNA på jackan. Det var dels på kragens högersida, dels på nacken, dels på högerärmens mudd.

45 Enligt NFC

• talar resultaten extremt starkt för att blodet kommer från W.M. (Grad +4),

• talar resultaten avseende tändsatspartiklarna i någon mån för att jackan har varit i nära anslutning till skjutvapen då det avfyrats eller varit i kontakt med skjutvapen eller något vapenrelaterat (Grad +1),

• talar resultaten extremt starkt för att huvuddelen av DNA på kragens högersida kommer från A.C. (Grad +4) och

• kan DNA på nacken och högerärmens mudd på grund av komplexitet inte utvärderas för jämförelse mot person.

46 Av övervakningsfilmen framgår att gärningsmannen bar en grön jacka med en pälsförsedd huva som var uppdragen över huvudet. A.C:s försvarare har framfört att jackan på filmen, till skillnad mot den som påträffades i bostaden, synes sakna en snörstopp i en stark färg, fickor och ett märke på ena ärmen. Vidare har försvararen anfört att muddarna på ärmarna förefaller vara av olika nyans när man jämför jackan på filmen med den jacka som påträffades i lägenheten.

47 Övervakningsfilmens bildkvalitet har vissa brister. Det är dock ingen tvekan om att den jacka som gärningsmannen ses bära på filmen är påtagligt lik den som påträffades i A.C:s bostad. Det går däremot inte att av filmen göra de bedömningar avseende detaljer på jackan som försvararen har gjort.

48 Genom NFC:s analys står det klart att det är W.M:s blod som finns på jackan. Försvararen har hävdat att det inte är möjligt att blodet har hamnat på jackan i samband med skjutningen. Till stöd för detta har hänvisats till vittnet S.B:s uppgifter om att s.k. bakåtsprut från ett ingångshål förekommer endast då någon skjuts i huvudet.

49 Det framgår emellertid av de bilder som togs på W.M. på brottsplatsen att han hade blod på kläderna och på händerna. Vidare har såväl L.V. som H.A. berättat att skytten och W.M. befann sig nära varandra och enligt H.A. viftade eller fäktade W.M. med armarna. Det som har framkommit i denna del talar mycket starkt för att blodet från W.M. hamnade på jackan i samband med skjutningen.

50 Även förekomsten av tre tändsatspartiklar på jackan - med samma, förhållandevis ovanliga sammansättning som partiklarna i en av de patronhylsor som påträffades på brottsplatsen - talar för att det är fråga om den jacka som gärningsmannen bar.

51 Vid en sammanvägd bedömning av jackans utseende samt förekomsten av W.M:s blod och tändsatspartiklarna på jackan gör HD, i likhet med hovrätten, bedömningen att det är utrett att gärningsmannen bar den jacka som påträffades i A.C:s bostad.

52 Genom NFC:s analys står det klart att A.C:s DNA finns på kragens högersida. Forensikern J.B. har förklarat att detta är ett av de ställen där man av erfarenhet vet att en person som bär en jacka ofta avsätter DNA. Det är därför ett sådant ställe som regelmässigt undersöks. Andra sådana ställen är muddarna på ärmarna och insidan vid nacken.

53 A.C. har uppgett att han aldrig har sett eller använt jackan. Hans försvarare har framhållit att det bredvid jackan hängde en annan jacka. Försvararen har vidare anfört att enligt bilderna från husrannsakan synes den andra jackan vidröra kragens högra sida på den beslagtagna jackan, vilket enligt honom innebär att DNA kan ha överförts mellan jackorna.

54 Försvararen har vidare framhållit att även om A.C. har burit och avsatt DNA på jackan så kan den vid gärningstillfället ha burits av någon annan. Försvararen har i anslutning till det anfört följande. Jackan togs i beslag först fyra månader efter gärningen och den spaning som polisen bedrev mot lägenheten har inte varit kontinuerlig. Flera personer kan alltså ha varit i lägenheten utan att polisen har uppmärksammat dem. Och jackan kan ha lämnats i lägenheten av gärningsmannen någon gång i tiden mellan gärningen och husrannsakan. Vidare finns det DNA på nacken och muddarna men det har inte gått att analysera från vem eller vilka detta DNA härstammar. Dessutom står det klart att flera andra personer har vistats i lägenheten. Det har t.ex. påträffats handlingar och ett pass tillhörande en person som tidigare har dömts för bl.a. rån med en pistol, vilket visar att även denna person kan ha bott i lägenheten.

55 Som försvararen har framhållit finns det en möjlighet att A.C:s DNA har hamnat på jackan utan att han har burit den. Mot detta ska dock ställas att DNA har avsatts på ett ställe där det erfarenhetsmässigt påträffas spår från en person som bär en jacka. Fyndet på jackan skulle i och för sig kunna förklaras av att A.C. faktiskt har burit den, men vid ett eller flera tillfällen som inte alls har att göra med den nu åtalade gärningen. Som försvararen också har påpekat kan även andra personer ha burit jackan; fyndet av DNA vid nacken och på muddarna talar för det.

56 Ett antal alternativa förklaringar till spåren på jackan kan alltså tänkas. Av central betydelse är emellertid att jackan har påträffats i A.C:s bostad med hans DNA på ett ställe där en bärare av jackan regelmässigt avsätter spår. Även med beaktande av möjliga alternativa förklaringar talar denna bevisning sammantaget förhållandevis starkt för att A.C. är gärningsman.

Övrig bevisning som påträffats i A.C:s bostad

57 Vid en husrannsakan i A.C:s bostad den 3 februari 2021 påträffades emballaget (en kartong) till en elsparkcykel. Vid genomsökning av A.C:s mobiltelefon hittade polisen en mejlkonversation av vilken det framgick att han köpte en elsparkcykel den 21 september 2020. Med hänsyn till att gärningsmannen anlände till och lämnade brottsplatsen på en elsparkcykel måste uppgifterna om att A.C. hade tillgång till en elsparkcykel anses ha ett visst, om än begränsat, bevisvärde.

58 Vid en annan husrannsakan i bostaden den 5 mars 2021 påträffades ett par mörka jeans i en garderob i A.C:s sovrum. På jeansen fanns en tändsatspartikel som hade samma ovanliga typ av sammansättning som partiklarna i en av de patronhylsor som bar spår av A.C:s DNA. Enligt NFC:s analys talar resultaten varken för eller emot att jeansen har varit i nära anslutning till skjutvapen då det avfyrats eller har varit i kontakt med skjutvapen eller något annat vapenrelaterat, t.ex. patronhylsor.

59 Av övervakningsfilmen framgår att skytten bar mörka byxor. Även om det inte går att dra några bestämda slutsatser av förekomsten av en enstaka tändsatspartikel på ett klädesplagg, så har ändå det faktum att en tändsatspartikel av denna typ påträffades på ett par mörka jeans som tillhör A.C. ett visst begränsat bevisvärde.

Vittnenas uppgifter om gärningsmannen och vad som kan iakttas på övervakningsfilmen

60 Inte någon av de tre personer som bevittnade händelsen har sett gärningsmannens ansikte. L.V. har angett att hon uppfattade skytten som lång och smal och har uppskattat längden till mellan 180 och drygt 185 cm.

61 A.C. är enligt uppgifter i sitt pass 171 cm. Som såväl tingsrätten som hovrätten har uttalat är det emellertid lätt att missbedöma en persons längd, särskilt under ett hastigt händelseförlopp där man saknar något att jämföra med. Vidare hade skytten en pälsförsedd luva över huvudet, vilket kan antas ha försvårat längdbedömningen. HD delar tingsrättens och hovrättens uppfattning att L.V:s uppgifter inte utesluter A.C. som gärningsman.

62 Det som kan iakttas på övervakningsfilmen om gärningsmannens kroppsbyggnad är inte oförenligt med riksåklagarens påstående att det är A.C. som är gärningsman.

A.C. saknar alibi och har haft möjlighet att utföra gärningen

63 Av A.C:s uppgifter framgår att han vid den i målet aktuella tiden bodde i den lägenhet där jackan påträffades. Lägenheten är belägen ungefär 2,5 km från brottsplatsen och det tar, beroende på vilken väg som väljs, mellan nio och elva minuter att med cykel ta sig från lägenheten till brottsplatsen.

64 A.C. har angett att han befann sig i lägenheten den aktuella dagen fram till dess att han tillsammans med en kompis, B.O., tog sig till Burger King för att äta lunch.

65 Såväl tingsrätten som hovrätten har med stöd av vad som framkommit av analysen av A.C:s telefon, vad vittnet B.O. har uppgett samt utdrag som visar den senares betalningstransaktioner funnit utrett att A.C. saknar alibi för tiden då skjutningen utfördes och att han hade möjlighet att utföra gärningen. HD delar denna bedömning.

Sammanvägning av bevisningen i målet

66 Som framgår av redovisningen är all den åberopade bevisningen indirekt, vilket innebär att det kan finnas alternativa förklaringar till det som vart och ett av bevisen utvisar. När bevisningen vägs samman är det viktigt att bedöma hur de olika bevisen förhåller sig till varandra (se p. 27).

67 Riksåklagaren har presenterat två bevis som, oberoende av varandra, talar för att A.C. är gärningsman. För det första hittades den jacka som gärningsmannen bar i A.C:s bostad med hans DNA på kragens högersida; ett ställe där den som bär en jacka ofta avsätter DNA. För det andra påträffades hans DNA på tre av de åtta patronhylsor som sköts ut ur det vapen som gärningsmannen använde. Vart och ett av dessa bevis, som är fristående och samverkande, pekar mot A.C. som gärningsman.

68 Genom åklagarens utredning har det också framkommit andra omständigheter som stärker misstankarna mot A.C. Gärningsmannen använde sig av en elsparkcykel och A.C. köpte en sådan knappt två veckor före den i målet aktuella händelsen. Av övervakningsfilmen framgår att gärningsmannen bar mörka byxor och på ett par mörka jeans som tillhör A.C. hittades en tändsatspartikel som hade samma ovanliga typ av sammansättning som partiklarna i en av de patronhylsor som bar spår av hans DNA.

69 Det samlade värdet av bevisningen är i detta fall högre än det adderade värdet av de enskilda bevisen; det framstår som mycket osannolikt att samtliga de omständigheter som framkommit genom åklagarens bevisning skulle föreligga även om gärningsmannen var någon annan än A.C. Vid en sammanvägd bedömning ger därför den av åklagaren åberopade bevisningen ett mycket starkt stöd för åtalet.

70 Det kan också konstateras att A.C. saknar alibi och att han har haft möjlighet att utföra gärningen. Till detta kan läggas att det som på övervakningsfilmen kan iakttas avseende gärningsmannens kroppsbyggnad inte talar mot att A.C. skulle kunna vara gärningsman. Inte heller utesluter vittnenas uppgifter detta.

71 Det måste vidare prövas om det finns anledning att räkna med någon annan gärningsman.

72 Försvararen har framfört att det finns åtminstone två andra personer som kan tänkas vara gärningsman.

73 Beträffande den ena personen som försvararen har nämnt - en person som har lämnat kvar handlingar hemma hos A.C. (se p. 54) - kan konstateras att det inte finns något annat som talar för att han skulle vara gärningsman än att han har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet och att han har vistats i A.C:s bostad. Dessa omständigheter påverkar därför inte bevisläget i målet.

74 När det gäller den andra personen har försvararen framhållit att det kom in ett anonymt tips till polisen den 20 oktober 2020 där personen angavs vara den "som åkte iväg på Voyen i samband med mordet ...". Försvararen har angett att det är en brist i utredningen att detta spår inte följdes upp, särskilt eftersom polisen enligt honom fick flera olika uppgifter om att W.M. ca en månad innan han mördades hade skjutit mot en lägenhet på den gata där den utpekade personen bodde och det senare också framkom att personen var en bekant till A.C. Försvararen har också pekat på uppgifter i utredningen som visar att personen och A.C. hade en sms-konversation den 3 oktober 2020, dvs. dagen efter mordet, och att det av denna konversation framgår bl.a. att personen hade tillgång till en elsparkcykel och verkade vara på väg till A.C:s bostad.

75 HD konstaterar att hypotesen att mordet begicks av den sistnämnda personen huvudsakligen bygger på ett anonymt och mycket kortfattat tips. I målet har i och för sig framgått att personen och A.C. hade kontakter med varandra vid tiden för mordet på W.M. Varken detta eller att det finns indikationer på att personen hade tillgång till en elsparkscykel ger emellertid anledning att räkna med att det var den här personen som begick mordet. I sammanhanget kan framhållas att den koppling till en tidigare skjutning som försvararen har lyft fram framstår som så obestämd att den inte kan tillmätas någon egentlig betydelse. Enligt åklagaren genomfördes också ett förhör med personen senare under förundersökningen vilket inte ledde utredningen vidare. Med hänsyn till den bevisning som i övrigt finns i målet påverkar det som har framkommit i denna del inte på något beaktansvärt sätt bedömningen av bevisläget i målet.

76 Inte heller i övrigt finns det något som ger anledning att räkna med att gärningen utfördes av någon annan än A.C.

77 Vid en sammantagen bedömning är bevisningen mot A.C. så stark att det är ställt utom rimligt tvivel att han är gärningsman. Han ska därför dömas för den åtalade gärningen, som är att bedöma som mord.

Bedömningen avseende åtalen för vapenbrott och brott mot vapenlagen

78 När det gäller vapenbrottet avser det innehav av ett skjutvapen som påträffades i det rum i en lägenhet som A.C. då bodde i. Vapnet hittades i en plastpåse som låg i en garderob. A.C. har medgett att det var hans påse. Utöver vapnet påträffades i påsen bl.a. cannabisväxtdelar samt flera dokument som tillhörde A.C., bl.a. ett tjänstekort på Hermods, ett utbildningsintyg för truckförare och brev adresserade till honom.

79 HD delar tingsrättens och hovrättens bedömning att dessa omständigheter inte kan leda till någon annan slutsats än att det är A.C:s vapen. Det är således ställt utom rimligt tvivel att A.C. har innehaft vapnet och han ska därför dömas för vapenbrott i enlighet med vad hovrätten har kommit fram till.

80 När det gäller åtalet för brott mot vapenlagen bestående i innehav av 14 patroner av kaliber 9 mm delar HD tingsrättens och hovrättens bedömning att detta utgör ett brott av normalgraden.

Påföljd

81 Straffet för mord är fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid (3 kap. 1 § BrB).

82 Efter en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2020 är utgångspunkten enligt HD:s praxis att mord har ett straffvärde som motsvarar fängelse i sexton år. Denna utgångspunkt gäller om det inte finns vare sig några försvårande eller några förmildrande omständigheter. (Se "Mordet med hanteln" NJA 2021 s. 583 p. 9.)

83 Om det finns försvårande omständigheter kan det motivera ett längre tidsbestämt fängelsestraff än sexton år, i första hand arton år, eller livstids fängelse. Som skäl för livstids fängelse ska särskilt beaktas om gärningen har föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller annars varit särskilt hänsynslös. Domstolen måste alltid göra en helhetsbedömning med hänsyn till samtliga omständigheter. (Se "Mordet med hanteln" p. 12-17.)

84 I detta fall är det fråga om ett mord som uppenbarligen har varit planerat. Det har utförts på ett kallblodigt sätt. Förfaringssättet - avlossande av ett flertal skott på en allmän plats där flera andra personer befann sig - har inneburit en påtaglig risk för att flera personer skulle träffas av skotten. Gärningen får mot den bakgrunden, vid en helhetsbedömning, anses präglad av särskild hänsynslöshet. Det finns inte några förmildrande omständigheter. Sammantaget framstår omständigheterna som så kvalificerat allvarliga att ett livstidsstraff är befogat.

Skadestånd

85 Med hänsyn till utgången i ansvarsdelen ska A.C. utge skadestånd. HD gör i denna del samma bedömning som tingsrätten. A.C. ska därför betala skadestånd till D.M., S.M. och Wi.M. i enlighet med vad de har yrkat.

Ersättning för rättegångskostnad

86 Hovrätten har med stöd av 31 kap. 2 § RB tillerkänt A.C. ersättning med 10 000 kr avseende kostnad för sakkunnig.

87 Enligt 31 kap. 9 § RB ska domstolen på eget initiativ pröva om en kostnad, som enligt domstolens beslut ska utgå av allmänna medel, ska återbetalas av den tilltalade eller annan eller om den ska stanna på staten. Vidare finns det i 31 kap. 10 § bestämmelser som anger att vid överklagande av mål från en lägre domstol så ska skyldigheten att ersätta rättegångskostnad i den högre domstolen bestämmas med hänsyn till utgången där. Detta gäller även i situationer när en lägre domstol med stöd av 31 kap. 2 § har tillerkänt den tilltalade ersättning av allmänna medel (se NJA 1994 s. 515).

88 Med hänsyn till att A.C. i HD döms enligt åtalet ska därför hovrättens beslut om ersättning för rättegångskostnad upphävas.

DOMSLUT

Hovrättens dom ändras på så sätt att HD

• dömer A.C. för mord,

• bestämmer påföljden till fängelse på livstid,

• förpliktar A.C. att betala skadestånd till

- D.M. med 104 940 kr och ränta - - -

- S.M. med 92 635 kr och ränta - - - och

- Wi.M. med 60 000 kr och ränta - - - samt

• upphäver hovrättens beslut att tillerkänna A.C. ersättning med 10 000 kr för egen bevisning i tingsrätten.

I övriga delar står hovrättens dom fast.

Justitierådet Petter Asp var, såvitt avsåg åtalet för mord, skiljaktig och anförde:

Jag är vad gäller bedömningen av bevisningen avseende åtalet för mord, dvs. när det gäller bedömningen i det enskilda fallet, skiljaktig på sätt som framgår av det följande.

För att en fällande dom ska kunna meddelas krävs i detta fall att det är bevisat - ställt utom rimligt tvivel - att det är A.C. som är skytten vid busshållplatsen på Östra Galaxvägen. Tillräckligt är alltså inte att det är bevisat att A.C. har haft något med mordet att göra, t.ex. genom att ha tillhandahållit vapen och ammunition eller genom att på annat sätt ha hjälpt skytten.

Den bevisning som talar för att skytten är A.C. är - se punkterna 39-56 - framför allt att hans fingeravtryck funnits på tre av de patronhylsor som hittats på brottsplatsen samt att den jacka som kan kopplas till brottet dels har hittats i den lägenhet på X-stigen i vilken A.C. bodde, dels har haft hans DNA på kragen. Som framgår av punkterna 57-59 ‹ Det förhållandet att A.C. har haft möjlighet att utföra gärningen samt att varken vittnenas uppgifter om skytten eller övervakningsfilmen utesluter honom som gärningsman kan inte anses ha något positivt bevisvärde, även om det är en förutsättning för en fällande dom (jfr p. 63-65).› finns det också vissa andra bevis som passar in i åklagarens beskrivning av händelseförloppet, men de har avsevärt mindre bevisvärde.

Bevisvärdet av att A.C:s fingeravtryck har funnits på tre av patronhylsorna är - i förhållande till det bevistema som består i att A.C. är skytten vid busshållplatsen - relativt begränsat.

På en annan patronhylsa har återfunnits DNA från en annan identifierad person samt ytterligare minst en person. Det framgår redan av detta förhållande att DNA kan förekomma på de patronhylsor som hittats utan att det betyder att den person som avsatt spåret också är skytten.

Bevisvärdet av att A.C:s DNA finns på patronhylsorna påverkas dessutom av det förhållandet att han, såsom utredningen utvisar, har innehaft ammunition och har förmedlat vapen till åtminstone en person. Det framgår också av utredningen att han umgåtts i kretsar där det förekommit vapen och ammunition. Det finns alltså andra relativt näraliggande förklaringar till att hans DNA finns på de tre patronhylsorna än att han är skytten vid busshållplatsen. Exempelvis kan det vara så att hans DNA har hamnat på patronhylsorna i samband med att han har tillhandahållit vapnet med tillhörande ammunition eller endast ammunitionen.

Att den jacka som använts vid brottet har återfunnits i den lägenhet i vilken A.C. bodde tillsammans med sin bror är emellertid en omständighet som har ett mer påtagligt bevisvärde. Detta gäller särskilt som A.C:s DNA har funnits på jackan på en sådan plats (på kragen högt framtill) där en bärare typiskt sett kan förväntas avsätta DNA.

På jackan har emellertid också återfunnits DNA från andra personer, låt vara att dessa inte har kunnat identifieras. Mot bakgrund av att jackan har funnits i den lägenhet där A.C. bott är det möjligt att han avsatt DNA på jackan genom att vid något tillfälle bära den, utan att detta skett vid mordet, eller genom att ta i den (att DNA finns på ett ställe där s.k. bärar-DNA typiskt sett finns hindrar naturligtvis inte att DNA avsätts på denna plats på annat sätt).

Likväl talar den omständigheten att jackan återfunnits i den lägenhet där A.C. bott förhållandevis starkt för att A.C. är skytten vid busshållplatsen (och än starkare för att han på något sätt varit inblandad i mordet). Till det ska läggas det bevisvärde som de övriga indicierna har. Det samlade bevisvärdet blir då högt.

För att det, enbart med stöd av indicier av det slag som åberopats i målet, ska kunna anses bevisat att A.C. är skytten vid busshållplatsen på Östra Galaxvägen, måste emellertid förutsättas att omständigheterna är sådana att de inte ger utrymme för att skytten kan vara någon annan än A.C. Bedömningen av om det finns ett sådant utrymme är i grunden inget annat än ett - inte sällan användbart - sätt att pröva om den åberopade bevisningen är sådan att den uppfyller beviskravet i brottmål.

I den delen kan konstateras att jackan har återfunnits i lägenheten på X-stigen först fyra månader efter mordet. Det finns ingen bevisning som visar hur jackan har kommit dit eller var den har varit under tiden mellan mordet och den tidpunkt vid vilken jackan togs i beslag. Det kan också nämnas att två personer har bott i lägenheten samt att A.C. har uppgett att också andra har sovit där någon gång då och då.

Det kan vidare konstateras att det till polisen inkommit ett anonymt handskrivet tips som pekar ut en annan person, boende i Märsta, som den som efter mordet åkte iväg på en elsparkcykel. Det tipset inkom den 20 oktober 2020, dvs. i tiden innan A.C. aktualiserades i utredningen. Av en sms-konversation som åberopats i målet framgår att den utpekade personen kommunicerade med A.C. dagen efter händelsen och att de då tycks ha kommit överens om att personen skulle komma till lägenheten på X-stigen. Den utpekade personen har i samma sms-konversation givit uttryck för att batteriet på hans elsparkcykel var slut. Till detta ska läggas att det i utredningen finns material som gör att W.M. skulle kunna kopplas till en skjutning riktad mot en lägenhet på Z-gatan i Märsta - en gata där den utpekade personen ska ha bott - ungefär en månad före mordet.

Det sagda betyder att det i utredningen förekommer en person som har kopplingar till A.C., som i nära anslutning till mordet haft en elsparkcykel med urladdat batteri, som kan antas ha varit i lägenheten på X-stigen dagen efter mordet och som pekats ut som den som lämnade mordplatsen på en elsparkcykel. Personen kan därtill möjligen ha haft ett motiv att utföra brottet.

Dessa omständigheter är sammantagna sådana att de väcker frågor om den utpekade personen kan vara skytten. När det gäller den utpekade personen har emellertid bara mycket begränsade utredningsåtgärder vidtagits. Det har t.ex. inte presenterats någon utredning om hans förehavanden under den aktuella förmiddagen eller om hur hans utseende förhåller sig till de iakttagelser som kunnat göras beträffande gärningsmannen. Det har inte heller presenterats någon utredning som visar om den skjutning som skedde ungefär en månad före mordet avsåg den utpekade personens lägenhet.

Till detta ska läggas att det vittne som lämnat de mest utförliga uppgifterna från mordplatsen - vilka har visat sig överensstämma närmast fullt ut med vad som framgår av utredningen i övrigt - har uppgett att skytten var ungefär tio till femton centimeter längre än A.C. är. Det kan naturligtvis inte uteslutas att vittnet har misstagit sig i denna del (se punkt 61), men hon har sett stora delar av händelseförloppet på nära håll. Hennes uppgifter är därför sådana att de - trots att de inte har något särskilt högt bevisvärde såvitt avser skyttens längd - talar för att skytten var längre än A.C., vilket väcker ytterligare tvivel kring om han är skytten vid busshållplatsen.

Även om den bevisning som lagts fram i målet sammantaget‹ I sammanhanget finns anledning att framhålla att bevisen i målet bara i begränsad utsträckning kan anses förstärka varandra (jfr p. 69 i majoritetens skäl); såväl jackan i A.C:s lägenhet som DNA-träffarna på hylsorna - liksom de övriga omständigheter som talar för att han är skytten - låter sig t.ex. förklaras av att han varit delaktig i mordet på annat sätt än som gärningsman.› är mycket besvärande för A.C. visar det sagda att det är fullt möjligt att skytten är någon annan än A.C. och att hans inblandning inskränker sig till andra åtgärder.

Åklagaren har alltså inte ställt utom rimligt tvivel att A.C. är skytten vid busshållplatsen på Östra Galaxvägen. A.C. ska därför frikännas.

Överröstad i denna del är jag i övriga frågor ense med majoriteten.

BILAGA TILL DOM

Transumt ur protokoll från huvudförhandlingen i HD den 22 och 23 november 2022.

När målet ropas på inställer sig inte A.C. Ordföranden redogör för följande omständigheter.

Tingsrätten meddelade dom den 21 juni 2021 och A.C. dömdes då för bl.a. de brott som nu är i fråga. Påföljden bestämdes till livstids fängelse och det beslutades att A.C. skulle kvarbli i häkte. A.C. överklagade domen till hovrätten.

Hovrättens förhandling pågick mellan den 19 och 24 augusti 2021. Den 24 augusti försattes A.C. på fri fot. Den 7 september meddelade hovrätten dom där A.C. frikändes från åtalet för mord. Påföljden för resterande brott bestämdes till fängelse i tio månader.

Den 5 oktober 2021 överklagade riksåklagaren, även för målsägandenas räkning, domen beträffande åtalet för mord till HD. Samma dag överklagade även A.C. beträffande ansvar för vapenbrott och brott mot vapenlagen samt beträffande påföljden.

HD meddelade prövningstillstånd den 8 december 2021.

Den 7 januari 2022 inkom A.C. med ett svaromål på riksåklagarens och målsägandenas ändringsyrkanden.

I februari 2022 kallade HD till huvudförhandling den 10 och 11 maj. Då A.C. inte svarade på kallelsen uppdrogs åt stämningsman att delge honom kallelsen.

Stämningsmannen lyckades inte delge A.C. kallelsen och förhandlingen ställdes därför in. Av redovisning från stämningsmannen framgår bl.a. att A.C. sökts på sin folkbokföringsadress men att han, enligt uppgift från en anhörig på adressen, flyttat. Några ytterligare kontaktuppgifter har inte gått att få via de uppgifter som funnits tillgängliga i målet, vid slagningar i register eller vid kontakt med anhöriga. Av stämningsmannens redovisning framgår också att A.C., enligt inhämtade uppgifter från passagerarlistor, lämnat Sverige den 16 september 2021. Han åkte då till Sierra Leone. En återresa till Sverige var bokad till den 4 december 2021. Enligt uppgifter i passagerarlistor har återresan inte utnyttjats och det finns inga andra uppgifter om att han har återvänt.

HD beslutade att sätta ut målet på nytt och kallelser till dagens förhandling skickades ut i juni 2022. Även till denna förhandling fick en stämningsman i uppdrag att delge A.C. kallelsen. Inte heller denna gång lyckades stämningsmannen delge kallelsen och i underlaget, som inkom till HD i augusti 2022, framkommer att A.C. saknar känt hemvist såväl inom som utom riket.

Några uppgifter till hjälp för delgivningen har inte gått att få från vare sig riksåklagaren eller A.C:s försvarare och ombud.

HD beslutade den 9 september 2022 att A.C. ska delges kallelsen till dagens förhandling genom kungörelse. Sådan delgivning har också skett.

Av kallelsen framgår att A.C. ska komma personligen till förhandlingen. Han är kallad vid äventyr av förfall, vite och hämtning. Han är också upplyst om att målet kan komma att avgöras även om han inte kommer.

Av i tingsrätten inhämtad personalia framkommer av ett frivårdsyttrande, daterat den 23 februari 2021, bl.a. att A.C. bott i Sverige med sin mamma och syskon sedan tre års ålder. A.C. är svensk medborgare.

Parterna har i HD åberopat samma bevisning som i underrätterna och ingen ny bevisning är åberopad.

Ordföranden frågar parterna om deras inställning till frågan om det föreligger hinder för förhandling samt om A.C:s överklagande ska förklaras förfallet.

Enligt riksåklagaren föreligger det inte hinder för förhandling och målet kan tas till avgörande i A.C:s utevaro. Det har inte framkommit några särskilda omständigheter som talar för att A.C. har laga förfall för sin frånvaro. När det gäller målet i den del där A.C. är klagande är huvudregeln att överklagandet ska förfalla men HD kan pröva målet i A.C:s frånvaro.

Försvararen uppger att han inte har kunnat få tag i A.C. och att han därmed inte kan avge någon inställning i frågan om målet kan prövas i dennes frånvaro. Enligt NJA 2021 s. 960 ska bedömningen göras efter en intresseavvägning och det går inte att utgå från att A.C. frivilligt avstått från sin rätt att delta. När det gäller A.C:s eget överklagande kan detta avgöras även i hans frånvaro och överklagandet ska inte förklaras förfallet.

BESLUT

Delgivning till förhandlingen m.m.

A.C. är i behörig ordning delgiven kallelse att personligen inställa sig till dagens förhandling. Han har dock inte infunnit sig. Det saknas anledning anta att A.C. har giltig ursäkt för att inte komma till förhandlingen.

Riksåklagarens och målsägandenas överklaganden kan prövas

När det gäller frågan om A.C:s personliga frånvaro utgör hinder för HD att ta målet till avgörande i den del där han är motpart gör domstolen följande överväganden.

Om det är åklagaren som har överklagat hovrättens dom får HD enligt 51 kap. 21 § fjärde stycket jämförd med 55 kap. 15 § första stycket 2 RB avgöra målet trots att den tilltalade har uteblivit eller inställt sig endast genom ombud, om vite har förelagts eller om den tilltalade ska hämtas till rätten och hämtning inte kan ske. Lagen anger inte några andra förutsättningar för att en huvudförhandling i HD ska få genomföras utan den tilltalades personliga närvaro. Frågan får bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

För bedömningen av om målet kan avgöras trots att A.C. inte har inställt sig personligen får kravet i 2 kap. 11 § andra stycket RF på att en rättegång ska genomföras rättvist betydelse, liksom de krav på en rättvis rättegång som följer av artikel 6 i Europakonventionen. Utmärkande för en rättvis rättegång är bl.a. principen om ett kontradiktoriskt förfarande, som innebär att en part måste ha möjlighet att lägga fram bevisning samt få kännedom om allt material i processen och framföra sina synpunkter på detta.

Till de grundläggande rättigheterna hör enligt dessa bestämmelser också kravet på att rättegångar genomförs inom skälig tid, vilket innebär att domstolar har en allmän skyldighet att föra handläggningen av mål framåt och verka för att mål avgörs så snart det kan ske. Det gäller i synnerhet när det finns andra enskilda, t.ex. målsägande, som drabbas av att handläggningen av målet drar ut på tiden. Effektivitetsintresset får i det enskilda fallet emellertid aldrig ges sådan vikt att det leder till att den tilltalades grundläggande rätt till en rättvis rättegång åsidosätts.

Utredningen är densamma som i tingsrätten och hovrätten. HD kommer att ta del av den muntliga bevisningen genom uppspelning av ljud- och bildupptagningar från tingsrätten. För det fall A.C. fälls till ansvar för den åtalade gärningen kan endast fängelse komma i fråga som påföljd. A.C:s närvaro är därför inte påkallad av utredningsskäl.

Som regel är den tilltalades personliga närvaro nödvändig, oavsett utredningsläget, när det kan bli fråga om en betydande straffskärpning i förhållande till den lägre instansens dom. Av viss betydelse är också utgången i den instansen, dvs. om den tilltalade där frikändes eller endast delvis fälldes till ansvar.

HD har i rättsfallet "Hovrättens kungörelsedelgivning" NJA 2021 s. 960 framhållit att om den tilltalades frånvaro kan ses som ett uttryck för ett frivilligt avstående från att delta personligen vid förhandlingen, är utrymmet för att genomföra förhandlingen större än om så inte är fallet. Om den tilltalade har varit medveten om att det pågick ett straffrättsligt förfarande och han eller hon har gjort sig oanträffbar eller på annat sätt har bidragit till en situation som omöjliggör en personlig inställelse, kan kravet på personlig närvaro ibland efterges och detta även om en eventuell straffskärpning skulle kunna antas bli mycket betydande.

A.C. har friats av hovrätten. Om han skulle fällas till ansvar för den åtalade gärningen riskerar han att dömas till ett mycket långvarigt fängelsestraff. Dessa omständigheter talar för att hans personliga frånvaro utgör hinder mot att genomföra huvudförhandlingen och att avgöra målet. Mot detta ska följande omständigheter ställas.

Som har framgått är A.C:s personliga närvaro inte nödvändig av utredningsskäl. Han är väl medveten om de frågor som nu ska prövas och har personligen deltagit vid huvudförhandlingarna i både tingsrätten och hovrätten.

Enligt uppgifter från stämningsmannen lämnade A.C. landet för drygt ett år sedan. Trots att han är svensk medborgare, har bott här sedan tre års ålder och har sin familj här har han, såvitt känt, inte återvänt hit. Det är uppenbart att han vid sin utresa från Sverige kände till att domen kunde komma att överklagas av riksåklagaren och målsägandena. Till detta kommer att han har svarat på motparternas överklaganden. Vidare har han beviljats prövningstillstånd med anledning av sitt eget överklagande. Mot denna bakgrund kan det, särskilt i ljuset av hans starka anknytning till Sverige, tas för givet att han har kännedom om det mål som nu pågår i HD.

Med hänsyn till dessa omständigheter kan den slutsatsen dras att A.C. medvetet håller sig undan. Han har anledning att räkna med att domstolen kan komma att genomföra förhandlingen även om han inte inställer sig. Förhållandena är därmed sådana att han måste anses ha avstått från sin rätt att delta personligen vid förhandlingen.

Huvudförhandling i HD har ställts in vid ett tillfälle och det finns inte anledning att anta att förutsättningarna för att hålla huvudförhandling med A.C. närvarande skulle förbättras om även dagens förhandling ställs in. Vidare finns det ett starkt intresse av att målet avgörs så snart det kan ske. Till detta ska läggas att A.C:s intressen vid förhandlingen kan tillvaratas av hans offentliga försvarare som också är ombud för honom.

Mot denna bakgrund finns det förutsättningar för HD att genomföra huvudförhandlingen i den del av målet där A.C. är motpart, trots att han inte är personligen närvarande.

A.C:s överklagande ska inte förklaras förfallet

När det gäller A.C:s eget överklagande kan det konstateras att han har kallats att personligen inställa sig till förhandlingen. Av kallelsen framgår att hans överklagande kan förfalla om han inte kommer till förhandlingen eller om han inställer sig endast genom ombud. Av 51 kap. 21 § första stycket jämförd med 55 kap. 15 § första stycket 2 RB följer att ett överklagande i en situation som den aktuella förfaller, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Med hänsyn till att både riksåklagaren och försvaret angett att det finns förutsättningar för att pröva överklagandet och då prövningen nu sker i HD efter att domstolen meddelat prövningstillstånd, finns förutsättningar för att pröva även A.C:s överklagande. Överklagandet ska därmed inte förklaras förfallet.

Justitierådet Petter Asp var skiljaktig i frågan om riksåklagarens och målsägandenas överklaganden kunde prövas och anförde följande.

I "Hovrättens kungörelsedelgivning" NJA 2021 s. 960 anger HD att den tilltalades personliga närvaro i princip alltid är motiverad i de fall det är aktuellt att skärpa ett utdömt fängelsestraff eller att döma den som har frikänts till ett sådant straff (se p. 17 och 28). I sammanhanget framhåller domstolen att förtroendet för rättsordningen kan ta skada av att den tilltalade i sin frånvaro döms till en mycket ingripande påföljd (se p. 27 med hänvisning).

Om den tilltalades frånvaro kan ses som ett uttryck för ett frivilligt avstående från rätten att delta vid förhandlingen är visserligen utrymmet för att genomföra förhandlingen större än om så inte är fallet (se p. 29 i "Hovrättens kungörelsedelgivning"), men utrymmet kan inte anses vara obegränsat.

För att det i ett fall som detta - där den tilltalade har frikänts i lägre rätt och det i högre rätt kan bli aktuellt att utdöma ett livstidsstraff - ska finnas utrymme att genomföra en förhandling i den tilltalades frånvaro måste det krävas alldeles särskilda omständigheter. Sådana omständigheter kan inte anses föreligga enbart på den grunden att A.C. får förutsättas känna till att målet handläggs i HD och inte har inställt sig till förhandlingen. Det föreligger därför hinder mot huvudförhandling.

Det kan tilläggas att det förhållandet att HD har en särskild roll i rättssystemet - med en i huvudsak prejudikatbildande funktion - gör att utrymmet för att tillmäta lagföringsintresset avgörande betydelse generellt sett måste anses vara mindre i HD än i hovrätten. Vikten av att en ytterligare prövning kommer till stånd måste - också i fall där prövningstillstånd har beviljats - ses i ljuset av att systemet bygger på att det normalt inte finns någon möjlighet till prövning i mer än två instanser.

II

Södertörns tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Södertörns tingsrätt åtal mot M.A., K.W. och A.S. för försök till mord, alternativt försök till synnerligen grov misshandel, alternativt försök till grov misshandel, samt grovt vapenbrott. I andra hand yrkades ansvar för medhjälp till brotten. I gärningsbeskrivningen angav åklagaren följande.

M.A., A.S. och K.W. har efter att M.A. och A.S. blivit avvisade från Årsta torg av ordningsvakterna J.A. och D.G., tillsammans och i samförstånd anskaffat ett skarpladdat vapen och försökt döda eller allvarligt skada målsägandena genom att avlossa ett skott med det skarpladdade vapnet mot bilen som målsägandena åkte i. Kulan gick genom förardörren.

M.A., A.S. och K.W. har genom detta agerande visat synnerlig hänsynslöshet.

M.A., A.S. och K.W. har därefter tillsammans och i samförstånd tillsett att vapnet förvarats i ett förrådsutrymme på X-vägen i Årsta.

K.W. har innehaft och tillhandahållit ett skarpladdat vapen alternativt ett skjutvapen som förvarats tillsammans med ammunition och ansiktsmaskering samt haft ett flertal kontakter med M.A. och A.S. i anslutning till avvisandet och skjutningen och därigenom stärkt dem i deras uppsåt att använda ett skarpladdat vapen.

M.A. har haft ett flertal kontakter med K.W. och A.S. i anslutning till skjutningen och därigenom stärkt dem i deras uppsåt att inneha och använda ett skarpladdat vapen, berett sig tillträde till ett förrådsutrymme där ett skjutvapen, ammunition och ansiktsmaskering förvarats och därvid hämtat och tillhandahållit ett skarpladdat vapen strax före skjutningen.

A.S. har deltagit i brotten genom att ha ett flertal kontakter med M.A. och K.W. i anslutning till skjutningen och därigenom stärkt dem i deras uppsåt att inneha och använda ett skarpladdat vapen, berett sig tillträde till ett förrådsutrymme där ett skjutvapen, ammunition och ansiktsmaskering förvarats och därefter inneha samt avfyra det skarpladdade vapnet mot den bil som ordningsvakterna åkte i.

M.A., K.W. och A.S. har i vart fall genom sitt respektive agerande främjat brotten.

Det fanns risk för att målsägandena skulle dödas eller allvarligt skadas eller var sådan risk utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter.

Det hände i Årsta centrum i Stockholm den 12 april 2019.

M.A., A.S. och K.W. begick gärningarna med uppsåt.

Målsägandena framställde skadeståndsyrkanden.

De tilltalade förnekade att de begått de åtalade gärningarna och motsatte sig att betala skadestånd.

M.A. och K.W. åtalades även för annan brottslighet.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Kajsa Hällje) anförde i dom den 11 oktober 2019 följande såvitt avsåg åtalet för försök till mord m.m. den 12 april 2019.

DOMSKÄL

Tingsrättens bedömning

Bakgrund

Följande är inledningsvis utrett.

M.A., K.W. och A.S. är kompisar. De har brukat vistas runt Årsta torg, bl.a. på Folkets hus. De har lärt känna flera personer som arbetar där omkring, bl.a. T.P. som är vaktmästare på Folkets hus. De tilltalade och andra ungdomar har vistats i ett källarutrymme i T.P:s bostadshus.

På eftermiddagen den 12 april i år befann sig M.A. och A.S. på Årsta torg och rökte cannabis. Där fanns också flera patruller ordningsvakter till följd av Stockholms stads insats med extra ordningsvakter kring torget. Ordningsvakterna tilltalade M.A. och A.S. och sa åt dem att de inte fick röka cannabis där. Det hela slutade med att M.A. och A.S. kl. 16.02 avvisades från torget.

J.A. och D.G. är ordningsvakter och var med vid avvisandet av M.A. och A.S. När de färdades i bil från Årsta torg kl. 16.55 blev de beskjutna. En kula gick genom förardörren och träffade i D.G:s byxor.

Efter skjutningen påträffade polisen i källarutrymmet i T.P:s bostadshus ett skjutvapen. Analys visar att det är det vapnet som avlossat skottet mot ordningsvakternas bil. På vapnet fanns DNA från K.W. samt ytterligare DNA som inte gått att utvärdera för jämförelse mot person. I källarutrymmet hittades också två s.k. buffar och ammunition. På den ena buffen fanns DNA från M.A. och K.W. samt ytterligare DNA som inte gått att utvärdera för jämförelse mot person. På den andra buffen fanns DNA från K.W. I källarutrymmet fanns också en astmasprej med K.W:s DNA på. Samtliga dessa DNA-träffar har bedömts till sannolikhetsgrad +4, dvs. det bedöms vara minst 1 000 000 gånger mer sannolikt att DNA:t kommer från angiven person än att det inte gör det. Verbalt uttryckt innebär det att resultatet talar extremt starkt för att DNA:t avsatts av den personen.

Vid en amfiteater i närheten av Årsta torg hittades en patronhylsa. Platsen stämmer väl överens med varifrån skottet mot ordningsvakternas bil kan ha avlossats. Resultat av analys av hylsan och vapnet från källarutrymmet talar starkt (grad +3) för att patronhylsan är avlossad i det vapnet. Kulan som hittades i ordningsvakternas bil var deformerad. Kulan har jämförts med kulor från provskjutning av vapnet från källarutrymmet och resultatet av den analysen talar i någon mån (grad +1) för att kulan är utskjuten ur vapnet från källarutrymmet.

M.A. greps inne på caféet i Folkets hus kl. 17.30. A.S. greps på samma café kl. 18.23. K.W. greps senare under natten.

På M.A. och A.S. utfördes s.k. stubbning för att eftersöka tändsatspartiklar. På M.A:s händer påträffades inga sådana. På A.S:s ena hand påvisades tre tändsatspartiklar. Dessa har samma sammansättning som tändsatspartiklar i patronhylsan som hittades vid amfiteatern. Enstaka tändsatspartiklar med samma sammansättning hittades också på M.A:s jacka, på K.W:s jacka och byxor och på ett par handskar som låg i fickan på A.S:s jacka. Enligt utlåtande från NFC talar resultatet av analysen av dessa fynd varken för eller emot att respektive person eller klädesplagg varit i nära anslutning till skjutvapen som avfyrats eller har varit i kontakt med något vapenrelaterat (grad 0).

Åklagarnas hypotes

Åklagarna har presenterat följande hypotes om det närmare händelseförloppet kring skjutningen och vem som gjort vad.

Efter att M.A. och A.S. avvisades från Årsta torg kontaktade de K.W., som var den som innehade skjutvapnet, för att få tillgång till vapnet. M.A. och A.S. blev därefter insläppta av T.P. i källarutrymmet och hämtade vapnet. M.A. gick sedan till caféet på Folkets hus. A.S. var den som från amfiteatern avlossade skottet mot ordningsvakternas bil. M.A. och A.S. möttes därefter och sedan gick A.S. hem för att byta kläder.

Åklagarna har presenterat en omfattande utredning som i stora delar är förenlig med deras hypotes om vad som hänt. Det finns dock även delar i utredningen som talar emot denna hypotes enligt vad som framgår nedan.

Bedömning av skuldfrågan

För att åtalet ska vara styrkt krävs att det genom den utredning som presenterats är ställt utom rimligt tvivel att det gått till just så som åklagarna påstått. Det brukar uttryckas som att det ska vara praktiskt taget uteslutet att det gått till på något annat sätt än vad som anges i gärningsbeskrivningen.

I detta mål påstår åklagarna att det är A.S. som avlossat skottet mot ordningsvakternas bil. De påstår också att M.A. och K.W. varit delaktiga i att A.S. sköt, på ett sådant sätt att de också ska dömas som gärningspersoner.

Till stöd för sin hypotes har åklagarna åberopat omständigheter som mer allmänt ska visa vilka värderingar de tilltalade haft, att de tilltalade haft motiv att angripa ordningsvakter och att de tilltalade har haft tillgång till ett skarpladdat vapen. Sådan bevisning kan ha betydelse för att stärka värdet av annan bevisning, som mer specifikt tar sikte på de enskilda gärningsmomenten. För en fällande dom krävs dock även bevisning som specifikt styrker de enskilda gärningsmomenten.

Åklagarna har åberopat uppgifter om de tilltalades telefontrafik och var deras mobiltelefoner kopplat upp vid tiden före och efter skjutningen. Det finns dock ingen bevisning om vilket innehåll telefonkontakterna haft. Det framgår inte heller av utredningen att de tilltalades rörelsemönster vid tiden kring skjutningen avvikit från det normala. De har själva uppgett att de dagligen har telefonkontakt med varandra och det är utrett i målet att de ofta uppehåller sig i det område där uppkopplingarna skett. Denna bevisning är förenlig med åklagarnas hypotes, men har med hänsyn till det som nyss sagts ett begränsat värde.

Åklagarna har också åberopat det faktum att T.P. strax innan skjutningen släppt in M.A. i källarutrymmet i sitt bostadshus, där vapnet hittades efter skjutningen. T.P. har berättat att det var M.A. och ytterligare en person han släppte in. Han har vid olika tidpunkter lämnat olika uppgifter om vem den andra personen var. Han har dels uppgett att det var A.S., dels uppgett att det var K.W. Det är därmed inte utrett vem personen i M.A:s sällskap var. M.A. har bekräftat att T.P. släppte in honom i källarutrymmet vid den här tiden. Han har uppgett att han ville komma in i källarutrymmet för att hämta cannabis han förvarade där, eftersom han nyss blivit av med sin joint vid samtalet med ordningsvakterna. Denna invändning kan inte lämnas utan avseende. Med hänsyn till det som nu sagts är det fullt möjligt, men inte bevisat, att M.A. och den andra personen i källarutrymmet hämtade ett skarpladdat vapen, som åklagarna påstått.

Till stöd för att A.S. var den som avlossade skottet har åklagarna åberopat fynden av tändsatspartiklar. Åklagarna har framhållit att NFC i sitt utlåtande angett att det erhållna resultatet av utförda skjuthandsprover på A.S. bedöms som fullt möjligt om personen, varifrån proverna säkrats, nyligen (inom ca tre timmar innan provtagningen) varit i nära anslutning till skjutvapen då det avfyrats eller har varit i kontakt med något vapenrelaterat. Det bedöms dock av NFC ungefär lika sannolikt att få de erhållna resultaten om personen inte har varit i nära anslutning till skjutvapen då det avfyrats eller i övrigt i kontakt med något vapenrelaterat. Slutsatsen av detta måste bli att resultatet av skjuthandsproverna är förenliga med åklagarnas hypotes, men inte mer än så. Det talar inte med någon styrka för att A.S. har avlossat ett vapen.

Tre vittnen som hörts har sett den person som åklagarna menar är skytten. De signalement de lämnat på personen de sett stämmer dåligt med A.S:s utseende. Dessa uppgifter talar således mot åklagarnas hypotes.

A.S. har själv uppgett att han råkat spilla kaffe på sig och därför var tvungen att gå hem och byta kläder kring kl. 17 den aktuella dagen. De tröjor han skulle ha spillt på har varit i beslag och NFC har uttalat att det inte syns något spår av kaffefläckar på dem. Beslaget har sedan hävts utan att ytterligare undersökning av tröjorna gjorts. A.S. har själv fört bevisning som ger stöd åt hans påstående om vad som hänt med tröjorna. Han har påstått att hans mamma tvättat tröjorna innan de togs i beslag och att de därefter torkats på familjens elektriska torkställning. Han har gjort gällande att man fortfarande ser spår av gulbruna fläckar på tröjorna i enlighet med hur kläder torkar på en sådan torkställning. Bilder och syn av tröjorna ger stöd för detta påstående. De bilder på tröjorna som togs av polisen när tröjorna var i beslag stödjer också att tröjorna redan då hade synliga märken efter torkställningen. Det är en brist i utredningen att tröjorna inte undersökts närmare av polisen. En sådan undersökning kunde ha stärkt eller minskat värdet av A.S:s uppgifter. Denna brist måste utfalla till åklagarnas nackdel. Det kan därmed inte uteslutas att A.S. gick hem och bytte kläder för att han hade spillt kaffe, som han själv påstått.

Någon utredning utöver den som nu nämnts som direkt binder A.S. till att ha avlossat skottet finns inte. Han ska därför frikännas. Åklagarnas gärningsbeskrivning ger inte utrymme för att det gått till på något annat sätt än att A.S. var den som avlossade skottet. Eftersom det inte är bevisat att A.S. avlossat skottet kan därför inte heller M.A. eller K.W. dömas för delaktighet i skjutningen.

DNA-fynden på vapen och ammunition samt vittnesuppgifter talar för att K.W. vid något eller några tillfällen innehaft vapnet. Vittnesuppgifter talar även för att M.A. innehaft vapnet vid något eller några tillfällen. Det finns dock ingen utredning som visar att någon av dem eller A.S. just den 12 april i år innehaft vapnet. Vapnet hittades i ett källarutrymme där fler personer än de tilltalade uppehållit sig. Det kan därför inte uteslutas att fler personer haft tillgång till det. Ingen av de tilltalade ska i enlighet med detta dömas för grovt vapenbrott enligt åtalet.

Sammanfattningsvis är den utredning åklagarna presenterat i stora delar förenlig med åklagarnas hypotes och gärningsbeskrivningen i målet. Utredningen utesluter dock inte att det gått till på något annat sätt. Samtliga tilltalade ska därför frikännas helt i denna del.

DOMSLUT

M.A., A.S. och K.W. frikändes från försök till mord och grovt vapenbrott. Skadeståndsyrkandena ogillades i dessa delar. M.A. och K.W. dömdes för annan brottslighet till skyddstillsyn.

Svea hovrätt

Åklagaren överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle döma K.W., M.A. och A.S. i första hand för försök till mord, alternativt försök till synnerligen grov misshandel, alternativt försök till grov misshandel samt grovt vapenbrott. Åklagaren yrkade i andra hand att hovrätten skulle döma K.W., M.A. och A.S. för medhjälp till nämnda brott. I hovrätten justerade åklagaren gärningsbeskrivningen. Justeringen innebar i huvudsak att det inte längre angavs vem av de tilltalade som avlossat vapnet.

Målsägandena överklagade och yrkade bifall till skadeståndsyrkandena i tingsrätten.

K.W., M.A. och A.S. motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (f.d. hovrättslagmannen Magnus Göransson, hovrättsrådet Viktoria Thörnqvist, referent, och tf. hovrättsassessorn Mathilde Ramel samt två nämndemän) anförde i dom den 10 mars 2022 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Försök till mord m.m.

Utredningen m.m.

Utredningen har i hovrätten varit densamma som i tingsrätten. Åklagaren har dessutom i hovrätten åberopat två sakkunnigutlåtanden från NFC. Utlåtandena avser jämförelser dels mellan den beslagtagna pistolen och en bild på en pistol i K.W:s mobiltelefon, dels mellan bilder på en handske och en sko.

Till att börja med kan konstateras att tingsrätten i domen, under rubriken Bakgrund, har redogjort för vad som är utrett kring händelsen och vad som i övrigt framgår av åklagarens bevisning. Hovrätten ställer sig bakom vad tingsrätten angett i denna del. Under rubriken Åklagarnas hypotes framgår vad åklagarna i tingsrätten påstod kring var och en av de tilltalades roll. Åklagaren har i hovrätten i andra hand - för det fall hovrätten inte anser det styrkt att A.S. var skytten - gjort gällande att det var någon av de övriga två som sköt.

Åklagarens bevisning när det gäller vem eller vilka som är gärningsmän bygger till stor del på s.k. indiciebevisning, som särskilt tagit sikte på frågorna om de tilltalades motiv till att utföra gärningen, deras tillgång till vapnet och deras närvaro vid brottsplatsen.

Ett indirekt bevis kan inte ensamt styrka en gärningsbeskrivning, men genom att flera sådana bevis verkar kumulativt och bildar en struktur eller ett mönster kan de ställa en tilltalads skuld utom rimligt tvivel (se bl.a. Svea hovrätts dom den 10 juli 2019 i mål nr B 4741-19). Enligt HD kan det emellertid endast i undantagsfall vara aktuellt att grunda en fällande dom enbart på den negativa omständigheten att utredningen inte verkar ge utrymme för någon alternativ gärningsman. Det måste även krävas åtminstone stödjande bevisning som klargör de väsentliga delarna av händelseförloppet och positivt knyter just den tilltalade vid brottet. (Se NJA 1991 s. 56.)

Motivet

Vad gäller motivet till gärningen har åklagaren förmedlat en bild av en stökig, till viss del även våldsam och hotfull, situation i området kring Årsta torg vid tidpunkten för gärningen. - - -

Genom T.P:s, F.S:s och J.A:s vittnesmål framkommer att den stökiga situationen, som eskalerat under vintern/våren 2019, i huvudsak kunde knytas till en mindre krets personer bestående av M.A., som i vart fall haft en viss ledande roll, K.W. och A.S. samt F.H. och ytterligare någon person. Denna krets, med M.A. som anförare och medelpunkt, skapade genom sitt beteende otrygghet och oro i omgivningen, både hos personer som direkt interagerade med dem och hos allmänheten som rörde sig kring torget. Det framgår vidare av vittnesmålen och den övriga utredningen, exempelvis en inspelad film från ett möte med ordningsvakter i mars och bilder från K.W:s mobiltelefon, att dessa personer, särskilt M.A. och K.W., vid flera tillfällen hade uttryckt ett revirtänk och att de hyste ett visst förakt mot ordningsmakten och andra auktoriteter. Den bild av situationen kring Årsta torg som åklagaren har förmedlat delades uppenbarligen av myndigheterna som tog situationen på stort allvar. Detta förde med sig en ökad polissamverkan och en ökad närvaro av ordningsvakter i området. Det hade också inträffat flera händelser tidigare under veckan där de tilltalade varit inblandade, och som lett till åtal som prövats i andra delar av det här målet.

Enligt hovrättens bedömning har åklagaren framförallt genom den inspelade filmen från avvisningen i kombination med den korta tid som förflutit mellan avvisningen och gärningen, visat att det funnits ett motiv till gärningen som omedelbart kan kopplas till de ordningsvakter som blev beskjutna. Genom utredningen har inte heller framkommit något alternativt motiv till att angripa just de här ordningsvakterna den här specifika dagen. Sammantaget anser hovrätten att utredningen ger ett mycket starkt stöd för att skjutningen var en direkt reaktion på att M.A. och A.S. blev avvisade från torget. Enbart den omständigheten att det klarlagts ett motiv till gärningen är visserligen inte tillräckligt för att anse att åtalet är till fullo styrkt. Motivbilden avgränsar dock hovrättens fortsatta prövning genom att den begränsar kretsen av möjliga gärningsmän på så sätt att det i vart fall måste vara någon som hade kännedom om avvisningen och som också hade anledning att agera och reagera på konflikten.

Enligt åtalet påstås K.W., M.A. och A.S. ha agerat tillsammans och i samförstånd med en av dem som skytt, i första hand A.S. De tilltalades tillgång till pistolen och var de befann sig vid tidpunkten för gärningen blir därför av avgörande betydelse för bedömningen av deras eventuella skuld.

De tilltalades tillgång till vapnet

Genom utredningen är det visat att vapnet som togs i beslag i förrådet på X-vägen ungefär en kvart efter det att händelsen inträffade, är samma vapen som användes vid skjutningen.

Det är vidare visat att i vart fall K.W. haft tillgång till ett vapen under en längre tid. Bl.a. har J.A. berättat att K.W. visade upp en pistol, likartad den som togs i beslag, några månader före aktuell händelse. Det är även styrkt att K.W. hotade en taxichaufför med en pistol i februari, också välliknande den som nu finns i beslag. Samma dag som händelsen med taxichauffören påträffades en hylsa som avlossats ur det aktuella vapnet, på vilken K.W. avsatt sitt DNA. Det finns även bilder i K.W:s telefon som föreställer honom med en pistol och en bild, skapad på kvällen den 11 april 2019, dvs. dagen före gärningen, med en pistol som enligt NFC:s jämförelse talar för är densamma som den beslagtagna pistolen (grad +2). På bilden syns även ett par skor som liknar de som K.W. hade på sig när han greps. Bilden skulle kunna vara tagen i förrådet men det går inte säga med säkerhet. Däremot går det att slå fast att K.W. någon gång före beslaget avsatt DNA på den beslagtagna pistolens kolv.

Genom utredningen har framkommit att även M.A. i tiden före gärningen har handskats med en pistol. Enligt T.P. har M.A. haft en pistol under händelserna i början av april 2019 och som han dömts för i tingsrätten. De händelserna ägde rum i det aktuella förrådet. Även vittnet W.K. har berättat om att M.A. hanterat en pistol i anslutning till förrådet, även om hennes uppgifter bekräftar att vapnet i huvudsak innehades av K.W. Det finns dock ingenting i utredningen som visar att A.S. har hanterat vapen. Däremot har han varit närvarande när någon av de övriga har gjort det.

Mot bakgrund av det som nu har redovisats anser hovrätten att det är utrett att det vapen som användes vid skjutningen och beslagtogs i förrådet också är det vapen som K.W. och, i viss mån, M.A. har hanterat tidigare.

Genom telefonanalysen kan konstateras att både A.S:s och M.A:s telefoner kopplade upp mot en mast som täckte in Årsta torg vid tiden för avvisningen, därefter förflyttade sig mot förrådet på X-vägen och slutligen från kl. 16.13 och framåt kopplade upp mot en mast som täckte in förrådet. Det finns däremot inget i telefonanalysen som indikerar att K.W. varit på plats vid förrådet. Snarare talar telefonanalysen för det motsatta. K.W:s telefon kopplade upp sig mot en mast, som sannolikt täckte in både Årsta torg och hans hem, under hela eftermiddagen fram till tiotiden på kvällen.

Även om M.A. inte inledningsvis under utredningen medgav att han besökt förrådet vid den här tidpunkten, har han i vart fall berättat om besöket under huvudförhandlingen. A.S. har däremot avstått från att kommentera påståendet att han varit vid förrådet den aktuella dagen. Av telefonanalysen framgår att A.S:s telefonnummer ringde upp T.P:s telefon vid fyra tillfällen inom några minuter kl. 16.11-16.14, varav det sista försöket resulterade i ett samtal. Enligt T.P. var syftet med kontakten att han skulle öppna förrådet. Det var A.S. som initierade kontakten men M.A. tog över samtalet efter ett tag. T.P. har vidare berättat att de var hotfulla, påstridiga och enträgna att omedelbart få tillgång till förrådet och till förrådsgången där elskåpet sitter och på vilket vapnet sedermera hittades. T.P. har under sitt inledande polisförhör uppgett att det var A.S. som kom till förrådet tillsammans med M.A. Det är också den uppgift han lämnade till kommunpolisen T.L. per telefon när han kontaktade henne en timme efter det att han öppnat förrådet. Även om T.P. senare under utredningen varit osäker på om det var K.W. eller A.S. som kom till förrådet tillsammans med M.A. anser hovrätten att det i ljuset av övrig utredning är klarlagt att det var A.S., och inte K.W., som befann sig i sällskap med M.A.

Det är därmed utrett att M.A. och A.S. tog sig till förrådet efter avvisningen och innan skjutningen ägde rum. Det är vidare utrett att det vapen som användes vid skjutningen och som kan kopplas till i vart fall M.A. och K.W. påträffades i förrådet, på elskåpet, efter skjutningen. Frågan är då om det även är styrkt att pistolen förvarades i förrådet före gärningen.

Som redogjorts för ovan talar utredningen med styrka för att K.W. under en längre tid innehaft den beslagtagna pistolen, att den även använts av M.A. och att den åtminstone under viss tid förvarats i förrådet på X-vägen.

Genom utredningen är det vidare utrett att M.A., K.W. och A.S. har haft tillgång till och vistats i förrådet under i vart fall några veckor före skjutningen. A.S. och M.A. har haft kontakt per telefon med K.W. såväl före som efter besöket i förrådet. De tilltalade har inte velat kommentera eller endast lämnat vaga uppgifter om vad samtalen handlade om förutom att det i vart fall inte var om ordningsvakternas avvisning. Eftersom det saknas övrig utredning om samtalens innehåll går det inte med säkerhet att säga att kontakterna togs i syfte att komma åt vapnet. Hovrätten finner trots denna brist vid en samlad bedömning med övriga omständigheter, särskilt det som framkommit kring K.W:s och M.A:s hantering av pistolen i förrådet vid tidigare tillfällen, deras koppling till förrådet samt A.S:s och M.A:s behov av att få tillgång till förrådet direkt efter avvisningen, att utredningen ger mycket starkt stöd för att vapnet förvarats i förrådet även före gärningen samt att A.S:s och M.A:s syfte med besöket var att hämta vapnet. Denna slutsats påverkas inte av att M.A. besökt förrådet även i avsikt att hämta cannabis.

De tilltalades närvaro vid brottsplatsen

K.W. har uppgett att han var hemma under hela eftermiddagen med undantag för en kort stund då han gick ut för att möta upp en kompis som skulle låna en tröja. Som nämnts ovan kopplade K.W:s telefon upp mot samma mast under hela eftermiddagen fram till tiotiden på kvällen.

Masten täckte visserligen in både hans hemadress och Årsta torg. Utifrån telefonanalysen verkar dock inte telefonen ha förflyttats vid något tillfälle under aktuell tidsperiod. Detta talar för att K.W., förutsatt att han inte gick ut utan sin telefon, befann sig på samma plats hela tiden. Han kontaktade såväl A.S. som M.A. vid flera tillfällen, något som talar för att han vid kontakttillfällena i vart fall inte var tillsammans med dem. Ingen har heller lämnat uppgifter om att han observerades i området kring Årsta torg under den aktuella tidsperioden. Det finns alltså inget i utredningen som ger anledning att dra någon annan slutsats än att K.W. befann sig i hemmet. Sammantaget finner hovrätten att K.W. saknar direkt koppling till brottsplatsen vid tidpunkten för gärningen.

När det gäller M.A. har han berättat att han återvände till Årsta torg efter besöket i förrådet. Hans egna uppgifter i denna del stöds av telefonanalysen och av vittnesuppgifter. Det är således utrett att M.A. befann sig på Årsta torg under tiden för gärningen och fram till dess att han greps ca kl. halv sex inne på kaféet. Enligt vittnen från kaféet betedde han sig nervöst och uppjagat och satt och "fipplade" med sin telefon. Han ringde då, enligt vad som framkommit av samtalslistor, till sin advokat och sin bror. Inget av dessa samtal bedöms dock ha något att göra med gärningen. Det finns även vittnesuppgifter om att han pratade med en anställd i kaféet, att han under en viss tid hade sällskap av en annan person och att han även gick ut från kaféet vid något eller några tillfällen. Vittnenas uppfattningar om klockslag har varierat och ingen har med säkerhet kunnat säga vid exakt vilken tidpunkt deras iakttagelser är gjorda. Att vittnena observerat någon annan än M.A. finner hovrätten dock vara uteslutet. Mot bakgrund av det anser hovrätten att det är visat att M.A. har befunnit sig på eller i nära anslutning till brottsplatsen vid tiden för gärningen.

När det gäller A.S. har M.A. bekräftat att han hade sällskap av A.S. men att denne spillde kaffe på sin tröja och därför återvände hem för att byta kläder. Telefonanalysen ger inte någon ledning angående var A.S. befann sig efter att han lämnade förrådet och fram till kl. 17.13. Vid den tidpunkten förflyttades hans telefon i riktning bort från Årsta torg. Telefonen kopplade återigen upp mot en mast som täckte in Årsta torg kl. 17.50. Även A.S. har berättat att han var inne på kaféet vid tidpunkten för skjutningen men att han inte hörde skottet. Han har vidare uppgett att han spillde kaffe på sin tröja och därför återvände hem för att byta kläder. Av telefonanalysen framgår att M.A. ungefär tio minuter efter händelsen återigen ringde ett mycket kort samtal till K.W., som en stund senare ringde två obesvarade samtal och även skickade två obesvarade sms till A.S. kl. 17.13 och 17.14. Därefter kontaktade K.W. M.A. Eftersom M.A. vid denna tidpunkt befann sig på eller utanför kaféet talar även detta för att A.S. vid den tidpunkten inte var kvar där, utan att han återvänt hem för att byta kläder. Genom utredningen är det därmed klarlagt att A.S. befann sig kring Årsta torg vid tiden för skjutningen och att han därefter förflyttade sig från torget i riktning mot sitt hem.

Den sammanvägda bedömningen

M.A. och A.S., men inte K.W., har alltså befunnit sig på brottsplatsen vid tiden för skjutningen och haft möjlighet att utföra denna gärning. I förening med att M.A. och A.S. också har haft motiv att hämnas mot ordningsvakterna och att omständigheterna ger starkt stöd för att de hämtat vapnet som användes vid skjutningen anser hovrätten att denna beviskedja har sådan styrka att den positivt binder A.S. och M.A. till skjutningen. Även med beaktande att utredningen brister i vissa avseenden, och alltså lämnar vissa luckor som inte kan fyllas helt och hållet, anser hovrätten att utredningen inte ger utrymme för några alternativa gärningsmän eller något alternativt händelseförlopp.

Hovrätten finner det alltså styrkt att M.A. och A.S. med en gemensam brottsplan och i samförstånd som medgärningsmän agerat på det sätt som påstås i åtalet.

När det gäller K.W. kan han som konstaterats i det föregående inte kopplas till själva gärningen. - - -. På grund av det anförda är åtalet mot K.W. i den delen inte styrkt.

Skytten

När det gäller bedömningen av vem av M.A. och A.S. som de facto höll i vapnet och sköt mot ordningsvakterna finns det inte några direkta utpekanden av skytten. De vittnesuppgifter som lagts fram baseras på snabba iakttagelser av en för vittnena okänd person och ger sammantaget inte någon klar bild över hur skytten sett ut. Vittnenas beskrivningar av skyttens utseende och klädsel, som delvis även är motsägelsefulla, är så vaga och osäkra att det enligt hovrättens mening varken talar för eller emot att skytten var någon av M.A. eller A.S.

Vittnenas möjligheter att göra korrekta iakttagelser borde ha varit större när det gäller hur skytten agerade och rörde sig. Vittnet M.W., som befann sig på torget, observerade en person vid amfiteatern som reste sig upp efter smällen och sprang därifrån. Detta stämmer överens med vad K.R. uppgett i sitt vittnesmål, nämligen att hon såg en person springa från amfiteatern ner mot några trappor som leder bort från torget i riktning mot bl.a. X-vägen. M.W. har vidare uppgett att den person som sprang från platsen kom gåendes ca fem minuter senare från amfiteatern ner över torget och in i kaféet i sällskap med ytterligare en person samt att killen som sprungit kom ut ur kaféet en kort stund senare och gick iväg från torget medan den andre personen satt kvar på kaféet. M.W. har inte lämnat några detaljerade uppgifter under förhöret vid huvudförhandlingen. Däremot hördes han av polisen mindre än en timme efter händelsen och berättade då i enlighet med det som har angetts ovan. Det finns enligt hovrätten ingen anledning att betvivla riktigheten av de då lämnade uppgifterna. Dessa talar med styrka för att personen som sköt en kort stund senare gick in i kaféet. Hovrätten kan vidare konstatera att M.W:s beskrivning av den person som skytten mötte upp stämmer väl överens med M.A.

A.S. är den ende av dem som har tändsatspartiklar på händerna. Partiklarna är delvis av samma sammansättning som ämnena i patronen. I detta sammanhang får den omständigheten ett påtagligt bevisvärde även om antalet partiklar är få. A.S. har dessutom varit hemma och bytt kläder efter skjutningen och alltså haft möjlighet att undanröja bevis. M.A. däremot har varit kvar på torget fram till dess att han grips i samma kläder som han hade före händelsen. Detta talar med tillräcklig styrka för att A.S. är den som har skjutit.

Uppsåt och rubricering

Sammanfattningsvis ändrar hovrätten alltså tingsrättens dom i denna del på så sätt att M.A. och A.S. döms för försök till mord.

Vapenbrott

Hovrätten fann på anförda skäl att K.W. skulle dömas för grovt vapenbrott.

När det gällde A.S:s och M.A:s befattning med vapnet i samband med händelsen den 12 april 2019 ansåg hovrätten att den var så starkt kopplad till mordförsöket att den konsumerades av det brottet. När det gällde A.S:s och M.A:s befattning med vapnet i övrigt var bevisningen inte tillräcklig för att döma någon av dem för innehav av vapnet. Åtalet för grovt vapenbrott skulle därför ogillas mot både A.S. och M.A.

DOMSLUT

Beträffande M.A. ändrades tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dömde M.A. för försök till mord och, med tillämpning av 29 kap. 7 §, 32 kap. 5 § och 34 kap. 1 § första stycket och 2 § BrB, bestämde påföljden till fängelse 1 år 6 månader.

Beträffande A.S. ändrades tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dömde A.S. för försök till mord och, med tillämpning av 29 kap. 7 § BrB, bestämde påföljden till fängelse 3 år 6 månader.

Beträffande K.W. ändrades tingsrättens dom på så sätt att K.W. dömdes för grovt vapenbrott. Ett tidigare utdömt fängelsestraff skulle avse även det nya brottet.

Tingsrättens dom ändrades även i skadeståndsdelen.

Högsta domstolen

M.A. och A.S. överklagade hovrättens dom. M.A. yrkade att HD skulle frikänna honom från åtalet för försök till mord och avslå skadeståndsanspråken eller i vart fall lindra påföljden och sätta ner skadestånden. A.S. yrkade att HD skulle frikänna honom från åtalet för försök till mord och avslå skadeståndsanspråken.

Riksåklagaren samt J.A. och D.G. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Anders Eka, Sten Andersson, Stefan Johansson, referent, Petter Asp och Christine Lager) meddelade den 14 februari 2023 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1 M.A., A.S. och en tredje person, K.W., var vid tidpunkten för den aktuella händelsen vänner och brukade hålla till vid Årsta torg, bl.a. på Folkets hus. De hade lärt känna flera personer som arbetade där, bl.a. vaktmästaren T.P. Han hade låtit dem och andra ungdomar vistas i ett källarutrymme i ett bostadshus på X-vägen 9.

2 På eftermiddagen den 12 april 2019 tjänstgjorde J.A. och D.G. som ordningsvakter på Årsta torg. De var där tillsammans med andra ordningsvakter. Anledningen var att de hade fått uppgifter om att ett gäng ungdomar skapade otrygghet på och runt omkring torget, bl.a. genom att öppet bruka narkotika samt uppträda hotfullt mot personal och besökande i Folkets hus. J.A. och D.G. samtalade med personal från Folkets hus som berättade att M.A. och A.S. var två av de ungdomar som ingick i gänget.

3 Under samtalet fick J.A. och D.G. information om att M.A. och A.S. hade kommit till Årsta torg och att M.A. rökte en joint med cannabis. M.A. visiterades men det påträffades inget olagligt förutom jointen. Ordningsvakterna inledde ett samtal med M.A. och A.S. Samtalet avslutades med att M.A. och A.S. kl. 16.02 avvisades från torget.

4 När J.A. och D.G. kl. 16.55 lämnade torget i sin tjänstebil blev de beskjutna med ett skott. Kulan gick igenom förardörren och träffade D.G:s byxor. Någon kroppsskada uppkom inte.

5 Vid brottsplatsundersökningen påträffades kulan i bilen och en tomhylsa på den amfiteater som finns vid Årsta torg. Vid en genomsökning av källarlokalen på X-vägen påträffades, ungefär 20 minuter efter skjutningen, en halvautomatisk tårgas- eller signalpistol som hade gjorts om till ett skarpt skjutvapen. Där påträffades också två s.k. buffar.

Åtalet

6 M.A., A.S. och K.W. åtalades för försök till mord, alternativt försök till synnerligen grov misshandel eller grov misshandel, samt grovt vapenbrott. I andra hand yrkade åklagaren att de skulle dömas för medhjälp till de angivna brotten. I gärningsbeskrivningen angavs bl.a. följande.

M.A., A.S. och K.W. har efter att M.A. och A.S. blivit avvisade från Årsta torg av ordningsvakterna J.A. och D.G., tillsammans och i samförstånd anskaffat ett skarpladdat vapen och försökt döda eller allvarligt skada målsägandena genom att avlossa ett skott med det skarpladdade vapnet mot bilen som målsägandena åkte i. Kulan gick genom förardörren.

M.A., A.S. och K.W. har därefter tillsammans och i samförstånd tillsett att vapnet förvarats i ett förrådsutrymme på X-vägen i Årsta.

K.W. har innehaft och tillhandahållit ett skarpladdat vapen alternativt ett skjutvapen som förvarats tillsammans med ammunition och ansiktsmaskering samt haft ett flertal kontakter med M.A. och A.S. i anslutning till avvisandet och skjutningen och därigenom stärkt dem i deras uppsåt att använda ett skarpladdat vapen.

M.A. har haft ett flertal kontakter med K.W. och A.S. i anslutning till skjutningen och därigenom stärkt dem i deras uppsåt att inneha och använda ett skarpladdat vapen, berett sig tillträde till ett förrådsutrymme där ett skjutvapen, ammunition och ansiktsmaskering förvarats och därvid hämtat och tillhandahållit ett skarpladdat vapen strax före skjutningen.

A.S. har deltagit i brotten genom att ha ett flertal kontakter med M.A. och K.W. i anslutning till skjutningen och därigenom stärkt dem i deras uppsåt att inneha och använda ett skarpladdat vapen, berett sig tillträde till ett förrådsutrymme där ett skjutvapen, ammunition och ansiktsmaskering förvarats och därefter inneha samt avfyra det skarpladdade vapnet mot den bil som ordningsvakterna åkte i.

M.A., K.W. och A.S. har i vart fall genom sitt respektive agerande främjat brotten.

Tingsrätten och hovrätten

7 M.A., A.S. och K.W. förnekade gärningarna. Tingsrätten frikände samtliga.

8 Åklagaren, som överklagade den friande domen beträffande samtliga tilltalade, justerade gärningsbeskrivningen i hovrätten bl.a. genom att det inte längre angavs vem av de tre som hade avfyrat vapnet mot bilen.

9 Hovrätten har funnit utrett att det var A.S. som sköt mot bilen samt att gärningen utfördes gemensamt och i samförstånd med M.A. Hovrätten har därför dömt dem båda för försök till mord. Domstolen har däremot ansett att den befattning som M.A. och A.S. hade med vapnet i samband med mordförsöket konsumeras av försöket och att bevisningen inte är tillräcklig för att någon av dem vid en annan tidpunkt ska anses ha innehaft vapnet. Hovrätten har därför ogillat åtalet för grovt vapenbrott mot dessa båda.

10 När det gäller K.W. har hovrätten frikänt honom för försök till mord, men dömt honom för grovt vapenbrott i enlighet med åtalet.

Vad målet i HD gäller

11 Målet i HD gäller framför allt om det är ställt utom rimligt tvivel att M.A. och A.S. har gjort sig skyldiga till försök till mord i enlighet med vad åklagaren påstår i gärningsbeskrivningen. Målet aktualiserar generella frågor om bevisprövningen i brottmål.

Punkterna 12-29 med rubriker överensstämmer med punkterna 11-28 med rubriker i målet under I.

Bedömningen av bevisningen i detta fall

Frågan om motivet till gärningen

30 Åtalet bygger på att M.A. och A.S. utförde den åtalade gärningen som en direkt följd av att de hade avvisats från Årsta torg. Om utredningen visar att de hade ett starkt motiv till att utföra gärningen kan det ha ett bevisvärde, framför allt på så sätt att det kan stärka värdet av

den övriga bevisning som riksåklagaren har åberopat till stöd för gärningspåståendet. För en fällande dom krävs dock att det finns bevisning som binder dem till de enskilda gärningsmomenten i gärningsbeskrivningen.

31 Till stöd för att M.A. och A.S. hade ett motiv att utföra gärningen har riksåklagaren åberopat en omfattande utredning, bl.a. filmer från kameror som ordningsvakterna bar i samband med att M.A. och A.S. avvisades samt vittnesförhör med ordningsvakter, poliser och anställda vid Årsta Folkets hus.

32 Det framgår av utredningen att det ungdomsgäng som M.A. och A.S. tillhörde under vintern och våren 2019 hade uppträtt som om de "ägde" Årsta torg. De hade skapat otrygghet på och runt torget, bl.a. genom att öppet bruka narkotika samt uppträda hotfullt mot personal och besökande i Folkets hus.

33 Vidare visar filmerna från de kameror som ordningsvakterna bar i samband med det ingripande som ledde till att M.A. och A.S. avvisades att stämningen inledningsvis var upprörd och att de båda tydligt ifrågasatte ordningsvakternas agerande. Mot slutet av ingripandet var stämningen emellertid förhållandevis lugn och innan M.A. och A.S. lämnade torget skakade de hand med flera av ordningsvakterna.

34 Det finns alltså stöd för den motivbild som åtalet bygger på. Detta stöd är emellertid inte särskilt starkt.

Utredningen om vapnet, patronhylsan och kulan

35 Nationellt forensiskt center (NFC) har analyserat det vapen som påträffades i källarlokalen, den tomhylsa som hittades vid amfiteatern och den kula som återfanns i bilen. NFC har funnit att resultaten talar starkt för att patronhylsan är avlossad i pistolen (Grad +3) och i någon mån för att kulan är utskjuten från pistolen (Grad +1). Detta utgör så stark bevisning att det står klart att det vapen som påträffades i källarlokalen är det som användes vid skjutningen.

Utredningen om M.A:s och A.S:s tillgång till vapnet

36 Åtalet bygger på att M.A. och A.S. anskaffade vapnet tillsammans och i samförstånd genom att hämta det i källarlokalen.

37 När vapnet efter skjutningen påträffades i källarlokalen låg det inlåst i ett elskåp. På vapnet påträffades endast DNA från K.W. Av bilder och filmer i K.W:s telefon och av vittnet W.K:s uppgifter framgår att det fanns ett vapen i det ungdomsgäng som K.W., M.A. och A.S. tillhörde och att det hade likheter med det vapen som påträffades i källarlokalen. Utredningen visar också att det i första hand var K.W. som förfogade över det vapen som fanns i ungdomsgänget.

38 Genom T.P:s uppgifter och genom det som bl.a. M.A. och K.W. har berättat är det klarlagt att T.P. vid flera tillfällen hade gett ungdomsgänget tillåtelse att vistas i källarlokalen.

39 Den tekniska utredningen visar att A.S. kl. 16.04, dvs. i omedelbar anslutning till att han och M.A. hade avvisats från torget, ringde till och samtalade med K.W. samt att K.W. ringde till och samtalade med M.A. kl. 16.24.

40 Den tekniska utredningen visar också att M.A:s och A.S:s telefoner strax efter avvisningen från torget förflyttade sig mot en telemast som täcker in X-vägen 9. Vidare framgår det att A.S. vid upprepade tillfällen försökte ringa T.P. och att det till slut resulterade i ett samtal mellan dem kl. 16.13.

41 M.A. har berättat att T.P. släppte in honom i källarlokalen men har hävdat att syftet enbart var att han skulle hämta cannabis. T.P. har i sitt förhör angett att han, förutom M.A., släppte in ytterligare en eller två personer, men att han är osäker på om det var A.S. eller K.W. eller båda två. Av vittnesförhöret med kommunpolisen T.L. framgår emellertid att T.P. i ett telefonsamtal med henne, kort efter det att han hade öppnat till källarlokalen, angett att det var M.A. och A.S. som han släppte in i källarlokalen. Det saknas anledning att betvivla riktigheten i de uppgifter som T.L. lämnat.

42 Med hänsyn till det som nu har angetts är det utrett att M.A. och A.S. kort efter avvisningen från torget fick tillträde till källarlokalen på X-vägen.

43 Det finns emellertid inte någon bevisning som ger något starkare stöd för att vapnet förvarades i källarlokalen i tiden före skjutningen. Det är i och för sig möjligt att M.A:s och A.S:s kontakter med K.W. och T.P. skedde i syfte att få tillgång till källarlokalen för att där hämta ett vapen. Det har dock inte kunnat klarläggas att det förhöll sig på detta sätt.

Utredningen avseende att M.A. och A.S. befann sig på brottsplatsen och att det var någon av dem som avfyrade skottet

44 I gärningsbeskrivningen lämnas det öppet vem av de åtalade som avfyrade skottet men riksåklagaren har i HD i första hand gjort gällande att det var A.S.

45 M.A. och A.S. har angett att de befann sig på [kaféet] vid den tidpunkt då skottet avfyrades.

46 I ett sakkunnigutlåtande avseende telefonanalyser anges att M.A:s telefon under tiden kl. 16.46-17.06 befann sig i ett område som täcker in Årsta torg och att A.S:s telefon inte hade några uppkopplingar alls från kl. 16.34 och fram till larmet om skjutningen kl. 16.57.

47 Det har åberopats vittnesförhör med tre personer som befann sig på [kaféet] - C.T., E.H. och A.H. Av deras uppgifter framgår att M.A. uppehöll sig på kaféet någon gång vid 17-tiden. Det går emellertid inte att av deras uppgifter avgöra om han kom dit före eller efter den tidpunkt då skottet avlossades och inte heller om han kom dit ensam eller i sällskap med någon annan.

48 Inte någon av de personer som har hörts i målet såg någon avfyra skottet mot bilen. De båda målsägandena har berättat att de hörde en smäll när de körde ut från torget och trodde då att det var någon som kastade en sten mot bilen. De uppmärksammade inte någon person som de kunde sätta i samband med smällen.

49 Riksåklagaren har åberopat tre vittnen som har berättat om en person som enligt riksåklagaren var den som avfyrade skottet mot bilen. Två av dessa vittnen, K.R. och M.W., befann sig på Årsta torg. De hörde en smäll och såg sedan en mörkklädd person springa från amfiteatern.

50 K.R. har angett att personen hade en svart och lite nättare siluett. Personen, som föreföll vara maskerad, sprang efter skottet ner för en trappa som mynnar mot Y-vägen och X-vägen.

51 M.W. har i vittnesförhöret uppgett att han inte kunde avgöra könet på den person som sprang i väg. Han har vidare angett att han strax efter händelsen observerade två killar som gick över torget och att en av dem kan ha haft en liknande jacka som den person som han tidigare hade sett springa från platsen. Killarna rörde sig i riktning mot Årstavägen och en av dem gick mot biblioteket, medan den andre gick vidare. Enligt anteckningarna från det polisförhör som hölls strax efter händelsen uppgav M.W. vid det förhöret att båda killarna gick in på biblioteket och att han senare, på kafét, såg killen som hade gått tillsammans med den kille som M.W. tror sprang från platsen i samband med smällen. Det har också antecknats att den kille som M.W. såg på kafét var ca 16 år och 170 cm lång samt hade sydeuropeiskt utseende. M.W. har emellertid vid sitt vittnesförhör förklarat att han inte kan bekräfta de uppgifter som finns antecknade från polisförhöret.

52 Det tredje vittnet, E.L., har uppgett att hon vid 17-tiden befann sig i sin lägenhet, som ligger på bottenplanet och är belägen i närheten av Årsta torg. Hon såg på ca fyra meters avstånd en kille som sprang förbi hennes fönster. Killen hade en rånarluva för ansiktet. Klädseln bestod av en höftlång sporttröja eller anorak, glansiga träningsbyxor och mörka eller svarta skor. Killen, som sprang lätt och snabbt, såg smal och atletisk ut. E.L. har i vittnesförhöret uppgett att hon uppskattade killens längd till mellan 180 och 185 cm.

53 Omständigheterna talar med styrka för att den person som K.R., M.W. och E.L. iakttog var den som avlossade skottet. Av vittnesuppgifterna framgår att personen var iförd mörka kläder och K.R:s och E.L:s uppgifter tyder dessutom på att personen bar någon form av maskering. Det går emellertid inte att utifrån vittnesuppgifterna dra några närmare slutsatser om personens identitet; bevisvärdet av vittnenas uppgifter är därmed ganska begränsat. Det kan i sammanhanget noteras att vittnenas beskrivning av personens kroppsbyggnad skulle kunna passa in på M.A., men stämmer dåligt överens med A.S:s kroppsbyggnad.

54 Av den tekniska bevisningen framgår sammanfattningsvis följande.

• På det vapen som användes vid gärningen påträffades DNA, dock endast från K.W.

• I samband med att vapnet togs i beslag i källarlokalen påträffades även två s.k. buffar. På bägge återfanns DNA från K.W. och på den ena även DNA från M.A.

• Då A.S. greps hittades fyra tändsatspartiklar på hans vänstra hand. Tre av dem överensstämde med sammansättningen som fanns i den patron som påträffades vid amfiteatern. Den fjärde partikeln hade samma sammansättning som polisens övningsammunition. NFC:s slutsats är att resultaten talar varken för eller emot att A.S. har varit i nära anslutning till skjutvapen då det avfyrats eller varit i kontakt med något vapenrelaterat (Grad 0).

• Tändsatspartiklar har också hittats på en handske som låg i A.S:s jacka, på M.A:s jacka samt på ett par byxor och en jacka som tillhör K.W. Det var i samtliga fall fråga om en partikel per plagg. Partiklarna överensstämde med sammansättningen i den patron som hittades vid amfiteatern. NFC:s slutsats är att resultaten talar varken för eller emot att något av klädesplaggen har varit i nära anslutning till skjutvapen som avfyrats eller varit i kontakt med något vapenrelaterat (Grad 0).

55 Olika delar av den tekniska bevisningen pekar i varierande grad på att var och en av M.A., A.S. och K.W. har tagit befattning med eller varit i närheten av det aktuella vapnet. Det går emellertid inte att dra några säkra slutsatser om sambandet mellan dessa förhållanden och skjutningen mot ordningsvakternas bil. Till bilden hör att det av utredningen - bl.a. en film som fanns i K.W:s telefon - framgår att ett vapen avfyrades mot Årsta Folkets hus tidigt på morgonen samma dag. De tekniska spår som har säkrats kan alltså ha avsatts vid ett annat tillfälle.

Sammantagen bedömning av bevisningen i målet

56 Vid en sammantagen bedömning kan det konstateras att bevisningen med styrka talar för att M.A. och A.S., eller i vart fall någon av dem, var inblandade i skjutningen. För en fällande dom krävs emellertid sådan bevisning på individnivå att det beträffande var och en är ställt utom rimligt tvivel att han som gärningsman eller på annat sätt har medverkat till gärningen (jfr p. 16). I detta fall, där det dessutom finns utrymme för att andra personer kan ha utfört eller varit delaktiga i gärningen, går det inte att dra några bestämda slutsatser om vilken inblandning i skjutningen som just M.A. eller A.S. kan ha haft.

57 Det är därmed inte ställt utom rimligt tvivel att M.A. och A.S. har gjort sig skyldiga till det som påstås i gärningsbeskrivningen.

58 Åtalet ska därför ogillas och skadeståndsanspråken avslås.

Påföljd avseende M.A.

59 Vid denna utgång ska M.A. dömas för de brott som framgår av tingsrättens domslut. HD delar tingsrättens bedömning att påföljden bör bestämmas till skyddstillsyn.

DOMSLUT

Hovrättens dom ändras på så sätt att HD

• frikänner M.A. och A.S. från åtalet för försök till mord m.m. den 12 april 2019,

• fastställer tingsrättens domslut såvitt avser påföljd beträffande M.A. samt

• befriar M.A., A.S., - - - från skyldigheten att betala skadestånd till J.A. och D.G.

I övriga delar står hovrättens dom fast.