Mösseberg II (NJA 2023 s. 680)

Sökord Rättskraft · Medvetet risktagande · Grov vårdslöshet · Försäkringsvillkor · Försäkringsavtal · Försäkring · Bevisverkan · Ansvarsförsäkring · Direktkrav

Ansvarsförsäkring och direktkrav med anledning av den försäkrades konkurs. Betydelsen av en tidigare dom där den försäkrades ersättningskrav mot ansvarsförsäkringsgivaren har ogillats. Tolkning av villkor om undantag från försäkringen vid grov vårdslöshet respektive medvetet risktagande.

Skaraborgs tingsrätt

Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän förde vid Skaraborgs tingsrätt den talan mot Dina Försäkring AB som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (rådmannen Björn Danielsson, tf. rådmannen Emelie Olsson och tingsfiskalen Ines Mulaomerovic) anförde i dom den 24 februari 2021 följande.

BAKGRUND

I juni 2010 utförde Evaldsson i Kvänum AB (Evaldsson) renoveringsarbeten på Mössebergs kurort (Mösseberg) i Falköping. Arbetet bestod i att avlägsna gammal färg på fastigheten samt att därefter utföra ommålning. I samband med avlägsnandet av gammal färg inträffade den 23 juni 2010 en brandskada på fastigheten som ägdes av Bräcke Diakoni. H.A., anställd hos Evaldsson, höll vid tillfället på att avlägsna färg från en byggnad med hjälp av en varmluftspistol. Det började ryka från en spricka i fasaden och när H.A. tittade in i sprickan såg han att det glödde där inne. Han försökte släcka med hjälp av vatten från en flaska och sedan även med en vattenslang, men försöken misslyckades. Han ropade på hjälp och en annan person ringde Räddningstjänsten, vilken var på plats strax därefter.

Bräcke Diakoni hade vid tiden för branden en företagsförsäkring i Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän (Länsförsäkringar), vilka också har ersatt Bräcke Diakoni såsom ägare av Mösseberg för uppkommen skada. Evaldsson hade i sin tur en ansvarsförsäkring hos Dina Försäkring AB (Dina). Sedan Dina avslagit Evaldssons begäran om försäkringsersättning väckte Evaldsson talan vid Stockholms tingsrätt angående utfående av försäkringsersättning enligt den tecknade ansvarsförsäkringen. Talan har lämnats utan bifall av Stockholms tingsrätt, mål T 2696-12 och Svea hovrätt, mål T 10329-13.

Evaldsson försattes i konkurs den 10 april 2015 av Skaraborgs tingsrätt, då under annat firmanamn.

Nu aktuell talan har därefter väckts av Länsförsäkringar och avser utfående av försäkringsersättning i enlighet med Evaldssons tecknade ansvarsförsäkring hos Dina. Talan har väckts med stöd av Länsförsäkringars regressrätt, såsom försäkringsgivare till Bräcke diakoni, och har riktats direkt mot Dina med stöd av 9 kap. 7 § försäkringsavtalslagen (2005:104) (FAL).

Skaraborgs tingsrätt har i slutligt beslut den 11 oktober 2017, - - -, avvisat talan såsom rättskraftigt avgjord genom den prövning som skett i nämnda domar från Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt. Göta hovrätt har därefter i beslut den 9 maj 2018 - - - upphävt tingsrättens beslut att avvisa talan och återförvisat målet till tingsrätten för fortsatt handläggning. - - -.

YRKANDEN M.M.

Länsförsäkringar har yrkat att tingsrätten ska förplikta Dina att till Länsförsäkringar betala tio miljoner kr jämte ränta - - -.

Dina har bestritt yrkandet och har inte vitsordat något belopp såsom skäligt i och för sig. - - -.

GRUNDER M.M.

Länsförsäkringar

Grunden får påståendet om vållande kan summeras enligt följande. Evaldsson, eller anställd som bolaget ansvarar för, har genom oaktsamhet orsakat brand på Bräcke Diakonis fastighet den 23 juni 2010. Oaktsamheten består i att arbete med färgborttagning utförts med värmeverktyg utan att erforderlig försiktighet iakttagits och/eller adekvata säkerhetsföreskrifter vidtagits. Till följd av det har brand uppstått med omfattande skada som följd. Adekvat kausalitet föreligger. Oaktsamheten är av normalgraden och sålunda inte att bedöma som grov.

Evaldsson har orsakat brandskada på Mösseberg när anställd, H.A., utförde målningsarbete i sin tjänst den 23 juni 2010. I samband med arbetet orsakade H.A., genom fel eller försummelse, brandskadan. Dennes vårdslöshet består i att han med insikt om att värmepistolen och värmeplattan utvecklar hög värme samt med insikt om förekomsten av sprickor eller håligheter på fasaden och vid takfoten har använt värmepistolen utan vidtagande av adekvata säkerhetsåtgärder.

F.E. har i egenskap som ställföreträdare för Evaldsson och som arbetsledare genom vårdslöshet, ej grov sådan, orsakat brandskadan. F.E:s vårdslöshet består i att han, med visshet om att värmepistolen och värmeplattan var brandfarliga, inte försäkrat sig om att arbetsledaren P.A.D. förvissat sig om att hanteringen av värmepistolen och värmeplattan skett under sådana förhållanden att risken helt uteblivit. Det förhållandet att F.E. utsett P.A.D., som genomgått särskild utbildning i "heta arbeten", att leda arbetet kan inte frita honom och därmed företaget Evaldsson från ansvaret för det inträffade. H.A. saknade vidare utbildning till förebyggande av brand vid användning av de aktuella verktygen och har inte klarat att ensam utföra sådant arbete utan närmare instruktioner för arbetets utförande till undvikande av risk för brand.

P.A.D:s vårdslöshet består i att han ej förvissat sig om att hanteringen av de använda verktygen skett under sådana förhållanden att risken uteblivit.

H.A:s agerande utgör självständigt skadeståndsgrundande vållande. Under alla förhållanden ansvarar Evaldsson för sådan skada som H.A. eller P.A.D. orsakat Bräcke Diakoni genom fel eller försummelse i enlighet med 3 kap. 1 § skadeståndslagen (SkL).

Evaldsson är vidare skyldig att ersätta sådan skada som F.E., genom fel eller försummelse, orsakat Bräcke Diakoni enligt 2 kap. 1 § SkL.

Skadan är ersättningsgill från den försäkring i Länsförsäkringar som gällde vid skadetidpunkten. Länsförsäkringar har utbetalt totalt 26 391 032 kr till Bräcke Diakoni efter sådana avdrag som ska göras enligt försäkringsvillkoren, däribland självrisk 212 000 kr (5 basbelopp år 2010) och åldersavdrag. Länsförsäkringar har betalt ut försäkringsersättning till Bräcke Diakoni och har därför, enligt försäkringsavtalet och 8 kap. 19 § FAL och 7 kap. 9 § FAL, rätt till skadestånd av Evaldsson på grund av brandskada på byggnaden.

Länsförsäkringar inträder i den försäkrades rätt att kräva ersättning av den som är ansvarig för skadan och kräver nu sålunda med stöd av försäkringsgivarens regressrätt omstämt belopp. Då Dina är ansvarsförsäkrare för Evaldsson och nämnda företag försatts i konkurs har Länsförsäkringar rätt att jämlikt 9 kap. 7 § FAL rikta sitt anspråk direkt mot Dina. Rätten gäller även enligt avtal (p. 06 - återkrav - s. 76 i gällande försäkringsvillkor för försäkringen i Länsförsäkringar).

Dina

Dina hänvisar i huvudsak till de grunder som tidigare åberopats i Stockholms tingsrätts mål nr T 2696-12, - - -, vilka sammanfattas enligt nedan.

Dina vitsordar i och för sig att Bräcke Diakoni hade en sakförsäkring hos Länsförsäkringar, att Bräcke Diakoni drabbats av skada som överstiger vad som yrkats i målet, att skadan uppgår till 25 miljoner kr och att Länsförsäkringar har betalt ut ersättning till Bräcke Diakoni med 25 miljoner kr med anledning av brandskadorna men det bestrids att Bräcke Diakoni haft rätt till försäkringsersättning från Länsförsäkringar mot bakgrund av att Bräcke Diakoni instruerat sin entreprenör att utföra arbete på ett sätt som stod i strid med myndighets beslut, villkor Q 01.1 och Q 01.50.1. Länsförsäkringar kan inte ha bättre rätt till ersättning ur ansvarsförsäkringen än vad Dinas försäkringstagare/konkursbolag har.

Skadeståndslagen är inte tillämplig eftersom parterna avtalat om AB 04. Därutöver har inte skadeståndskravet framställts inom rätt tid och har därför preskriberats i enlighet med 5 kap. 20 § i AB 04 och enligt allmänna rättsgrundsatser. Ansvarsförsäkringen gäller endast om Evaldsson är skyldig att utge ersättning till Bräcke Diakoni. En sådan skyldighet finns inte eftersom det inte har framställts något skriftligt krav från Bräcke Diakoni till Evaldsson inom rätt tid, vilket enligt AB 04 är tre månader från det att entreprenaden avslutades i juni 2010. Länsförsäkringars direktkrav gentemot Dina saknar sålunda rättslig grund. Evaldsson är inte skyldig att till Bräcke Diakoni betala mer än 18 000 kr enligt AB 04, 5 kap. 11 §, eftersom Evaldsson saknar rätt till försäkringsersättning från Dina.

Evaldsson har inte utfört arbete vårdslöst utan enligt instruktioner från Bräcke Diakoni, något som framgår av vad F.E. uppgett i förhör som återgivits i domen från Stockholms tingsrätt och det följer även av protokollet från den muntliga förberedelsen i detta mål, aktbil. 5. Branden orsakades genom arbete med en varmluftspistol. Bräcke Diakoni hade godkänt arbetsmetoden och användandet av varmluftspistolen så därför föreligger ingen vårdslöshet från Evaldssons sida.

Ansvarsförsäkringen gäller inte med hänvisning till nedan angivna försäkringsvillkor:

- Punkt 4.7.9: Försäkringen gäller inte om den försäkrade har handlat eller underlåtit att handla i medvetande om att detta innebar en betydande risk för att skada skulle inträffa.

- Punkt 1.9.1: Bolaget är inte ansvarigt gentemot försäkrad för skada som denne orsakat genom grov vårdslöshet eller till någon del orsakat med uppsåt.

- Punkt 4.7.10: Försäkringen gäller inte för skada som orsakats genom åsidosättande av lag, myndighetsföreskrift, domstols dom eller beslut, såvida inte den försäkrade kan visa att driftledningen varken haft eller borde ha haft kännedom om åsidosättandet.

Avseende ovanstående har förtydligats att vad som avses är att Evaldsson åsidosatt de föreskrifter som gällde då det fanns beskrivningar från myndigheter om att färg ska skrapas bort med hjälp av "speedheater" och inte genom användande av varmluftspistol.

- Punkt 4.8 tillsammans med de särskilda föreskrifter som anges i villkor avseende Entreprenadansvar punkten 4.8.2.1. Entreprenadarbetet ska anpassas till förhållanden på arbetsplatsen samt till byggnader, anläggningar och annan egendom i grannskapet. Den försäkrade ska iaktta:

a. Att av myndighet utfärdade bestämmelser efterlevs.

b. Att anvisningar följs - exempelvis byggnorm och branschregler.

c. Att arbetarskyddsstyrelsens anvisningar följs.

d. Att de föreskrifter som meddelas av tillverkare, leverantörer, besiktningsman eller motsvarande i syfte att förhindra eller begränsa skada följs.

Konsekvensen av åsidosättande av särskilda föreskrifter enligt punkten 4.8 och 4.8.2.1 i försäkringsavtalet följer av 8 kap. 12 § FAL som anger att ersättning då betalas av försäkringen endast i den utsträckning skadan får antas ha inträffat även om föreskriften hade iakttagits. Hade säkerhetsföreskrifterna från tillverkaren av varmluftspistolen (Steinel) beaktats får det antas att branden inte hade inträffat. I denna del har förtydligats på så sätt att varmluftspistol använts trots att springor och håligheter i underlaget inte tätats.

Dina har också påpekat att prövningstillstånd beträffande Stockholms tingsrätts dom T 2696-12 endast meddelades i frågan om Evaldsson lidit skada. I övriga delar har Stockholms tingsrätts dom vunnit laga kraft och domen har så kallad bevisverkan i detta mål.

Vid talan genom så kallat direktkrav enligt FAL äger inte Länsförsäkringar bättre rätt till försäkringsersättning än försäkringstagaren Evaldsson hade enligt försäkringsavtalet med Dina. Att Evaldsson inte hade någon rätt till försäkringsersättning överhuvudtaget har konstaterats genom angiven tingsrättsdom som sedan fastställdes av Svea hovrätt. I hovrätten var samtliga frågor uppe för prövning, men hovrätten kunde avgöra målet genom att blott fastställa tingsrättens bedömning att Evaldsson inte var skyldig att utge någon ersättning till Bräcke Diakoni eller Länsförsäkringar. Inget ändrades i tingsrättens dom och domslutet vann laga kraft och har direkt betydelse i förevarande mål.

Därutöver görs, som ytterligare bestridandegrund, gällande att rätten till försäkringsersättning enligt ansvarsförsäkringen bortfallit till följd av villkoren, punkt 4.9.5 i försäkringsavtalet. Försäkringen gäller inte vid skadeståndsskyldighet som konstaterats genom tredskodom. Tredskodom har meddelats vid Skaraborgs tingsrätt i mål T 876-14 den 28 april 2015 avseende Länsförsäkringars krav gentemot Evaldsson. Evaldsson har varit skyldig att förhindra att han ådöms skadeståndsskyldighet genom tredskodom samt att om så sker är Dina fritt från ansvar om inte kravet varit uppenbart lagligen grundat. - - -.

Från yrkat belopp ska avräknas självrisk.

Dina har gjort följande förtydligande angående det förhållandet att Dina anfört att Evaldsson inte utfört arbete vårdslöst eftersom man följt instruktioner från Bräcke Diakoni men samtidigt gjort gällande att ansvarsförsäkringen inte gäller med hänvisning bl.a. till punkten 1.9.1 i försäkringsvillkoren vari det föreskrivs att "bolaget inte är ansvarigt gentemot försäkrad för skada som denne orsakat genom grov vårdslöshet eller till någon del med uppsåt".

Förhållandet är ingen oklarhet eller något motsatsförhållande.

Obligationsrättsligt kan inget som utförs av en entreprenör enligt beställares anvisning, i förhållande till beställaren, vara vårdslöst. Enligt avtalet mellan Bräcke Diakoni och Dinas försäkringstagare skulle arbetet avseende etapp 2 utföras enligt Bräcke Diakonis anvisning och såsom etappen 1 hade utförts, med varmluftspistol. Att entreprenören utförde arbetet enligt anvisning från beställaren innebär att beställaren inte kan utkräva något ansvar på grund av vårdslöshet från entreprenören, som var skyldig följa beställarens anvisningar.

Försäkringsrättsligt ska den skadevållande handlingen bedömas utifrån objektiva kriterier; såsom exempelvis myndighets anvisningar eller vad som bör iakttagas vid utförande av heta arbeten. Att arbetet obligationsrättsligt utförts korrekt och beställaren inte kan hävda att det skett vårdslöst innebär inte att avtalade försäkringsvillkor sätts ur spel. Eftersom villkoren anger att de inte gäller vid bl.a. grov vårdslöshet kan inte någon försäkringsersättning utgå. Vid tidigare domstolsprövning av denna skada, både från ett obligationsrättsligt och ett försäkringsrättsligt perspektiv, har det inte ansetts att de bedömningar som ska ske enligt entreprenadavtalet och försäkringsavtalet innebär något motsatsförhållande. I ena fallet kan inte skadestånd utgå därför att arbetet obligationsrättsligt inte kan anses ha utförts vårdslöst och i det andra fallet kan det vid en försäkringsrättslig bedömning inte utgå någon försäkringsersättning eftersom arbete utfördes grovt vårdslöst och dessutom i strid med myndighets anvisning och vad som är allmänt känt om varmluftspistols brandfarlighet.

Länsförsäkringar

Länsförsäkringar har enligt följande bemött vad Dina anfört.

Skadeståndslagen är tillämplig.

AB 04 är inte avtalsinnehåll mellan Bräcke Diakoni och Evaldsson. Det har vid ett tidigare tillfälle avtalats om AB 04 mellan Bräcke Diakoni och annat bolag, med annat organisationsnummer, men med samma firmadominant. Det besiktningsprotokoll som åberopas från Dinas sida är i målet att betrakta som prov utan värde då det avspeglar en besiktning som gjorts av ett annat arbete än det i målet aktuella samt då Evaldsson inte var part i det avtalet. Visserligen hade utföraren i det fallet samma firmadominant, men det var ett annat bolag än det Evaldsson som är aktuellt i detta mål. Under alla förhållanden har anspråk framställts inom rätt tid både enligt AB 04 och enligt "allmänna rättsgrundsatser". Vid vilken tidpunkt som Bräcke framställt anspråk saknar betydelse med hänsyn till att Länsförsäkringar trätt in i Bräckes rätt att kräva ersättning för den fordran som målet gäller. Länsförsäkringar noterar i och för sig att kravbrev och påminnelse den 12 juli 2010 respektive 31 augusti 2010 även gällt för Bräckes räkning såvitt avser den del av fordran som inte täcks av försäkringen och som Länsförsäkringar därmed inte övertagit.

Länsförsäkringar och Dina har vidare särskilt avtalat om att fordran inte är preskriberad. Bakgrunden till att Länsförsäkringar kontaktat Dina om att ingå detta avtal har i och för sig varit till undvikande av preskription enligt en preskriptionsregel i den så kallade "regressöverenskommelsen" men verkan av avtalet är generell och innebär att preskription inte föreligger under alla förhållanden.

Det har inte funnits några anvisningar från Bräcke Diakoni avseende hur arbetena med ommålning skulle utföras. Evaldsson har varit uppdragstagare och professionella inom det slag av arbete som skulle utföras. Evaldsson var inte i behov av och erhöll inte heller instruktioner i något avseende som är relevant i målet. Bräcke Diakoni har varit att betrakta som lekmän när det gäller målningsarbetena i jämförelse med Evaldsson. I målet kan vitsordas att Bräcke Diakoni inte redovisat några invändningar mot den teknik Evaldsson använt vid utförandet, men det är något annat än att Bräcke Diakoni givit "instruktioner".

Angående försäkringsvillkoren:

Punkten 4.7.9: Det bestrids att Evaldsson handlat eller underlåtit att handla i medvetande om att detta innebar en betydande risk. Metoden att använda värmepistol för att ta bort gammal färg är beprövad. "Speedheater" är i princip omöjligt att använda på så kallad "snickarglädje".

Punkten 1.9.1: Det bestrids att Evaldsson agerat grovt vårdslöst eller till någon del med uppsåt. Användandet av värmepistol vid denna typ av arbeten är vanligt förekommande och kan inte konstituera vare sig uppsåt eller grov vårdslöshet.

Punkten 4.7.10: Det bestrids att Evaldsson åsidosatt någon myndighetsföreskrift. Evaldsson var inte adressat för angiven föreskrift som varit betingad av antikvariska skäl och inte heller avseende aktuell byggnad.

Punkten 4.8: Det bestrids att "soft law", exempelvis bruksanvisningar, är gällande rätt på det sätt som anförs. Villkorspunkten 4.8.2.1 är inte tillämplig. Den återfinns i ett villkor för en tilläggsförsäkring avseende annat typ av ansvar än vad målet gäller. Vidare gäller de särskilda föreskrifterna som anges i aktuell punkt endast för den försäkrade i egenskap av byggherre enligt vad som framgår av punkten 4.8.2. Evaldsson har inte varit byggherre vid utförande av aktuella arbeten.

Vidare påpekas att eventuella åsidosättanden av föreskrifter enligt försäkringsvillkoren endast innebär en reducering av skadeersättningen med maximalt 10 basbelopp.

Genom Göta hovrätts beslut av den 9 maj 2018 har det fastslagits att det mål i Stockholms tingsrätt som Dina hänvisar till inte är samma tvist som i nu aktuellt mål. Stockholms tingsrätt liksom Svea hovrätt meddelade en ogillande dom. Länsförsäkringar bestrider att domarna har någon som helst betydelse i detta mål; Stockholms tingsrätts dom genom att den är undanröjd genom hovrättens beslut att meddela prövningstillstånd och Svea hovrätts dom genom att den inte rör någon av de grunder som är aktuella i förevarande mål.

Länsförsäkringar bygger inte till någon del sin talan på den tredskodom som Dina nämner. - - -.

Självrisk vitsordas, men självrisken har redan tagits genom att skadan med cirka 15 miljoner kr överstigit maxbeloppet enligt villkoren i Dinas ansvarsförsäkring.

Dina

Dina har enligt följande bemött vad Länsförsäkringar har anfört.

Dinas ansvarsförsäkring gäller för försäkringstagaren Evaldsson. Evaldsson har inte ådragit sig någon skadeståndsskyldighet på grund av branden och dessutom kan inte försäkringen på grund av redovisade undantag tas i anspråk. Att Evaldsson mottagit ett krav på skadestånd innebär inte att försäkringen kan tas i anspråk. Evaldsson påstod inte under förhandlingen i hovrätten 2014 att det klarlagts om Länsförsäkringar har något berättigat krav mot Evaldsson. Inte heller därefter har det klarlagts att det är så. Om Evaldsson hade försatts i konkurs före 2014, eller som skedde därefter, saknar betydelse för bedömningen av om Evaldsson är skyldig att utge något till Länsförsäkringar; någon sådan skyldighet föreligger inte och kan av bevis- och rättssäkerhetsskäl inte konstateras i tvist mellan andra parter.

Sedan Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt i dom fastslagit att Evaldsson inte hade något berättigat anspråk mot Dina upphörde Dinas skadereglering och Evaldsson agerade därefter; frånföll sitt tidigare krav på försäkringsersättning samt kontaktade inte Dina för biträde med anledning av Länsförsäkringars senare stämning mot bolaget, vilket är nödvändigt för att skadereglering och eventuell utbetalning av försäkringsersättning ska kunna ske. Efter domen 2014 har inget inträffat och det anförs inget nytt av Länsförsäkringar som kan läggas till grund för att tingsrätten och hovrättens ogillande av Evaldssons yrkande av försäkringsersättning ska upphävas.

Tingsrättens dom är inte undanröjd, tvärtom framgår av hovrättens dom att hovrätten fastställt tingsrättens domslut. Att prövningstillstånd meddelades innebär inte att tingsrättsdomen därigenom undanröjs, endast om den inte vinner laga kraft.

Det är oklart vad Länsförsäkringar baserar sitt krav på gentemot Evaldsson om det inte är meddelad tredskodom den 28 april 2015.

Självrisken ska avräknas från eventuellt utgiven försäkringsersättning. Vad kostnaden för skadan uppgått till saknar betydelse eftersom det finns ett tak i försäkringen.

Att det ställs högre krav på ett företag i angivna avseenden torde vara allmänt känt och det erfordras inte hänvisning till någon särskild rättskälla.

DOMSKÄL

Betydelsen av Stockholms tingsrätts respektive Svea hovrätts tidigare domar

Tvisten handlar om att Länsförsäkringar regressvis har riktat direktkrav mot Dina enligt 9 kap. 7 § första stycket 2 FAL efter det att Evaldsson gått i konkurs. Göta hovrätt har prövat frågan om "res judicata" och kommit fram till att Länsförsäkringars nu förda talan i grunden inte är densamma som den talan som prövades av Stockholms tingsrätt och sedermera Svea hovrätt, då parterna var Evaldsson och Dina. Det innebär att Länsförsäkringars talan i nu aktuellt mål inte är rättskraftigt avgjord i den tidigare tvisten. Parterna är oense i fråga om vilken betydelse de tidigare domarna har för den bedömning som tingsrätten nu har att göra i detta mål. I det hänseendet görs följande överväganden.

Även om en tidigare dom inte har rättskraft i förhållande till en annan anhängiggjord talan kan domen ändå ha så kallad bevisverkan i den efterkommande processen. Det innebär att den kan innehålla styrande ställningstaganden i sakfrågor (bevisfrågor) som uppstår i den senare rättegången. Att en tidigare dom kan ha bevisverkan innebär att det fortfarande står öppet för tingsrätten att komma fram till en helt annan slutsats även om sannolikheten för att så ska ske är låg. Anledningen till detta är att tingsrätten i den tidigare rättegången typiskt sett har bättre möjligheter att värdera bevisningen än vad tingsrätten har i den senare rättegången. Rent faktiskt kan man då säga att, för det fall bevisningen för en viss omständighet är densamma i båda rättegångarna, kommer tingsrätten i den senare rättegången "förlita sig på" domstolens bevisvärdering i den första rättegången och utgå från att den är riktig. I den meningen får den tidigare domen en bevisverkan. En part som vill bryta ner denna bevisverkan kan åstadkomma detta genom att i den senare rättegången presentera annan relevant bevisning än den som bedömdes i den första rättegången (se Peter Westberg, Civilrättskipning, 2013, version 2 JUNO, s. 401 f.).

Ovanstående förhållande har också Göta hovrätt beskrivit i beslutet om återförvisning i frågan om "res judicata", nämligen att en dom som saknar rättskraftsverkningar och därmed inte är bindande vid en efterföljande rättegång, ändå i vissa situationer kan ha så kallad bevisverkan. I sammanhanget hänvisas till HD:s avgörande i NJA 2015 s. 346, punkterna 8-10, vari nämns att domens betydelse i den "nya" rättegången beror bl.a. på hur pass ingående den tidigare prövningen varit. Vidare får den tidigare domens betydelse bedömas främst med ledning av bestämmelsen om fri bevisprövning i 35 kap. 1 § RB (jfr NJA 2015 s. 141 p. 11).

Svea hovrätt har genom meddelat prövningstillstånd inte undanröjt Stockholms tingsrätts dom. Hovrätten valde emellertid att endast pröva en av de bestridandegrunder som Dina gjorde gällande i målet mot Evaldsson. Den bestridandegrunden är inte aktuell för prövning i nuvarande mål (huruvida Evaldsson visat att bolaget lidit skada). Detta förhållande utesluter emellertid inte att den bedömning som Stockholms tingsrätt gjort rörande övriga frågor om grov vårdslöshet, tagande av medvetna risker och agerande i strid med en myndighets beslut m.m. kan få betydelse för bedömningen i nu aktuellt mål där Länsförsäkringar för talan mot Dina.

Både Länsförsäkringar och Dina har åberopat Stockholms tingsrätts dom och hänfört sig till de sakomständigheter som däri redovisas, med det undantaget att parterna i nuvarande process är ense om att det i och för sig har varit fråga om så kallat "heta arbeten". Samma bevisning som åberopades i Stockholms tingsrätt åberopades även vid processen i Svea hovrätt. Bevisningen i nuvarande mål är därför, sett ur ovanstående perspektiv, samma som tidigare. Tingsrättens uppfattning är därför att parterna är överens om att det är de omständigheterna som ska ligga till grund även för nuvarande prövning, men med beaktande av eventuella efterkommande omständigheter. Enligt tingsrättens mening utgör uppgifterna från de sakkunniga, som hörts på Länsförsäkringars begäran, sådana efterkommande omständigheter som skulle kunna leda till en annan bedömning än vad Stockholms tingsrätt kom fram till, dvs. som skulle kunna bryta ned den bevisverkan som de tidigare avgörandena kan ha i nuvarande mål. Några andra efterkommande omständigheter har inte presenterats.

Utöver de bestridandegrunder som varit uppe till prövning i målet mellan Evaldsson och Dina har Dina i nuvarande process framfört ytterligare invändningar mot Länsförsäkringars talan. I dessa delar får de tidigare avgörandena inte någon bevisverkan.

Den första invändningen avser att Länsförsäkringar inte borde ha betalt ut försäkringsersättning till Bräcke Diakoni då nyss nämnda instruerat Evaldsson att utföra arbete på visst sätt. Den omständigheten har i Stockholms tingsrätts dom delvis omnämnts som en del i bedömningen av bestridandegrunden som avser frågan om Evaldsson lidit skada (se s. 17 i den domen). Så som tingsrätten nu uppfattat det har Stockholms tingsrätt i den delen kommit fram till att Länsförsäkringars krav mot Evaldsson var tvistigt, men tingsrätten har då inte gjort någon prövning ifråga om det var rätt av Länsförsäkringar att betala ut ersättning till Bräcke Diakoni eller ej. Den frågan är däremot uppe till bedömning i nuvarande mål eftersom Dina har kommit med den invändningen.

Dessutom har Dina i nu aktuellt mål gjort gällande att parterna avtalat om AB04, att skadeståndskrav inte framställts inom rätt tid, såväl vad avser AB04 som enligt allmänna rättsgrundsatser, och att kravet därmed är preskriberat samt att rätten till försäkringsersättning har bortfallit till följd av villkoret punkt 4.9.5 i avtalet (tredskodom).

Tingsrätten övergår nu till att pröva de invändningar som Dina gjort gällande och som inte prövats i samband med den föregående processen.

Har Länsförsäkringar uppnått beviskravet ifråga om försäkringsfall föreligger?

I det initiala skedet efter branden, dvs. när skada uppstod, har Bräcke Diakoni varit skadelidande part och den som i egenskap av försäkringstagare i förhållande till Länsförsäkringar - försäkringsgivaren, haft bevisbördan för att försäkringsfall föreligger. Beviskravet, i de sammanhang det är fråga om företagsförsäkringar, kan formuleras på det sättet att försäkringstagaren ska "göra klart mer sannolikt att försäkringsfall föreligger än motsatsen". Det är således fråga om en viss bevislättnad för försäkringstagaren (jfr rättsfallen NJA 1992 s. 113 och NJA 1990 s. 93).

Länsförsäkringar har övertagit Bräcke Diakonis krav gentemot Evaldsson. Det innebär i nuvarande fall att det är Länsförsäkringar som har att göra klart mera sannolikt att försäkringsfall föreligger, dvs. att det fanns grund för Länsförsäkringar att betala ut ersättning till Bräcke Diakoni, än det motsatta förhållandet. I denna del kan konstateras att utredningen ger vid handen att Länsförsäkringar synes ha inlett en skadereglering omgående och vid utredning av skadan kommit fram till att försäkringsfall förelåg. Det har inte framkommit något som tyder på att Länsförsäkringar, utan att närmare granska anmälan om skada, har börjat betala ut ersättning obefogat. Dina har å sin sida gjort gällande att Bräcke Diakoni diskvalificerat sig från rätt till ersättning från sakförsäkringen i Länsförsäkringar på grund av att Bräcke Diakoni anvisat Evaldsson ett visst arbetssätt. Det finns i denna del inte tillräckligt detaljerat underlag om hur den här anvisningen skulle ha lämnats, av vem och i vilket sammanhang och i sådana fall vilken innebörd den skulle ha haft, som kan leda till bedömningen att Länsförsäkringar inte uppnått beviskravet ifråga om att försäkringsfall föreligger. Sammanfattningsvis har således Länsförsäkringar, med det beviskrav som gäller i fråga om företagsförsäkringar, gjort klart mer sannolikt att försäkringsfall föreligger än att så inte är fallet.

Med denna bedömning finns anledning för rätten att övergå till att pröva frågan om preskription.

Rätten att framställa krav har inte preskriberats

Länsförsäkringar har påstått att man övertagit Bräcke Diakonis fordran mot Evaldsson. Dina har å sin sida påstått att Bräcke Diakoni aldrig framställt något krav mot Evaldsson och att rätten att framställa ett sådant krav därmed har gått förlorad, såväl enligt AB04 som enligt allmänna rättsgrundsatser. Länsförsäkringars invändning om att krav har framställts i rätt tid får tolkas som en invändning om att preskriptionsavbrott har skett. Det är Länsförsäkringar som har bevisbördan för att sådant avbrott har skett. Beviskravet innebär att det ska vara styrkt att ett avbrott har skett (jfr Stefan Lindskog, Preskription, fjärde upplagan s. 704 ff.).

Länsförsäkringar har åberopat skriftlig bevisning i denna del som visar att krav skickats till Evaldsson den 12 juli 2010. Det kan konstateras att Länsförsäkringar vid den tidpunkten redan hade tagit ställning till skadeanmälan från Bräcke Diakoni och att man också avsåg att betala ut ersättning ur sakförsäkringen med anledning av skadan. Så har sedermera också skett. Vad gäller bestämmelsen i 7 kap. 9 § FAL är rättens bedömning att den inte utesluter regresskrav av den anledningen att ersättning ännu inte betalts ut, dvs. det var möjligt för Länsförsäkringar att redan vid den tidpunkten framställa eget krav mot Evaldsson. Under alla förhållanden måste, såsom kravet är utformat, det till sin lydelse anses omfatta krav från såväl Bräcke Diakoni som från Länsförsäkringar mot Evaldsson. Mot denna bakgrund är rättens bedömning att Länsförsäkringar har visat att preskriptionsavbrott skett, vilket innebär att kravet inte har preskriberats, varken enligt AB04 eller allmänna rättsgrundsatser.

Tingsrätten övergår därför till att bedöma Dinas övriga bestridandegrunder.

Dinas övriga bestridandegrunder

Såsom inledningsvis konstaterats är rättens uppfattning i denna del att den prövning som har gjorts av Stockholms tingsrätt i tvisten mellan Evaldsson och Dina är ingående och därför får bevisverkan i nu aktuellt mål. Parterna synes i nuvarande mål vara ense om att Evaldssons arbete har varit sådant att det i och för sig faller under vad som kallas "heta arbeten". Parterna synes också vara ense om att Evaldsson, genom sitt agerande, har varit i vart fall vårdslöst, dock att Dina hävdar att vårdslösheten har varit grov. Länsförsäkringar har åberopat förhör med två sakkunniga till styrkande av att användandet av varmluftspistol i aktuell bransch är en vedertagen metod för färgborttagning och att ett sådant användande i sig inte kan grunda grov vårdslöshet hos användaren. Tingsrätten måste, då detta är vad som ovan benämnts som efterkommande omständigheter, bedöma huruvida de sakkunnigas uppgifter förändrar den bedömning som Stockholms tingsrätt gjort.

P.B. har i huvudsak uppgett följande. - - -.

P.M. har i huvudsak uppgett följande. - - -.

Tingsrättens bedömning

"Heta arbeten" är enligt Brandskyddsföreningens regler "Säkerhetsregler för Heta Arbeten", arbeten med verktyg som i någon form alstrar värme eller gnistor. Vid utförande av heta arbeten ska den som avser att bedriva eller låta bedriva sådana arbeten på en tillfällig arbetsplats skriftligen utse en tillståndsansvarig som ska bedöma om arbetena medför fara för brand. Om brandfara bedöms föreligga får heta arbeten utföras endast under förutsättning att den tillståndsansvarige dels utfärdar tillstånd för arbetena, dels under utförandet förvissar sig om att säkerhetsreglerna följs. För arbete med borttagning av färg på fasaderna finns bl.a. regler om "behörighet för heta arbeten", "brandvakt på platsen", "städning och vattning", "skydd av dolda brännbara byggdelar", "tätning av springor" och "tillgång till fungerande och tillräcklig släckutrustning för omedelbar släckinsats".

Att det förelåg en brandfara i och med arbete med värmealstrande verktyg på träfasad är utrett, och så har även de sakkunniga redovisat i sina förhör, dvs. att det alltid finns en risk för brand vid sådana arbeten. Därav kan konstateras, som även Stockholms tingsrätt gjort, att säkerhetsreglerna för sådana arbeten skulle ha följts. Mot bakgrund av vad som är känt kring händelseförloppet kan också konstateras att reglerna inte har följts av Evaldsson.

Frågan om själva användandet av varmluftspistol i sig har grundat grov vårdslöshet hos Evaldsson har prövats i Stockholms tingsrätts dom. Det står i och för sig klart att en sådan är möjlig att använda för att ta bort gammal färg men av såväl brandutredning som i bruksanvisning för en dylik varmluftspistol framgår att det under vissa förutsättningar är olämpligt att använda densamma. Tingsrätten delar Stockholms tingsrätts uppfattning att det dessutom, mot bakgrund av vad som nyss sagts om varningar i bruksanvisningen, ligger närmast till hands att anta att det finns en god anledning till att Länsstyrelsens tillståndsbeslut endast anger "speedheater", som dessutom är ett specifikt varumärke för så kallade värmeplattor, som det verktyg som ska användas. Tingsrätten delar vidare Stockholms tingsrätts bedömning att måleribeskrivningen utgjort en del av, och förutsättning för, Länsstyrelsens beslut att ge tillstånd till ommålningen samt att detta beslut varit känt för Evaldsson. De uppgifter som de sakkunniga nu lämnat förändrar inte den bedömning som Stockholms tingsrätt gjort, nämligen att användandet av varmluftspistol under rådande förhållanden i sig får stor betydelse för frågan om Evaldsson agerat grovt vårdslöst.

När det gäller försäkringsvillkoret p. 1.9.1 som föreskriver att försäkringen inte gäller gentemot försäkrad för skada som denne orsakat genom grov vårdslöshet eller till någon del orsakat med uppsåt, delar tingsrätten den bedömning som Stockholms tingsrätt gjort. Särskilt vårdslöst har det varit att låta outbildad personal hantera varmluftspistol och utföra oövervakat arbete utan att man vidtagit några säkerhetsåtgärder alls. Att det i målet inte finns närmare detaljer om hur H.A. faktiskt använt varmluftspistolen, t.ex. avstånd till fasad/snickarglädje, hur länge aktuell yta värmts upp och om det förekommit mer synliga sprickor, medför inte någon annan bedömning. Enligt rättens mening har således användandet i sig under aktuella förutsättningar, utan vidtagna säkerhetsåtgärder, inneburit att Evaldsson brutit mot villkoret i p. 1.9.1 i ansvarsförsäkringen.

Tingsrätten delar även Stockholms tingsrätts bedömning ifråga om försäkringsvillkoret p. 4.7.9, som föreskriver att försäkringen inte gäller om den försäkrade har handlat eller underlåtit att handla i medvetande om att detta inneburit en betydande risk för att skada skulle inträffa, och att det är objektiva mått som måste vara utgångspunkten för den bedömningen.

Slutligen, vad gäller p. 4.7.10, som föreskriver att försäkringen under vissa närmare givna förutsättningar inte gäller för skada som orsakats genom åsidosättande av lag, myndighets föreskrift, domstols dom eller beslut, delar tingsrätten även i denna del Stockholms tingsrätts bedömning. Det är således utrett att Länsstyrelsens tillståndsbeslut visserligen inte utgör en myndighetsföreskrift men däremot ett myndighetsbeslut, vars innehåll varit känt för Evaldsson, och att aktuellt försäkringsvillkor bör ses med utgångspunkt i det resonemang som HD framfört i rättsfallet NJA 2001 s. 750. Det skulle således ur ett sådant perspektiv inte vara rimligt att förplikta ett försäkringsbolag att utge ersättning för skada som orsakats i strid med ett känt myndighetsbeslut.

Sammanfattningsvis anser tingsrätten, även med beaktande av de efterkommande omständigheter som redogjorts för, att Evaldsson har agerat grovt vårdslöst, tagit medvetna risker och agerat i strid med ett känt myndighetsbeslut vilket medför att ansvarsförsäkringen hos Dina inte gäller. Då Länsförsäkringars talan ska ogillas redan på dessa grunder finns inte anledning att närmare gå in på försäkringsvillkoren som avses i p. 4.8 och p. 4.9.5.

DOMSLUT

Länsförsäkringar Göteborg och Bohusläns talan ogillas.

Göta hovrätt

Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle bifalla bolagets talan, - - -.

Dina Försäkring AB motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättsråden Ann Ganelind, Ingrid Brunmarker och

Magnus Mannerback samt tf. hovrättsassessorn Robin Henningson, referent) anförde i dom den 25 mars 2022 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Utgångspunkter för hovrättens prövning

Inledningsvis ansluter sig hovrätten till den beskrivning av tvistens bakgrund som tingsrätten redovisat - - -.

Den aktuella tvisten rör ett direktkrav avseende skadestånd. Den talan Länsförsäkringar för gäller i det första ledet en prövning av om stiftelsen Bräcke Diakoni varit berättigat att utfå skadestånd från Evaldssons i Kvänum AB (nedan Evaldssons) på grund av att Evaldssons vållat Bräcke Diakoni skada i samband med utförandet av ett beställt arbete på en byggnad. Hovrätten har även att pröva om Bräcke Diakoni varit berättigat till försäkringsersättning ur dess försäkring hos Länsförsäkringar. I det andra ledet har hovrätten att pröva om Länsförsäkringar, med stöd av direktkravsrätten, har rätt att kräva ersättning ur Evaldssons ansvarsförsäkring hos Dina Försäkringar.

Har Evaldssons ådragit sig skadeståndsskyldighet mot Bräcke Diakoni?

Parterna är överens om att det till följd av det måleriarbete som Evaldssons utfört har uppstått skada på den byggnad som ägts av Bräcke Diakoni. Det är vidare ostridigt att Länsförsäkringar på grund av skadan och diverse följdskador betalt ut i vart fall 25 miljoner kr i försäkringsersättning till Bräcke Diakoni.

Dina Försäkringar har i denna del i första hand gjort gällande att skadeståndsskyldighet inte föreligger på grund av att Evaldssons endast agerat utifrån av Bräcke Diakoni lämnade instruktioner. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det inte är visat att Bräcke Diakoni skulle ha gett Evaldssons några närmare anvisningar om att måleriarbetet skulle utföras med någon särskild arbetsmetod.

I fråga om vad som närmare varit avtalat mellan Bräcke Diakoni och Evaldssons har Dina Försäkringar hävdat att AB04 ska ha utgjort avtalsinnehåll mellan parterna, med följd att eventuell skadeståndsskyldighet samt frågan om huruvida Bräcke Diakonis anspråk på skadestånd har bortfallit ska bedömas enligt det regelverket. Till stöd för påståendet har åberopats ett tidigare slutbesiktningsprotokoll och utdrag från ett protokoll från ett sammanträde under en tidigare domstolsprocess mellan Evaldssons och Länsförsäkringar samt uppgifter som företrädare för Evaldsson lämnat under den förundersökning som inletts efter skadan. Någon annan reell bevisning för att styrka vad som faktiskt varit avtalat mellan parterna har inte åberopats. Mot Länsförsäkringars bestridande kan Dina Försäkringar inte anses ha förmått visa att AB04 utgjort avtalsinnehåll mellan Bräcke Diakoni och Evaldssons. Frågan om Evaldssons är skyldigt att ersätta den uppkomna skadan får därför bedömas enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler.

Någon närmare utredning om det händelseförlopp som kommit att utlösa branden har inte åberopats i annan form än den brandutredning som lagts fram jämte uppgifter som lämnats i förhör under förundersökning efter händelsen. Det är emellertid ostridigt att Evaldssons vid utförandet av arbetet underlåtit att vidta sådana försiktighetsåtgärder som kunnat förväntas av en yrkesmässig aktör. Evaldssons har inte heller tillämpat de regler som följer av regelverket kring s.k. Heta arbeten. Bristerna har bl.a. bestått i att Evaldssons låtit personal utan adekvat utbildning, och utan tillsyn av personal som hade sådan utbildning, hantera ett värmeverktyg. Vidare har arbetet skett utan att det i närheten funnits tillgång till adekvat släckningsutrustning för det fall en olycka skulle uppstå. Det är sammantaget utrett att Evaldssons vid utförandet av arbetet på byggnaden har orsakat skadorna genom sådan oaktsamhet som berättigat Bräcke Diakoni till skadestånd från bolaget.

Förelåg rätt till försäkringsersättning för Bräcke Diakoni?

Hovrätten ansluter sig till den bedömning som tingsrätten gjort beträffande att Länsförsäkringar uppnått sin bevisbörda för att ett försäkringsfall för Bräcke Diakoni förelegat. Det är således visat att Bräcke Diakoni varit berättigad till försäkringsersättning i anledning av den sakförsäkring hos Länsförsäkringar som gällt den aktuella fastigheten. Det har inte framkommit att Bräcke Diakoni skulle ha diskvalificerat sig från sin rätt till försäkringsersättning genom att ge anvisningar till Evaldssons beträffande arbetet. Det har inte heller framkommit andra brister i Bräcke Diakonis agerande i sådan utsträckning att rätten till försäkringsersättning fallit bort till någon större del som skulle kunna påverka det yrkade beloppet.

Länsförsäkringars direktkrav mot Dina Försäkringar

Sedan Evaldssons försatts i konkurs har Länsförsäkringar med stöd av 9 kap. 7 § första stycket 2 försäkringsavtalslagen (2005:104) riktat direktkrav mot Dina Försäkringar. Hovrätten ansluter sig inledningsvis till den bedömning tingsrätten gjort beträffande frågan om preskription av Länsförsäkringars krav mot Dina Försäkringar.

Länsförsäkringars rätt att väcka talan mot Dina Försäkringar är således härledd från Evaldssons rätt. I avgörandet NJA 2017 s. 601 har HD uttalat bl.a. att huvudregeln beträffande direktkravsrätt vid den försäkrades konkurs kan beskrivas på det sättet att den skadelidande inte kommer i vare sig bättre eller sämre läge än den försäkrade. Den som använder sig av direktkravsrätten får den rätt till försäkringsersättning som försäkringsavtalet ger den försäkrade, varken mer eller mindre, om något annat inte följer av lagen eller avtalsvillkoren (se punkten 10). Evaldsson har i tidigare domstolsprocess fört talan mot Dina Försäkringar och i denna yrkat rätt till försäkringsersättning. Parterna har haft olika uppfattning om betydelsen av dessa tidigare avgöranden. Det är därför av vikt att fastställa vilken betydelse den tidigare domstolsprocessen har för den förevarande domstolsprocessen.

En lagakraftvunnen doms rättskraft innebär bl.a. att domen utgör ett processhinder (res judicata) i en senare process om samma sak. Domen kan i andra fall få prejudiciell betydelse i en annan rättegång. En doms rättskraft brukar sägas i stort sett vara begränsad till parterna. Tredje man kan dock komma att träffas av domens rättskraft i den mån denne är bunden av ena partens civilrättsliga förfogande över det omtvistade rättsförhållandet.

Hovrätten har genom tidigare beslut (mål Ö 3046-17) funnit att den tidigare rättegången inte utgör hinder mot prövning av den nu förevarande tvisten. Anledning att nu göra en annan bedömning föreligger inte. När en dom saknar rättskraftsverkningar och därför inte är bindande vid en efterföljande rättegång kan det finnas situationer där domen i stället har s.k. bevisverkan, innebärande att domen kan tillmätas betydelse i en senare rättegång. Vilken betydelse den första domen får för en senare rättegång beror bl.a. på hur pass ingående den tidigare prövningen varit samt i vilken mån underlaget för bedömningarna är detsamma. (Se bl.a. rättsfallet NJA 2015 s. 346, punkterna 8-10 och Lindell, Civilprocessen, 5 uppl. s. 427 ff.)

Av vad som framkommit av handlingarna i förevarande mål har i huvudsak samma invändningar Dina Försäkringar gjort gällande prövats i Stockholms tingsrätts dom i den tidigare processen. Svea hovrätt meddelade prövningstillstånd men ogillade käromålet på grund av att Evaldssons inte visat att bolaget lidit skada och prövade därmed inte de invändningar som nu är aktuella. Det har vidare framkommit att bedömningsunderlaget i den tidigare rättegången varit delvis annat än i förevarande mål. Den bedömning som framkommit i Stockholm tingsrätts dom får därmed en begränsad bevisverkan på förhållandena hovrätten nu har att pröva. Hovrätten kan därför inte uteslutande lägga slutsatserna i den tidigare domstolsprocessen till grund för den nu aktuella bedömningen. De förhållanden som ska visas av försäkringsgivaren och som påstås medföra undantag från rätten till försäkringsersättning måste därför bevisas även i den förevarande processen.

Hovrätten övergår nedan till prövning av de invändningar som Dina Försäkringar gjort gällande.

Särskilt om innebörden och betydelsen av Länsstyrelsens beslut

Dina Försäkringar har gjort gällande att Evaldssons ansvarsförsäkring hos försäkringsbolaget inte gäller då ett flertal försäkringsvillkor av undantagskaraktär är tillämpliga. Stor vikt har i argumentationen lagts på att Evaldssons vid det måleriarbete som utförts åsidosatt de föreskrifter som gällde då det fanns beskrivningar från myndigheter om att färg skulle skrapas bort med hjälp av "speedheater" och inte genom användande av varmluftspistol. Dina Försäkringar har såvitt gäller flertalet av undantagsvillkoren särskilt åberopat och hänfört sig till det av Länsstyrelsen den 25 juni 2008 fattade beslutet om tillstånd till ommålning av byggnadsminnet Mössebergs kurortshotell, Mösseberg 48:4 i Falköping. Genom beslutet har Bräcke Diakoni medgetts tillstånd till ommålning bl.a. av den byggnad som sedermera skadats genom brand under villkor att arbetet utfördes i enlighet med den målningsbeskrivning som fogats till den ansökan som låg till grund för beslutet. Av målningsbeskrivningen framgår bl.a. att fasaden ska förberedas för ommålning genom mekanisk avlägsning av befintliga färgskikt med hjälp av speedheater överallt utom på referensytor. I anslutning därtill har också pekats på anmärkningen att hålla tillräckligt avstånd mellan IR-aggregat och fasad, så att inte extraktionsämnen som kåda m.m. frigörs, eller så att träpanelen bränns eller tar skada på annat sätt.

Av vad som framkommit av Länsstyrelsens beslut framgår att beslutet meddelats av Länsstyrelsens kulturmiljöenhet och primärt varit av, vad som närmast kan beskrivas som, färgarkeologisk och antikvarisk karaktär. Beslutets syfte synes ha varit att bevara byggnadens gamla utförande efter ommålningen. Detta kan särskilt anses framgå av punkten i Länsstyrelsens beslut som anger att den metod som ska användas för arbetet är en som bevarar byggnadsminnets kulturhistoriska värde. Det framkommer inte, annat än genom den ovan redovisade anmärkningen, att anvisningarna kring hur arbetet på fasader skulle genomföras skulle ha grundats på några närmare överväganden om t.ex. byggnadens brandsäkerhet. Av förhören med P.M. och P.B. har vidare framkommit att arbetsmetoden med att använda varmluftspistol för borttagning av färg på svåråtkomliga ytor på t.ex. snickarglädje anses utgöra normal branschpraxis. Ändamålsskäl talar således emot att tolka beslutets innebörd och betydelse på det begränsande sätt som Dina Försäkringar gjort gällande. Det har därmed inte framkommit att Länsstyrelsens beslut jämte målningsbeskrivningen skulle ha inneburit något uttryckligt förbud mot användande av varmluftspistol vid den färgborttagning som genomförts.

Undantagsvillkoret om åsidosättande av myndighetsföreskrift m.m., 4.7.10.

Undantagsvillkoret i Evaldssons ansvarsförsäkring i Dina Försäkringar stadgar att försäkringen inte gäller för skada som orsakats genom åsidosättande av bl.a. myndighets föreskrift. Alldeles oavsett vilken innebörd Länsstyrelsens beslut ska anses ha i detta sammanhang finner hovrätten, i enlighet med vad som anförts ovan, att Dina Försäkringar inte förmått visa att Evaldssons åsidosatt beslutet genom att varmluftspistol använts vid arbetets utförande. Villkoret äger därmed inte tillämplighet.

Undantagsvillkoren om handlande i medvetande om betydande risk för skada eller i övrigt genom grov vårdslöshet eller med uppsåt, 1.9.1. och 4.7.9.

Det är Dina Försäkringar som har bevisbördan för sina påståenden om att försäkringsfallet framkallats genom ageranden som är i strid med försäkringsvillkoren. Det beviskrav som är aktuellt är det som normalt gäller i tvistemål, dvs. att Dina Försäkringar ska styrka att så varit fallet (se t.ex. NJA 1990 s. 93). Enligt de slutsatser som redovisats ovan kan hovrätten inte utgå från de tidigare slutsatser som de redovisats i domen från Stockholms tingsrätt. Försäkringsgivaren ska därför även i förevarande mål visa de omständigheter som innebär att oaktsamheten är att bedöma som grov.

På försäkringsområdet har begreppet grov vårdslöshet getts en mycket restriktiv tillämpning. För att vårdslösheten ska anses som grov krävs att den ska vara av mycket allvarligt slag. Vanligen är det fråga om ett handlande som ligger på gränsen till uppsåtligt förfarande, dvs. som vittnar om en betydande hänsynslöshet eller nonchalans och som medför en avsevärd risk för skada. Inte ens om den handlande har varit medveten om att det förelåg risk för betydande skador behöver dennes handlande bedömas som grovt vårdslöst, utan omständigheterna måste även på annat sätt framstå som särskilt graverande. (Se bl.a. rättsfallet NJA 1992 s. 130, jfr även 4 kap. 5 § försäkringsavtalslagen och prop. 2003/04:150 s. 416.)

Enbart den omständigheten att varmluftspistol använts vid arbetet med borttagande av färg från byggnadens fasad kan, enligt den bedömning som gjorts ovan och särskilt utifrån vad som framkommit av förhören med P.M. och P.B., inte anses ha utgjort ett grovt vårdslöst agerande från Evaldssons sida. Det är inte heller visat att agerandet att använda varmluftspistol skett i strid med vetskap om att det genom metoden funnits en betydande risk för skada. Någon närmare utredning kring hur arbetet med varmluftspistolen gått till och vilka ytor som har behandlats med verktyget har inte redovisats.

Enligt de slutsatser som hovrätten redovisat ovan är utrett att Evaldssons genom sitt agerande vållat skadan genom vårdslöshet. Vårdslösheten har bl.a. bestått i att arbetsledande personal delegerat arbetsuppgifter på ett olämpligt sätt och därefter brustit i sitt ansvar att utöva tillsyn över arbetet. Bolaget har även brustit i att iaktta tillräckliga försiktighetsåtgärder i arbetet. Även den omständigheten att Evaldssons underlåtit att tillämpa regelverket om Heta arbeten påverkar bedömningen av vårdslösheten. Omständigheterna är emellertid inte tillräckligt graverande för att bedöma Evaldssons agerande som grovt vårdslöst eller för att anse det visat att bolaget agerat med sådan vetskap om att det genom agerandet fanns en betydande risk för skada. Inte heller i övrigt har enligt hovrättens mening framkommit omständigheter som föranleder någon annan bedömning.

Undantagsvillkor om åsidosättande av säkerhetsföreskrifter, 4.8. och 4.8.2.1.

Dina Försäkringar har vidare gjort gällande att ansvarsförsäkringen inte gäller med hänvisning till att Evaldssons inte följt de särskilda föreskrifter som gäller enligt försäkringsavtalet (4.8. i de allmänna villkoren samt 4.8.2.1. i särskilda villkor för entreprenörsansvar). Länsförsäkringar har å sin sida invänt att de särskilda föreskrifter som Dina Försäkringar hänfört sig till endast är tillämpliga då försäkringstagaren är byggherre (4.8.2. i särskilda villkor för entreprenörsansvar). Enligt Länsförsäkringar kan Evaldssons inte anses ha varit byggherre i förhållande till Bräcke Diakoni vid utförandet av måleriarbetet, detta med hänvisning till definitionen av begreppet i de allmänna villkoren (avsnitt 6). Det är ostridigt mellan parterna att Evaldssons haft uppdrag att på fastighet tillhörandes Bräcke Diakoni utföra måleriarbeten. Hovrätten, som konstaterar att begreppet byggherre i de allmänna villkor om ansvarsförsäkring mellan Evaldssons och Dina Försäkringar definieras som "den ägare eller brukare av fastighet för vars räkning entreprenad utförs", finner därmed att undantagsvillkoret om åsidosättande om säkerhetsföreskrifter inte är tillämpligt.

Undantagsvillkor om bortfall av försäkringsersättning på grund av tredskodom, 4.9.5.

Länsförsäkringar har inte lagt den av Dina Försäkringar framlagda tredskodomen till grund för talan om direktkrav. Undantagsvillkoret är därför inte tillämpligt.

Direktkravets storlek och avräkning för självrisk

Som hovrätten anfört ovan är ostridigt att Länsförsäkringar på grund av skadan betalt ut i vart fall 25 miljoner kr i försäkringsersättning till Bräcke Diakoni. Länsförsäkringar har vidare visat att Evaldssons har haft att svara mot kravet, i vart fall intill det av Länsförsäkringar yrkade beloppet, 10 miljoner kr (4.4. i de allmänna villkoren). Dina Försäkringar har invänt att Länsförsäkringars krav ska reduceras med den självrisk som Evaldssons har haft att utge på eventuell försäkringsersättning.

När det gäller ersättning som grundas på rätten till direktkrav bestäms ersättningens storlek av de särskilda föreskrifter som kan finnas i försäkringsavtalet, till exempel om självrisk eller begränsning av försäkringsbolagets ansvar upp till visst belopp. Den skadelidande saknar alltså rätt att på grund av bestämmelsen om direktkrav få ersättning till större belopp eller under andra förutsättningar än vad försäkringsavtalet anger (se prop. 2003/04:150 s. 479 f). Från Länsförsäkringars krav ska därmed avdrag göras för självrisk (4.5. i de allmänna villkoren). Parterna är överens om att utfört arbete har utgjort s.k. Heta arbeten. Avdrag för självrisk ska därför göras med 30 procent av skadebeloppet eller högst 10 prisbasbelopp (4.5.1.1. i de allmänna villkoren). Länsförsäkringars krav ska alltså reduceras med 424 000 kr (10 x 42 400 kr, prisbasbeloppet år 2010).

Hovrättens slutsatser i huvudsaken

Sammanfattningsvis har hovrätten alltså funnit att stiftelsen Bräcke Diakoni är berättigat att utfå skadestånd från Evaldssons på grund av att Evaldssons vållat Bräcke Diakoni skada i samband med utförandet av ett beställt arbete på en byggnad. Hovrätten har även funnit att Bräcke Diakoni varit berättigat till försäkringsersättning ur dess försäkring hos Länsförsäkringar. Hovrätten har vidare funnit att Länsförsäkringar, med stöd av direktkravsrätten, har rätt att kräva ersättning ur Evaldssons ansvarsförsäkring hos Dina Försäkringar. Dina Försäkringar har inte förmått visa att undantagsvillkoren i försäkringsavtalet mellan Dina Försäkringar och Evaldssons är uppfyllda. Ersättning enligt försäkringen ska därför utgå med det av Länsförsäkringar yrkade beloppet, med avdrag för självrisk.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut i huvudsaken och förpliktar Dina Försäkring AB att till Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän betala ett kapitalbelopp om 9 576 000 kr, och ränta på beloppet - - -.

Högsta domstolen

Båda parter överklagade hovrättens dom.

Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän yrkade att Dina Försäkring AB skulle förpliktas att betala hela det yrkade kapitalbeloppet om tio miljoner kr och ränta enligt 6 § räntelagen från det datum som yrkats i första hand, dvs. från den 24 april 2012.

Dina yrkade att HD skulle ogilla käromålet.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Agneta Bäcklund, Petter Asp, Malin Bonthron, referent, Christine Lager och Margareta Brattström) meddelade den 22 augusti 2023 följande dom.

SKÄL

Frågorna i HD

1 Målet gäller ansvarsförsäkring och direktkrav från den skadelidandes försäkringsbolag mot ansvarsförsäkringsgivaren när den försäkrade har försatts i konkurs (se 9 kap. 7 § första stycket 2 försäkringsavtalslagen, 2005:104).

2 I en tidigare dom har en talan som väckts av den försäkrade mot ansvarsförsäkringsgivaren ogillats. En fråga som ska prövas är vilken betydelse den tidigare domen har i förhållande till en talan från direktkravställaren mot ansvarsförsäkringsgivaren avseende samma händelse. I målet aktualiseras också frågor om tolkning av villkor om undantag från försäkringen vid grov vårdslöshet respektive medvetet risktagande från den försäkrades sida.

Bakgrund

Branden

3 Målet har sin bakgrund i en brand i en träbyggnad på Mössebergs kurortshotell. I juni 2010 utfördes renoveringsarbeten på byggnaden av Evaldssons i Kvänum AB. Arbetet bestod i att avlägsna gammal färg utvändigt samt därefter utföra ommålning. Hotellet, som ägs av stiftelsen Bräcke Diakoni, är ett byggnadsminne. Av det skälet fanns ett tillstånd från Länsstyrelsen i Västra Götalands län avseende arbetena.

4 Den 23 juni 2010 arbetade en snickare, anställd av Evaldssons främst för att bygga ställningar, med att ta bort färg från byggnaden. Han arbetade ensam efter att ha fått vissa instruktioner av platschefen P.A.D. För att ta bort färgen använde han sig växelvis av en varmluftspistol och en s.k. speedheater. En brand utbröt i byggnaden. Branden gav upphov till brand-, rök- och vattenskador. Skadornas storlek värderades till cirka 25 miljoner kr.

Processen mellan Evaldssons och Dina

5 Bräcke Diakoni hade en företagsförsäkring hos Länsförsäkringar, och försäkringsbolaget bekostade återställandet efter branden. Länsförsäkringar väckte regresstalan mot Evaldssons avseende del av det utbetalade beloppet under påstående att sakskadorna hade orsakats av den anställdes vårdslöshet. Kort därefter återkallade Länsförsäkringar sin talan.

6 Evaldssons hade en ansvarsförsäkring hos Dina. Bolaget väckte talan mot Dina och yrkade, som talan slutligen kom att föras (jfr "Mösseberg I" NJA 2016 s. 737), att försäkringsbolaget skulle betala knappt tio miljoner kr, vilket motsvarade det maximala försäkringsbeloppet enligt ansvarsförsäkringen med avdrag för den självrisk Evaldssons bedömde skulle gälla.

7 Tingsrätten ansåg att vissa undantagsvillkor i försäkringen var tillämpliga på grund av att Evaldssons hade agerat grovt vårdslöst, tagit medvetna risker och agerat i strid med ett känt myndighetsbeslut i samband med det arbete som hade föranlett branden. Vidare kom tingsrätten fram till att Evaldssons inte hade styrkt att bolaget hade lidit någon förmögenhetsskada till följd av branden. Mot denna bakgrund ogillade tingsrätten Evaldssons talan.

8 Hovrätten fastställde tingsrättens domslut på den grunden att Evaldssons inte hade lidit någon skada. Hovrätten prövade inte de bestridandegrunder försäkringsbolaget i övrigt hade åberopat. Hovrättens dom har vunnit laga kraft.

Den nu aktuella rättegången

9 Sedan Evaldssons hade gått i konkurs väckte Länsförsäkringar, med stöd av 9 kap. 7 § första stycket 2 försäkringsavtalslagen, talan mot Dina och yrkade att bolaget skulle betala tio miljoner kr från Evaldssons ansvarsförsäkring till Länsförsäkringar. Inledningsvis uppkom en fråga om den tidigare domen mellan Evaldssons och Dina utgjorde rättegångshinder för Länsförsäkringars talan. I ett beslut som har fått laga kraft har hovrätten kommit fram till att så inte är fallet.

10 Tingsrätten, som ansåg att den tidigare tingsrättsdomen hade bevisverkan i den nu aktuella rättegången, kom fram till att Evaldssons hade agerat grovt vårdslöst, tagit medvetna risker och agerat i strid med ett känt myndighetsbeslut och att detta medförde att ansvarsförsäkringen inte gällde. Tingsrätten ogillade därför Länsförsäkringars talan.

11 Hovrätten har ansett att den tidigare tingsrättsdomen endast har en begränsad bevisverkan för den prövning som nu är aktuell. Hovrätten har kommit fram till att Bräcke Diakoni haft rätt till skadestånd från Evaldssons och till försäkringsersättning från Länsförsäkringar, att Länsförsäkringar med stöd av direktkravsrätten har rätt att kräva ersättning från Dina och att Dina inte har förmått visa att något av undantagsvillkoren i försäkringsavtalet mellan Dina och Evaldssons är uppfyllt. Hovrätten har utifrån dessa bedömningar bifallit Länsförsäkringars talan med den justeringen att avdrag för självrisk gjorts från kapitalbeloppet och att startdatum för dröjsmålsränta bestämts enligt Länsförsäkringars andrahandsyrkande.

Direktkravsrätt vid den försäkrades konkurs

12 En ansvarsförsäkring ger den försäkrade skydd mot skadeståndsansvar. Skyddets omfattning regleras av lag och tillämpliga försäkringsvillkor. Den försäkrades rätt till försäkringsersättning förutsätter i princip ett däremot svarande ansvar mot en skadelidande tredje man.

13 I vissa situationer har en skadelidande rätt att ställa direktkrav mot en ansvarsförsäkringsgivare. En sådan situation är när den försäkrade har gått i konkurs (se 9 kap. 7 § första stycket 2 försäkringsavtalslagen).

14 När ett försäkringsbolag har betalat ersättning för en skada inträder bolaget i den skadelidandes rätt att rikta direktkrav mot skadevållarens ansvarsförsäkringsgivare (se "Lunneviskolan" NJA 2013 s. 233).

15 Ändamålet med regleringen om direktkravsrätt är att i vissa utpekade situationer - däribland den försäkrades konkurs - trygga den skadelidandes rätt till ersättning (jfr prop. 2003/04:150 s. 230).

16 Enligt 1927 års försäkringsavtalslag hade den skadelidande vid den försäkrades konkurs rätt att från konkursboet få den försäkrades fordran på försäkringsersättning överlåten på sig. Någon sådan formell fordringsöverlåtelse krävs inte enligt dagens reglering. Trots denna skillnad avseende lagens konstruktion gäller att direktkravsrätten i försäkringsavtalslagen i princip är härledd från den försäkrades rätt som om den vore förvärvad. Huvudregeln beträffande direktkravsrätt vid den försäkrades konkurs är att den skadelidande inte kommer i vare sig bättre eller sämre läge än den försäkrade. Den skadelidande får den rätt till försäkringsersättning som avtalet ger den försäkrade, varken mer eller mindre, om något annat inte följer av lagen eller försäkringsvillkoren. (Se "Cremonas ansvarsförsäkring" NJA 2017 s. 601 p. 6-10.)

17 En följd av den beskrivna utgångspunkten för direktkravsrätt vid den försäkrades konkurs, är att rättighetsförlust på den försäkrades sida träffar även den skadelidandes rätt, om inte något annat framgår av lagen eller försäkringsvillkoren. I linje med detta resonemang har t.ex. en ansvarsförsäkringsgivare fått åberopa mot en skadelidande att den försäkrade inte hade iakttagit ett i försäkringsavtalet föreskrivet villkor om att anspråk på försäkringsersättning måste anmälas inom viss tid. (Se "Cremonas ansvarsförsäkring" p. 15-25.)

Betydelsen av en tidigare dom

Rättskraft

18 Som angetts i det föregående är huvudregeln beträffande direktkravsrätt vid den försäkrades konkurs att den skadelidande såvitt gäller rätten enligt försäkringsavtalet inte kommer i vare sig bättre eller sämre läge än den försäkrade. En fråga är vilken betydelse denna utgångspunkt har vid tillämpningen av reglerna om rättskraft.

19 En lagakraftvunnen dom har rättskraft såvitt avser den sak som talan avsett. Rättskraften innebär bl.a. att den sak som har avgjorts genom domen inte kan bli föremål för prövning i en ny rättegång (se 17 kap. 11 § tredje stycket RB). Domen utgör alltså processhinder i en senare process; den har då s.k. negativ rättskraft (res judicata).

20 Rättskraften kan också innebära att den dom där saken är prövad får bindande verkan i en annan rättegång där den fråga som tidigare prövats har betydelse för utgången, s.k. positiv rättskraft (prejudiciell betydelse). I princip är rättskraften begränsad till den rättsföljd som har gjorts gällande i målet. Det innebär bl.a. att det huvudsakligen är fastställelsedomar som tillmäts prejudiciell betydelse.

21 Rättskraften är som huvudregel begränsad till parterna men undantag finns. Det huvudsakliga undantaget från denna regel är när den förändring av tredje mans rättsställning som rättskraften skulle medföra också hade kunnat inträda genom utövande av förfoganderätten över tvisteföremålet, t.ex. genom ett avtal mellan parterna i tvisten. Tredje man kan alltså träffas av en doms rättskraft om och i den utsträckning han eller hon skulle ha varit bunden av ett civilrättsligt förfogande över det omtvistade rättsförhållandet av en part eller båda parter i den tvist som domen avser. Ett utflöde av samma princip är att rättskraften hos en dom kan omfatta tredje man, när denne efter domen succederat i ena partens rättsställning. (Jfr "Panträtten i Nacka Kummelnäs" NJA 2021 s. 118 p. 7, 8 och 10 med hänvisningar.)

22 Rättskraften hos tvistemålsdomar i förhållande till tredje man följer således vanligen den civilrättsliga förfoganderätten. Frågan är om detta bör innebära att rättskraften hos en tidigare dom mellan den försäkrade och ansvarsförsäkringsgivaren ska gälla även mot den skadelidande. Att direktkravsrätten som utgångspunkt är en härledd rätt (se p. 16 och 17) talar för att så skulle vara fallet. Det är emellertid fråga om just en utgångspunkt, vilket innebär att det inte är givet att man ska se likadant på rättskraftsfrågan vid direktkravsrätt som i fall av fordringsöverlåtelse.

23 Det finns skillnader mellan en direktkravställare och den som i andra situationer övertar en fordran. En framträdande skillnad är att direktkravsrätt tillkommer någon som är skadelidande (jfr p. 15) och att rätten uppkommer i vissa i lagen angivna situationer - t.ex. den försäkrades konkurs - som inträffar vid en tidpunkt som direktkravställaren inte kunnat välja.

24 En tidigare dom mellan den försäkrade och ansvarsförsäkringsgivaren kommer typiskt sett att aktualiseras därför att ansvarsförsäkringsgivaren har nekat att betala ut ersättning. Juridiskt sett uppstår i de fallen en förhållandevis komplicerad situation. För att den försäkrade ska få ut ersättning som kan betalas till den skadelidande, behöver han eller hon driva en process mot ansvarsförsäkringsgivaren och måste då bevisa att skadeståndsskyldighet föreligger, vanligen därför att den försäkrade agerat vårdslöst, men inte grovt vårdslöst (jfr p. 30), mot den skadelidande. Situationen kompliceras ytterligare av regleringen i 9 kap. 8 § försäkringsavtalslagen som kan leda till dubbel betalningsskyldighet. Om ansvarsförsäkringsgivaren skulle bli skyldig att utge ersättning till den försäkrade kan ansvarsförsäkringsgivaren, efter att ha betalat, bli skyldig att också ersätta den skadelidande om denne inte kan få ut skadeståndet från den försäkrade.

25 Vidare innehåller ansvarsförsäkringar ofta villkor om att den försäkrade förlorar rätten till ersättning om denne utan tillstånd från försäkringsgivaren gör upp med den skadelidande utom rätta, medger dennes talan eller genom passivitet får en tredskodom mot sig. Detta leder många gånger till att det måste bli en process även mellan den skadelidande och den försäkrade, i vilken den försäkrade - i lojalitet med försäkringsgivaren - kan behöva hävda att denne inte agerat ens vårdslöst. Bilden kompliceras ytterligare om den försäkrade går i konkurs och den skadelidande kommer in som direktkravställare.

26 Det är en sak att direktkravställaren i den angivna situationen bör vara bunden av civilrättsligt bindande åtgärder som den försäkrade har vidtagit, och det även om dessa vidtagits medan en rättegång pågår. De skillnader som finns mellan direktkravställaren och den som i ett annat fall övertar en fordran (se p. 23) tillsammans med den processuella komplexitet som uppstår (se p. 24 och 25) medför emellertid att det skulle föra för långt att därutöver låta direktkravställaren i rättskraftshänseende träffas av effekter av den försäkrades tidigare processföring. Även ändamålet med regleringen om direktkravsrätt (se p. 15) talar mot att ge en dom mellan den försäkrade och ansvarsförsäkringsgivaren sådana effekter. Den tidigare domens betydelse bör därför i denna typ av situationer inskränka sig till den s.k. bevisverkan som domen kan bedömas ha (se vidare p. 27-29).

Bevisverkan

27 När en dom saknar rättskraftsverkningar och därför inte är bindande vid en efterföljande rättegång kan det finnas situationer där domen i stället har vad som brukar kallas bevisverkan. Detta innebär att domen kan tillmätas betydelse i den senare rättegången. Domstolen måste emellertid i den senare rättegången alltid göra en egen bedömning av vad som hänt och vilken rättslig betydelse detta har. Det är alltså inte fråga om att den tidigare domen skulle vara rättsligt bindande i den senare rättegången. (Jfr "Rättskraft och bevisverkan" NJA 2015 s. 141 p. 11, 12, 19 och 20 och "Layer Cake" NJA 2015 s. 346 p. 10.)

28 Domens bevisverkan avser i första hand vilka omständigheter som kan anses vara bevisade; i den senare processen kan rätten då ta intryck av hur olika sakfrågor och därmed sammanhängande bevisfrågor har bedömts. Av betydelse kan typiskt sett vara att bevisningen var färskare vid den tidigare bedömningen (jfr "Rättskraft och bevisverkan" p. 12).

29 Det kan förekomma att rätten i den senare rättegången också tar intryck av den bedömning som tidigare har gjorts av rättsfrågor som aktualiseras. Detta är emellertid inte något som på ett principiellt plan skiljer sig från fall där rätten tar intryck av vad som skrivits i ett mål som saknar koppling till det mål som den har framför sig, eller av vad som skrivits i doktrinen.

Undantag från försäkringsskydd vid grov vårdslöshet eller medvetet risktagande

Försäkringsavtalslagens reglering

30 Enligt försäkringsavtalslagen gäller vid företagsförsäkring att försäkringsbolaget är fritt från ansvar mot en försäkrad som har framkallat ett försäkringsfall uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Detsamma gäller om den försäkrade annars måste antas ha handlat eller underlåtit att handla i vetskap om att detta innebar en betydande risk för att skadan skulle inträffa. I försäkringsavtalet får föreskrivas att bestämmelserna ska tilllämpas också vid annan vårdslöshet. (Se 8 kap. 11 § första och tredje styckena.)

Grov vårdslöshet

31 Begreppet grov vårdslöshet är inte preciserat i försäkringsavtalslagen. Avsikten är att det ska ges samma innehåll som annars på försäkringsrättens område (se prop. 2003/04:150 s. 415 f.). Traditionellt sett har på det området krävts att en vårdslöshet är av mycket allvarligt slag för att den ska betecknas som grov. Främst har det handlat om fall som ligger nära det uppsåtliga handlandet; det har krävts att det är fråga om en betydande hänsynslöshet eller nonchalans som medför en avsevärd risk för skada. (Jfr "Mariefreds skola" NJA 1992 s. 130.)

32 Vanligen kommer det att krävas att det är fråga om medveten vårdslöshet för att den ska anses som grov. Även omedveten vårdslöshet kan dock i vissa fall utgöra grov vårdslöshet (jfr "Cigarrettfimpen" NJA 1962 s. 281 och Bertil Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, version 5, 2023, JUNO, Norstedts Juridik, kommentarerna till 4 kap. 5 § och 8 kap. 11 § försäkringsavtalslagen). Det förutsätter då att avvikelsen från vad som kan bedömas som aktsamt är påtaglig och att skadevållaren haft möjlighet att inse risken för skada.

Medvetet risktagande

33 Som framgått anges i lagen att försäkringsgivaren är fri från ansvar även i fall då den försäkrade måste antas ha handlat eller underlåtit att handla i vetskap om att förhållandet innebar en betydande risk för att skadan skulle inträffa. Ett sådant agerande kan innebära att han eller hon har varit grovt vårdslös, men det är alltså inte en förutsättning för ansvarsfrihet att en sådan kvalificering av vårdslösheten kan göras. (Jfr a. prop. s. 416.)

Handlande inom ramen för yrkesmässig verksamhet

34 Även på skadeståndsrättens område ställs höga krav för att en vårdslöshet ska betecknas som grov. Vid bedömningen har det i rättspraxis beaktats att det aktuella handlandet ägt rum inom ramen för yrkesmässig verksamhet. (Se "Skärbrännaren" NJA 1996 s. 118.) Det finns anledning att göra bedömningen på motsvarande sätt när frågan uppkommer vid tolkningen av ett undantagsvillkor i en ansvarsförsäkring och det är ett företag som är försäkringstagare.

Situationen när ett avtalsvillkor i försäkringsavtalet avviker från lagen

35 Försäkringsavtalslagens bestämmelser är i viss utsträckning tvingande till förmån för bl.a. försäkringstagaren (se 1 kap. 6 §). Lagen ställer dock inte upp något hinder mot att genom försäkringsavtalets villkor avvika från vad som anges i lagen till nackdel för försäkringsgivaren. Om så sker kan villkorets innebörd i den delen inte bestämmas genom en tolkning av lagen och dess förarbeten.

36 Tolkningen får i stället utföras på samma sätt som generellt gäller avseende villkor i försäkringsavtal av standardkaraktär. Utgångspunkten är villkorets ordalydelse. När ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar, liksom när ordalydelsen inte ger något besked alls, kan ledning sökas i systematiken och de övriga försäkringsvillkoren. Också andra faktorer kan ha betydelse, exempelvis villkorets syfte i den mån ett sådant går att utröna och vad som sakligt sett är en förnuftig och rimlig reglering. (Jfr "Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen" NJA 2018 s. 834 p. 10 med där gjorda hänvisningar.)

Bedömningen i detta fall

Utgångspunkter för prövningen

37 Betydelsen av de tidigare domarna mellan Evaldssons och Dina begränsar sig till deras eventuella bevisverkan (se p. 26).

38 På de skäl som hovrätten i nu aktuellt mål har angett bedömer HD att Evaldssons har ådragit sig skadeståndsskyldighet mot Bräcke Diakoni, att Bräcke Diakoni haft rätt till den försäkringsersättning som Länsförsäkringar har betalat ut och att Länsförsäkringars krav mot Dina inte är preskriberat.

Händelseförloppet

39 Parterna är i denna tvist överens om att det arbete som utfördes den aktuella dagen var av ett sådant slag att det träffas av Brandskyddsföreningens säkerhetsföreskrifter för "Heta arbeten". Även i övrigt är det i stor utsträckning ostridigt mellan parterna vad som rent faktiskt har hänt. I den mån så inte är fallet har det inte framkommit något i nu aktuell process som ger anledning att se annorlunda på vilka omständigheter som ska läggas till grund för den bedömning som ska göras än vad som anges i den tidigare tingsrättsdomen i målet mellan Evaldssons och Dina.

40 Det innebär såvitt gäller själva händelseförloppet följande. Inga av de säkerhetsåtgärder som anges i säkerhetsföreskrifterna för "Heta arbeten" och som var adekvata för situationen vidtogs. Den snickare som utförde arbetet saknade utbildning för uppgiften och han arbetade ensam. Det fanns inte någon som utövade tillsyn över arbetet och inte heller någon som agerade brandvakt. Det vidtogs inga andra säkerhetsåtgärder av relevans. Arbetet utfördes på en ålderstigen träbyggnad där fasaden hade sprickor och håligheter, vilket måste anses öka risken för brand vid den typ av arbete som utfördes. Arbetet utfördes växelvis med speedheater och varmluftspistol. Det senare verktyget alstrar betydligt högre värme än en speedheater. I den måleribeskrivning som bifogats länsstyrelsens tillstånd till arbetena angavs att speedheater skulle användas för borttagning av färg. Något förbud mot användning av varmluftspistol fanns dock inte intaget i beskrivningen.

Identifikation

41 Det handlande som är av relevans vid bedömningen av frågorna om medvetet risktagande respektive grov vårdslöshet är det handlande som kan tillskrivas Evaldssons till följd av agerande av bolaget som sådant eller av dess verkställande direktör F.E. eller platschefen P.A.D. (jfr 8 kap. 14 § försäkringsavtalslagen).

Medvetet risktagande

42 Enligt punkt 4.7.9 i försäkringsavtalet gäller inte försäkringen om den försäkrade har handlat eller underlåtit att handla i medvetande om att detta innebar betydande risk för att skada skulle inträffa. Villkorets ordalydelse avviker från motsvarande bestämmelse i försäkringsavtalslagen på så sätt att det inte anges att försäkringstagaren "måste antas" ha handlat eller underlåtit att handla i sådant medvetande. Villkoret kan därmed inte utan vidare ges samma innebörd som den i många delar likalydande lagbestämmelsen i 8 kap. 11 § försäkringsavtalslagen har (se p. 35).

43 Enligt villkorets ordalydelse gäller undantaget endast fall där det står klart att den försäkrade tagit en medveten risk. Ordalydelsen ger inte utrymme för olika tolkningar. Det saknas därför anledning att avvika från ordalydelsen vid tolkningen. Det är därmed inte tillräckligt att situationen i och för sig var sådan att Evaldssons måste antas ha förstått att det fanns en betydande brandrisk. I stället krävs att det står klart att bolaget, genom relevanta personer (se p. 41), faktiskt förstod att så var fallet. Utredningen i målet utvisar inte att F.E. eller P.A.D. faktiskt förstod att det fanns en betydande risk för skada till följd av hur arbetet hade anordnats och utfördes. Undantagsvillkoret avseende medvetet risktagande är således inte tillämpligt.

Grov vårdslöshet

44 Enligt såväl försäkringsavtalslagen som försäkringsvillkoren gäller att ansvarsförsäkringsgivaren är fri från ansvar gentemot den försäkrade om denne har orsakat skadan genom grov vårdslöshet. Vad gäller den bedömningen anser HD till att börja med att länsstyrelsens beslut med tillhörande måleribeskrivning inte tog sikte på frågan om brandsäkerhet, utan var utformat utifrån färgarkeologiska och antikvariska överväganden. Den indikation om brandrisk som finns i beskrivningen är det som anges om risk för att fasaden bränns vid arbete med speedheater om tillräckligt avstånd inte hålls. Det går dock inte att av den skrivningen dra slutsatsen att det av brandsäkerhetsskäl skulle vara uteslutet att använda varmluftspistol. Användandet av varmluftspistol kan därför inte på den grunden att det avviker från länsstyrelsens beslut anses vara grovt vårdslöst.

45 I den nu aktuella processen finns en relativt omfattande utredning om lämpligheten i sig av att använda varmluftspistol vid arbetets utförande. I brandutredningen anges att det är direkt olämpligt att använda varmluftspistol på gamla träfasader där en punktuppvärmning sker med högt gradantal som följd. Av förhören med P.M. och P.B. framgår emellertid att det får anses utgöra branschpraxis att använda varmluftspistol för borttagning av färg på svåråtkomliga ytor som t.ex. den typ av snickarglädje som funnits på Mössebergs hotellbyggnad; en speedheater är, på grund av sin konstruktion, inte användbar på den typen av detaljer och enbart manuell skrapning är inte något realistiskt alternativ. Båda vittnena har ansett att varmluftspistol är det redskap som är möjligt att använda för den typen av arbeten men de har också framhållit att det då är viktigt att använda verktyget på korrekt sätt.

46 Mot bakgrund av det anförda bedömer HD att det inte varit olämpligt i sig att använda varmluftspistol vid det aktuella arbetet. Det avgörande för frågan om grov vårdslöshet är i stället de närmare omständigheterna runt detta arbete.

47 Att använda varmluftspistol för färgborttagning på en byggnad av den karaktär det varit fråga om får anses innebära en mycket stor risk för brand om arbetet inte utförs på korrekt sätt. Av betydelse för bedömningen blir därför om Evaldssons genom F.E. och P.A.D. vidtog rimliga säkerhetsåtgärder för att i möjligaste mån minska risken för brand. Det har bolaget inte gjort. I stället har arbetet anförtrotts en anställd snickare som inte hade utbildning för eller erfarenhet av att använda varmluftspistol för färgborttagning på den typ av objekt det var fråga om. Han hade inte heller någon utbildning avseende säkerhetsföreskrifterna för "Heta arbeten". Ytterligare ska beaktas att det inte anordnades någon tillsyn över arbetet, t.ex. från en mer erfaren kollega.

48 Bolaget har vidare inte vidtagit några mer konkreta åtgärder för att minska risken för att brand skulle uppstå eller för att möjliggöra en snabb släckning om behov av det ändå skulle uppkomma. Av de åtgärder som anges på den kontrollista som finns i säkerhetsföreskrifterna för "Heta arbeten" framstår flera som relevanta i detta fall, särskilt åtgärderna att avdela en person som brandvakt vid arbetet, att täta, kontrollera eller skydda springor och hål m.m. i fasaden och att se till att godkänd, fungerande och tillräcklig släckutrustning finns tillgänglig för omedelbar släckinsats. Ingen av dessa åtgärder vidtogs.

49 Enligt HD:s bedömning har arbetet utförts på ett sådant sätt att det, särskilt med beaktande av att det varit fråga om arbete som utförts inom ramen för en yrkesmässig verksamhet (se p. 34), måste anses ha varit fråga om grov vårdslöshet.

Slutsats

50 Undantagsvillkoret avseende grov vårdslöshet är tillämpligt och försäkringen gäller därför inte.

51 Hovrättens dom ska således ändras och Länsförsäkringars talan ogillas i dess helhet. Vid denna bedömning saknas skäl att gå in på Dinas övriga bestridandegrunder.

DOMSLUT

Med ändring av hovrättens dom ogillar HD Länsförsäkringar Göteborg och Bohusläns talan.