lagen.
Högsta domstolen

Den tyska rättshjälpsansökan (NJA 2024 s. 238)

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2024-04-04
Målnummer
Ö 4690-23
Löpnummer
NJA 2024:21

Källa

Sökord Litispendens · Avvisning · Behörighet · Domsrätt · Underhåll · Underhållsskyldighet · Vilandeförklaring

Litispendens och EU:s underhållsförordning.

H.F. framställde vid Eskilstuna tingsrätt yrkanden om fastställande av underhållsbidrag för sin son B.B.S:s räkning.

B.B.S. yrkade att tingsrätten skulle avvisa H.F:s talan om underhållsbidrag på den grunden att det redan pågick en process om samma sak vid tysk domstol. B.B.S. bestred H.F:s påstående om svensk domstols, i detta fall Eskilstuna tingsrätts, behörighet att pröva frågan om fastställelse av underhåll. Han anförde vidare att tysk domstol var behörig och att tysk lag skulle tillämpas.

H.F. bestred B.B.S:s avvisningsyrkande, att tysk domstol var behörig samt att tysk lag skulle tillämpas i fråga om underhållsbidragets beräkning. Som skäl för bestridandet av avvisningsyrkandet anförde han i huvudsak att någon stämningstalan i underhållsfrågan inte hade väckts vid tysk domstol.

Tingsrätten (rådmannen Lars Magnusson) avvisade käromålet i beslut den 11 april 2023.

Enligt 13 kap. 6 § RB föreligger rättegångshinder, litispendens, om en talan väcks när det redan pågår en rättegång mellan parterna om samma sak. Rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (underhållsförordningen), reglerar vad som gäller vid processer om underhållsskyldighet i Europeiska unionens medlemsstater.

Enligt artikel 9 a) underhållsförordningen ska talan anses ha väckts vid en domstol när stämningsansökan eller motsvarande handling har ingivits till domstolen. Artikel 12 i underhållsförordningen stadgar att för det fall talan väcks vid domstolar i olika medlemsstater rörande samma sak och målen gäller samma parter, ska varje domstol utom den vid vilken talan först väckts självmant låta handläggningen av målet vila till dess att det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig (p. 1). När det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig, ska övriga domstolar självmant avvisa talan till förmån för den domstolen (p. 2).

Av vad som framkommit av handlingarna i målet kan följande konstateras. B.B.S. har den 17 december 2021 lämnat in en ansökan om rättshjälpsbiträde bilagd med en preliminär stämningsansökan till Amtsgericht Schleswig (den tyska domstolen). Det är tvistigt mellan parterna huruvida B.B.S:s ansökan utgör en sådan motsvarande handling som avses i artikel 9 a) underhållsförordningen, vilket således är den fråga tingsrätten har att pröva inledningsvis.

H.F. har blivit delgiven B.B.S:s rättshjälpsansökan, med bilagd preliminär stämningsansökan, innan H.F. väckt talan i svensk domstol. B.B.S:s ansökan utgör inte endast en rättshjälpsansökan, utan innefattar även ett utkast till B.B.S:s talan om underhållsbidrag. Hans ansökan har därmed en betydande koppling till huvudförfarandet. H.F. har genom delfåendet av B.B.S:s ansökan fått kännedom om dels ett stundande domstolsförfarande, dels de väsentliga delarna av tvisten. B.B.S:s ansökan får således anses ha innehållit information som möjliggjort för H.F. att ingripa med en egen ansökan hos tingsrätten, avseende samma parter och samma sak, och därigenom försöka förhindra ett förfarande i tysk domstol. Mot bakgrund av det ovan anförda bedömer tingsrätten att B.B.S:s ansökan utgör en sådan motsvarande handling som avses i artikel 9 a) underhållsförordningen.

Handläggningen av det tyska målet är vilandeförklarad, vilket medför att tingsrätten ska pröva sin behörighet enligt artikel 12 underhållsförordningen. B.B.S:s ansökan om rättshjälp, med bilagd preliminär stämningsansökan, inkom den 17 december 2021 till den tyska domstolen och bedöms utgöra en sådan motsvarande handling som avses i artikel 9 a) underhållsförordningen. H.F. inkom till tingsrätten med ansökan om stämning den 31 januari 2022. Såvitt framkommit av handlingarna i målet kan det konstateras att enligt artikel 12 underhållsförordningen är tingsrätten inte behörig domstol på grund av litispendens. H.F:s talan ska därför avvisas till förmån för Amtsgericht Schleswig, som är den domstol vid vilken talan först väckts och som därmed är behörig domstol.

H.F. överklagade tingsrättens beslut i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle förklara att Eskilstuna tingsrätt var behörig att pröva målet och återförvisa målet dit för fortsatt handläggning. Därutöver begärde han att hovrätten skulle inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen.

Hovrätten (hovrättsråden Kerstin Elserth och Daniel Thorsell samt tf. hovrättsassessorn Matilda Ahlberg, referent) anförde följande i beslut den 12 juni 2023.

Hovrätten konstaterar till en början att det framgår av artikel 3.a underhållsförordningen att tysk domstol i och för sig är behörig att pröva frågan om underhållsbidrag. Hovrätten ansluter sig i övrigt till tingsrättens bedömningar. Det som förekommit i hovrätten föranleder inte någon annan slutsats. Överklagandet ska därför avslås i sin helhet.

1 Hovrätten ger prövningstillstånd.

2 Hovrätten, som inte finner skäl att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen, avslår överklagandet.

H.F. överklagade och yrkade att HD skulle inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen samt förklara att tingsrätten var behörig och återförvisa målet dit för fortsatt handläggning.

B.B.S:s bestred att ett förhandsavgörande skulle inhämtas och motsatte sig att hovrättens beslut ändrades. För det fall målet återförvisades begärde han att HD skulle ta ställning för att målet vilandeförklarades.

Målet avgjorde efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Norah Lind, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

1 H.F. är far till B.B.S., född 2007. Det finns sedan tidigare ett avtal om att H.F. ska betala underhåll till B.B.S. H.F. bor i Tyskland och B.B.S. i Sverige.

2 B.B.S. lämnade den 17 december 2021 in en ansökan om rättshjälp till en tysk domstol i första instans, Amtsgericht Schleswig. Till ansökan bifogades en preliminär stämningsansökan med yrkande om att H.F. skulle betala visst underhållsbidrag.

3 H.F. lämnade den 31 januari 2022 å sin sida in en ansökan om stämning till Eskilstuna tingsrätt, i vilken han yrkade att underhållsbidrag till B.B.S. skulle fastställas till visst belopp.

4 Amtsgericht Schleswig beslutade den 29 mars 2022 att avslå ansökan om rättshjälp. Beslutet överklagades och delstatsdomstolen Oberlandesgericht Schleswig-Holstein beviljade rättshjälp. Delstatsdomstolen uttalade vidare att det är oklart om de ingivna handlingarna ska anses innebära att en talan är väckt enligt EU:s underhållsförordning. Domstolen konstaterade att den tyska internationella behörigheten måste fastställas i huvudförfarandet.

5 Eskilstuna tingsrätt avvisade därefter H.F:s talan med hänvisning till det i Tyskland inledda förfarandet. Enligt tingsrätten är det den tyska domstolen och inte svensk domstol som är behörig att pröva underhållsfrågan. Hovrätten har avslagit H.F:s överklagande.

6 Enligt H.F. är målet i Tyskland vilandeförklarat.

7 Frågan i HD är hur en svensk domstol ska förfara när mål om underhåll mellan samma parter har aktualiserats både vid den domstolen och vid en domstol i annan medlemsstat i EU.

8 I EU:s underhållsförordning finns bestämmelser om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar och samarbete inom unionen[1].

9 Domstolar i olika medlemsstater kan i ett och samma fall vara behöriga att pröva frågan om underhåll (se artikel 3–8). Behörigheten kan grundas bland annat på svarandens hemvist (artikel 3 a) och på den underhållsberättigades hemvist (artikel 3 b). Detta innebär att parterna med stöd av underhållsförordningen kan väcka talan om samma sak i mer än en medlemsstat. Regler om litispendens finns därför i underhållsförordningen. Vilken domstol som är internationellt behörig kan ha betydelse för vilken materiell lagstiftning som ska tillämpas på underhållsskyldigheten.

10 Enligt underhållsförordningen gäller att om talan väcks vid domstolar i olika medlemsstater rörande samma sak och målen gäller samma parter, ska varje domstol utom den vid vilken talan först väckts självmant låta handläggningen av målet vila till dess att det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig (artikel 12.1). När det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig, ska övriga domstolar självmant avvisa talan till förmån för den domstolen (artikel 12.2).

11 En talan anses väckt när en stämningsansökan eller motsvarande handling har ingetts till domstolen, förutsatt att käranden sedan inte har underlåtit att vidta de mått och steg som denne var skyldig att vidta för att få delgivningen av svaranden verkställd (artikel 9 a). Om delgivning av handlingen ska göras innan handlingen ges in till domstolen, anses talan väckt när den tas emot av den myndighet som är ansvarig för delgivning, förutsatt att käranden sedan inte har underlåtit att vidta de mått och steg som denne var skyldig att vidta för att få handlingen ingiven till domstolen (artikel 9 b).

12 Liknande bestämmelser om litispendens finns i ett antal andra EU-förordningar på den internationella privaträttens område (se artikel 17 i arvsförordningen[2], artikel 29 i Bryssel I-förordningen[3], artikel 17 i förordningen om makars förmögenhetsförhållanden[4], artikel 17 i förordningen om registrerade partners förmögenhetsförhållanden[5] och artikel 20 i Bryssel II-förordningen[6]).

13 Samtliga dessa regler syftar i första hand till att undvika konkurrerande förfaranden men lika viktigt är att det inte uppstår en situation där ingen domstol anser sig vara behörig. För att minimera denna risk föreskrivs en ordning där ett senare inkommet mål ska vila och sedan, när det har fastställts att den domstol till vilken målet först kom in är behörig, avvisas. Skulle den första domstolen i stället finna att den inte är behörig, kan målets handläggning fortsätta i den andra domstolen.

14 Det står mot denna bakgrund klart att artikeln om litispendens i underhållsförordningen har den innebörden att frågan om behörighet för den domstol där talan först aktualiserades – innefattande bedömningen av frågan om och när talan anses väckt där – ska prövas av den domstolen i enlighet med dess processuella ordning. I väntan på detta ska handläggningen av målet i den andra domstolen vila. ( Jfr om motsvarande regler EU-domstolens dom den 6 oktober 2015 i mål A v B, C-489/14, EU:C:2015:654.)

15 Det nu sagda gäller även om målet är vilandeförklarat i den domstol där det först aktualiserades. Skulle det finnas behov av att reda ut något gällande målets handläggning, finns det inom unionen kontaktpunkter för rättsligt samarbete.

16 B.B.S:s ansökan om rättshjälp och den preliminära stämningsansökan lämnades in till den tyska domstolen innan ansökan om stämning inkom till Eskilstuna tingsrätt.

17 Av handlingarna framgår att tysk domstol ännu inte har prövat sin behörighet (se p. 4).

18 Enligt artikel 12.1 i underhållsförordningen ska den svenska domstolen under sådana omständigheter låta handläggningen av sitt mål vila i väntan på att den tyska domstolen har avgjort frågan om sin behörighet. Det ankommer alltså inte på den svenska domstolen att pröva om den tyska domstolen är behörig eller inte.

19 Det har därmed inte funnits grund i underhållsförordningen för att avvisa H.F:s talan. Avvisningsbeslutet ska därför upphävas och målet återlämnas till tingsrätten.

20 I målet har inte uppkommit någon sådan fråga som föranleder tvivel om tolkningen av unionsrätten och som gör det nödvändigt att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen för att döma i saken. Yrkandet om detta ska därför avslås.

HD meddelar prövningstillstånd.

HD avslår yrkandet om att det ska inhämtas ett förhandsavgörande från EU-domstolen.

HD ändrar hovrättens beslut och upphäver tingsrättens avvisningsbeslut samt återlämnar målet till tingsrätten.

HD ( justitieråden Anders Eka, Dag Mattsson, referent, Stefan Johansson, Malin Bonthron och Anders Perklev) meddelade den 4 april 2024 beslut i enlighet med betänkandet.

[1] Rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet.

[2] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg.

[3] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning).

[4] Rådets förordning (EU) 2016/1103 av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden.

[5] Rådets förordning (EU) 2016/1104 av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap.

[6] Rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (omarbetning).