Det uteblivna umgänget (NJA 2024 s. 480)

Sökord Vårdnad · Umgänge med barn · Barnets bästa

Fråga om överflyttande av vårdnaden i en situation då vårdnadshavaren inte har tillgodosett barnets rätt till umgänge med den andra föräldern.

A.M. förde vid Stockholms tingsrätt den talan mot A.W. som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Ann-Sofie Bodin) anförde i dom den 7 juni 2022 följande.

A.M. och A.W. träffades i Syrien år 2004 och gifte sig år 2012. Parterna har tillsammans barnen J., född i oktober 2013, och T., född i januari 2015. Parterna separerade våren 2015. Örebro tingsrätt dömde till äktenskapsskillnad mellan parterna den 18 maj 2016. A.W. har ensam vårdnad om barnen. A.W. och barnen har skyddade personuppgifter.

Frågor om vårdnad och umgänge har tidigare prövats av Örebro tingsrätt år 2016 – – – och av Stockholms tingsrätt år 2018 – – – och år 2020 – – –. Tingsrätten beslutade i dom den 13 januari 2020 att T. skulle ha rätt till umgänge med A.M. i närvaro av umgängesstöd tre timmar var tredje vecka i Skellefteå kommuns lokaler. Umgänget skulle utvärderas efter fem gånger. Tingsrätten fastställde inte något umgänge mellan A.M. och J. men uteslöt inte att ett umgänge kunde vara till J:s bästa längre fram.

A.M. väckte i juli 2020 talan i nu aktuellt mål och yrkade att J. och T. skulle ha rätt till visst umgänge med honom. Yrkandena framställdes även interimistiskt. Efter att parterna träffat en samförståndslösning beslutade tingsrätten interimistiskt den 6 november 2020, i enlighet med parternas överenskommelse, att J. och T. under sex månaders tid skulle ha rätt till umgänge med A.M. i närvaro av umgängesstöd under tre timmar var tredje söndag i – – – Familjecentral i Skellefteå kommun, med början den 15 november 2020. Visst umgänge med umgängesstöd enligt beslutet har kommit till stånd, dock under våren och sommaren 2021.

Tingsrätten beslutade interimistiskt den 20 september 2021 att J. och T. skulle ha rätt till umgänge med A.M. under tre timmar var tredje söndag i Skellefteå kommun med början den 26 september 2021. Umgänget skulle ske i närvaro av umgängesstöd och pågå vid fem tillfällen, dock längst till den 26 december 2021. Tingsrätten beslutade också att inhämta en umgängesutredning. A.W. överklagade tingsrättens beslut men hovrätten gav inte prövningstillstånd. Något umgänge enligt beslutet har inte kommit till stånd.

I interimistiskt beslut den 25 januari 2022 förordnade tingsrätten att J. och T. inte skulle ha rätt till något umgänge med A.M. Som skäl härför angav tingsrätten att A.W. låtit meddela att hon kommer att flytta och att umgänge under föreliggande förhållanden inte kan anses vara till barnens bästa, dels utifrån avståndet till umgängeslokalen, dels med beaktande av risken för att A.W. återigen flyttar vid misstanke om att bostadsorten röjs. A.M. överklagade beslutet till Svea hovrätt som den 11 mars 2022 beslutade att J. och T. skulle ha rätt till umgänge med A.M. under tre timmar var tredje söndag i Piteå kommun i närvaro av umgängesstöd, på den tid och plats som socialnämnden i Piteå kommun anvisar, från och med söndagen den 27 mars 2022 till och med söndagen den 19 juni 2022 – – –. Hovrätten förelade A.W. att vid vite om 5 000 kr per umgängestillfälle och barn, lämna barnen vid anvisad umgängesplats inför barnens umgänge med A.M. Något umgänge enligt hovrättens beslut har inte kommit till stånd.

A.M. har ansökt om utdömande av det av hovrätten förelagda vitet – – –.

Umgängesutredningen redovisades till tingsrätten den 17 februari 2022. Något förslag till beslut lämnades inte. Tingsrätten beslutade den 10 mars 2022 om en kompletterande umgängesutredning.

A.M. justerade i april 2022 sin talan på så sätt att han även framställde ett yrkande om vårdnad. På tingsrättens förfrågan meddelade Socialnämnden i Varbergs kommun att man inte hade möjlighet att inom utredningstiden behandla även vårdnadsfrågan. Parterna förklarade att det inte påkallades att utredningsuppdraget utökades utan att det var angeläget att målet inte fördröjdes ytterligare och att den inplanerade huvudförhandlingen kunde äga rum som planerat.

Den kompletterande umgängesutredningen redovisades till tingsrätten den 11 maj 2022. I den har föreslagits att J. och T. ska ha rätt till umgänge med A.M. i närvaro av umgängesstöd var tredje vecka under tre timmars tid under en period av ett år räknat från när umgänget påbörjas. I utredningen förs också ett resonemang kring olika tänkbara scenarier utifrån att A.W. inte medverkar till att umgänge enligt domstolsbeslut kan genomföras.

A.M. har i första hand yrkat att tingsrätten ska tillerkänna honom ensam vårdnad om J. och T. I andra hand har han yrkat att J. och T. ska ha rätt till umgänge med honom enligt följande.

– Varannan söndag, jämn vecka, från kl. 12.00 till kl. 17.00 med hämtning och lämning i Piteå centrum.

– Efter två månader ska umgänge övergå till varannan helg, jämn vecka, från fredag kl. 17.00 till söndag kl. 18.00 med hämtning och lämning på Stockholms central eller Arlanda/Bromma flygplats. A.W. ska varannan måndag, jämn vecka, meddela var lämning av barnen ska ske.

För det fall tingsrätten bifaller yrkandet om ensam vårdnad har A.M. yrkat att A.W. ska föreläggas att vid vite om 10 000 kr per barn överlämna barnen till honom. Om tingsrätten beslutar att barnen ska ha rätt till umgänge med A.M. har A.M. yrkat att A.W. ska föreläggas att vid vite om 10 000 kr per umgängestillfälle och barn överlämna barnen till honom.

A.M. har yrkat att domen ska gälla omedelbart utan hinder av att den inte har vunnit laga kraft.

A.W. har bestritt yrkandena om vårdnad och umgänge. A.W. har motsatt sig att barnen har umgänge med A.M. och förklarat att hon saknar ekonomiska möjligheter att bidra till barnens resor inför umgänge. Hon har bestritt yrkandet om vite.

A.W. har inte framställt något yrkande om umgänge för det fall tingsrätten skulle tillerkänna A.M. ensam vårdnad om barnen.

A.W. är olämplig som vårdnadshavare mot bakgrund av att hon aktivt förhindrar barnens umgänge och kontakt med A.M., i strid med beslut fattade av domstol. A.M. är lämplig som vårdnadshavare. Han kommer att uppmuntra barnens kontakt och relation med den andre föräldern. Yrkandet om ensam vårdnad är förenligt med barnens bästa. A.M. är i vart fall lämplig som umgängesförälder. Det är förenligt med barnens bästa att ha en nära och god relation till båda sina föräldrar.

– – –. Natten mellan den 18 och 19 maj 2015 övernattade A.M. hos sin bror. När han återvände till parternas lägenhet var varken A.W. eller barnen kvar i lägenheten. Han fick sedan information om att A.W. hade tagit med sig barnen och flyttat till ett skyddat boende. A.W. har genomgående framfört anklagelser om att A.M. skulle ha utövat våld mot henne. Han är dock inte dömd för något brott och anklagelserna om våld tillbakavisas. Parterna har tidigare tvistat om umgänge vid Örebro tingsrätt år 2015 och vid Stockholms tingsrätt år 2017 och år 2019. År 2015 beslutades att A.W. skulle ha ensam vårdnad om J. och T. och att barnen inte skulle ha rätt till något umgänge med A.M.

I det mål som inleddes år 2017 beslutade tingsrätten interimistiskt den 11 april 2018 att barnen skulle ha rätt till umgänge med umgängesstöd med A.M. varje torsdag. Beslutet överklagades av A.W., varefter hovrätten av praktiska skäl beslutade att umgänget i stället skulle ske var tredje vecka. I övrigt gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten. A.W. vägrade, trots hovrättens beslut, att medverka till umgänget. Hon begärde att platsen för umgänget skulle flyttas, vilket A.M. godkände, då han inte hade några synpunkter på var umgänget skulle äga rum. Under målets gång framkom dock att J., som har autism, skulle påbörja habilitering, vilket medförde att A.M. återkallade sina yrkanden om umgänge. Han ansåg att det var det bästa för J. att han ostört skulle få påbörja sin habilitering innan umgänge skulle komma till stånd. Parterna kom överens om att umgänget skulle påbörjas först när J. påbörjat sin habilitering. När A.M. efter en tid kontaktade A.W. för att försöka få till stånd ett umgänge, vägrade hon dock att medverka. A.M. ansökte om stämning igen år 2019 och framställde yrkande om umgänge, vilket A.W. medgav. Tingsrätten fattade därefter ett interimistiskt beslut om umgänge med umgängesstöd. Umgänget kunde dock inte verkställas då A.W. inte ville medverka. Målet avslutades i januari 2020 med en dom som innebar att endast T. skulle ha rätt till umgänge med A.M. i närvaro av umgängesstöd. Av domskälen framgick att umgänget skulle utvärderas efter fem tillfällen. Det beslutade umgänget mellan A.M. och T. genomfördes och gick enligt umgängesstödjaren S.D. väldigt bra. Med anledning av detta uppgav familjerätten att de kunde erbjuda fortsatt umgängesstöd i ytterligare sex månader. A.W. vägrade dock återigen att medverka till ett umgänge mellan A.M. och T. Med anledning av detta väckte A.M. i juli 2020 återigen talan vid Stockholms tingsrätt och yrkade att barnen skulle ha rätt till umgänge med honom, inledningsvis med umgängesstöd och därefter utan. Innan den muntliga förberedelsen skulle äga rum kom parterna överens om umgänge med umgängesstöd i sex månader, vilket fick till följd att den muntliga förberedelsen i stället sattes ut till ett datum sex månader senare. Detta för att kunna utvärdera hur umgänget hade gått samt ta ställning till A.M:s yrkanden om umgänge utan umgängesstöd. På grund av pandemin avbröts umgänget och under en lång period kom inget umgänge till stånd. Umgänget återupptogs därefter under våren 2021. Umgänget fungerade bra och i maj 2021 inkom U.H., chef för familjerätten i Skellefteå, med ett yttrande om hur umgänget hade fungerat. Därutöver inkom umgängesstödjaren S.D. med umgängesrapporter om hur umgänget hade fortlöpt.

Vid muntlig förberedelse i målet den 23 augusti 2021 yrkade A.M. att umgänget skulle utökas och äga rum utan umgängesstöd. Den 20 september 2021 beslutade tingsrätten interimistiskt att inte utöka umgänget, men att barnen fortsatt skulle ha rätt till umgänge med umgängesstöd med sin pappa. Det beslutade umgänget genomfördes aldrig då A.W., genom sitt ombud, uppgav att hon inte vågade överlämna barnen inför umgänge. A.W. begärde även att ett eventuellt umgänge skulle ske i närvaro av en vän till henne vid namn M. Med hänsyn till att M:s närvaro tidigare hade inverkat negativt på umgänget bedömde både umgängesstödjaren och A.M. att det inte var lämpligt att hon närvarade. A.M. hade dock inga synpunkter på om M. var behjälplig vid hämtning och lämning av barnen. A.W. fortsatte att vägra att medverka till umgänge. I oktober 2021 skickade familjerätten in ett yttrande till tingsrätten där man informerade om att umgängesstödjare hade försökt nå A.W. vid ett flertal tillfällen utan resultat och att de sedan fått besked om att hon inte kommer att medverka till umgänge. Något umgänge har inte kommit till stånd sedan dess.

A.W. inkom därefter med ett interimistiskt yrkande om att upphäva beslutet om umgänge, vilket A.M. bestred. Den 25 januari 2022 beslutade tingsrätten att barnen inte längre skulle ha rätt till något umgänge med A.M. Som skäl härför angav tingsrätten bland annat att A.W. uppgett att hon återigen kommer att flytta med barnen om hon misstänker att deras bostadsadress röjs. Samtidigt bedömde tingsrätten att det fick anses vara till barnens bästa att ha umgänge med umgängesstöd med sin pappa samt att barnens behov av kontinuitet med styrka talade för detta. A.M. överklagade tingsrättens beslut. Hovrätten ändrade tingsrättens beslut och beslutade återigen om umgänge med umgängesstöd. Beslutet förenades med ett föreläggande om vite. Trots hovrättens beslut fortsatte A.W. att vägra att överlämna barnen inför umgänge. A.W. visade därmed att hon inte vill att barnen ska ha någon kontakt med A.M., trots att både tingsrätt och hovrätten ansåg att det var barnens bästa. Med hänsyn till detta, och att A.W. har åsidosatt sin skyldighet som ensam vårdnadshavare, inkom A.M. i april 2022 med ett yrkande om ensam vårdnad.

Familjerätten har föreslagit att det ska vara fortsatt umgänge med umgängesstöd. Samtidigt har familjerätten fört ett resonemang över olika tänkbara scenarier utifrån att A.W. inte medverkar till att beslut om umgänge kan genomföras. Familjerätten har bland annat konstaterat att det finns en stor risk att barnen aldrig tillåts etablera en långvarig och kontinuerlig kontakt med A.M. om A.W. har ensam vårdnad om dem. Skulle det ske en vårdnadsöverflytt till A.M. anser familjerätten att det finns mycket bättre förutsättningar för att barnen skulle kunna ha en nära och god relation med båda sina föräldrar.

Det tillbakavisas att A.M. ska eller har för avsikt att flytta till Kanada. Det är hans bror som har flyttat dit.

A.M. är olämplig som vårdnadshavare och umgängesförälder. Det är inte förenligt med barnens bästa att ha umgänge med A.M. Det finns stor risk för att A.M. kommer föra ut barnen ur landet. Det finns risk för att A.W:s och barnens vistelseort röjs. A.W. är lämplig som vårdnadshavare.

När A.W. kom till Sverige bodde hon tillsammans med A.M. och hans familj. A.M. var under denna tid väldigt kontrollerande. A.W. fick inte lämna lägenheten själv, ha hand om sina egna pengar eller söka hjälp när hon började misstänka att J. hade autism. När hon var gravid med T. blev hon misshandlad av A.M. och fick på grund av sina skador söka vård. I samband med sjukhusvistelsen fick hon kontakt med socialtjänsten och berättade att hon ville lämna A.M. Eftersom det vid det tillfället inte var möjligt att flytta tillsammans med J. valde hon att stanna kvar hos A.M. Våren 2015 valde hon dock att ta med sig barnen och lämna honom. Genom socialtjänsten fick hon kontakt med kvinnojouren och har därefter bott på skyddade boenden. Nu bor hon i en egen lägenhet.

Hon är rädd att A.M. ska skada henne och barnen och föra bort barnen från Sverige. Hon har nyligen sett att den frisörsalong där A.M. arbetar och som ägs av dennes bror ska stänga ner och att de anställda ska flytta till Kanada. A.W. är orolig för att A.M. kommer ta med sig barnen och flytta till Kanada. A.M. har under lång tid kontrollerat A.W. och försökt påverka hennes och barnens situation. Han vägrar att lämna tillbaka hennes pass. Då hon inte kan skaffa ett nytt pass kan hon inte lämna Sverige eller besöka sin släkt som bor i andra länder. – – –.

Ett umgänge med A.M. medför risk för att J. och T. röjer deras bostadsort. Risken är särskilt stor då barnen har blivit äldre samt då J. på grund av sin autism inte kan ljuga och T. har lätt för att prata. I samband med att T. röjde deras bostadsadress sommaren 2021 var A.W. och barnen tvungna att flytta. Det är en för tung uppgift för barn att hemlighålla sin bostadsort. Av familjerättens utredning framgår att det är skadligt för barnen att hemlighålla deras bostadsort. Ett umgänge med umgängesstöd skulle endast vara lämpligt om en vän till A.W. närvarar, vilket A.M. inte accepterar. Vidare uppmärksammade en pedagog på barnens skola en okänd man som stod vid skolan och övervakade platsen. A.W. tror att mannen kan ha varit A.M.

J. behöver väldigt mycket stöd och hjälp på grund av sin autism och har behov av en inrutad vardag. T. är livlig och fungerar väl. – – –.

Fria partsförhör har hållits med parterna. På A.M:s begäran har vittnesförhör hållits med U.H., chef på Familjerätten i Skellefteå kommun, och umgängesstödjaren S.D.

Parterna har åberopat skriftlig bevisning.

Barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn ska också tas till barnens vilja med beaktande av barnens ålder och mognad. (Se 6 kap. 2 a § FB.) Vad som är barnets bästa måste avgöras utifrån en bedömning av de individuella förhållandena i varje enskilt fall. Det finns inte några andra intressen som kan gå före barnets bästa, t.ex. rättvisa mellan föräldrarna eller en förälders behov av kontakt med barnet.

Vid bedömningen av om föräldrarna ska ha gemensam vårdnad eller om en av dem ska ha ensam vårdnad ska rätten fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov främst och ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet (6 kap. 5 § andra stycket FB). Denna utformning av bestämmelsen gäller sedan den 1 juli 2021. Gemensam vårdnad förutsätter fortfarande i viss utsträckning ett fungerande samarbete mellan föräldrarna, eftersom det är nödvändigt för att de ska kunna ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet. Formerna för samarbetet kan emellertid se olika ut, och omfattningen av kontakterna mellan föräldrarna variera. Det viktiga är att föräldrarna kan hantera frågor som uppkommer och att ett bristande samarbete eller bristande gemensamt ansvarstagande inte går ut över barnet på ett sådant sätt att det är bättre för barnet att en förälder har ensam vårdnad. (Se prop. 2020/21:150 s. 133 f.)

Barnet ska ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med (6 kap. 15 § första stycket FB). Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses. Umgänget är i första hand till för barnet och det är barnets intressen och behov som är avgörande.

Tingsrätten bedömer det som uteslutet att gemensam vårdnad skulle fungera. A.M. och A.W. har inte haft någon kontakt med varandra sedan de separerade våren 2015. Det är tydligt att deras konflikt är sådan att de inte kan ta ett gemensamt ansvar för J. och T. Tingsrätten ska i stället bestämma vem av parterna som ska ha ensam vårdnad om barnen.

När det gäller A.M:s lämplighet som vårdnadshavare kan konstateras att A.W. i stor utsträckning har hänfört sig till förhållanden som ligger långt tillbaka i tiden när parterna levde tillsammans. Sådana uppgifter kan vara av betydelse för förståelsen av förhållandena i dag. Samtidigt är det naturligt att betydelsen av vad som har varit minskar med tiden. Vad som är bäst för barnen ska bedömas främst med sikte på nutid och framtid. Tingsrätten anser inte att det finns anledning att ifrågasätta de bedömningar som gjordes av tingsrätten år 2020 såvitt avser förhållandena fram till dess. I likhet med utredarna i den kompletterande utredningen från maj 2022 konstaterar tingsrätten att det inte har framkommit några uppgifter om att A.M. skulle ha utsatt barnen eller A.W. för någon form av hot, trakasserier eller våld i samband med umgängestillfällena. Det har inte heller presenterats något stöd för att A.M. skulle ha utsatt dem för hot eller våld i övrigt. Det innebär att tingsrätten inte anser att det är utrett att A.M. skulle ha gjort sig skyldig till brott mot A.W. eller barnen. Tingsrätten anser vidare att utredningen i målet inte ger stöd för att det finns en hotbild mot A.W. eller barnen i nuläget. Mot denna bakgrund gör tingsrätten bedömningen att risken för att A.M. i framtiden skulle utsätta A.W. eller barnen för hot eller våld är låg.

Utredarna har inte helt kunna utesluta bortförande som riskfaktor vad gäller A.M. Bedömningen har gjorts utifrån att A.W. har lämnat uppgifter om att A.M. har talat om att ta barnen utomlands. När det gäller A.W. har utredarna gjort bedömningen att det inte är osannolikt att hon flyttar utomlands med barnen. Bedömningen har gjorts utifrån det faktum att A.W. har släktingar i andra länder och själv relativt nyligen uttryckt funderingar till socialsekreterare om huruvida hon och barnen kan bo kvar i Sverige. Tingsrätten instämmer i utredarnas bedömning att det finns en viss risk för bortförande och att denna risk är högre beträffande A.W. än A.M.

Av utredningen framgår att A.M. har haft en god omsorg om J. och T. vid de få tillfällen som han har träffat dem i samband med umgängen. Umgängesstödjaren S.D. har beskrivit kontakten mellan A.M. och barnen som mycket fin. Vad gäller A.W. framgår att hon har en god praktisk och känslomässig omsorg om barnen. A.W. ombesörjer så att J. har kontakt med habiliteringen och hon sköter barnens skolgång på ett bra sätt. Tingsrätten tvivlar inte på att A.W. har förmåga att ta hand om barnen på ett bra sätt. Det är dock tydligt att hon inte verkar för att barnen ska ha en god och nära relation med A.M. Som redogjorts för under bakgrunden har A.W. vid flera tillfällen underlåtit att följa tingsrättens och hovrättens beslut avseende J:s och T:s rätt till umgänge med A.M. A.W:s brister i detta avseende är så stora att det finns anledning att ifrågasätta hennes lämplighet som vårdnadshavare och boendeförälder. Om den nuvarande situationen består bedömer tingsrätten att det finns en överhängande risk för att A.M. kan komma att uteslutas helt från J:s och T:s liv. Tingsrätten utgår från att A.M., om han skulle anförtros ensam vårdnad om barnen, kommer att verka för att de får ett omfattande umgänge med sin mamma och därmed främja barnens tillgång till båda sina föräldrar. A.W. har inte framställt något yrkande om umgänge för det fall A.M. skulle tillerkännas ensam vårdnad om J. och T. Frågan är därför snarare i vad mån A.W. i den situationen skulle upprätthålla en nära och god kontakt med barnen.

Ett skäl att låta vårdnaden om J. och T. tillkomma A.W. är barnens behov av kontinuitet och stabilitet. Barnen, som var 1,5 år respektive några månader gamla när parterna separerade, har hela sina liv bott tillsammans med sin mamma. Det kan därför förutsättas att A.W. är deras primära anknytningsperson. Att anförtro A.M. vårdnaden skulle innebära en mycket stor förändring för barnen i förhållande till hur de har levt större delen av sina liv, då de har bott med A.W. och haft mycket begränsad kontakt med sin pappa. En vårdnadsöverflytt skulle innebära att de måste flytta till en annan del av Sverige och byta skola. De kortsiktiga negativa verkningarna för J. och T. ska emellertid vägas mot övriga omständigheter av betydelse för bedömningen av vad som är bäst för dem, varvid även de långsiktiga konsekvenserna ska beaktas.

En omständighet av betydelse är vidare det faktum att det är en krävande uppgift att ensam på heltid ta hand om två barn och inte minst då i alla fall ett av barnen har särskilda behov. Den förälder som har det huvudsakliga ansvaret måste visa stor lyhördhet och förmåga till struktur i vardagen samt kunna samverka med både skola och habiliteringen för att de bästa uppväxtvillkoren ska kunna tillgodose. A.M:s förutsättningar i detta avseende är inte prövade.

Vid en sammanvägd bedömning kommer tingsrätten, trots de nackdelar som är förknippade med detta, till slutsatsen att det bästa för J. och T. är att det inte görs några omvälvande förändringar i deras tillvaro i nuläget. A.W. bör således fortsätta ha ensam vårdnad om dem. Tingsrätten vill dock med skärpa betona vikten av att A.W., i enlighet med sin skyldighet, överlämnar barnen för umgänge med A.M. enligt domstolens beslut. Om A.W:s umgängessabotage fortsätter, kan det vara en omständighet som gör att vårdnaden bör omprövas.

A.W. har tidigare under målets handläggning medgett visst umgänge med umgängesstöd men nu motsatt sig detta med hänvisning till risken för att hennes och barnens bostadsort röjs.

Det finns alltid en risk för att skyddade uppgifter röjs i samband med umgänge, vilket är en omständighet som tingsrätten måste ta hänsyn till vid bedömningen av om något umgänge bör äga rum. Vid en avvägning utifrån vad som har framkommit kommer tingsrätten dock till slutsatsen att J:s och T:s behov av sin pappa väger tyngre än A.W:s behov av att upprätthålla sekretess kring hennes och barnens boende. Det bör därför förordnas om umgänge.

Tingsrätten instämmer i utredarnas bedömning att det är till J:s och T:s bästa att fastställa ett umgänge med umgängesstöd på sätt som framgår av domslutet. Enligt tingsrättens bedömning bör ett väl fungerande umgänge med umgängesstöd framgent kunna övergå till umgänge utan sådant stöd.

A.M. har yrkat att A.W. ska föreläggas att vid vite överlämna J. och T.

Enligt tingsrätten finns stora frågetecken kring A.W:s vilja och förmåga att följa domen. Med beaktande av att hon, trots vitesföreläggande, inte har efterföljt hovrättsbeslutet från den 11 mars 2022 avseende barnens rätt till umgänge med A.M. anser tingsrätten att det föreligger särskilda skäl för ett vitesföreläggande. Mot bakgrund av vad som framkommit om A.W:s ekonomiska situation bestäms vitesbeloppet till 5 000 kr per barn och tillfälle. Föreläggandet om vite ska gälla under en tid om sex månader på sätt som framgår av domslutet.

Det finns skäl att låta det som tingsrätten har beslutat beträffande vårdnad och umgänge gälla även fram till dess domen har vunnit laga kraft.

1 Tingsrätten avslår A.M:s yrkande om ensam vårdnad om J.M. och T.M. Detta innebär att A.W. även i fortsättningen har ensam vårdnad om J. och T.

2 J. och T. ska ha rätt till umgänge med A.M. var tredje söndag kl. 13.00–16.00 i Piteå kommun, på den plats som socialnämnden i Piteå kommun anvisar. Umgänget ska ske i närvaro av umgängesstöd utsett av socialnämnden i Piteå kommun. Umgänget ska påbörjas så snart som möjligt med hänsyn till de förberedelser som socialnämnden behöver vidta och som längst pågå till den 7 juni 2023.

3 Tingsrätten förelägger A.W. att från och med det första umgängestillfället till den 7 december 2022, vid vite om 5 000 kr per umgängestillfälle och barn, lämna barnen vid anvisad umgängesplats för barnens umgänge med A.M.

4 Vad tingsrätten beslutat ovan ska gälla omedelbart utan hinder av att domen inte har vunnit laga kraft. – – –.

Båda parter överklagade i Svea hovrätt.

A.M. yrkade i första hand att hovrätten skulle anförtro honom ensam vårdnaden om J. och T.

I andra hand yrkade A.M. att J. och T. skulle ha rätt till umgänge med honom i enlighet med hans yrkande vid tingsrätten.

För det fall hovrätten biföll yrkandet om ensam vårdnad yrkade A.M. att A.W. skulle föreläggas att vid vite om 10 000 kr per barn överlämna J. och T. till honom.

Om hovrätten beslutade att barnen skulle ha rätt till umgänge med honom yrkade A.M. att A.W. skulle föreläggas att vid vite om 10 000 kr per umgängestillfälle och barn överlämna barnen till honom.

A.W. yrkade att hovrätten skulle upphäva tingsrättens förordnande vad gällde umgänge och att det således inte skulle förekomma något umgänge mellan A.M. och barnen. Hon yrkade vidare att hovrätten under alla förhållanden skulle upphäva tingsrättens beslut om vitesföreläggande.

Samtliga yrkanden framställdes även interimistiskt.

A.W. framställde för egen del inte något yrkande om umgänge för det fall att vårdnaden om barnen skulle anförtros åt A.M. utan uppgav att den frågan fick hanteras då.

Båda parter förklarade att de inte motsatte sig umgänge med fortsatt umgängesstöd om hovrätten skulle finna att det var bäst för J. och T.

Hovrätten (hovrättsrådet Sven Johannisson, adjungerade ledamoten Maria Edwardsson och hovrättsrådet Anders Norin, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 16 juni 2023 följande.

Parterna har åberopat i allt väsentligt samma skriftliga bevisning som i tingsrätten.

Hovrätten uppdrog den 17 november 2022 åt socialnämnden i Varbergs kommun att utse någon att i samråd med familjerätten i Piteå kommun genomföra en vårdnads- och boendeutredning beträffande J. och T. Uppdraget redovisades den 5 april 2023. Utredarna framhåller att sekretessmarkeringen för A.W. och barnen fört med sig att det inte varit möjligt att genomföra sedvanliga hembesök i barnens boendemiljö eller referentsamtal med skolan och andra professionella aktörer som har kontakt med familjen. Aktuella uppgifter från socialregistret i kommunen där barnen bor har inte heller kunnat inhämtas. Sekretessmarkeringen har således, enligt utredarna, inneburit att utredningsunderlaget har stora brister. Barnens nuvarande situation och mammans omsorgsförmåga har inte kunnat utredas på ett fullgott sätt. Inte heller pappans föräldraförmåga har kunnat utredas närmare eftersom barnen endast träffat pappan vid ett fåtal tillfällen sedan separationen 2015.

I vårdnadsutredningen anförs sammanfattningsvis att gemensam vårdnad bedöms vara ett olämpligt alternativ. Föräldrarna bedöms inte kunna ta ett gemensamt vardagsansvar för barnen och ha det samarbete som krävs för ett växelvis boende. Vårdnaden bör därför anförtros åt en av föräldrarna. Enligt utredarna framkommer inte annat än att A.W. tillgodoser J:s och T:s behov, frånsett att hon inte medverkar till ett umgänge med A.M. Vidare anges det att J:s funktionsnedsättning ställer stora krav på föräldraförmågan, krav som A.W. tillgodoser. I utredningen beskrivs flera positiva konsekvenser om vårdnaden överförs till A.M., bl.a. att barnen troligtvis får möjlighet till kontakt med båda sina föräldrar, att de får tillgång till sitt släktnätverk på pappas sida och att barnen inte behöver leva med sekretesskydd. Risken för bortförande till annat land är också låg. Trots dessa positiva konsekvenser anser utredarna att en överflyttning av vårdnaden till A.M. skulle medföra alltför stora risker för barnens hälsa och utveckling. Utredarna framhåller i det sammanhanget att det innebär en stor risk för barn att flytta från den förälder som de bott tillsammans med under hela sin uppväxt till en förälder de endast träffat vid ett fåtal tillfällen under åtta år. Därtill kommer att A.M:s omsorgsförmåga är okänd och att det inte är möjligt att bedöma hur A.W. i framtiden kommer att tillgodose barnens behov av kontakt med A.M. långsiktigt. Båda barnen har också, enligt utredningen, uttryckt att de vill bo hos sin mamma. Utredarna kan mot den bakgrunden i nuläget inte rekommendera hovrätten att A.M. anförtros vårdnaden om J. och T., trots att A.W. inte tillgodoser J:s och T:s behov av kontakt med sin pappa. I stället rekommenderas hovrätten besluta att A.W. alltjämt ska ha ensam vårdnad om barnen.

Hovrätten har tagit del av den umgängesutredning som genomfördes i tingsrätten. I utredningen, daterad den 11 maj 2022, anförs sammanfattningsvis att det är till J:s och T:s bästa att under trygga förhållanden ha ett fortsatt umgänge med A.M., något föräldrarna inte har förutsättningar att ordna på egen hand. Den samlade bedömningen är därför att det är bäst för J. och T. att det fastställs ett umgänge med umgängesstöd under tre timmar var tredje vecka under ett år räknat från tidpunkten när umgänget påbörjas.

Ett barn har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran (6 kap. 1 § FB). I alla frågor om vårdnad, boende och umgänge ska barnets bästa vara avgörande (6 kap. 2 a § första stycket FB). Vad som är barnets bästa ska avgöras utifrån en bedömning av de individuella förhållandena i varje enskilt fall. Hänsyn måste därvid tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling varvid så långt möjligt ska beaktas såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter för barnet. Det finns inte några andra intressen som kan gå före barnets bästa, exempelvis rättvisa mellan föräldrarna eller en förälders behov av kontakt med barnet. Ett beslut om vårdnad, boende eller umgänge får inte heller användas för att bestraffa en förälder.

Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det, enligt 6 kap. 2 a § andra stycket FB, fästas särskild vikt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp och att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa. Särskild vikt ska även fästas vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Om inte andra omständigheter talar för en annan lösning bör domstolen till vårdnadshavare således förordna den av föräldrarna som kan antas bäst främja ett nära och gott umgänge mellan barnet och den andre föräldern.

Av 6 kap. 5 § FB följer att det vid bedömningen av om föräldrarna ska ha gemensam vårdnad eller om en av dem ska ha ensam vårdnad ska fästas avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov först och ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet.

I 6 kap. 15 § FB stadgas att barnet har rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses.

A.M. och A.W. har inte haft någon direkt kontakt med varandra sedan våren 2015. Det finns inget i utredningen som tyder på att de kommer att kunna samarbeta kring barnen ens hjälpligt inom överskådlig tid, snarare tvärtom. Som tingsrätten funnit är gemensam vårdnad därmed utesluten.

Frågan är då vem av parterna som ska anförtros vårdnaden om barnen. Som påpekats av socialnämnden är vårdnadsutredningen i viss mån ofullständig, bl.a. vad gäller parternas omsorgsförmåga. Annat har dock inte framkommit än att såväl A.M. som A.W. i och för sig har förmåga att ge J. och T. den omvårdnad, trygghet och fostran de har rätt till. Det har inte lagts fram någon utredning som ger stöd för att någon av parterna skulle vara olämplig som vårdnadshavare på grund av bristande omsorgsförmåga.

Parterna har tvistat om vårdnaden och umgänget sedan 2016. Återkommande har därvid varit påståenden om dels att A.M. misshandlat och hotat A.W. under äktenskapet och att det finns risk för att han fortsätter med det, dels att A.W. saboterat barnens umgänge med A.M. Därtill har båda parterna hävdat att det föreligger risk för att motparten för bort J. och T. till utlandet.

Hovrätten kan konstatera att A.M. inte har dömts för misshandel eller något annat brott mot A.W. och att förekommande förundersökningar har lagts ned. Beviskravet i brottmål är dock ett annat än i familjemål vilket innebär att påståenden om våld och liknande, inom ramen för den prövning som nu är aktuell, likväl kan ha betydelse för bedömningen.

I tidigare mål har det inte förekommit någon utredning som gett något beaktansvärt stöd för A.W:s påståenden om våld och hot från A.M:s sida. I vårdnadsutredningen anges det också att risken för att A.M. skulle skada A.W. och barnen är låg. Samma bedömning har gjorts i tidigare domar och beslut.

Hovrätten kan konstatera att A.W:s uppgifter om våld och hot är svepande, vaga och saknar konkretion. De får inte stöd av någon annan utredning än de uppgifter som M.G. lämnat i hovrätten om vad A.W. ska ha berättat för henne.

Påståendena om våld och hot har varit centrala i parternas tvist. Det är därför anmärkningsvärt att M.G:s uppgifter åberopats först nu. Även med beaktande av detta går det dock inte att bortse från uppgifterna och möjligheten att A.M. utövat våld och hot mot A.W. under parternas äktenskap. Som tingsrätten funnit finns det däremot inget som talar för att det finns risk för att A.M. i dag på något sätt skulle skada A.W. eller barnen.

Hovrätten gör alltså bedömningen att A.M. inte är olämplig som vårdnadshavare eller umgängesförälder på grund av risk för att han skulle skada A.W. eller barnen på något sätt.

Hovrätten instämmer i slutsatsen i vårdnadsutredningen att det finns en viss risk att båda parterna för bort barnen från Sverige och att denna risk är lägre när det gäller A.M. än beträffande A.W.

Det kan inte råda någon tvekan om att A.W. aktivt och konsekvent har motarbetat ett fungerande umgänge mellan barnen och A.M. I vårdnadsutredningen och tidigare domar dras samma slutsats. Hovrätten får visserligen godta uppgiften om att A.W:s agerande motiverats av rädsla för A.M. Utredningen ger dock inte stöd för annan slutsats än att rädslan i vart fall i nuläget saknar fog. Detta har fått allvarliga konsekvenser för J. och T. i form av uteblivet umgänge.

Av förhöret med S.D. och umgängesrapporterna framgår klart att umgänget mellan A.M. och barnen, såväl med T. ensam, som tillsammans, fungerat väl vid de umgängestillfällen som kunnat genomföras. Enligt S.D. var A.M. lugn och fokuserad på barnen och väntade in dem. Hon har vidare uppgett att stämningen var positiv och att A.M. och barnen fick en bra relation.

Efter tingsrättens dom har det inte förekommit något umgänge alls på grund av att A.W. inte medverkat till beslutat umgänge. På direkt fråga i hovrätten har hon gjort klart att hon inte heller fortsättningsvis kommer att acceptera domar och beslut som innebär att J. och T. har rätt till umgänge med A.M.

Hovrätten kan mot den bakgrunden inte finna annat än att A.W. ägnat sig åt umgängessabotage och att hon därigenom allvarligt brustit som vårdnadshavare och boendeförälder. Det finns inget som tyder på att A.W. kommer att ändra inställning i umgängesfrågan och det kan inte råda någon tvekan om att det finns en påtaglig risk för att A.M. kommer att helt uteslutas från J:s och T:s liv om det inte sker en förändring.

Som nämnts tidigare har umgänget fungerat väl. Hovrätten instämmer i tingsrättens och familjerättens bedömning att A.M., om han anförtroddes ensam vårdnad, skulle verka för ett omfattande umgänge mellan barnen och A.W. och därmed främja att de får tillgång till båda sina föräldrar.

Det finns alltså utifrån den s.k. umgängesprincipen skäl som med styrka talar för att överföra vårdnaden om J. och T. till A.M. ensam.

Häremot står den s.k. kontinuitetsprincipen, vilken innebär att det i allmänhet är till ett barns bästa att få fortsätta att bo i sin invanda miljö om inte andra starka skäl talar emot detta. Med andra ord krävs det starka skäl för att bryta en för barnet fungerande ordning.

J. och T. har bott större delen av sina liv tillsammans med A.W. och träffat A.M. vid endast ett fåtal tillfällen. Såvitt framkommit är barnen väl förankrade i skolan och hos A.W. och de har kamrater. Därtill kommer de särskilda behov som J. har med anledning av att han diagnostiserats med autism. Det finns alltså även skäl som med styrka talar för att låta nuvarande ordning bestå, i förhoppning om att A.W. på sikt ändrar inställning i umgängesfrågan och inser att A.M. på ett positivt sätt kan bidra till barnens utveckling. Som framhållits i vårdnadsutredningen står det klart att en överflyttning av vårdnaden och därmed även boendet till A.M. kommer att vara omtumlande för J. och T. och utgöra en stor omställning för dem. Det finns en risk för att barnen på kort sikt kommer att drabbas negativt av en överföring av vårdnaden till A.M. Stora krav kommer att ställas på honom i en sådan situation. Av förhöret med A.M. i såväl tingsrätten som hovrätten framgår att han är väl medveten om de utmaningar som han kan komma att ställas inför och att han har vidtagit olika förberedelser, bl.a. genom att kontakta socialtjänsten och planera för ett större boende.

En överföring av vårdnaden kan samtidigt på längre sikt föra med sig att J. och T. ges möjlighet till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Barnen kommer dessutom att slippa de begränsningar som det innebär att leva med sekretessmarkerade personuppgifter, inklusive risk för fortsatta flyttar om uppgifterna röjs.

Sammantaget gör hovrätten – även med beaktande av vad som anförts i vårdnadsutredningen – bedömningen att skälen för en överflyttning av vårdnaden till A.M. väger över. Det är således på lång sikt bäst för J. och T. att A.M. får ensam vårdnad om dem. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge kan rätten, i samband med att den meddelar dom eller beslut i saken och om det finns särskilda skäl, på yrkande av en part förelägga motparten vid vite att lämna ifrån sig barnet (6 kap. 21 § FB). Av förarbetena framgår att ett vitesföreläggande bör komma i fråga främst i sådana situationer då det står klart att det krävs särskilda åtgärder för att få domstolens avgörande genomfört (prop. 1982/83:165 s. 24). Hovrätten anser att så är fallet här och att det föreligger särskilda skäl att förelägga A.W. att vid äventyr av vite överlämna J. och T. till A.M. Vitesbeloppet ska bestämmas till 10 000 kr per barn.

1 Hovrätten ändrar tingsrättens dom i vårdnadsfrågan och bestämmer att A.M. ensam ska ha vårdnaden om J. och T.

2 Hovrätten förelägger A.W. att vid vite om 10 000 kr per barn överlämna J. och T. till A.M.

7 Det som hovrätten har beslutat under punkterna 1 och 2 ska gälla omedelbart utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft.

A.W. överklagade och yrkade att hon skulle ha ensam vårdnad om J. och T.

A.M. bestred A.W:s ändringsyrkande och yrkade för egen del, för det fall att domstolen beslutade att A.W. skulle ha ensam vårdnad om barnen, att barnen skulle tillerkännas rätt till umgänge med honom enligt följande.

a) Varannan söndag, jämn vecka, från 12.00 till 17.00, med hämtning och lämning i Piteå centrum.

b) Efter två månader skulle umgänget övergå till varannan helg, jämn vecka, från fredag 17.00 till söndag 18.00, med hämtning och lämning på Stockholms central eller Arlanda/Bromma flygplats. A.W. skulle varannan måndag, jämn vecka, meddela var överlämning av barnen skulle ske.

c) För det fall att HD beslutade om umgänge, yrkade A.M. att domstolen skulle förelägga A.W. att vid vite om 10 000 kr per umgängestillfälle och barn lämna barnen vid anvisad umgängesplats. För det fall att HD beslutade att A.M. alltjämt skulle ha ensam vårdnad om barnen, yrkade han att A.W. skulle föreläggas att vid vite om 20 000 kr per barn överlämna barnen till honom.

A.W. bestred A.M:s yrkanden och förklarade att hon inte medgav något umgänge.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Dag Mattsson, Johan Danelius, Anders Perklev, referent, och Margareta Brattström) meddelade den 19 juni 2024 följande dom.

1 Parterna träffades i Syrien 2004. Sedan de båda kommit till Sverige ingick de äktenskap 2012. Tillsammans har de sönerna J., född 2013, och T., född 2015.

2 I maj 2015, när J. var ett och ett halvt år och T. var fyra månader, lämnade A.W. familjens bostad tillsammans med barnen och flyttade till ett skyddat boende. De har sedan dess haft skyddade personuppgifter i form av sekretessmarkering i folkbokföringen.

3 Örebro tingsrätt dömde 2016 till äktenskapsskillnad mellan parterna och det beslutades att A.W. skulle ha ensam vårdnad om J. och T. Med hänsyn till att A.W. och barnen hade skyddade personuppgifter avslogs A.M:s yrkande om rätt för J. och T. att ha umgänge med honom.

4 I december 2017 väckte A.M. talan vid Stockholms tingsrätt mot A.W. och yrkade att J. och T. skulle ha rätt till umgänge med honom i närvaro av umgängesstöd. Tingsrätten fattade i april 2018 interimistiskt beslut om sådant umgänge. J. och T. har därefter genom olika beslut, med ett par kortare avbrott, haft en kontinuerlig rätt till umgänge med A.M. i närvaro av umgängesstöd. I praktiken har dock umgänge endast kommit till stånd vid ett fåtal tillfällen. Det senaste umgänget ägde rum 2021.

5 Det nu aktuella målet inleddes i juli 2020 och avsåg till en början enbart frågan om umgänge. I april 2022 justerade A.M. sin talan och yrkade att vårdnaden om J. och T. skulle flyttas över till honom.

6 Tingsrätten avslog yrkandet om överflyttning av vårdnaden med hänvisning till att det bästa för J. och T. var att det inte vid den aktuella tidpunkten gjordes några omvälvande förändringar i deras tillvaro. Vidare beslutade tingsrätten att J. och T. skulle ha rätt till umgänge med A.M. i närvaro av umgängesstöd samt att umgänget skulle ha en viss närmare angiven omfattning. A.W. förelades att vid vite om 5 000 kr per barn och tillfälle överlämna J. och T. för umgänge.

7 Hovrätten har ändrat tingsrättens dom och beslutat att A.M. ska ha ensam vårdnad om J. och T. Vidare har hovrätten förelagt A.W. att vid vite om 10 000 kr per barn överlämna J. och T. till A.M. Hovrätten har också förordnat att detta ska gälla omedelbart, utan hinder av att hovrättens dom inte fått laga kraft.

8 HD har den 29 juni 2023 beslutat att någon åtgärd för verkställighet av hovrättens dom tills vidare inte får vidtas.

9 HD har uppdragit åt Familjerätten i Piteå kommun att, i samråd med Familjerätten i Norrköpings kommun, genomföra en vårdnads-, boende- och umgängesutredning beträffande J. och T. som komplement till tidigare genomförd utredning. HD har vidare förelagt Piteå respektive Norrköpings kommun att inge yttrande enligt 6 kap. 15 c § FB angående möjligheterna till umgängesstöd.

10 A.W. har till utveckling av talan anfört bland annat följande. Parternas separation var kaotisk och konfliktfylld. I relationen förekom kontroll och även hot och våld från A.M:s sida. Hon är alltjämt rädd för honom och har därför sekretessmarkering i folkbokföringen. J. är diagnostiserad med autism och har ett stort behov av rutiner och förutsebarhet i tillvaron. Vid förändringar kräver han lång invänjning. Barnen har dock utvecklats väl. De går i skolan, har fått kamrater och har aktiviteter. En överflyttning av vårdnaden skulle inte vara förenlig med deras bästa. A.W. motsätter sig umgänge på grund av risken för att barnen därvid ska avslöja hennes och barnens adress.

11 A.M. har anfört bland annat följande. Det fanns konflikter i parternas relation, men han har inte utövat kontroll över A.W. Inte heller har det förekommit hot eller våld mellan parterna. Trots beslut av domstolarna har A.W. inte medverkat till umgänge vid mer än ett fåtal tillfällen. Hon har flera gånger ställt in umgänget när A.M. redan varit framme vid eller på väg till den avtalade mötesplatsen långt från hans hemort. När umgänge väl har kommit till stånd har det fungerat mycket bra. Han har inte försökt att kontakta A.W. och har inget intresse av att göra det. Han har flyttat in i en trerumslägenhet i Norrköping och har undersökt tillgången till både lämpliga skolor och adekvat stöd för J:s särskilda behov. Om han skulle tilldelas vårdnaden om barnen skulle A.W. få möjlighet att träffa dem så mycket hon vill.

12 Barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge. Bedömningen av vad som är bäst för barnet ska ta sin utgångspunkt i vad som föreskrivs i 6 kap. 1 § FB om barnets grundläggande rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran (jfr artikel 3 i Barnkonventionen). Vad som är barnets bästa ska avgöras i varje enskilt fall utifrån de individuella förhållandena. Bedömningen ska bygga på kunskap och beprövad erfarenhet. Hänsyn ska tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. Så långt möjligt bör såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter för barnet beaktas. (Jfr prop. 2020/21:150 s. 129.)

13 I 2 a § anges vissa förhållanden som särskilt ska beaktas vid bedömningen av vad som är bäst för barnet. Det gäller dels risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, dels barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Omständigheter av detta slag ska alltså väga tungt vid den samlade bedömning av barnets bästa som ska göras.

14 Barnet ska få information och ges möjlighet att föra fram sina åsikter. Åsikterna ska ges betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. (Se 2 b §; jfr artikel 12 i Barnkonventionen.)

15 Barns behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar framhålls alltså särskilt (jfr även artikel 18 i Barnkonventionen). Lagstiftaren har utgått från att detta är en grundläggande del av barns rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran.

16 I regel förutsätts alltså att barnet har rätt till umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med. Umgänget kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt. Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den förälder som barnet inte bor med så långt möjligt tillgodoses (se 15 §).

17 Vikten av att barnet ges möjlighet till umgänge understryks av att rätten får förelägga en förälder att vid vite lämna ifrån sig barnet inför de umgängestillfällen som rätten beslutar om (se 21 §).

18 Ändring av vem som har vårdnaden om ett barn kan göras på talan av en av föräldrarna eller båda (se 5 §). Ett skäl för att flytta vårdnaden från den ena föräldern till den andra kan vara att den förälder som har vårdnaden brister i sin förmåga att tillgodose barnets grundläggande behov.

19 Som föreskrivs i 2 a § ska det vid bedömningen av vårdnadsfrågan särskilt beaktas om barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna riskerar att inte kunna upprätthållas. Om en förälder utan godtagbara skäl motverkar att barnet får umgås med den andra föräldern, kan detta utgöra en allvarlig brist i omsorgen om barnet. Det gäller inte minst om barnets rätt till umgänge har slagits fast av domstol.

20 Frågan om en brist i omsorgen om barnet motiverar en överflyttning av vårdnaden måste alltid avgöras efter en helhetsbedömning av vad som är bäst för barnet i den faktiska situation som råder i ett visst fall. Intresset av att barnet får möjlighet att träffa den andra föräldern är av särskild betydelse vid bedömningen men inte ensamt avgörande.

21 Det måste göras en prognos om hur barnets situation kan komma att utvecklas på kort och lång sikt om vårdnaden består, jämfört med om den flyttas över till den andra föräldern. I ett fall där en överflyttning bedöms leda till en tydlig förbättring för barnet på längre sikt, kan det behöva godtas att överflyttningen i och för sig innebär en övergående påfrestning. Bedömningen ska, som angetts, ske individualiserat och utifrån vad som är bäst för det enskilda barnet.

22 Ett barn ska ha rätt till umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med. Vid prövningen av vilket umgänge som kan anses bäst ska en bedömning göras av risken för att barnet far illa av umgänget. Det gäller särskilt om det finns uppgifter om övergrepp mot barnet eller någon i familjen, eller om det finns risk för att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar. Hänsyn måste också tas till de praktiska förutsättningarna att genomföra umgänget på ett sätt som är gynnsamt för barnet.

23 Riskbedömningen bör göras i två steg. Först bör det konstateras om en risk i ett visst hänseende föreligger och därefter hur stor risken är och om den kan hanteras. (Jfr ”Risken för bortförande II” NJA 2023 s. 1018 p. 11 med där gjorda hänvisningar.)

24 När rätten beslutar om umgänge, får den, om barnet har behov av det, besluta att en person som utses av socialnämnden ska medverka vid umgänget (umgängesstöd). Ett beslut om umgängesstöd ska gälla för en viss tid. (Se 15 c §.)

25 Om vårdnadshavaren och barnet lever med skyddade personuppgifter måste rätten, utifrån vad som framkommit i målet, göra en avvägning mellan å ena sidan risken för att uppgifterna röjs och å andra sidan intresset av att umgänge kommer till stånd. Risken för att uppgifterna röjs kan medföra att formerna för umgänget behöver anpassas eller i vissa fall helt utebli. Är skälen för att skydda personuppgifterna svaga bör risken dock inte påverka umgänget till någon del.

26 Vid bedömningen av vilket umgänge som är bäst för barnet kan det vara svårt att förutse och beakta alla framtida förändringar som kan ha betydelse för umgängets utformning och omfattning. Bedömningen bör därför ha sitt fokus på de närmaste åren. (Jfr ”Risken för bortförande II” p. 19.)

27 I målet har framförts påståenden om att A.W. har utsatts för våld, hot och ett kontrollerande beteende från A.M:s sida medan parterna sammanlevde. De påstådda händelserna ligger emellertid förhållandevis långt tillbaka i tiden och avser ett annat sammanhang än det som nu råder. Ingenting har framkommit till stöd för att det skulle föreligga en risk för att A.M. ska utöva våld eller begå något annat övergrepp mot A.W. eller barnen. Det gäller även om hennes och barnens boende­adress skulle röjas.

28 Det saknas skäl att ifrågasätta A.W:s uppgift att hon känner en stark personlig rädsla för A.M. och att det därför innebär en trygghet för henne att boendeadressen hålls hemlig. Risken för att hon eller barnen skulle fara illa om adressen röjs måste emellertid bedömas som låg. Det förhållandet att hon har skyddade personuppgifter utgör därför inte ett över tid tillräckligt skäl för att låta barnens rätt till umgänge stå tillbaka.

29 Av detta följer att A.W. objektivt sett saknar godtagbara skäl för att inte låta J. och T. träffa A.M. i den omfattning som beslutats av domstol. Genom att inte medverka till umgänget har hon brustit i omsorg om barnen. Med hänsyn till hennes tidigare agerande och till den inställning som hon har redovisat finns det en risk att bristen kommer att bestå. Detta ska väga tungt vid bedömningen av vad som är bäst för J. och T.

30 Av utredningen framgår att A.W. i övrigt har stort fokus på barnens bästa och förmåga att tillgodose deras behov av omvårdnad, trygghet och fostran. Det gäller inte minst med avseende på de särskilda behov som är en följd av J:s autism.

31 Det har inte framkommit något som motsäger att även A.M. har vilja och förmåga att tillgodose barnens behov. Av utredningen framgår att han vid umgängestillfällena har knutit kontakt med J. och T. på ett bra sätt och mött dem på deras olika villkor. Bedömningen av hans lämplighet som vårdnadshavare försvåras dock av att han inte haft möjlighet att ha hand om barnen i vardagssituationer sedan de var mycket små.

32 Från båda parter har framförts att det skulle föreligga en risk för att den andra föräldern ska föra barnen utomlands. Att det skulle föreligga någon beaktansvärd risk för detta får dock inte stöd i utredningen.

33 J. och T. har under hela sin levnad bott tillsammans med A.W. Att nu flytta över vårdnaden till A.M. skulle i vart fall kortsiktigt innebära en stor påfrestning för dem; det gäller särskilt för J. som har stort behov av kontinuitet och förutsebarhet i tillvaron. Med hänsyn till avståndet mellan den nya och tidigare bostadsorten skulle förändringen komma att bli mycket ingripande.

34 Under dessa förhållanden kan en överflyttning motiveras enbart om den kan förutses medföra en tydlig förbättring av J:s och T:s situation i ett långsiktigt perspektiv. Vad som talar för detta är att de skulle få möjlighet att utveckla sin relation till A.M. och få tillgång till hans familj och andra anhöriga. Därtill skulle de inte längre behöva leva med skyddade personuppgifter.

35 För att J:s och T:s behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar ska kunna tillgodoses genom en överflyttning av vårdnaden krävs även att ett omfattande umgänge med A.W. kommer till stånd. Därvid kan inte bortses från den rädsla som A.W. känner för A.M. Med beaktande av detta förhållande och det stora avståndet mellan parternas nuvarande bostadsorter är det oklart i vilken utsträckning ett sådant umgänge kommer att kunna upprätthållas, även om A.M. ställer sig positiv till ett omfattande umgänge.

36 Mot denna bakgrund framstår inte de långsiktiga fördelarna för J. och T. med en överflyttning av vårdnaden som så tydliga att de uppväger de stora nackdelar som otvivelaktigt skulle uppstå för dem på kort sikt. Av utredningen framgår också att de själva har uttryckt en önskan om att få bo kvar hos A.W.

37 En helhetsbedömning utifrån vad som är bäst för barnen leder därför fram till slutsatsen att vårdnaden även fortsättningsvis bör tillkomma A.W. ensam. Hovrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

38 Vid denna utgång i frågan om vårdnad är det angeläget att J. och T. åter får ta upp kontakten med A.M. genom ett regelbundet umgänge med honom. Detta bör påbörjas så snart som möjligt.

39 Mot bakgrund av det uppehåll som har varit i kontakten med A.M. och med hänsyn till den oro som A.W. känner, får det anses vara bäst för barnen att umgänget för viss tid framåt får fortsätta att ske i närvaro av umgängesstöd. Umgänget bör ligga i linje med vad Socialnämnden i Piteå har förklarat sig kunna medverka till och i övrigt anpassas till vad som är praktiskt genomförbart med hänsyn till avståndet mellan Norrköping och Piteå. Umgänget bör inledas den 2 september 2024. Det får förutsättas att introduktion med barn och umgängesstöd då har kunnat genomföras.

40 Efter ett år bör en upptrappning av umgänget ske. Det saknas underlag för att bedöma om och i så fall när J. och T. kan genomföra resor utan sällskap av någon närstående. Tills vidare bör därför även det upptrappade umgänget äga rum i Piteå. Det bör kunna ske utan umgängesstöd.

41 Eftersom A.W. tidigare har underlåtit att medverka till det umgänge som har beslutats av domstol, bör hon föreläggas att vid vite lämna J. och T. på den plats som anvisas inför respektive umgängestillfälle. Vitets storlek bör anpassas till hennes ekonomiska förutsättningar.

HD ändrar hovrättens dom och avslår A.M:s yrkande om ensam vård­nad om J. och T. Det innebär att A.W. även i fortsättningen ska ha ensam vårdnad om J. och T.

J. och T. ska ha rätt till umgänge med A.M. varannan måndag kl. 13.00–16.00 i Piteå kommun, på den plats som Socialnämnden i Piteå kommun anvisar. Umgänget ska ske i närvaro av umgängesstöd utsett av Socialnämnden i Piteå kommun. Umgänget ska påbörjas den 2 september 2024 och pågå till den 1 september 2025.

Därefter ska J. och T. ha rätt till umgänge med A.M. varannan söndag kl. 9.00–17.00, med hämtning och lämning på en plats i Piteå kommun som Socialnämnden i Piteå kommun anvisar.

HD förelägger A.W. att, inför varje umgängestillfälle vid vite om 5 000 kr per barn och umgängestillfälle, lämna barnen vid anvisad umgängesplats för umgänge med A.M.

Justitierådet Margareta Brattström tillade för egen del följande.

Målet rör vårdnaden om barn vars föräldrar separerade för nio år sedan. Barnen har bott med A.W. sedan dess och endast vid ett fåtal tillfällen träffat A.M. En förklaring till att umgänge inte kom till stånd redan från separationen kan vara den sekretessmarkering som gällt för A.W:s personuppgifter, en markering som för en kort tid sedan blivit förnyad. För barn som lever under sådana omständigheter får samhället, främst i form av socialtjänsten, ett utökat ansvar att bevaka att barnen får växa upp under trygga och goda förhållanden.

Återkommande sedan 2018 har domstolar slagit fast att barnen har rätt till umgänge med A.M., och från december 2022 förelagt A.W. att vid vite lämna ifrån sig barnen för umgänge med A.M. Mot den bakgrunden får det anses stå klart att det, utöver domstolsbesluten, har förelegat behov av stöd och hjälp för ett realiserande av barnens rätt till umgänge (jfr 5 kap. 1 § 9 socialtjänstlagen (2001:453) och Barnkonventionen artikel 18). Utformningen av sådant stöd och sådan hjälp avgörs av omständigheterna i det enskilda fallet (jfr beträffande föräldrar i svåra och utdragna vårdnadstvister t.ex. Annika Rejmer, Custody disputes from a socio-legal perspective i Children in Custody Disputes [Anna Kaldal, Agnes Hellner och Titti Mattson red.], 2023, s. 71 ff.).

De vårdnads-, boende- och umgängesutredningar som finns i målet består i hög grad av sammanställningar av vardera parts egen uppfattning, vilket kan vara en följd av hur regelsystemet är utformat beträffande en socialnämnds möjlighet att inhämta underlag (jfr Annika Rejmer, Kan rättssociologin bidra till att vidareutveckla rättsdogmatiken i Festskrift till Håkan Hydén, 2018, s. 528 ff.). Utredningarna innehåller inte information om att socialnämnden vidtagit åtgärder – utöver vad som förekommit med anledning av det av domstol beslutade umgängesstödet – för att tillgodose behovet av stöd och hjälp till barnen och deras föräldrar efter domstolsbesluten. Med tanke på att umgänge endast i begränsad omfattning kommit till stånd de senaste sex åren framstår eventuella åtgärder som hitintills vidtagits som otillräckliga.