Legat och boutredningsman (NJA 2024 s. 728)

Sökord Boutredningsman · Behörighet · Legat

En ansökan om förordnande av boutredningsman ska prövas i sak om sökanden anför skäl för sin behörighet. Det innebär att ansökan ska avvisas endast om det kan konstateras att de skäl som sökanden anför saknar grund.

Dödsboet efter B.L. ansökte vid Malmö tingsrätt om att dödsboet efter B.S., avliden den 5 mars 2019, skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman.

K.S., maka till B.S., motsatte sig ansökan.

I protokoll den 21 juni 2023 antecknade tingsrätten följande.

Sökanden har anfört i huvudsak följande till grund för sin ansökan. Ansökan har gjorts i egenskap av legatarie. Enligt testamente upprättat av B.S. ska hans legala arvingar ärva hälften av hans fastighet – – – (hädanefter ”fastigheten”). Med legala arvingar avsåg B.S. sina två systrar B.L. och G.S. G.S. avled den 8 november 2017. Vid B.S:s bortgång var B.L. hans enda legala arvinge. B.L. erhöll aldrig sitt legat i B.S:s dödsbo och hon avled den 12 december 2020. Legatet har även antecknats som en tillgång i B.L:s dödsbo i en tilläggsbouppteckning. Med anledning av testamentet är B.L. såväl legatarie som efterarvinge i B.S:s dödsbo. – – –.

K.S. har motsatt sig att dödsboet ska avträdas till förvaltning av boutredningsman och har för egen del yrkat att ansökan ska avvisas. Hon har anfört i huvudsak följande till stöd för sin talan. Sökanden är inte behörig att ansöka om boutredningsman eftersom B.L. ska anses vara efterarvinge och inte legatarie. Av testamentet framgår inte annat än att äganderätten till hälften av fastigheten övergår till B.S:s legala arvingar först efter att K.S. säljer fastigheten. Fastigheten har inte sålts. Eftersom Lantmäteriet beviljat K.S. ensam lagfart måste myndigheten ha gjort bedömningen att B.S:s legala arvingar är efterarvingar och inte legatarier.

Tingsrätten (tingsfiskalen Edvin Dahlberg) anförde i beslut den 21 juni 2023 följande.

Av 19 kap. 1 § ÄB framgår att när en dödsbodelägare begär det ska rätten förordna att egendomen ska avträdas till förvaltning av boutredningsman samt utse någon att i sådan egenskap handha förvaltningen. Boutredningsman ska även utses på begäran av den som erhållit legat, om det prövas nödigt för att bevara hans eller hennes rätt. Någon rätt för efterarvinge att begära att ett dödsbo ska förvaltas av en boutredningsman finns inte. Med efterarvinge avses en person som är berättigad till arv efter en avliden person men som behöver invänta arvet från denne till dess den avlidne personens maka eller make avlider.

Enligt 11 kap. 10 § ÄB ska med legat förstås särskild i testamente given förmån såsom viss sak eller visst penningbelopp eller nyttjanderätt till egendom eller rätt att därav njuta ränta eller avkomst. Den som tilldelats ett legat, dvs. legatarien, är till skillnad från en universell testamentstagare inte dödsbodelägare och kan inte företräda dödsboet och har inte heller rätt till insyn i boets förvaltning. Det är förordnandets innehåll som är bestämmande för om en testamentstagare är legatarie eller universell testamentstagare. Testators relation till testamentstagaren kan också tillmätas viss betydelse vid bedömningen (se rättsfallet NJA 2021 s. 1073 med hänvisningar).

I 22 kap. ÄB finns ändamålsbestämmelser och stadganden som närmare reglerar verkställigheten av legat. Legatariens rätt går ut på att egendomen tillhandahålls i det skick som avses med förordnandet. Blir denna rätt äventyrad genom vanvård eller på annat sätt kan, enligt 22 kap. 3 § ÄB, förordnas att säkerhet ska ställas för legatets utgörande eller att egendomen i fråga ska sättas under särskild vård. Denna bestämmelse ger inte alltid tillräcklig trygghet för legatarien. Så kan exempelvis vara fallet om den egendom som omfattas av legatet utgör en betydande del av kvarlåtenskapen eller om kvarlåtenskapen blivit uttömd genom legatariska förordnanden. Beslut om avträdande till förvaltning av boutredningsman kan därför meddelas på begäran av legatarie om det är nödvändigt för att bevara dennes rätt. Det är alltså en förutsättning för legataries framställning om boutredningsmannaförordnande att en ansökan enligt 22 kap. 3 § ÄB inte skulle ge tillräckligt skydd åt legatarien (se Lind och Walin, Ärvdabalken – En kommentar, Del II [2023, JUNO], rubriken 19 kap. 1 §).

I rättsfallet NJA 1972 s. 229 var fråga om legatarie, som tillagts ett penningbelopp, som ansökte om att dödsboet skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman. Vilket belopp legatarien skulle bli berättigad att utfå som legat var beroende av hur boet förvaltades. Med beaktande härav och med hänsyn till de mellan legatarien och den ende dödsbodelägaren rådande motsättningarna ansåg HD det nödvändigt att, oavsett om säkerhet för legatet erbjudits enligt 22 kap. 3 § ÄB, förvaltningen av dödsboet anförtroddes åt en boutredningsman.

Tingsrätten har att ta ställning till om det aktuella förordnandet är att uppfattas som ett legat, vilket är en förutsättning för att sökanden ska vara behörig att ansöka om boutredningsman i dödsboet efter B.S. Om så är fallet är ytterligare en förutsättning, för att ansökan ska kunna bifallas, att en boutredningsman är nödvändig för att bevara sökandens rätt.

Av bouppteckningen efter B.S. följer att till den avlidnes tillgångar hörde tre fjärdedelar av fastigheten. Det i ärendet aktuella testamentet upprättades av B.S. den 11 januari 2012. I testamentet är bland annat följande förordnat:

§ 1

Vid min bortgång skall min hustru K.S. med full äganderätt erhålla en fjärdedel (1/4) av vår nuvarande fastighet på – – –.

§ 2

Min hustru K skall erhålla nyttjanderätten till min återstående (1/2) andel av vår fastighet så länge hon lever. Med nyttjanderätten följer att K skall svara för alla kostnader (inklusive fastighetsavgift) för fastigheten.

K har rätt att sälja fastigheten om hon finner det lämpligt, varvid nyttjanderätten upphör och äganderätten avseende hälften (1/2) av fastigheten tillfaller mina legala arvingar.

Om vi under min livstid säljer vår nuvarande fastighet och köper annan fastighet, lägenhet eller bostadsrätt skall samma ovanstående (§ 1 och 2) villkor gälla för vår nya bostad som för vår nuvarande fastighet.

Med legala arvingar kan inte avses annan än B.S:s, vid hans dödstillfälle kvarvarande, syster B.L. Enligt ovan skulle K.S. vid B.S:s bortgång alltså erhålla äganderätten till en fjärdedel av fastigheten men endast nyttjanderätten till den återstående hälften av fastigheten. Förordnandet kan enligt tingsrätten inte uppfattas på annat sätt än som ett legat till B.L. avseende den återstående hälften av fastigheten, oavsett vad som står angivet om försäljning i andra stycket i testamentets andra paragraf. Detta eftersom det saknas anledning att särskilt förordna om nyttjanderätt för K.S. för det fall avsikten var att hon genom testamentet skulle erhålla äganderätten till samtliga av B.S:s andelar av fastigheten. Att B.L. i bouppteckningen från den 16 maj 2019 har antecknats som legatarie avseende hälften av fastigheten, vilket K.S. på heder och samvete intygat är riktigt, talar även för den slutsatsen. Vad Lantmäteriet har beslutat om i fråga om lagfart saknar betydelse för tingsrättens bedömning i det aktuella ärendet.

Det aktuella legatet har utgjort en stor del av kvarlåtenskapen och det förefaller råda motsättningar mellan legatarien och K.S. Ett beslut att säkerhet ska ställas för legatets utgörande eller att egendomen i fråga ska sättas under särskild vård, enligt 22 kap. 3 § ÄB, kan därför inte anses utgöra tillräckligt skydd för legatarien i det aktuella fallet. Boutredningsman får därför anses vara nödvändigt för att bevara sökandens rätt.

Sammanfattningsvis är alltså dödsboet efter B.L. behörig sökande och K.S:s yrkande om avvisning ska avslås. Dödsboet efter B.S. ska, eftersom det är nödvändigt för att bevara sökandens rätt, avträdas till förvaltning av boutredningsman.

K.S:s yrkande om avvisning avslås.

Tingsrätten förordnar att dödsboet efter B.S., – – –, ska avträdas till förvaltning av boutredningsman. Till boutredningsman utses advokaten A.B. – – –.

K.S. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att ansökan om boutredningsman skulle avvisas.

Dödsboet efter B.L. motsatte sig ändring.

Hovrätten (hovrättspresidenten Ylva Norling Jönsson, hovrättsrådet Karoline Fridolf och adjungerade rådet Samuel Lundberg, referent) anförde i beslut den 11 september 2023 följande.

Har någon erhållit ett legat ska rätten på ansökan av legatarien förordna att egendomen som omfattas av legatet ska avträdas till förvaltning av boutredningsman, om det prövas nödigt för legatets verkställande (19 kap. 1 § ÄB).

Avgörande för om boutredningsman ska förordnas och om dödsboet efter B.L. varit behörigt att ansöka om boutredningsman blir således att B.S:s legala arvingar genom B.S:s testamente har givits ett legat. För att avgöra den frågan behöver testamentet tolkas. Utgångspunkten vid frågor om tolkning av testamente är att det råder fri bevisprövning och fri bevisvärdering när testators vilja ska utredas. Liksom vid tolkning av avtal och andra rättshandlingar måste tolkningen av ett enskilt förordnande ske i ljuset av vad som framgår av testamentet i dess helhet och i förhållande till övriga omständigheter. Utgångspunkten för tolkningen är dock alltid ordalydelsen i testamentet (se rättsfallet NJA 2021 s. 922).

Det aktuella testamentet innehåller ett antal olika förordnanden. Varken ordalydelsen i respektive förordnande eller den sammantagna lydelsen av förordnandena är sådan att det går att dra slutsatsen att B.S. genom testamentet har avsett ge halva fastigheten som legat till sina legala arvingar. Inte heller den utredning som i övrigt har lagts fram inom ramen för detta ärende innebär att det går att dra någon säker slutsats i frågan om det i testamentet har förordnats om något legat. Sammanfattningsvis har alltså dödsboet efter B.L. inte visat att något legat föreligger. Förutsättningarna för att förordna en boutredningsman är därmed inte uppfyllda. Tingsrättens beslut ska därför undanröjas och dödsboets efter B.L. ansökan avvisas.

Hovrätten undanröjer tingsrättens beslut och avvisar dödsboets efter B.L. ansökan om boutredningsman.

Dödsboet efter B.L. överklagade och yrkade att HD skulle ändra hovrättens beslut och förordna att dödsboet efter B.S. skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman.

K.S. motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Anna Deibrant, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Bakgrund

Punkterna 1–3 motsvarar i huvudsak punkterna 1–3 i HD:s skäl.

Frågan i HD

Punkten 4 motsvarar i huvudsak punkten 4 i HD:s skäl.

Allmänt om ansökan om boutredningsman och legat

Punkterna 5–7 motsvarar i huvudsak punkterna 5 och 11–13 i HD:s skäl.

Legatariens rätt till säkerhetsåtgärder och förordnande av boutredningsman

Punkterna 8–10 motsvarar i huvudsak punkterna 14–17 i HD:s skäl.

Prövningen av ett ärende om förordnande av boutredningsman

Punkterna 11–14 motsvarar i huvudsak punkterna 18–21 i HD:s skäl.

15 Om ansökan om förordnande av boutredningsman bifalls får avgörandet rättskraft endast såvitt avser frågan om förordnandet (se bl.a. NJA 2002 s. 136). Att förfarandet i ett ärende inte ger utrymme för en mer ingående prövning av invändningar kan därför sägas vägas upp av ärendets rättskraft. Även det talar för att det i förordnandeärendet inte bör göras en mer ingående prövning när parterna är oense om det i testamentet har förordnats om ett legat. Vid en sådan prövning är det tillräckligt att legatarien anför skäl för sitt påstående om att denne har erhållit ett legat i dödsboet.

16 Om en legataries ansökan om boutredningsmannen bifalls – trots en invändning om att sökanden inte har ett legat i dödsboet – måste detta anses vara en tvistig fråga av betydelse för dödsboförvaltningen. I en sådan situation kommer boutredningsmannen att behöva pröva denna fråga (jfr Justitierådet Muncks tillägg i NJA 1993 s. 302 I och II). När det sedan gäller frågan hur boutredningsmannen ska förfara när det finns olika uppfattningar om tolkningen av ett testamente kan det anmärkas att boutredningsmannen inte kan avgöra en tvist mellan dödsboet och påstådd legatarie. När det inom dödsboförvaltningen finns prejudiciella frågor rörande t.ex. tolkningen av ett testamente bör skiftet inte slutföras förrän tvisten har blivit löst genom att parterna kommer överens eller frågan prövats genom en dom som vunnit laga kraft (se NJA 2002 s. 136). Att det finns tvistiga frågor hindrar dock inte att det tvistiga anspråket ställs under särskild vård genom att dödsboet avträds till förvaltning av boutredningsman.

Bedömning i detta fall

17 Parterna har olika uppfattning om hur förordnandet i testamentet avseende fastigheten – – – ska tolkas.

18 Dödsboet efter B.L. har som stöd för sitt påstående om att B.L. är legatarie åberopat bouppteckningen efter B.S. där B.L. är upptagen som legatarie, B.S:s testamente och ett yttrande från testamentsvittnet bankjuristen E.W.

19 Dödsboet efter B.L. har angett sådana skäl för sitt påstående om att B.L. erhållit ett legat i dödsboet som ska anses vara tillräckligt för att hon ska godtas som legatarie när det gäller frågan om förordnande av boutredningsman.

20 Legatet utgör en stor del av kvarlåtenskapen och det förefaller råda motsättningar mellan dödsboet efter B.L. och dödsbodelägaren K.S. om testamentets omfattning. Det får därför anses nödvändigt att egendomen ska avträdas till förvaltning av boutredningsman för att legatet ska kunna verkställas.

21 Dödsboets efter B.L:s ansökan om att dödsboet efter B.S. ska avträdas till förvaltning av boutredningsman ska därmed bifallas. Det ankommer på tingsrätten att förordna lämplig boutredningsman.

HD:s avgörande

Se HD:s beslut.

HD (justitieråden Agneta Bäcklund, Stefan Johansson, Stefan Reimer, CeciliaRenfors och Margareta Brattström, referent) meddelade den 19 november 2024 följande beslut.

1 B.S. avled den 5 mars 2019 och efterlämnade makan K.S. som ensam dödsbodelägare. Före sin bortgång hade han upprättat ett testamente i vilket det finns vissa förordnanden avseende fastigheten – – –. I förordnandena avseende fastigheten omnämns såväl den efterlevande makan som B.S:s legala arvingar. När B.S. avled var hans syster, B.L., den enda legala arvingen. Den 12 december 2020 avled B.L.

2 Dödsboet efter B.L. ansökte i tingsrätten om att dödsboet efter B.S. skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman. I ansökan anfördes att B.L. hade erhållit ett legat avseende halva fastigheten och att ansökan gjordes för att få till stånd ett verkställande av legatet. Den efterlevande makan, K.S., yrkade att ansökan skulle avvisas då dödsboet efter B.L. inte var behörigt att ansöka om boutredningsman. B.L. är enligt K.S. inte legatarie utan ska ses som efterarvinge.

3 Tingsrätten förordnade att dödsboet efter B.S. skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman och utsåg en sådan. Hovrätten har avvisat ansökan med motiveringen att dödsboet efter B.L. inte visat att något legat föreligger och att det därmed saknas förutsättningar för att förordna en boutredningsman.

4 Den huvudsakliga frågan i målet är vilken prövning som ska göras i ett ärende om förordnande av boutredningsman, när en dödsbodelägare invänder att sökanden saknar behörighet och att ansökan därför ska avvisas.

5 Dödsbodelägarna har det primära ansvaret för förvaltning och avveckling av dödsboet. Om en dödsbodelägare begär det ska rätten emellertid förordna att egendomen i dödsboet ska avträdas till förvaltning av en boutredningsman. Så ska också ske efter en ansökan av en legatarie, om det är nödvändigt för att legatet ska kunna verkställas. Även en borgenär kan ansöka om en boutredningsman, och en sådan ska då förordnas om det måste antas att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt på annat sätt äventyras. (Se 18 kap. 1 § och 19 kap. 1 § ÄB.)

6 Boutredningsmannen ska utreda, förvalta och förbereda boet för arvskifte. Uppdraget ska utföras objektivt och opartiskt samt på ett effektivt och ekonomiskt sätt med inriktning på en snabb avveckling av boet. I uppdraget ingår att ta hänsyn till såväl dödsbodelägares som borgenärers och andra rättsägares, inklusive legatariers, intressen. (Jfr NJA II 1933 s. 230.)

7 Om boutredningsmannens uppdrag avser ett dödsbo som föranleder bodelning eller fördelning av efterarv är han eller hon utan särskilt förordnande även bodelningsförrättare (se 17 kap. 1 § andra stycket ÄktB samt 9 kap. 5 § samma balk, 8 § sambolagen, 2003:376, och 3 kap. 2 § ÄB).

8 Boutredningsmannen är också i regel – utan särskilt förordnande – skiftesman (se NJA II 1933 s. 546 f.).

9 Det finns ett betydande utrymme för boutredningsmannen att självständigt bestämma om utredning och förvaltning av boet. Att försöka ena berörda parter, tolka ett testamente och verkställa legat är uppgifter som kan ingå i uppdraget. Boutredningsmannen har mandat att pröva tvistiga frågor som är av betydelse för boets utredning och som inte är föremål för rättegång. (Jfr NJA II 1933 s. 252, 17 kap. 6 § andra stycket ÄktB och 23 kap. 5 § ÄB.)

10 En dödsbodelägare som inte är nöjd med boutredningsmannens bedömning av tvistiga frågor kan genom klander av bodelning eller arvskifte få en prövning i domstol av de ställningstaganden som gjorts (se 17 kap. 8 § andra stycket ÄktB och 23 kap. 5 § ÄB).

11 Med legat förstås särskild i ett testamente given förmån, såsom viss sak eller visst penningbelopp eller nyttjanderätt till egendom eller rätt att därav njuta ränta eller avkomst. Om förmånen i stället avser kvarlåtenskapen i dess helhet, viss andel därav eller överskott är det ett universellt testamentsförordnande. (Se 11 kap. 10 § ÄB.)

12 Testamentets innebörd är bestämmande för om en testamentstagare är legatarie. Huvudregeln är att legat ska utgå innan dödsboet skiftas och utges så snart det kan ske utan men för någon, vars rätt är beroende av boets utredning. (Se 11 kap. 1 och 2 §§ samt 22 kap. 1 § ÄB, jfr även ”Fosterdotterns arv” NJA 1974 s. 190 och Agell, Testamentsrätt, 3 uppl. 2003, s. 31 ff.)

13 En legatarie är inte dödsbodelägare. Legatarien har i förhållande till dödsboet rätt att få legatet utlämnat till sig i enlighet med testators förordnande, men har inte någon rätt till insyn i dödsboets förvaltning.

14 Om en legataries rätt äventyras genom vanvård eller liknande kan rätten förordna att säkerhet ska ställas för legatet eller att egendomen ska sättas under särskild vård. Genom dessa säkerhetsåtgärder har en legatarie möjlighet att ingripa mot en dödsboförvaltning som inte tar hänsyn till hans eller hennes rätt. (Se 22 kap. 3 § ÄB.)

15 Bestämmelsen om säkerhetsåtgärder erbjuder emellertid inte i alla situationer ett tillräckligt skydd för legatarien. Därför finns också en möjlighet att förordna en boutredningsman efter ansökan av en legatarie. Dödsboet ska avträdas till förvaltning av boutredningsman om det är nödvändigt för legatets verkställande (se p. 5).

16 Ett skäl att utse en boutredningsman kan vara att legatet utgör en betydande del av kvarlåtenskapen och boutredningen till väsentlig del består i förvaltning av denna egendom (jfr NJA II 1933 s. 221).

17 Det kan också finnas skäl att bifalla en legataries ansökan om boutredningsman när legatet är beroende av dödsboets förvaltning samtidigt som det finns motsättningar mellan de berörda. HD har i en sådan situation förordnat en boutredningsman på ansökan av en legatarie, trots att dödsboet hade erbjudit att ställa säkerhet (se ”Legatet till köpmannen” NJA 1972 s. 229).

18 Vid prövningen av om en boutredningsman ska förordnas kan domstolen behöva ta ställning till sökandens påstående om att han eller hon är dödsbodelägare, legatarie eller borgenär. Prövningen kan dessutom behöva omfatta andra frågor, t.ex. om boet är skiftat och beträffande legatarier eller borgenärer om deras rätt är äventyrad. (Se ”Arvsavstående och boutredningsman” NJA 1995 s. 148 och ”Borgenär och boutredningsman” NJA 2002 s. 136. Jfr även NJA 1993 s. 302 I och II och NJA 2013 s. 100.)

19 Bestämmelsen i 19 kap. 1 § ÄB och dess förarbeten ger inte någon uttrycklig ledning för hur prövningen ska gå till.

20 En ansökan om boutredningsman handläggs enligt lagen (1996: 242) om domstolsärenden. Handläggningen är av en mer summarisk karaktär än enligt rättegångsbalken. Förfarandet är i regel skriftligt och principerna om omedelbarhet och koncentration är inte tillämpliga. Vidare saknas det möjlighet att höra en part under sanningsförsäkran. Handläggningen lämpar sig därför inte för en sådan ingående prövning som krävs vid mer omfattande och komplicerade omständigheter (jfr NJA 1993 s. 302 I och II – med Johan Muncks tillägg).

21 När det råder skilda meningar t.ex. om hur ett testamente ska tolkas krävs som regel en prövning av både skriftlig och muntlig bevisning för att testamentets innebörd ska kunna bedömas. En ingående prövning av testamentet ska inte göras inom ramen för ett ärende om förordnande av boutredningsman. Det kan också framhållas att de ställningstaganden avseende testamentet som ändå görs inom ramen för ett ärende om förordnande om boutredningsman inte får rättskraft (jfr ”Borgenär och boutredningsman”).

22 En ansökan om boutredningsman ska därför prövas i sak om sökanden anför skäl för sin behörighet. Det innebär att ansökan ska avvisas endast om det kan konstateras att de skäl som sökanden anför saknar grund (jfr ”Borgenär och boutredningsman”).

23 För det fall en legataries ansökan om boutredningsman bifalls – trots en invändning om att sökanden inte har ett legat i dödsboet – kan det bli en tvistig fråga som är av betydelse för dödsboförvaltningen. I en sådan situation kommer boutredningsmannen att behöva ta ställning till frågan. Den kan också komma att prövas i domstol.

24 Dödsboet efter B.L. har som stöd för att förordnandet till B.L. är ett legat åberopat B.S:s testamente, bouppteckningen efter B.S. där hon är upptagen som legatarie och ett yttrande från en av dem som bevittnat testamentet. Som skäl för ansökan om boutredningsman har vidare anförts att det råder oenighet mellan parterna, att den efterlevande makan har vidtagit åtgärder som försvårar verkställande av legatet samt att en säkerhetsåtgärd med stöd av 22 kap. 3 § ÄB inte utgör ett tillräckligt skydd.

25 Vad dödsboet efter B.L. har anfört till stöd för att förordnandet i testamentet är ett legat saknar inte grund. Dödsboet efter B.L. har därmed anfört skäl för sin behörighet. (Se p. 22.)

26 Legatet utgör värdemässigt en stor del av kvarlåtenskapen efter B.S. Därtill kommer att det råder motsättningar, bl.a. om vilken förfoganderätt över egendomen som tillkommer den efterlevande makan. Det får därför anses nödvändigt att boet förvaltas av en boutredningsman.

27 Ansökan om att dödsboet efter B.S. ska avträdas till förvaltning av boutredningsman ska därmed bifallas. Det ankommer på tingsrätten att förordna en lämplig boutredningsman.

Med ändring av hovrättens beslut förordnar HD att dödsboet efter B.S. ska avträdas till förvaltning av boutredningsman. Det ankommer på tingsrätten att utse en lämplig person för uppdraget.