lagen.nu
NJA 2025 s. 1231

Konsignationsavtalet

Skadeståndsansvar i kontraktsförhållande. Bevisfrågor avseende skada i form av utebliven vinst. Även fråga om vissa omständigheter erkänts i rättegången.

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2025-12-17
Målnummer
T 1989-24
Löpnummer
NJA 2025:84
Källa
rattspraxis.etjanst.domstol.se

Sökord Utebliven vinst · Avtal · Bevislättnad · Bevisning · Erkännande · Kontraktsbrott · Skadestånd · Skadeberäkning · Vitsordande

Stockholms tingsrätt

Chantelle SA förde vid Stockholms tingsrätt den talan mot Twilfit AB som framgår av tingsrättens dom. Twilfit AB förde också genom genstämning en talan mot Chantelle SA.

Tingsrätten (chefsrådmannen Malou Lindblom, rådmannen Daniel Samnerud och tingsfiskalen Truls Sandberg) anförde i dom den 1 juni 2022 följande.

Bakgrund

Chantelle SA (”Chantelle”) är ett franskt bolag som under 140 år har bedrivit verksamhet inom utveckling, tillverkning och försäljning av bl.a. damunderkläder. Bolaget är verksamt över hela världen.

Twilfit AB (”Twilfit”) är ett svenskt bolag och modekedja med inriktning mot försäljning av underkläder, badkläder, nattkläder och motsvarande. Twilfit har ett femtiotal butiker runtom i Sverige samt bedriver även e-handelsverksamhet.

Chantelle och Twilfit ingick den 29 november 2018 ett så kallat konsignationsavtal avseende bl.a. damunderkläder med Twilfit som återförsäljare (konsignatarie) och Chantelle som leverantör och varuägare (konsignant). Konsignationsavtalet började löpa från och med den 1 februari 2019.

Chantelle sade upp konsignationsavtalet med omedelbar verkan den 20 juli 2020.

Yrkanden och inställning

Käromålet

Chantelle har yrkat att tingsrätten ska förplikta Twilfit att till Chantelle betala 11 110 286 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen – – –.

Twilfit har bestritt käromålet och inte vitsordat något belopp som skäligt i och för sig. Twilfit har godtagit att ränta beräknas från dagen för delgivning av stämningsansökan.

Genkäromålet

Twilfit har i genkäromål yrkat att tingsrätten ska förplikta Chantelle att till Twilfit betala ett kapitalbelopp om 14 728 203 kr jämte ränta – – –.

För det fall Chantelles yrkanden bifalls helt eller delvis ska det belopp som utdöms enligt Twilfits genkäromål i första hand avräknas mot det belopp Chantelle tilldöms.

Chantelle har bestritt genkäromålet. Varken kapital- eller ränteyrkanden har godtagits som skäliga i sig.

Grunder

Chantelle

Huvudkäromålet

Twilfit är skyldigt att betala ersättning till Chantelle eftersom Twilfit orsakat Chantelle skada genom att Twilfit åsidosatt sina avtalsåtaganden. Twilfit har beslutat att ta bort samtliga Chantelles produkter från Twilfits butiker, packat ner produkterna i lådor och lämnat besked att produkterna skulle avhämtas av Chantelle inom fem dagar. Twilfit har vidare upphört med att tillhandahålla Chantelles produkter för försäljning inom Twilfits butiker och på platser med bästa synlighet för produkterna i butikerna samt att för detta ändamål nyttja Chantelles varumärken och logotyper.

Chantelle har den 18 juni 2020 tillställt Twilfit ett skadeståndskrav med varsel om hävning. Ränta på utdömt skadestånd ska därför utgå.

Genkäromålet

Grunden för bestridandet av betalning avseende personalkostnader rörande Gallerian innefattar i) kvittningsgill motfordran, ii) bestridande av att Chantelle enligt konsignationsavtalet skulle ha åtagit sig att betala ersättning för Twilfits personal för hela perioden 1 augusti 2019 till december 2020 utan att arbete faktiskt har utförts, samt att det är ostridigt att sådant arbete inte utfördes efter den 10 juni 2020 och iii) att Chantelle under alla omständigheter har en kvittningsgill motfordran som framgår av huvudkäromålet.

Grunden för bestridandet av betalning avseende kostnader för packning under april 2020 innefattar i) bestridande av att parterna ska ha överenskommit om rätt till ersättning för Twilfits påstådda arbete i denna del och ii) att Chantelle under alla omständigheter har en kvittningsgill motfordran som framgår av huvudkäromålet.

Grunden för bestridandet av betalning avseende utebliven vinst innefattar i) bestridande av att Chantelle skulle ha begått något avtalsbrott, ii) bestridande av att Twilfit lidit någon skada och att det föreligger adekvat kausalitet mellan Chantelles påstådda avtalsbrott och Twilfits påstådda skada, eftersom det framgått med tydlighet att Twilfit inte hade för avsikt att sälja Chantelles produkter och iii) att Chantelle under alla omständigheter har en kvittningsgill motfordran som framgår av huvudkäromålet.

Twilfit

Huvudkäromålet

Twilfit bestrider att bolaget åsidosatt sina avtalsåtaganden. I vart fall är det inte fråga om ett väsentligt avtalsbrott som berättigat Chantelle att häva avtalet. Även om Twilfit skulle anses ha väsentligt brutit mot konsignationsavtalet bestrids att sådant avtalsbrott har orsakat en adekvat skada. Under alla förhållanden uppgår inte skadan till det belopp som Chantelle gör gällande.

Chantelle har inte, före ingivande av stämningsansökan, lagt fram erforderlig utredning beträffande sitt skadeståndskrav. – – –

Genkäromålet

Enligt avtal mellan parterna har Chantelle åtagit sig att betala ersättning för 20 arbetstimmar per vecka avseende till Chantelle dedikerad personal i Gallerian. Chantelle har underlåtit att betala ersättning för perioden den 1 augusti 2019 till den 18 december 2020. Kravet uppgår till 388 186 kr inklusive moms. Krav har framställts den 30 september 2020– – –.

Twilfit har tillhandahållit tjänster till Chantelle avseende packning av produkter under april 2020. Twilfit har rätt till skälig ersättning för arbetet. Kravet uppgår till 82 359 kr inklusive moms. Kravet har framställts till Chantelle den 1 oktober 2020– – –.

Chantelle har begått avtalsbrott genom att inte avtalsenligt leverera produkter samt obefogat häva avtalet. Som en följd av Chantelles avtalsbrott har Twilfit orsakats skada avseende utebliven vinst med 14 257 659 kr. Krav på betalning intill ett belopp om 13 334 831 kr har framställts den 1 oktober 2020– – –.

Utveckling av talan

Huvudkäromålet

Chantelle

Till följd av Twilfits bristande fullgörelse av sina avtalsåtaganden från den 10 juni 2020 och fram till och med hävningen, som skedde den 20 juli 2020, har Chantelle lidit skada. Skadan består av utebliven vinst till följd av utebliven försäljning av Chantelles produkter hos Twilfit.

Skadan under denna period uppgår till 2 228 764 kr.

Chantelle har vidare lidit skada som en följd av hävningen som föranletts av Twilfits bristande fullgörelse av sina avtalsåtaganden. Skadan består av utebliven vinst som en följd av utebliven försäljning av Chantelles produkter hos Twilfit från och med dagen efter hävningen till och med sex månader därefter. Chantelle har begränsat den tid för vilken skada ska beräknas till en tidsperiod som svarar mot den uppsägningstid om sex månader som parterna är berättigade till enligt konsignationsavtalet.

Skadan under perioden som följer efter hävningen uppgår till 8 881 521 kr.

Skadan med anledning av utebliven försäljning av Chantelles produkter är beräknad enligt differensprincipen, dvs. med utgångspunkt i en jämförelse mellan ett verkligt händelseförlopp (Twilfits uteblivna försäljning av Chantelles produkter) och ett hypotetiskt händelseförlopp (vad som sannolikt skulle ha inträffat om den skadegörande händelsen inte hade inträffat). I det hypotetiska händelseförloppet har beaktats Twilfits försäljning under 2019 jämförd med offentliga data för försäljningsutvecklingen i fysiska modebutiker och deras e-handel, det s.k. stilindexet. Stilindex presenteras 8–10 dagar efter aktuell försäljningsmånad som en indikation på försäljningsutvecklingen inom modehandeln. Eftersom stilindexet omfattar fler typer av produkter än som omfattades av konsignationsavtalet har Chantelle därutöver validerat den potentiella försäljningsutvecklingen mot data från jämförbara kunder, i detta fall den kund som framgår av Chantelles skadeberäkning.

Den nämnda kunden har, vid jämförelse med Twilfit, en liknande fördelning av fysiska butiker i kombination med e-handelsverksamhet.

Chantelle har vid skadeberäkningen beaktat

– det genomsnittliga pris som produkterna skulle säljas för, med beaktande av det genomsnittliga priset för Twilfits försäljning under 2019;

– hur detta pris skulle ha utvecklats över tid;

– vilka kostnader som Chantelle skulle ha för produkterna, med beaktande av kostnadsbilden under 2019;

– hur dessa kostnader skulle ha utvecklats över tid;

– vilka volymer som skulle ha kunnat säljas under olika perioder, med beaktande av de volymer som såldes under 2019 under olika perioder och med beaktande av en förväntad försäljningsutveckling om i snitt minus 18 procent beträffande den inledande skadeperioden och minus nio procent beträffande tiden efter hävning; och

– att inga andra kostnader inbesparades genom att Chantelle inte sålde varan under den relevanta perioden.

Twilfit

Twilfit bestrider att Chantelle över huvud taget lidit någon skada, även för det fall att Twilfit anses ha begått avtalsbrott. Tvisten har sin bakgrund i att Chantelle underlät att upprätthålla lagernivåer hos Twilfit, dvs. Twilfit erhöll inte produkter att sälja från Chantelle. Chantelle kan inte ha drabbats av någon utebliven vinst på produkter som bolaget vägrade leverera. Chantelle har även krävt tillbaka produkterna som fanns i Twilfits lager.

a) Det vitsordas att estimerad omsättning för perioden 10 juni–20 juli 2020 uppgår till 6 132 529 kr, under förutsättning att Chantelle skulle fortsatt leverera produkter (vilket bestrids);

b) Det vitsordas att estimerad omsättning för perioden 21 juli–20 januari 2021 uppgår till 24 997 730 kr, under förutsättning att Chantelle skulle fortsatt leverera produkter (vilket bestrids);

c) Twilfit uppfattar att Chantelle fördelar omsättningen enligt följande: 54,2 procent (Chantelle) respektive 45,8 procent (Twilfit). Givet att Twilfit uppfattat Chantelle rätt kan fördelningen vitsordas;

d) Cost of Goods Sold (COGS) kan inte vitsordas i avsaknad av underlag; och

e) Det ifrågasätts inte att den matematiska sammanräkningen av kravet som sådan är riktig.

Punkterna a) till c) ligger även till grund för Twilfits genkäromål och vitsordas därför endast av processekonomiska skäl.

Genkäromålet

Utredning

Domskäl

Vilken, om någon, av parterna har begått ett väsentligt avtalsbrott?

Det är ostridigt att Twilfit, genom C.W.J., per e-post den 10 juni 2020 meddelat Chantelle att Twilfit beslutat att ta bort Chantelles produkter från sina butiker samt packa ner och förvara produkterna i lådor i respektive butik. Anledningen till detta angavs vara, sammanfattningsvis, att Chantelle inte förmått att leverera ett tillräckligt stort antal produkter enligt konsignationsavtalet och därför gjorde sig skyldigt till ett väsentligt brott mot avtalet. C.W.J. angav vidare att Chantelle inom fem arbetsdagar skulle leverera en enhetlig kollektion i linje med parternas överenskommelse, i annat fall skulle konsignationsavtalet anses hävt.

Det är, som tingsrätten uppfattat det, även ostridigt att Twilfit från den 10 juni 2020 de facto upphört med att tillhandahålla Chantelles produkter för försäljning inom Twilfits butiker och på platser med bästa synlighet för produkterna i butikerna samt att för detta ändamål nyttja Chantelles varumärken och logotyper.

Det är vidare ostridigt att Chantelle den 18 juni 2020, genom ombud, skriftligen angett att Twilfit genom sitt agerande brutit mot punkt 5 i konsignationsavtalet och uppmanat Twilfit att rätta sig efter avtalet, i annat fall skulle Chantelle komma att häva avtalet efter 30 dagar. Chantelle har därefter, den 20 juli 2020, hävt konsignationsavtalet.

Chantelle menar att Twilfit genom sitt agerande – vilket manifesterats genom e-postmeddelandet av den 10 juni 2020 – gjort sig skyldigt till ett väsentligt brott mot konsignationsavtalet. Twilfit, å sin sida, menar att Chantelles hävning av den 20 juli 2020 har varit en så kallad obefogad hävning och därmed i sig ett väsentligt brott mot konsignationsavtalet. Den första frågan tingsrätten har att besvara är således vilken av parterna, om någon, som genom sitt agerande har gjort sig skyldig till ett väsentligt avtalsbrott.

Inledningsvis kan tingsrätten endast kortfattat konstatera att om man isolerat bedömer Twilfits agerande enligt e-postmeddelandet den 10 juni 2020, måste detta anses utgöra ett väsentligt avtalsbrott som har gett Chantelle rätt att häva konsignationsavtalet. Själva kärnan i konsignationsavtalet är att Twilfit ska vara återförsäljare av Chantelles produkter. Twilfits närmare skyldigheter härvidlag preciseras främst i punkten 5 i konsignationsavtalet, vilken är den punkt som Chantelle hänvisat till som grund för sin rätt att häva avtalet. Att packa ned produkterna samt upphöra med att saluföra dessa måste i sig anses vara ett väsentligt och, så länge agerandet har bestått, upprepat avtalsbrott som, sett för sig, har gett Chantelle rätt att häva konsignationsavtalet enligt punkten 13 första stycket i konsignationsavtalet, för det fall att rättelse inte vidtagits.

Chantelle har efter Twilfits e-postmeddelande den 10 juni 2020 följt den formalia som enligt punkten 13 första stycket gäller vid hävning av konsignationsavtalet. Chantelle har således den 18 juni 2020 tillställt Twilfit en skriftlig uppmaning per e-post att vidta rättelse inom 30 dagar och därefter hävt avtalet den 20 juli 2020. Det är ostridigt att Twilfit vid tidpunkten för hävningen vare sig packat upp eller i övrigt återupptagit försäljningen av Chantelles produkter.

Twilfit har emellertid gjort gällande parterna per den 10 juni 2020 har befunnit sig i ett läge där Chantelle för egen del gjort sig skyldigt till ett väsentligt brott mot konsignationsavtalet genom att inte leverera produkter till Twilfit i sådan omfattning som krävts enligt avtalet, varför Twilfit tills vidare haft rätt att innehålla sin prestation genom att plocka ned Chantelles produkter och upphöra med att saluföra dessa. Det är enligt tingsrättens uppfattning Twilfit som har bevisbördan för detta påstående.

Händelseförloppet fram till den 10 juni 2020 är i stora delar ostridigt eller klarlagt genom den skriftliga utredningen.

Det står klart att Chantelle under våren 2020, till följd av Coronapandemin, fick problem med att leverera produkter till sina återförsäljare i Norden, däribland Twilfit, och att Chantelle i mars meddelade Twilfit att man för närvarande inte kunde leverera några produkter till Twilfit. Till följd av leveransproblemen riktade Chantelle samma månad en direkt uppmaning till Twilfits butiker, inte till Twilfit centralt, att med kort varsel packa ned produkter listade i en datafil för avhämtning och transport till ett externt, lokalt lager som Chantelle hade för avsikt att upprätta. Twilfit protesterade mot detta, vilket sedermera mynnade ut i en särskild överenskommelse mellan Twilfit, genom C.H., och Chantelle, genom C.K., den 1 april 2020. Enligt överenskommelsen gällde, sammanfattningsvis, att Chantelle skulle lämna kvar 42 000 produkter i Twilfits butiker samt att de produkter som plockades ut ur butikerna skulle lagerföras i Sverige och att Chantelle skulle kunna komma att skicka påfyllning till Twilfits butiker från det lagret. Såvitt får förstås är det också ostridigt att cirka 42 000 av Chantelles produkter har funnits kvar i lager hos Twilfit sedan Chantelle avhämtat produkter och att detta varit de produkter som parterna kommit överens om den 1 april.

C.H. har vid sitt förhör uppgett att han inte var nöjd med överenskommelsen den 1 april 2020 men att den ingicks s.a.s. ”under galgen”. Chantelle å sin sida har, som det får uppfattas, gjort gällande att bolaget inte behövt någon särskild överenskommelse för att kunna återta varor från Twilfits butiker eftersom bolaget dels ägt varorna till dess att varorna har sålts av Twilfit, dels inte haft någon skyldighet att upprätthålla viss lagernivå i Twilfits butiker. Oavsett hur det förhåller sig med detta kan Twilfit enligt tingsrättens uppfattning i vart fall inte med framgång hävda att Chantelles leveransproblem fram till den 1 april 2020 i sig utgjort ett väsentligt brott mot konsignationsavtalet. Detta borde i sådant fall ha gjorts gällande innan parterna ingick den särskilda överenskommelsen den 1 april.

Det finns inget direkt stöd i konsignationsavtalet för att Chantelle skulle ha en skyldighet att upprätthålla viss lagernivå i Twilfits butiker eller att leverera produkter med viss frekvens. Det finns inte heller någon uttrycklig skyldighet för Chantelle att leverera visst slag av produkter till butikerna. Tvärtom finns det vissa skrivningar i avtalet som ger Chantelle en ensidig rätt att sluta leverera vissa produkter, t.ex. i händelse av just lagerbrist (”stock shortage”) eller ”supplier’s default” (se punkten 3 andra stycket).

I Appendix I till konsignationsavtalet finns en förteckning över det minsta antal så kallade ”reference colours” som vid varje tidpunkt ska finnas i Twilfits butiker. Det handlar om ett visst antal färger inom olika listade produktkategorier. Twilfit har emellertid varken sakframställningsvis eller vid förhöret med C.W.J. eller förhören med vittnena preciserat några närmare avvikelser från Chantelles sida i det avseendet i tiden efter den 1 april 2020.

Av den skriftliga bevisningen framgår i och för sig att lagersaldot hos Twilfit minskat successivt efter april 2020 samt att Twilfits försäljning av Chantelles produkter minskat kraftigt i förhållande till föregående år. Det går dock inte att dra slutsatsen att detta haft ett direkt samband med att lagersaldot minskat. Det synes ostridigt att konfektionsbranschen, inbegripet parterna, till följd av pandemin tappat en stor del av sin försäljning under våren 2020.

Av betydelse är också att Twilfit inte presenterat någon skriftlig bevisning om att bolaget i tiden efter den 1 april och fram till den 10 juni 2020 skickat några reklamationer till Chantelle beträffande uteblivna leveranser eller brister i fråga om vissa produkter. Vad som i stället har hänt är att Twilfit den 29 april 2020 förklarat sig säga upp konsignationsavtalet med 30 dagars varsel med hänvisning till bolagets pågående företagsrekonstruktion och att bolaget genomgått en väsentlig förändring av sitt verksamhetsföremål. Uppsägningen har skett genom C.W.J., vars bolag Change of Scandinavia A/S vid denna tidpunkt övertagit ägandet av Twilfit. Chantelle har bestritt att Twilfit haft rätt att säga upp avtalet på den grunden, vilket sedermera accepterats av Twilfit. Genom den korrespondens som under maj månad förevarit mellan parterna står det emellertid enligt tingsrättens uppfattning klart att Twilfit inte längre varit intresserade av att sälja Chantelles produkter i sina butiker och att Twilfit har velat komma ur konsignationsavtalet, oavsett vilken grund som funnits för det. Detta framgår särskilt av C.W.J:s e-postmeddelande den 10 maj 2020 till Chantelles ombud M.H. Av det meddelandet framgår bl.a. att Twilfit önskat sälja ut samtliga befintliga produkter i butikerna och att Twilfit gjort gällande att uppsägningen av den 29 april 2020 alltjämt varit gällande, oavsett om 30 dagars eller sex månaders uppsägningstid varit den korrekta. Mot den angivna bakgrunden framstår Twilfits påståenden i e-postmeddelandet den 10 juni 2020 om leveransbrister från Chantelles sida som en grund för att häva konsignationsavtalet inte som övertygande.

Tingsrätten finner sammanfattningsvis att Twilfit inte har förmått visa att Chantelle innan den 10 juni 2020 begått ett väsentligt avtalsbrott eller annars agerat på sådant sätt att Twilfit haft rätt att innehålla sina prestationer enligt konsignationsavtalet. Det är således Twilfit som har begått väsentligt avtalsbrott och Chantelle har haft rätt att häva konsignationsavtalet såsom sedermera skett den 20 juli 2020.

Det redovisade innebär att Twilfits genkäromål i den del det hänför sig till utebliven vinst ska ogillas.

Har Twilfits avtalsbrott orsakat Chantelle skada?

Det är i och för sig ostridigt vilken omsättning hänförlig till Chantelles varor som Twilfit skulle ha haft under perioden den 10 juni 2020 till och med sex månader från Chantelles hävning den 20 juli 2020; under förutsättning att parternas åtaganden enligt konsignationsavtalet skulle ha fullgjorts under den angivna tiden. Det är även ostridigt enligt vilken beräkningsmetod intäkterna skulle ha fördelats mellan parterna.

Twilfit har dock gjort gällande att Chantelle varken haft för avsikt eller förmåga att leverera varor till Twilfit så att den omsättning som ligger till grund för den påstådda skadan hade kunnat uppnås. Enligt Twilfit har Chantelle inte heller visat vilka kostnader hänförliga till de påstådda intäkterna som bolaget haft (kostnaderna har i målet benämnts ”COGS” [Cost of Goods Sold]). Vad Twilfit gör gällande är således att Chantelle över huvud taget inte gjort någon förlust som hänför sig till Twilfits avtalsbrott.

Det är som utgångspunkt Chantelle som har att visa att man lidit skada som en följd av Twilfits avtalsbrott och skadans storlek. Inom ramen för prövningen kan sedan bevisbördan för olika delmoment åvila endera av parterna.

När det först gäller påståendet att Chantelle för sin del inte haft för avsikt att fullgöra sina åtaganden enligt konsignationsavtalet efter den 10 juni 2020 för det fall Twilfit inte hade begått avtalsbrott, får en viss bevisbörda anses åvila Twilfit. Det är Twilfit som har den så kallade åberopsbördan för det aktuella påståendet och parterna hade ju därtill efterlevt avtalet alltsedan den 29 november 2018.

Som tingsrätten funnit talar det mesta i korrespondensen mellan parterna under våren 2020 för att Twilfit var den part som ville komma ur konsignationsavtalet. Chantelle å sin sida framhärdade i att avtalet alltjämt var gällande om det inte sades upp med beaktande av de sex månaders uppsägningstid som avtalet stipulerar. Om även Chantelle hade velat dra sig ur avtalet hade det ju varit enklast att acceptera Twilfits uppsägning som gjordes den 29 april 2020. Att de varor som återtogs från Twilfits butiker i början av april 2020 lämnats i ett lager kopplat till en konkurrent till Twilfit, kan inte tillmätas någon särskild betydelse. Tingsrätten har vid den fortsatta bedömningen att utgå ifrån att Chantelle haft för avsikt att fortsätta leverera varor till Twilfit enligt konsignationsavtalet.

När det gäller frågan om Chantelle haft förmåga att leverera varor till Twilfit så att den omsättning som skadeberäkningen bygger på kunnat uppnås, är det som utgångspunkt Chantelle som har bevisbördan. Det står klart att Chantelle under vintern och våren 2020 fått stora problem med att kunna leverera varor till Twilfit, och andra återförsäljare, på grund av Coronapandemin. Det står vidare klart att Twilfits lager i och för sig inte fylldes på genom leveranser från Chantelle sedan Chantelle avhämtat cirka 37 000 produkter i början av april 2020. Det står också klart, även om det inte framgått varför, att Chantelle inte haft för avsikt att låta Twilfit få del av höst- och vinterkollektionen för år 2020. Även om tingsrätten inte har funnit styrkt att det nyss redovisade har utgjort ett väsentligt avtalsbrott från Chantelles sida per den 10 juni 2020, finns det likväl mot den bakgrunden skäl att ifrågasätta om Chantelle under kommande sjumånadersperiod skulle haft förmåga att leverera i samma omfattning som tidigare under avtalstiden. Chantelle har inte lagt fram någon bevisning som närmare ger stöd för att bolagets leveranser till dess återförsäljare i Norden återgått till det normala.

Som tingsrätten konstaterat ålägger inte konsignationsavtalet Chantelle att upprätthålla visst lagersaldo hos Twilfit, att leverera vissa närmare angivna produkter eller att leverera med vissa tidsintervall. Detta medför att det vore svårt att konstatera ett avtalsbrott hänförligt till Chantelle på den grunden. Tingsrätten har också konstaterat att Twilfit inte visat att man framställt några reklamationer om brister i lagret innan den 10 juni 2020. Men detta är inte av direkt relevans för den fråga som tingsrätten nu har att ta ställning till. Främst C.W.J. har beskrivit olika svårigheter med att uppnå en god omsättning på konfektion när lagret är begränsat. Det rör sig dels om att kunderna får svårt att hitta plagg av just den sort samt i den färg och storlek som efterfrågas, dels om hur produkterna kan presenteras i en butik när lagret är begränsat. Tingsrätten finner att de uppgifterna framstår som rimliga och i sig får godtas.

Det är per definition svårt för Chantelle att visa exakt vilken leveranskapacitet man skulle ha haft under viss tidsperiod om konsignationsavtalet löpt på. Det går samtidigt för Twilfits del inte att föra full bevisning om hur mer begränsade leveranser skulle ha påverkat Twilfits omsättning av varor enligt konsignationsavtalet. I viss utsträckning förhåller det sig på samma sätt när det gäller Chantelles bevisning för sina kostnader; ”COGS”. Om det hade rört sig om varor som Chantelle faktiskt sålt torde bolaget i princip utan större svårigheter ha kunnat föra full bevisning om ”COGS”. Bolaget kunde emellertid t.ex. ha åberopat förhör med sin revisor för att verifiera de kostnader man angett eller i vart fall åberopat revisorsintyget i sådan tid att detta inte avvisats av tingsrätten. Oavsett detta hade full bevisning knappast kunnat föras.

Bevissvårigheterna är sammantaget sådana att det finns skäl att tillämpa 35 kap. 5 § RB. Vid skälighetsbedömningen får Chantelles skada uppskattas försiktigt då det dels har framkommit att bolaget haft betydande leveransproblem under våren 2020, dels då bättre bevisning kunnat föras om bolagets ”COGS”. Samtidigt ska beaktas att det per den 20 juli 2020 alltjämt har funnits i vart fall cirka 30 000 av Chantelles produkter hos Twilfit. Tingsrätten finner att Chantelles skada ska uppskattas till tre miljoner kr.

Har Twilfit rätt till ersättning för packning av Chantelles produkter?

Kravet avser ersättning för att personal i Twilfits butiker packat ner Chantelles produkter, cirka 37 000, inför Chantelles transport av dessa till ett externt lager. Att sådan packning har utförts är ostridigt.

Chantelle ska alltså utge ersättning till Twilfit med yrkat belopp.

Har Twilfit rätt till ersättning för personalkostnader?

Twilfit har således inte styrkt sitt krav på ersättning för personalkostnader och yrkandet ska ogillas.

Ränta på utdömda belopp

Slutsatser och kvittning

Tingsrätten har sammanfattningsvis funnit följande.

Twilfit har begått ett väsentligt avtalsbrott som gett Chantelle rätt att häva konsignationsavtalet och erhålla skadestånd av Twilfit för utebliven vinst med 3 miljoner kr. Ränta ska utgå på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av ansökan om stämning.

Twilfit har rätt till ersättning från Chantelle för packning av Chan­telles produkter med 82 359 kr. På beloppet utgår ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 november 2020.

Eftersom ränta på de utdömda beloppen löper från olika tidpunkter förordnar tingsrätten inte om kvittning i domslutet.

Domslut

Twilfit AB ska till Chantelle SA betala 3 miljoner kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen – – –.

Chantelle SA ska till Twilfit AB betala 82 359 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen – – –.

Svea hovrätt

Parterna överklagade i Svea hovrätt.

Twilfit yrkade att hovrätten skulle bifalla genkäromålet med den inskränkningen att det yrkade kapitalbeloppet sattes ned till 14 257 659 kr. Ränta på beloppet yrkades enligt 4 och 6 §§ räntelagen.

Inskränkningen föranleddes av att Twilfit hade frånfallit sitt yrkande vid tingsrätten om förpliktande för Chantelle att betala 388 186 kr jämte ränta avseende personalkostnader i Gallerian. Tingsrättens dom hade vunnit laga kraft i den del där Twilfit har tillerkänts ersättning med 82 359 kr jämte ränta för packning av Chantelles produkter.

Chantelle bestred Twilfits yrkanden.

Chantelle yrkade för sin del att hovrätten skulle bifalla Chantelles yrkande vid tingsrätten avseende ersättning för utebliven vinst, dvs. förplikta Twilfit att till Chantelle betala 11 110 286 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen.

Twilfit bestred Chantelles yrkanden.

Hovrätten (hovrättslagmannen Staffan Lind, hovrättsrådet Patrik Skogh, adjungerade ledamoten f.d. justitierådet Severin Blomstrand, referent, och tf. hovrättsassessorn Emma Johnsson) anförde i dom den 15 februari 2024 följande.

Hovrättens domskäl

Konsignationsavtalet

Båda parter har gjort gällande att motparten har åsidosatt sina förpliktelser enligt det konsignationsavtal som parterna ingick den 29 november 2018. De har motstridiga uppfattningar om avtalets innebörd. Hovrätten prövar inledningsvis avtalets innebörd i de delar som har betydelse i målet.

Av tredje strecksatsen i avtalets inledning framgår att Twilfit och Chantelle har haft flera år av köp sinsemellan och att man nu avser att utvidga sitt partnerskap. Det sägs att parterna har ett gemensamt intresse av att utöka försäljningen av Chantelles varumärken i Twilfits butiker. Inför varje år ska man komma överens om en försäljningsbudget, som ska följas upp för att utfallet ska utvärderas. Båda parter ska arbeta aktivt för att nå den överenskomna budgeten.

Det är alltså ett ömsesidigt förpliktande avtal där parterna åtar sig att verka för det gemensamma syftet att öka försäljningen av Chantelles produkter i Twilfits butiker. Hur samarbetet ska gå till regleras fortsättningsvis i avtalet.

Chantelles uppgift är i första hand att förse Twilfits butiker med varor. I avtalets tredje punkt finns regler om varorna. Sortimentet ska utvecklas i samråd mellan parterna, men Chantelle har det slutliga avgörandet. Chantelle har åberopat punktens andra stycke: ”Chantelle expressly reserves the right to stop manufacturing and distributing certain arti­cles at any time without notice, which the Contractor cannot claim any indemnity of any kind for, especially in the following cases: stock short­age, quality problems, a supplier’s default.” Bestämmelsen tar sikte på enstaka produkter och kan inte – som Chantelle har gjort gällande – ge Chantelle en rätt att helt upphöra att leverera varor. Avtalets upphörande behandlas i punkterna 12 och 13, som reglerar uppsägning och hävning av avtalet.

Några kvantiteter anges inte i avtalet – utöver Appendix I om s.k. refer­ence colours – och någon budget har inte åberopats i målet. Omfattningen av Chantelles skyldighet att leverera varor till Twilfits butiker får avgöras utifrån syftet med avtalet. Det får anses innebära att Chantelle ska förse Twilfits butiker med varor i den utsträckning som behövs för försäljningen i butikerna. Att avtalet har denna innebörd bekräftas av en powerpoint-presentation som Chantelle använde under förhandlingarna om konsignationsavtalet. Chantelles svenska VD C.K. har också i förhöret vid tingsrätten bekräftat att Chantelles rutin var att leverera varor efter behovet i Twilfits butiker och att leveranser skedde en eller två gånger i veckan.

Twilfits huvuduppgift framgår av punkten 5 i konsignationsavtalet. Twilfit ska bestämma platser där Chantelles produkter ska lagras och erbjudas för försäljning i butikerna. I Chantelles intresse ska produkterna ges bästa synlighet. Av punkten 6 framgår att Twilfit ska ställa försäljningspersonal till förfogande. Inte heller Twilfits åtagande är kvantifierat i avtalet.

Avtalsbrott

Båda parterna har gjort gällande att motparten har gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande avtalsbrott. Chantelle har påstått att Twilfit den 10 juni 2020 packade ned Chantelles produkter i lådor och slutade att saluföra dem. Twilfit har påstått att Chantelle inte levererade några produkter efter den 1 april 2020 och att Chantelle utan fog hävde avtalet den 20 juli 2020.

Utredningen i målet visar att Chantelle och Twilfit handlade så som motparten har påstått. Båda parternas handlande innebär att de åsidosatte sina grundläggande förpliktelser enligt konsignationsavtalet. Frågan är om något eller båda av handlandena innefattar ett väsentligt avtalsbrott som medför skadeståndsskyldighet. Prövningen får ta sikte på vad parterna har anfört som förklaring till sitt handlande och om förklaringen gör handlandet befogat.

Twilfit har förklarat sitt handlande med att Chantelle hade begått avtalsbrott genom att avbryta sina leveranser. Chantelles förklaring är att Twilfit inte behövde några leveranser under den aktuella tiden och att Twilfit inte hade reklamerat.

Svaret på frågan om Chantelles förklaring är godtagbar ger svar även på frågan om Twilfits förklaring är godtagbar. I första hand bör därför prövas om Chantelles handlande innebar ett avtalsbrott och Twilfit därmed inte begick avtalsbrott.

Till stöd för sitt påstående att Chantelle inte levererade produkter enligt sin avtalade skyldighet har Twilfit uppehållit sig vid vad som hände tidigare under våren 2020 då Chantelle hade leveranssvårigheter på grund av covid-pandemin. Dessa händelser ledde till att parterna träffade ett avtal den 1 april 2020 om hur leveranserna skulle ordnas fortsättningsvis. Med hänsyn till detta avtal kan vad som hände före den 1 april inte tillmätas betydelse vid bedömningen om Chantelle bröt mot sin leveransskyldighet under tiden därefter.

Twilfit har vidare åberopat försäljningssiffror som visar att försäljningen av Chantelles varor sjönk under april och maj 2020 och var lägre än under motsvarande tid 2019. Parterna har olika förklaringar till utvecklingen. Enligt Twilfit är den en följd av bristande leveranser från Chantelle. Tingsrättens förklaring att försäljningsminskningen kunde bero på pandemin stämmer inte, enligt Twilfit, eftersom det var bara försäljningen av Chantelles produkter som minskade; i övrigt ökade försäljningen. Mot detta har Chantelle anfört att Twilfit prissatte andra produkter än Chantelles i syfte att få till stånd en lagertömning. Dessa motstridiga besked gör att försäljningssiffrorna inte tillåter slutsatsen att Twilfits lager behövde fyllas på under april och maj 2020.

Twilfit har anfört att lagret minskade till 34 406 produkter per den 31 maj 2020, att jämföra med de 95 682 produkter som fanns i lager per den 31 maj 2019. Twilfit har också åberopat ett meddelande från Chantelle den 2 juni 2020 av innebörd att Twilfit inte skulle få del av Chantelles höst- och vinterkollektion 2020. Av dessa uppgifter kan inte omedelbart slutsatsen dras att lagren var otillräckliga under april och maj 2020. Som Chantelle har påpekat innehåller meddelandet den 2 juni 2020 reservationerna ”som det ser ut i dagsläget” och ”på grund av de omständigheter som just nu råder”. Det var alltså inte fråga om något slutgiltigt ställningstagande.

Av Twilfit åberopade förhörspersoner har beskrivit allmänt vilka problem som uppstår vid försäljningen när det inte finns ett heltäckande sortiment ur vilket man kan erbjuda kunder alla varianter av en produkt i fråga om storlek, färg och utformning i övrigt. Konkreta besked om antalet produkter i butikerna under den aktuella tiden och om hur det faktiskt påverkade försäljningen har inte lämnats under förhören.

Till stöd för sitt påstående att leveranser inte behövdes under april och maj 2020 har Chantelle anfört att avtalet den 1 april 2020 innebar att Twilfit fick behålla 42 000 produkter och att Twilfit hade ett lager om 30 000 produkter när Chantelle hävde avtalet. Vidare har Chantelle gjort gällande att Twilfit inte påtalade leveransbrist förrän den 10 juni; dessförinnan hade Twilfit hävdat att lagret var för stort.

Mot Chantelles påstående om bristande reklamation har Twilfit invänt att parterna hade en fortlöpande dialog och att leveransbristen då framhölls. Twilfit har också påpekat att det var Chantelle som registrerade lagerstatus och därmed väl kände till situationen. Emellertid har Twilfit inte åberopat något meddelande till Chantelle om bristande leveranser under april och maj 2020. För den händelse Twilfit hade svårt att sälja Chantelles produkter på grund av att det fanns för få produkter i butikerna måste Twilfit ha uppmärksammat det även om det var Chantelles uppgift att kontrollera lagerstatus. Mot Chantelles bestridande är det inte visat att Twilfit framförde till Chantelle att lagren var otillräckliga.

Med hänsyn till det anförda och till vad som i övrigt förekommit i målet är det inte utrett att situationen var sådan att Chantelle behövde leverera produkter till Twilfits butiker under april och maj 2020. Twilfit har därmed inte visat fog för sitt påstående om avtalsbrott från Chantelles sida.

Av detta följer att Twilfit har brutit mot konsignationsavtalet genom att den 10 juni 2020 packa ned Chantelles produkter i lådor och sluta att saluföra dem. Chantelles hävning den 20 juli 2020 var därmed befogad. Avtalsbrottet avser Twilfits grundläggande förpliktelse enligt avtalet. Det är därför väsentligt och ger Chantelle rätt till skadestånd.

Skadestånd

Chantelle har rätt till skadestånd motsvarande det positiva kontraktsintresset. Talan i hovrätten gäller utebliven vinst orsakad av att Twilfit slutat att saluföra Chantelles produkter. Det är tydligt att vinst uteblivit på detta sätt; åtminstone några av de produkter som Twilfit hade i lager borde ha kunnat säljas. Frågan i målet är hur stor vinst Chantelle gått miste om till följd av Twilfits avtalsbrott.

Den utredning som Chantelle har åberopat har verkställts av Chantelles egen personal. Det minskar utredningens bevisvärde och den kan inte omedelbart läggas till grund för bifall till Chantelles talan. Som Twilfit har påpekat borde i vart fall någon utomstående sakkunnig ha granskat utredningen och gett sitt omdöme om den. Det gäller särskilt om de grundläggande antaganden som utredningen bygger på.

En förutsättning för att bestämmelsen i 35 kap. 5 § första meningen RB ska få tillämpas är att full bevisning om skadan inte alls eller endast med svårighet kan föras. Så är inte fallet här. Bestämmelsen befriar inte heller den som begär skadestånd från att lägga fram den utredning som skäligen kan åstadkommas.

Chantelle har alltså inte visat att bolaget har rätt till skadestånd med yrkat belopp. Käromålet kan därför inte bifallas.

Hovrättens domslut

Med ändring av – – – tingsrättens domslut ogillar hovrätten Twilfit AB:s och Chantelle SA:s talan i överklagade delar.

Högsta domstolen

Chantelle SA överklagade och yrkade i första hand att HD skulle undanröja hovrättens dom och återförvisa målet till hovrätten för förnyad handläggning. I andra hand begärde Chantelle att HD skulle ändra hovrättens dom och bifalla yrkandet om ersättning för utebliven vinst, dvs. förplikta Twilfit AB att till Chantelle betala 11 110 286 kr samt ränta.

Twilfit motsatte sig ändring av hovrättens dom.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredragandens förslag till beslut

Föredraganden, justitiesekreteraren Matilda Willaume, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Punkterna 1–7 motsvarar i huvudsak punkterna 1–11 i HD:s domskäl.

Parternas talan i HD

Punkterna 8 och 9 motsvarar i huvudsak punkterna 12 och 13 i HD:s domskäl.

Vad målet rör

10Målet i HD rör skadestånd för utebliven vinst vid avtalsbrott, främst bestämmande av skadans storlek. I målet aktualiseras tillämpningen av bevislättnadsregeln i 35 kap. 5 § första meningen RB, samt frågor om erkännande av omständigheter enligt 35 kap. 3 § första stycket RB.

Allmänna utgångspunkter och bevisvärdering vid skadeberäkning

11Den som drabbas av ett avtalsbrott har rätt till skadestånd som, sammantaget med andra påföljder, ska försätta parten i samma ekonomiska läge som om avtalet hade fullföljts (det positiva kontraktsintresset).

12När skadeståndets storlek ska bestämmas finns det ofta skäl att utgå från differensprincipen. En beräkning av skadestånd för utebliven vinst utgår vid en tillämpning av den principen ifrån en jämförelse mellan ett verkligt händelseförlopp (vad som rent faktiskt har inträffat efter den skadegörande händelsen) och ett hypotetiskt händelseförlopp (vad som sannolikt skulle ha hänt om den skadegörande händelsen inte hade inträffat). I den mån skadeföljderna är ersättningsgilla ska de värderas. Det som ska beaktas är bland annat adekvanskravet, normskyddet och skadebegränsnings- skyldigheten. De belopp som framkommer genom beräkningarna utgör skadeståndsbeloppet. (Se ”Multitotal” NJA 2017 s. 9 p. 48.)

13Som huvudregel har den som påstår sig ha lidit skada bevisbördan för både förekomsten och omfattningen av skadan samt för det orsakssamband som skadeståndstalan grundas på. Utgångspunkten är att det beviskrav som normalt gäller i tvistemål ska tillämpas även i mål om skadeståndsansvar, det vill säga att skadan ska vara styrkt. Vilka krav som närmare ska ställas på bevisningens styrka kan emellertid variera, främst beroende på vilka möjligheter respektive part har att säkra bevisning. (Se t.ex. ”Flyttstädningen” NJA 2024 s. 369 p. 23.)

14När det gäller skadeståndsanspråk mot den som har underlåtit att fullgöra sin avtalsenliga skyldighet att sälja produkter under en viss tid blir prövningen av vilken skada som har uppkommit med nödvändighet hypotetisk. Det är inte möjligt att till fullo bevisa hur många produkter som skulle ha sålts om avtalsbrottet inte skett. Däremot kan det ofta förebringas utredning som gör det mer eller mindre sannolikt att det hypotetiska händelseförloppet skulle ha utvecklat sig på ett visst sätt. (Se Lars Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, 2 uppl. 2022, s. 574.) Det kan finnas skäl att i sådana situationer sänka kravet på bevisningens styrka något.

Bevislättnadsregel

15I vissa fall kan bevissvårigheterna vara så stora att det finns skäl att tillämpa 35 kap. 5 § första meningen rättegångsbalken. Enligt den bestämmelsen får rätten, om det är fråga om en inträffad skada och full bevisning inte alls eller endast med svårighet kan föras, uppskatta skadan till ett skäligt belopp. Av förarbetena framgår att bestämmelsen inte är avsedd att innebära att den som yrkar skadestånd befrias från skyldigheten att förebringa den utredning som skäligen kan åstadkommas (se NJA II 1943 s. 449).

16Bestämmelsen är alltså inte en ersättningsregel som innebär att domstolen kan uppskatta skadan till ett skäligt belopp om utredningen kring skadan är bristfällig. Bestämmelsen är i stället en bevislättnadsregel som bara kan tillämpas om parten lagt fram den utredning som skäligen kan åstadkommas. (Se vidare i ”Multitotal” p. 52–54 och ”Flyttstädningen” p. 24.)

17Vid tillämpning av bevislättnadsregeln i 35 kap. 5 § rättegångsbalken ska begreppet full bevisning sättas i förhållande till det beviskrav som gäller i den aktuella situationen (jfr p. 14 och 15). Bestämmelsen är alltså inte tillämplig så snart det finns svårigheter att styrka skadans storlek. Om det krävs att en part endast gör skadans storlek sannolik för att få framgång med sin talan, kan bestämmelsen tillämpas först när full bevisning i förhållande till det beviskravet inte alls, eller endast med svårighet, kan föras.

Erkännande av omständighet i rättegång

18Av 35 kap. 3 § första stycket RB framgår att om en part i rättegång erkänner viss omständighet och saken är sådan att förlikning därom är tillåten, ska vad parten erkänt gälla mot honom. Med erkännande avses parts vidgående av att en för honom ofördelaktig faktisk omständighet föreligger (se NJA II 1943 s. 447). Följden av ett erkännande är att parten godtar att omständigheten läggs till grund för domen i målet, det vill säga bevisning rörande den erkända omständigheten är överflödig.

19Bestämmelsen preciserar inte vad som avses med omständighet. Av förarbetena framgår inte mer än att det ska röra sig om en faktisk sådan (se NJA II 1943 s. 447). Majoritetsuppfattningen i den juridiska doktrinen är att med ”viss omständighet” menas ett konkret sakförhållande som är av relevans i målet, antingen som rättsfaktum eller bevisfaktum. (Se bl.a. Per Olof Ekelöf m.fl., Rättegång IV, 7 uppl. 2009, s. 67 och Roberth Nordh, Praktisk Process VIII, Bevisrätt C, 2 uppl. 2019, s. 39.)

20För att betraktas som ett erkännande, måste det klart framgå att parten inte motsätter sig att omständigheten läggs till grund för domen utan att prövas. Att en svarande i tvistemål inte invänder mot ett av käranden åberopat påstående är normalt inte detsamma som att svaranden i processen accepterar påståendet. Situationen kan emellertid vara sådan att det utifrån svarandens agerande får anses stå klart att en underlåtenhet att uttryckligen invända mot ett påstående måste uppfattas som ett accepterande av påståendet, det vill säga som ett erkännande. (Se NJA 2010 s. 643 p. 6.) En sådan tolkning måste emellertid göras med stor försiktighet, i synnerhet då det är fråga om omständigheter som utgör rättsfakta eller viktigare bevisfakta.

Bedömningen i detta fall

21Genom utredningen i målet står det klart att Twilfit bröt mot parternas avtal när bolaget i juni 2020 slutade att sälja Chantelles produkter. Avtalsbrottet begicks uppsåtligt, avser Twilfits grundläggande förpliktelse enligt avtalet och var därför, väsentligt. Chantelles hävning av avtalet var därmed befogad och bolaget har rätt till skadestånd motsvarande det positiva kontraktsintresset.

22Det är tydligt att Twilfits avtalsbrott har medfört en adekvat skada i form av utebliven vinst för Chantelle; åtminstone några av de produkter som Twilfit hade i sitt lager vid hävningstidpunkten borde ha kunnat säljas. Frågan är hur många produkter som skulle ha sålts och hur stor vinst Chantelle faktiskt har gått miste om till följd av Twilfits avtalsbrott.

23Det är Chantelle som har bevisbördan för omfattningen av den skada de lidit (se p. 13).

24Twilfit har varken uttryckligen eller underförstått ovillkorligen erkänt det i Chantelles skadeberäkning gjorda antagandet avseende hur många produkter som skulle ha kunnat säljas under skadeperioden (se p. 18 och 20). Twilfits vitsordande av den estimerade omsättningen förutsatte att Chantelle visade att bolaget skulle fortsätta leverera produkter. Den av Chantelle åberopade bevisningen är inte tillräcklig för att visa att det villkoret varit uppfyllt. Chantelle har alltså bevisbördan för hela skadeberäkningen, även beträffande hur stor omsättning som hade kunnat uppnås under skadeperioden.

25Hovrätten har alltså inte lagt bevisbördan för ostridiga omständigheter på Chantelle. Det saknas därför skäl att undanröja och återförvisa målet till hovrätten.

26Den skadeberäkning som Chantelle har åberopat som grund för bedömningen av skadeståndets storlek har upprättats av bolagets egen personal. Det har inte presenterats något skriftligt underlag som ger stöd för att kalkylen har granskats och godkänts av någon utomstående. Inte heller har det åberopats någon skriftlig bevisning som verifierar de uppgifter som lagts till grund för bolagets egen uppskattning. Utredningen kan inte ensam läggas till grund för en säker slutsats om hur stor skada Twilfits avtalsbrott orsakat för Chantelle. Bolaget har därför inte uppfyllt sin bevisbörda beträffande skadans omfattning. (Se p. 14.)

27Även om det finns svårigheter att föra bevisning om hypotetiska förhållanden, finns det flera exempel på underlag som Chantelle utan större svårigheter hade kunnat presentera för att visa att de grundläggande antaganden som bolagets beräkning av skadeståndets storlek bygger på stämmer. Ett exempel är ett revisorsintyg eller förhör med bolagets revisorer. Ett annat exempel är fakturor från leverantörer och fraktbolag.

28Det finns inget i målet som tyder på att information av nu aktuellt slag skulle ha varit svår att lägga fram. Tvärtom talar det faktum att Chantelle i tingsrätten kort inpå huvudförhandlingen åberopade bland annat ett revisorsintyg, vilket avvisades då det åberopats för sent och det inte bedömdes finnas giltig ursäkt, för att det varit fullt möjligt att ge in ytterligare bevisning. Eftersom Chantelle inte har lagt fram den utredning som skäligen kan begäras är bevislättnadsregeln i 35 kap. 5 § första meningen rättegångsbalken inte tillämplig (se p. 16).

29Slutsatsen av det angivna är att Chantelle inte har visat att bolaget har rätt till skadestånd med yrkat belopp. Bolagets talan ska därför ogillas. Hovrättens domslut ska alltså fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD:s dom

HD (justitieråden Anders Eka, Dag Mattsson, Per Classon, Malin Bonthron, referent, och Stefan Reimer) meddelade den 17 december 2025 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

1Chantelle är ett franskt bolag som bedriver verksamhet inom utveckling, tillverkning och försäljning av bland annat damunderkläder. Bolaget är verksamt över hela världen.

2Twilfit är en svensk modekedja med inriktning på försäljning av underkläder, badkläder, nattkläder och motsvarande. Twilfit har ett femtiotal butiker runtom i Sverige samt bedriver e-handelsverksamhet.

3I slutet av 2018 ingick Chantelle och Twilfit ett s.k. konsignationsavtal som reglerade formerna för Twilfits försäljning av Chantelles produkter. Fram till dess hade parternas relation sett ut så att Twilfit köpte in produkter från Chantelle som sedan såldes i Twilfits butiker och e-handel. Konsignationsavtalet innebar att Twilfit inte längre skulle köpa in Chantelles produkter. I stället skulle produkterna placeras i Twilfits butiker av Chantelle och Twilfit skulle sälja dem vidare till kund direkt från Chantelle. Avtalet reglerade bland annat hur produkterna skulle exponeras i butikerna. Det började löpa från och med den 1 februari 2019 och hade en ömsesidig uppsägningstid om sex månader.

4Under hösten 2019 fram till början av året därpå genomgick Twilfit en företagsrekonstruktion som avslutades med att ackord fastställdes för Twilfits betalningsskyldighet. I samband med detta förvärvade den danska underklädeskedjan Change of Scandinavia samtliga aktier i Twilfit. Affären slutfördes i april 2020.

5Våren 2020 spred sig covid-19-pandemin i Europa. I många av EU:s medlemsstater innebar det perioder av nedstängning av samhället helt eller delvis, ofta kombinerat med olika typer av utegångsförbud. I mitten av mars 2020 meddelade Chantelle att företagets lager hade stängt på grund av pandemin och att det inte var möjligt att leverera produkter till Twilfit. Kort därefter bad Chantelle om att en del av bolagets produkter hos Twilfit skulle packas ned och sändas till Chantelle med syftet att Chantelle skulle kunna bygga upp ett eget externt lager i Sverige för att kunna fortsätta sin verksamhet trots pandemin. Sedan Twilfit hade motsatt sig önskemålet träffade parterna den 1 april 2020 ett avtal enligt vilket drygt hälften av produkterna skulle finnas kvar hos Twilfit medan resten skulle hämtas av Chantelle.

6I slutet av april 2020 skickade Twilfit ett brev enligt vilket konsignationsavtalet sades upp med 30 dagars uppsägningstid. Twilfit hade även på olika sätt tillkännagett att bolaget önskade ändra inriktning på verksamheten så att försäljningen skulle inriktas på produkter som Change of Scandinavia producerade. Chantelle bestred att Twilfit hade rätt att säga upp avtalet med så kort uppsägningstid, vilket Twilfit accepterade. Parterna förde därefter en diskussion om att avsluta avtalet men kunde inte enas om villkoren för detta. Konsignationsavtalet fortsatte att gälla.

7I juni 2020 meddelade Twilfit att bolaget hade slutat att sälja Chan­telles produkter eftersom Chantelle under våren inte hade förmått leverera ett tillräckligt stort antal produkter. Chantelle skickade i sin tur en skriftlig uppmaning till Twilfit att rätta sig efter avtalet, alltså fortsätta sälja bolagets produkter, samt upplyste att Chantelle i annat fall skulle häva avtalet. Någon rättelse skedde inte och den 20 juli 2020 hävde Chantelle avtalet.

8Chantelle väckte talan i tingsrätten och begärde ersättning för utebliven vinst. Grunden för talan var att Twilfit var skyldigt att betala ersättning till Chantelle eftersom bolaget åsidosatt sina avtalsåtaganden när det slutade sälja Chantelles produkter. Yrkandet avseende utebliven vinst baserades på en skadeberäkning utförd av bolagets egen personal. I kalkylen hade gjorts antaganden kring hur många produkter som skulle ha sålts under skadeperioden utifrån Twilfits tidigare försäljning av Chantelles produkter och en jämförelse med offentliga data för den generella försäljningsutvecklingen i fysiska butiker och deras e-handel, det s.k. stilindexet.

9Twilfit bestred yrkandet om ersättning för utebliven vinst, men vitsordade den angivna estimerade omsättningen avseende Chantelles produkter under den period som ersättning begärdes för, dock endast under förutsättning att Chantelle skulle ha fortsatt leverera produkter, vilket Twilfit bestred att Chantelle skulle ha gjort. Vidare vitsordade Twilfit hur omsättningen skulle ha fördelats mellan parterna, men inte vilka kostnader som Chantelle skulle ha haft för produkterna eftersom Twilfit menade att det saknades underlag i denna del.

10Tingsrätten kom fram till att Twilfit hade begått ett väsentligt avtalsbrott, att Chantelles hävning av avtalet varit befogad samt att Chantelle hade rätt till skadestånd för utebliven vinst. Tingsrätten tillerkände Chantelle ett skadeståndsbelopp om tre miljoner kronor, bestämt efter en skälighetsbedömning enligt 35 kap. 5 § RB.

11Hovrätten har gjort samma bedömning som tingsrätten i fråga om avtalsbrottet och rätten till hävning samt rörande att Chantelle till följd av detta i och för sig har rätt till skadestånd för utebliven vinst. Hovrätten har dock ansett att det inte föreligger förutsättningar att uppskatta ett skäligt skadestånd med tillämpning av 35 kap. 5 § RB och har ogillat käromålet eftersom Chantelle inte har bevisat skadans storlek.

Parternas talan i HD

12Chantelle har angett att de grundläggande antaganden som bolagets skadeutredning bygger på, dvs. den estimerade omsättningen och fördelningen av den, är ostridiga. Genom att hovrätten i strid med 35 kap. 3 § RB har lagt bevisbördan för dessa omständigheter på Chantelle har domstolen, enligt bolaget, gått utanför den ram som parterna har uppställt för processen. Under alla förhållanden är 35 kap. 5 § tillämplig eftersom det är fråga om ett anspråk på utebliven vinst som med nödvändighet grundas i ett hypotetiskt förlopp, vilket inte är möjligt att bevisa fullt ut.

13Twilfit har framhållit att skadeberäkningen, inbegripet den hypotetiska omsättningen, inte har varit ovillkorligt erkänd av bolaget. Twilfits vitsordande tar sikte på ett enskilt moment i försäljningsledet, nämligen hur stor försäljning till slutkunder som hade kunnat uppnås i butikerna under antagandet av att fortsatta leveranser skulle ha skett. Eftersom Chantelle inte har visat att villkoret för vitsordandet varit uppfyllt, dvs. att bolaget skulle ha levererat produkter under skadeperioden, är skadeberäkningen i sin helhet förnekad av Twilfit och omfattas således av Chantelles bevisbörda. Eftersom Chantelle har brustit i sin bevisföring är 35 kap. 5 § RB inte tillämplig.

Vad målet rör

14Målet i HD rör främst skadestånd för utebliven vinst vid avtalsbrott, särskilt bestämmande av skadans storlek. En fråga är om det finns förutsättningar att tillämpa bevislättnadsregeln i 35 kap. 5 § första meningen RB enligt vilken rätten, om det är fråga om uppskattning av en inträffad skada och full bevisning om skadan inte alls eller endast med svårighet kan föras, får uppskatta skadan till skäligt belopp. En annan fråga rör hur bedömningen ska göras av om vissa omständigheter i målet varit erkända av en part på ett sådant sätt att de enligt 35 kap. 3 § första stycket RB ska gälla mot den parten.

Skadestånd vid kontraktsbrott

15Den som drabbas av ett avtalsbrott har rätt till skadestånd som, sammantaget med andra påföljder, ska försätta parten i samma ekonomiska läge som om avtalet hade fullföljts (det positiva kontraktsintresset). Det innefattar bland annat rätt till ersättning för utebliven vinst. (Jfr 67 § köplagen som ger uttryck för allmänna kontraktsrättsliga principer avseende skadeståndets omfattning vid kontraktsbrott.)

16Precis som i fråga om utomobligatoriskt skadestånd finns det vid bestämmande av skadestånd för utebliven vinst i kontraktsförhållanden ofta skäl att utgå från differensprincipen. Beräkningen av skadan utgår då från en jämförelse mellan ett verkligt händelseförlopp och ett hypotetiskt händelseförlopp. I den mån skadeföljderna är ersättningsgilla ska de värderas. Det som ska beaktas är bland annat adekvanskravet och skadebegränsningsskyldigheten. Det belopp som framkommer genom beräkningarna utgör skadeståndsbeloppet. (Jfr ”Multitotal” NJA 2017 s. 9 p. 48.)

Bevisbörda och beviskrav avseende utebliven vinst

17Som huvudregel har den som påstår sig vara skadelidande bevisbördan för både förekomsten och omfattningen av en skada samt för det orsakssamband som skadeståndstalan grundas på. Utgångspunkten är att det beviskrav som normalt gäller i tvistemål ska tillämpas även i fråga om skadeståndsansvar. Vilka krav som närmare ska ställas på bevisningens styrka kan emellertid variera, främst beroende på vilka möjligheter respektive part har att säkra bevisning. (Se t.ex. ”Multitotal” p. 49, ”Flyttstädningen” NJA 2024 s. 369 p. 23 och ”Gruppens ramavtal” HD:s dom den 27 augusti 2025 i mål T 6154-24 p. 19*.)

18När differensmetoden används för att bestämma skadestånd för utebliven vinst ingår ett hypotetiskt led. Den kritiska frågan är vad som skulle ha inträffat om kontraktsbrottet inte hade förekommit. Den skadelidandes bevisbörda innebär i den delen att han eller hon har att bevisa de omständigheter som ska vara underlag för antaganden om en möjlig händelseutveckling. Att utifrån dessa omständigheter avgöra vad som hade varit en trolig utveckling om kontraktsbrottet inte hade skett är inte en bevisfråga, utan i stället en bedömningsfråga för domstolen. (Jfr ”Multitotal” p. 50 och beträffande likartade resonemang rörande skälighetsbedömning ”Gropen i gatan” NJA 2006 s. 367 och ”Multitotal” p. 54, respektive värdering av rörelse ”Sjukhuscaféet” NJA 2017 s. 261 p. 15 och ”Gruppens ramavtal” p. 20.)

19Det förhållandet att det ingår ett hypotetiskt led i bedömningen utgör alltså inte i sig anledning att sänka beviskravet från det som normalt gäller i tvistemål för omfattningen av skada i form av utebliven vinst. Den skadelidande ska som utgångspunkt bevisa de omständigheter som utgör underlag för antaganden om en möjlig händelseutveckling. Det utesluter inte att det kan finnas fall när det typiskt sett är förenat med stora svårigheter att förebringa bevisning om de omständigheter som ska ligga till grund för bedömningen av det troliga hypotetiska förloppet. I sådana fall kan det i vissa situationer finnas skäl att lindra beviskravet avseende den uteblivna vinstens storlek. (Jfr ”Multitotal” p. 52.)

20När bedömningen av det hypotetiska händelseförloppet görs är utgångspunkten läget omedelbart före den skadegörande händelsen, exempelvis ett kontraktsbrott. Om en näringsidkare vid den tidpunkten drev en vinstgivande verksamhet i det hänseende som är aktuellt, utgör detta i sig ett starkt stöd för att så skulle fortsatt ha varit fallet, åtminstone under en medellång tid framåt. Omständigheterna kan dock variera och prövningen måste göras utifrån förhållandena i det enskilda fallet. (Jfr Lars Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, 2 uppl. 2022, s. 572 ff.)

Bevislättnadsregeln i 35 kap. 5 § första meningen RB

21Om full bevisning om en inträffad skada inte alls eller endast med svårighet kan föras, får rätten enligt 35 kap. 5 § första meningen rättegångsbalken uppskatta skadan till ett skäligt belopp. En förutsättning för regelns tillämpning är att den skadelidande har lagt fram den utredning som skäligen kan åstadkommas. (Se NJA II 1943 s. 449, ”Formsprutarna” NJA 2005 s. 180, ”Multitotal” p. 52 och ”Flyttstädningen” p. 24.)

22Bestämmelsen är alltså inte en ersättningsregel som innebär att domstolen kan uppskatta skadan till ett skäligt belopp om utredningen kring skadan är bristfällig. Det är i stället en bevislättnadsregel som bara kan tillämpas om parten har lagt fram den utredning som rimligen kan begäras. (Se ”Multitotal” p. 53.)

23Ett genom rättspraxis sänkt beviskrav (se p. 19) kommer endast i fråga om de bevissvårigheter som föreligger har en generell karaktär. Det krävs alltså att en annan skadelidande i motsvarande situation också skulle ha haft svårt att prestera full bevisning. Även för bevislättnadsregeln i 35 kap. 5 § första meningen gäller att den endast kan tillämpas om den skadelidandes svårigheter att prestera full bevisning är generella för bevissituationen. (Se ”Multitotal” p. 54.)

24En tillämpning av regeln i 35 kap. 5 § första meningen skiljer sig således inte i något kvalitativt hänseende från fall när beviskravet sänks genom rättspraxis. Orden full bevisning i paragrafen måste förstås så att därmed avses bevisning av en styrka som når upp till det beviskrav som normalt gäller i den aktuella typen av tvistemål.

Erkännande av omständighet i rättegång

25Om en part i ett dispositivt tvistemål erkänner en viss omständighet, ska vad parten har erkänt gälla mot honom eller henne. Med erkännande avses enligt förarbetena en parts vidgående av att en för parten ofördelaktig faktisk omständighet föreligger. Följden av ett erkännande är att parten godtar att omständigheten läggs till grund för domen i målet. Bevisning rörande den erkända omständigheten är därmed överflödig. (Se 35 kap. 3 § första stycket RB och NJA II 1943 s. 447.)

26I lagtexten preciseras inte vad som avses med omständighet. Enligt förarbetena ska det vara fråga om en faktisk omständighet (se NJA II 1943 s. 447). Bestämmelsen har främst en processekonomisk funktion. Genom att parterna kommer överens om att vissa fakta har förelegat kan kostsamma utredningsåtgärder begränsas, samtidigt som parterna kan erhålla ett slutligt avgörande tidigare. Det processekonomiska syftet uppnås bäst om ordet omständighet tolkas så att det avser varje konkret sakförhållande som är av relevans i målet, oavsett om det är fråga om ett rättsfaktum eller ett bevisfaktum.

27När bestämmelsen infördes diskuterades om det borde föreskrivas att en omständighet som inte bestritts som regel skulle anses som erkänd. Det ansågs dock finnas vägande skäl mot en sådan lösning. I stället borde rätten få pröva fritt när en underlåtenhet att bestrida kan anses innebära ett erkännande. Även när ett erkännande återkallas ska rätten pröva vad detta har för bevisverkan. (Se 35 kap. 3 § första stycket andra meningen RB och NJA II 1943 s. 447 f.)

28För att betraktas som ett erkännande måste det klart framgå att parten inte motsätter sig att omständigheten läggs till grund för domen. Att en part i ett tvistemål inte invänder mot ett av motparten åberopat påstående är som berörts normalt inte detsamma som att den parten accepterar påståendet i processen. Situationen kan emellertid vara sådan att det utifrån partens agerande får anses stå klart att en underlåtenhet att uttryckligen invända mot ett påstående måste uppfattas som ett accepterande av påståendet, dvs. som ett erkännande. (Jfr ”Revisionsbyråns uppdrag?” NJA 2010 s. 643 p. 6.)

29Enligt 35 kap. 4 § RB gäller att om en part underlåter att enligt rättens beslut besvara för utredningen framställd fråga ska rätten pröva vilken verkan som bevis den underlåtenheten har. Prövningen ska göras med hänsyn till allt som har förekommit.

30Att tolka in ett erkännande av en omständighet i en parts agerande måste göras med stor försiktighet. Detta gäller särskilt om någon fråga enligt 35 kap. 4 § RB inte har ställts. Det lämpliga hanteringssättet om det inte är tydligt om en omständighet har erkänts eller inte är att rätten genom materiell processledning utreder den berörda partens inställning.

Bedömningen i detta fall

Det har inte förekommit något rättegångsfel i hovrätten

31Enligt tingsrättens dom har Twilfits vitsordande av antagandet om hur många produkter som skulle ha kunnat säljas under skadeperioden varit villkorat av att Chantelle skulle ha fortsatt leverera produkter, vilket Twilfit bestred. Det fanns alltså inte något uttryckligt eller underförstått ovillkorligt erkännande från Twilfit i denna del.

32Hovrätten har kommit fram till att Twilfit inte bevisat sitt påstående att Chantelle begått avtalsbrott genom att inte leverera något under våren 2020. Denna slutsats har baserats på att det inte varit utrett att situationen var sådan att Chantelle behövde leverera produkter under april och maj 2020. Det ligger inte i hovrättens bedömning att det har varit utrett att Chantelle skulle ha fortsatt leverera produkter under skadeperioden den 10 juni 2020–20 januari 2021. Tvärtom följer av hovrättens dom att villkoret för Twilfits vitsordande av omsättningen inte uppfyllts. Under de förhållandena fanns det inget vitsordande i den delen.

33Hovrätten har alltså inte lagt bevisbördan för ostridiga omständigheter på Chantelle. Det saknas därför skäl att undanröja domen och återförvisa målet till hovrätten.

Twilfits avtalsbrott och skadeståndsskyldighet för utebliven vinst

34HD ansluter sig till hovrättens bedömning i fråga om att Twilfit bröt mot parternas avtal när bolaget i juni 2020 slutade att sälja Chantelles produkter, att avtalsbrottet var väsentligt och att Chantelles hävning av avtalet därför var befogad samt att Chantelle i och för sig är berättigat till skadestånd motsvarande det positiva kontraktsintresset, innefattande ersättning för utebliven vinst.

Chantelle har inte bevisat sin skada

35Det är tydligt att Twilfits avtalsbrott har medfört en adekvat skada i form av utebliven vinst för Chantelle; åtminstone några av de produkter som Twilfit hade i sitt lager vid hävningstidpunkten borde ha kunnat säljas. Frågan är hur många produkter som skulle ha sålts och hur stor vinst Chantelle faktiskt har gått miste om till följd av Twilfits avtalsbrott.

36Det är Chantelle som har bevisbördan för omfattningen av den skada som bolaget lidit (se p. 17). Det innefattar att bevisa att bolaget skulle ha fortsatt leverera produkter i påstådd omfattning under skadeperioden.

37Utgångspunkten för bedömningen av utebliven vinst är situationen omedelbart före kontraktsbrottet (se p. 20), vilket i detta fall innebär förhållandena under våren 2020 fram till juni det året. Läget var under den perioden speciellt, bland annat beroende på covid-19-pandemin. Av utredningen framgår att Chantelle – efter överenskommelse mellan parterna – i början av april 2020 fick tillbaka knappt hälften av de produkter som då fanns hos Twilfit och att Chantelle därefter inte alls fyllde på lagret hos Twilfit. Om kontraktsbrottet hade inträffat före den utvecklingen hade det funnits ett starkt stöd för att Chantelle, åtminstone under medellång tid, skulle ha fortsatt leverera på det sätt som skedde exempelvis under hösten 2019. Som läget hade utvecklat sig under våren 2020 går det emellertid inte att i detta fall dra några sådana slutsatser.

38Den enda bevisning i målet som i någon mån kan sägas röra frågan om Chantelle skulle ha fortsatt leverera produkter till Twilfit under skadeperioden är vissa sifferuppgifter rörande Åhléns försäljning av Chantelles produkter under samma period. Siffrorna ingår i det underlag rörande beräkningen av utebliven vinst som tagits fram av personal hos Chantelle. Den bevisningen är inte tillräcklig för att medge slutsatsen att bolaget skulle ha kunnat leverera produkter till Twilfit i påstådd omfattning under aktuell period. Oavsett hur det förhållit sig med Chan­telles avsikter i den delen har den förutsättning som Twilfit ställt upp för sitt vitsordande avseende vilken omsättning som hade kunnat uppnås under relevant period inte uppfyllts.

39Som nämnts har den skadeberäkning som Chantelle åberopat som grund för bedömningen av skadeståndets storlek upprättats av bolagets egen personal. Det har inte presenterats något skriftligt underlag som ger stöd för att kalkylen har granskats och godkänts av någon utomstående. Inte heller har det åberopats någon skriftlig bevisning som verifierar de uppgifter som bolagets egen uppskattning baserats på. Utredningen kan inte ensam läggas till grund för en säker slutsats om hur stor skada Twilfits avtalsbrott orsakat.

40Att det ingår ett hypotetiskt led i bedömningen av den uteblivna vinsten utgör inte i sig anledning att sänka beviskravet från det som normalt gäller i tvistemål (se p. 19).

41Det finns flera exempel på underlag som Chantelle hade kunnat presentera för att visa att de grundläggande antaganden som bolagets beräkning av skadeståndets storlek bygger på stämmer. Ett exempel är ett revisorsintyg eller förhör med bolagets revisorer. Ett annat exempel är fakturor från leverantörer och fraktbolag.

42Inget i målet tyder på att information av nu aktuellt slag skulle ha varit svår att lägga fram. Tvärtom talar det faktum att Chantelle i tingsrätten kort inpå huvudförhandlingen åberopade bland annat ett revisorsintyg, vilket avvisades då det åberopats för sent och utan giltig ursäkt, för att det varit fullt möjligt att ge in ytterligare bevisning.

43När det gäller de omständigheter som ska ligga till grund för bedömningen av det hypotetiska ledet i skadeberäkningen finns det sammanfattningsvis inget som talar för att bevissvårigheterna typiskt sett skulle vara så stora att det finns anledning att sänka beviskravet, vare sig med tillämpning av bevislättnadsregeln i 35 kap. 5 § första meningen RB eller på annan grund. Till det kommer att Chantelle inte har lagt fram den utredning som skäligen kan begäras, vilket i sig medför att en tillämpning av regeln i rättegångsbalken inte aktualiseras.

44Slutsatsen är att Chantelle inte har visat vad skadan uppgår till. Under sådana omständigheter kan bolagets talan inte bifallas vare sig helt eller delvis. Hovrättens domslut ska alltså fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

*NJA 2025 s. 926 (red:s anm.).

Lagrum