Häktning och utvidgat överlämnande (NJA 2025 s. 202)

Sökord Häktning · Villkorad häktning · Utvidgat överlämnande · Europeisk arresteringsorder

Det är möjligt att villkora ett beslut om häktning för att få till stånd ett utvidgat överlämnande inom ramen för systemet med en europeisk arresteringsorder

Genom beslut den 21 mars 2024 häktades M.E. i sin utevaro som på sannolika skäl misstänkt för rån och människorov den 10–11 november 2023. Med stöd av en europeisk arresteringsorder överlämnades M.E. från Tyskland till Sverige den 21 november 2024 för utredning och lagföring av brottsmisstankarna.

Tingsrätten (rådmannen Birgitta Erlinge) beslutade den 27 november 2024 att M.E. skulle häktas på sannolika skäl misstänkt för medhjälp till försök till mord den 10–11 november 2023. Åklagaren gavs tillstånd att meddela vissa restriktioner. Det angavs att beslutet om häktning och åklagarens tillstånd att meddela restriktioner inte fick verkställas innan Tyskland gett sitt samtycke till att M.E. i Sverige fick lagföras för ovan angiven gärning.

M.E. är på sannolika skäl misstänkt för den gärning som anges i beslutet.

Det finns risk för att M.E. avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff. Det finns även risk för att M.E., genom att undanröja bevis eller på något annat sätt, försvårar sakens utredning.

Med hänsyn till att det finns risk för att M.E. undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning finns det skäl att ge åklagaren tillstånd att meddela restriktioner.

Skälen för häktning och restriktioner uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärderna innebär för M.E. eller för något annat motstående intresse.

Med hänsyn till att beslutet om häktning och restriktioner endast får verkställas om Tyskland ger sitt samtycke till att M.E. i Sverige får lagföras för den aktuella gärningen är beslutet förenligt med specialitetsprincipen (som bland annat kommer till uttryck i artikel 27.2 i rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna [2002/584/RIF]).

Det förhållandet att ett häktningsbeslut, som meddelas före åtal har väckts, som utgångspunkt inte får villkoras (se NJA 2024 s. 81) utgör inte hinder mot att meddela ett beslut om villkorad häktning i ett fall som det förevarande, eftersom ett sådant beslut förutsätts i regleringen som gäller utvidgat överlämnande (artikel 27.4 i rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna [2002/584/RIF], 6 och 17 §§ förordningen [2003:1178] om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder och 1 kap. 4 § lagen [2003:1156] om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder).

M.E. ska därför häktas villkorat och åklagaren ges villkorat tillstånd att meddela restriktioner enligt vad som framgår av beslutet.

Åklagaren ska omedelbart anmäla till tingsrätten när Tyskland fattat beslut i frågan om utvidgad överlämning så att nytt beslut i fråga om häktning och restriktioner kan fattas.

M.E. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle häva beslutet om villkorlig häktning.

Hovrätten (hovrättsråden Elisabet Rune, referent, och Sofia Olsson samt tf. hovrättsassessorn Ebba Ängeby) fattade den 29 november 2024 följande beslut.

Hovrätten fastställer tingsrättens beslut.

M.E. överklagade och yrkade att HD skulle häva hovrättens beslut om häktning.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

HD meddelade prövningstillstånd med utgångspunkt i hovrättens bedömning att M.E. är på sannolika skäl misstänkt för medhjälp till försök till mord.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Johan Gredenius, förslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Bakgrund

Punkterna 1–6 motsvarar i huvudsak punkterna 1–5 i HD:s skäl.

Prejudikatfrågan

7 Frågan i målet är om det är möjligt att besluta om villkorad häktning för att kunna få till stånd ett utvidgat överlämnande inom ramen för systemet med en europeisk arresteringsorder.

Överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Specialitetsprincipen

Punkterna 8–10 motsvarar i huvudsak punkterna 6 och 7 i HD:s skäl.

Utvidgat överlämnande

11 Enligt artikel 27.4 ska en ansökan om utvidgat överlämnande överlämnas till den verkställande rättsliga myndigheten, tillsammans med de uppgifter som anges i artikel 8.1. Genom hänvisningen till artikel 8.1 framgår bland annat att ansökan ska innehålla uppgift om förekomsten av en arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan.

12 EU-domstolen har i anledning av artikel 8.1, i dom meddelad den 1 juni 2016, Bob-Dogi, C-241/15, EU:C:2016:385, slagit fast att det måste finnas en nationell arresteringsorder som är fristående i förhållande till den europeiska arresteringsordern. Om en europeisk arresteringsorder inte innehåller en uppgift om den nationella arresteringsordern ska den verkställande rättsliga myndigheten inte verkställa arresteringsordern.

13 I Kommissionens tillkännagivande – Handbok för utfärdande och verkställighet av en europeisk arresteringsorder (C/2023/1270) anges att framställningen om samtycke måste lämnas in enligt samma förfarande och måste innehålla samma uppgifter som en normal europeisk arresteringsorder (se avsnitt 2.6 och 7).

14 Regler om handläggningen av en begäran om utvidgat överlämnande till Sverige finns för svenska myndigheters vidkommande i 17 § förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. Enligt paragrafens andra stycke ska en begäran innehålla de uppgifter som avses i 6 § i förordningen. Av hänvisningen följer bland annat att begäran ska innehålla uppgift om ett häktningsbeslut eller motsvarande verkställbart beslut (jfr 1 kap. 4 § lagen, 2003:1156, om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder).

15 Såväl den europeiska som den svenska regleringen får anses innebära att samma krav gäller för en ansökan om utvidgat överlämnande som för en europeisk arresteringsorder i fråga om vilka uppgifter en ansökan ska innehålla. Det innebär för svenska förhållanden att en ansökan om utvidgat överlämnande ska innehålla uppgift om att den person som ansökan avser har häktats även för den tillkommande brottsligheten.

16 Regleringen kan te sig märklig då specialitetsprincipen stadgar att en överlämnad person inte kan åtalas, dömas eller på annat sätt berövas sin frihet för något annat brott som begåtts före överlämnandet än just det eller de brott för vilket personen överlämnades, samtidigt som en ansökan om utvidgat överlämnade ska grundas på ett beslut om häktning.

17 Med anledning av detta har Åklagarmyndigheten i sin rättsliga vägledning 2021:16 rekommenderat att en åklagare, om en ansökan om utvidgat överlämnande blir aktuell, bör få personen villkorligt häktad och sedan grunda ansökan på detta beslut. Villkoret bör utformas så att häktningen inte får verkställas förrän den verkställande staten har samtyckt till ytterligare lagföring.

18 Ett sådant beslut om villkorad häktning medför inte ett direkt frihetsberövande. Det kan därför inte anses vara en sådan frihetsberövande åtgärd eller en sådan inskränkning av den misstänktes frihet som innebär att specialitetsprincipen överträds.

Tvångsmedel och rättighetsskyddet

19 Häktning och andra tvångsmedel förutsätter att det finns stöd i lag (se 2 kap. 8 och 20 §§ RF, jfr även artikel 5 i Europakonventionen). Av legalitetsprincipen följer att bestämmelser om tvångsmedel ska tolkas enligt sin ordalydelse. När det gäller bestämmelser som inskränker eller begränsar den enskildes rättighetsskydd enligt grundlagen finns det särskild anledning till restriktivitet vid tolkningen. (Se ”Villkorad häktning” NJA 2024 s. 81 p. 8 med hänvisningar.)

Häktning

Allmänt

20 Allmänna bestämmelser om häktning finns i 24 kap. RB. Enligt 1 § första stycket får den som är på sannolika skäl misstänkt för ett brott, för vilket är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver, häktas, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns risk för att han eller hon avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff (flyktfara), genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning (kollusionsfara) eller fortsätter sin brottsliga verksamhet (recidivfara). Häktning får endast ske om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse (tredje stycket).

21 Beslut att häkta någon meddelas av rätten och i häktningsbeslutet ska rätten ange det brott som misstanken avser samt grunden för häktningen (se 24 kap. 5 § första stycket). Ett beslut om häktning ska genast gå i verkställighet (se 30 kap. 12 § första stycket 3).

Villkorad häktning

22 Det finns inga bestämmelser i rättegångsbalken som uttryckligen ger stöd för att ett häktningsbeslut kan villkoras på så sätt att det ska verkställas först om ett av rätten särskilt föreskrivet villkor har uppfyllts.

23 Ett skäl som i allmänhet talar mot en villkorad häktning är att ett häktningsbeslut, som utgångspunkt, ska grundas på de omständigheter som föreligger vid själva beslutstillfället (se ”Villkorad häktning” p. 12, jfr även Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, 5 uppl. 2022, s. 124).

24 I rättspraxis har det ändå sedan länge godtagits att ett häktningsbeslut kan villkoras på det sättet att det gäller först om den häktade friges från ett fängelsestraff eller annat frihetsberövande, om detta sker i samband med eller efter en dom (se ”Svartlösadomen” NJA 1976 s. 522 och ”La Reine- häktningen” NJA 1993 s. 161, jfr Laumont v. France, no. 43626/98, ECHR 2001-XI). HD har också villkorat ett häktningsbeslut på motsvarande sätt i samband med beslut om utlämning för brott (se HD:s beslut den 4 december 2023 i mål nr B 3421-23).

25 HD har däremot i ”Villkorad häktning” slagit fast att en sådan villkorad häktning inte kan beslutas när åtal inte har väckts. Enligt HD finns det väsentliga skillnader mellan sådana situationer där HD har godtagit en villkorad häktning och den situationen att åtal ännu inte har väckts. Bland annat är systemet med prövning av en begäran om förlängd tid för att väcka åtal och med förhandling när en omhäktning aktualiseras (se 24 kap. 18 § andra och tredje stycket) svårt att förena med ett beslut om villkorad häktning, eftersom det inte verkställs förrän frigivning sker.

26 HD:s ställningstagande i ”Villkorad häktning” kan inte anses utesluta tillåtligheten av villkorad häktning under andra omständigheter än de som var aktuella i målet. I stället får det för varje situation prövas om det, beträffande det rättsliga utrymmet för att villkora en häktning, finns en etablerad rättspraxis eller om det annars finns skäl att utsträcka den möjlighet till villkorad häktning som har utvecklats i rättspraxis till att omfatta också den situationen.

Villkorad häktning vid utvidgat överlämnande

27 De skäl som HD har anfört mot att tillåta ett beslut om villkorad häktning när åtal inte har väckts talar för att villkorad häktning inte heller ska tillåtas för att kunna få till stånd ett utvidgat överlämnande inom ramen för systemet med en europeisk arresteringsorder. Det kan samtidigt konstateras att det finns väsentliga skillnader mellan den förra och den senare situationen.

28 Ett beslut om utvidgat överlämnande ska hanteras skyndsamt; den verkställande rättsliga myndigheten måste fatta beslut senast 30 dagar efter det att framställningen har mottagits (se artikel 27.4 i rambeslutet). Risken för att verkställigheten skjuts upp under längre tid är därmed lägre än när ett häktningsbeslut, innan åtal har väckts, villkoras på så sätt att det gäller först om den häktade friges från ett fängelsestraff eller annat frihetsberövande.

29 En mer betydande skillnad är att ett beslut om villkorad häktning framstår som en rättslig förutsättning för en ansökan om utvidgat överlämnande (jfr p. 15–18). Om villkorad häktning inte skulle vara möjligt i dessa fall skulle det föreligga hinder mot lagföring för gärningar begångna före överlämnandet och som inte omfattades av beslutet om överlämnande till Sverige. Den rättsliga regleringen om utvidgat överlämnande skulle då inte kunna uppfylla sitt syfte.

30 Det saknas avgöranden från HD i fråga om det är möjligt att besluta om villkorad häktning för att kunna få till stånd ett utvidgat överlämnande inom ramen för systemet med en europeisk arresteringsorder. Den svenska regleringen om förfarandet vid utvidgat överlämnande till Sverige har däremot varit i kraft under lång tid och det har inte framkommit att denna – som alltså förutsätter ett beslut om villkorad häktning – skulle ha vållat några bekymmer i den praktiska rättstillämpningen.

31 Sammantaget framstår skälen för en villkorad häktning för att kunna få till stånd ett utvidgat överlämnande inom ramen för systemet med en europeisk arresteringsorder som så pass starka att det – även med beaktande av den restriktivitet som bör prägla tolkningen och tillämpningen av bestämmelser om tvångsmedel (jfr p. 19) – finns skäl att utsträcka den möjlighet till villkorad häktning som har utvecklats i rättspraxis till att omfatta också den situationen.

32 När rätten beslutar om häktning ska rätten bestämma när åtal ska väckas; tiden får inte bestämmas längre än vad som är oundgängligen nödvändigt (se 24 kap. 18 § första stycket). Åklagaren ska omedelbart anmäla till rätten när beslut i fråga om utvidgat överlämnande har fattats, så att rätten därefter kan fatta ett nytt beslut i fråga om häktning.

Bedömningen i detta fall

33 M.E. är på sannolika skäl misstänkt för medhjälp till försök till mord. Skäl för häktning och restriktioner har även i övrigt förelegat. Det har varit möjligt att villkora häktningen på det sätt som underrätterna har gjort för att kunna få till stånd ett utvidgat överlämnande inom ramen för systemet med en europeisk arresteringsorder.

34 Det överklagade beslutet har blivit desert genom att ett nytt beslut har meddelats av tingsrätten. Det medför att HD:s ställningstagande i saken inte ska utmynna i ett beslut att avslå överklagandet. I stället ska målet skrivas av. (Se ”Den verkställda genomsökningen” NJA 2023 s. 143.)

HD:s avgörande

HD förklarar att det har varit möjligt att besluta om villkorad häktning för att kunna få till stånd ett utvidgat överlämnande inom ramen för systemet med en europeisk arresteringsorder.

HD skriver av målet.

HD (justitieråden Stefan Johansson, Eric M. Runesson, Cecilia Renfors, Anders Perklev och Katrin Hollunger Wågnert, referent) meddelade den 14 mars 2025 följande beslut.

1 Tingsrätten häktade M.E. den 21 mars 2024 i hans utevaro som på sannolika skäl misstänkt för rån och människorov den 10–11 november 2023.

2 Med stöd av en europeisk arresteringsorder överlämnades M.E. från Tyskland till Sverige den 21 november 2024 för utredning och lagföring av brottsmisstankarna.

3 Den 27 november 2024 häktade tingsrätten M.E. även för medhjälp till försök till mord den 10–11 november 2023 och angav som särskilda häktningsgrunder flyktfara och kollusionsfara. Tingsrätten villkorade beslutet på så sätt att det inte fick verkställas innan Tyskland hade gett sitt samtycke till att han fick lagföras i Sverige för den aktuella gärningen. Tingsrätten angav i beslutet att åklagaren omedelbart skulle anmäla till tingsrätten när Tyskland hade fattat beslut i frågan om utvidgad överlämning så att ett nytt beslut i fråga om häktning kunde fattas. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.

4 Tingsrätten har meddelat ett nytt beslut om häktning. Det överklagade beslutet har därmed förlorat sin rättsliga betydelse, det vill säga blivit desert.

5 HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i hovrättens bedömning att M.E. är på sannolika skäl misstänkt för medhjälp till försök till mord. HD har i sitt beslut bedömt att målet aktualiserar grundläggande och principiella frågor som rör möjligheterna att använda häktningsinstitutet för att kunna få till stånd ett utvidgat överlämnande inom ramen för systemet med en europeisk arresteringsorder.

6 Enligt artikel 27.2 i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder[1] får en överlämnad person inte åtalas, dömas eller på annat sätt berövas sin frihet för något annat brott, som begåtts före överlämnandet, än det brott för vilket han eller hon överlämnades (specialitetsprincipen).

7 Den myndighet som har överlämnat den misstänkte kan dock ge sitt samtycke till undantag från specialitetsprincipen (artikel 27.3 g). Ett sådant samtycke ges efter en framställan om samtycke till utvidgat överlämnande.

8 En framställan om utvidgat överlämnande ska enligt rambeslutet innehålla uppgift om bland annat förekomsten av en arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan (artiklarna 27.4 och 8.1 c). EU-domstolen har slagit fast att med arresteringsorder ska förstås en nationell arresteringsorder som är fristående i förhållande till den europeiska arresteringsordern. Om en europeisk arresteringsorder inte innehåller en uppgift om den nationella arresteringsordern ska den verkställande rättsliga myndigheten inte verkställa den. (Se Bob-Dogi, C-241/15, EU:C:2016:385.)

9 Regler om handläggningen av en framställan om utvidgat överlämnande till Sverige finns i 17 § förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. Enligt paragrafens andra stycke ska en framställan innehålla de uppgifter som avses i 6 § i förordningen. Av hänvisningen följer bland annat att den ska innehålla uppgift om ett häktningsbeslut eller motsvarande verkställbart beslut (se 1 kap. 4 § 3 lagen, 2003:1156, om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder).

10 Regleringen ställer alltså samma krav på en framställan om utvidgat överlämnande som på en europeisk arresteringsorder i fråga om vilka uppgifter en framställan ska innehålla. Det innebär för svenskt vidkommande att en framställan om utvidgat överlämnande ska innehålla uppgift om att den person som ansökan avser har häktats för den tillkommande brottsligheten.

11 Samtidigt innebär specialitetsprincipen att en överlämnad person inte kan åtalas, dömas eller på annat sätt berövas sin frihet för något annat brott som begåtts före överlämnandet än just det eller de brott för vilket personen överlämnades (se p. 6).

12 Såvitt framkommit har underrätterna i regel hanterat detta på så sätt att den misstänkte har häktats med villkor att beslutet inte får verkställas förrän den stat som har överlämnat den misstänkte har samtyckt till ytterligare lagföring.

13 Ett häktningsbeslut som är utformat på det sättet innebär att den misstänkte inte blir föremål för något frihetsberövande som stöder sig på beslutet förrän villkoret har uppfyllts. Det är därför inte en sådan frihetsberövande åtgärd eller en sådan inskränkning av den misstänktes frihet som innebär att specialitetsprincipen överträds.

14 Häktning och andra tvångsmedel förutsätter att det finns stöd i lag (se 2 kap. 8 och 20 §§ RF, jfr även artikel 5 i Europakonventionen). Av legalitetsprincipen följer att bestämmelser om tvångsmedel ska tolkas enligt sin ordalydelse. När det gäller bestämmelser som inskränker eller begränsar den enskildes rättighetsskydd enligt grundlagen finns det särskild anledning till restriktivitet vid tolkningen. (Se ”Villkorad häktning” NJA 2024 s. 81 p. 8 med hänvisningar.)

15 Bestämmelser om häktning finns i 24 kap. RB. Beslut att häkta någon meddelas av domstolen och i häktningsbeslutet ska det brott som misstanken avser samt grunden för häktningen anges. Ett beslut om häktning ska genast gå i verkställighet. (Se 24 kap. 5 § första stycket och 30 kap. 12 § första stycket 3.)

16 Det finns inga bestämmelser som uttryckligen ger stöd för att ett häktningsbeslut kan villkoras på så sätt att det ska verkställas först om ett särskilt villkor har uppfyllts.

17 I rättspraxis har det emellertid sedan länge godtagits att ett häktningsbeslut kan villkoras på det sättet att det gäller först om den häktade friges från ett fängelsestraff eller annat frihetsberövande, om detta sker i samband med eller efter en dom (se ”Svartlösadomen” NJA 1976 s. 522 och ”La Reine-häktningen” NJA 1993 s. 161).

18 I ”Villkorad häktning” slogs dock fast att villkorad häktning inte får beslutas innan åtal har väckts. HD konstaterade att det finns väsentliga skillnader mellan en sådan situation och situationer där villkorad häktning godtagits. Domstolen framhöll bland annat att systemet med prövning av en begäran om förlängd tid för att väcka åtal och med förhandling när en omhäktning aktualiseras är svårt att förena med ett beslut om villkorad häktning, eftersom det inte verkställs förrän frigivning sker. (Se ”Villkorad häktning” p. 14 och 15.)

19 Omständigheterna i det avgörandet skiljer sig från den situation som nu är för handen på så sätt att det inte fanns något behov av häktning under den tid som fängelsestraffet verkställdes. Vid utvidgat överlämnande är ett beslut om häktning nödvändigt (jfr p. 10). Utan en möjlighet att villkora ett sådant beslut skulle gärningar som inte omfattades av överlämnandet till Sverige enligt den europeiska arresteringsordern och som begåtts dessförinnan inte kunna lagföras (jfr p. 6). Regleringen om utvidgat överlämnande skulle då inte kunna uppfylla sitt syfte. Till detta kommer att det villkor som är aktuellt innebär att den misstänkte inte kan frihetsberövas på grundval av beslutet innan villkoret har uppfyllts. Skulle ett häktningsbeslut som grundar sig på andra brottsmisstankar falla bort innan något samtycke har lämnats från den andra staten ska den misstänkte friges.

20 Skälen för att kunna fatta ett villkorat beslut om häktning för att få till stånd ett utvidgat överlämnande inom ramen för systemet med en europeisk arresteringsorder är alltså starka samtidigt som skälen för att iaktta restriktivitet inte gör sig gällande på det sätt som är fallet i en sådan situation som var aktuell i ”Villkorad häktning”. Förfarandet med villkorade beslut om häktning i samband med en ansökan om utvidgat överlämnande är alltså godtagbart.

21 Vid beslut om häktning ska rätten bestämma när åtal ska väckas; tiden får inte bestämmas längre än vad som är oundgängligen nödvändigt (se 24 kap. 18 § första stycket RB). Ett villkorat beslut om häktning i samband med en ansökan om utvidgat överlämnande ska också innehålla en upplysning om att åklagaren omedelbart ska anmäla till domstolen när samtycke har lämnats av den stat som har överlämnat den misstänkte, så att domstolen därefter på nytt kan pröva frågan om häktning. Detta är nödvändigt för att beslutet ska vara godtagbart från rättssäkerhetssynpunkt.

22 Det har varit möjligt att villkora beslutet om häktning av M.E. på det sätt som tingsrätten har gjort för att få till stånd ett utvidgat överlämnande inom ramen för systemet med en europeisk arresteringsorder.

23 Eftersom beslutet har blivit desert ska HD:s ställningstagande inte utmynna i ett beslut att avslå överklagandet. I stället ska målet skrivas av. (Se ”Den verkställda genomsökningen” NJA 2023 s. 143 p. 16.)

HD skriver av målet.

[1] Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, ändrat genom rådets rambeslut 2009/299/RIF.