Det filmade hotet (NJA 2025 s. 530)

Sökord Olaga hot · Likgiltighetsuppsåt · Vidareförmedlat hot

Olaga hot när hotet vidareförmedlas genom tredje man. För objektivt straffansvar krävs dels att det i gärningsögonblicket typiskt sett finns en beaktansvärd risk för att hotet kommer att vidareförmedlas, dels att hotet senare faktiskt kommer till den hotades kännedom. Även fråga om likgiltighetsuppsåt till att hotet kommer att vidareförmedlas.

Allmän åklagare väckte vid Attunda tingsrätt åtal mot J.M. och begärde att hon skulle dömas för olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket BrB enligt följande gärningsbeskrivning.

J.M. har hotat H.K.S. genom att säga att hon kan skicka personer för att misshandla eller skada H.K.S. Hotet framfördes till W.K., som är H.K.S:s far. J.M. måste ha förstått att hotet skulle nå H.K.S. Det hände någon gång mellan den 14 mars 2022 och den 15 mars 2022 [i] Täby kommun. Hotet var sådant att H.K.S. kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin säkerhet. J.M. begick gärningen med uppsåt.

J.M. förnekade gärningen.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Josefin Hagdahl) anförde följande i dom den 31 maj 2023.

J.M. har hörts.

På åklagarens begäran har förhör hållits med målsäganden H.K.S. och vittnet W.K. Som övrig bevisning har åklagaren presenterat anmälan, videoinspelning samt översättning av inspelningen från polska till svenska.

Inledningsvis är följande utrett. Tilltalad J.M. lever tillsammans med vittnet W.K. Målsäganden H.K.S. är dotter till W.K. Vid det nu aktuella tillfället befann sig J.M. och W.K. i bostaden och W.K. hade i rummet en videokamera som spelade in händelseförloppet.

Åklagaren har spelat upp videofilmen där det framgår att J.M. och W.K. har en dialog och att J.M. blir arg. Av den första översättningen från polska till svenska av dialogen framgår bland annat följande.

J.M.: ”… Gör ordning med den där H.K.S., för jag har redan fyra personer som kan fucka upp henne. När hon kommer att komma gåendes på t ex någon gata där, för jag har redan adressen och allt, för jag har hittat det på egen hand på hitta.se. Så jag vet redan allt om henne nu. Var hon bor, vilken tid hon är ute och joggar, då kan hon bli uppfuckad och det ordentligt…Gör ordning, gör ordning med henne för annars blir det illa.”

W.K.: ”Jag kommer att berätta för henne.”

J.M.: ”Ska du berätta för henne också?! Så du hade verkligen berättat något sådant? Har du blivit helt jävla galen?”

I en komplettering från översättaren har det polska ordet ”zapierdolic” som först översatts till orden ”fucka upp” översatts till ”misshandla”, ”skada” och ”fixa”.

Målsäganden H.K.S. har i sitt förhör uppgett bl.a. följande. Hon känner J.M., deras relation har varit upp och ner och hon har försökt stötta så att J.M. får hjälp med sina aggressioner. Hennes pappa spelade upp videoklippet för henne vilket var en obehaglig upplevelse. Hon blev jätterädd. Hon anser att J.M. har en sådan sida så att det kan hända våldsamma saker. J.M. visste att det J.M. säger till W.K. kan komma fram till henne. I perioder berättar hennes pappa vad som händer mellan honom och J.M. och i perioder berättar han inte.

Tilltalad J.M. har i sitt förhör uppgett bl.a. följande. Hon var inte medveten om vad hon sa vid det aktuella tillfället eftersom hon då var alkoholpåverkad. Detta hände på morgonen och hon hade druckit alkohol både dagen innan och samma morgon. Hon var inte medveten om att W.K. skulle föra vidare till sin dotter det hon sagt. Skälet till att hon sa såsom hon gjorde var att hon försökte knäcka W.K. Hon ville inte att W.K. skulle föra det vidare till H.K.S. och hon kände inte till videoinspelningen. Hon skulle inte ha sagt såsom hon gjorde om hon hade vetat att W.K. skulle föra hennes ord vidare till H.K.S.

W.K. har i sitt vittnesförhör uppgett bl.a. följande. Han tror att J.M. hade anledning att vara arg på H.K.S. – J.M. hade fått en försämrad relation till henne. – J.M. kände till att han hade kontakt med H.K.S. Hon brukade berätta för H.K.S. en del av vad som hände mellan honom och J.M. Han tror att J.M. var onykter vid det aktuella tillfället.

Tingsrätten gör följande bedömning. Genom den utredning som har lagts fram är det utrett att J.M. till W.K. sagt att hon kan skicka personer för att misshandla eller skada H.K.S. Det framgår av den efterföljande dialogen i videoinspelningen att J.M. inte vill att W.K. ska föra vidare det hon nyss sagt. Mot bakgrund av vad som framkommit om de inblandades relationer har emellertid J.M., vid tidpunkten när hon uttalat hotet, haft att räkna med att W.K. skulle vidareförmedla hennes uttalanden till H.K.S. Av förhöret med målsäganden H.K.S. framgår att hon tagit uttalandet på allvar. Enligt tingsrätten är det klarlagt att J.M:s uttalanden har varit sådana att H.K.S. kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin säkerhet vilket J.M. måste ha insett. Åtalet är därmed styrkt och J.M. ska dömas för olaga hot i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning.

Straffskalan för olaga hot av normalgraden är böter eller fängelse i högst ett år. Vid en sammantagen bedömning bestäms påföljden till 60 dagsböter. – – –

Tingsrätten dömde J.M. för olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket BrB till 60 dagsböter.

J.M. skulle betala en avgift till brottsofferfonden.

J.M. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle frikänna henne från åtalet och, under alla omständigheter, sätta ned bötesstraffet.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (f.d. hovrättsrådet Ulla Bergendal, hovrättsrådet Hanna Carysdotter, referent, och adjungerade ledamoten, hovrättsfiskalen Simon Wikström) anförde följande i dom den 4 juni 2024.

Utredningen är densamma i hovrätten som i tingsrätten.

För olaga hot döms den som hotar annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid (4 kap. 5 § BrB, i sin lydelse före den 1 juli 2023). För att olaga hot ska föreligga förutsätts att hotet har kommit till den hotades kännedom. Det krävs inte att hotet uttalas direkt till den hotade. Hotet kan således uttalas till en annan person än offret. Ansvar för olaga hot kan alltså komma i fråga också då hotet har kommit till den hotades kännedom genom förmedling av en tredje person.

Hovrätten kommer liksom tingsrätten fram till att det är klarlagt att J.M. har uttalat sig på det sätt åklagaren påstått och att W.K. förmedlade det vidare till H.K.S. Av förhöret med både W.K. och H.K.S. har framkommit att J.M. kunde bli aggressiv när hon drack. H.K.S. har vidare berättat att hon visste att J.M. kunde bli våldsam och att hon blev rädd, samt tog hotet på allvar, när hon fick höra om vad J.M. hade sagt.

För bifall till åtalet krävs också att vidareförmedlingen av hotet omfattades av J.M:s uppsåt (se bl.a. RH 166:83). Hovrätten konstaterar att J.M. inte uttryckligen bad W.K. att framföra hotet till H.K.S. och att vare sig J.M. eller W.K. visste om att händelsen spelades in. J.M. reagerade vidare när W.K. uppgav att han skulle berätta om hotet för H.K.S., vilket talar emot uppsåt. Det har dock också framkommit att J.M. var arg och berusad när hon uttalade hotet samt att J.M:s och H.K.S:s relation var ansträngd. Av utredningen framgår även att J.M. visste om att W.K., som är H.K.S:s far, vid den aktuella tiden hade förhållandevis frekvent kontakt med H.K.S. och att han berättade saker om H.K.S. för henne. J.M. måste därför ha insett att det fanns en avsevärd risk för att hotet skulle komma till H.K.S:s kännedom. Trots detta har J.M. framfört hotet till W.K. Mot denna bakgrund och med hänsyn till hotets karaktär är det enligt hovrätten visat att J.M. hade erforderligt uppsåt när hon framförde hotet.

Hovrätten gör ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om påföljd. Tingsrättens dom ska följaktligen inte ändras.

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

J.M. överklagade och yrkade att HD skulle frikänna henne eller i vart fall sätta ned bötesstraffet.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Charlotte Hellner Kirstein, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Punkterna 1–5 motsvarar i huvudsak punkterna 1–4 i HD:s domskäl.

Vad målet gäller

Punkten 6 motsvarar i huvudsak punkten 5 i HD:s domskäl.

Olaga hot

7 I 4 kap. 5 § BrB (i dess lydelse före den 1 juli 2023) anges att den som hotar någon annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid, döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst ett år.

8 Straffansvar för olaga hot förutsätter att hotet ska ha kommit till den hotades kännedom. Det krävs inte att hotet framförts direkt till den hotade utan ansvar kan komma i fråga också när han eller hon fått kännedom om hotet genom förmedling. (Se ”Hotet i gymnasieskolan” NJA 2020 s. 510 p. 9.)

9 Uttrycket ”på ett sätt som är ägnat” innebär att det räcker att hotet typiskt sett är av sådant slag att det kan framkalla allvarlig rädsla hos den hotade. Det är alltså inte nödvändigt att gärningen i det enskilda fallet orsakar sådan rädsla. Om den hotade inte bryr sig om ifall hotet förverkligas, eller annars inte tar hotet på allvar, är det dock inte fråga om ett olaga hot i bestämmelsens mening. Frågan om gärningsmannens avsikt att verkställa hotet saknar betydelse för straffbarheten men kan beaktas vid bedömningen av gärningens straffvärde. (Se prop. 2016/17:222 s. 93, ”Hotet i gymnasieskolan” p. 9 samt ”Vinkelslipen” NJA 2024 s. 335 p. 9.)

10 Bedömningen av hotet ska göras utifrån hur situationen har framstått för den hotade och ska utgå från de faktiska förhållandena. Av betydelse är då bl.a. vilka åtgärder hotet avser och hotets styrka, vem som uttalar det, sättet på vilket hotet uttalas, hur gärningsmannen agerar i övrigt och vad den hotade känner till om gärningsmannens agerande sedan tidigare. (Se ”Hotet mot gymnasieskolan” p. 10.)

Kravet på uppsåt vid olaga hot

11 Bestämmelsen om olaga hot straffbelägger endast uppsåtliga gärningar (jfr 1 kap. 2 § BrB). Uppsåtet ska omfatta dels att innehållet i hotet avser brottslig gärning, dels de faktiska förhållanden som leder till slutsatsen att hotet har varit ägnat att framkalla allvarlig rädsla hos den hotade för dennes egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid. Uppsåtet ska också omfatta att den hotade ska få kännedom om hotet antingen direkt eller genom förmedling. (Jfr ”Hotet mot gymnasieskolan” p. 14.)

12 I det aktuella målet har riksåklagaren endast gjort gällande likgiltighetsuppsåt, som utgör uppsåtets nedre gräns (se t.ex. ”HIV-fallet” NJA 2004 s. 176 och ”Knivhugget mot mopedisten” NJA 2016 s. 763 p. 12).

13 Prövningen av en tilltalads likgiltighetsuppsåt ska i allmänhet göras i två led (se t.ex. ”Det afghanska körkortet” NJA 2019 s. 721 p. 16 f. och ”Norra Vägens Livs” NJA 2022 s. 264 p. 18 f.).

14 I det första ledet prövas om gärningsmannen insåg (var medveten om) att det fanns en risk för att de aktuella gärningsomständigheterna förelåg eller för en viss följd eller effekt. Om han eller hon inte insåg att det fanns en sådan risk kan likgiltighetsuppsåt aldrig föreligga.

15 I det andra ledet prövas om den tilltalade var likgiltig i förhållande till att gärningsomständigheterna faktiskt förelåg eller till förverkligandet av en följd eller effekt. Det fordras då att det kan hållas för visst att gärningsmannen inte skulle ha avstått från gärningen om han eller hon hade insikt om att den relevanta omständigheten förelåg eller att gärningen skulle få en viss följd eller effekt. Det avgörande för bedömningen är gärningsmannens faktiska inställning vid tidpunkten för gärningen.

16 Bedömningen i båda leden måste göras med försiktighet. Beviskravet är ”ställt utom rimligt tvivel”. Bevisbördan ligger på åklagaren.

17 När det gäller förmedlade hot krävs således för straffansvar att det är styrkt att gärningsmannen vid gärningstillfället insåg risken för att hotet skulle komma till den hotades kännedom och var likgiltig inför att så skedde.

18 Den uppfattade risken måste normalt ligga relativt högt på en sannolikhetsskala (se ”Övernattningen I” NJA 2019 s. 668 p. 24).

19 Bedömningen av om gärningsmannen varit likgiltig ska ske med utgångspunkt i de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet. Av särskild betydelse när det gäller fall av förmedlade hot blir vem som var direkt mottagare av hotet. Var denne t.ex. en polis eller annan myndighetsperson talar det starkt för att likgiltighet förelegat. Av vikt är även om något sades eller annars framkom vid gärningstillfället om förmedling av hotet och i så fall vad. Det sätt som hotet framställdes på (t.ex. muntligen eller skriftligen) kan också vara relevant. I övrigt kan bl.a. omständigheter hänförliga gärningsmannens person liksom hans eller hennes sinnesstämning vid tillfället, och vad som framkommit om de inblandades relation, ha betydelse för bedömningen. (Jfr t.ex. ”Knivhugget mot mopedisten” p. 23 och ”Övernattningen I” p. 26.)

Bedömningen i detta fall

20 Det står klart att J.M:s uttalande – – – utgjorde ett hot om brottslig gärning som var riktat mot H.K.S.

21 Av utredningen framgår att deras relation var ansträngd och att J.M. var arg och berusad när hon uttalade hotet. J.M. kunde bli våldsam, enligt H.K.S., och var kapabel att begå brott eller se till att brott begicks. H.K.S. uppfattade därför hotet som allvarligt menat. Nämnda omständigheter och innebörden i uttalandet medför att detta kan anses ägnat att framkalla allvarlig rädsla hos henne för egen säkerhet.

22 J.M. har bestritt ansvar för gärningen på grund av bristande uppsåt i förhållande till att hotet skulle komma till H.K.S:s kännedom. Det var inte hennes mening utan hon ville få W.K. att sluta använda dottern mot henne.

23 Det har framkommit att J.M. inte visste om att ordväxlingen mellan henne och W.K. spelades in. Hon gav heller inte något uttryck för önskemål om att han skulle vidarebefordra hotet. J.M. kände dock väl till att han hade en förhållandevis frekvent kontakt med sin vuxna dotter och att han berättade för henne om saker som J.M. sagt och gjort, även negativa sådana. Trots den vetskapen framförde J.M. hotet till honom. Förhållandena var därmed sådana att hon måste ha insett, i stunden när hotet uttalades, att det fanns en avsevärd risk att W.K. skulle förmedla detta till H.K.S.

24 Riskbedömningen talar för att J.M. även var likgiltig inför att hotet skulle komma till H.K.S:s kännedom. Av filmen och översättningen – – – framgår emellertid att hon reagerade kraftigt när W.K. i direkt anslutning till uttalandet förklarade att han skulle föra detta vidare. Hennes svar indikerar tydligt att hon inte ville att så skulle ske. Reaktionen visar på att hon skulle ha avstått från att uttala hotet om hon varit på det klara med att det skulle komma att förmedlas. I och med det kan inte anses styrkt att hon faktiskt var likgiltig inför att hotet skulle komma till H.K.S:s kännedom.

25 Det sagda innebär att J.M. inte har haft det uppsåt som krävs för att hon ska kunna dömas för olaga hot. Hon ska därmed frikännas.

Domslut

Med ändring av hovrättens dom frikänner HD J.M. från åtalet för olaga hot och befriar henne från skyldigheten att betala avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

HD (justitieråden Dag Mattsson, Malin Bonthron, referent, och Margareta Brattström) meddelade den 22 maj 2025 följande dom.

1 J.M. åtalades för olaga hot enligt följande gärningsbeskrivning.

J.M. har hotat H.K.S. genom att säga att hon kan skicka personer för att misshandla eller skada H.K.S. Hotet framfördes till W.K., som är H.K.S:s far. J.M. måste ha förstått att hotet skulle nå H.K.S. Det hände någon gång mellan den 14 mars 2022 och den 15 mars 2022 [i] Täby kommun.

Hotet var sådant att H.K.S. kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin säkerhet.

J.M. begick gärningen med uppsåt.

2 Det påstådda hotet uttalades i en ordväxling på polska mellan J.M. och W.K. när de befann sig ensamma i ett rum i den gemensamma bostaden. Händelsen spelades in på film. Översatt sades bl.a. följande.

J.M.: …Gör ordning med den där H.K.S., för jag har redan fyra personer som kan fucka upp (anm. kan alternativt översättas med misshandla eller skada) henne. När hon kommer att komma gåendes på t.ex. någon gata där, för jag har redan adressen och allt, för jag har hittat det på egen hand på hitta.se. Så jag vet redan allt om henne nu. Var hon bor, vilken tid hon är ute och joggar, då kan hon bli uppfuckad och det ordentligt… Gör ordning, gör ordning med henne för annars blir det illa.

W.K.: Jag kommer att berätta för henne.

J.M.: Ska du berätta för henne också?! Så du hade verkligen berättat något sådant? Har du blivit helt jävla galen?

3 W.K. spelade senare upp filmen för H.K.S.

4 Tingsrätten dömde J.M. för olaga hot till 60 dagsböter. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.

5 Målet rör förutsättningarna för att döma till straffansvar för olaga hot när hotet har kommit till den hotades kännedom genom förmedling.

6 Den som hotar någon annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid, döms för olaga hot. Enligt den lydelse av lagtexten som är tillämplig i målet är straffskalan böter eller fängelse i högst ett år. (Se 4 kap. 5 § BrB i dess lydelse före den 1 juli 2023.)

7 Hotet ska alltså avse brottslig gärning. Inte alla typer av brottsliga gärningar omfattas. Det ska vara fråga om brott mot person, egendom, frihet eller frid. Exempelvis hot om misshandel, skadegörelse eller olaga frihetsberövande kan utgöra olaga hot. Den brottsliga gärning som hotet avser måste vara av viss dignitet, ett hot om våld som framstår som helt lindrigt är inte straffbart enligt bestämmelsen (jfr NJA II 1962 s. 128).

8 Hotet behöver inte vara öppet, förtäckta hot omfattas också. Inte heller måste det vara fråga om ett muntligt hot, utan även att t.ex. lyfta vapen mot någon eller hota med ett tillhygge ligger inom det straffbara området. Hotet kan avse brottslig gärning mot den hotade eller mot en tredje person, t.ex. en nära anhörig till den hotade. (Se NJA II 1962 s. 128 och prop. 2016/17:222 s. 56, jfr Nils Jareborg m.fl., Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2 uppl. 2015, s. 61.)

9 Ett olaga hot ska vara ägnat att framkalla allvarlig rädsla hos den som det riktar sig mot. Det är alltså inte nödvändigt att gärningen i det enskilda fallet orsakar allvarlig rädsla. Det räcker att hotet typiskt sett är av sådant slag att det kan framkalla allvarlig rädsla hos den drabbade. Om den hotade inte bryr sig om huruvida hotet förverkligas eller annars inte tar hotet på allvar, är det dock inte fråga om ett olaga hot i bestämmelsens mening eftersom hotet då inte är ägnat att ”hos den hotade” framkalla allvarlig rädsla. Frågan om gärningsmannens avsikt att verkställa hotet saknar i övrigt betydelse för straffbarheten men kan beaktas vid bedömningen av gärningens straffvärde. Bedömningen av hotet ska göras utifrån hur situationen har framstått för den hotade och utgå från de faktiska förhållandena. (Se ”Hotet mot gymnasieskolan” NJA 2020 s. 510 p. 9 och 10 och ”Vinkelslipen” NJA 2024 s. 335 p. 9.)

10 Av betydelse för bedömningen av om hotet är ägnat att framkalla allvarlig rädsla hos den hotade är bl.a. vilka åtgärder hotet avser och hotets styrka, vem som uttalar det, sättet på vilket hotet uttalas, hur gärningsmannen agerar i övrigt och vad den hotade känner till om gärningsmannens agerande sedan tidigare (se ”Hotet mot gymnasieskolan” p. 10).

11 Hotet ska vara riktat mot någon annan. Adressaten kan vara en enskild person, men kan också utgöras av en avgränsad krets av personer. Det är inte en förutsättning att gärningsmannen och de som hotas har tidigare kännedom om varandra. Om hotet är riktat mot en anonym allmänhet är det dock i regel inte fråga om ett olaga hot i brottsbalkens mening. Hotet riktar sig då inte mot en tillräckligt preciserad krets av enskilda som, typiskt sett, har anledning att känna att gärningsmannens hot är riktat mot just dem. (Se ”Hotet mot gymnasieskolan” p. 7.)

12 Hotet måste ha kommit till den hotades kännedom. Om någon t.ex. lyfter vapen mot någon annan men den andre inte märker detta, kan den som lyft vapnet inte straffas för olaga hot (se NJA II 1962 s. 128).

13 Kravet på att hotet ska ha kommit till den hotades kännedom innebär inte att hotet måste framföras direkt till den hotade. Ansvar kan komma i fråga också när han eller hon har fått kännedom om hotet genom förmedling. (Se ”Hotet mot gymnasieskolan” p. 9 och SOU 2016:7 s. 326.)

14 Också i vidareförmedlingsfallen krävs att hotet kommer till den hotades kännedom för att det ska vara fråga om ett olaga hot. Det innebär att en av gärningsomständigheterna inte är klarlagd redan i gärningsögonblicket utan kommer att kunna konstateras först senare.

15 Att hotet senare faktiskt vidareförmedlas kan dock inte ses som tillräckligt för att det ska vara fråga om en straffbar gärning objektivt sett. Det måste krävas att det i gärningsögonblicket typiskt sett finns en beaktansvärd risk för att det som har uttalats eller på annat sätt kommit till uttryck kommer att vidareförmedlas.

16 Sådan risk måste typiskt sett anses finnas bl.a. när uttalandet sker till en myndighetsperson som till följd av sitt yrke kan förväntas agera t.ex. för att varna den hotade. Detsamma gäller om ett hot framförs till en anhörig eller vän till den hotade. Ytterligare en situation när en beaktansvärd risk för vidareförmedling normalt föreligger är när gärningsmannen ger någon annan ett uppdrag att framföra ett hot och den personen kan bedömas ha möjlighet att utföra detta uppdrag.

17 Bestämmelsen om olaga hot straffbelägger endast uppsåtliga gärningar. Uppsåtet ska omfatta dels att innehållet i hotet avser brottslig gärning, dels de faktiska förhållanden som leder till slutsatsen att hotet har varit ägnat att framkalla allvarlig rädsla hos den hotade för dennes egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid. Uppsåtet ska också täcka att den eller de som hotet riktar sig mot får kännedom om hotet (jfr ”Hotet mot gymnasieskolan” p. 14). Det är tillräckligt med likgiltighetsuppsåt.

18 Prövningen av om en tilltalad har haft likgiltighetsuppsåt ska göras i två led. Det första ledet handlar om gärningsmannens insikt om risken för att de aktuella gärningsomständigheterna föreligger medan det andra ledet avser hans eller hennes inställning till att gärningsomständigheterna faktiskt föreligger. Det är viktigt att bedömningen i båda leden görs med urskillning och försiktighet och grundas på vad som i det aktuella målet är utrett om gärningsmannens insikt och inställning. Bevisbördan ligger på sedvanligt sätt på åklagaren. (Se t.ex. ”Norra Vägens livs” NJA 2022 s. 264 p. 18.)

19 För straffansvar för vidareförmedlade hot krävs således att det är styrkt att gärningsmannen vid gärningstillfället har insett risken för att hotet skulle komma till den hotades kännedom. Det måste vidare kunna hållas för visst att den omständigheten att hotet skulle komma att vidareförmedlas inte utgjorde ett för gärningsmannen relevant skäl att avstå från att uttala detta, och att denne alltså var likgiltig inför att hotet – genom vidareförmedlingen – faktiskt skulle komma till den hotades kännedom.

20 Gärningsmannens insikt om graden av risk för att omständigheten föreligger har betydelse även för bedömningen av om han eller hon varit likgiltig till att omständigheten faktiskt föreligger (se bl.a. ”HIV-fallet” NJA 2004 s. 176 och t.ex. ”Femtonåringens knivhugg” NJA 2004 s. 479 och ”Z Service” NJA 2015 s. 811 p. 17).

21 En bedömning av den av gärningsmannen uppfattade risken tar ofta sin utgångspunkt i vilken faktisk sannolikhet för en effekt eller en gärningsomständighet som föreligger. En generellt mycket hög sannolikhet för att ett hot vidareförmedlas föreligger framför allt när hotet framförs till en myndighetsperson. Det är svårt att peka ut några andra fall där det går att säga att sannolikheten generellt är mycket hög. Det blir i stället de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet och gärningsmannens kännedom om dessa som får utgöra grund för bedömningen (jfr ”Övernattningen I” NJA 2019 s. 668 p. 26).

22 Det står klart att J.M:s uttalande utgjorde ett hot om brottslig gärning som var riktat mot H.K.S. Hotet var på grund av sitt innehåll – och med beaktande av vad H.K.S. kände till om att J.M. kunde bli våldsam och att hon var tidigare dömd för brott – ägnat att framkalla allvarlig rädsla hos H.K.S. för egen säkerhet.

23 Hotet uttalades till en nära anhörig till H.K.S. vilket innebar att det typiskt sett fanns en beaktansvärd risk för att det som hade uttalats skulle komma att vidareförmedlas (se p. 15 och 16). Så kom också att ske. De objektiva förutsättningarna för straffansvar för olaga hot är alltså uppfyllda.

24 J.M. har bestritt ansvar för gärningen på grund av bristande uppsåt i förhållande till att hotet skulle komma till H.K.S:s kännedom. Hon har uppgett att det inte var hennes mening utan att hon ville få W.K. att sluta använda dottern mot henne.

25 Såsom riksåklagaren har utformat sin talan i detta mål aktualiseras enbart frågan om J.M. hade likgiltighetsuppsåt.

26 J.M. kände inte till att ordväxlingen mellan henne och W.K. spelades in. Hon gav inte heller något uttryck för önskemål om att han skulle vidarebefordra hotet. Hon visste dock att han hade en förhållandevis frekvent kontakt med sin vuxna dotter och att han berättade för henne om saker som J.M. hade sagt och gjort, även negativa sådana. Trots den vetskapen framförde J.M. hotet till honom. Förhållandena var därmed sådana att hon måste ha insett, i stunden när hotet uttalades, att det fanns en avsevärd risk för att W.K. skulle förmedla detta till H.K.S.

27 Att J.M., vilket kan ses på filmen från tillfället, omedelbart reagerade när W.K. i direkt anslutning till uttalandet förklarade att han skulle föra detta vidare och gav uttryck för att hon inte ville att så skulle ske talar i viss mån emot att hon var likgiltig inför att hotet skulle komma till H.K.S:s kännedom. Samtidigt talar det förhållandet att J.M. måste ha insett att det fanns en mycket hög risk för att W.K. skulle vidareförmedla hotet för att hon hade uppsåt. I samma riktning talar att J.M. var arg och berusad när hon uttalade hotet och att hon hade en ansträngd relation till H.K.S.

28 Sammantaget kan det hållas för visst att den omständigheten att hotet skulle komma att vidareförmedlas till H.K.S. inte i gärningsögonblicket utgjorde ett för J.M. relevant skäl att avstå från att uttala detta. Hon var alltså likgiltig inför att hotet faktiskt skulle komma att vidareförmedlas.

29 J.M. ska därmed dömas för olaga hot. HD gör ingen annan bedömning än hovrätten i fråga om påföljd. Hovrättens domslut ska således fastställas.

HD fastställer hovrättens domslut.

Justitieråden Agneta Bäcklund och Stefan Reimer var skiljaktiga i fråga om bedömningen i detta fall och ansåg att J.M. skulle frikännas och befrias från skyldigheten att betala avgift enligt lagen om brottsofferfond. De ansåg att domskälen från och med punkten 26 skulle ha följande lydelse.

26 Det förhållandet att J.M. måste ha insett att det fanns en förhållandevis hög risk för att W.K. skulle vidareförmedla hotet talar visserligen för att hon hade uppsåt till att hotet skulle komma till målsägandens kännedom. För en fällande dom krävs dock att det är ställt utom rimligt tvivel att hon i gärningsögonblicket var likgiltig inför att så faktiskt skulle ske (jfr ”Knivhugget mot mopedisten” NJA 2016 s. 763 p. 20 och ”Norra vägens livs” p. 23).

27 J.M:s reaktion när W.K. sade att han skulle föra J.M:s uttalande vidare till sin dotter talar med styrka mot att hon var likgiltig inför att hotet faktiskt skulle komma till H.K.S:s kännedom.

28 Vad som framkommit om hennes reaktion medför att det kvarstår ett rimligt tvivel angående J.M:s uppsåt i förhållande till att hotet skulle vidareförmedlas till målsäganden. Det kan inte uteslutas att hon inte ville att så skulle ske (jfr Straffansvarets gränser, Del I [SOU 1996:185] s. 120 f. angående likgiltighetsuppsåtet och supplerande viljemoment). De förhållandena att J.M. var arg och berusad när hon uttalade hotet och att hon hade en ansträngd relation till H.K.S. ändrar inte denna bedömning.

29 Det sagda medför att J.M. inte har haft det uppsåt som krävs för att hon ska kunna dömas för olaga hot. Hon ska därmed frikännas.