Den oregistrerade bouppteckningen (NJA 2025 s. 659)

Sökord Arvskifte · Bouppteckning · Förrättning · Klandertalan · Skiftesman · Skiftessammanträde

Fråga om det har funnits skäl att upphäva ett beslut om arvskifte och återförvisa ärendet när någon bouppteckning inte registrerats av Skatteverket och skiftessammanträde inte hållits.

C.L. förde talan vid Stockholms tingsrätt mot E.L. och A.L. så som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (rådmannen Bertil Sundin) anförde följande i dom den 1 augusti 2023.

J.L. avled den 5 augusti 2018 och var då bosatt i Israel. Han efterlämnade dottern C.L. samt två barnbarn, E.L. och A.L. (barnbarnen benämns fortsättningsvis gemensamt som Svarandena).

Stockholms tingsrätt förordnade den 10 april 2019 advokaten M.B. till boutredningsman i dödsboet efter J.L. En bouppteckning förrättades den 16 november 2021, som dock inte har registrerats av Skatteverket, med hänvisning till att ingen representant för dödsboet efter den efterlevande makan till J.L., L.M.K., kallades till bouppteckningsförrättningen.

Boutredningsmannen meddelade ett beslut om arvskifte i februari 2023, varpå C.L. väckte talan om klander av arvskifte vid Stockholms tingsrätt den 17 mars 2023.

Efter att parterna beretts tillfälle att slutföra sin talan har tingsrätten, med stöd av 42 kap. 18 § 5 RB, tagit målet till avgörande utan huvudförhandling, då parterna inte begärt att förhandling ska hållas och det med hänsyn till utredningen i målet inte är behövligt.

C.L. har yrkat att tingsrätten upphäver det beslut om arvskifte som boutredningsmannen advokaten M.B. meddelat i februari 2023 i dödsboet efter J.L., och återförvisar ärendet till boutredningsmannen.

Svarandena har bestritt käromålet i dess helhet.

Av 23 kap. 2 § ÄB följer att bouppteckning måste förrättas innan arvskifte får ske, varmed bör menas en korrekt bouppteckning som registrerats av Skatteverket. Detta har inte skett varför arvskifte inte får ske.

Enligt 19 kap. 15 § ÄB ska boutredningsmannen före arvskifte göra anmälan till dödsbodelägarna om att dödsboet är berett för arvskifte och avge redovisning för sin förvaltning. Detta har inte skett.

Enligt 17 kap. 6 § ÄktB jämförd med 23 kap. 5 § ÄB ska boutredningsmannen bestämma tid och plats för arvskifte samt kalla parterna till förrättningen. Av detta följer att skiftessammanträde bör äga rum och att skriftligt förfarande inte är möjligt. Något skiftessammanträde har inte ägt rum.

Arvskiftet har genomförts på ett korrekt sätt. C.L. har inte påstått att arvskiftet är fel i sak, utan endast invänt mot boutredningsmannens förvaltning av detsamma. Påstådda brister i boutredningsmannens förvaltning av arvskiftet medför inte att arvskiftet är ogiltigt.

Stockholms tingsrätt förordnade den 10 april 2019 advokaten M.B. till boutredningsman i dödsboet efter J.L. En bouppteckning förrättades den 16 november 2021. Bouppteckningen registrerades aldrig av Skatteverket eftersom den var bristfällig. Skälet var att ingen representant från dödsboet efter den efterlevande makan kallades. Bristen har inte åtgärdats.

C.L. har begärt en fullständig redovisning av dödsboets tillgångar inklusive transaktioner i både Sverige och Israel, vilken begäran inte hörsammats av boutredningsmannen som i e-post den 10 maj 2022 meddelade att det inte är kostnadsmässigt försvarbart att utreda frågan ytterligare. I samma e-post meddelades att upprättande av arvskifte skulle påbörjas. C.L. har motsatt sig att arvskifte sker innan bouppteckningen registrerats och tillgångarna i Israel utretts och redovisats nöjaktigt.

Inför arvskiftet erhöll inte dödsbodelägarna någon redovisning för förvaltningen jämlikt 19 kap. 15 § ÄB. Det har inte heller kallats till något skiftessammanträde.

Beträffande yttrandet från boutredningsmannen får det uppfattas på så sätt att de grunder som käromålet baseras på i och för sig inte ifrågasätts. Det har således inte registrerats någon bouppteckning, det har inte avgetts någon slutredovisning inför arvskifte som krävs enligt 19 kap. 15 § ÄB och det har inte hållits något skiftessammanträde före skiftesbeslutet.

Boutredningsmannen anför dock olika skäl till att påtalade brister inte åtgärdats, men vad som därvid anförts utgör inte skäl att frångå lag. Faktum kvarstår att bouppteckningen inte har registrerats. Huruvida en dödsbodelägarkrets är helt eller delvis okänd eller kan förväntas medverka eller inte, saknar betydelse. Likaså huruvida en utsedd god man kan förväntas få kontakt med okänd eller icke medverkande dödsbodelägare. Om god man utses och kallas till bouppteckningen är de formella kraven för att kunna registrera en bouppteckning uppfyllda. Boutredningsmannen har inte vidtagit denna åtgärd. Kostnadshänsyn kan inte befria en boutredningsman från att behöva vidta denna åtgärd. Kostnaderna för denna åtgärd torde för övrigt vara mycket begränsade i sammanhanget.

Löpande redovisning under ärendets gång ska ske årsvis enligt reglerna i ärvdabalken, men att detta skett innebär inte att kravet på redovisning inför ett arvskifte kan frångås. Dödsbodelägarna ska genom en redovisning av förvaltningen från dödsdagen fram till skiftesdagen, kunna följa alla transaktioner och därigenom kunna förstå hur förvaltningen lett fram till den behållning som är föremål för skifte.

Frågan om skiftessammanträde har inte kommenterats av boutredningsmannen. Om sådant inte hålls utgör det i sig skäl att undanröja ett beslut om arvskifte.

Processen för arvskiftet och fördelningen av tillgångar har genomförts på ett korrekt sätt. Det vitsordas att bouppteckningen inte har kunnat registreras. Detta beror på att J.L:s fru, L.M.K., dog strax efter honom, och att hennes barn, som i stället för henne blev dödsbodelägare, inte har kunnat kallas till bouppteckningsförrättning.

Boutredningsmannen har dock gjort allt som rimligen kan krävas för att få kontakt med dessa barn, och situationen påverkar inte arvskiftets giltighet.

Boutredningsmannen har också informerat om att det gjorts försök till att få en god man att representera dödsboet efter L.M.K., som emellertid fått avslag.

I övrigt hänvisas till boutredningsmannen i denna del.

L.M.K. meddelade i ett e-postmeddelande till Svarandenas far, S.L., att hon inte önskade medverka i bodelningen i Israel och begärde att hon inte skulle kontaktas ytterligare i ärendet. Dessutom finns ett äktenskapsförord mellan J.L. och L.M.K. som klargör att deras respektive egendomar är enskild egendom och att det inte finns något giftorättsgods mellan dem. Detta innebär att även om L.M.K:s dödsbodelägare hade kallats till bouppteckningsförrättningen, skulle de ändå inte haft rätt att göra anspråk på några av J.L:s tillgångar.

C.L. menar att boutredningsmannen inte har lämnat en fullständig redovisning av dödsboets tillgångar, inklusive transaktioner i både Sverige och Israel. Detta påstående tillbakavisas. Boutredningsmannen har gjort en tillräcklig och korrekt redovisning av dödsboets tillgångar både löpande och i den oregistrerade bouppteckningen.

C.L. hävdar att dödsbodelägarna inte erhöll någon redovisning för förvaltningen jämlikt 19 kap. 15 § ÄB. Detta påstående är inkorrekt, då dödsbodelägarna har fått en redovisning för hur dödsboet skötts innan arvsskiftet.

Efter nästan fyra år in i uppdraget informerade boutredningsmannen dödsbodelägarna om att ärendet hade nått en punkt där hon ansåg att det inte längre kunde fortskrida. Svarandena eftersträvade initialt att nå en gemensam överenskommelse med C.L., men de krav som hon ställde var orimliga och överdrivna. Detta gjorde att Svarandena kände sig tvungna att acceptera ett tvångsskifte.

Sammanfattningsvis anser Svarandena att arvskiftet och fördelningen av tillgångar har skett på ett korrekt och rättssäkert sätt, trots de utmaningar som har uppstått i samband med bouppteckningsförrättningen och registreringen. De eventuella brister som C.L. framfört påverkar inte beslutet att genomföra tvångsskifte.

Svarandena har åberopat skriftlig bevisning som har tagits upp.

C.L. har yrkat att tingsrätten ska upphäva det beslut om arvskifte som boutredningsmannen meddelat i februari 2023 i dödsboet efter J.L. (Arvskiftet), och att tingsrätten återförvisar ärendet till boutredningsmannen. Talan vilar på vad som i huvudsak kan kategoriseras som tre självständiga grunder.

Tingsrätten kommer i det följande att behandla dessa grunder var och en för sig.

Det är ostridigt att Skatteverket inte har registrerat den bouppteckning som upprättades efter J.L. den 26 november 2021, med hänvisning till att ingen representant för dödsboet efter den efterlevande makan till J.L., L.M.K., kallades till bouppteckningsförrättningen.

I 20 kap. 1 § ÄB föreskrivs att en bouppteckning ska förrättas senast tre månader efter dödsfallet, om inte Skatteverket efter ansökan förlänger tiden. Av 20 kap. 2 § i samma balk anges bland annat att samtliga dödsbodelägare ska kallas i god tid till bouppteckningsförrättningen.

Av 23 kap. 2 § ÄB följer, såvitt nu är av intresse, att arvskifte ej får ske mot någon delägares bestridande innan bouppteckning har förrättats. C.L. motsatte sig genomförandet av skiftet och har gjort gällande att en bouppteckning inte har förrättats förrän en korrekt bouppteckning har registrerats av Skatteverket, varför det saknades förutsättningar för att genomföra Arvskiftet.

Den avgörande frågan i detta avseende är således när en bouppteckning har förrättats i den mening som avses i 23 kap. 2 § ÄB. För att besvara denna fråga behöver ledning hämtas från andra delar av ärvdabalken. I 7 kap. 4 § 2 st. ÄB anges att den som vill föra talan om laglotts-kränkning ska väcka talan inom ett år från att bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. HD har i flertalet fall, där fråga varit om talan väckts inom talefristen enligt 7 kap. 4 § 2 st. ÄB, fått anledning att ta ställning till när en bouppteckning ska anses avslutad, dvs. förrättad.

HD konstaterade i NJA 2009 s. 717 att bedömningen av när en bouppteckning är avslutad måste göras i ljuset av de krav som ställs på bouppteckningen enligt 20 kap. ÄB och som ska vara uppfyllda för att denna ska kunna registreras. I anslutning härtill uttalades att om registrering av bouppteckningen vägrats, bör detta normalt tillmätas stor betydelse vid bedömningen av om bouppteckningen är avslutad enligt 7 kap. 4 § 2 st. ÄB. HD framhöll dock att det för tidsfristen avgörande förhållandet inte är registreringen som sådan, utan i stället tidpunkten då den godtagbara bouppteckningen avslutades.

I NJA 2018 s. 341 anfördes att bland de krav som ställs enligt 20 kap. ÄB har lagstiftaren särskilt lyft fram två sådana vars uppfyllande ansetts avgörande för när en bouppteckning ska betraktas som avslutad. Det ena kravet är att bouppteckningen ska vara försedd med en skriftlig försäkran från bouppgivaren om uppgifternas riktighet, det andra är att bouppteckningshandlingen också ska innehålla två gode mäns intygande om att allt har blivit riktigt antecknat.

Tingsrätten finner inte anledning att bedöma tidpunkten för när en bouppteckning ska anses vara förrättad, enligt 23 kap. 2 § ÄB, utifrån andra kriterier än de som uppställts av HD i relation till när en bouppteckning ska anses avslutad enligt 7 kap. 4 § 2 st. ÄB. Tingsrätten utgår därför från dessa i den fortsatta prövningen.

I förevarande fall har Skatteverket inte vägrat registrering av bouppteckningen på grund av avsaknad av skriftlig försäkran från bouppgivaren, eller skriftliga intyganden av två gode män. Registrering har i stället vägrats med hänvisning till att dödsbodelägarna till den efterlevande makan inte har kallats till bouppteckningsförrättningen. Detta är en brist i förhållande till de krav som uppställs enligt 20 kap. ÄB som i och för sig kan medföra att en bouppteckning inte ska anses vara förrättad. Det är dock inte en sådan felaktighet som med absolut nödvändighet behöver medföra ett dylikt resultat. Det får i stället i det särskilda fallet avgöras huruvida felet bör anses vara så allvarligt att en sådan påföljd bör äga rum (se Lind & Wallin, Ärvdabalken – En kommentar, Del II, 18–25 kap. – Boutredning och arvskifte, försäkringar, EU:s arvsförordning m.m. [2023, version 6Ö, JUNO], kommentaren till 20 kap. 2 §).

Vid bedömningen av felets allvarlighet beaktar tingsrätten bland annat följande omständigheter. J.L. och L.M.K. undertecknade år 2009 ett hos Solna tingsrätt registrerat äktenskapsförord, varav framgår att det inte finns något giftorättsgods i äktenskapet, utan att all egendom utgör vardera makes enskilda egendom, likväl som avkastningen av enskild egendom och den egendom som sätts i den enskilda egendomens ställe. Därutöver har L.M.K., efter J.L:s död, i mejl också bekräftat att hon inte har någon del i arvet efter J.L., samt att hon inte önskade involveras i ärendet ytterligare.

Boutredningsmannen har uppgivit att hon fick kontakt med en dödsbodelägare i dödsboet efter L.M.K., som även hon uppgav att L.M.K. inte hade någon del i dödsboet efter J.L. Boutredningsmannen sökte sedan förgäves L.M.K:s dödsbodelägare för att kalla dem till bouppteckningen.

Mot bakgrund av ovan omständigheter anser tingsrätten att bristerna i kallelsen till bouppteckningsförrättningen inte har varit av så allvarlig art att bouppteckningen efter J.L. inte ska anses vara förrättad enligt 23 kap. 2 § ÄB. Arvskiftet ska således inte upphävas och återförvisas till boutredningsmannen på denna grund.

C.L. har yrkat att Arvskiftet ska upphävas på grund av att boutredningsmannen inte har anmält till dödsbodelägarna att dödsboet varit berett för arvskifte och för att boutredningsmannen inte har avgivit redovisning för sin förvaltning.

Enligt 19 kap. 15 § ÄB ska boutredningsmannen, så snart dödsboet beretts för bodelning eller arvskifte samt delning kan äga rum utan men för någon, vars rätt är beroende av utredningen, göra anmälan härom till delägarna och avgiva redovisning för sin förvaltning.

Syftet med en anmälan om att dödsboet är berett för arvskifte är att dödsbodelägarna därefter själva ska kunna genomföra ett skifte, alternativt ges möjlighet att framställa skiftesanspråk för det fall ett tvångsskifte måste genomföras. Ett tvångsskifte ska med andra ord inte komma som en överraskning för dödsbodelägarna. Eftersom det inte är reglerat hur en sådan anmälan ska utformas, behöver det inte uttryckligen anges att det rör sig om en anmälan. Det avgörande är att boutredningsmannen tydligt har klargjort för dödsbodelägarna att dödsboet, enligt hans eller hennes uppfattning, är klart för skifte (se Svea hovrätts dom den 28 november 2017 i mål nr T 9305-16).

Av utredningen framgår att boutredningsmannen har skickat ett mejl till dödsbodelägarna, varigenom det bland annat framfördes att boutredningsmannen ansåg att dödsboet kunde skiftas utan att bouppteckningen registrerats, att det inte var kostnadsmässigt försvarbart att utreda ytterligare tillgångar utomlands, och att denne skulle påbörja upprättandet av ett arvskifte. Genom detta mejl har dödsbodelägarna fått klart för sig att boutredningsmannen då ansåg att dödsboet enligt hennes uppfattning var klart för skifte. Tingsrätten bedömer därför att boutredningsmannen har gjort en sådan anmälan som avses i 19 kap. 15 § ÄB.

C.L. har också gjort gällande att det förelegat formellt hinder att genomföra Arvskiftet under påstående om att någon redovisning som krävs enligt 19 kap. 15 § ÄB inte har avgivits. Tingsrätten konstaterar att en eventuell brist i redovisningen inte medför att ett arvskifte ska anses vara ogiltigt (se Svea hovrätts dom den 28 november 2017 i mål nr T 9305-16).

Sammanfattningsvis ska Arvskiftet inte upphävas och återförvisas till boutredningsmannen med hänvisning till de krav som uppställs i 19 kap. 15 § ÄB.

Det är ostridigt att boutredningsmannen (skiftesmannen) inte har kallat till och hållit skiftessammanträde innan Arvskiftet förrättades. C.L. har begärt att tingsrätten ska upphäva Arvskiftet och återförvisa ärendet till skiftesmannen även på denna grund.

Av 23 kap. 5 § ÄB, i förening med 17 kap. 6 § ÄktB, framgår att en skiftesman ska bestämma tid och plats för arvskifte samt kalla dödsbodelägarna till förrättningen. Med detta avses att en skiftesman inte enbart kan genomföra sitt uppdrag med skriftlig handläggning (se Teleman, Bodelning – Enligt äktenskapsbalken [2022, version 7, JUNO], s. 346). Skiftesmannens underlåtenhet att kalla till och hålla skiftessammanträde utgör således ett formfel vid förrättandet av Arvskiftet.

Det saknas, såvitt tingsrätten kan finna, praxis gällande frågan om vad rättsföljden blir av att en skiftesman underlåtit att kalla till och hålla skiftessammanträde. Mot bakgrund av att tingsrätten är att betrakta som en överinstans i förhållande till skiftesmannen – på motsvarande sätt som hovrätten är i förhållande till tingsrätten – anser tingsrätten att bedömningen av ett av skiftesmannen begånget formfel i samband med genomförande av arvskifte, måste göras i ljuset av de regler i rättegångsbalken som reglerar hovrättens bedömning av ett i tingsrätten begånget rättegångsfel.

C.L:s yrkande om att tingsrätten ska upphäva Arvskiftet och återförvisa ärendet till skiftesmannen är i praktiken att jämställa med ett yrkande om att hovrätten ska undanröja en av tingsrätten meddelad dom och återförvisa målet till tingsrätten. Enligt 50 kap. 28 § RB får hovrätten undanröja tingsrättens dom, om det vid tingsrätten förekommit annat fel i rättegången än domvilla eller jäv, endast om felet kan antas ha inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten. När det är fråga om ett fel som innebär att en från rättssäkerhetssynpunkt väsentlig regel åsidosatts, presumeras felet ha haft inverkan på målets utgång. För att presumtionen ska brytas krävs att det föreligger positivt stöd för antagandet att utgången i det konkreta fallet skulle ha blivit densamma även om rättegångsfelet inte hade förekommit (se bl.a. NJA 2001 s. 731).

Lagstiftaren har ansett att det för genomförandet av de uppgifter som åligger en skiftesman är av vikt att dödsbodelägarna får möjlighet att framföra sina ståndpunkter till skiftesmannen vid ett muntligt skiftessammanträde. En av rättsordningen erkänd rätt till muntligt sammanträde i ett visst förfarande betraktas typiskt sett som en från rättssäkerhetssynpunkt väsentlig regel. Skiftesmannens underlåtenhet att kalla till och hålla skiftessammanträde har därför utgjort ett åsidosättande av en från rättssäkerhetssynpunkt väsentlig regel, som ska presumeras ha haft inverkan på målets utgång.

Fråga blir då om det finns sådana presumtionsbrytande omständigheter som ger positivt stöd för att utgången av Arvskiftet hade blivit densamma även om aktuellt formfel inte hade förekommit. Tingsrätten konstaterar i detta avseende att samtliga dödsbodelägare inför Arvskiftet bereddes tillfälle att skriftligen yttra sig över ett utkast av detsamma, och att ingen av parterna då eller senare har framfört att Arvskiftet är fel i sak. C.L. begärde dock att boutredningsmannen skulle inhämta ytterligare utredning från bank i Israel innan dödsboet skiftades. Tingsrätten beaktar härvidlag att det förlöpte nästan fyra år mellan tidpunkten för förordnandet av boutredningsmannen och upprättandet av Arvskiftet i februari 2023. Tingsrätten fäster vidare avseende vid att det av boutredningsmannens arbetsspecifikation framgår att denne under flera år haft omfattande kontakter med advokat och bank i Israel. Det framgår även av arbetsspecifikationen att boutredningsmannen i april år 2021 fick besked från den israeliska advokaten om att penningmedel hade överförts från den israeliska banken, att dödsboet inte längre hade kvar några medel på banken och att ”processen” därmed var avslutad.

På grund av ovan angivna omständigheter anser tingsrätten att det finns positivt stöd för antagandet att utgången av Arvskiftet hade blivit densamma även om ett muntligt skiftessammanträde hade hållits. Givet denna slutsats ska Arvskiftet inte heller på förevarande grund upphävas och återförvisas till boutredningsmannen.

Tingsrätten har sammanfattningsvis kommit fram till att det inte föreligger grund för att upphäva Arvskiftet och återförvisa ärendet till boutredningsmannen. Käromålet ska därför ogillas, och Arvskiftet står därmed fast.

Käromålet ogillas.

C.L. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens dom och upphäva det beslut om arvskifte som boutredningsmannen hade meddelat i februari 2023 i dödsboet efter J.L. och återförvisa ärendet till boutredningsmannen.

E.L. och A.L. motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

C.L. frånföll i hovrätten grunden avseende brister i förhållande till 19 kap. 15 § ÄB. I övrigt åberopade parterna samma grunder och utvecklade talan på samma sätt som vid tingsrätten.

Hovrätten (f.d. hovrättslagmannen Jan Carrick, hovrättsrådet Åsa Andersson och tf. hovrättsassessorn Jakob Sindahl, referent) anförde följande i dom den 18 januari 2024.

Tingsrätten har utförligt redogjort för utredningen, de rättsliga utgångspunkterna och domstolens ställningstaganden. Hovrätten delar helt tingsrättens bedömningar och slutsatser. Tingsrättens dom ska alltså inte ändras.

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

C.L. överklagade och yrkade att HD skulle upphäva det beslut om arvskifte som boutredningsmannen hade meddelat i februari 2023 i dödsboet efter J.L. och återförvisa ärendet till boutredningsmannen.

E.L. och A.L. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Benjamin Bergström, föreslog i betänkande att HD skulle meddela dom i huvudsaklig överensstämmelse med HD:s dom.

HD (justitieråden Agneta Bäcklund, Petter Asp, Malin Bonthron, Cecilia Renfors och Margareta Brattström, referent) meddelade den 19 juni 2025 följande dom.

1 J.L. avled den 5 augusti 2018. Han efterlämnade dottern C.L., barnbarnen E.L. och A.L. samt makan L.M.K. En tid efter J.L:s bortgång avled även makan. Hon efterlämnade barn som inte är bosatta i Sverige.

2 J.L. och L.M.K. hade inga gemensamma barn. Enligt ett registrerat äktenskapsförord utgjorde vardera makens tillgångar enskild egendom.

3 Tingsrätten förordnade den 10 april 2019 att egendomen i dödsboet efter J.L. skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman.

4 Innan bouppteckning förrättades efter J.L. försökte boutredningsmannen utan framgång få kontakt med delägarna i L.M.K:s dödsbo. Boutredningsmannen begärde också hos överförmyndarnämnden att en god man skulle förordnas att representera dödsboet efter makan; denna begäran avslogs.

5 En bouppteckningsförrättning hölls i november 2021. Dottern, barnbarnen och dödsboet efter makan angavs som dödsbodelägare i bouppteckningen, och det antecknades bl.a. att samtliga dödsbodelägare, arvingar och efterarvingar hade kallats till förrättningen, att den senast kända adressen till dödsboet efter makan hade använts för kallelsen samt att bankmedel i Israel var föremål för ytterligare utredning. Handlingen innehöll vidare uppgifter om J.L:s tillgångar och skulder på dödsdagen. Makarnas äktenskapsförord nämndes inte och någon kopia av det bifogades inte. Bouppteckningen var försedd med en skriftlig försäkran av bouppgivaren om att uppgifterna var riktiga och ett skriftligt intygande av två goda män om att allt blivit rätt antecknat.

6 Bouppteckningen gavs in till Skatteverket för registrering. Enligt utredningen har någon registrering emellertid inte skett på grund av att bouppteckningen inte har gått till på rätt sätt eftersom ingen som kunde företräda dödsboet efter L.M.K. hade kallats till förrättningen.

7 Beslut om arvskifte fattades av boutredningsmannen i februari 2023. Kvarlåtenskapen efter J.L. fördelades mellan hans dotter och hans barnbarn. Inför beslutet fick de möjlighet att lämna skriftliga synpunkter på skiftet. Det hölls inget skiftessammanträde.

8 C.L. väckte talan om klander av arvskiftet. Hon yrkade att beslutet om arvskifte skulle upphävas och att ärendet skulle återförvisas till boutredningsmannen. Som skäl angav hon att arvskifte inte fått ske på grund av att bouppteckning inte kan anses förrättad då någon korrekt bouppteckning inte registrerats av Skatteverket och att något skiftessammanträde inte hade hållits.

9 E.L. och A.L. bestred yrkandet. De ansåg sammanfattningsvis att arvskiftet hade skett på ett korrekt och rättssäkert sätt trots de utmaningar som uppstått under förvaltningen av dödsboet.

10 Tingsrätten ogillade käromålet. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.

11 Målet gäller om boutredningsmannens beslut om arvskifte ska upphävas och ärendet återförvisas. En fråga är om bouppteckning kan anses ha förrättats trots att bouppteckningen inte har registrerats hos Skatteverket. En annan fråga är vilken betydelse det har att beslutet om arvskifte har fattats utan att något skiftessammanträde hållits.

12 Om inte särskild dödsboförvaltning har anordnats ska dödsbodelägarna gemensamt förvalta den dödes egendom under boets utredning. Dödsbodelägare är den avlidna personens arvingar och universella testamentstagare samt – fram till dess att bodelning skett, om sådan ska ske – efterlevande make eller sambo. (Se 18 kap. 1 § ÄB.)

13 Arvskifte förrättas av arvingar och universella testamentstagare. Mot någon delägares bestridande får skifte inte ske innan bouppteckning har förrättats. På delägares begäran kan rätten utse någon att vara skiftesman. (Se 23 kap. 1, 2 och 5 §§ ÄB.)

14 Såväl utredning och förvaltning av ett dödsbo som arvskifte är i grunden att betrakta som privata angelägenheter (jfr NJA II 1933 s. 523).

15 En form av särskild dödsboförvaltning är förvaltning genom en boutredningsman. En sådan kan förordnas av rätten efter begäran av bl.a. en dödsbodelägare. I uppdraget ingår att verka för en snabb avveckling av dödsboet. Boutredningsmannen ska ta hänsyn till såväl dödsbodelägarnas som borgenärers och andra rättsägares intressen och får anpassa avvecklingen till omständigheterna i det enskilda fallet. (Se bl.a. 19 kap. 1 och 15 §§ ÄB samt ”Boutredningsmannens bedömning” NJA 2023 s. 761 p. 9 och 12.)

16 Det anses ingå i uppdraget som boutredningsman att vara skiftesman utan att det särskilt förordnas om det (se NJA II 1933 s. 546 f.).

17 Benämningen bouppteckning används för att beteckna både den förrättning som ska hållas efter ett dödsfall och den skriftliga handling som utvisar förrättningens resultat. En viktig funktion med bouppteckning – i båda betydelserna – är att klargöra förutsättningarna inför ett arvskifte.

18 Som utgångspunkt ska bouppteckning förrättas senast tre månader efter ett dödsfall. Samtliga dödsbodelägare ska kallas i god tid till förrättningen. Även om den avlidnas efterlevande make eller sambo inte är dödsbodelägare ska han eller hon kallas. Om en boutredningsman är förordnad ingår det i uppdraget att föranstalta om bouppteckning. (Se 20 kap. 1 § första stycket och 2 § första stycket ÄB.)

19 Var och en av de som ska kallas till förrättningen har typiskt sett rättsligt skyddade intressen i dödsboet och de kan anmanas att lämna uppgifter till bouppteckningen (jfr 20 kap. 6 § första stycket och 23 kap. 1 § ÄB). Om en dödsbodelägare avlider innan boet avvecklats inträder dennes dödsbo som huvudregel i hans eller hennes ställe.

20 Att en efterlevande make som inte är dödsbodelägare ska kallas till bouppteckningsförrättningen motiveras inte av att maken har något skyddat intresse utan av att han eller hon i regel får antas ha sådan kunskap om förhållandena i dödsboet att det är lämpligt med närvaro vid förrättningen (jfr NJA II 1933 s. 311). Det sistnämnda gäller inte nödvändigtvis för delägare i dödsboet efter maken.

21 I bouppteckningen ska bl.a. dagen för förrättningen och vilka som har kallats till den anges. Kan uppgift i visst hänseende inte lämnas ska det anmärkas. Den dödes tillgångar och skulder liksom en del andra uppgifter ska antecknas. Om det efter den döde finns ett testamente eller, om han eller hon var gift, ett äktenskapsförord angående förmögenhetsordningen ska det tas in i bouppteckningen eller bifogas genom bestyrkt kopia. Handlingen ska undertecknas av bouppgivaren och de goda män som förrättat bouppteckningen. (Se 20 kap. 3 och 4–6 §§ ÄB.)

22 Inom en månad efter att bouppteckningen har upprättats ska den ges in för registrering till Skatteverket (se 20 kap. 8 § första stycket ÄB).

23 Blir en ny tillgång eller skuld känd efter det att bouppteckning har förrättats eller upptäcks annan felaktighet i bouppteckningen, ska tilläggsbouppteckning förrättas (se 20 kap. 10 § ÄB). Att en tilläggsbouppteckning ibland behövs innebär i allmänhet inte att den tidigare bouppteckningen inte anses vara förrättad (se bl.a. ”Stinas bouppteckning” NJA 2018 s. 341 p. 11).

24 Skatteverket får inte registrera en bouppteckning om det inte framgår att förrättningen har gått till på sätt som anges i 20 kap. ÄB. Är bouppteckningen bristfällig, får Skatteverket med föreläggande om vite bestämma tid inom vilken bristen ska vara avhjälpt. Har bouppteckning inte alls förrättats får Skatteverket förordna en lämplig person att föranstalta om det. (Se 20 kap. 9 § ÄB.)

25 Det förekommer bouppteckningar som är så bristfälliga att bouppteckning överhuvudtaget inte kan anses förrättad. Om bouppgivaren inte i bouppteckningen lämnat en försäkran om att uppgifterna är riktiga, eller om handlingen inte innehåller de goda männens intygande om att allt har blivit rätt antecknat anses så vara fallet (jfr NJA II 1933 s. 333 och 373 samt ”Stinas bouppteckning” p. 9). Brister i fråga om kallelseförfarandet medför att bouppteckning inte kan registreras men vilken betydelse i övrigt som bristen bör medföra får bestämmas med hänsyn till bristens karaktär bedömd i förhållande till omständigheterna i det enskilda fallet. När det gäller en situation där en delägare inte blivit kallad till förrättningen anges i förarbetena att frågan om bouppteckningen inte alls ska anses vara förrättad får avgöras av om felet är av så allvarlig art att sådan påföljd bör gälla (NJA II 1933 s. 311, jfr även s. 347 f., ”Den oavslutade bouppteckningen” NJA 2009 s. 717 och ”Stinas bouppteckning” p. 10).

26 Det förhållandet att Skatteverket har avslagit en begäran om registrering av bouppteckningen talar visserligen för att bouppteckningen inte har uppfyllt de krav som följer av 20 kap. ÄB, men det innebär alltså inte nödvändigtvis att en bouppteckning inte har förrättats. Huruvida så är fallet måste bedömas mot bakgrund av hur allvarliga bristerna är.

27 För en skiftesman tillämpas i huvudsak samma regler som gäller för en bodelningsförrättare (se 23 kap. 5 § första stycket ÄB). Skiftesmannen ska bestämma tid och plats för arvskiftet och kalla till ett skiftessammanträde (se 17 kap. 6 § första stycket ÄktB). Något undantag från regeln om att skiftessammanträde ska hållas finns inte, men betydelsen av en brist i detta avseende måste bedömas mot bakgrund av förhållandena i det enskilda fallet.

28 Skiftesmannen ska pröva tvistiga frågor som är av betydelse för arvskiftet och som inte är föremål för rättegång. I ett sådant fall ska skiftesmannen även fatta beslut om arvskifte. (Se 17 kap. 6 § andra stycket ÄktB.)

29 Ett arvskifte som har beslutats av en skiftesman får klandras inom viss tid. Rätten får återförvisa ärendet till skiftesmannen. (Se 17 kap. 8 § ÄktB.)

30 Vid bedömningen av om återförvisning till skiftesmannen ska ske bör det beaktas att återförvisning innebär ytterligare kostnader för dödsboet samt tidsutdräkt innan arvingar och universella testamentstagare kan ta del av kvarlåtenskapen. Beslut om återförvisning till skiftesmannen bör därför inte fattas utan att det finns goda skäl för det. Ett sådant kan vara att rätten kommer fram till att det finns anledning att göra ändringar i arvskiftet. (Jfr NJA II 1933 s. 552 f.)

31 Rättens möjlighet att besluta om återförvisning bör också ses mot bakgrund av att rättegångsbalkens regler om resning och klagan över domvilla är tillämpliga även i fråga om bodelning och arvskifte som har förrättats av en bodelningsförrättare eller skiftesman (se 17 kap. 9 § ÄktB). Att det i ett klandermål framkommer att det vid förfarandet inför skiftesmannen har förekommit en omständighet som skulle ha utgjort domvilla kan också vara ett skäl att återförvisa ärendet till skiftesmannen. Frågan om så bör ske får avgöras av omständigheterna i det enskilda fallet.

32 C.L. har gjort gällande att arvskifte, mot hennes bestridande, inte kunnat beslutas innan bouppteckningen registrerats hos Skatteverket eftersom den under sådana förhållanden inte kan anses förrättad. Att en bouppteckning inte har registrerats innebär inte i sig att den inte är förrättad. Om bouppteckningen i något väsentligt avseende inte uppfyller kraven i 20 kap. ÄB kan det emellertid innebära att någon bouppteckning inte anses förrättad. (Jfr p. 13, 25 och 26.)

33 J.L.s maka har inte varit dödsbodelägare i hans dödsbo; av den förmögenhetsordning som gällt mellan makarna följer att någon bodelning inte ska ske. Makan var inte hans arvinge och, såvitt känt, inte heller universell testamentstagare efter honom. Det har alltså inte funnits någon skyldighet att kalla henne till bouppteckningsförrättningen i egenskap av dödsbodelägare. (Jfr p. 2, 12 och 20.)

34 Den brist som kan föreligga beträffande kallelserna kan, mot denna bakgrund, inte anses vara av så allvarligt slag att någon bouppteckning inte ska anses vara förrättad (jfr p. 5 och 25).

35 När det gäller hanteringen av arvskiftet har C.L. som grund i klanderprocessen invänt att arvskiftet inte föregåtts av något skiftessammanträde.

36 Boutredningsmannen borde, i egenskap av skiftesman, ha kallat till ett sammanträde. Så har inte skett. Vid bedömningen av om den bristen bör föranleda att arvskiftet ska upphävas måste dock beaktas att det inte ifrågasätts att boutredningsmannen har anmält att boet var berett för skifte och avgett slutredovisning samt att parterna i tiden före arvskiftet getts möjlighet att framföra sina synpunkter avseende fördelningen av arvet. Vidare har C.L. inte påstått att fördelningen av kvarlåtenskapen har blivit oriktig. Mot den bakgrunden finns det inte anledning att upphäva boutredningsmannens beslut och återförvisa ärendet. (Jfr p. 27 och 29–31.)

37 Det finns alltså inte skäl att upphäva beslutet om arvskifte och återförvisa ärendet till boutredningsmannen. Det innebär att hovrättens domslut ska fastställas.

HD fastställer hovrättens domslut.