Barnpornografiinnehavet I–III (NJA 2025 s. 943)

Sökord Barnpornografibrott · Grovt barnpornografibrott · Gradindelning · Innehav · Ringa barnpornografibrott · Rubricering · Straffvärde

Innehav av barnpornografi. Gradindelning och straffvärde (I–III).

I

Allmän åklagare väckte vid Lunds tingsrätt åtal mot D.L., född 2007, och begärde att han skulle dömas för barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § första stycket 2 BrB med följande gärningsbeskrivning.

D.L. har innehaft samt via appen Snapchat spridit två barnpornografiska filmer. Det hände den 30 december 2023 på okänd plats, Sverige.

D.L. begick gärningen med uppsåt.

D.L. erkände att han innehaft och skickat en film till två kompisar. D.L. motsatte sig att dömas för brott med hänvisning till att han inte hade uppsåt till att sprida barnpornografi och i övrigt varit i villfarelse om att det han gjorde var brottsligt.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Catharina Månsson) anförde följande i dom den 20 augusti 2024.

D.L. har hörts.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat NCMEC-rapport, PM identifiering av misstänkt och PM angående bedömning av material.

D.L har i sitt förhör i huvudsak uppgett följande. Det aktuella Snapchat-kontot är hans. Han pratade via Facetime med sina två bästa vänner när han på Twitter fick upp videon. Han hade aldrig sett något liknande. Han tyckte filmen var jätteäcklig och hemsk. Han ville prata med någon om den. Han skärmfilmade den till sin kamerarulle och skickade den sedan till sina två vänner för att prata med dem om den. Syftet var inte att dela barnpornografiskt material. Direkt när han hade skickat filmen raderade han den från chattarna och från kamerarullen. Det var fem sekunder efter han skickat. När han direkt blev borttagen från Snapchat förstod han inte varför. Det var först när han fick ett meddelande att det skedde på grund av sexuellt innehav som han förstod. Hela händelseförloppet gick jättesnabbt. D.L:s kompisar reagerade på samma sätt som han gjorde på filmen. D.L. visste inte att det var olagligt att skicka den. Han brukar kolla på fotboll på Twitter och förstod inte hur filmen kunde vara där.

I 16 kap. 10 a § BrB straffbeläggs olika förfaranden med pornografiska bilder. Bl.a. är det straffbelagt att sprida och inneha sådana bilder. Den tekniska formen av bilden spelar ingen roll, vilket innebär att även filmer omfattas av bestämmelsen.

Åklagarens gärningspåstående mot D.L. är att han innehaft och spridit två barnpornografiska filmer.

Av granskningsprotokollet framgår att de två filmer som granskats är ca 20 sekunder långa och att filmerna är identiska. Genom av polisen upprättade granskningsprotokoll avseende filernas innehåll är det bevisat att filmerna är barnpornografiska.

D.L. har erkänt att han laddat ner filmen till sin kamerarulle för att skicka filmen till två vänner. Genom nedladdningen till sin telefon har han innehaft filmen. Annat är inte visat i målet än att det har varit fråga om en och samma film som han laddat ner och innehaft. I objektiv mening har han därför innehaft en film (inte två) under tid som åtalet avser.

Åklagaren har också gjort gällande att D.L. spridit den barnpornografiska filmen. Genom D.L:s egna uppgifter i förening med den skriftliga bevisningen är utrett att han skickade den till två kamrater. Att han gjort filmen tillgänglig för endast ett fåtal personer i sin närhet är enligt tingsrätten inte tillräckligt för att det brottsrekvisitet ska vara uppfyllt (jfr prop. 2009/10:70 s. 17). Åtalet är därför inte styrkt i den delen som den avser påståendet om spridning av barnpornografisk film.

Nästa fråga är om D.L. haft uppsåt till innehavet av barnpornografisk film. Uppsåt handlar om förståelse av den brottsliga gärning som man objektivt sett har begått. För att dömas för innehav av barnpornografiskt material är det tillräckligt att man har uppsåt till de rent faktiska förhållandena som domstolen gör sin bedömning på. D.L. har varit medveten om att han hade sparat filmen på sin telefon, vilket i rättslig mening innebär att han innehaft filmen. Han har också varit medveten om innehållet i filmen, som i rättslig mening är att definiera som barnpornografiskt material. Han har vid dessa förhållanden begått gärningen med insiktsuppsåt.

D.L. har emellertid invänt att han varit i villfarelse om att han inte förstått att hans agerande, som skett i ett hastigt händelseförlopp och endast innebar ett tillfälligt innehav av filmen, är straffbart.

Att en straffbestämmelse har ett visst innehåll är inget som kräver uppsåtstäckning. Som nyss redovisats krävs inte heller uppsåtstäckning av hur domstolen rättsligt bedömer om brottsrekvisitet ”innehar” är uppfyllt. Enda möjligheten att gå fri från ansvar vid misstag och missbedömningar i fråga om vad som är straffbart, inklusive om man var i villfarelse om hur ett innehav av barnpornografimaterial definieras rättsligt, är om misstaget är uppenbart ursäktligt enligt bestämmelsen om straffrättsvillfarelse i 24 kap. 9 § BrB.

Även om det har varit fråga om ett hastigt händelseförlopp, där D.L:s ungdom kan ha bidragit till att han inte förstod hur hans agerande var att bedöma rättsligt, är omständigheterna inte sådana att hans villfarelse är uppenbart ursäktlig.

D.L. ska därför dömas för innehav av en barnpornografisk film. Med hänsyn till uppgifterna i PM om filmens innehåll kan gärningen inte bedömas som ringa utan som brott av normalgraden.

D.L. är tidigare ostraffad.

Straffvärdet av D.L:s brott motsvarar straffminimum för brottet, fängelse i fjorton dagar. D.L. var sexton år när brottet begicks. Hans ålder ska beaktas vid straffmätningen och påföljdsvalet. Med tillämpning av 29 kap. 7 § första stycket BrB motsvarar straffmätningsvärdet för honom 80 dagsböter.

Av utredningen från socialtjänsten framgår dels att D.L. inte har behov av några insatser från socialtjänstens sida, dels att han är lämplig för ungdomstjänst. D.L. har samtyckt till ungdomstjänst. Tingsrätten anser att ungdomstjänst är den lämpligaste påföljden för honom. Antalet timmar ska, med hänsyn till straffmätningsvärdet, bestämmas till 25.

Tingsrätten dömde D.L. för barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § första stycket 5 BrB till ungdomstjänst 25 timmar.

Under rubriken Rapporterade lagrum angav tingsrätten att D.L:s ungdom hade beaktats vid straffmätningen (29 kap. 7 § första stycket första meningen BrB).

D.L. skulle betala en avgift till brottsofferfonden.

D.L. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från åtalet eller i andra hand bedöma gärningen som ringa brott och lindra påföljden.

Åklagaren motsatte sig ändring.

Hovrätten (hovrättslagmannen Margita Åhsberg samt hovrättsråden Nathalie Dahlén och Maria Anvin, referent) anförde följande i dom den 9 oktober 2024.

Hovrätten, som har avgjort målet utan huvudförhandling, har tagit del av samma utredning som tingsrätten. Tingsrättens upptagning av förhöret med D.L. har spelats upp.

Den prövning som hovrätten har gjort av bevisningen och av de rättsliga frågorna har lett till att hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömningar. Den överklagade domen ska därför fastställas utan några ändringar.

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut utan några ändringar.

D.L. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla åtalet eller i andra hand bedöma gärningen som ett ringa barnpornografibrott och mildra påföljden.

Riksåklagaren motsatte sig ändring av hovrättens dom.

HD meddelade prövningstillstånd i fråga om rubricering och påföljd med utgångspunkt i vad hovrätten hade funnit utrett gällande gärningen.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Henning Eriksson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Punkterna 1–4 motsvarar i huvudsak punkterna 1–4 i HD:s domskäl.

Frågan i målet

5 Frågan är när ett barnpornografibrott ska bedömas som ringa brott.

Straffansvaret för barnpornografibrott

6 Bestämmelsen om barnpornografibrott infördes 1980 och gällde då skildring av barn i pornografiska bilder, om det fanns uppsåt till spridning, och spridning av sådana bilder. Därefter har det straffbara området utvidgats så att det numera omfattar i stort sett all befattning med barnpornografiskt material.

7 För barnpornografibrott döms den som

1) skildrar barn i pornografisk bild,

2) sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan,

3) förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av barn,

4) förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med sådana bilder, eller

5) innehar en sådan bild av barn eller betraktar en sådan bild som han eller hon berett sig tillgång till.

Straffskalan är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter eller fängelse i högst sex månader. (Se 16 kap. 10 a § första och andra stycket BrB.)

Punkten 8 motsvarar i huvudsak punkten 8 i HD:s domskäl.

9 Syftet med straffbestämmelsen är att skydda barn från att utsättas för allvarliga kränkningar. I förarbetena har framhållits att barnpornografi förutsätter ett hänsynslöst utnyttjande av barn och att varje företeende av en barnpornografisk bild innebär en straffvärd kränkning av såväl det avbildade barnet som barn i allmänhet. Innehav av en sådan bild utgör en fortlöpande integritetskränkning. (Se prop. 1997/98:43 s. 64 f.)

Gradindelningen vid barnpornografibrott

10 Utgångspunkten vid prövningen av till vilken svårhetsgrad ett brott ska hänföras är straffbestämmelsens utformning och de intressen som skyddas genom den. När det finns kvalifikationsgrunder i bestämmelsen som särskilt ska beaktas vid gradindelningen bildar dessa utgångspunkt för bedömningen. En samlad bedömning måste dock alltid göras. (Jfr bl.a. ”Vinkelslipen” NJA 2024 s. 335 p. 4 och 5 med hänvisningar.)

11 Det finns ett nära samband mellan gradindelning och straffvärdebedömning, eftersom gradindelningen förutsätter en värdering av hur allvarlig brottsligheten är. Sambandet blir ännu tydligare i sådana fall där det inte finns några kvalifikationsgrunder angivna. Det är i första hand straffvärdepåverkande omständigheter av objektivt slag som inverkar på gradindelningen. Även gärningsmannens avsikter och motiv samt graden av skuld kan tillmätas betydelse, men sådana faktorer spelar i allmänhet inte lika stor roll som omständigheter av objektivt slag. (Se bl.a. ”De upprepade förfalskningarna” NJA 2018 s. 378 p. 16 med hänvisningar.)

12 I bestämmelsen om barnpornografibrott anges inte i vilka fall ett brott ska anses ringa. Enligt förarbetena bör såväl gärningar med ett begränsat straffvärde som gärningar med ett något högre straffvärde kunna bedömas som ringa brott. Innehav av någon enstaka eller ett begränsat antal barnpornografiska tidningar eller videofilmer har nämnts som exempel. (Se a. prop. s. 94.)

13 En förutsättning för att brottet ska kunna anses ringa är att det barnpornografiska materialet är av klart begränsad omfattning. Med hänsyn till bestämmelsens skyddsintresse bör vidare allvaret i den kränkning av barnets personliga integritet som materialet innefattar tillmätas stor betydelse. Om det förekommer bilder eller filmer som skildrar barn som är särskilt unga, utsätts för våld eller tvång eller utnyttjas på annat särskilt hänsynslöst sätt är utrymmet för att bedöma gärningen som ringa mycket begränsat (jfr 16 kap. 10 a § sjätte stycket och prop. 2009/10:70 s. 29).

14 Härutöver måste det beaktas hur gärningsmannen har hanterat materialet. Innehav har ett betydligt lägre straffvärde än t.ex. spridning och det är framför allt de rena innehaven som lagstiftaren haft i fokus vid införandet av den särskilda straffskalan för ringa brott (se prop. 1997/98:43 s. 94).

Bedömningen i detta fall

15 D.L:s gärning har bestått i innehav av en barnpornografisk film som visar en ung flicka som utsätts för penetrering av en vuxen man och som därmed utnyttjas på ett särskilt hänsynslöst sätt. Innehållet talar med styrka för att brottet inte är ringa. I andra riktningen bör dock beaktas att det varit fråga om en enda mycket kort film, att D.L. inte själv berett sig tillgång till filmen och att innehavet varit mycket kortvarigt. Vid en helhetsbedömning medför dessa omständigheter att brottet bör bedömas som barnpornografi­brott, ringa brott.

16 Straffvärdet motsvarar ett högt bötesstraff. Med beaktande av D.L:s ungdom ska dock påföljden bestämmas till 30 dagsböter.

17 Hovrättens dom ska ändras i enlighet med det sagda.

Domslut

HD ändrar hovrättens dom på så sätt att HD bedömer gärningen som barnpornografibrott, ringa brott, enligt 16 kap. 10 a § andra stycket BrB och bestämmer påföljden till 30 dagsböter – – –.

HD (justitieråden Anders Eka, Petter Asp, referent, Cecilia Renfors, Christine Lager och Margareta Brattström) meddelade den 26 september 2025 följande dom.

1 När D.L. var inne på X (tidigare Twitter) på sin telefon dök det där upp en barnpornografisk film som var ungefär 20 sekunder lång. Filmen visar en naken vuxen man som ligger på rygg. Ovanpå mannen sitter en mycket liten flicka med helt naket underliv. Mannen har penetrerat flickan antingen analt eller vaginalt. Mannen rör också flickan upp och ned på sin penis. När filmen dök upp hade D.L. ett pågående videosamtal med två vänner. Han tyckte att filmen var hemsk och ville prata med vännerna om den. Han gjorde därför en skärminspelning, så att filmen sparades på hans telefon, och skickade filmen till vännerna. Kort därefter raderade han filmen.

2 D.L. åtalades för barnpornografibrott bestående i innehav och spridning av det barnpornografiska materialet. Tingsrätten bedömde att det inte hade förekommit någon spridning i den mening som avses i straffbestämmelsen, men biföll åtalet avseende innehav. Med hänsyn till filmens innehåll kunde brottet enligt tingsrätten inte anses vara ringa. Tingsrätten dömde D.L. för barnpornografibrott av normalgraden till ungdomstjänst.

3 Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.

4 Efter att D.L. överklagat hovrättens dom har HD meddelat prövningstillstånd i fråga om rubricering och påföljd med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit utrett gällande gärningen.

5 Frågan är om gärningen ska bedömas som ett brott av normalgraden eller som ett ringa barnpornografibrott.

6 Barnpornografibrott straffbeläggs i 16 kap. 10 a § BrB. Ursprungligen omfattade kriminaliseringen endast vissa fall av skildring av barn i pornografisk bild och spridning av sådana bilder, men bestämmelsen har senare utvidgats så att den träffar de flesta former av befattning med barnpornografiska bilder. Enligt paragrafen utgör det barnpornografibrott om någon

• skildrar barn i pornografisk bild,

• sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan,

• förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av barn,

• förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med sådana bilder, eller

• innehar en sådan bild av barn eller betraktar en sådan bild som han eller hon berett sig tillgång till.

För barnpornografibrott av normalgraden sträcker sig straffskalan från fängelse i fjorton dagar till fängelse i två år. (Se 16 kap. 10 a § första stycket.)

7 Om brottet är ringa är straffskalan i stället böter eller fängelse i högst sex månader (se andra stycket).

8 Om brottet är grovt ska dömas för grovt barnpornografibrott till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om brottet har begåtts yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig verksamhet som utövats systematiskt eller i större omfattning, avsett en särskilt stor mängd bilder eller avsett bilder där barnen är särskilt unga, utsätts för våld eller tvång eller utnyttjas på annat särskilt hänsynslöst sätt. (Se sjätte stycket.)

9 Straffbestämmelsen syftar framför allt till att skydda de enskilda barn som förekommer i materialet från den kränkning som ett företeende av bilden innebär, men också till att skydda barn i allmänhet. Bestämmelsen bygger på tanken att bilder av detta slag utgör en fortlöpande integritetskränkning av det avbildade barnet. Bestämmelsen omfattar också barnpornografiska bilder som inte avbildar verkliga barn, till exempel tecknad eller datorskapad barnpornografi. Syftet är då att skydda barn i allmänhet, men också det barn som kan ha använts som modell för framställningen. (Jfr prop. 1978/79:179 s. 8 och prop. 1997/98:43 s. 64 f.)

10 När ett brott är indelat i olika grader – till exempel ett ringa brott, ett brott av normalgraden och ett grovt brott – ska gradindelningen, dvs. bestämmandet av svårhetsgraden, göras med beaktande av samtliga omständigheter vid brottet. Vid bedömningen av brottets svårhet är straffbestämmelsens utformning och de intressen som skyddas genom den av grundläggande betydelse. HD har behandlat frågor om gradindelning i ett stort antal fall (se bl.a. ”De upprepade förfalskningarna” NJA 2018 s. 378, ”Penningtvättshjälpen I–III” NJA 2018 s. 1010, ”Knivinnehavet i skolan” NJA 2020 s. 778 och ”Vinkelslipen” NJA 2024 s. 335).

11 I regel anges inga särskilda grunder till ledning för när ett brott är att bedöma som ringa eller mindre grovt. Däremot är det vanligt att det anges kvalifikationsgrunder som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ett brott är grovt eller, i förekommande fall, synnerligen grovt. När det finns sådana kvalifikationsgrunder bildar dessa utgångspunkt för bedömningen. Det är dock inte nödvändigt att hänföra brottet till den allvarligare svårhetsgraden när någon sådan grund föreligger. Inte heller är det uteslutet att döma för grovt eller synnerligen grovt brott i andra fall, men då krävs i princip att omständigheterna i det enskilda fallet framstår som försvårande i motsvarande grad som normalt gäller i de fall som anges i de särskilda kvalifikationsgrunderna. En helhetsbedömning måste alltid göras där såväl objektiva som subjektiva faktorer ska beaktas.

12 Eftersom gradindelningen förutsätter en värdering av hur allvarlig brottsligheten är finns det ett nära samband mellan gradindelning och straffvärdebedömning, låt vara att det finns vissa faktorer som påverkar straffvärdet men inte gradindelningen. Sambandet blir ännu tydligare i sådana fall där det inte finns några kvalifikationsgrunder angivna för gradindelningen.

13 När kvalifikationsgrunder anges för ett visst brott kan lagstiftaren därför, och därigenom, sägas ge uttryck för att de angivna omständigheterna ofta är så straffvärdehöjande att de motiverar att brottet bedöms som grovt och att straffmätningen därmed sker inom ramen för straffskalan för det grova brottet.

14 Det förhållandet att kvalifikationsgrunder tar sikte på omständigheter som i regel är påtagligt straffvärdehöjande innebär att de har betydelse för bedömningar som avser straffvärde och gradindelning också i andra hänseenden än när det gäller övergången mellan brott av normalgraden och grovt brott.

15 I bestämmelsen om barnpornografibrott anges inte några särskilda grunder till ledning för bedömningen av i vilka fall ett brott ska anses som ringa. Av förarbetena framgår emellertid att det ringa brottet införts mot bakgrund av att barnpornografibrottet genom den reform som genomfördes 1999 – då bland annat innehav kriminaliserades – kom att rymma gärningar av mycket varierande straffvärde. Det framgår också att lagstiftaren utgått ifrån att ett innehavsbrott i många fall bör bedömas som ringa. (Se prop. 1997/98:43 s. 93 ff.)

16 När det gäller grovt barnpornografibrott anges i lagtexten ett antal kvalifikationsgrunder som är tillämpliga i förhållande till alla de gärningsformer som omfattas av paragrafen. I linje med vad som tidigare återgetts framgår emellertid av förarbetena att innehavsbrott – även om lagtextens utformning inte ger uttryck för annat än att innehav jämställs med andra former av befattning – normalt sett har ett betydligt lägre straffvärde än till exempel spridning och därför mer sällan är att bedöma som grova (se a. prop. s. 94 och 96 f.). En sådan differentiering är närmast oundviklig med tanke på att paragrafen omfattar många olika former av befattning. Även om senare justeringar av paragrafen har syftat till att ge kvalifikationsgrunderna större genomslag måste dessa grunder alltså tillämpas med beaktande av vilken form av befattning med det barnpornografiska materialet som brottet gäller (jfr prop. 2009/10:70 s. 29 f.).

17 Det sagda betyder att innehavsbrott i relativt stor utsträckning – oftare än vad som vanligtvis är fallet när det finns kvalifikationsgrunder angivna – kan vara att bedöma som brott av normalgraden också om någon av kvalifikationsgrunderna för grovt brott är uppfyllda. Däremot innebär förekomsten av sådana omständigheter som anges i kvalifikationsgrunderna att utrymmet för att bedöma brottet som ringa blir mycket begränsat. Detta beror dels på att kvalifikationsgrunderna pekar på omständigheter som är tydligt straffvärdehöjande (jfr p. 13 och 14), dels på att det i regel inte ska dömas för ringa brott när straffvärdet når upp till minimistraffet för brott av normalgraden (jfr t.ex. ”Rånet i tobaksbutiken” NJA 2018 s. 767 I p. 28 och ”Upprepade övergrepp i rättssak” NJA 2019 s. 747 p. 44).

18 Vid den bedömning av brottets svårhet som måste göras vid såväl gradindelningen som vid straffvärdebedömningen är åtskilliga faktorer av betydelse. Av särskild betydelse är vilken karaktär det barnpornografiska materialet har, och då framför allt hur grova och hänsynslösa övergrepp som skildras i materialet. Men också mängden material och det sätt på vilket materialet har hanterats, eller brottet annars har begåtts, är faktorer som har stor betydelse. Eftersom svårhetsbedömningen alltid bygger på flera faktorer finns anledning att vara försiktig med att låta tumregler, exempelvis avseende längden på filmer som någon befattat sig med, få en avgörande betydelse. En helhetsbedömning där samtliga omständigheter beaktas måste alltid göras.

19 Den film som D.L. döms för att ha innehaft visar ett verkligt och grovt övergrepp på en mycket liten flicka. Filmens innehåll omfattas av såväl kvalifikationsgrunden att barnet är särskilt ungt som kvalifikationsgrunden att barnet utnyttjas på ett särskilt hänsynslöst sätt. D.L. har enligt hovrättens dom (jfr p. 4) haft uppsåt i förhållande till filmens innehåll.

20 Ett innehav av en film med detta innehåll är i regel att bedöma som brott enligt 16 kap. 10 a § första stycket, dvs. som ett brott av normalgraden (jfr p. 17).

21 Vid den helhetsbedömning som ska göras måste emellertid också beaktas att D.L. inte själv eftersökte filmen utan skärmfilmade den närmast som en spontan reaktion på att den dök upp i hans telefon, att detta gjordes i syfte att kunna prata om filmen med de vänner han vid tillfället förde ett videosamtal med samt att han mycket kort därefter raderade filmen. D.L:s innehav framstår mot denna bakgrund som ett i hög grad atypiskt innehav av barnpornografi.

22 Mot denna bakgrund bör gärningen – som inte avser annat än innehav (jfr p. 2 och 3) – trots filmens innehåll bedömas som ringa, dvs. som brott enligt 16 kap. 10 a § andra stycket.

23 Vid den bedömningen bör påföljden för brottet bestämmas till ett bötesstraff. Hovrättens dom ska ändras i enlighet med vad som nu har sagts.

HD ändrar hovrättens dom på så sätt att HD bedömer gärningen som barnpornografibrott, ringa brott, enligt 16 kap. 10 a § andra stycket BrB och bestämmer påföljden till 50 dagsböter – – –.

II

Allmän åklagare väckte vid Gävle tingsrätt åtal mot A.H. och begärde att han skulle dömas för barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § första stycket 5 BrB med följande gärningsbeskrivning.

A.H. har innehaft sammanlagt 59 filer som utgjort barnpornografiska bilder och filmer. Av dessa har 56 stycken varit bilder och 3 stycken varit filmer. Det hände någon gång mellan den 24 juli 2021 och den 6 augusti 2021 i – – – Sandvikens kommun.

A.H. begick gärningen med uppsåt.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Erland Hesslow) anförde följande i dom den 10 maj 2022.

A.H. har förnekat att han laddat ner bilderna och filmerna och gjort gällande att han inte känt till dem. Han har till följd av detta invänt att han saknat uppsåt till gärningen.

Av utredningen har framkommit att barnpornografiska bilder och filmer påträffats i en laptop, i två externa hårddiskar och i en mobiltelefon, allt tillhörigt A.H. Det är därmed visat att han innehaft bilderna och filmerna. Frågan är då om han haft uppsåt till innehavet.

A.H. har uppgett att han lånat ut laptoppen och de externa hårddiskarna och att låntagarna kan ha laddat ner materialet. Han har sagt att han inte vet hur det hamnat i mobiltelefonen. Han har också förklarat att han laddat ner vuxenpornografiskt material och tänker sig att bilder på barn då kan ha följt med.

Att barnpornografiskt material skulle ha följt med vid nerladdning av annan pornografi är så osannolikt att invändningen lämnas utan avseende. Det kan i och för sig inte uteslutas att någon som lånat en dator eller en hårddisk skulle ha kunnat laddat ner filer utan A.H:s vetskap, men att detta skulle ha hänt på fyra olika medier är så osannolikt att invändningen lämnas utan avseende, särskilt som han inte lånat ut sin mobiltelefon på motsvarande sätt som de övriga medierna. Det får i stället hållas för visst att det är han som laddat ner materialet och därmed att hans uppsåt omfattat innehavet. Åtalet är därmed styrkt.

Syftet med att straffbelägga barnpornografi är att skydda barn från att utnyttjas i sexuellt avseende, och den som innehar barnpornografiskt material anses delaktig i utnyttjandet. Hur allvarligt man ska se på ett brott är därför till stor del beroende av hur utsatt det avbildade barnet bedöms ha varit. I detta fall har utsattheten varierat men i ett par fall bedöms de avbildade barnen förmåtts utföra handlingar av sådan art att brottet sammantaget inte kan anses ringa. Vad som åsyftas är främst två filmer, den ena visar två flickor i duschen där den ena berör de andres könsorgan, den andra visar en naken flicka som använder en dildo på sig själv. Påföljden bör bestämmas till villkorlig dom i förening med böter.

Tingsrätten dömde A.H. för barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § första stycket 5 BrB till villkorlig dom och 40 dagsböter.

Tingsrätten förordnade om förverkande och beslag, om sekretess och om avgift till brottsofferfonden. A.H. skulle återbetala del av försvararkostnaderna i tingsrätten till staten.

A.H. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att han skulle frikännas från åtalet eller, i andra hand, att gärningen skulle bedömas som barnpornografibrott, ringa brott. Under alla förhållanden yrkade han att påföljden skulle mildras.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättsråden Rikard Ebbing och Chris Stattin-Larsson, adjungerade rådet Pontus Andersson, referent, samt två nämndemän) anförde följande i dom den 20 maj 2024.

Hovrätten gör ingen annan bedömning än den tingsrätten har gjort i frågorna om skuld, rubricering och val av påföljd.

Frågan är dock om A.H. ska kompenseras för sen lagföring (29 kap. 5 § första stycket 3 BrB) eller långsam handläggning (2 kap. 11 § RF och Europakonventionens artikel 6.1). Hovrätten bedömer att det inte har förekommit en sådan tidsutdräkt i målet att A.H. ska kompenseras för sen lagföring. Däremot anser hovrätten att det utifrån allmänna utgångspunkter inte är acceptabelt att det har uppstått ett stillestånd i hovrätten under ungefär ett år och åtta månaders tid från det att målet var klart för huvudförhandling till dess att förhandlingen bokades in och kallelser skickades. Därmed har A.H:s rättighet till att få en rättegång inom skälig tid kränkts, vilket är att beklaga. A.H. ska därför kompenseras genom att den villkorliga domen inte längre ska förenas med dagsböter och tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att A.H. skulle återbetala del av försvararkostnaderna i tingsrätten till staten.

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på det sättet att hovrätten bestämmer påföljden till villkorlig dom.

Hovrätten förordnade om beslag och om sekretess.

A.H. överklagade och yrkade, som han slutligen utformade sin talan, att HD skulle bedöma gärningen som ett ringa barnpornografibrott och under alla förhållanden lindra påföljden.

Riksåklagaren motsatte sig ändring av hovrättens dom.

HD meddelade prövningstillstånd i fråga om rubricering och påföljd med utgångspunkt i vad hovrätten hade funnit utrett gällande gärningen.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden (samma som i målet under I) föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Punkterna 1–4 motsvarar i huvudsak punkterna 1–4 i HD:s domskäl.

Frågan i målet

5 Frågan är när ett barnpornografibrott ska bedömas som ringa brott.

Punkterna 6–14 med rubriker överensstämmer med punkterna 6–14 med rubriker i betänkandet i målet under I.

Bedömningen i detta fall

15 A.H:s gärning har bestått i innehav av 56 bilder och tre filmer. Filmerna är några minuter långa.

16 Det är visserligen fråga om ett rent innehav av ett begränsat antal bilder och filmer. I materialet ingår dock en film som visar en flicka som använder en dildo på sig själv och en rörlig bild som visar en flicka som bland annat penetrerar en annan flickas kön med sin hand. Båda dessa skildringar visar barn som utnyttjas på ett särskilt hänsynslöst sätt. Med hänsyn till materialets innehåll ska gärningen bedömas som barnpornografibrott av normalgraden.

17 HD gör inte någon annan bedömning än hovrätten i fråga om påföljd och återbetalningsskyldighet avseende försvararkostnader.

18 Hovrättens domslut ska alltså fastställas.

Domslut

Se HD:s domslut.

HD (samma ledamöter som i målet under I) meddelade den 26 september 2025 följande dom.

1 A.H. åtalades för barnpornografibrott bestående i innehav av barnpornografiskt material. Detta består av 56 bilder och tre filmer som var och en är ett par eller några minuter långa. Bilderna och filmerna skildrar flickor som inte uppnått fullbordad pubertetsutveckling eller som i vissa fall inte kommit in i sådan utveckling. Flertalet av bilderna visar flickornas underliv. En bild skildrar en flicka som håller en erigerad penis vid sitt ansikte. En av de tre filmerna visar en flicka som klär av sig, vänder upp underlivet mot kameran så att hennes kön och anus blottas i närbild och berör sig själv med fingrarna. En annan film visar en flicka som, till synes efter instruktioner från någon, på olika sätt använder en dildo på sig själv.

2 Tingsrätten biföll åtalet och dömde A.H. för barnpornografibrott av normalgraden till villkorlig dom och dagsböter. Enligt tingsrätten visade två av framställningarna handlingar av sådan art att brottet inte kunde anses ringa.

3 Hovrätten har ändrat tingsrättens dom endast på så sätt att den villkorliga domen – med hänsyn till att processen i hovrätten tagit omotiverat lång tid – inte förenats med böter.

4 Efter att A.H. överklagat hovrättens dom har HD meddelat prövningstillstånd i fråga om rubricering och påföljd med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit utrett gällande gärningen.

5 Frågan är om gärningen ska bedömas som ett brott av normalgraden eller som ett ringa barnpornografibrott.

Punkterna 6–18 med rubriker överensstämmer med punkterna 6–18 med rubriker i HD:s dom i målet under I.

19 Det barnpornografiska material som A.H. döms för att ha innehaft omfattar 56 bilder och tre filmer som var och en har en speltid på ett par eller några minuter. Åtminstone den film som skildrar en flicka som använder en dildo på sig själv måste bedömas som en skildring som visar barn som utnyttjas på ett särskilt hänsynslöst sätt. A.H. har, såsom hovrättens dom måste uppfattas (jfr p. 4), haft uppsåt i förhållande till karaktären på innehållet i bilderna och filmerna.

20 Innehavet är redan med hänsyn till den nyss nämnda filmens karaktär i regel att bedöma som brott enligt 16 kap. 10 a § första stycket, dvs. som ett brott av normalgraden (jfr p. 17). Som framgått omfattar innehavet ytterligare två filmer och 56 bilder. Sammantaget måste A.H:s gärning bedömas som ett barnpornografibrott av normalgraden och ha ett straffvärde som med viss marginal överstiger minimistraffet. Straffvärdet motsvarar två månaders fängelse.

21 Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning än hovrätten i fråga om A.H:s återbetalningsskyldighet avseende försvararkostnaderna.

22 Med utgångspunkt i dessa bedömningar ska hovrättens domslut fastställas.

HD fastställer hovrättens domslut.

HD fastställer hovrättens sekretessförordnanden.

III

Allmän åklagare väckte vid Göteborgs tingsrätt åtal mot J.P. och begärde att han skulle dömas för grovt barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § första stycket 5 och sjätte stycket BrB med följande gärningsbeskrivning.

J.P. har innehaft 26 barnpornografiska bilder, varav 22 är att betrakta som särskilt hänsynslöst övergreppsmaterial, samt 10 barnpornografiska filmer vilka samtliga är att betrakta som särskilt hänsynslöst övergreppsmaterial. Det hände den 11 maj 2022 [i] Kungälvs kommun.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom gärningen avsett bilder och filmer där barnen är särskilt unga och utnyttjas på ett särskilt hänsynslöst sätt genom att bland annat utsättas för vaginala och orala penetrationer av vuxna samt avbildas med sperma på kroppen samt eftersom övergreppsmaterialet utgör dokumentation av verkliga övergrepp.

J.P. begick gärningen med uppsåt.

J.P. vidgick de faktiska omständigheterna på det sättet att han erkände att han via darknet hade sökt och hämtat övergreppsmaterial på barn, så kallad barnporr, samt att han hade tagit del av i vart fall delar av materialet och att han sedermera hade raderat materialet från sin dators hårddisk. Han bestred ansvar för brott dels med hänvisning till att materialet var raderat när hans dator togs i beslag, dels att han inte innehaft materialet för vidare spridning och dels för att han hade hämtat materialet för att bilda sig en egen uppfattning om vilken typ av material som faktiskt sprids på darknet och som skolungdomar kan ta del av och pratar om. J.P. ifrågasatte inte att det rörde sig om grovt övergreppsmaterial, men invände mot att eventuellt brott skulle rubriceras som grovt.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Alexander Lundén) anförde följande i dom den 6 december 2023.

J.P. har hörts.

Åklagaren har som övrig bevisning åberopat beslagsprotokoll med tillhörande promemoria, promemoria om förtydligande av klassificerade filer med övergreppsmaterial och granskningsprotokoll. Åklagaren har även åberopat syn av ett urval av övergreppsmaterialet.

Ostridiga omständigheter och utredda förhållanden

Det är utrett och ostridigt att J.P:s dator med misstänkt övergreppsmaterial påträffades i J.P:s bostad när polis genomförde husrannsakan där. Vid närmare undersökning av datorns hårddisk upptäcktes övergreppsmaterial på barn på olika ställen på hårddisken. Av information på hårddisken framgår att materialet har hämtats från darknet via en för anonymt surfande på darknet framtagen webbläsare (TOR-client) som installerats i datorn.

En del av övergreppsmaterialet som påträffades på J.P:s dator fanns sparat på datorns skrivbord medan annat material fanns sparat i olika mappar och en del av materialet var raderat. Det material som hade raderats kunde återskapas av Polismyndighetens regionala it-brottscentrum eftersom raderade filer egentligen inte är borttagna från hårddisken, utan platsen har endast gjorts tillgänglig för lagrande av annan data.

Av materialet framgår att vissa, men inte alla, övergreppsfilmer har spelats upp genom videouppspelningsprogrammet VLC.

Flertalet filnamn i övergreppsmaterialet har tydligt pedofila namn som anspelar på övergrepp och våldtäkter. Samtliga filer i filmappen ”Aven­gers”, som påträffades på skrivbordet tillhörandes användaren ”[J.]” på datorn, var av sexuell karaktär och innehållet i fyra av dessa filer klassas som särskilt hänsynslöst övergreppsmaterial.

Både filer som har påträffats sparade på datorn och sådana som har återskapats av raderade filer innehåller våldtäkter av barn som inte har påbörjat, eller i vart fall inte genomgått, sin pubertet.

Den utredning som åklagaren har lagt fram styrker gärningspåståendet, det vill säga att J.P. har innehaft 26 barnpornografiska bilder, varav 22 är att betrakta som särskilt hänsynslöst övergreppsmaterial, samt 10 barnpornografiska filmer vilka samtliga är att betrakta som särskilt hänsynslöst övergreppsmaterial. Vid denna bedömning har även raderade bilder och filmer ansetts vara innehavda i den mening som avses i straffbestämmelsen eftersom de har kunnat återskapas (jfr RH 2007:21). Det är härvid utrett att J.P. tidigare hade lagrat de aktuella bilderna och filmerna på datorn och att dessa sedermera kunde återskapas.

J.P. har medgett att han medvetet har hämtat i vart fall delar av det material som påträffades på hans dator. Han har också förklarat att vissa mappar också har innehållit filer som har lagrats, men som han inte hade tittat på. Han har även bestritt ansvar för brott med hänvisning till att han hämtat materialet från darknet för att förstå vad ungdomar kan komma åt för material.

Enligt 16 kap. 10 a § första stycket 5 BrB döms den för barnpornografibrott som innehar en sådan bild av barn eller betraktar en sådan bild som han eller hon berett sig tillgång till. Tingsrätten bedömer att de invändningar J.P. har framfört inte fritar honom från ansvar. Hans invändning om att han vid något enstaka tillfälle har laddat ner mappar med innehåll motbevisas av förteckningen av nedladdade filer som visar att filerna har skapats på hans dator, det vill säga att nedladdningarna har skett, vid ett stort antal tillfällen spridda över dagar och veckor. Han ska därför dömas för barnpornografibrott för innehav av samtligt övergreppsmaterial.

Åklagaren har begärt att den brottslighet J.P. har gjort sig skyldig till ska rubriceras som grovt barnpornografibrott.

Som en av flera alternativa försvårande omständigheter ska det vid bedömningen av om ett barnpornografibrott är grovt särskilt beaktas om brottet har avsett bilder där barnen är särskilt unga, utsätts för våld eller tvång eller utnyttjas på annat särskilt hänsynslöst sätt (16 kap. 10 a § sjätte stycket BrB).

Rena innehav av barnpornografi har inledningsvis sedan straffbestämmelsens tillkomst sällan rubricerats som grovt brott. Sådan var också lagstiftarens intention. I praxis har dock rena innehav av stora mängder bilder och/eller filmer ansetts utgöra grova brott. Det finns även stöd i lagens förarbeten för att hantering av en enstaka eller få filmer kan anses som grovt brott, om det kan antas att filmen utgör en dokumentation av ett verkligt övergrepp.

J.P. har innehaft dokumentation av verkliga barn som har utsatts för våldtäkter. Filmerna – som i urval har förevisats rätten – skildrar bland annat förpubertala flickor som har utsatts för verkliga vaginala penetrationer. Filmernas karaktär gör att brottet ska rubriceras som grovt.

Påföljden för grovt barnpornografibrott är fängelse i lägst ett och högst sex år.

Den grova och hänsynslösa karaktären av de dokumenterade övergreppen på barn gör att tingsrätten bedömer att straffvärdet för det brott J.P. nu döms för överstiger minimistraffet ett års fängelse. Tingsrätten bedömer att straffvärdet för nu aktuell brottslighet motsvarar fängelse i ett år och tre månader.

Grovt barnpornografibrott är brott av sådan art att det finns en presumtion för att bestämma påföljden till fängelse (se NJA 2002 s. 265). Även brottslighetens straffvärde talar för en fängelsepåföljd. Tingsrätten ska emellertid enligt 30 kap. 4 § BrB fästa avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse.

Tingsrätten har inhämtat yttrande från frivården. Frivården har bedömt att J.P. har ett så kallat övervakningsbehov och har lämnat förslag till särskild behandlingsplan med vård och behandling inom sexual­brottspreventionsprogrammet Seif.

J.P. har under huvudförhandlingen uppgett att han samtycker till den vård och behandling som har erbjudits för honom. Han har dock uttryckt att han inte anser sig vara i behov av vård eller behandling och att samtycket är ett sätt att undvika ett frihetsberövande straff.

Tingsrätten bedömer att det visserligen finns anledning att anta att en skyddstillsyn kan bidra till att J.P. avhåller sig från fortsatt brottslighet. Med beaktande av brottslighetens straffvärde och art är emellertid inte en skyddstillsyn tillräckligt ingripande ens i förening med ett högt antal timmar samhällstjänst. En ingripande kontraktsvård skulle kunna motsvara brottslighetens allvar, men utifrån J.P:s egna inställning saknas enligt tingsrätten behandlingsförutsättningar. J.P. är därför inte aktuell för av frivården föreslagen påföljd. Påföljden får därför bestämmas i enlighet med brottslighetens straffvärde till fängelse ett år och tre månader.

Tingsrätten dömde J.P. för grovt barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § första stycket 5 och sjätte stycket BrB till fängelse 1 år 3 månader.

Tingsrätten förordnade om förverkande och beslag och om avgift till brottsofferfonden.

J.P. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet, i andra hand bedöma brottet som barnpornografi av normal svårhetsgrad och lindra påföljden.

Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Åklagaren justerade gärningspåståendets första mening så att den fick följande lydelse (justeringar kursiverade). ”J.P. har innehaft 25 barnpornografiska bilder, varav 21 är att betrakta som särskilt hänsynslöst övergreppsmaterial, samt 10 barnpornografiska filmer vilka samtliga är att betrakta som särskilt hänsynslöst övergreppsmaterial.”

Hovrätten (hovrättsråden Jonas Silfverberg och Åse Sundström, tf. hovrättsrådet Liselotte Dahlén, referent, samt två nämndemän) anförde följande i dom den 16 september 2024.

Hovrätten har tagit del av i allt väsentligt samma utredning som tingsrätten. Inspelningen av förhöret med J.P. har spelats upp och åklagaren har, bakom stängda dörrar, spelat upp ett urval av det barnpornografiska materialet. Åklagaren har även åberopat en kompletterande promemoria från polisen om det granskade materialet. Av den framgår bland annat att antalet bilder som bedömts vara särskilt hänsynslöst övergreppsmaterial är 21 i stället för 22 eftersom en av bilderna hade identifierats två gånger av det IT-forensiska programmet som användes vid granskningen. Det är anledningen till den justering av åtalet som åklagaren har gjort.

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det är utrett att J.P. uppsåtligen vid den i åtalet angivna tiden innehade det material som angetts i det nu justerade åtalet. Hovrätten har, i likhet med tingsrätten, tagit del av ett urval av bilderna och filmerna, varav en mindre del av bilderna bedömts vara övergreppsbilder och en större del av dem och samtliga filmer ansetts vara särskilt hänsynslöst övergreppsmaterial. Det finns ingen anledning att utgå från annat än att urvalet varit representativt för samtligt material som åtalet avser. Hovrätten ansluter sig till den klassificering av materialet som polisens utredare har gjort. Det är alltså bevisat att J.P. gjort sig skyldig till barnpornografibrott. – – –.

När det gäller rubriceringen av brottet har åklagaren gjort gällande att J.P:s innehav ska bedömas som grovt då gärningen avsett bilder och filmer där barnen är särskilt unga och utnyttjas på ett särskilt hänsynslöst sätt genom att bland annat utsättas för vaginala och orala penetrationer av vuxna, avbildats med sperma på kroppen samt eftersom övergreppsmaterialet utgör dokumentation av verkliga övergrepp.

J.P. har endast innehaft det barnpornografiska materialet. Det är inte uteslutet att trots detta bedöma brottet som grovt, även om det i förarbetena uttalats att ett rent innehav sällan torde ha ett straffvärde som motiverar att gärningen bedöms som grov (se prop. 1997/98:43 s. 95). Genom lagstiftning som trädde i kraft år 2010 har skett ett förtydligande av de omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen om ett barnpornografibrott är grovt. Numera ska således särskilt beaktas om brottet avsett bilder där barnen är särskilt unga, utsätts för våld eller tvång eller utnyttjas på annat särskilt hänsynslöst sätt. Av förarbetena framgår att vid bedömning av om bildinnehållet är sådant att en befattning med en bild redan av detta skäl utgör grovt brott bör avgörande vikt fästas vid vilken kränkning av barnets personliga integritet som bilden innefattar. Vidare konstateras att det finns anledning att i stränghetshänseende särbehandla pornografiska bilder av påtagligt unga barn och av barn som, oavsett ålder, utsätts för våld eller tvång. Även annat i hög grad integritetskränkande innehåll bör kunna medföra att brottet bedöms som grovt, så som att barnet utsatts för penetrering, förnedrats, berövats rörelsefriheten eller drogats. (Se prop. 2009/10:70 s. 29, 30 och 43.)

Av utredningen framgår att de filmer som utgör särskilt hänsynslöst övergreppsmaterial har en sammanlagd speltid om drygt 59 minuter. Det utgör dokumentation av verkliga våldtäkter av barn i förskoleålder och lägre skolålder där barnen bland annat utsätts för vaginala och orala penetrationer av vuxna mäns könsorgan. I vart fall ett av barnen utsattes både för vaginal och oral penetration och det dokumenterade övergreppet pågick under en inte obetydlig tid. Det förekommer även exempel med barn som ser ut att vara i förskoleåldern som utsätts för förnedrande behandling med sperma i munnen och i ansiktet. Med hänsyn till att brottet delvis avsett material där barnen är särskilt unga samt visar barn som utnyttjas på särskilt hänsynslöst sätt är brottet, som tingsrätten kommit fram till, att bedöma som grovt.

De försvårande omständigheterna kring gärningen har till största delen beaktats vid rubriceringen. Hovrätten anser därför att straffvärdet är något lägre än vad tingsrätten kommit fram till och tar i viss mån hänsyn till att J.P. förlorat sitt arbete till följd av det som åtalet rör. Hovrätten kommer därmed till slutsatsen att straffmätningsvärdet motsvarar ett års fängelse. Med hänsyn till det höga straffvärdet och brottets art kan någon annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. J.P. ska alltså dömas till fängelse i ett år.

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten bestämmer fängelsestraffets längd till 1 år.

Hovrätten förordnade också om beslag.

J.P. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla åtalet eller, i andra hand, bedöma gärningen som barnpornografibrott av normalgraden och döma till en icke frihetsberövande påföljd.

Riksåklagaren motsatte sig ändring av hovrättens dom.

HD meddelade prövningstillstånd i fråga om rubricering och påföljd med utgångspunkt i vad hovrätten hade funnit utrett gällande gärningen.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden (samma som i målet under I) föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Punkterna 1–4 motsvarar i huvudsak punkterna 1–4 i HD:s domskäl.

Frågan i målet

5 Frågan är när ett barnpornografibrott bestående i innehav av barnpornografiskt material ska anses grovt.

Punkterna 6–11 med rubriker överensstämmer med punkterna 6–11 med rubriker i betänkandet i målet under I.

12 Bestämmelsen om barnpornografibrott rymmer ett antal olika gärningsformer med sinsemellan stora skillnader i fråga om karaktär och straffvärde. När den särskilda straffskalan för grovt barnpornografibrott infördes uttalades i förarbetena att ett rent innehav sällan torde ha ett straffvärde som motiverade att gärningen bedömdes som grov. Samtidigt anfördes att framställning eller hantering av en enstaka film borde kunna bedömas som grovt brott, om filmen visar ett barn som utsätts för särskilt hänsynslös behandling och kan antas vara en dokumentation av ett verkligt övergrepp. (Se a. prop. s. 97.)

13 En av kvalifikationsgrunderna för det grova brottet är att brottet avsett bilder där barnen är särskilt unga, utsätts för våld eller tvång eller utnyttjas på annat särskilt hänsynslöst sätt. Denna kvalifikationsgrund fick sin nuvarande lydelse genom en reform 2010. Ett skäl för reformen var att bestämmelsen om grovt brott hade kommit att tillämpas relativt sällan, särskilt i fråga om rena innehav. För att bland annat motverka efterfrågan på barnpornografiska bilder som skildrar grova övergrepp ansågs det påkallat att förtydliga bestämmelsen. (Se prop. 2009/10:70 s. 21 och 29.)

14 Enligt motiven bör vid prövningen av om bildinnehållet är sådant att en befattning med en bild redan av detta skäl utgör grovt brott avgörande vikt fästas vid den kränkning av barnets personliga integritet som bilden innefattar. Det finns då skäl att i stränghetshänseende särbehandla pornografiska bilder av påtagligt unga barn och barn som utsätts för våld eller tvång samt barnpornografiska bilder med annat i hög grad integritetskränkande innehåll. (Se a. prop. s. 29.)

15 I ljuset av vad som framgår av motiven bör inte varje innehav av särskilt hänsynslöst övergreppsmaterial bedömas som grovt barnpornografibrott. Men om det är fråga om en inte obetydlig mängd material av sådan karaktär bör utgångspunkten vara att brottet är grovt. Det ska dock alltid göras en samlad bedömning av omständigheterna vid gärningen.

Bedömningen i detta fall

16 J.P:s gärning har bestått i innehav av 25 bilder och tio filmer med en total speltid om 59 minuter och 32 sekunder. Materialet innefattar skildringar av verkliga våldtäkter mot barn, övergrepp mot barn som är särskilt unga och barn som utsätts för förnedrande behandling. Flertalet bilder och samtliga filmer har av Polismyndighetens utredare bedömts utgöra särskilt hänsynslöst övergreppsmaterial. HD gör inte någon annan bedömning.

17 Eftersom filmernas speltid uppgår till cirka en timme är mängden barnpornografiskt material med särskilt hänsynslöst innehåll så stor att brottet som utgångspunkt bör anses grovt. Några omständigheter som ger anledning till någon annan bedömning finns inte. J.P. ska därmed dömas för grovt barnpornografibrott.

18 Vid denna bedömning ska den påföljd som hovrätten bestämt stå fast.

19 Hovrättens domslut ska alltså fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD (samma ledamöter som i målet under I) meddelade den 26 september 2025 följande dom.

1 J.P. åtalades för grovt barnpornografibrott bestående i innehav av barnpornografiskt material. Materialet består av 25 bilder och tio filmer med en total speltid om nästan en timme. Enligt åtalet var brottet grovt eftersom gärningen avsåg bilder och filmer där barnen var särskilt unga och utnyttjades på ett särskilt hänsynslöst sätt samt då övergreppsmaterialet utgjorde dokumentation av verkliga övergrepp. Bilderna och filmerna skildrar barn som inte uppnått fullbordad pubertetsutveckling eller som i vissa fall inte kommit in i sådan utveckling. En av filmerna visar en ungefär tio minuter lång sekvens där en liten flicka sitter på golvet och vidrör sitt kön. En man kommer in i bilden, sätter sig på knä och för in sin erigerade penis i flickans mun. Därefter lägger sig flickan ned varefter mannen slickar på hennes kön, penetrerar henne med ett finger och sedan med toppen av sin penis. Flickan försöker flera gånger värja sig från övergreppet. En annan film visar en mycket liten flicka som penetreras oralt och sedan får mannens sperma över ansiktet.

2 Tingsrätten biföll åtalet och dömde J.P. för grovt barnpornografibrott till fängelse i ett år och tre månader.

3 Hovrätten har ändrat tingsrättens dom endast på så sätt att straffet sänkts till fängelse i ett år, bland annat med hänsyn till att J.P. förlorat sitt arbete till följd av brottet.

4 Efter att J.P. överklagat hovrättens dom har HD meddelat prövningstillstånd i fråga om rubricering och påföljd med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit utrett gällande gärningen.

5 Frågan är om gärningen ska bedömas som grovt barnpornografibrott eller som brott av normalgraden.

Punkterna 6–10 med rubriker överensstämmer med punkterna 6–10 med rubriker i HD:s dom i målet under I.

11 Det är vanligt att det anges kvalifikationsgrunder som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ett brott är grovt eller, i förekommande fall, synnerligen grovt. När det finns sådana kvalifikationsgrunder bildar dessa utgångspunkt för bedömningen. Det är dock inte nödvändigt att hänföra brottet till den allvarligare svårhetsgraden när någon sådan grund föreligger. Inte heller är det uteslutet att döma för grovt eller synnerligen grovt brott i andra fall, men då krävs i princip att omständigheterna i det enskilda fallet framstår som försvårande i motsvarande grad som normalt gäller i de fall som anges i de särskilda kvalifikationsgrunderna. En helhetsbedömning måste alltid göras där såväl objektiva som subjektiva faktorer ska beaktas.

Punkterna 12 och 13 överensstämmer med punkterna 12 och 13 i HD:s dom i målet under I.

14 När det gäller grovt barnpornografibrott anges i lagtexten ett antal kvalifikationsgrunder som är tillämpliga i förhållande till alla de gärningsformer som omfattas av paragrafen. I linje med vad som tidigare återgetts framgår emellertid av förarbetena att innehavsbrott – även om lagtextens utformning inte ger uttryck för annat än att innehav jämställs med andra former av befattning – normalt sett har ett betydligt lägre straffvärde än till exempel spridning och därför mer sällan är att bedöma som grova (se a. prop. s. 94 och 96 f.). En sådan differentiering är närmast oundviklig med tanke på att paragrafen omfattar många olika former av befattning. Även om senare justeringar av paragrafen har syftat till att ge kvalifikationsgrunderna större genomslag måste dessa grunder alltså tillämpas med beaktande av vilken form av befattning med det barnpornografiska materialet som brottet gäller (jfr prop. 2009/10:70 s. 29 f.).

15 Det sagda betyder att innehavsbrott i relativt stor utsträckning – oftare än vad som vanligtvis är fallet när det finns kvalifikationsgrunder angivna – kan vara att bedöma som brott av normalgraden också om någon av kvalifikationsgrunderna för grovt brott är uppfyllda.

16 Vid den bedömning av brottets svårhet som måste göras vid såväl gradindelningen som vid straffvärdebedömningen är åtskilliga faktorer av betydelse. Av särskild betydelse är vilken karaktär det barnpornografiska materialet har, och då framför allt hur grova och hänsynslösa övergrepp som skildras i materialet. Men också mängden material och det sätt på vilket materialet har hanterats, eller brottet annars har begåtts, är faktorer som har stor betydelse. Det är samtidigt inte uteslutet att innehav av enstaka bilder eller filmer kan bedömas som grovt brott. Eftersom svårhetsbedömningen alltid bygger på flera faktorer finns anledning att vara försiktig med att låta tumregler, exempelvis avseende längden på filmer som någon befattat sig med, få en avgörande betydelse. En helhetsbedömning där samtliga omständigheter beaktas måste alltid göras.

17 Det barnpornografiska material som J.P. döms för att ha innehaft omfattar 25 bilder och tio filmer med en sammanlagd speltid på ungefär en timme. Flertalet bilder och filmer är av sådan karaktär att de omfattas av de kvalifikationsgrunder som anges i 16 kap. 10 a § sjätte stycket. De beskrivna filmerna (se p. 1) omfattas bland annat av kvalifikationsgrunden att barn utnyttjas på ett särskilt hänsynslöst sätt. J.P. har, såsom hovrättens dom måste uppfattas (jfr p. 4), haft uppsåt i förhållande till karaktären på innehållet i bilderna och filmerna.

18 Vid rubriceringen av den gärning som J.P. döms för ska särskild vikt läggas vid materialets karaktär. Samtidigt måste materialets omfattning beaktas. En helhetsbedömning av omständigheterna i målet leder till slutsatsen att innehavet ska bedömas som grovt barnpornografibrott.

19 Straffvärdet för gärningen överstiger minimistraffet för grovt barnpornografibrott och får anses motsvara femton månaders fängelse. Det finns vid den bedömningen inte anledning att ändra hovrättens domslut.

HD fastställer hovrättens domslut.