PMÖD 2021:6
Sökord Särdrag · Bevisbörda · Uppfinning · Bättre rätt
Ett företag väckte talan mot en konkurrent om bättre rätt till en patentsökt uppfinning inom området för avancerad strålterapi. Konkurrenten har ansetts på ett orättmätigt sätt, som en del av uppfinningen, ha tillgodogjort sig idéer hos företaget. En viss del av uppfinningen har dock ansetts vara resultatet av en oberoende uppfinnarinsats. Patent- och marknadsöverdomstolen har kommit till slutsatsen att företaget ska ha bättre rätt till hälften av den patentsökta uppfinningen.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Patent- och marknadsdomstolens dom 2019-07-26 i mål PMT 6829-17, se bilaga A
PARTER
Klagande Beamocular AB i konkurs, 556976-7972 c/o K.M.
Ombud: Advokaten M.T. Next Advokater KB Box 7641 103 94 Stockholm
Motpart C-Rad Imaging AB, 556643-6043 Sjukhusvägen 12 K 753 09 Uppsala
Ombud: Advokaterna P.O. och C.I. Baker & McKenzie Advokatbyrå KB Box 180 101 23 Stockholm
SAKEN Bättre rätt till patentsökt uppfinning
Patent- och marknadsöverdomstolens domslut, se nästa sida.
DOMSLUT
1 Patent- och marknadsöverdomstolen ändrar Patent- och marknads-domstolens dom, punkterna 1 och 2 i domslutet, samt
a) fastställer att C-Rad Imaging AB har bättre rätt än Beamocular AB i konkurs till hälften av den eller de uppfinningar som specificeras i patentkraven i den amerikanska patentansökan med publiceringsnummer US 2016/0259065 A1 i dess lydelse vid tidpunkten när det sökta patentet beviljades och patentkraven i den europeiska patentansökan med publiceringsnummer EP 3265852 i dess lydelse efter den ändring som gjordes när ansökan fullföljdes hos det europeiska patentverket, och
b) befriar Beamocular AB i konkurs från skyldigheten att ersätta C-Rad Imaging AB för rättegångskostnad i Patent- och marknadsdomstolen och förordnar att vardera parten ska svara för sin rättegångskostnad där.
2 Vardera parten ska svara för sin rättegångskostnad i Patent- och marknads-överdomstolen.
3 Patent- och marknadsdomstolens sekretessförordnande, punkten 3 i domslutet, ska inte längre bestå.
YRKANDEN M.M.
Beamocular AB i konkurs (Beamocular) har yrkat att Patent- och marknads-överdomstolen ska ogilla C-Rad Imaging AB:s (C-Rad) talan i dess helhet. Beamocular har vidare yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska befria bolaget från skyldigheten att ersätta C-Rad för dess rättegångskostnad i Patent- och marknadsdomstolen och i stället förplikta C-Rad att ersätta Beamocular för rättegångskostnad där.
C-Rad har motsatt sig att Patent- och marknadsdomstolens dom ändras. C-Rad har dock i Patent- och marknadsöverdomstolen ändrat både förstahands- och andrahandsyrkandet på så sätt att "och samtliga patentansökningar och patent dessa må resultera i" har frånfallits. Vidare har C-Rad förtydligat att yrkandena avser att bolaget har bättre rätt än Beamocular till den eller de uppfinningar som framgår av yrkandena.
Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Patent- och marknads-överdomstolen.
PARTERNAS TALAN
Parterna har åberopat samma grunder och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i Patent- och marknadsdomstolen.
UTREDNINGEN
Utredningen är densamma som i Patent- och marknadsdomstolen. Parterna har åberopat samma skriftliga och muntliga bevisning som åberopades där. Den muntliga bevisningen har lagts fram genom uppspelning av de förhör som hölls i Patent- och marknadsdomstolen.
DOMSKÄL
Inledning
C-Rads talan avser bättre rätt, helt eller delvis, till den uppfinning eller de uppfinningar som specificeras i patentkraven i en amerikansk patentansökan och i en europeisk patentansökan. Den europeiska ansökan har vilande-förklarats i avvaktan på utgången i detta mål, medan behandlingen av den amerikanska ansökan fortsatt och sedermera lett till att patent meddelats i USA. Patentkraven i det beviljade patentet skiljer sig från dem som fanns i patentansökan när den gavs in.
Patent- och marknadsöverdomstolen redogör inledningsvis för ramen för prövningen här med hänsyn till den justering som gjorts av C-Rads yrkanden och för de rättsliga utgångspunkterna för domstolens prövning. Därefter följer domstolens bedömning i sak och slutligen domstolens ställningstagande i fråga om ersättningsskyldigheten för rättegångskostnader i målet.
Ramen för Patent- och marknadsöverdomstolens prövning
Patent- och marknadsdomstolens prövning har utgått från patentkraven i det beviljade amerikanska patentet. C-Rad har i Patent- och marknadsöverdom-stolen ändrat sina yrkanden så att de inte längre omfattar beviljade patent. Hänvisningen i yrkandena till patentkraven i den amerikanska patentansökan måste emellertid anses avse patentkraven såsom de slutligt kom att formuleras under handläggningen av ansökan innan patentet meddelades. En sådan tolkning är också förenlig med det sätt på vilket C-Rad här har fört sin talan. På motsvarande sätt förhåller det sig med hänvisningen till patentkraven i den europeiska patentansökan, bilaga 5 i den överklagade domen. Som framgår av C.D.:s sakkunnigutlåtande ändrades patentkraven när ansökan fullföljdes hos det europeiska patentverket så att de kom att överensstämma med patent-kraven för det amerikanska patentet, varefter ärendet på C-Rads begäran vilandeförklarades. Det nu anförda innebär att det sakligt sett inte blir någon skillnad mellan den prövning som ska göras i Patent- och marknadsöver-domstolen och den som gjordes i Patent- och marknadsdomstolen.
Prövningen får alltså även i Patent- och marknadsöverdomstolen göras i förhållande till Beamoculars Ionizing Radiation Detecting Device (IRDD) sådan den kommer till uttryck i patentkraven i den amerikanska patentansökan såsom de slutligen kom att utformas innan patent beviljades och i patentkraven i den europeiska patentansökan med publiceringsnummer EP 3265852 i dess lydelse efter ändringen av ansökan den 27 september 2017, där dessa patentkrav alltså motsvarar patentkraven i det beviljade amerikanska patentet (se bilaga 4 i den överklagade domen).
I det följande talas för enkelhets skull om uppfinningen IRDD. Med detta avses alltså de uppfinningar som omfattas av C-Rads yrkanden.
Rättsliga utgångspunkter
Som Patent- och marknadsdomstolen redovisat tillkommer rätten till en patentsökt uppfinning uppfinnaren eller den till vilken uppfinnarens rätt övergått (jfr 1 § första stycket patentlagen, 1967:837, och artikel 60 (1) i den europeiska patentkonventionen EPC). Om en patentansökan avseende uppfinningen har gjorts av någon annan, kan den som har rätten till uppfinningen få ansökan överförd på sig (se 18 § första stycket och 53 § första stycket patentlagen). Av 18 § framgår att om någon inför patentmyndigheten visar att han eller hon har bättre rätt till en uppfinning som är föremål för patentansökan, ska patentansökan på yrkande överföras på honom eller henne. För den som anser sig ha bättre rätt till en patentsökt uppfinning står också möjligheten till buds att i stället väcka talan om detta vid domstol.
Bättre rätt till en patentsökt uppfinning kan, som Patent- och marknadsdom-stolen också redovisat, bero t.ex. på att den som sökt patentet fått kännedom om uppfinningen, eller de idéer på vilka den väsentligen bygger, genom att missbruka uppgifter som uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare lämnat i förtroende (se NU 1963:6 s. 219 f., prop. 1966:40 s. 116 f. och RÅ 82 2:69). Det krävs att det finns en överensstämmelse mellan den patentsökta uppfinningen och idéer tillhöriga den som för talan om bättre rätt, att den patentsökta uppfinningen inte har gjorts eller kan ha gjorts oberoende av dessa idéer och att patentsökanden på ett orättmätigt sätt tillgodogjort sig uppfinningen (se Jonshammar, Patentlag, 1967:837, 18 §, Karnov 2020-10-01, JUNO). Den som hävdar bättre rätt till en patentsökt uppfinning har åberopsbördan för dessa omständigheter.
En särskild fråga är vad som ska anses innefattas i uttrycket idé i detta sammanhang. Förarbetena ger inte någon närmare ledning i denna fråga. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen måste idén ha utvecklats och konkret-iserats på ett sådant sätt att den utan större svårighet kan identifieras. Samtidigt kan det inte ställas alltför höga krav i detta avseende. Det kan exempelvis inte krävas att det måste vara fråga om en idé som har övervägts eller utvärderats närmare. Vidare bör även en idé, som uppfinnaren i sitt utvecklingsarbete av något skäl valt att inte gå vidare med, kunna åberopas till grund för bättre rätt.
När det sedan gäller var bevisbördan bör placeras i ett mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning är den naturliga placeringen, enligt Patent- och marknadsöverdomstolen, att låta bevisbördan vila på den som påstår sig ha bättre rätt till uppfinningen. En sådan placering är i överensstämmelse med ordalydelsen i 18 § patentlagen, enligt vilken den som inför patentmyndigheten visar sig ha bättre rätt till patentsökt uppfinning har rätt att få ansökningen överförd på sig. (Se även Domeij, Patent och företagshemligheter, 2019, s. 38.)
Som framgått ovan, och som också Patent- och marknadsdomstolen konstaterat, är grunden för talan om bättre rätt till en patentsökt uppfinning sammansatt av flera olika omständigheter av omedelbar betydelse för rättsföljden, dvs. rättsfakta. Patent- och marknadsdomstolen har bedömt att bevisbördan för omständigheten att den patentsökta uppfinningen utvecklats oberoende av idéer från den som hävdar bättre rätt till uppfinningen bör vila på patentsökanden eftersom denne har bäst möjligheter att säkra bevisning om omständigheten. Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar dock att, om den som påstår sig ha bättre rätt till uppfinningen lyckas visa att uppfinningen motsvarar idéer som tillhör honom eller henne, talar redan detta förhållande starkt för att uppfinningen inte har gjorts oberoende av dessa idéer. Därtill kommer att den som påstår sig ha rätt till idéerna måste anses ha bäst möjligheter att säkerställa och lägga fram bevisning om hur motparten har fått eller kan ha fått del av idéerna på sådant sätt att uppfinningen inte kan anses ha utvecklats oberoende av dessa. En annan sak är att patentsökanden då givetvis har möjlighet att förringa värdet av denna bevisning genom att lägga fram egen bevisning om det utvecklingsarbete som har bedrivits av denne. Vid sådant förhållande saknas det, enligt Patent- och marknadsöverdomstolen, skäl till en omkastad bevisbörda för någon av de omständigheter som åberopas till grund för en talan om bättre rätt till patentsökt uppfinning. En placering av bevisbördan på den som hävdar bättre rätt till uppfinningen stämmer också väl överens med regleringen i 7 § första stycket lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, LAU.
Till skillnad från vad som gäller i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare enligt 7 § första stycket LAU bedömer Patent- och marknads-överdomstolen att det för en talan om bättre rätt till patentsökt uppfinning inte finns något förhållande som motiverar att beviskravet ska vara ett annat än vad som gäller inom civilrätten i allmänhet. Den som påstår sig ha bättre rätt till en patentsökt uppfinning ska därmed visa att det finns en överensstäm-melse mellan den patentsökta uppfinningen och idéer tillhöriga den som för talan om bättre rätt, att den patentsökta uppfinningen inte har gjorts eller kan ha gjorts oberoende av dessa idéer och att patentsökanden på ett orättmätigt sätt tillgodogjort sig uppfinningen. Patent- och marknadsöverdomstolen prövar frågorna i den ordningen.
Patent- och marknadsöverdomstolens bedömning i fråga om C-Rad har bättre rätt än Beamocular till uppfinningen
Hur förhåller sig IRDD till idéerna hos C-Rad?
Inledningsvis konstaterar Patent- och marknadsöverdomstolen att IRDD utgör en vidareutveckling av tekniken i C-Rads patenterade uppfinning X-Ray Detector (bilaga 2 i den överklagade domen) och att det på ett övergripande plan finns stora likheter mellan X-Ray Detector och IRDD. Vissa skillnader finns dock, vilket parterna också är ense om. De skillnader som är aktuella här, liksom i Patent- och marknadsdomstolen, är de tekniska särdrag som i korthet kan benämnas konverter med flerlagerstruktur (S1), beläggning av blindhålens yta med ett isolerande material (S2), placeringen av GEM-hålen (S3) och segmenteringen av GEM-folien (S4).
När det gäller särdragen S1, S3 och S4 gör Patent- och marknadsöverdom-stolen inte några andra bedömningar än de som Patent- och marknads-domstolen har gjort i fråga om att särdragen har sin motsvarighet i idéer som tagits fram inom C-Rad. I frågan om särdraget S2 uppvisar en sådan motsvarighet gör Patent- och marknadsöverdomstolen dock följande bedömning.
Av patentkrav 1 i IRDD framgår att ett isolerande materiallager, som enligt beskrivningen kan vara exempelvis parylene, används för att täcka insidan av blindhålen förutom ett område som lämnas frilagt. Det frilagda området har till funktion att kunna attrahera och neutralisera positiva joner och kan exempelvis placeras på botten av varje blindhål (se bilaga 4 till den överklagade domen, kolumn 4, rad 37-50 respektive kolumn 8, rad 40-42). Som Patent- och marknadsdomstolen funnit har detta särdrag inte någon motsvarighet i X-Ray Detector. I X-Ray Detector är blindhålens väggar eller botten belagda med ett fotoelektriskt material. Alternativt kan både väggar och botten vara belagda (se bilaga 2 till den överklagade domen, kolumn 8, rad 26-50). Ett sådant lager är inget isolerande lager i patentkravets mening, i synnerhet som ett fotoelektriskt material definieras genom sin egenskap att vid fotoninfall avge fria elektroner, varvid det blir elektriskt ledande.
C-Rad har i detta sammanhang hävdat att syftena med det isolerande materialet i IRDD och det fotoelektriska lagret i X-Ray Detector är väsentligen desamma, vilket Beamocular har bestritt. Patent- och marknadsöverdomstolen gör bedömningen att oavsett om syftena är lika eller inte, så representerar IRDD i detta avseende en annan teknisk lösning.
Frågan är då om särdraget S2 väsentligen uppvisar någon motsvarighet i idéer som fanns hos C-Rad. I ett e-postmeddelande till G.N. den 25 januari 2014 har K.M. nämnt bl.a. att det enligt två artiklar är möjligt att åstadkomma en selektiv beläggning med parylene, och att det i princip borde vara möjligt att undvika att parylene hamnar på insidan av hålen på konvertern. Frågan om en i viss mening selektiv beläggning med parylene har alltså, som Patent- och marknadsdomstolen funnit, diskuterats inom C-Rad. Däremot har det inte genom utredningen framkommit att det inom C-Rad diskuterats eller på annat sätt aktualiserats en specifik selektiv beläggning som är lämplig för att attrahera och neutralisera joner. Till skillnad från Patent- och marknadsdom-stolen gör Patent- och marknadsöverdomstolen därför bedömningen att detta särdrag inte kan anses väsentligen bygga på någon idé som fanns hos C-Rad.
Sammanfattningsvis är Patent- och marknadsöverdomstolens slutsats att särdragen S1, S3 och S4 har sin motsvarighet i idéer som tagits fram hos C-Rad, men att så inte är fallet beträffande särdraget S2.
Är IRDD resultatet av en oberoende uppfinnarinsats?
Den patentsökta uppfinningen IRDD utgörs alltså förenklat uttryckt väsentligen av X-Ray Detector med tillägg för de fyra tekniska särdragen som redovisats tidigare. Patent- och marknadsöverdomstolen har i det föregående kommit till slutsatsen att ett av dessa, S2, inte har någon motsvarighet i X-Ray Detector eller i någon idé hos C-Rad. Redan vid detta förhållande får S2 bedömas vara resultatet av en uppfinnarinsats som oberoende utförts av Beamocular.
De övriga tre särdragen - S1, S3 och S4 - har sin motsvarighet i idéer som tagits fram inom C-Rad och det saknar här, enligt Patent- och marknadsöverdomstolen, betydelse att C-Rad, i vart fall såvitt framkommit i målet, inte självt gått vidare med utvecklingsarbetet med en eller flera av dessa idéer. Som angetts tidigare är det C-Rad som har att visa att IRDD beträffande dessa tre särdrag inte är resultatet av en oberoende uppfinnarinsats.
Redan det förhållandet att nämnda särdrag motsvarar utvecklade och konkretiserade id éer som togs fram inom C-Rad under den tid som K.M. arbetade där talar för att särdra gen inte är resultatet av en oberoende uppfinnarinsats. Detta gäller särskilt med beakta nde av att C-Rad hade endast ett fåtal anställda, att verksamheten i bolaget var helt inriktad på att utveckla X-Ray Detector och att K.M. hade en ledande position i bolaget. Av utredningen framgår dessutom att K.M. var involverad i utvecklingsarbete t och att han hade goda kunskaper i tekniska frågor. Det framgår även att K.M. faktiskt hade tillgång till teknisk information rörande bl.a. de nu aktuella särdragen. Därutöver framgår det av utredningen att framtagandet av IRDD gjordes med ambitionen att få fram en produkt som fungerade bättre än X- Ray Detector och att komma tillrätta med vissa problem som X-Ray Detector var behäftad med. Sammantaget talar det som nu anförts med styrka för att särdragen S1, S3 och S4 i IRDD inte är resultatet av en oberoende uppfinnarinsats hos Beamocular.
Det som talar för att Beamocular har tagit fram IRDD med de tre särdragen S1, S3 och S4 oberoende av C-Rad är framför allt de uppgifter som lämnats av K.M. och M.A.. De har båda två beskrivit att M.A. bedrev ett arbete för att utveckla IRDD, vilket det enligt Patent- och marknadsöverdomstolen inte finns skäl att ifrågasätta. Att det i vart fall under början av 2015 utförts ett sådant arbete får också stöd av de anteckningar som M.A. gjort under arbetets gång och det råder inte heller någon tvekan om att M.A. i och för sig hade tillräcklig teknisk kompentens för att utföra det beskrivna utvecklingsarbetet. Som Patent- och marknadsdomstolen har redovisat ger emellertid utredningen inte någon tydlig bild av hur framtagandet av IRDD gick till, bl.a. med avseende på vilken information som K.M. lämnade till M.A. i samband med detta. Uppgiften att K.M. inte skulle ha deltagit i M.A.:s arbete motsägs dessutom av det förhållandet att K.M. ensam hade kontakten med Beamoculars patentombud då bolagets patentansökan utarbetades och att han inledningsvis var angiven som ensam uppfinnare till IRDD. Med hänsyn till detta bedömer Patent- och marknadsöverdomstolen att det som K.M. och M.A. berättat inte förtar styrkan av den bevisning som C-Rad har åberopat.
Vid en sammantagen bedömning finner Patent- och marknadsöverdomstolen att C-Rad har visat att IRDD när det gäller särdragen S1, S3 och S4 inte är resultatet av en oberoende uppfinnarinsats hos Beamocular.
Har Beamocular orättmätigt tillgodogjort sig uppfinningen IRDD?
När det sedan gäller frågan om Beamocular har tillgodogjort sig uppfinningen IRDD på ett orättmätigt sätt är det, som angetts tidigare, C-Rad som ska visa att så är fallet. Eftersom särdraget S2 inte motsvarar någon idé som fanns hos C-Rad har Beamocular inte tillgodogjort sig den delen av uppfinningen på ett orättmätigt sätt. I fråga om särdragen S1, S3 och S4 är det klarlagt att de motsvarar idéer som utvecklats i C-Rad under den tid som K.M. arbetade där och som han senare tog med sig till Beamocular.
Det har visserligen inte lagts fram något sekretessavtal eller motsvarande för K.M.:s anställning som är aktuell i detta mål. Enligt Patent- och marknads-överdomstolen sa knas det emellertid skäl att ifrågasätta T.T.:s uppgift om att känsliga uppgifter rörande forsknings- och utvecklingsarbete skulle hållas inom företaget. E.H. redogörelse för hur sekretess tillämpades inom C-Rad föranleder inte någon annan bedömning.
Av utredningen framgår att det inom C-Rad har funnits en öppenhet så till vida att X Ray Detector - efter det att patentansökan getts in - presenterats på en bransch- mässa och i kontakter med externa aktörer utan att det då ställts krav på sekretess. Dessa presentationer har emellertid, såvitt framkommit, rört produkten som sådan. Det finns inte något stöd i utredningen för att C-Rad skulle ha offentliggjort uppgifter i patentansökan eller uppgifter om någon av de idéer hos bolaget på vilka särdragen S1, S3 och S4 väsentligen byggt. Inte heller ger utredningen stöd för att K.M. skulle haft rätt att använda sådana uppgifter på något annat sätt än vad som följde av hans anställning.
Mot denna bakgrund finner Patent- och marknadsöverdomstolen att särdragen S1, S3 och S4 i uppfinningen IRDD har tillkommit genom information som K.M. fick del av inom ramen för sin anställning i C-Rad och som han inte fick sprida till utomstående. Beamocular har därmed tillgodogjort sig den del av uppfinningen IRDD som utgörs av särdrag S1, S3 och S4 på ett orättmätigt sätt.
Har C-Rad helt eller delvis rätt till uppfinningen?
Patent- och marknadsöverdomstolen har alltså kommit fram till att uppfinningen IRDD delvis väsentligen bygger på idéer som härrör från C-Rad och delvis är resultatet av arbete hos Beamocular som utförts oberoende av C-Rad. Den del som tagits fram av Beamocular, dvs. S2, kan enligt Patent- och marknadsöverdomstolen inte ses som en oväsentlig del i IRDD.
Uppfinningen som specificeras i patentkraven i patentansökningarna för IRDD är således delvis ett resultat av arbete som utförts hos Beamocular. En konsekvens av detta är att C-Rad inte kan tillerkännas bättre rätt till hela uppfinningen eftersom det skulle medföra att C-Rad fick bättre rätt till en uppfinning trots att bolaget inte ensamt tagit fram den och att Beamocular helt utesluts från rätten till en uppfinning som man delvis står bakom.
Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen går det utifrån utredningen i detta fall inte att med tillräcklig säkerhet göra någon bedömning av hur stor del av den patentsökta uppfinningen som vardera parten kan anses ha bidragit med och därmed bör ha rätt till. En rimlig utgångspunkt bör i ett sådant fall vara att parterna har rätt till lika stor del av uppfinningen, dvs. hälften var (jfr 1 § lagen, 1904:48 s. 1, om samäganderätt). Det har enligt Patent- och marknadsöverdomstolen inte framkommit skäl att avvika från detta.
Patent- och marknadsöverdomstolens slutsats är alltså C-Rad och Beamocular har rätt till hälften vardera av uppfinningen IRDD.
Sammanfattande bedömning
Patent- och marknadsöverdomstolens bedömningar och ovan redovisade slutsatser innebär att C-Rads förstahandsyrkande inte ska bifallas, men att andrahandsyrkandet ska bifallas på det sättet att C-Rad förklaras ha bättre rätt än Beamocular till hälften av uppfinningen IRDD.
Av domslutet måste tydligt framgå vilken eller vilka uppfinningar som C-Rad får bättre rätt till. Som tidigare redovisats får C-Rads andrahandsyrkande anses avse den eller de uppfinningar som specificeras i den amerikanska patentansökan med publiceringsnummer US 2016/0259065 A1 med den slutliga lydelse som kraven getts när patentet beviljades samt, när det gäller den europeiska patentansökan med publiceringsnummer EP 3265852, i dess lydelse när ärendet vilandeförklarades hos det europeiska patentverket efter att ansökan fullföljts där. Dessa förhållanden ska återspeglas i domslutet.
Patent- och marknadsdomstolens dom, punkten 1 i domslutet, ska ändras i enlighet med detta.
Rättegångskostnader
Patent- och marknadsöverdomstolens ställningstagande i huvudsaken innebär att C-Rad och Beamocular är ömsom vinnande, ömsom förlorande i såväl Patent- och marknadsdomstolen som Patent- och marknadsöverdomstolen. Vad Beamocular har anfört om att C-Rads ändring av yrkandena ska påverka fördelningen av rättegångskostnadsansvaret föranleder inte någon annan bedömning. Vardera parten ska därmed svara för sina rättegångskostnader i båda instanserna.
Sekretess
Ingen av parterna har längre begärt att sekretess ska gälla för någon handling som åberopats i målet. Det finns därför inte skäl att låta Patent- och marknadsdomstolens sekretessförordnande bestå.
Överklagande
Det saknas skäl att göra undantag från huvudregeln att Patent- och marknads-överdomstolens domar inte får överklagas (se 1 kap. 3 § tredje stycket lagen, 2016:188, om patent- och marknadsdomstolar). Denna dom får därför inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Ulrika Beergrehn och Göran Söderström, referent, tf. hovrättsassessorn Viktor Kamlin och de tekniska experterna Håkan Sandh och Anders Hansson.
BILAGA A
PATENT- OCH MARKNADSDOMSTOLENS DOM
PARTER
Kärande C-Rad Imaging AB, 556643-6043 Bredgränd 18 753 20 Uppsala
Ombud: Advokaterna P.O. och C.I Baker & McKenzie Advokatbyrå KB Box 180 101 23 Stockholm
Svarande Beamocular AB i konkurs, 556976-7972 c/o K. M.
Ombud: Advokat M.T. och Jur. kand. F.E. Next Advokater KB Box 7641 103 94 Stockholm
DOMSLUT
1 Patent- och marknadsdomstolen fastställer att C-Rad äger bättre rätt till den eller de uppfinningar som specificeras i patentkraven i den amerikanska patentansökan med publiceringsnummer US 2016/0259065 A1 samt i den europeiska patentansökan med publiceringsnummer EP 3265852 och samtliga patentansökningar och patent dessa må resultera i.
2 Beamocular AB i konkurs ska ersätta C-Rad Imaging AB för rättegångskostnader med 1 530 128 kr, varav 1 418 783 kr utgör ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.
3 Sekretessen enligt 36 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska, i den mån uppgifterna inte tagits in i denna dom, bestå för uppgifterna i Patent- och marknadsdomstolens aktbilaga 41, 42 och 124 med undantag för uppgifterna på sidan 8.
BAKGRUND
C-Rad AB med dotterbolag bedriver forskning, utveckling, tillverkning och försäljning av lösningar och utrustning inom området avancerad strålterapi. All forskning och utveckling bedrivs i dotterbolagen, bl.a. i C-Rad Imaging AB (C-Rad). Dotterbolagen innehar ett antal patent och patentansökningar på det aktuella området, bl.a. uppfinningen X-Ray Detector som C-Rad patentsökte den 4 september 2013 (US 2015/0060685 A1 fortsättningsvis benämnd ’685), domsbilaga 1. Patent beviljades på X-Ray Detector i USA den 26 december 2017 (US 9851452 B2 fortsättningsvis benämnt ’452), domsbilaga 2. C-Rads registrerade verksamhetsändamål är att bedriva utveckling, tillverkning och försäljning av utrustning och system för användning inom diagnostik och strålterapi.
Beamocular AB i konkurs (Beamocular) är ett bolag vars registrerade verksamhetsändamål är att bedriva utveckling och marknadsföring av utrustning för användning inom det medicinsktekniska området. Verksamheten består mer precist i att utveckla och marknadsföra lösningar inom området avancerad strålterapi.
K. M. anställdes inom C-Rad-koncernen under 2005. I mars 2013 blev han verkställande direktör för C-Rad. K. M. sade den 29 augusti 2014 upp sig från C-Rad med sista arbetsdag den 29 september 2014. Bekräftelse på uppsäg-ningen ingicks mellan K. M. och C-Rad den 3 september 2014.
K. M. är sedan oktober 2014 styrelseledamot och verkställande direktör i Beamocular. Bolaget hade under 2015 tre anställda, bl.a. K. M. och M. A. Beamocular patentsökte den 2 mars 2015 uppfinningen Ionizing Radiation Detecting Device (IRDD) med K. M. som angiven uppfinnare (US 2016/0259065 A1 fortsättningsvis benämnt ’065), domsbilaga 3. Patent beviljades för IRDD i USA den 30 januari 2018 (US 9880291 B2 fortsättningsvis benämnt ’291), domsbilaga 4. Ansökan om patent för IRDD har, med ’065 som prioritets-grundande dokument, även lämnats in till den europeiska patentmyndigheten EPO som PCT/EP 2016/054429 och fullföljts som EP 3265852 (fortsättningsvis benämnt ’852), domsbilaga 5. Ansökan har förklarats vilande i avvaktan på utgången av förevarande tvist.
Beamocular försattes den 8 januari 2018 i konkurs. Konkursboet har inte inträtt i rättegången.
YRKANDEN OCH INSTÄLLNING
C-Rad har i första hand yrkat att Patent- och marknadsdomstolen fastställer att C-Rad äger bättre rätt till den eller de uppfinningar som specificeras i patent-kraven i den amerikanska patentansökan med publiceringsnummer US 2016/0259065 A1 samt i den europeiska patentansökan med publicerings-nummer EP 3265852 och samtliga patentansökningar och patent dessa må resultera i.
C-Rad har i andra hand yrkat att Patent- och marknadsdomstolen fastställer att C-Rad äger bättre rätt till en andel uppgående till 9/10 - eller den mindre andel som domstolen må finna - av den eller de uppfinningar som specificeras i patentkraven i den amerikanska patentansökan med publiceringsnummer US 2016/0259065 A1 samt i den europeiska patentansökan med publicerings-nummer EP 3265852 och samtliga patentansökningar och patent dessa må resultera i.
Beamocular har bestritt käromålet i dess helhet.
Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.
GRUNDER
C-Rad
Förstahandsyrkandet
K. M. var verkställande direktör för C-Rad, tillika projektledare för GEMini-projektet från mars 2013. K. M. sade upp sig från sin anställning, som under inga förhållanden avslutades före den 3 september 2014.
K. M. har inom ramen för sin anställning ägnat sig åt utvecklingen av det s.k. GEMini-projektet som bedrivits av C-Rad och han står tillsammans med den hos C-Rad anställde G. N. som uppfinnare av den av C-Rad den 4 september 2013 patentsökta uppfinningen X-Ray Detector. Både K. M. och G. N. har överlåtit sina rättigheter till X-Ray Detector till C-Rad.
I tiden efter patentansökan av X-Ray Detector har både G. N. och K. M. ägnat sig åt vidareutvecklingen av X-Ray Detector och GEMini-projektet hos C-Rad.
Beamocular, ett bolag som K. M. är delägare i samt verkställande direktör för, har den 2 mars 2015 patentsökt uppfinningen IRDD.
Uppfinningstanken i X-Ray Detector utgör en konverterenhet och detektor som reducerar elektron- och fotonspridning och som möjliggör hög skärpa i bilder av inkommande strålning. I IRDD utgör uppfinningstanken en konverterenhet och detektor som reducerar spridda (laterala) elektroner och som möjliggör en ökad noggrannhet och upplösning i bilder av inkommande strålning.
Mellan X-Ray Detector och IRDD föreligger mycket stora likheter. Patent-ansökan avseende uppfinningen IRDD uppvisar i huvudsak följande tre tillägg i förhållande till X-Ray Detector.
1 Konverterstrukturen kan vara uppbyggd av flera lager som är isolerade från varandra. De olika lagren kan ha olika potentialer (spänningssättning). Flerlagerstrukturen utvecklades av C-Rad - främst av G. N. - under tid som K. M. var anställd hos C-Rad. Att de olika lagren kan ha olika potential konsta-terades av C-Rad redan 2013. Detaljen om spänningssättning i tillägget är hur som helst så begränsad att väsentlig identitet mellan uppfinningarna under alla förhållanden föreligger.
2 Metallytor kan beläggas med Parylene. Detta tillägg definierar att ytan för varje blindhål är täckt med en isolator förutom en del som är exponerad för att kunna attrahera och neutralisera joner. Att använda Parylene som isolator är en idé som togs fram hos C-Rad av G. N. under den tid som K. M. var anställd hos C-Rad. Detaljen i tillägget - att endast delar av blindhålet isoleras för att påverka mängden elektroner som lämnar blindhålet - tjänar samma syfte som den princip som kommer till uttryck i X-Ray Detector (se krav 4 och sid. 11 rad 24 i WO 2015/034419 A1, vilket motsvarar krav 4 och stycke [0073] i ’685, domsbilaga 2); där det fotoelektriska konverterlagrets syfte är att styra konverteringseffektivitet för valda fotonenergier, vilket betyder att beläggning, helt eller delvis, kommer att påverka mängden elektroner som lämnar konverterenhetens blindhål. Med andra ord är syftena med isolator i IRDD och det fotoelektriska konverterlagret i X-Ray Detector väsentligen desamma, dvs. att helt eller delvis belägga blindhålet för att påverka mängden elektroner som lämnar konverterenhetens blindhål, även om det sker via olika mekanismer. Detaljen i tillägget om att endast isolera delar är hur som helst så begränsad att väsentlig identitet mellan uppfinningarna under alla förhållanden föreligger.
3 Gem-hål kan placeras så att grupperna centreras mot det större konverterhålet. Detta tillägg framgår av X-Ray Detector och motsvarar väsentligen särdraget i patentkrav 1 i ’452 (domsbilaga 2), som anger att åtminstone en del av de genomgående hålen är upplinjerade med blindhålen. Detta framgår även från beskrivningen. Upplinjeringen är en idé som togs fram hos C-Rad - främst av G. N. - under tid som K. M. var anställd hos C-Rad. Detaljen i tillägget som endast framgår i krav 5 i ’065 (domsbilaga 3) är oväsentligt och hur som helst så begränsad att väsentlig identitet mellan uppfinningarna under alla förhållanden föreligger.
De tillägg som IRDD uppvisar i förhållande till X-Ray Detector bygger på idéer och tekniska lösningar som tagits fram hos C-Rad, främst av G. N., under vida-reutvecklingen av X-Ray Detector. Mellan X-Ray Detector och de idéer och tekniska lösningar som tagits fram hos C-Rad å ena sidan och uppfinningen IRDD å den andra föreligger i allt väsentligt uppfinningsidentitet. Om ansökan för IRDD skulle beviljas skulle patentet komma att utgöra ett beroendepatent under kraven i X-Ray Detector.
K. M. har erhållit information om dessa idéer och tekniska lösningar i förtroende inom ramen för sin anställning som verkställande direktör hos C-Rad. Beamocular har inte oberoende av den information om X-Ray Detector, och de idéer som tagits fram av C-Rad under vidareutvecklingen av X-Ray Detector, gjort eller kunnat göra uppfinningen IRDD och patentsöka denna med K. M. som angiven uppfinnare. IRDD är alltså inte resultatet av någon från X-Ray Detector, och de idéer som tagits fram hos C-Rad under vidareutvecklingen av X-Ray Detector, oberoende eller fristående uppfinningsverksamhet.
K. M. har agerat illojalt eller i vart fall missbrukat den information han i förtroende erhållit i sin tidigare anställning genom att Beamocular, i vilket bolag K. M. är verkställande direktör, orättmätigt har kunnat tillgodogöra sig uppfinningen genom att patentsöka IRDD.
Beamocular, genom K. M., har känt till att informationen om X-Ray Detector och vidareutvecklingen av X-Ray Detector härrörde från C-Rad samt att patentansökan avseende X-Ray Detector inte var offentlig vid tidpunkten för Beamoculars patentansökan av IRDD samtidigt som K. M. hade överlåtit sin andel av X-Ray Detector till C-Rad.
Om K. M. skulle anses vara uppfinnare av IRDD, har Beamocular patentsökt uppfinningen med K. M. som angiven uppfinnare inom sex månader från det att K. M. slutade sin anställning hos C-Rad.
Nyttjandet av uppfinningen IRDD faller inom C-Rads verksamhetsområde och äger samband med sådan forsknings- och uppfinnarverksamhet som varit K. M:s huvudsakliga uppgift i anställningen. Alternativt innefattar uppfinning IRDD lös ningen av K. M. i tjänsten förelagd närmare angiven uppgift.
Det råder presumtion för att uppfinningen IRDD har tillkommit under K. M:s anställning.
C-Rad inträder som rättighetshavare med avseende på uppfinningen IRDD i förhållande till K. M. och äger därmed bättre rätt till uppfinningen än Beamocular.
Andrahandsyrkandet
Grunden för andrahandsyrkandet är densamma som för förstahandsyrkandet, dvs. att C-Rad har förvärvat X-Ray Detector i sin helhet samt resultaten av G. N:s intellektuella prestationer som resulterat i IRDD, vilka enligt C-Rad i vart fall utgör en andel av 9/10 av IRDD. I sista hand får domstolen pröva hur stor andel som rätteligen tillkommer C-Rad genom C-Rads förvärv av X-Ray Detector från K. M. och G. N. samt förvärvet av G. N:s del i utvecklingen av de tre särdragen.
Beamocular
Med start i april 2013 anställdes K. M. som verkställande direktör i C-Rad; en tjänst som inbegrep sedvanliga arbetsuppgifter för en verkställande direktör i ett dotterbolag till ett börsnoterat företag.
Inom ramen för C-Rad koncernens verksamhetsområde kom dock K. M. att på eget initiativ och utan samband med hans huvudsakliga arbetsuppgifter att uppfinna X-Ray Detector vilken patentsöktes i september 2013. K. M. var den huvudsaklige upphovsmannen till aktuell uppfinning, medan G. N. bidrog som meduppfinnare i begränsad omfattning.
Det bestrids att C-Rad, genom G. N. eller annan anställd, under tiden som K. M. var anställd i bolaget eller därefter, kom att uppfinna de särdrag i förhållande till X-Ray Detector som IRDD uppvisar. Följaktligen bestrids såväl att särdragen utgjort C-Rads företagshemliga information, som att C-Rad genom avtal eller med stöd av lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar av G. N. eller annan har förvärvat rättigheterna till de idéer och tillägg som särskiljer IRDD från X-Ray De-tector.
Det bestrids även att K. M. bedrev med C-Rad konkurrerande verksamhet under sin anställning i bolaget eller att han vidtog åtgärder i syfte att bedriva med C-Rad konkurrerande verksamhet. Det bestrids således också att K. M. i sin roll som verkställande direktör för C-Rad lät en konsult analysera hårddiskar med information från GEMini-projektet i syfte att kunna överblicka vilken information han behövde ta med sig till Beamocular. Analyser av hårddiskar gjordes i syfte att underlätta för C-Rad.
Den 29 augusti 2014 valde K. M. att säga upp sin anställning i C-Rad. K. M. tog anställning som verkställande direktör i Beamocular med start den 1 ok tober 2014. M. A. rekryterades under senhösten som forskningsansvarig med start den 1 januari 2015.
Även om domstolen mot förmodan skulle finna att G. N. eller annan anställd, under tiden som K. M. var anställd i C-Rad eller därefter kom att uppfinna de tillägg i förhållande till X-Ray Detector som IRDD uppvisar, vilket som nämnts bestrids, uppfann M. A. under alla omständigheter tre av de fyra specifika egenskaper som särpräglar IRDD oberoende härav utifrån kunskap om teknikens ståndpunkt och allmänt känd forskning. Detta utan att ta del av konfidentiell information tillhörig C-Rad. IRDD är således resultatet av en till C-Rad oberoende uppfinningsverksamhet.
IRDD har vidare en annan uppfinningstanke, och såväl uppfinningshöjd som nyhetsvärde i förhållande till X-Ray Detector. Denna omständighet bekräftas även av att det amerikanska patentverket har ansett att IRDD är patenterbar över X-Ray Detector och andra kända uppfinningar. Att det skulle föreligga väsentlig identitet mellan uppfinningarna är således även det felaktigt i sak och bestrids följaktligen. IRDD uppvisar i huvudsak fyra särskiljande drag i förhållande till tidigare patenterade uppfinningar:
1 En konverter med en flerlagerstruktur. Denna teknik användes regelmässigt av kretskortstillverkare sedan 1960-talet, och föreslogs C-Rad av underleveran-tören tillika kretskortstillverkaren ELTOS av rent tillverkningstekniska skäl. Aktuell teknik var även känd inom röntgendetektorområdet redan genom US-patentet 3 971 942 från 1970-talet. M. A:s tekniska idé att lagren isolerades i förhållande till varandra med hjälp av Parylene för att möjliggöra en separat spänning med olika elektriska potential mellan desamma motiverade dock patenterbarhet. Den tekniken finns inte i t.ex. X-Ray Detector och diskuterades inte heller inom C-Rad som ett intressant och utvecklingsbart alternativ. Tvärtom avfärdade G. N. och C-Rad en lösning med olika spänningar för X-Ray Detector.
2 Tekniken att belägga metallytor med Parylene som isolator kom fram redan på 1940-talet. På röntgendetektorområdet var det dessutom redan allmänt känt genom exempelvis US-patentansökan 2009/0142227 att Parylene är en lämplig isolator. Syftet med användandet av Parylene inom X-Ray Detector var endast att elektriskt isolera konvertern från GEM-folien. M. A. kom dock ensam till insikten att Parylene som ovan nämnts dels kunde användas för att isolera lagren i konvertern i förhållande till varandra, dels att det i en och samma konverterstruktur behövdes både oisolerade och isolerade metallytor för att fånga in och neutralisera joner samtidigt som elektrontransporten säkerställdes i och med att det isolerade ytskiktet i IRDD placerades på insidan av konverterhålen. Parylene används således för olika syften i X-Ray Detector respektive IRDD. Det fotoelektriskt konverterande ytskiktet i X-Ray Detector gör i sig ingen nytta och har inte Parylene.
3 GEM-hålens placering. Idéen att upplinjera grupper av flera GEM-hål mot varje konverterhål har aldrig diskuterats mellan K. M. och G. N. eller annan inom C-Rad. M. A. är ensam upphovsman till denna idé. I patentansökan för IRDD ingår även att ett visst säkerhetsavstånd krävs mellan GEM-hålens och konverterhålens kanter, vilket inte ingår i X-Ray Detector.
4 Uppdelning av GEM-folien i olika delområden (segment). Segmentering av GEM-folier är i sig allmänt känd teknik, och var så även långt innan korrespondensen mellan K. M. och CERN (Europeiska organisationen för kärnforskning). C-Rad medger självt, att segmenteringstekniken var känd genom korrespondens med CERN. Den allmänt kända segmenteringen tar inte hänsyn till en utformning av GEM-folien där GEM-hålen är upplinjerade mot varje konverterhål. K. M:s främsta bidrag till IRDD var att anpassa segmenteringen till både grupperna av GEM-hål samt även de grövre hålmönstren i konvertern.
Det bestrids att IRDD utgör ett beroendepatent under kraven i X-Ray Detector. Det bestrids vidare att K. M. har agerat illojalt eller att han i något samman-hang obehörigen har missbrukat information han erhöll under sin anställnings-tid i C-Rad.
M. A. är uppfinnare till de centrala delarna av IRDD och hans uppfinningsarbete har bedrivits utan att ta del av konfidentiell information från C-Rad.
I K. M:s anställningsavtal hos C-Rad har vidare varken funnits någon sekretess- eller konkurrensklausul, och inom C-Rad-koncernen har praxis genomgående varit att patentsökta uppfinningar inte har hållits hemliga, X-Ray Detector inkluderat. Den information som K. M. haft om X-Ray Detector har därför inte utgjort företagshemligheter. Beamocular har inte på ett orättmätigt sätt tillgodogjort sig IRDD.
I den utsträckning domstolen eventuellt skulle finna att K. M. är uppfinnare till IRDD görs följande gällande. K. M. hade inte forsknings- eller uppfinnarverk-samhet som sin huvudsakliga arbetsuppgift i sin egenskap av verkställande direktör för C-Rad, och inte heller var han i tjänsten förelagd en närmare angiven uppgift bestående i att lösa de problem som IRDD utgör ett svar på. Det föreligger därför inte en presumtion för att uppfinningen IRDD har tillkommit under K. M:s anställning i C-Rad.
Det bestrids att 8 § lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar ("LAU") direkt eller analogt kan tillämpas på uppfinnaren själv. Arbetstagarupp-finnares skyldighet att iaktta sekretess enligt LAU framgår av 5 § andra stycket och gäller endast under fyramånadersfristen i 5 § första stycket.
Uppfinningen IRDD har inte med stöd av lag övergått från K. M. till C-Rad, och inte heller har aktuella rättigheter övergått från K. M. till C-Rad genom avtal. Det bestrids därmed att C-Rad skulle ha bättre rätt till IRDD.
OMSTÄNDIGHETER
Parterna har utvecklat sin respektive talan i skriftliga sakframställningar.
UTREDNINGEN
På C-Rads begäran har förhör under sanningsförsäkring hållits med verk-ställande direktören T. T. Vidare har vittnesförhör på bolagets begäran hållits med G. N. och patentombudet H. S.
På Beamoculars begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med K. M. Vidare har på bolagets begäran vittnesförhör hållits med M. A., L. J., E. H., C. K. och R. F. och patentombudet C. D.
Parterna har åberopat omfattande skriftlig bevisning.
DOMSKÄL
Inledande anmärkningar
Ett grundläggande inslag inom patenträtten är att rätten till en patentsökt uppfinning (uppfinnarrätten) tillkommer uppfinnaren eller den till vilken uppfinnarens rätt övergått (jfr 1 § första stycket patentlagen och artikel 60 (1) i den europeiska patentkonventionen EPC).
Om ett patent har sökts eller beviljats för annan än den som är berättigad till uppfinnarrätten kan denne för svenskt vidkommande - efter begäran om detta hos Patent- och registreringsverket eller efter talan vid domstol - få patent-ansökningen eller patentet överfört på sig (se 18 § första stycket och 53 § första stycket patentlagen). Innehavaren av uppfinnarrätten kan även efter talan vid domstol enligt allmänna förmögenhetsrättsliga principer få fastställt att denne äger bättre rätt till den patentsökta uppfinningen.
Ett av de fall som får anses kunna grunda ett anspråk på bättre rätt till en patentsökt uppfinning är om sökanden fått kännedom om uppfinningen, eller de idéer på vilka den väsentligen bygger, genom att på ett orättmätigt sätt använda uppgifter som uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare delat med sig av (se NU 1963:6 s. 219 och RÅ 82 2:69 samt jfr även den skiljaktiga meningen i NJA 2009 s. 695 särskilt s. 712).
En slutats som enligt domstolen kan dras av det ovan anförda är att bifall till en talan om bättre rätt till en patentsökt uppfinning får anses förutsätta att det finns en överensstämmelse mellan idéer och tekniska lösningar till vilka käranden har en rätt och den patentsökta uppfinningen, att uppfinnaren till den patentsökta uppfinningen inte oberoende av idéerna och de tekniska lösning-arna har gjort eller kan ha gjort den patentsökta uppfinningen och att sökanden av patentet missbrukat uppgifterna i förhållande till käranden (jfr Stockholms tingsrätts dom den 30 januari 2004 i mål T 6718-00 och T 18975-01, s. 32 samt Patent- och marknadsdomstolens dom den 2 maj 2018 i mål PMT 14315-15, s. 24).
Den civilrättsliga regleringen kring anspråk på bättre rätt till en patentsökt uppfinning skiljer sig från det skydd som uppställs för företagshemligheter i lagen (2018:558) om skydd för företagshemligheter ("FHL") och tidigare lydelser av lagen. Syftena bakom regleringarna skiljer sig också åt. För att det ska vara fråga om en orättmätig användning av uppgifter framtagna av den som framställt ett anspråk på bättre rätt kan det inte anses nödvändigt att käranden visar att svaranden gjort sig skyldig till ett angrepp på företagshemlig information enligt FHL.
Som framhållits i juridisk doktrin (se Domeij, B., Patentavtalsrätt, andra uppl., s. 111) får bevisfrågor ofta en framträdande plats i en talan som innefattar en prövning av vem som har rätten till en patentsökt uppfinning. Bevisfrågorna, som inte uttryckligen regleras i någon nu relevant civilrättslig regel, kan avse såväl vem av parterna som har bevisbördan för en viss omständighet och vilka beviskrav som ska gälla. Som angetts ovan är det i förvarande mål inte fråga om en tillämpning av FHL och de principer för bevisbörda och beviskrav som kan gälla enligt den lagstiftningen.
Grunden för ett anspråk på bättre rätt till en patentsökt uppfinning är sammansatt av flera omständigheter av omedelbar relevans för målets utgång (rättsfaktum). För en civilrättslig regel som innehåller flera rättsfaktum kan bevisbördan vara delad, dvs. den ena parten har bevisbördan för vissa rättsfaktum medan den andra parten har det för andra rättsfaktum (se Ekelöf m.fl., häfte IV, 7:e uppl., s. 81).
Enligt domstolen ter det sig i förevarande fall som naturligt att C-Rad visar att de idéer och tekniska lösningar IRDD bygger på framtagits inom bolaget och att Beamocular haft tillgång till dem när patent på IRDD söktes den 2 mars 2015. Om C-Rad förmått visa nu redovisade omständigheter bör det ankomma på Beamocular att visa hur den patentsökta uppfinningen, dvs. IRDD, utvecklats och att detta skett oberoende av uppgifter om idéer och tekniska lösningar framtagna inom C-Rad. Att bevisbördan för sistnämnda omständighet åvilar Beamocular framstår för domstolen som rimligt både med hänsyn till att C-Rad i annat fall skulle behöva visa på icke-existensen av en omständighet och att Beamocular är i en bättre position att säkra bevisning avseende den aktuella omständigheten.
En annan central fråga i ett mål av förevarande slag är vilket krav på likhet som ska ställas vid prövningen av om IRDD uppvisar likhet med de idéer och tekniska lösningar C-Rads anspråk grundas på. Härvidlag kan konstateras att de bedömningskriterier som har till ändamål att ligga till grund för prövningen av patenterbarhet och skyddsomfång saknar omedelbar relevans för en prövning av ett anspråk på bättre rätt (jfr NJA 2009 s. 695). Att patent beviljats för IRDD i USA saknar således omedelbar relevans för prövningen i målet. Likaså saknar frågan om ett patent avseende IRDD utgör ett beroendepatent under ett patent på X-Ray Detector omedelbar relevans.
Prövningen är, till skillnad mot bedömningar av intrångs- och ogiltighetsfrågor, således inriktad på en bedömning av om idéer och tekniska lösningar fram-tagna av käranden har ett innehåll som överensstämmer med svarandens patentsökta uppfinning.
Domstolen prövning kommer ske med utgångspunkt i ovan redovisade ställningstaganden vad avser fördelning av bevisbörda och vilken likhet som krävs mellan de idéer och tekniska lösningar C-Rads anspråk grundar sig på och IRDD.
Domstolen bedömer först vilka skillnader som föreligger mellan X-Ray Detector och IRDD för att därefter gå vidare till att pröva om eventuella skillnader har sin motsvarighet i idéer och tekniska lösningar som framtagits inom C-Rad innan IRDD patentsöktes av Beamocular i USA den 2 mars 2015 samt om K. M. hade vetskap om dem. Blir svaret på denna fråga positivt följer en bedömning av om IRDD är ett resultat av oberoende uppfinnarverksamhet i förhållande till hos C-Rad förekommande uppgifter. Om domstolen kommer till slutsatsen att det inte är fråga om en oberoende uppfinnarverksamhet prövas om det förekommit en orättmätig användning av uppgifterna som framtagits inom C-Rad.
Skillnaderna mellan X-Ray Detector och IRDD
Parterna har redovisat skillnaderna utifrån de i USA beviljade patenten för X-Ray Detector respektive IRDD, dvs. patenten ’452 och ’291 (domsbilaga 2 och 4). Domstolen har funnit det ändamålsenligt att göra på motsvarande sätt. Det beviljade patentet för IRDD ska för övrigt inte rymma någon uppfinning utöver den som redan innefattades i den patentansökan avseende USA som är föremål för C-Rads talan.
Enligt Beamocular finns det väsentligen fyra särskiljande särdrag mellan IRDD och X-Ray Detector. Särdragen i ’291 (domsbilaga 4) som utgör skillnaderna har angetts till följande av Beamocular.
Särdrag S1:
"each perforated accelerator plate provided with an insulating layer to insulate each perforated accelerator plate from one another in order to be able to provide separate potential to each perforated accelerator plate" (patentkrav 1)
Särdrag S2:
"a surface of each blind hole is covered with an insulator except for a portion which is exposed in order to be able to attract and neutralize ions" (patentkrav 1)
Särdrag S3:
"wherein a longitudinal axis of the center of each of said groups of GEM through holes is aligned with a longitudinal axis of a respective one of said blind holes" (patentkrav 1)
Särdraget kan, enligt domstolen, även delas upp i två särdrag där det första anger att grupperna av GEM-hål har en mittpunkt och det andra att mittpunk-tens längdaxel är i linje med respektive blindhåls längdaxel. Antalet GEM-hål i en grupp kan enligt patentkrav 1 vara 1-20.
Särdrag S4:
"In a further embodiment of a GEM in accordance with the invention both the con ducting coating of the upper major surface of the GEM is divided into a number of electrically-unconnected regions in order to achieve the effect of a lower capacitance." (spalt 8 rad 1-5)
Särdragen S1-S4 i förhållande till X-Ray Detector
Domstolen kan konstatera att de två uppfinningarna X-Ray Detector och IRDD rör samma teknikområde och att de i fråga om särdrag uppvisar betydande likheter. Det föreligger emellertid, vilket är ostridigt i målet, de skillnader mellan IRDD och X-Ray Detector som har redovisats ovan.
C-Rad har vidare gjort gällande att de skillnader Beamocular pekat på är idéer och tekniska lösningar som framtagits inom C-Rad av i första hand G. N. ensam alternativt i förening med K. M. Enligt domstolen går det inte heller i denna del att dra några säkra slutsatser på grundval av den utredning som lagts fram i målet kring vem - G. N. eller K. M. - som står bakom de idéer och tekniska lösningar C-Rad gör gällande har framtagits hos C-Rad under den tid den K. M. var anställd vid bolaget.
Vad gäller frågan om S1-S4 har en motsvarighet i X-Ray Detector gör domstolen följande bedömning.
X-Ray Detector som den beskrivs i ’452 (domsbilaga 2) kan innehålla flera lager acceleratorplattor, som även kan vara av olika metallmaterial, men dessa är inte isolerade från varandra. Särdraget S1 i IRDD har således inte en direkt motsvarighet i X-Ray Detector. Särdraget S1 möjliggör också en potential-skillnad mellan de olika acceleratorplattorna.
Vad gäller särdrag S2 så utnyttjar X-Ray Detector inte ett isolerande lager i blindhålen för att attrahera och neutralisera joner. I X-Ray Detector används ett fotoelektriskt material, som kan läggas på respektive blindhåls botten. Det fotoelektriska lager som används i X-Ray Detector utgörs typiskt av metall, se spalt 8, rad 46 i ’452 (domsbilaga 2) och något isolerande alternativ anges inte. Särdraget S2 i IRDD har således inte en direkt motsvarighet i X-Ray Detector.
I X-Ray Detector anges att flertalet GEM-hål kan vara upplinjerade med flertalet blindhål. Det framgår dock inte av X-Ray Detector vad som avses exakt med sagda upplinjering. Inte heller är GEM-hålen enligt X-Ray Detector grupperade, vilket spelar mindre roll eftersom en "grupp" enligt IRDD kan innebära endast ett hål. Det framgår emellertid inte av X-Ray Detector att mittpunktens längdaxel i varje grupp av GEM hål är i linje med respektive blindhåls längdaxel. Detta gäller oavsett om antalet i en grupp utgör 1, 3 eller fler hål. Särdraget S3 i IRDD har således inte en direkt motsvarighet i X-Ray Detector.
Segmentering beskrivs inte i X-Ray Detector och särdraget S4 i IRDD har således inte en direkt motsvarighet. C-Rad nämner att CERN ställer krav på segmentering, vilket skulle kunna betyda att C-Rad anser att detta särdrag är underförstått i X-Ray Detector. C-Rad har dock inte närmare utvecklat påståendet eller lagt fram någon utredning till stöd för varför särdraget skulle anses vara underförstått med hänvisning till vilka krav CERN ställer. Vad C-Rad anfört i denna del medför därför inte att skillnaden mellan IRDD och X-ray detector kan bortses från.
Skillnaderna mellan X-Ray Detector och IRDD i förhållande till idéer och tek niska lösningar hos C-Rad
Domstolen har i föregående avsnitt konstaterat att det föreligger vissa skillnader mellan X-Ray Detector och IRDD. Likheterna mellan patentdokumenten avseende X-Ray Detector och IRDD (domsbilaga 1-4) är dock betydande. C-Rad har gjort gällande att skillnaderna som IRDD uppvisar i förhållande till X-Ray Detector bygger på idéer och tekniska lösningar som framtagits inom C-Rad, och då främst av G. N., vid vidareutvecklingen av X-Ray Detector.
Det föreligger således enligt C-Rad en likhet mellan hos bolaget förekommande idéer och tekniska lösningar, vilka K. M. fått vetskap om under sin tid som anställd hos C-Rad, och särdragen S1-S4 i IRDD. Domstolen gör i denna fråga följande bedömning.
Vad först gäller särdrag S1 framgår av en rapport upprättad av M. P. den 31 mars 2014 att det inom C-Rad har gjorts simuleringar för att utreda om en flerlager-struktur med alternerande koppar och dielektriskt material var acceptabel eller gav negativa effekter. G. N. har även vittnat om att det förekommit gemensamma diskussioner inom C-Rad om flerlagerstrukturer. Vidare så visar ett e-postmeddelande av den 15 oktober 2013 från G. N. till K. M. att simuleringar med flera lager med olika spänning gjordes inom C-Rad. Utredningen visar enligt domstolen att särdraget S1 har sin motsvarighet i en teknisk lösning, som var framtagen hos C-Rad i tiden innan den 2 mars 2015. Utredningen visar också att K. M. fått vetskap om den tekniska lösningen med flerlagerstruktur med olika spänning.
I ett e-postmeddelande från K. M. till bl.a. G. N. den 25 januari 2014 nämns att det är möjligt med selektiv beläggning av Parylene och att det i princip går att undvika att belägga insidorna av konverterarens hål. Detta får enligt domstolen förstås som att det vid normal beläggning med Parylene även kommer att ske oönskad beläggning, men att detta går att undvika. Det nämnda e-postmed-delandet eller annan av C-Rad anförd bevisning nämner inte att det genom selektiv beläggning (dvs. att belägga blindhålen med en isolator förutom på en del) går att åstadkomma attraktion och neutralisering av joner. Av utredningen kan enligt domstolen inte anses framgå att särdrag S2 har en direkt motsvarig-het i någon teknisk lösning framtagen inom C-Rad. Däremot kan konstateras att diskussioner förekommit inom C-Rad om selektiv beläggning med Parylene, vilka K. M. haft vetskap om. Denne har också omvittnat att man inom C-Rad sett det som ett problem att insidan på blindhålen blev isolerade när Parylene användes och att man ville undvika detta. IRDD utgår ifrån att det sker en selektiv beläggning med Parylene varför det således finns ett visst, om än försvagat, samband med uppgifterna som förekom hos C-Rad och den vetskap K. M. hade om dem.
Den presentation G. N. redovisade för styrelsen i C-Rad den 26 september 2014 visar en upplinjering mellan blindhål och GEM-hål som motsvarar vad som anges i särdrag S3. I presentationen visas den variant som anges i X-Ray Detector, en variant där GEM-hålen och blindhålen är upplinjerade ett till ett, samt en variant där grupper om tre GEM-hål är i linje med blindhålen. Mittpunkternas längdaxlar är så vitt det går att utläsa i linje med blindhålens längdaxlar.
Vad sedan gäller K. M:s vetskap om lösningen med upplinjering av GEM-hål i förhållande till blindhål har G. N. berättat att det under sommaren 2014 fördes diskussioner inom C-Rad om att centrera hålen och att K. M. var involverad i dessa diskussioner. Att frågan om att försöka optimera antal GEM-hål inom blindhålen har varit aktuell inom C-Rad framgår av vad som anges på sidan 12 i M. P. rapport från den 31 mars 2014. K. M. har bestritt att han med G. N. diskuterat att man behöver tre GEM-hål per blindhål, men förklarat att han är osäker på om de diskuterat användningen av ett GEM-hål per blindhål.
Uppgifterna lämnade av G. N., och M. P. rapport, är alltför allmänt hållna för att det mot K. M:s uppgifter kan anses klarlagt att denne under sin tid som anställd hos C-Rad fått del av någon idé eller teknisk lösning innefat-tande just tre GEM-hål per blindhål. Däremot ger uppgifterna stöd för att diskussioner förekommit om ett GEM-hål per blindhål och att centrera GEM-hålen. Det får mot den bakgrunden anses utrett att K. M. under sin tid som anställd hos C-Rad haft vetskap om att en föredragen lösning är att mittpunkternas längdaxlar för GEM-hålen är i linje med blindhålens längdaxlar, vilket får anses vara den väsentliga bestämningen i särdraget S3 då grupp av GEM-hål kan betyda allt mellan 1-20 hål.
Vad gäller särdraget S4 om segmentering så visar ett e-postmeddelande den 2 juni 2014 med rubriken "New segmented GEM geometry" från K. M. till Rui De Oliveira en speciellt anpassad segmentering för att undvika urladdningar. Särdrag S4 syftar visserligen till att uppnå effekten av lägre kapacitans. Emellertid så framgår det av IRDD att en stor GEM utgör en kondensator med risk för farliga laddningar. IRDD formulerar också att segmenteringen resulterar i reduktion av risk för urladdningar. Särdrag S4 får därför enligt domstolen anses ha sin motsvarighet i en teknisk lösning som framtagits inom C-Rad och att K. M. fått vetskap om lösningen under sin tid som anställd på C-Rad.
Sammantaget kan således konstateras att de skillnader IRDD uppvisar i förhållande till X-Ray Detector till helt övervägande del har en direkt motsvarighet i idéer och tekniska lösningar som förelegat hos C-Rad i tiden före den 2 mars 2015, dvs. det datum då patentansökan för IRDD lämnades in i USA. Den enda avvikelsen från en fullständig överensstämmelse är särdrag S2, dvs. att det genom att belägga blindhålen med en isolator förutom på en del går att åstadkomma attraktion och neutralisering av joner. Likheterna är, trots detta, enligt domstolen betydande och tillräckliga för att det ska anses föreligga en överensstämmelse mellan X-Ray Detector i förening med de idéer och tekniska lösningar som var framtagna inom C-Rad och den patentsökta uppfinningen IRDD.
Har IRDD tillkommit oberoende av uppgifter från C-Rad?
Utredningen i målet har visat att det föreligger en väsentlig överensstämmelse mellan idéer och tekniska lösningar framtagna inom C-Rad och den patentsökta uppfinningen IRDD. Beamocular, som genom K. M. haft tillgång till uppgifterna när pa-tentansökan på IRDD lämnades in i USA den 2 mars 2015, har därmed att visa att IRDD är ett resultat av en oberoende uppfinnarinsats.
En omständighet parterna har uppehållit sig vid i samband med frågan om IRDD tillkommit genom en oberoende uppfinnarinsats eller inte är om patentansökan avseende X-Ray Detector före den 2 mars 2015 varit allmänt tillgänglig. Beamocular har i denna del gjort gällande att C-Rad haft som praxis att inte hemlighålla patentsökta uppfinningar och att information om X-Ray Detector lämnats till utomstående i tiden före den 2 mars 2015 utan krav på sekretess.
I målet är ostridigt att den i USA inlämnade patentansökan avseende X-Ray Detector inte var offentliggjord av patentverket i USA, eller någon annan patentmyndighet, när patent söktes på IRDD i USA den 2 mars 2015. Att C-Rad inte begärt en tidigareläggning av publiceringen av bolagets ansökan ter sig också enligt domstolen naturligt mot bakgrund av de nackdelar det innebär för en patentsökande att göra detta (se t.ex. Stenvik, A., Patentrett, tredje uppl., s. 78).
Vad K. M., E. H. och L. J. berättat ger visst stöd för vad Beamocular gjort gällande om att C-Rad inte höll sina patentsökta uppfinningar hem-liga utan i marknadsföringssyfte öppet redovisade information om dem. Detta gör även vad R. F. berättat om att han i C-Rads monter på ESTRO-mässan i april 2014, utan krav på sekretess, tog del av en folder med information om X-Ray Detector. På sidan 8 i den nämnda foldern förekommer en bild som enligt domstolen återger vissa grundläggande element i X-Ray Detector. Bilden, och övrigt innehåll i den aktuella foldern, motsvarar emellertid enligt domstolen inte ett offentliggörande av patentansökningen avseende X-Ray Detector. Uppfinningen i hela sitt omfång kan t.ex. inte utläsas ur foldern och den avslöjar inte heller samtliga särdrag i patentkraven eller några andra detaljer i ansökan.
K. M., E. H., och R. F. har inte heller berättat att patent-ansökan för X-Ray Detector som sådan förevisats i något publikt sammanhang eller att ansökan överlämnats till tredje man utan krav på sekretess. I stället har de lämnat allmänt hållna uppgifter om att det rådde en praxis på C-Rad att det gick bra att prata om uppfinningar med personer utanför bolaget så snart en patent-ansökan var inlämnad och att så också skedde. När det gäller R. F. kan också konstateras att han 2011 lämnade sitt arbete inom C-Rad koncernen och att patentansökan avseende X-Ray De-tector lämnades in 2013.
Domstolen finner sammantaget att Beamocular visserligen förmått visa att det inom C-Rad funnits en praxis att tala öppet om patentsökta uppfinningar, men inte att patentansökan avseende X-Ray Detector offentliggjorts innan den publicerades av patentmyndigheten i USA.
M. A. och K. M., som båda var delägare i Beamocular under den i målet relevanta tidsperioden, anges i patent ’291 (domsbilaga 4) som uppfinnare till IRDD. Enligt Beamocular är det M. A. som står för den helt övervägande delen av uppfinnarinsatsen. Frågan i målet blir därför om Beamocular har styrkt att dessa två, oberoende av innehållet i de idéer och tekniska lösningar som var framtagna inom C-Rad före det att K. M. lämnade sin anställning hos bolaget, gjort uppfinningen.
Vad Beamocular anfört att IRDD är resultatet av en oberoende uppfinnarinsats stöds främst av vad M. A. och K. M. uppgett. Deras berättelser vinner visst stöd av de anteckningar M. A. gjort under sitt arbete på Beamocular under januari-februari 2015. Vad C. D. omvittnat om förekomsten av detektorer av det slag som beskrivs i ’452 och ’291, dvs. teknikens ståndpunkt, får också anses ge visst stöd för Beamoculars ståndpunkt. Det finns emellertid ett antal omständigheter som talar i en annan riktning, dvs. att uppfinningen inte tillkommit oberoende av uppgifter som var framtagna inom C-Rad.
Inledningsvis kan konstateras att de inom C-Rad förekommande idéerna och tekniska lösningarna, som lagts till grund för bolagets anspråk på bättre rätt, får väsentligen anses innehålla en teknisk beskrivning av den uppfinning som avses med den av Beamocular sedermera gjorda patentansökan. I målet är klarlagt att K. M. hade tagit del av nämnda idéer och tekniska lösningar innan patentansökningen av IRDD gjordes samt att han hade tillgång till utkast till patentansökningen på X-Ray Detector.
Beamocular har framhållit M. A:s insatser för tillkomsten av IRDD och anfört att han står bakom merparten av uppfinnarinsatsen. Trots detta är det först efter drygt två år från det att ansökan lämnades in, och efter det att denna rättegång inletts, som Beamocular ser till att han antecknas som uppfinnare till IRDD. Orsaken till detta var, enligt vad K. M. berättat, att det var först efter patentmyndigheten i USA granskat ansökan som det blev klarlagt vad som var patenterbart.
Ett beviljat patent får inte avse någon annan uppfinning än den som redan finns angiven i patentansökan. Detta, liksom vikten av att samtliga uppfinnare anges i en patentansökan, måste Beamocular ha varit införstått med. K. M:s förklaring till varför inte M. A. angavs som uppfinnare av Beamocular när patentansökan lämnades in framstår mot denna bakgrund som mindre trolig.
En annan omständighet som inte är förenlig med vad Beamocular gjort gällande om M. A:s uppfinnarinsats är att han inte involverades i arbetet med en patentansökan. Både M. A. och K. M. har berättat att den förstnämnde inte ens kände till att en patentansökan tagits fram och lämnats in till patentmyndigheten i USA. Det trots att K. M. berättat att grunden för patentansökan var de insikter han fått av rapporter lämnade av M. A.
M. A. har med hänvisning till av honom förda anteckningar under tiden januari och februari 2015 utvecklat hur han gått tillväga för att komma fram till uppfinningen. Härvidlag kan noteras att den första anteckningen är införd den 12 januari 2015 och den sista anteckningen den 4 februari 2015. Ur anteckningarna framträder enligt domstolen inte vad som kan anses utgöra en mer detaljerad beskrivning av uppfinningens faktiska tillkomst. Den 2 mars 2015 lämnas sedan ansökan om patent på IRDD in i USA. På mindre tid en än månad tar alltså Beamocular fram en patentansökan genom K. M. och detta sker utan att denne överhuvudtaget har någon kontakt med M. A. angående ansökan. Givet förutsättningarna framstår denna tidsrymd för domstolen som ytterst kort. Någon utredning om hur arbetet med patentansökan avseende IRDD framskred, som kunde ha kastat ett ljus över uppfinningens tillkomst, har inte heller lagts fram av Beamocular.
Det rör sig också om en förhållandevis kort tid från det att M. A. inleder sitt arbete hos Beamocular till när en patentansökan lämnas in. Tiden får anses som kort även om hänsyn tas till att M. A., som han uppgivit, "tjuvstartade" sitt arbete under oktober 2014 och att han får anses tekniskt kompetent för att göra uppfinningen. Några detaljer om det närmare innehållet i det arbete som bedrevs före årsskiftet har M. A. inte heller lämnat och den av Beamocular åberopade anteckningsboken omfattar inte heller denna tidsperiod.
Vad gäller vilken information som M. A. fått inför starten på sitt arbete hos Beamocular har K. M. berättat att han pratat allmänt med M. A. om problemen med jonkammare, GEM och konverterare, men däremot inte gett honom några direktiv. M. A. har å sin sida omvittnat att han fått uppgifter från K. M. om att C-Rad inte fått det att fungera. Både K. M. och M. A. medger således, i vart fall på ett mer allmänt plan, att de haft diskussioner av en natur som synes nära anknyta till det arbete som bedrevs inom C-Rad, de idéer och tekniska lösningar som förekom där samt att de inte fått någon lösning att fungera. Det kan också noteras att M. A. vittnat om att han, såvitt han är medveten om, inte fått några konfidentiella uppgifter från C-Rad. Det kan således inte uteslutas att M. A. fått sådana uppgifter från K. M. utan att vara medveten om att det var fråga om just konfidentiella uppgifter.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan får det anses föreligga en viss osäkerhet kring om IRDD tillkommit oberoende av idéer och tekniska lösningar framtagna hos C-Rad. Den av Beamocular framlagda bevisningen är enligt domstolen inte tillräcklig för undanröja osäkerheten varför bolaget inte kan anses ha styrkt att IRDD tillkommit oberoende av uppgifter om idéer och tekniska lösningar framtagna hos C-Rad.
Har Beamocular orättmätigt tillgodogjort sig idéer och tekniska lösningar som tillkommer C-Rad?
Parterna har haft olika uppfattningar om vem det är av G. N. och K. M. som stått för den huvudsakliga uppfinnarinsatsen vad avser X-Ray Detector. Den utredning som lagts fram i målet ger enligt domstolen inte någon närmare vägled-ning för att bedöma omfattningen av deras respektive uppfinnarinsatser varför domstolen tar sin utgångspunkt i att de varit jämbördiga.
Vad gäller patentansökan på IRDD så lämnades den in till patentmyndigheten i USA den 2 mars 2015 med K. M. som uppgiven uppfinnare. Ansökan låg sedan till grund för den patentansökan (domsbilaga 5) som lämnades in till det europeiska patentverket. Dennes anställning hos C-Rad upphörde den 29 september 2014. Patent söktes således på IRDD inom sex månader från det att K. M. slutade sin anställning hos C-Rad.
För s.k. tjänsteuppfinningar enligt 3 § första stycket LAU gäller enligt 7 § första stycket i samma lag under vissa förutsättningar en presumtion för att en patentansökan som lämnas in inom sex månader från det en arbetstagare slutat sin anställning tillkommit under anställningen.
För att en uppfinning ska ha karaktären av en s.k. tjänsteuppfinning krävs enligt 3 § första stycket LAU att forsknings- eller uppfinnarverksamhet är arbetstagarens huvudsakliga arbetsuppgift och att uppfinningen tillkommit väsentligen som ett resultat av denna verksamhet. Under begreppet forsknings- eller uppfinnarverksamhet faller enligt förarbetena till LAU allt konstruktions- och utvecklingsarbete där man kan tänka sig att uppfinningar framkommer (se Dennemark, S., Om rätten till arbetstagares uppfinningar, s. 32 ff.
C-Rad har i målet gjort gällande att K. M:s huvudsakliga arbetsuppgift hos C-Rad var forsknings- och uppfinnarverksamhet varför uppfinningar han gjorde kunde tas i anspråk av bolaget enligt 3 § första stycket LAU.
Beamocular har å sin sida hävdat att K. M:s arbetsuppgifter hos C-Rad var sedvanliga uppgifter som ankommer på en verkställande direktör och att de inte huvudsakligen involverade forsknings- och utvecklingsarbete.
För Beamocular ståndpunkt talar de uppgifter som K. M. har lämnat och som har bekräftats av E. H.. Både K. M. och E. H. har emellertid ägarintressen i Beamocular varför deras utsagor måste bedömas med viss försiktighet.
Vidare har det av förhören med T. T. och E. H. framgått att den sistnämnde, i förening med vissa partners, under sommaren 2014 ville förvärva GEMini-projektet och att de la ett indikativt bud på projektet. Budet innefattade även att vissa av nyckelpersonerna i projektet skulle övertas.
Inom C-Rad hade GEMini-projektet, dvs. det projekt som lett fram till uppfinningen X-Ray Detector och vidareutvecklingen av uppfinningen, pågått under G. N:s ledning sedan 2005. Projektet var det enda projektet som bedrevs inom bolaget och det bedrevs med endast ett fåtal anställda. Under april 2012 gick K. M., som arbetat inom C-Rad koncernen ända sedan 2005, in som projektledare för GEMini-projektet för att sedan axla rollen som verkställande direktör.
Det går inte att hämta ledning från något skriftligt anställningsavtal eftersom ett sådant inte funnits avseende tjänsten som verkställande direktör i C-Rad, som K. M. tillträdde under 2013. Det har emellertid varit fråga om ett bolag med ett fåtal anställda och vars verksamhet varit helt inriktat på att utveckla GEMini-projektet, som K. M. varit projektledare för innan han tillträde tjänsten som verkställande direktör.
Den utredning som lagts fram i målet i form av dokumentation över tekniska diskussioner mellan K. M. och G. N. visar på att K. M:s arbetsuppgifter innefattat forsknings- och uppfinningsinriktad verksamhet. Detta är också något som G. N. bekräftat i förhör.
Det finns sammantaget således ett antal omständigheter som talar för att K. M:s förändrade roll från projektledare till verkställande direktör inte medfört några betydande förändringar i inriktningen på hans arbetsuppgifter. Som projektledare för det enda utvecklingsprojekt ett bolag med ett fåtal anställda bedriver får han anses haft som huvudsaklig arbetsuppgift att syssla med forsknings- eller uppfinnarverksamhet. Någon förändring av betydelse kan inte anses ha inträtt i K. M:s arbetsuppgifter när han blev verkställande direktör i C-Rad varför han även därefter får anses ha haft forsknings- och uppfinnarverk-samhet som huvudsaklig arbetsuppgift i det bolaget. Domstolen bedömer vidare att hans del i uppfinningen IRDD har tillkommit väsentligen som ett resultat av denna verksamhet.
Patentansökan avseende IRDD är inlämnad inom sex månader från det att K. M:s anställning upphörde. Beamocular har, vilket följer av den slutsats domstolen kommit till vad gäller tillkomsten av IRDD, inte visat att uppfinningen tillkommit efter K. M:s anställning upphörde. C-Rad har alltså enligt 3 § första stycket LAU en rätt att förvärva K. M:s rätt till IRDD. Mot denna bakgrund får Beamocu-lar orättmätigt anses ha använt uppgifter om idéer och tekniska lösningar som framta-gits inom C-Rad.
Sammanfattande slutsats
Patent- och marknadsdomstolen har kommit fram till att det finns en överens-stämmelse mellan idéer och tekniska lösningar till vilka C-Rad har en rätt och den patentsökta uppfinningen IRDD, att uppfinnarna till den patentsökta uppfinningen inte oberoende av dessa idéer och tekniska lösningar har gjort eller kan ha gjort den patentsökta uppfinningen och att Beamocular av patentet missbrukat uppgifterna i förhållande till C-Rad. Käromålet ska således bifallas i enlighet med det i första hand framställda yrkandet av C-Rad.
Rättegångskostnader
Beamocular ska ersätta C-Rads rättegångskostnader.
Enligt 18 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken ska ersättning för rättegångskostnad fullt ut motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt.
C-Rad har begärt ersättning med 1 530 128 kr, varav 1 418 783 kr för ombudskostnader. Beamocular har ifrågasatt skäligheten av kostnaderna för en IT-forensisk undersökning som uppgår till 80 250 kr. I övrigt har bolaget överlämnat till domstolen att bedöma skäligheten av C-Rad yrkad ersättning. Domstolen bedömer att C-Rads kostnader varit skäligen påkallade för tillvaratagandet av bolagets rätt. Beamocular ska därför ersätta kostnaderna fullt ut.
Sekretess
Bestämmelsen i 36 kap. 2 § offentlighets och sekretesslagen (2009:400) bör fortsatt vara tillämplig på uppgifter som har lagts fram vid under syn och förhandling inom stängda dörrar i den mån uppgifterna inte har tagits in i denna dom (se domslutet). Uppgiften på sidan 8 i aktbilaga 124, som är intagen i C. D:s sakkunnigutlå-tande, har lagts fram vid offentlig förhandling i samband med förhöret med C. D. varför bestämmelsen i 36 kap. 2 § offentlighet- och sekretesslagen inte fort-satt kan vara tillämplig på denna uppgift.
För uppgifter i handlingar som inte har lagts fram vid offentlig förhandling eller tagits in i dom eller beslut gäller sekretessregleringen fortsatt utan något särskilt förordnande om detta ska göras i domslutet.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 6 (PMT-02) Överklagande ställt till Patent- och marknadsöverdomstolen, ska ha kommit in till Pa tent- och marknadsdomstolen senast den 16 augusti 2019.
Rätten har bestått av rådmännen Peter Adamsson och Ulrika Persson samt patentråden Patrik Rydman och Kerstin Roselinger. Avgörandet är enhälligt.
Peter Adamsson Ulrika Persson Patrik Rydman Kerstin Roselinger