RÅ 1994 not 360

Sökord Rättsprövning - antagande av detaljplan (avslag) · Rättsprövning - avslag (antagande av detaljplan)

Not 360. Ansökan av Thomas och Ingalill K. samt Håkan K. om

rättsprövning av ett beslut om antagande av detaljplan. -

Kommunfullmäktige i Vimmerby kommun antog den 21 december

1992 detaljplan för tomterna 3, 7 och 8 i kv. Tallen samt

del av Vimmerby 3:3 i Vimmerby kommun. - Beslutet

överklagades i gemensam skrivelse av Håkan K. (Tallen 4)

och Thomas och Ingalill K. (Tallen 11). - Länsstyrelsen i

Kalmar län (1993-04-27): Frågan om bygglov kan inte prövas

i planärendet, utan handläggs i särskild ordning. Det

antecknas att byggnadsnämnden på grundval av den gällande

planen 1993-01-28 givit bygglov för bl.a. tillbyggnad av

befintlig skolbyggnad. Bygglovet är överklagat och

behandlas för närvarande i kammarrätten. - Beträffande

överklagandet i övrigt konstaterar länsstyrelsen att

prövningen i ett planbesvär i princip inte kan innefatta

den allmänna inriktningen av kommunens

markanvändningsbeslut utan i första hand avser avvägningen

mellan allmänna och enskilda intressen. Därvid prövas bl.a.

frågan om klaganden som en följd av planen riskerar att

drabbas av en dålig närmiljö, oacceptabla störningar etc.,

eller om det kan hävdas att en oskälig avvägning skett

mellan allmänt och enskilt intresse. - Planen innebär inte

någon inskränkning i klagandenas nyttjande av sina

fastigheter. Den innehåller bestämmelse om att området

närmast klagandenas fastigheter till en bredd av 14 meter

inte får bebyggas och att det skall hållas planterat för

insynsskydd. Enligt länsstyrelsens bedömning får genom

bestämmelsen klagandena anses tillförsäkrade att området

inte kommer att nyttjas som parkeringsområde. Även om

området delvis kan komma att nyttjas av skolbarn under

raster kan detta inte förväntas medföra några så betydande

olägenheter att det utgör grund för upphävande av

antagandebeslutet. - Beträffande den enligt planen medgivna

bebyggelsen konstaterar länsstyrelsen att inom huvuddelen

av skolområdet har en begränsning av byggnadshöjden skett

till 7,0 meter. Vid den befintliga skolbyggnaden har

redovisats en byggnadshöjd av 17 meter. Minsta avståndet

mellan detta område och klagandenas fastigheter uppgår till

32 meter. En tillbyggnad av den befintliga skolbyggnaden

inom den ram som sålunda angivits kan, enligt

länsstyrelsens bedömning, inte medföra några betydande

olägenheter för klagandenas fastigheter. Skäl att upphäva

antagandet föreligger därför inte heller på denna grund. -

Beträffande klagandenas farhågor att planen kan komma att

ändras sedan bygglov beviljats, att tvångsinlösen hotar och

att detta medför att klagandena inte kan sälja sina

fastigheter på allmänna marknaden, gör länsstyrelsen

följande bedömning. - Resterande del av kv. Tallen

redovisas i antagen översiktsplan som område för

bostadsändamål. Av handlingarna i ärendet framgår

emellertid att företrädare för skolan anser att Tallen 4

och 11 måste reserveras för utökning av skolområdet. Något

hinder för att upprätta och antaga en detaljplan som

strider mot översiktsplan finns visserligen inte, men om en

sådan plan skulle aktualiseras måste givetvis en särskilt

noggrann avvägning göras mellan allmänt och enskilt

intresse. Detta gäller också miljöförändringar, t.ex.

anordnande av parkeringsplatser, som utan att omfatta

klagandenas fastigheter skulle påverka dem väsentligt. -

Om, i en framtid, det allmänna intresset skulle föranleda

att även klagandenas fastigheter skulle behöva överföras

till skoländamål, regleras rätten till inlösen av 14 kap.

1 § plan- och bygglagen. Ersättning utgår enligt allmänna

expropriationsrättsliga grunder med tillämpning av 4 kap.

expropriationslagen. Härvid kan enligt 4 kap. 2 §

löseskillingen bestämmas med beaktande av den inverkan på

fastighetens värde som nu aktuell plan ev. medfört. Någon

rätt till ersättning eller grund för hävande av

antagandebeslutet enbart på grundval av farhågor om

framtida planändring föreligger emellertid inte. -

Länsstyrelsen finner sammanfattningsvis att den antagna

planen inte kan förväntas medföra några betydande

olägenheter för klagandena. Skäl för upphävande av

antagandet föreligger inte heller på grundval av vad

klagandena i övrigt anfört. - Länsstyrelsen avslår

överklagandet och fastställer kommunens beslut att anta

detaljplanen. - Håkan K. samt Ingalill och Thomas K.

överklagade beslutet. De vidhöll därvid i huvudsak vad de

tidigare anfört. - Regeringen (Miljö- och

naturresursdepartementet, 1993-06-24): Regeringen finner

att den ändring av förhållandena som detaljplanen innebär

för klagandena jämfört med gällande detaljplan inte kan

anses medföra sådana olägenheter för dem att planen inte

kan godtas. Inte heller i övrigt föreligger skäl att ändra

länsstyrelsens beslut. Regeringen avslår därför

överklagandet. - Thomas och Ingalill K. samt Håkan K.

ansökte om rättsprövning av regeringens beslut. De anförde

bl.a. följande. Situationsplanen beträffande bygglovet för

ombyggnad av skolan överensstämde inte med detaljplanen.

Sökandena hade fått i gång en dialog med kommunen först

sedan de stoppat bygget på grund av att detta stred mot

detaljplanen. Detaljplanen hade ändrats i flera omgångar i

ett försök att få planen att stämma överens med bygget och

inte tvärt om. Kommunen hade lämnat ett skambud beträffande

inlösen, sedan sökandena vägrat kommunens värderingsman

tillträde till fastigheterna. Länsstyrelsen hade den

21 september 1992 upphävt byggnadsnämndens beslut efter

enkelt planförfarande att anta en detaljplan för bl.a.

tomter i kvarteret Tallen. Länsstyrelsen hade därvid anfört

att den oro och ovisshet om vad som skulle hända med

klagandenas tomter, som de givit uttryck för, varit

befogad. I beslutet den 7 april 1993, i vilket

länsstyrelsen fastställt kommunens beslut att anta

detaljplan för området hade länsstyrelsen

sammanfattningsvis funnit att den antagna planen inte kunde

förväntas medföra några betydande olägenheter för

klagandena. Före, mellan och efter dessa beslut hade

ingenting ändrats för att tillgodose sökandenas krav vad

gällde närheten till skolgården från husväggen på Tallen

11Denna var fortfarande 3,7 meter. Byggnadsnämnden

hade den 28 januari 1993 beviljat bygglov trots att det

stred mot gällande detaljplan. Sökandena trodde fortfarande

att totallösningen för kvarteret innebar att deras

fastigheter kom att tvångsinlösas sedan man gjort dem i

praktiken osäljbara genom att försämra den närliggande

miljön. Det var anmärkningsvärt att samma tjänsteman på

länsstyrelsen suttit med i både plan- och byggärendet.

Sökandena ansåg att länsstyrelsen förväxlat Tallen 3 med

Tallen 7 vid sin bedömning. - Regeringsrätten (1994-06-01,Wahlgren, Brink, Dahlman, Berglöf, B. Sjöberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos bl.a. regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap. 2 eller 3 § regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Det åligger enligt 3 § andra stycket samma lag sökanden att i ansökningen ange på vilket sätt han anser att avgörandet strider mot någon rättsregel och vilka omständigheter han vill åberopa till stöd för detta. - Sökandena har i sin ansökan inte angett på vilket sätt de anser att regeringens avgörande i planärendet strider mot någon rättsregel. På grund härav och då det inte heller i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet att beslutet strider mot någon rättsregel skall deras ansökan avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1994-05-03, G. Mattsson)