RÅ 1996 not 192

Sökord Mervärdeskatt - avdrag för ingående skatt medgivet för skatt hänförlig till av bolag från annat mervärdeskatteregistrerat företag inköpt guld · Förvaltningsprocess - partshabilitet för aktiebolag i konkurs som avslutats

Not 192. Överklagande av Riksskatteverket (RSV) i mål ang. mervärdeskatt. - Genom slutligt beslut den 27 februari 1990 fastställde dåvarande länsskattemyndigheten mervärdeskatt och avgifter för numera Skandinavisk Metallförmedling AB (bolaget) tidigare Goodmark AB till följande belopp.

-----------------------------------------------------------

Redovisnings- Skatt Skatte- Försenings- Restavgift

period tillägg avgift

-----------------------------------------------------------

Maj-jun 1989 822 009 162 124 200 49 321

Jul-aug 1989 1 450 386 288 780 200 87 024

-----------------------------------------------------------

Genom slutligt beslut den 14 maj 1990 fastställde samma myndighet mervärdeskatt och avgifter för bolaget till följande belopp

-----------------------------------------------------------

Redovisnings- Skatt Skatte- Restavgift

period tillägg

-----------------------------------------------------------

Sept-okt 1989 1 711 534 341 666 102 693

-----------------------------------------------------------

Som skäl för besluten angavs bl.a. följande. Bolaget har sedan december 1988 uteslutande handlat med guld. All försäljning har härvid skett för nedsmältning till olika affinerier. Beträffande anskaffningen av guldet har detta skett på ett sätt under tiden december 1988 till början av maj 1989 och på ett annat sätt för tiden därefter. Från maj 1989 och för tiden därefter har en omfattande handel med skattepliktiga guldmynt, d.v.s mynt präglade efter 1967 ägt rum. Bolaget har som underlag för den ingående skatten ett s.k. ombudskontrakt. I detta kontrakt åtar man sig att som ombud för JP Invest Ädelmetalls (JP Invest) räkning inom viss tid sälja Krugerrande till ett visst pris som "inkluderar den av länsstyrelsen föreskrivna nu gällande momsbonusen". Ombudskontraktet har sedan kompletterats med en kvittens när avräkning skett. Den angivna "momsbonusen" har då döpts om till mervärdeskatt. JP Invest är Jan B:s (tidigare P.) enskilda firma. Vid polisförhör har Jan B. uppgivit att han som ombud för sina klienter anlitat bolaget för försäljning av guldet. Klienternas identitet har Jan B. vägrat att uppge. Eftersom han själv enbart förmedlat guldet anser Jan B. att han inte är mervärdeskatteskyldig för omsättning. Någon mervärdeskatt har därför inte deklarerats på denna omsättning. I 17 § sjätte stycket lagen om mervärdeskatt (ML) anges att om en skattskyldig köpare förvärvar en skattepliktig vara inom landet från någon som inte är skattskyldig för omsättningen av varan, skall som ingående skatt för den skattskyldige anses det belopp som skulle utgjort utgående skatt för säljaren, om denne hade varit skattskyldig för omsättningen. Av 18 § fjärde stycket ML framgår emellertid att avdrag för ingående skatt enligt 17 § sjätte stycket ML inte föreligger vid förvärv av en vara som helt eller till väsentlig del består av guld, silver eller platina om varans inköpspris understiger 175 procent av metall i värdet. De av bolaget gjorda förvärven som grundar sig på de s.k. ombudskontrakten får anses vara förvärv från icke skattskyldiga säljare. Med anledning av vad som stadgas i 18 § fjärde stycket ML föreligger därför inte avdragsrätt för ingående skatt på dessa förvärv. Den ingående skatten har därför i perioderna maj-juni, juli-augusti respektive september-oktober 1989 reducerats med 810 621 kr, 1 443 904 kr respektive 1 708 332 kr. - Genom att avdrag för ingående mervärdeskatt i perioderna maj-juni, juli- augusti respektive september-oktober 1989 gjorts med ett 810 621 kr, 1 443 904 kr respektive 1 708 332 kr för högt belopp får oriktig uppgift anses ha lämnats. Skattetillägg utgår därför med stöd av 64 a § ML med 20 procent av den lämnade oriktiga uppgiften. - Härutöver anfördes följande beslutsskäl. Samtliga mynt som omsätts levereras från JP Invest som är en enskild firma som innehas av bolagets VD och tillika styrelsesuppleant Jan B. Hans enda verksamhet i sin enskilda firma under denna tid är enligt egen uppgift att förmedla privatägt guld till Goodmark, d.v.s exakt samma guld som sedan säljs från Goodmark till affinerierna. Jan. B. har åtminstone vid vissa tillfällen själv levererat guldet till smältverket i Skellefteå för bolagets räkning. Som leverantör anser sig Jan B. inte vara skattskyldig för försäljning av guld eftersom han enbart förmedlar mynten. Avdragsrätten är ju också utesluten i JP Invest eftersom guldet är privatägt. Att trots gällande avdragsförbud ändå lyckas att få ut ingående skatt från statsverket för privat ägt guld som nu har skett förutsätter ju att ytterligare en part finns med i kedjan innan den slutliga försäljningen sker och att denna part då lyfter den aktuella mervärdeskatten med hänvisning till att man inte haft anledning att betvivla något annat än att det rört sig om ett direkt inköp från någon som driver yrkesmässig handel med guld. Att på detta sätt lyfta ingående skatt utan att motsvarande utgående skatt redovisas, är också det enda sätt att få dessa i annat fall ur ekonomisk synpunkt helt orealistiska affärer att totalt sett gå ihop. Det finns ju knappast någon privatperson som frivilligt avstår från en ersättning motsvarande mervärdeskatten, vilket blir följden om man säljer till någon som yrkesmässigt handlar med guld. Detta oavsett om man har andra reavinster att kvitta denna förlust med, vilket tidigare framhållits som ett argument från bolagets ombud. Man har också hävdat att något som kallas "momsbonus" skulle förklara hur säljarna fick kompensation för mervärdeskatten vid denna typ av försäljning. Som nu också framgår av erinran är detta ett helt okänt begrepp i mervärdeskattelagstiftningen. Jan B:s aktiva del i bolagets förehavanden som dess ende leverantör, VD och även styrelsesuppleant, rådgivare enligt förhörsuppgifter och säljare vid leveranser till Boliden tyder på ett helt annat engagemang och det är ju helt ofrånkomligt att han besitter vetskap om att mynten p.g.a. att de ägts av privatpersoner inte berättigar till något avdrag för ingående skatt. Därmed har ju också vetskapen funnits inom bolaget. - Hos länsrätten yrkade bolaget som det slutligt bestämt i sin talan att för ovannämnda redovisningsperioder erhålla avdrag för ingående mervärdeskatt med beloppen 810 621 kr, 1 443 904 kr och 1 708 332 kr. För det fall att avdragsyrkandet inte skulle bifallas yrkade bolaget att påförda skattetillägg och restavgifter skulle undanröjas. Vidare yrkade bolaget att den länsrätten tidigare beslutade betalningssäkringen av bolagets tillgångar skulle hävas. - Skattemyndigheten bestred bifall till överklagandena. - Länsrätten höll muntlig förhandling i målen den 19 maj 1992. Vid förhandlingen hördes Jan B. som vittne. Vidare hörde bolagets f.d. styrelseordförande Peter M. upplysningsvis. -