RÅ 2004 not 61

Sökord Rättsprövning, plan- och bygglagen - beslut att anta detaljplan - avsaknad av program och samråd (avslag) · Byggnadsmål, detaljplanefrågor, rättsprövning - avsaknad av program och samråd (avslag)

Not 61. Ansökan av J.T. m.fl. om rättsprövning av beslut om antagande av detaljplan. - Kommunfullmäktige i Strängnäs kommun beslutade den 17 juni 2002 att anta detaljplan för Seminariet 5 och Norrstacken 13 och 14 m.fl. fastigheter i Sjöviken. Syftet med planen var att skapa förutsättningar för att genomföra utbyggnad av ett bostadsområde i enlighet med resultatet av en arkitekttävling. Sedan beslutet hade överklagats av J.T. och ett stort antal andra personer avslog Länsstyrelsen i Södermanlands län överklagandena i beslut den 18 december 2002. Länsstyrelsen hade därvid bl.a. behandlat klagandenas invändning att kommunfullmäktiges beslut om detaljplan inte kunde vinna laga kraft förrän miljödomstolen lämnat erforderliga tillstånd till byggande i vatten. - J.T. m.fl. fullföljde sin talan hos regeringen och anförde därvid följande. Detaljplanehandläggningen uppfyllde inte plan- och bygglagens (1987:10), PBL, och kommunallagens (1991:900) bestämmelser. Genom den klandervärda hanteringen vid planarbetet hade den demokratiska processen satts ur spel och en enskild exploatörs intressen hade prioriterats framför allmänhetens och enskilda sakägares möjligheter att påverka planförslaget. Detta framgick med stor klarhet av den starka opinion mot planförslaget från närboende och övriga Strängnäsbor som med stor oro följt planhanteringen men vars synpunkter inte påverkat planförslaget. De välkomnade ett byggande på outnyttjad kvartersmark inom planområdet men ansåg att planförslaget borde omarbetas så att förståelse och respekt tillmättes PBL:s intentioner, att vett och sans fick råda vad avsåg utnyttjandegrad och att respekt för Strängnäs särart och Mälarens naturliga utsträckning visades. Parkeringsbehovet var inte löst och förvärrade en redan dålig trafiksituation på Kung Göstas väg och Visholmsvägen. Vid en noggrann granskning av planförslaget fann de att befintlig kantstensparkering på allmän platsmark, dvs. utmed Kung Göstas väg och Visholmsvägen, skulle komma att privatiseras för att uppfylla parkeringsnormen. Inom planområdets västra del, den som trafikmatades via Kung Göstas väg, redovisades endast sex parkeringsplatser på ett "torg". Bryggkonstruktionen rymde förutom bostäder även 36 båtplatser, som enligt uppgift skulle hyras ut till Strängnäsbor. Det var orealistiskt att tro att sex platser var tillräckligt för båtägare och den tillströmning av andra brygganvändare som planförfattaren beskrev. Strängnäs kommun utlyste en arkitekttävling, varvid kommunstyrelsen beslutade om segrare efter förslag från en bedömningsgrupp. Den av kommunen tillsatta bedömningsgruppen gavs en sådan sammansättning att dess kommande beslut hade en viss förankring i såväl plan- och byggnämnden som i kommunfullmäktige. I fullmäktige deltog fyra personer, som med mycket stort personligt intresse engagerat sig för det segrande förslagets genomförande, i beslutet. Delikatessjäv hade således förelegat beträffande dessa fyra ledamöter. Kommunen skrev därefter avtal med segraren, dvs. exploatören, om hur Sjöviken skulle utvecklas enligt exploatörens gestaltningsprogram. Exploatören fick också i uppdrag att utarbeta detaljplanen som gavs ut för yttrande i december 2001. Alltför många oklarheter, formella fel och motstridiga uppgifter förelåg i de planhandlingar, som skulle bedömas av sakägare, Strängnäsbor och förtroendevalda. Ingen avvägning hade gjorts mellan allmänna och enskilda intressen. Det var uppenbart att planarbetet skötts av konsulter med mycket starka bindningar till exploatören i stället för att det utförts av en opartisk och obunden planerarkompetens. Detaljplaneförslaget överensstämde inte med de förslag som förordades av majoriteten av dem som gett synpunkter under utställningen. Kommunen hade inte följt bestämmelserna angående samråd. Tävlingsbidragen bestod av idéskisser som visade hur de tävlande tänkt sig att bebyggelsen skulle utformas. Allmänheten bereddes tillfälle att "tycka till" om vad de ansåg verkade mest tilltalande. De presumtiva sakägarna hade inte fått någon särskild information och ordet detaljplan var inte ens nämnt. En enhällig bedömningsgrupp utsåg sedan det segrande förslaget. Utställningen pågick från den 12 januari till den 3 februari 2001. Bedömningsgruppen fattade sitt beslut om val av entreprenör redan den 31 januari, dvs. innan utställningen avslutats. Sakägares och övriga intressenters uppfattningar gällande de väsentliga frågorna om byggnationerna på Mälaren, förändring av Mälarens strandlinje, trafikmiljön och exploateringsgraden hade inte beaktats. Mindre och enligt deras uppfattning perifera förslag hade dock beaktats. Kommunfullmäktige fattade tidigt beslut om att tävlingsbidragen skulle innehålla ett mälarnära boende och inte ett boende på Mälaren. Genom denna tidiga manipulation hade samhällsbyggnadskontoret inte följt folkviljans beslut och intention. Tyvärr hade fullmäktige vid sitt beslut att anta planen inte uppmärksammat denna förändring. De blivande sakägarna hade svävat i fullständig okunnighet om planarbetet. Först när allmänheten genom en annons upplystes om att ett informationsmöte skulle hållas den 14 november 2001, fick de reda på att ett planförslag utarbetats. De som infann sig vid mötet ställdes inför fullbordat faktum när de fick del av ett färdigt förslag till detaljplan. Sakägare och andra intressenter hade inte haft någon som helst möjlighet att göra sina röster hörda när planen utarbetades, inte ens under samrådsmötet. Syftet med samrådet hade således på ett flagrant sätt nonchalerats under planens utarbetande. Den fördjupade översiktsplanen gav inte stöd för ett byggande i vatten. Bostadsbyggande i Mälaren är inte förenligt med Strängnäs särart och Mälarens naturliga sträckning. I utlåtandet efter utställningen står det att deras yttrande över utställningsförslaget kom in för sent. Det är fel. Deras synpunkter lämnades i brevlådefacket vid kommunhusets entré tidigt på morgonen sista inlämningsdagen. Planförfattarens bemötanden och förklaringar i utlåtandet efter utställningen behandlade endast ett mindre antal av deras synpunkter. Gestaltningsprogrammet kunde inte vara juridiskt bindande som planbestämmelse. Planen borde därför omarbetas för att PBL:s intentioner skulle följas. De föreslagna bryggorna och båtplatserna hade en negativ inverkan på den befintliga badplatsen ur hälso- och säkerhetssynpunkt. Båtplatserna och båtarnas angöring utgjorde, på grund av närheten till Visholmsbadet, en stor riskfaktor redan i dag. De föreslagna båtplatserna skulle placeras betydligt närmare badplatsen än befintliga bryggor. Miljökonsekvensbeskrivningen var en ren partsinlaga, där ingen intressent blivit informerad och endast en sakägare fått yttra sig. Gällande ordning att exploatören bekostar miljökonsekvensbeskrivningen genom konsultuppdrag, innebar att konsulten blev beroende av exploatören och att detta beroende skapade ett jävsförhållande vid utformningen av miljökonsekvensbeskrivningen. Detaljplanens exploateringsavtal stred mot lagen om offentlig upphandling. -