RH 2023:3

Sökord Brott mot luftfartslagen · Befälhavare

En befälhavares befogenhet enligt luftfartslagen att ingripa mot ordningsstörande agerande ombord på ett flygplan har ansetts gälla även då flygplanet har stått parkerat på marken inför ombordstigning och följande avgång och inte endast då flygplanet har varit under färd. Passagerare som inte hörsammat befälhavarens tillsägelser att sätta sig på sina platser har dömts för brott mot luftfartslagen.

Attunda tingsrätt

Åklagaren åtalade L.W. och S.R.L. för brott mot 13 kap. 4 § första stycket 10 luftfartslagen (2010:500) enligt följande gärningsbeskrivning:

S.R.L. och L.W. har tillsammans och i samförstånd inte följt vad befälhavaren bestämt om ordningen genom att vid tiden för flygplanets avgång vägrat sätta sig ned i de tilldelade sätena, stått och suttit kvar i flygplanets mittgång samt högläst förberedda texter och hållit upp en tygservett under en icke obetydlig tid. Det hände den 31 oktober 2021 på Arlanda flygplats, Sigtuna kommun.

L.W. och S.R.L. begick gärningen med uppsåt.

L.W. och S.R.L. vidgick delvis de faktiska omständigheter som åklagaren hade angett i gärningsbeskrivningen. De motsatte sig dock straffrättsligt ansvar på den grunden att flygningen inte var påbörjad. L.W. gjorde även invändning om nöd.

L.W., S.R.L. och flygkaptenen J.Y. hördes.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Malin Käll) anförde i dom den 30 augusti 2022 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Skuld

Aktuell reglering i luftfartslagen

Ett luftfartyg ska ha en befälhavare när det används vid luftfart, se 5 kap. 1 § luftfartslagen. Av 5 kap. 3 § samma lag framgår att befälhavaren har den högsta myndigheten ombord och att passagerarna ska rätta sig efter vad befälhavaren har bestämt om ordningen ombord. Befälhavare är normalt kaptenen (jfr 5 kap. 1 § luftfartsförordningen, 2010:770). Vidare framgår av 5 kap. 5 § samma lag att befälhavaren får vidta de åtgärder som behövs mot den som genom sitt uppträdande ombord utgör en omedelbar fara för flygsäkerheten eller luftfartsskyddet samt att medlemmar av besättningen ska lämna befälhavaren den hjälp han eller hon behöver med det. Av 13 kap. 4 § första stycket 10 luftfartslagen framgår att den passagerare som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte åtlyder vad befälhavaren bestämmer om ordningen ombord döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

De huvudsakliga frågorna i målet och vad de hörda har berättat av betydelse för dessa

Utredningen i målet visar entydigt följande. S.R.L. och L.W. har, tillsammans och i samförstånd, stått och suttit i flygplanets mittgång samt högläst förberedda texter. De har agerat efter en gemensam plan och har haft uppsåt i förhållande till inte bara det egna agerandet utan även i förhållande till den andres agerande. Det hände under en inte obetydlig tid på tid och plats som åklagaren har påstått. Flygplanet hade inte lämnat "gaten", dvs. flygplatsterminalens utgång som går direkt till flygplanet. Vittnet J.Y. var flygkapten och befälhavare ombord på flygplanet.

Den första frågan i målet är om förberedelserna för flygets avgång kommit så långt att gärningen kan vara straffbar enligt aktuell reglering i luftfartslagen. Om så är fallet bli frågan om S.R.L. och L.W. genom sitt agerande, med uppsåt, inte har följt vad befälhavaren har bestämt om ordningen ombord.

Frågan om förberedelserna för flygets avgång har kommit så långt att gärningen kan vara straffbar enligt aktuell reglering i luftfartslagen

Utredningen i målet består av de uppgifter som de hörda enligt ovan har lämnat och av filmer från händelsen som åklagaren har spelat upp. Inledningsvis kan det inte genom utredningen i målet anses ställt utom rimligt tvivel att dörrarna till flygplanet hade stängts. Genom samtliga hördas uppgifter och de filmer som har spelats upp har dock åklagaren bevisat att passagerarna, med något eventuellt undantag, hade satt sig ner i planet och att man var i färd med att stänga luckorna till bagagehyllorna. Genom J.Y:s otvetydiga uppgift därom, som vinner stöd av vad som i övrigt har kommit fram om de långt gångna förberedelserna, är det även ställt utom rimligt tvivel att han gett order om att dörrarna skulle stängas, men att så inte kom att ske på grund av aktionen. När det gäller huruvida lampan för att spänna fast säkerhetsbältena var tänd har J.Y. lämnat en otvetydig uppgift om att så var fallet. Den uppgiften vinner stöd av vad som i övrigt har kommit fram om de långt gånga förberedelserna, särskilt när det gäller att det av utredningen framgår att passagerarna med enbart något undantag hade satt sig ner. Av filmmaterialet framgår också att det vid passagerarplatserna lyste en lampa vid det område där aktuell lampa normalt är placerad. Ingen av de tilltalade har lämnat uppgift om att lampan inte var tänd, bara att de inte vet om den var det. Tingsrätten anser det därmed även ställt utom rimligt tvivel att lampan för att spänna fast säkerhetsbältena var tänd.

I straffstadgandet i 13 kap. 4 § första stycket 10 luftfartslagen anges att passagerarna ska åtlyda vad befälhavaren bestämmer om ordningen "ombord". Ordet "ombord" används utan någon ytterligare avgränsning till "under flygning". Tingsrätten återkommer nedan till begreppet "flygning" i annan lagstiftning. Det står klart att luftfartslagen som sådan innehåller reglering tillämplig i andra skeden än vad som kan sägas vara "under flygning". I luftfartslagen används också ordet "flygning" i viss specifik reglering t.ex. när det gäller befälhavarens ansvar enligt 5 kap. 4 § luftfartslagen att se till "flygningen" förbereds och genomförs i enlighet med gällande bestämmelser.

Tingsrätten har redan ovan nämnt regleringen i 5 kap. 1 § luftfartsförordningen (2010:770). Den bestämmelsen är en följd av att ett luftfartyg enligt 5 kap. 1 § luftfartslagen ska ha en befälhavare "när det används vid luftfart" och att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om befälhavare. Av bestämmelsen i förordningen framgår att om ingen befälhavare har utsetts ska den främste av förarna vara befälhavare. Av betydelse nu är att det också står att om det inte finns någon förare och "luftfartyget inte är under flygning", ska viss annan beskriven roll vara befälhavare. Det ska alltså finnas en befälhavare även om luftfartyget inte är under flygning. Ett luftfartyg används således "vid luftfart" även under annan tid än "under flygningen". Den reglering som nu gåtts igenom visar också på att det finns behov av en befälhavare och att han eller hon har ett mandat att agera, även när luftfartyget inte är under flygning.

I förarbetena till 2010 års luftfartslag anges vidare bland annat följande när det gäller 13 kap. 4 § första stycket 10 luftfartslagen och dess tillämplighet (se prop. 2009/2010:95 s. 375). "Punkten 10 är ny. Här föreskrivs straffansvar för passagerare som under en flygning inte åtlyder vad befälhavaren bestämmer om ordningen ombord. - - -.

Bestämmelsen tar primärt sikte på s.k. oregerliga passagerare som trots tillsägning inte avbryter ett olämpligt beteende såsom att släcka en cigarett när rökförbud råder eller att hålla sig lugn när hon eller han genom sitt beteende stör omgivningen eller sprider oro. Det kan också vara fråga om att en passagerare inte vidtar en föreskriven åtgärd som att sätta sig ned och spänna fast säkerhetsbältet eller att stänga av en elektronisk produkt i samband med start eller landning. Även sådana underlåtelser kan sprida allvarlig oro bland medpassagerare och personal." Nämnda förarbetsuttalande inleder alltså med att hänföra straffansvaret till passagerares agerande "under flygning", men tar också särskilt upp situationen när passagerare inte vidtar föreskrivna åtgärder i samband med start eller landning.

I tidigare praxis har en jämförelse gjorts med lagstiftningen angående luftfartssabotage (se Hovrätten för Västra Sveriges dom den 20 maj 2020 i mål nr B 5478-19). Luftfartssabotage regleras i 13 kap. 5 a § andra stycket brottsbalken. Där kriminaliseras dela att förstöra eller allvarligt skada ett luftfartyg "i trafik" (första stycket 1), eller att vidta en åtgärd som är ägnad att framkalla fara för säkerheten för ett luftfartygs säkerhet "under flygning" (första stycket 2). När det gäller begreppet "i trafik" avses flygplan under flygning eller flygplan avsett för trafik under den närmaste framtiden. Enligt Montrealkonventionen 1999 om vissa enhetliga regler för internationella flygtransporter anses luftfartyg vara "i trafik" från det att markpersonalen eller besättningen förbereder viss flygning fram till ett dygn efter landningen. När det gäller begreppet "under flygning" avser det inte endast den tid då ett luftfartyg befinner sig i luften, utan omfattar hela den tid under vilken en flygresa får anses pågå. Ett luftfartyg anses vara "under flygning" från det ögonblick dörrarna stängs till dess att de öppnas igen. (Se prop. 1971:92 s. 24, J. Zila, Lexinos lagkommentar, 13 kap. 5 a § brottsbalken, JUNO, senast genomgången den 24 augusti 2020, avsnitt 3.2.2 och 3.3.2 samt A. Bäcklund m.fl., Nordstedts lagkommentar, 13 kap. 5 a § brottsbalken, JUNO, version 20.)

Det går enligt tingsrätten inte att dra slutsatsen att det nu aktuella begreppet "ombord" på ett luftfartyg ska ges samma innebörd som begreppet "under flygning" i regleringen av brottet luftfartssabotage. Det nu aktuella begreppet ombord bör i stället ges en vidare betydelse. Det bör också lyftas att departementschefen i förarbetena till regleringen om luftfartssabotage förordade att man i stället för begreppet "under flygning" skulle använda begreppet "ombord", även om det enligt departementschefen var vidare än Haagkonventionens "in flight" som avsåg just tiden mellan det att dörrarna öppnades respektive stängdes (se prop. 1971:92 s. 24).

Därtill kan följande noteras. Det säkra agerandet när en ordningsstörning påbörjas måste vara att avbryta processen mot avfärd och låta dörrarna till flygplanet stå kvar öppna. Det synes inte ändamålsenligt att en ordningsstörning på flygplanet av aktuellt slag skulle vara straffbar för det fall besättningen ändå hade stängt dörrarna, men fri från straff för det fall besättningen agerar på det mest säkra sättet och låter dörrarna förbli öppna.

Vid en samlad bedömning av vad som redogjorts för i denna del anser tingsrätten att bestämmelsen måste anses vara tillämplig även vid en situation ombord ett flygplan som den i nu aktuellt mål.

Sammantagen bedömning

Tingsrätten finner det därmed vid en sammantagen bedömning bevisat att S.R.L. och L.W. har gjort sig skyldiga till den gärning som åklagaren har påstått i gärningsbeskrivningen. Gärningen är att rubricera som åklagaren har gjort. Åtalet mot S.R.L. och L.W. ska således bifallas.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde envar av L.W. och S.R.L. för brott mot 13 kap. 4 § luftfartslagen till 60 dagsböter.

Svea hovrätt

S.R.L. och L.W. överklagade tingsrättens dom och yrkade att de skulle frikännas. S.R.L. yrkade i andra hand att påföljden skulle lindras.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättsråden Thomas Kaevergaard, referent, och Carina Sjögren samt tf. hovrättsassessorn Emil von Schinkel) anförde i dom den 21 december 2022 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Vilket faktiskt händelseförlopp ska läggas till grund för bedömningen?

Det framgår av utredningen i målet att L.W. och S.R.L. hade köpt biljetter till en flygning med SAS från Stockholm-Arlanda till Luleå. Deras avsikt var inte att följa med flygningen. De skulle i stället innan flygningen påbörjats och flygplanet lämnat terminalen utföra en manifestation. Denna gick ut på att de skulle ge uttryck för sin uppfattning om bl.a. flygtransporters skadliga inverkan på miljön.

Efter att ha gått ombord och innan flygplanet börjat sin färd mot startbanan ställde sig L.W. och S.R.L. och började läsa upp sitt budskap. De filmade varandras framträdanden. Efter en kortare tid kom flygplanets befälhavare, flygkaptenen J.Y., fram till dem och uppmanade dem att avbryta det de höll på med och meddelade att det var förbjudet att filma ombord. L.W. och S.R.L. rättade sig inte efter denna tillsägelse utan fortsatte sin aktion. Det framgår inte av de åberopade filmsekvenserna att någon uppmanade L.W. och S.R.L. att sätta sig på sina platser. Däremot är det tydligt av filmsekvenserna att skyltarna med uppmaning till passagerarna att ta på sig säkerhetsbältet var tända. Det framgår också av J.Y:s uppgifter att planet var redo för avgång och att kabinpersonal strax före manifestationens början hade begärt tillstånd att få stänga flygplanets dörrar.

Genom J.Y:s uppgifter, som det inte finns skäl att ifrågasätta, är det vidare utrett han i vart fall genom högtalarutrop uppmanade L.W. och S.R.L. att avbryta sin aktivitet och att sätta sig ned på sina platser samt att de inte rättade sig efter någon av dessa tillsägelser.

Det är ställt utom rimligt tvivel att L.W. och S.R.L. inte rättat sig efter vad befälhavaren har bestämt om ordningen ombord. Med hänsyn till de upprepade uppmaningarna och till att skylten om att ta på säkerhetsbältet var tänd står det klart att de inte rimligen kan ha undgått att uppfatta tillsägelserna och vad som i övrigt meddelats om ordningen ombord. De har därmed uppsåtligen agerat i strid med vad befälhavaren hade bestämt.

En befälhavares myndighet enligt luftfartslagen i korthet

Enligt 5 kap. 3 § luftfartslagen är befälhavaren högsta myndighet ombord. Denna myndighet kan utövas av befälhavaren personligen exempelvis direkt till passagerare eller besättningsmedlem genom befallningar eller tillsägelser. Befälhavaren kan också meddela sina beslut eller andra åtgärder för upprätthållande av ordning och säkerhet ombord genom andra anvisningar, t.ex. genom att tillkännage dessa genom högtalarutrop eller genom att aktivera ljusskyltar som anger förbud mot rökning och skyldighet att spänna fast säkerhetsbälten.

Det framgår av 5 kap. 5 § fjärde stycket luftfartslagen att medlemmar av besättningen ska lämna befälhavaren den hjälp som han eller hon behöver. En annan besättningsmedlem än befälhavaren har alltså inte någon direkt på luftfartslagen grundad befogenhet att självständigt agera exempelvis mot ordningsstörande passagerare utan härleder ett eventuellt agerande från befälhavarens lagfästa myndighet och från att denne begärt besättningsmedlemmens hjälp. I många fall är situationen sådan, exempelvis när flygplanet befinner sig i luften, att det rent praktiskt är en medlem av kabinbesättningen som uppmärksammar en ordningsstörning och tillkännager detta för befälhavaren som har att besluta om eventuell åtgärd. Då kan åtgärden, med stöd av nu nämnda regel, tillkännages genom en annan besättningsmedlem än befälhavaren.

De närmare förutsättningarna under vilka befälhavaren kan utöva sin myndighet

Det har från de tilltalades sida gjorts gällande att en förutsättning för befälhavaren att utöva sin myndighet är att det har pågått en flygning med flygplanet i fråga. Varken lydelsen av 5 kap. 3 § eller 13 kap. 4 § luftfartslagen innefattar någon begränsning av befälhavarens myndighet till situationer som uppstår under flygning.

Redan i 5 kap. 1 § luftfartslagen (1957:297) slogs fast att befälhavaren var högsta myndighet ombord. En liknande bestämmelse fanns dessförinnan i 11 § kungörelsen den 20 april 1928 (nr 85) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av luftfartsförordningen (tillämpningsförordningen). Inte heller dessa äldre författningar knöt befälhavarens myndighet, eller utövandet av denna, till situationer då flygplanet var under flygning.

I prop. 1966 nr 159 behandlades förslag till ändringar i 1957 års luftfartslag med anledning av 1963 års konvention om brott och vissa andra handlingar begångna ombord på luftfartyg (Tokyokonventionen; se a. prop. s. 32 ff. och SÖ 1967:40). Konventionen är tillämplig bl.a. på handlingar som äventyrar, eller är ägnade att äventyra, luftfartygets säkerhet eller som äventyrar god ordning och lydnad ombord (se artikel 1.1 b). Om annat inte följer av kapitel III i konventionen är densamma tillämplig på brott eller annan handling under det att fartyget befinner sig under flygning (kursiverat här) eller på ytan av det fria havet eller annat område utanför statligt territorium (se artikel 1.2). I artikel 5.2, som återfinns i kapitel III i konventionen, anges att vid tillämpning av kapitlet ska ett luftfartyg anses vara under flygning från det ögonblick då alla ytter dörrar har stängts efter ombordgåendet till det ögonblick då någon av ytterdörrarna öppnats för avstigning. Om befälhavaren har skälig anledning att tro, att en person ombord på luftfartyget har begått eller är i färd att begå en sådan handling som avses i artikel 1.1, följer det av artikel 6.1 att befälhavaren får vidta skäliga åtgärder mot sådan person. Denna bestämmelse läst tillsammans med artiklarna 1.2 och 5.2 leder till slutsatsen att det som ansetts angeläget att reglera internationellt har varit möjligheten för ett flygplans befälhavare att ingripa mot situationer som inträffar ombord och när flygplanet är eller ska anses vara under flygning.

Någon motsvarande begränsning av befälhavarens myndighet har dock inte intagits vare sig i 1957 års luftfartslag eller i 2010 års luftfartslag. Inte heller förarbetena till dessa lagar talar för att någon begränsning av befälhavarens myndighet till situationer under flygning har varit avsedd. I författningskommentaren till 13 kap. 4 § första stycket 10 luftfartslagen sägs visserligen att bestämmelsen föreskriver straffansvar för passagerare som under flygning inte åtlyder vad befälhavaren bestämmer om ordningen ombord (se prop. 2009/10:95 s. 375). Uttalandet kan dock inte, särskilt mot lagtextens utformning, tas till intäkt för att befälhavaren endast kan utöva sin myndighet under flygning. För att en sådan begränsning inte har varit avsedd talar också bestämmelsen i 5 kap. 3 § andra stycket luftfartslagen. Enligt denna bestämmelse får nämligen befälhavaren bl.a. vägra att ta ombord passagerare. Det är med hänsyn till bestämmelsens placering tydligt att den är ett utflöde av befälhavarens myndighet ombord. Det är också uppenbart att en vägran att ta ombord passagerare är en åtgärd som endast kan utövas innan en flygning (oavsett om det begreppet definieras så som i Tokyokonventionen eller anses förutsätta att flygplanet befinner sig i luften) har inletts.

Det är alltså inte en förutsättning för utövandet av befälhavarens myndighet, och därmed inte heller för straffansvaret när en passagerare inte åtlyder vad befälhavaren har bestämt, att flygplanet har befunnit sig under flygning. Bestämmelserna i 5 kap. luftfartslagen förutsätter inte heller att den passagerare som befälhavaren agerar mot måste ha befunnit sig ombord på flygplanet. Däremot ska utövandet av befälhavarens myndighet avse förhållanden som rör ordningen och säkerheten ombord. I den mån det enligt andra straffbestämmelser i brottsbalken, luftfartslagen eller annan författning är en förutsättning för straffansvar att gärningen har begåtts medan flygplanet befunnit sig under flygning saknar betydelse för de bestämmelser som nu ska tillämpas.

Förutsättningarna för straffansvar är uppfyllda i detta fall

Det framgår av det ovan sagda att L.W. och S.R.L. när de befann sig ombord på flygplanet vägrade att åtlyda det som befälhavaren hade bestämt och förmedlade till de tilltalade. Som hovrätten redan konstaterat har L.W. och S.R.L. haft uppsåt till dessa förhållanden.

När det gäller frågan om L.W. och S.R.L. ska vara fria på grund av att de handlat i nöd instämmer hovrätten i tingsrättens bedömningar och slutsats. L.W. och S.R.L. ska alltså dömas för brott mot luftfartslagen. Tingsrättens dom i denna del ska därför inte ändras.

DOMSLUT

1 Hovrätten fastställer tingsrättens dom.