RH 2023:48

Sökord Preskription · Testamente · Legat

En värdedepå med tillhörande bankmedel och aktier har ansetts utgöra en sådan individuellt bestämd egendom som legatarier enligt förordnande i testamente har erhållit äganderätt till i samband med testators dödsfall. Legatariernas rätt enligt testamentet har därmed inte ansetts underkastad preskription.

Malmö tingsrätt

BAKGRUND

Makarna Å.S. och M.S. upprättade den 3 juni 2004 ett "inbördes testamente" vari förordnades bl.a. följande.

"Efter bådas vår död ska följande legat utgå - - - till följande institutioner

och med lika rätt för dem

1) Cancerfonden

2) Frälsningsarmén för dess verksamhet i Stockholm

3) Lutherhjälpen

den egendom vi har placerad i värdepappersdepå i Luxemburg."

M.S. avled den 8 juli 2006. Bouppteckning efter henne förrättades den 17 september 2006 och registrerades hos Skatteverket den 17 oktober 2006. Den 19 augusti 2008 förrättades tilläggsbouppteckning efter M.S. Denna var föranledd av att 2004 års testamente inte tidigare förebringats och av att de legala efterarvingarna och testamentariska efterarvingarna inte var kallade eller närvarande vid huvudbouppteckningens förrättning. I bouppteckningarna upptogs inte någon värdepappersdepå i Luxemburg. M.S. efterlämnade som legala efterarvingar brodern U.T. och avlidna systern D.N:s son, T.N.

Å.S. avled den 22 april 2008. Bouppteckning efter honom förrättades den 19 augusti 2008 och registrerades hos Skatteverket den 13 oktober 2008. Bouppgivare var T.N., legal arvinge och universell testamentstagare. I den sjätte att-satsen i bouppteckningen antecknades att värdepappersdepån i Luxemburg inte gått att få fram och att Frälsningsarmén, Cancerfonden och Stiftelsen Lutherhjälpen (i det följande Lutherhjälpen) därför inte antecknats som legatarier. Dessa erhöll heller aldrig någon information om testamentet, makarna S:s dödsfall eller de bouppteckningar som förrättats.

Sommaren 2018 besökte advokaten J.F. vid Lebenberg Advokatbyrå AB SEB i Luxemburg i ett annat ärende, varvid han upplystes av SEB om makarna S:s värdepappersdepå som hade varit orörd i ca tio år. Detta utmynnade i att SEB i Sverige, som enligt 2004 års testamente ska vara boutredningsman och testamentsexekutor, den 28 juni 2018 ansökte om att dödsbona efter makarna S. skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman, varvid Lebenberg Advokatbyrå AB föreslogs. I beslut den 10 augusti 2018 biföll Malmö tingsrätt ansökan.

Frälsningsarmén, Cancerfonden och Lutherhjälpen fick första gången kännedom om sin eventuella rätt till legatet genom brev daterat den 12 november 2018 från boutredningsmannen J.F. Den 8 februari 2019 förrättades tilläggsbouppteckningar i dödsbona efter makarna S med anledning av att värdepappersdepån i Luxemburg påträffats. Tilläggsbouppteckningarna registrerades den 4 mars 2019. Värdepappersdepån i Luxemburg upptogs därvid till ett värde om ca 11 300 000 kr.

Frälsningsarmén, Cancerfonden och Trossamfundet Svenska Kyrkan (i det följande Svenska kyrkan) väckte härefter talan mot M.G., T.N., T.P., A-C.R. och J.S. (i det följande svarandena) avseende bättre rätt till legatet.

Efter att svarandena gjort invändning mot Svenska kyrkans talerätt väckte Lutherhjälpen talan mot svarandena avseende samma rätt och begärde att målen skulle handläggas gemensamt.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Frälsningsarmén, Cancerfonden och Svenska kyrkan yrkade att tingsrätten skulle fastställa att de ägde bättre rätt än svarandena till alla bankmedel hos SEB i Luxemburg konto nr − − − och samtliga aktier hos SEB i Luxemburg depåkonto nr − − − (i det följande värdepappersdepån).

Lutherhjälpen yrkade att tingsrätten skulle fastställa att stiftelsen, tillsammans med Frälsningsarmén och Cancerfonden, ägde bättre rätt än svarandena till alla bankmedel och aktier i värdepappersdepån.

Svarandena bestred Frälsningsarméns, Cancerfondens, Svenska kyrkans och Lutherhjälpens yrkanden.

GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN

Frälsningsarmén, Cancerfonden, Svenska kyrkan och Lutherhjälpen (i det följande kärandena) anförde som grund och till utveckling av talan i huvudsak följande.

Rätten till legatet

Makarna S. har i inbördes testamente den 3 juni 2004 förordnat att legatarierna ska erhålla den egendom som de har placerat i värdepappersdepån i Luxemburg.

Legatarierna har vid makarna S:s frånfälle och genom testamentsförordnandet erhållit äganderätten till värdepappersdepån, som är ett individualiserat föremål. Depån har legat kvar hos SEB i Luxemburg i över tio år från dödsfallet. Äganderätten till en sak som finns hos tredje man kan inte vara föremål för preskription. Legatariernas rätt till värdepappersdepån är av detta skäl inte underkastad preskription enligt någon lag.

Reglerna i 16 kap. ärvdabalken om bl.a. preskription är i vart fall inte tillämpliga när det gäller legatarier, utan dessa gäller endast arvingar och universella testamentstagare. Om tingsrätten skulle finna att 16 kap. ärvdabalken ändå är tillämpligt följer av kapitlets 4 § att preskriptionstiden börjar löpa från dödsfallet eller, om testamentstagares rätt inträder först vid en senare tidpunkt, från denna. I bouppteckningen efter Å.S. antecknades inte legatarierna som legatarier i formell mening, eftersom de inte ansågs ha någon sådan rätt i och med att inget legat påträffats. Någon rätt för legatarierna har således inte inträtt förrän legatet påträffades och en tilläggsbouppteckning registrerades. Oaktat att legatarierna fick en formell äganderätt till värdepappersdepån vid testators död har de kunnat inträda i fullt åtnjutande av depån först efter att den påträffades år 2018, då de kunde utkvittera egendomen. På något annat sätt har de inte kunnat avbryta preskriptionen. En eventuell preskriptionstid ska därför anses ha börjat löpa tidigast under år 2018. Detta innebär att kärandenas rätt till legatet - även om tingsrätten skulle finna att rätt till legat är underkastad preskription - inte är preskriberad.

Svarandena anförde som grund för bestridandet och till utveckling av talan i huvudsak följande.

Rätten till legatet

Rätten till legatet har preskriberats. Det aktuella legatet är inte individualiserat, utan en andel i en depå i en bank. Legatet avser rätt till kärandenas respektive andel i en bankdepå, som består såväl av bankkonto som värdepapper som över tid förändras till innehåll och värde. Respektive legataries legat är inte separerade eller avskilda. Därmed är rätten till legatet inte att anse som ett fullgånget ägaranspråk. Legatet är därmed underkastat preskription.

För preskription av testamente och rätt till legat gäller vad som stadgas i 16 kap. 4 § ärvdabalken. Däri anges en yttersta preskriptionstid på tio år. Den tioåriga preskriptionstiden började löpa vid testatorns frånfälle. Å.S. avled den 22 april 2008. Kärandena har inte tillträtt kvarlåtenskapen eller vidtagit någon preskriptionsavbrytande åtgärd enligt 16 kap. 6 § ärvdabalken inom tio år från dödsfallet. Kärandena gjorde sin rätt gällande först den 19 november 2018. Rätten till legatet är därmed preskriberad.

Om tingsrätten skulle finna att preskriptionslagen (1981:130) i stället ska tillämpas är legatariernas rätt ändå preskriberad eftersom mer än tio år förflutit från uppkomsten av kravet, dvs. dödsfallet, till dess kravet gjorts gällande.

Det saknas stöd såväl i lag som i praxis för att utgångspunkten för beräkningen av preskriptionstiden skulle vara den tidpunkt då legatet påträffas och härefter antecknas i en efterföljande bouppteckning.

Tingsrätten (chefsrådmannen Dag Cohen, rådmannen Sofia Tauson och hovrättsfiskalen Ewelina Wettergren) anförde i dom den 31 maj 2022 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Det aktuella legatet är inpreskriptibelt

Den första fråga som tingsrätten har att ta ställning till är om rätten till legatet - värdepappersdepån - är underkastad preskription. Först om tingsrätten kommer fram till att så är fallet ska rätten pröva när preskriptionstiden började löpa och om rätten till legatet är preskriberad.

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 11 kap. 10 § ärvdabalken förstås med legat en särskild i testamente given förmån, såsom viss sak ("saklegat") eller visst penningbelopp ("penninglegat") eller nyttjanderätt till egendom eller rätt att därav njuta ränta eller avkomst (se bl.a. Agell, Testamentsrätt, uppl. 3, 2003, s. 27). Den som tilldelats ett legat (legatarien) är inte dödsbodelägare. En legatarie kan alltså inte företräda dödsboet och har inte rätt till insyn i boets förvaltning. En legatarie har rätt att få ut sitt arv utan att behöva invänta arvskiftet (11 kap. 2 § ärvdabalken).

Bestämmelserna om preskription av rätt på grund av testamente finns i 16 kap. ärvdabalken. Enligt 16 kap. 4 § nyssnämnda balk ska arvinge eller testamentstagare som en yttersta preskriptionstid göra sin rätt gällande inom tio år från dödsfallet eller, om hans rätt inträder först vid senare tidpunkt, från denna. Paragrafen fick sin nuvarande lydelse i samband med införandet av ärvdabalken och utgör en samarbetning av motsvarande paragrafer i 1928 års arvslag och 1930 års lag om testamente. De tidigare regleringarna vilade på de grundtankar som fanns inom områden av den då gällande privaträtten, bland annat om en tioårig preskriptionstid för fordran, och som hade reglerats i lag (se SOU 1925:43 s. 122, jfr även SOU 1929:22 s. 369 f.). Det framgår att lagstiftaren inte avsett att göra några sakliga förändringar av bestämmelsen vid införandet av ärvdabalken (se prop. 1958:144 s. 128). Vad som anförts av Lagberedningen avseende den tidigare regleringen får därför betydelse vid tolkningen av den aktuella preskriptionsbestämmelsen.

Verkan av att arvinge eller testamentstagare inte inom stadgad preskriptionstid gjort sin rätt gällande är att denna går förlorad (se 16 kap. 7 § ärvdabalken).

Tingsrättens bedömning

Kärandenas talan grundar sig i första hand på påståendet att det aktuella legatet, värdepappersdepån, inte är underkastad preskription eftersom kärandena genom testamentsförordnandet erhållit äganderätten till detta.

Med äganderätt förstås anspråk på ensamrätt till en viss egendom. Det särskiljande för ägaranspråket är att det inte, såsom ett fordringsanspråk, är riktat mot en person och dennes egendom, utan att det är riktat mot var och en som gör gällande konkurrerande anspråk på det ifrågavarande objektet. Ägaranspråket kan avse en viss sak. Att den fullbordade och oinskränkta äganderätten till en sak som finns hos en tredje man inte är föremål för preskription är klart (se Lindskog, Preskription, 2021, Version 5, JUNO, s. 92 f.).

Uppfattningen om att äganderätten till ett individualiserat legat övergår till legatarien i och med testators dödsfall delas i rättslitteraturen av bl.a. Stefan Lindskog, Kent Källström och Viola Boström (Se Lindskog, Preskription, 2021, Version 5, JUNO, s. 142, Källström, Om testamentsförordnande, 2015, Juno s. 59 och Boström, Tolkning av testamente, Skrifter från Juridiska universitetet vid Umeå universitet, No 7/2003, s. 129). Enligt tingsrättens mening bör äganderätten till ett individualiserat legat, som ska utgå ur oskiftat bo, bedömas ha övergått till legatarien i och med testatorns dödsfall. Om det nu aktuella legatet anses vara ett individualiserat legat har således legatarierna erhållit äganderätten till värdedepån i samband med Å.S:s dödsfall och deras anspråk är under sådana förhållanden inpreskriptibelt.

Frågan om legatets rättsliga natur och dess betydelse för preskriptionsfrågan har diskuterats såväl inför ärvdabalkens införande som inom den juridiska litteraturen.

Före 1930 års lag om testamente var testamentstagarens rätt inte underkastad preskription. Avseende frågan om ett legats rättsliga natur och vilken betydelse denna dessförinnan hade haft för frågan om preskription uttalade Lagberedningen, vars förslag låg till grund för testamenteslagen, att preskription ändå kunde följa av reglerna för den allmänna tioåriga fordringspreskriptionen. Lagberedningen uttalade samtidigt att preskription inte kunde inträda när förordnandet utgjordes av viss individuellt bestämd egendom som fortfarande fanns i behåll; till sådan egendom hade nämligen testamentstagaren förvärvat äganderätt genom arvfallet. Var det emellertid fråga om ej individualiserad egendom, fanns utrymme för reglerna om den tioåriga fordringspreskriptionen (se SOU 1929:22 s. 369 f.).

Stefan Lindskogs uppfattning är att en rätt till legat torde, när den avser ett individualiserat föremål, i preskriptionshänseende vara att anse som ett fullgånget ägaranspråk, oaktat att föremålet kan tas i anspråk till förnöjande av den avlidnes borgenärer. Avser ett legat något icke individualiserat - t.ex. ett penningbelopp - torde det däremot vara underkastat preskription. Om legatet avser penningmedel som innestår på ett visst bankkonto bör det emellertid vara inpreskriptibelt; fordringsrätten mot banken är ju sett från boets synpunkt individualiserad och legatarien bör genom testamentsförordnandet anses ha erhållit "äganderätten" till bankfordringen. Om det i boet finns en bankfordring utan att denna anges vara föremål för förordnandet, så torde det dock normalt inte kunna sägas att legatarien har erhållit "äganderätten" - helt eller delvis - till bankfordringen, utan i sådant fall blir anspråket på legatet underkastat preskription. (Se Lindskog, Preskription, 2021, Version 5, JUNO, s. 142).

Nyssnämnda uppfattning delas även av rättsvetenskapsmän i äldre doktrin. Knut Rohde har ansett att i den mån legatet avser bestämd egendom - saklegat - har legatarien ett äganderättsanspråk som inte är underkastat preskription (se Rohde, Obligationsrätt, 1956, s. 665). Denna uppfattning synes också Berndt Hasselrot och Åke Malmström ge uttryck för (se Hasselrot, Några spörsmål ang. Preskription, Årsstämning, Avtals slutande, Avbetalningsköp, Konkurrensklausuler, Auktion samt Legoavtal eng. jordbruksinventarium, 1925, s. 5-18, och Malmström, Successionsrättsliga studier, 1938, s. 218-281).

Det nu aktuella legatet avser bankmedel och aktier som finns på ett visst bankkonto hos SEB i Luxemburg, den s.k. värdedepån. Sett i ljuset av vad som anförts i förarbeten och doktrin bedömer tingsrätten att värdedepån med tillhörande bankmedel och aktier utgör sådan individuellt bestämd egendom som legatarierna genom förordnandet i testamentet får anses ha erhållit äganderätten till i samband med testators dödsfall. Ett fullgånget ägaranspråk till en sak som förvaras hos tredje man kan som ovan angetts inte underkastas preskription. Tingsrättens slutsats blir således att legatariernas rätt enligt testamentet ska anses inpreskriptibelt. Legatarierna har i detta fall således bättre rätt till värdedepån med tillhörande bankmedel och aktier än svarandena.

Tingsrätten uttalade sig även i frågan om Lutherhjälpen eller Svenska kyrkan var rätt part i målet.

DOMSLUT

1 Tingsrätten fastställer att Cancerfonden, Frälsningsarmén och Stiftelsen Lutherhjälpen äger bättre rätt än M.G., T.N., T.P., A-C.R. och J.S. till alla bankmedel hos SEB i Luxemburg konto nr − − − och samtliga aktier hos SEB i Luxemburg depåkonto nr − − −.

2 Tingsrätten ogillar Trossamfundet Svenska Kyrkans talan.

3 − − −

Hovrätten över Skåne och Blekinge

M.G., T.N., T.P., A-C.R. och J.S. överklagade tingsrättens dom och yrkade bl.a. att hovrätten skulle ogilla Cancerfondens, Frälsningsarméns och Stiftelsen Lutherhjälpens (motparternas) talan om bättre rätt.

Motparterna motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättslagmannen Margita Åhsberg, hovrättsråden Lars Lindblad, referent, och Fredrik Landgren samt adjungerade rådet Cindy Costéus) anförde i dom den 13 februari 2023 följande.

DOMSKÄL

Den prövning som hovrätten har gjort av de rättsliga frågorna har lett till att hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömningar. Den överklagade domen ska därför fastställas utan några ändringar. − − −.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut utan några ändringar.