RH 2024:2
Sökord Straffmätning · Uppgifter av väsentlig betydelse för utredningen av annans brott · Billighetsskäl
Frågan om straffmätning vid mord när den tilltalade lämnat uppgifter av väsentlig betydelse för utredningen av annans brott.
Södertörns tingsrätt
D.A. åtalades för att ha dödat M.H. genom att skjuta denne i huvudet när de färdades i en bil.
Tingsrätten (ordförande chefsrådmannen Erica Hemtke) dömde D.A. för mord och anförde i dom den 29 september 2023 följande i frågan om påföljd.
DOMSKÄL
Vid en sammanvägd bedömning anser tingsrätten att det inte framkommit sådana tillräckliga vare sig försvårande eller förmildrande omständigheter kring gärningen som motiverar att utgångspunkten, 16 år, frångås vid straffvärdebedömningen.
Frågan är då om det finns förmildrande omständigheter som ska beaktas, vid sidan av straffvärdet, och hur det i så fall ska ske. I detta fall finns tre sådana s.k. billighetsskäl (förmildrande omständigheter som inte påverkar straffvärdet men däremot det straff som ska dömas ut, det s.k. straffmätningsvärdet) att ta hänsyn till. Det rör sig om att D.A. lämnat uppgifter av väsentlig betydelse i en annan mordutredning, den risk för repressalier som detta kan befaras medföra för D.A. och hans närstående samt det lidande som D.A. redan tillfogats på grund av att han varit belagd med restriktioner under en lång häktningstid.
Flertalet billighetsskäl regleras i 29 kap. 5 § brottsbalken. Ett par av dem har dock nu brutits ut för att i stället regleras särskilt i en ny paragraf, 29 kap. 5 a § brottsbalken. Där stadgas, såvitt nu är i fråga, att rätten vid straffmätningen, utöver brottets straffvärde, i skälig omfattning ska beakta om den tilltalade lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av någon annans brott, förutsatt att det inte rör sig om viss lindrigare brottslighet.
I detta fall följer av den redogörelse som åklagaren har lämnat om D.A:s medverkan och den andra utredningen att det finns förutsättningar för att tillämpa den aktuella regeln och att D.A. har lämnat uppgifter av avgörande betydelse för den andra utredningen som avser ett mycket allvarligt brott, nämligen mord. Åklagaren har yrkat att straffet för D.A. ska sättas ned med en tredjedel, från 18 år till 12 år. Åklagaren har sagt sig då också ha beaktat den risk för repressalier som D.A:s uppgiftslämnande kan innebära.
När strafflindring på grund av medverkan i utredningen av någon annans brott aktualiseras får såväl straffvärdet av den tilltalades egen brottslighet som allvaret av den andra personens brott betydelse vid bedömningen av straffreduktionens storlek. För att den nya bestämmelsen ska kunna få avsedd handlingsdirigerande effekt och bidra till att bryta den tystnadskultur som kan hindra utredningar och bidra till att allvarliga brott kan klaras upp, krävs att en avgörande utredningsmedverkan i ett fall som det aktuella resulterar i en förhållandevis kraftig straffreduktion.
I praxis finns flera fall med en strafflindring som något understiger 30 procent för brottslighet med lägre straffvärden än de brott som nu är aktuella. I regel har det rört sig om grova narkotika- eller vapenbrott. Tingsrätten saknar skäl att frångå åklagarens bedömning att straffnedsättningen bör vara högre i ett fall som detta och att straffet, med beaktande av såväl D.A:s medverkan i den andra utredningen som risken för repressalier på grund av denna medverkan, bör bestämmas till två tredjedelar av det straff som annars hade dömts ut. Av det sagda följer att tingsrätten inte delar försvararens uppfattning att straffet bör sättas ned med så mycket som hälften och inte heller målsägandebiträdets uppfattning att reduktionen bör begränsas till 22 procent. Utgångspunkten för tingsrättens reduktion är dock ett straffvärde på 16 år. Vidare bör, om än mer marginellt, beaktas också att D.A. varit häktad med restriktioner under lång tid.
Sammantaget finns det skäl för strafflindring enligt 29 kap. 5 och 5 a §§ brottsbalken med en tredjedel av det straff som annars hade dömts ut (16 år), med hänsyn till D.A:s utredningsmedverkan och den hotbild som hans uppgiftslämnande i den andra utredningen kan innebära för honom och hans familj. Härtill kommer att D.A. varit häktad med restriktioner i närmare ett år, vilket enligt praxis också ska beaktas enligt 29 kap. 5 § brottsbalken när straffet bestäms (se NJA 2015 s. 769). Det fängelsestraff som nu döms ut ska därför bestämmas till fängelse i tio år och sex månader.
DOMSLUT
Tingsrätten dömde D.A. för mord till fängelse i 10 år och 6 månader.
Svea hovrätt
Åklagaren överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle döma D.A. till fängelse i 12 år.
D.A. överklagade och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom och under alla förhållanden sätta ned fängelsestraffet.
Hovrätten (hovrättsråden Joakim Zetterstedt, Caroline Hedvall Klostermark, referent, och Maria Wagermark samt två nämndemän) fann i dom den 7 december 2023 att D.A. skulle dömas för mord och anförde följande i fråga om påföljden.
DOMSKÄL
Åklagaren har gjort gällande att den omständigheten att mordet, förutom att det varit hänsynslöst, även föregåtts av en viss planering är så försvårande att straffvärdet uppgår till fängelse i 18 år och inte till 16 år som tingsrätten kommit fram till. Hovrätten delar denna uppfattning. - - -
Fråga är i vilken mån D.A:s medverkan, genom att lämna uppgifter av avgörande betydelse i en utredning av någon annans brott, bör få betydelse vid bestämmande av påföljden (se 29 kap. 5 a § brottsbalken). Åklagaren har gjort gällande att straffet för D.A. ska sättas ned med en tredjedel av straffvärdet om 18 år till fängelse i 12 år.
I förevarande fall har enligt åklagaren D.A. på ett avgörande sätt medverkat i utredningen av ett mord som utan hans medverkan inte hade kunnat klaras upp. Det rör sig alltså om uppgifter av väsentlig betydelse för utredningen av någon annans brott. Utredningen avser synnerligen grov brottslighet. D.A. döms själv för brott med mycket högt straffvärde. Av utredningen framgår att D.A. och hans närstående riskerar att utsättas för allvarlig brottslighet med anledning av uppgiftslämnandet. Med beaktande av dessa omständigheter anser hovrätten att det i detta fall finns skäl för en större reducering än den som tingsrätten har gjort. Därtill bör även den långa häktestiden med restriktioner beaktas. Vid en samlad bedömning av de strafflindringsgrunder som är aktuella bör straffet enligt hovrätten sammantaget bestämmas till fängelse i 10 år och 6 månader. Hovrätten kommer därmed fram till samma straffmätningsvärde som tingsrätten. Tingsrättens domslut ska därför fastställas i ansvarsdelen.
DOMSLUT
1 Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.