RH 2024:4

Sökord Underlåtenhet att avslöja brott

I ett mål om ansvar för underlåtenhet att avslöja brott har invändning bl.a. gjorts om att brottet inte hade kunnat avslöjas utan fara för anmälaren eller någon annan med hänsyn till att gärningen har begåtts i en gängkontext. Fråga om vilka krav som kan ställas på åklagarens bevisning vid en sådan invändning.

Södertörns tingsrätt

Åklagaren åtalade L.N.M. för underlåtenhet att avslöja mord enligt 3 kap. 1 och 11 §§ samt 23 kap. 6 § första stycket brottsbalken enligt följande gärningsbeskrivning.

L.N.M. har den 28 januari 2023 på okänd plats i Stockholmsområdet fått information om att I.B. planerat och varit på väg för att döda en person i Skogås. Trots detta har L.N.M. underlåtit att avslöja brottet.

Brottet hade kunnat anmälas utan fara för L.N.M.

L.N.M. förnekade brott.

Tingsrätten (rådmännen Kian Moazzez Amraée och Helen Ziobro samt fyra nämndemän) anförde i dom den 16 november 2023 bl.a. följande.

DOMSKÄL

L.N.M. har haft kännedom om att mord skulle ske

- - - Sammanfattningsvis finner tingsrätten att det är visat att L.N.M. har haft kännedom om att I.B. skulle utföra ett morduppdrag i Skogås redan före mordet.

L.N.M. har haft möjlighet att avslöja brottet

Försvaret har invänt att L.N.M. inte hade kunnat avslöja något brott eftersom han inte haft tillräckligt konkretiserad information om brottet och att ett avslöjande därför inte hade kunnat förhindra mordet.

Straffansvar för underlåtenhet att avslöja brott förutsätter inte att det är visat att ett avslöjande i det enskilda fallet skulle ha lett till att brottet eller en del av brottet hade förhindrats (jfr NJA 2017 s. 515). Straffansvar är emellertid uteslutet om det står klart att ett avslöjande skulle ha varit helt meningslöst. Vad som krävs är att det varit möjligt att avslöjandet kunnat få någon effekt (se NJA 2017 s. 515 p. 25).

Det som tingsrätten har funnit utrett är att L.N.M. har känt till att ett mord skulle ske och att den tilltänkte gärningsmannen var I.B. Det är också klart att L.N.M. vid 16-tiden den aktuella morddagen fått information från I.B. om att han befann sig i en taxi på väg till Skogås för att där genomföra mordet. L.N.M. har därmed haft information om vilket brott som skulle begås, vem som skulle genomföra brottet, var det skulle ske samt att brottet var förestående. Tingsrätten finner att de uppgifter om brottet som L.N.M. bevisligen känt till är sådana att det i vart fall inte kan uteslutas att det har funnits en möjlighet att förhindra mordet, om han hade avslöjat det som han kände till.

Brottet har kunnat avslöjas utan fara för L.N.M. eller någon annan.

Ansvar för underlåtenhet att avslöja brott förutsätter vidare att brottet hade kunnat avslöjas utan fara för den handlande eller någon annan. Det innebär att straffansvar är uteslutet om det finns risk för att den handlande eller någon annan kan utsättas för repressalier till följd av avslöjandet. Det innefattar också fall när den som avslöjar brottet riskerar att göra sig skyldig till brott, själv blir misstänkt eller dömd för delaktighet i brott. Ansvar är därför uteslutet om det av utredningen framgår att den som underlåtit att avslöja brottet själv kan ha varit inblandad på ett sådant sätt att straffansvar kan aktualiseras. Det kan vara fråga om delaktighet i själva brottet, på ett förberedelsestadium eller i efterföljande brottslighet (se NJA 2017 s. 515). Bedömningen av om det har funnits någon fara för den som hade kunnat avslöja ett brott ska göras utifrån de omständigheter som förelåg vid brottet (se NJA 2022 s. 294 p. 16).

Försvaret har invänt att L.N.M. inte har kunnat avslöja brottet utan fara för sig själv eller någon annan. Detta eftersom L.N.M. vid ett avslöjande hade kunnat bli misstänkt för medhjälp till brott samt att han och hans anhöriga hade riskerat att utsättas för repressalier, med hänsyn till åklagarens påstående om att brottet skett inom ramen för en gängkonflikt.

L.N.M. har mottagit informationen när han befunnit sig på annan plats än I.B. och han hade möjlighet att i vart fall anonymt larma polisen. L.N.M. har även själv i det tidigare polisförhöret uppgett att han funderade på att ringa till polisen. L.N.M. har således haft möjlighet att avslöja brottet utan fara för sig själv, men underlåtit att göra det. Ingenting har framkommit av utredningen utvisande att det funnits risk att han själv kunde bli misstänkt för inblandning i brottet.

Sammanfattande bedömning avseende L.N.M.

Det är utrett att L.N.M. har varit användare av - - - och att han den 28 januari 2023 haft en chattkonversation med I.B. när denne var på väg till Skogås för att mörda målsäganden. Av chattarna framgår tydligt att L.N.M. var införstådd med vad I.B. var i färd att göra. L.N.M. hade, i vart fall anonymt, kunnat larma polisen om det förestående brottet utan fara för sin person, men har valt att inte göra det. L.N.M. har därigenom gjort sig skyldig till underlåtenhet att avslöja mord och ska dömas i enlighet med åtalet.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde L.N.M. för underlåtenhet att avslöja mord och bestämde påföljden till ungdomsvård.

Svea hovrätt

L.N.M. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättsråden Sven Johannisson och Therese Thorblad, referent, tf. hovrättsassessorn Fredrika Blom samt nämndemännen Robert Nuse och Ann-Christin Jyttner) anförde i dom den 28 februari 2024 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Skuld och rubricering

Underlåtenhet att avslöja mord (åtalspunkten 3)

Rättsliga utgångspunkter

När det gäller vissa allvarliga brott finns en allmän skyldighet för den som har kännedom om att brottet är förestående eller pågår att i tid anmäla eller annars avslöja brottet. För straffansvar krävs att gärningen har fortskridit så långt att den är straffbar och att brottet kan avslöjas eller förhindras utan fara för den handlande eller för någon annan. En sådan skyldighet gäller för brottet mord. (Se 3 kap. 11 § och 23 kap. 6 § brottsbalken.)

Den handlingsplikt som anges är alltså att anmäla eller annars avslöja. Skyldigheten gäller så länge det inte står klart att ett avslöjande skulle vara helt meningslöst. Vad som krävs är att det hade funnits möjlighet att avslöjandet hade kunnat få någon effekt. (Se NJA 2017 s. 515 p. 20 och 25.)

Av lagtexten framgår att brottet ska kunna anmälas eller annars avslöjas utan fara för den handlande eller någon annan. Det är fråga om en allmän bestämmelse om ansvarsfrihet som bl.a. omfattar situationer när den som avslöjar brottet riskerar att själv bli misstänkt eller dömd för delaktighet i det (se NJA 2017 s. 515 p. 26 och 27 och NJA 2018 s. 562 p. 14 och 15, men även NJA II 1948 s. 221). Bedömningen av om det har funnits någon fara för den som hade kunnat avslöja ett brott ska göras utifrån de omständigheter som förelåg vid brottet. När det vid en efterföljande domstolsprövning ska avgöras om det har funnits någon fara - i meningen risk för att personen själv blir misstänkt - ska bedömningen göras i ljuset av alla relevanta omständigheter kring det brott som skulle kunna avslöjas och vad som har skett i anslutning till detta. Av betydelse är de förhållanden som har klarlagts genom förundersökningen, de misstankar som i olika skeden har funnits mot personen (jfr NJA 2017 s. 515 p. 27) och beslut i åtalsfrågan. Dessa förhållanden återspeglar risken för misstanke om delaktighet i det brott som hade kunnat avslöjas eller något annat brott i anslutning till eller i samband därmed.

Hovrättens bedömning

På de skäl som tingsrätten angett anser hovrätten att det är styrkt att det är L.N.M. som varit användare av alias - - - och att det är han som skickat och tagit emot de åberopade meddelandena på applikationen Signal. Liksom tingsrätten finner hovrätten att det - framför allt genom innehållet i Signalchattarna mellan I.B. och L.N.M. såväl före som efter mordet - är visat att L.N.M. har haft kännedom om att I.B. skulle utföra ett mord i Skogås redan före mordet.

Hovrätten delar även tingsrättens bedömning att de uppgifter om brottet som L.N.M. känt till - inklusive vilket brott som skulle begås, var och av vem - är sådana att det i vart fall inte kan uteslutas att ett avslöjande av dem hade kunnat förhindra mordet.

En ytterligare förutsättning för straffansvar är emellertid att mordet hade kunnat avslöjas utan fara för L.N.M. eller någon annan.

Försvaret har invänt att L.N.M. inte hade kunnat avslöja brottet utan fara för sig själv eller någon annan, bl.a. eftersom han vid ett avslöjande hade kunnat bli misstänkt för medhjälp till brott. Liksom tingsrätten konstaterar dock hovrätten att det inte framkommit något i utredningen som utvisar att det funnits en risk att L.N.M. själv kunde bli misstänkt för inblandning i brottet. De uppgifter som L.N.M. lämnat vid förhör under förundersökningen, där han bl.a. uppgett sig vara helt oförstående till att han själv blivit gripen då han inte haft något med saken att göra, talar också mot att han själv skulle ha uppfattat att det fanns en sådan risk.

Försvaret har även invänt att det funnits en uppenbar risk för att L.N.M. och/eller hans anhöriga hade kunnat utsättas för repressalier, med hänsyn till åklagarnas påstående om att mordet varit en vedergällning som skett inom ramen för en gängkonflikt. Av utredningen framgår att L.N.M. är placerad utomlands sedan november 2023, och att denna placering gjorts i samråd mellan socialtjänst, polis och familj för att tillgodose hans behov av skydd, vilket uppstått i och med tingsrättsförhandlingen. Enligt uppgift från försvaret bottnar skyddsbehovet i en hotbild som uppstått på grund av att L.N.M. lämnat uppgifter om det i målet påstådda mordet. L.N.M. har för egen del inte lämnat några uppgifter i denna del, vare sig på ett allmänt plan eller om konkreta hot om repressalier mot honom eller någon annan.

En invändning om att ett avslöjande av ett brott inte kunnat ske utan fara kan behöva motbevisas av åklagaren. Frågan berördes i samband med att underlåtenhet att förhindra brott inom ramen för en sammanslutning kriminaliserades. I det lagstiftningsärendet (propositionen 2015/16:113 Bättre straffrättsliga verktyg mot organiserad brottslighet) utvidgades undantaget såvitt avser fall där avslöjandet inte kan ske utan fara till att omfatta också fara för andra personer än den handlande eller någon honom närstående. Regeringen noterade, avseende påpekandet från en remissinstans att det kan vara svårt att motbevisa ett påstående om en hotbild, att bevisläget kan jämföras med vad som gäller t.ex. vid en invändning om nödvärn (se a. prop. s. 58). Liksom när det gäller nödvärn bör ett blankt påstående om fara normalt kunna lämnas utan avseende. Först när det finns en mera konkretiserad invändning om fara bör gälla att åklagaren ska förebringa så mycket bevisning att invändningen framstår som obefogad (jfr NJA 1990 s. 210). I författningskommentaren anges att ansvarsfrihet bör kunna aktualiseras om det föreligger konkreta hot om allvarliga repressalier mot gärningsmannen eller någon annan. Ansvarsfrihet bör också i vissa fall kunna aktualiseras om ett avslöjande av brottet skulle göra klart att en person inom ett kriminellt nätverk eller en kriminell gruppering spridit uppgifter om nätverket eller grupperingen och att avslöjandet därför skulle innebära fara för honom eller henne. (Se a. prop. s. 97-98.)

Hovrätten konstaterar att det saknas vägledande praxis i frågan om vilka krav som kan ställas på åklagarens bevisning vid ett sådant påstående om fara som nu är aktuellt. Enligt hovrätten ligger det visserligen nära till hands att jämföra med vad som gäller när en invändning om ansvarsfrihet görs, på så sätt att ett blankt påstående om fara normalt bör kunna lämnas utan avseende och att det är först när det finns en mer konkretiserad invändning som det bör krävas att åklagaren ska förebringa så mycket bevisning att invändningen framstår som obefogad. Det bör emellertid samtidigt framhållas att den prövning som ska göras skiljer sig från den som ska ske när en invändning om någon av de allmänna ansvarsfrihetsgrunderna görs. Till skillnad från vid en invändning om t.ex. nödvärn, där rätten har att i efterhand bedöma vad som faktiskt har skett, tar prövningen av en invändning om att ett avslöjande inte kunnat ske utan fara sikte på att bedöma en risk för att något hade kunnat inträffa.

Det är enligt hovrättens mening också så att ett sådant påstående som nu är aktuellt - dvs. att fara föreligger med hänsyn till att gärningen har begåtts i en gängkontext - inte utan vidare kan betecknas som ett blankt påstående. Tvärtom kan det finnas fog för en uppfattning om att ett avslöjande av brott som begåtts i just en gängkontext i allmänhet kan innebära en påtaglig risk för repressalier i olika former (jfr betänkandet Organiserad brottslighet - förfälts- och underlåtenhetsansvar, kvalifikationsgrunder m.m., SOU 2014:63, s. 175). I det här fallet har det varit fråga om ett mord som av allt att döma har begåtts som en hämnd för andra våldsdåd, inom ramen för en pågående konflikt mellan olika kriminella nätverk med ett mycket påtagligt våldskapital. Om L.N.M. t.ex. hade ringt till polisen går det inte att utesluta att det hade kunnat komma fram att det varit han som tagit en sådan kontakt, även om han inte skulle ha avslöjat sitt namn. Tvärtom talar exempelvis innehållet i chattmeddelandena mellan honom och I.B. - som åberopats som bevisning till stöd för mordåtalet - för att ett avslöjande hade kunnat göra klart att det var just L.N.M. som hade kontaktat polisen. Hovrätten delar därför inte tingsrättens bedömning att L.N.M. utan fara för sin person haft möjlighet att i vart fall anonymt larma polisen. Till det nu sagda kommer dessutom alltså att L.N.M. på grund av en hotbild som uppstått efter tingsrättens huvudförhandling, efter bedömning av bl.a. polis, för närvarande är placerad utomlands. Enligt hovrätten är omständigheterna sammantaget sådana att invändningen att L.N.M. inte hade kunnat avslöja brottet utan fara för sig själv eller annan, trots att han själv inte lämnat några uppgifter om detta, inte är sådan att den kan lämnas utan avseende. Det har inte presenterats någon bevisning som medför att invändningen framstår som obefogad. L.N.M. ska därför frikännas. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

DOMSLUT

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på det sättet att hovrätten

a) frikände L.N.M. från ansvar för underlåtenhet att avslöja mord.