RH 2025:2
Sökord Nyupptäckt brottslighet · Undanröjande av tidigare utdömd påföljd · Reformatio in pejus · Undantag från förbudet mot reformatio in pejus
Sedan endast den tilltalade överklagat tingsrättens dom ansågs det föreligga särskilda skäl för att undanröja tidigare utdömd skyddstillsyn med samhällstjänst då den tilltalade skulle avtjäna ett långt fängelsestraff. Hovrätten bestämde en gemensam påföljd för den tidigare och den nyupptäckta brottsligheten som var strängare än den påföljd som tingsrätten beslutat om. Reglerna om reformatio in pejus utgjorde inte ett hinder för den strängare påföljden eftersom den tilltalades brottslighet i det aktuella målet ansågs utgöra en sådan allvarlig misskötsamhet av skyddstillsynen att det förelåg förutsättningar enligt 28 kap. 8 § brottsbalken att undanröja skyddstillsynen.
M.Ö. åtalades för grovt narkotikabrott och penningtvättsbrott.
Tingsrätten (ordförande rådmannen Lisbet Boberg) dömde M.Ö. för grovt narkotikabrott och penningtvättsbrott och anförde i dom den 9 oktober 2024 följande i fråga om påföljd.
M.Ö. finns antecknad under 20 avsnitt i belastningsregistret för i huvudsak tillgreppsbrott och trafikbrott samt ringa narkotikabrott. Det kan särskilt noteras att M.Ö. har dömts – – – den 25 mars 2024 för stöld till skyddstillsyn med samhällstjänst. Det penningtvättsbrott som M.Ö. nu döms för är således nyupptäckt i förhållande till ovan nämnda domar.
De brott som M.Ö. nu döms för har ett straffvärde som motsvarar tre års fängelse. Tingsrätten har härvid beaktat att straffet för penningtvättsbrottet ska straffmätas tillsammans med ovan nämnda domar enligt 34 kap 2 § brottsbalken. Med beaktande av det höga straffvärdet finns det inte någon möjlighet att välja något annat straff än fängelse. Straffet bestäms till fängelse i tre år.
Tingsrätten dömde M.Ö. för grovt narkotikabrott och penningtvättsbrott till fängelse i tre år.
Sedan M.Ö. överklagat tingsrättens dom med ett yrkande om att åtalet skulle ogillas, avgjorde hovrätten målet. Hovrätten gjorde ingen annan ändring i tingsrättens dom än att hovrätten tillämpade delvis andra lagrum än tingsrätten hade gjort. Tingsrättens dom om att M.Ö. skulle dömas för grovt narkotikabrott och penningtvättsbrott till fängelse i tre år stod alltså fast. Innan det aktuella grova narkotikabrottet begåtts, hade M.Ö. dömts vid Skaraborgs tingsrätt den 25 mars 2024 för stöld till skyddstillsyn med samhällstjänst i 100 timmar, med ett alternativstraff om fängelse i tre månader. Hovrätten berörde den domen i sina skäl. Hovrätten anförde att det inte fanns förutsättningar att undanröja skyddstillsynen eftersom domen inte hade fått laga kraft.
M.Ö. överklagade hovrättens dom och yrkade att Högsta domstolen skulle undanröja skyddstillsynen med samhällstjänst enligt Skaraborgs tingsrätts dom den 25 mars 2024, i andra hand att målet skulle återförvisas till hovrätten.
Högsta domstolen undanröjde hovrättens dom i påföljdsdelen och återförvisade målet i den delen till hovrätten för fortsatt behandling. Som skäl för beslutet anförde Högsta domstolen att eftersom hovrättens beslut om bristande förutsättningar att undanröja den tidigare påföljden hade baserats på en felaktig uppgift i belastningsregistret, borde hovrättens dom undanröjas i påföljdsdelen och målet återförvisas till hovrätten för en ny prövning i denna del.
Sedan målet återupptagits i hovrätten yrkade M.Ö. att hovrätten skulle undanröja skyddstillsynen i Skaraborgs tingsrätts dom den 25 mars 2024 och att det fängelsestraff om tre år som han ådömdes i förevarande mål, ska omfatta även brotten i den domen.
I det återupptagna målet förklarade sig åklagaren inte ha något ytterligare att anföra.
Hovrätten (hovrättsråden Roy Johansson, Sara Norman och Patrik Tilly) anförde följande i dom den 5 mars 2025.
Målet har avgjorts slutligt i frågorna om skuld och skadestånd genom hovrättens dom – – –. Vad som återstår för hovrätten är att bestämma en påföljd för brottsligheten som M.Ö. har gjort sig skyldig till. I detta ligger även att överväga om skyddstillsynen med samhällstjänst i Skaraborgs tingsrätts laga kraftvunna dom den 25 mars 2024 ska undanröjas och ersättas med en gemensam påföljd för brotten i förevarande mål och i nämnda tingsrättsdom.
Reglerna om när rätten får undanröja en tidigare utdömd påföljd och döma till en gemensam påföljd för den samlade brottsligheten finns i 34 kap. 4 § brottsbalken. Ett sådant beslut får meddelas endast om det finns särskilda skäl för det samt den tidigare domen har fått laga kraft och dom meddelas innan den tidigare påföljden helt har verkställts. När påföljden för den samlade brottsligheten bestäms ska rätten ta skälig hänsyn till vad den dömde har undergått till följd av den tidigare domen. Rätten får då döma till fängelse på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Om fängelse döms ut och en uppgift som avses i 28 kap. 2 a § brottsbalken (uppgift om alternativstraff till skyddstillsyn med samhällstjänst) har lämnats, ska detta beaktas när straffets längd bestäms.
I det aktuella fallet ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning att M.Ö:s grova narkotikabrott och penningtvättsbrott motiverar en påföljd om fängelse i tre år, varvid hovrätten vid straffmätningen, lika med tingsrätten, enligt 34 kap. 2 § brottsbalken beaktar att penningtvättsbrottet utgör nyupptäckt brottslighet.
Skyddstillsynen med samhällstjänst i Skaraborgs tingsrätts dom ska undanröjas. Förutsättningarna för ett undanröjande enligt 34 kap. 1 § andra stycket och 4 § brottsbalken är uppfyllda. Det finns särskilda skäl att undanröja påföljden, eftersom den inte kan verkställas på grund av att M.Ö. ska avtjäna ett långt fängelsestraff.
En gemensam påföljd ska följaktligen bestämmas för brotten i förevarande mål och i Skaraborgs tingsrätts dom. Annan påföljd än fängelse på en tid som motsvarar brottslighetens straffvärde kan inte bli aktuell. Skaraborgs tingsrätt lämnade i sin dom en uppgift enligt 28 kap. 2 a § brottsbalken om att alternativstraffet till skyddstillsynen skulle vara fängelse i tre månader. Skaraborgs tingsrätt beaktade vid straffmätningen att det var fråga om nyupptäckt brottslighet. Hovrätten har inhämtat ett yttrande från Frivården – – – om M.Ö:s verkställighet av skyddstillsynen. Frivården har anfört att samhällstjänsten aldrig kunde påbörjas då M.Ö. blev frihetsberövad och fortfarande hade åtta timmar kvar att göra på en tidigare beslutad samhällstjänst. Eftersom det inte finns något som visar att M.Ö. har undergått verkställighet av betydelse med anledning av påföljden i Skaraborgs tingsrätts dom, finns det inte skäl att nu utgå från en mildare påföljd än som motsvarar alternativstraffet fängelse i tre månader när en gemensam påföljd ska bestämmas.
Det anförda leder hovrätten till slutsatsen att M.Ö. ska dömas till fängelse i tre år och tre månader, som gemensam påföljd för brotten i de båda aktuella domarna. Det grova narkotikabrottet är i förhållande till brottsligheten i Skaraborgs tingsrätts dom att anse som ny brottslighet. Därtill har vid straffmätningen i den överklagade domen och i Skaraborgs tingsrätts dom beaktats att det även varit fråga om nyupptäckt brottslighet, penningtvättsbrott respektive stöld. Någon ytterligare asperation vid den gemensamma straffvärdebedömningen ska därför inte göras. I stället ska straffmätningsvärdet för brottsligheten i förevarande mål (fängelse i tre år) och straffmätningsvärdet för brottsligheten i Skaraborgs tingsrätts dom (fängelse i tre månader) läggas samman.
Reglerna om reformatio in pejus hindrar inte den angivna påföljdsbestämningen, se 51 kap. 25 § rättegångsbalken. Om endast den tilltalade har överklagat tingsrättens dom eller om åklagaren har överklagat domen till den tilltalades fördel får hovrätten visserligen enligt paragrafens första stycke inte döma till en påföljd som är att anse som svårare eller mer ingripande för den tilltalade än den som tingsrätten dömt till. Men det följer av punkten 2 i paragrafens tredje stycke att detta inte gäller om tingsrätten har bestämt påföljden till skyddstillsyn och den tilltalade har misskött skyddstillsynen på ett sådant sätt att det finns förutsättningar enligt 28 kap. 8 § brottsbalken att undanröja den. M.Ö. har under prövotiden efter skyddstillsynen enligt Skaraborgs tingsrätts dom, endast några månader efter domen, gjort sig skyldig till ny allvarlig brottslighet med ett mycket högt straffvärde. Det förhållandet gör det omöjligt för honom att verkställa skyddstillsynen. Hans brottslighet måste därför anses som en sådan allvarlig misskötsamhet av skyddstillsynen att det finns förutsättningar enligt 28 kap. 8 § brottsbalken att undanröja den. Vid det förhållandet hindrar inte reglerna om reformatio in pejus att påföljden för brottsligheten i Skaraborgs tingsrätts dom ändras till fängelse, alltså till en svårare och mer ingripande påföljd än skyddstillsyn med samhällstjänst, trots att endast M.Ö. är klagande i hovrätten.
Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med det anförda.
Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § andra stycket och 4 § brottsbalken, undanröjde den tidigare utdömda lagakraftvunna påföljden i Skaraborgs tingsrätts dom den 25 mars 2024 – – – och bestämde den gemensamma påföljden för den brottsligheten och brotten i Göteborgs tingsrätts dom den 9 oktober 2024 – – – till fängelse 3 år och 3 månader.
Hovrättsrådet Sara Norman var skiljaktig och anförde följande.
Jag ansluter mig till det majoriteten anfört om att den brottslighet som M.Ö. gjort sig skyldig till motiverar en påföljd om fängelse i tre år, vilket är den påföljd som tingsrätten dömt ut. Det finns även förutsättningar att med stöd av 34 kap. 1 § andra stycket och 4 § brottsbalken undanröja den lagakraftvunna domen från Skaraborgs tingsrätt, genom vilken M.Ö. dömdes till skyddstillsyn och samhällstjänst med ett alternativstraff om fängelse tre månader.
Eftersom det kommit fram att M.Ö. inte undergått verkställighet av påföljden i Skaraborgs tingsrätts dom av någon betydelse finns det inte skäl att utgå från en mildare påföljd än den som motsvarar alternativstraffet om fängelse i tre månader när en gemensam påföljd ska bestämmas. Jag ansluter mig även till majoritetens ståndpunkt att det till följd av att det grova narkotikabrottet utgör ny brottslighet i förhållande till brottsligheten i Skaraborgs tingsrätts dom inte borde bli fråga om att göra en gemensam straffvärdebedömning med tillämpning av asperationsprincipen utan att fängelsestraffen bör kumuleras. Detta skulle som majoriteten kommit fram till leda till ett fängelsestraff om tre år och tre månader.
Det är emellertid endast M.Ö. som klagat på tingsrättens dom. Enligt reglerna om reformatio in pejus, 51 kap. 25 § rättegångsbalken, är hovrätten förhindrad att vid ett överklagande från endast den tilltalade, eller i de fall åklagaren klagat till den tilltalades fördel, döma till en påföljd som är att anse som svårare eller mer ingripande för den tilltalade än den som tingsrätten dömt till. Undantag från denna princip finns bl.a. i bestämmelsens tredje stycke.
Ett undanröjande av påföljden i Skaraborgs tingsrätts dom och ett utdömande av ett gemensamt fängelsestraff för den nu aktuella brottsligheten och brottsligheten i Skaraborgs tingsrättens dom om tre år och tre månader skulle strida mot principen om reformatio in pejus. Enligt min mening är inte det undantag från denna princip som följer av 51 kap. 25 § tredje stycket 2 rättegångsbalken tillämpligt på den situation som nu uppstått. Detta med hänsyn till den försiktighet med vilken undantag från en grundläggande rättsprincip bör tillämpas samt till att den nya brottslighet som M.Ö. gjort sig skyldig till inte i sig kan ses som en sådan misskötsamhet som bör föranleda ett undanröjande av skyddstillsynen enligt 28 kap. 8 § brottsbalken.
Eftersom M.Ö. till följd av det längre fängelsestraff han nu döms till inte kommer att kunna verkställa påföljden som bestämts i Skaraborgs tingsrätts dom finns det, som anförts ovan, särskilda skäl att undanröja den påföljden och bestämma en gemensam påföljd för den samlade brottsligheten. Den gemensamma påföljden får med hänsyn till förbudet mot reformatio in pejus bestämmas till fängelse i tre år.