RH 2026:1

Sökord Ofredande · GPS-sändare · Uppsåt

En man åtalades för ofredande bestående i att han placerat en GPS-sändare på sin f.d. frus bil utan hennes vetskap. I målet var det ostridigt att han placerat sändaren på bilen och att han gjort det för att få information om var kvinnan befann sig. Tingsrätten dömde mannen för ofredande, vilket fastställdes av hovrätten. Hovrätten ansåg att det varit fråga om ett hänsynslöst beteende och att han hade kränkt kvinnans frid på ett kännbart sätt samt att han haft uppsåt till att kvinnan skulle uppfatta angreppet.

Åklagaren yrkade ansvar mot P.A. för ofredande (4 kap. 7 § brottsbalken) enligt följande gärningsbeskrivning.

P.A. har placerat en GPS-sändare på M.A:s personbil utan hennes vetskap. P.A. har härigenom kunnat följa var fordonet befunnit sig. Det hände mellan den 10 juli 2023 och den 24 juli 2023 i Ystad eller annan okänd plats i landet, Sverige. Gärningen kunde förväntas kränka M.A:s frid på ett kännbart sätt. P.A. begick gärningen med uppsåt.

M.A. begärde att P.A. skulle betala skadestånd till henne för kränkning med 20 000 kr jämte ränta.

P.A. vidgick att han placerat en GPS-sändare på M.A:s bil och att han därigenom kunnat följa var fordonet befunnit sig samt att det skedde mellan den 10–19 juli 2023 på den plats som åklagaren angett. Han förnekade emellertid brott och invände att M.A. saknat kännedom om GPS-sändaren och att hennes frid därför inte blivit kränkt på ett kännbart sätt. I andra hand gjorde han gällande att han inte hade uppsåt till att kränka hennes frid på ett kännbart sätt eftersom hans uppsåt inte täckte att M.A. skulle upptäcka GPS-sändaren.

Utredningen i målet bestod i huvudsak av förhör med P.A. och M.A. samt vittnet B.M. Viss skriftlig bevisning åberopades kring bl.a. GPS-sändaren och vad som framkommit vid mobilgranskning.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Niklas Ek) anförde i dom den 24 oktober 2025 bl.a. följande.

Inledningsvis har följande blivit utrett. P.A. och M.A. har tidigare varit gifta med varandra och de har flera barn tillsammans. Vid den i målet aktuella perioden hade P.A. placerat en GPS-sändare på M.A:s bil utan hennes vetskap. P.A. ville veta var M.A. befann sig och genom GPS-sändaren kunde han följa fordonets position.

P.A har förklarat att han var av uppfattningen att han och M.A. alltjämt hade en relation samt att han satte GPS-sändaren på bilen eftersom han ville veta om M.A. träffade någon annan. M.A. har å sin sida uppgett att hon och P.A. inte hade någon relation samt att P.A. var väldigt kontrollerande och ville veta allt om hennes förehavanden.

Oavsett anledningen till att P.A. placerade GPS-sändaren på bilen saknar hans uppgifter i den delen betydelse för bedömningen.

Det saknar även betydelse att M.A. uppgett att P.A. följde efter henne och plötsligt dök upp på olika platser eftersom han kunde se var hennes bil befann sig. P.A. är endast åtalad för att ha placerat GPS-sändaren på M.A:s bil och hans agerande som möjliggjorts genom att sändaren fanns på bilen omfattas inte av tingsrättens prövning.

Oavsett orsaken till att P.A. placerade GPS-sändaren på bilen och därigenom kunde följa var bilen – och i förlängningen M.A. – befunnit sig har hans agerande inneburit att M.A. varit övervakad under tiden som GPS-sändaren satt på bilen. P.A:s agerande har typiskt sett kunnat förväntas kränka M.A:s frid på ett kännbart sätt. M.A. har även bekräftat att hon upplevt P.A:s agerande på det sättet när hon fick kännedom om sändaren.

Parterna har varit överens om att M.A. fick kännedom om GPS-sändaren i samband med att deras ena dotter skickade meddelande till P.A. den 19 juli 2023 med en bild på kartongen som GPS-sändaren förvarats i. Meddelandet skulle egentligen ha skickats till M.A. M.A. och dottern pratade i stället med varandra och M.A. fick då kännedom om att P.A. kunde se i sin mobiltelefon var hennes fordon befann sig.

Parterna har också varit överens om att M.A. konfronterade P.A. M.A. har uppgett att hon pratade med P.A. några dagar efter att hon gjort en polisanmälan mot honom den 18 juli 2023 (angående annan brottslighet). P.A. har å sin sida varit av uppfattningen att de talades vid den 19 juli 2023. Parternas uppgifter är väl förenliga med att deras samtal om GPS-sändaren ägde rum den 19 juli 2023.

M.A. har inte kunnat ange när P.A. tog bort GPS-sändaren. P.A. har dock uppgett att han tog bort sändaren efter parternas samtal den 19 juli 2023.

Genom undersökningen av P.A:s mobiltelefon anser tingsrätten att det blivit utrett att han använt applikationen och/eller webbapplikationen SweTrack (som varit kopplad till GPS-sändaren och avsedd att användas för att följa sändarens positioner) den 11, 15, 16 och 19 juli 2023. P.A. har inte uppgett några andra datum. I brist på annan utredning godtar därför tingsrätten P.A:s påstående om att han tog bort GPS-sändaren efter samtalet med M.A. När det gäller tidpunkten då P.A. placerade GPS-sändaren på bilen har P.A. godtagit åklagarens påstående om att det kan ha varit den 10 juli 2023.

Det ovan anförda innebär alltså att M.A. varit övervakad i mer än en veckas tid och hon upptäckte det innan P.A. tog bort GPS-sändaren.

När det gäller P.A:s invändning om att han saknat uppsåt konstaterar tingsrätten först att P.A. haft uppsåt till att placera GPS-sändaren på bilen i syfte att kunna övervaka M.A. För att döma P.A. för ofredande krävs inte att han haft uppsåt till den rättsliga slutsatsen att agerandet kunde förväntas kränka M.A:s frid på ett kännbart sätt.

Eftersom P.A. fick dotterns meddelande skickat till sig måste han ha blivit fullt medveten om att M.A. hade fått kännedom om vad han hade gjort. Detta medförde dock inte att han tog bort GPS-sändaren utan det valde han i stället att göra först efter att M.A. hade pratat med honom. Omständigheten att M.A. hade upptäckt GPS-sändaren utgjorde alltså inte ett relevant skäl för P.A. att ta bort den. P.A:s påstående om att han inte hade uppsåt till att M.A. skulle uppfatta angreppet framstår därför som en efterhandskonstruktion.

Det ovan anförda leder till slutsatsen att P.A. begått den åtalade gärningen med uppsåt. Med angivande av brottsperioden mellan den 10–19 juli 2023 ska P.A. dömas för ofredande.

P.A:s handlande har inneburit en allvarlig kränkning av M.A:s personliga integritet. M.A. är därför berättigad till ersättning för kränkning. Det begärda beloppet framstår emellertid som alltför högt.

Utifrån gärningens beskaffenhet och den praxis som råder utgör i stället 8 000 kr skälig ersättning. På beloppet ska yrkad ränta utgå.

Påföljden bör bestämmas till 80 dagsböter. – – –

Tingsrätten dömde P.A. för ofredande enligt åklagarens gärningsbeskrivning. Påföljden bestämdes till 80 dagsböter. P.A förpliktades att betala skadestånd till M.A. med 8 000 kr samt ränta enligt 6 § räntelagen från den 24 juli 2023.

P.A. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och till följd av det även M.A:s skadeståndsyrkande.

Åklagaren och M.A. motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättsråden Karin Mårtensson, Bo-Göran Ohlsson och Fredrik Andersson, referent) anförde i dom den 30 januari 2026 följande.

I likhet med tingsrätten finner hovrätten att det i målet är utrett att P.A. placerade en GPS-sändare på M.A:s bil utan hennes vetskap samt att syftet med det var att han ville veta var M.A. befann sig och om hon träffade någon annan. Vidare är det utrett att GPS-sändaren har suttit på bilen i vart fall mellan den 10–19 juli 2023, att P.A. har kunnat följa var bilen befunnit sig under denna tid samt att P.A. tog bort sändaren efter det att M.A. fått vetskap om dess förekomst och bett honom avlägsna den, enligt P.A. den 19 juli 2023.

En första fråga är om P.A:s agerande har varit hänsynslöst. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2022 s. 667 ”Det obehagliga mejlet” (p. 11) uttalat att det krävs att agerandet på ett påtagligt sätt avviker från vad som är socialt godtagbart för att det ska bedömas som hänsynslöst. Enligt hovrätten är det ingen tvekan om att P.A:s agerande i detta fall avviker från vad som är socialt godtagbart och det ska därför bedömas som hänsynslöst.

För straffansvar krävs vidare att gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt. Det innebär att det är tillräckligt att gärningen typiskt sett är sådan att någons frid kränks. Bedömningen ska göras utifrån de faktiska förhållandena i det enskilda fallet och med hänsyn till den enskilde målsäganden (prop. 2016/17:222 s. 99). Mot bakgrund av vad som är upplyst om parternas separation och deras kontakter därefter är det uppenbart att P.A:s agerande varit ägnat att kränka M.A:s frid på ett kännbart sätt.

För straffansvar krävs vidare att agerandet har utgjort ett angrepp på den privata sfär som varje människa kan sägas ha rätt att hålla fredad. Brottet fullbordas när det sker ett intrång i denna. När det gäller ageranden som inte innefattar angrepp på den fysiska sfären krävs att den utsatte uppfattar angreppet. Angreppet behöver dock inte uppfattas när det företas utan det kan ske vid en senare tidpunkt (rättsfallet NJA 2017 s. 393 ”Rulltrappan” p. 15). För sådana fall krävs för straffansvar att gärningsmannens uppsåt täcker att den utsatte uppfattar angreppet (prop. 2016/17:222 s. 100). För att P.A. ska dömas för ofredande krävs alltså att M.A. uppfattat angreppet och att han hade uppsåt till detta förhållande.

M.A. har uppgett att hon under en tid noterat att P.A., till synes utan anledning, dykt upp på en rad olika platser där hon råkat befinna sig och där han vanligtvis inte brukade uppehålla sig. Det har exempelvis hänt att P.A. har passerat förbi i sin bil när hon varit på middag hemma hos vänner som bor på en annan ort eller att han har dykt upp vid en löpslinga när hon varit där. I vissa fall har han även konfronterat henne vid dessa tillfällen. Hon har uppgett att hans beteende intensifierades kort tid före det att hon fick kännedom om GPS-sändaren och att hon därför misstänkte att han placerat en sådan på hennes bil. Vidare har hennes dotter berättat för henne att det satt en GPS-sändare på hennes bil och att dottern, när hon tillsammans med P.A. satt i dennes bil, sett att P.A. ibland haft en karta på sin telefon som visade GPS:ens position. Dottern har även sett en förpackning till en GPS i P.A:s bil, fotograferat förpackningen och sedan skickat bilden till M.A. P.A. har alltså mer eller mindre öppet inför barnen, när de satt tillsammans i hans bil, kopplat upp sig mot GPS-sändaren och även förvarat förpackningen till sändaren på ett sådant sätt att åtminstone ett av barnen kunde se den. Det har även framkommit att P.A. inte omedelbart tog bort GPS-sändaren när han fick veta att M.A hade kännedom om den. Sammantaget kan detta inte tolkas på annat sätt än att P.A. ville att M.A. skulle förstå att hon var övervakad av honom, och detta alldeles oavsett det förhållandet att GPS-sändaren varit placerad på en förhållandevis undangömd plats. Han har alltså haft ett direkt uppsåt till att M.A. skulle uppfatta angreppet. P.A. har därmed, såsom tingsrätten funnit, gjort sig skyldig till ofredande.

Hovrätten gör ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om påföljd. Tingsrättens domslut i ansvarsfrågan ska därmed fastställas, dock med den justering som gjorts avseende brottstiden.

Med hänsyn till utgången i skuldfrågan, och då P.A. endast överklagat skadeståndstalan som en följd av ett ogillande av åtalet, saknas skäl att pröva skadeståndstalan.

Hovrätten, som anmärker att brottstiden rätteligen ska anges till den 10–19 juli 2023, fastställde tingsrättens domslut utan några ändringar.