ELSAKFS 2022:1

Dessa föreskrifter innehåller bestämmelser om hur en starkströmsanläggning ska vara utförd. Med utförande avses sådant elinstallationsarbete som framgår av 4 § elsäkerhetslagen.

Föreskrifterna omfattar sådana starkströmsanläggningar som avses i 3 § elsäkerhetslagen.

De definitioner och förkortningar som används i elsäkerhetslagen och elsäkerhetsförordningen ska ha samma betydelse i dessa föreskrifter.

I dessa föreskrifter avses med allmänt distributionsnät ett ledningsnät som omfattas av nätkoncession för område, avgränsas normalt av matande regionnät respektive mottagande förbrukningsanläggning, driftrum ett rum eller en annan plats för drift av elektriska anläggningar eller annan elektrisk utrustning som kan medföra risk för skada på grund av el, driftbyggnad avser en byggnad för drift och funktion av kontaktledningsanläggning för drift av järnväg, spårväg, tunnelbana eller elväg, exempelvis teknikbyggnad, hiss- och trapphus, vindskydd, skötselhall, våghus och rastkur,

1 Se Europaparlamentets och rådets direktiv 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (kodifiering). 2 Senast ändrad genom 2021:700.

Elsäkerhetsverket får medge undantag från dessa föreskrifter.

En starkströmsanläggning ska vara utförd enligt god elsäkerhetsteknisk praxis så att den ger betryggande säkerhet mot personskada och sakskada på grund av el. Med god elsäkerhetsteknisk praxis avses tillämpning av dessa föreskrifter samt av den praxis i övrigt som har etablerats på elsäkerhetsområdet genom kompletterande standarder eller andra bedömningsgrunder. Om svensk standard tillämpas som komplement till föreskrifterna anses anläggningen vara utförd enligt god elsäkerhetsteknisk praxis om inget annat visas. En anläggning får vara utförd på ett sätt som helt eller delvis avviker från svensk standard under förutsättning att motsvarande säkerhet uppnås. Om utförandet avviker från svensk standard ska de bedömningar som ligger till grund för utförandet dokumenteras.

Innan en ny, ändrad eller utvidgad starkströmsanläggning tas i bruk, ska den kontrolleras så att utförandet uppfyller god elsäkerhetsteknisk praxis. En anläggning anses som tagen i bruk när den är spänningssatt med sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för människor eller egendom. Detta gäller även om den har spänningssatts tillfälligt, exempelvis för provdrift.

En starkströmsanläggning ska vara utförd så att den ger betryggande säkerhet - under normala förhållanden, - vid ett (1) fel i anläggningen, och - vid rimligt förutsebar felbetjäning.

En starkströmsanläggning ska vara utförd så att människor och husdjur skyddas mot elchock som kan uppstå vid direkt beröring av spänningssatta delar eller av utsatta delar som blivit spänningssatta genom ett (1) fel.

En starkströmsanläggning ska vara utförd så att den inte medför risk för personskada eller sakskada på grund av höga temperaturer, ljusbågar eller mekaniska påkänningar orsakade av ström vid normal drift eller överström.

En starkströmsanläggning ska vara utförd så att den står emot normalt förekommande spänningar som kan förväntas uppträda i anläggningen och vid överledning mellan spänningssatta delar som tillhör strömkretsar med olika spänningar.

En starkströmsanläggnings utförande ska vara anpassat till den omgivande miljön samt den verksamhet som bedrivs i anslutning till anläggningen.

En starkströmsanläggning ska vara försedd med den märkning och dokumentation som behövs för att anläggningens olika delar entydigt ska kunna identifieras för drift och underhåll. Dokumentationen ska finnas på svenska och det språk som är lämpligt för de personer som ska ta del av dokumentationen.

Innehavaren ska ta fram anläggningsspecifika instruktioner och anvisningar till den som ska utföra arbete vid starkströmsanläggningen när anläggningens utförande och dess avsedda användning kräver det, för att ge betryggande säkerhet mot personskada och sakskada på grund av el. Instruktioner och anvisningar ska finnas på svenska och det språk som är lämpligt för de personer som ska utföra arbete vid anläggningen.

Bestämmelser om arbetsgivarens ansvar för att ta fram instruktioner för arbetet finns i 7 § Arbetsmiljöverkets föreskrifter 2001:1 om systematiskt arbetsmiljöarbete och allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna, eller författning som trätt i dess ställe.

En luft- eller kontaktledning ska vara utförd och framdragen så att dess konstruktion och läge i betryggande omfattning förebygger fara för personskada och sakskada på grund av el.

Allmänna råd Vid placering av en luft- eller kontaktledning bör hänsyn tas till avstånd från bland annat mark, vegetation, andra ledningar, trafikleder och byggnader.

Ett driftrum ska vara slutet eller inhägnat på betryggande sätt. Endast fackkunniga personer eller personer som har fått instruktioner om risken för skada på grund av el ska ha tillträde till ett driftrum.

Allmänna distributionsnät för lågspänning ska vara utförda som TN-system. Nätets PE-/PEN-ledare ska vara jordad i närheten av strömkällan. I allmänna distributionsnät som inte ingår i sammanhängande jordningssystem ska PE-/PENledaren även vara jordad på lämpliga platser i nätets utkanter.

Nätanslutna uttag för allmänbruk i lågspänningsanläggningar ska uppfylla kraven i Elsäkerhetsverkets föreskrifter (2019:1) om stickproppar och uttag för allmänbruk, eller författning som trätt i dess ställe. Uttagen ska antingen vara försedda med petskydd eller utföras eller placeras så att risken för barnolycksfall begränsas.

Utsatta delar av en högspänningsanläggning ska jordas. Detta gäller även för sådana främmande ledande delar som vid fel, genom induktion eller influens, kan bli spänningssatta och medföra fara för personskada eller sakskada. Utanför driftrum ska apparater och kablar antingen ha jordad mellandel eller genom sitt läge vara skyddade mot oavsiktlig beröring. Med jordad mellandel avses metallkapsling för apparater och skärm för kablar.

I driftrum får skydd mot direkt beröring av en högspänningsanläggning utformas med hjälp av hinder. Balkar, kedjor och rep utgör inte hinder.

Vid TN-system för lågspänning som är ansluten till en strömkälla från ett högspänningssystem får enpolig jordslutning i det anslutande högspänningssystemet orsaka en jordpotentialstegring om högst 100 V i lågspänningssystemets utsatta delar. Detta gäller enbart för TN-system som lämnar högspänningens påverkansområde. Denna bestämmelse ska inte tillämpas på högspänningsanläggningar för drift av järnväg.

I högspänningsanläggningar med jordslutningsströmmar överstigande 500 A ska jordslutningar frånkopplas inom 0,5 s. I starkströmsanläggningar för högspänning innehållande luftledning för högspänning med jordslutningsströmmar understigande 500 A ska jordslutningar frånkopplas inom 5 s.

I högspänningsanläggningar med jordslutningsströmmar understigande 500 A i vilken det ingår - en friledning i förstärkt utförande, - en friledning med belagda ledare, eller - en luftledning utförd med kabel utan metallmantel eller skärm, ska jordfelsskydden ha högsta möjliga känslighet vid detektering av jordfel. Reläfunktionen för frånkoppling ska vara säkerställd för resistansvärden upp till 5 kOhm.

I högspänningsanläggningar med jordslutningsströmmar understigande 500 A för högst 25 kV nominell spänning, i vilken det ingår luftledningar av något annat slag än vad som anges i 5 §, ska reläfunktionen för frånkoppling vara säkerställd för resistansvärden upp till 3 kOhm för jordfelsskydden. Inom områden som inte omfattas av detaljplan får en sådan anläggning innehålla ett fåtal spann friledning med belagda ledare.

I högspänningsanläggningar ska spänningssättningens värde vara sådant att betryggande säkerhet ges vid uppkommen jordslutning. Värdet ska anpassas till rådande förhållanden på platsen.

Allmänna råd De rådande förhållanden som bör beaktas är: - markresistivitet, - markens ytbeläggning, och - om människor förväntas befinna sig på platsen.

Inom område med detaljplan ska en friledning för högspänning vara utförd som brottsäker ledning. Vid högst 25 kV nominell spänning får friledningen vara utförd som ledning i förstärkt utförande.

Luftledningar som tillhör olika innehavare ska om möjligt vara placerade i skilda stolpar. Bestämmelser om samordning av kontroll och underhåll med mera när ledningar som tillhör olika innehavare är sambyggda finns i 13 § ELSÄK-FS 2022:3.

Ledarens minsta höjd över marken får inte understiga de värden som framgår av tabell 1. Spänningstillägg (S) ska beräknas med 7 mm vid en högspänningsanläggning med jordslutningsströmmar understigande 500 A och 5 mm vid högspänningsanläggning med jordslutningsströmmar överstigande 500 A för varje kV som konstruktionsspänningen överstiger 55 kV. Undantag från första stycket får göras enligt följande: Vid införing av en luftledning för lågspänning till en byggnad får höjden över marken minskas till lägst 3,5 m för friledningar och kablar. För en luftledning för högspänning får höjden över marken minskas vid införing till en byggnad, om ledningen är utförd med metallmantlad eller skärmad kabel.

En luftledning för lågspänning får vara framdragen över eller i närheten av en byggnad under förutsättning att den endast med särskilda hjälpmedel kan nås från fönster, balkonger eller tak.

En luftledning för högspänning får inte vara framdragen över en byggnad. Under förutsättning att betryggande säkerhet ändå kan uppnås gäller undantag för - metallmantlade eller skärmade kablar,

- friledningar inom driftrum och

- friledningar över mindre, inte elektrifierade byggnader. Vid bedömning av om betryggande säkerhet uppnås ska hänsyn tas till byggnadens storlek, avståndet till närmaste fasledare samt ledningens nominella spänning och utförande.

En luftledning för högspänning ska vara anordnad så, att det horisontella avståndet mellan ledarna och en byggnad eller någon byggnadsdel uppgår till minst de värden som anges i tabell 2. Undantag gäller för en luftledning utförd med metallmantlad eller skärmad kabel.

Bestämmelser om luftledningar inom område för sjötrafik finns i 12 § elsäkerhetsförordningen. I 6 § samma förordning finns även bestämmelser om anmälningsskyldighet till Sjöfartsverket för den som påbörjar eller avslutar arbete med starkströmsledningar inom område för sjötrafik.

En luftlednings minsta höjd över vägtrafik, järnvägstrafik och område för sjötrafik får inte understiga de värden som framgår av tabell 3.

Tabell 3. Minsta höjd över en trafikled i meter.

Om en luftledning korsar en elektrifierad järnväg ska den förläggas på den höjd som Elsäkerhetsverket beslutar efter samråd med järnvägens innehavare.

En starkströmsledning, svagströmsledning eller mekanisk ledning som korsar en kontaktledning för drift av järnväg, spårväg, tunnelbana eller elväg ska dras fram under trafikleden. När den korsande ledningen är en högspänningsledning får den dras fram över kontaktledningen om högspänningsledningens korsningsspann är utförda som brottsäker ledning. När den korsande ledningen är en svagströmsledning får den dras över en kontaktledning för drift av spårväg, tunnelbana eller elväg för högst 750 V nominell likspänning om svagströmsledningen vid korsningsstället är utförd med förstärkt isolering för 750 V och är upphängd i bärlina av isolermaterial. Ytterligare bestämmelser om svagströmsledningar inom områden för järnvägar, som upplåtits för allmän trafik, eller för spårvägar eller tunnelbanor, som står under Trafikverkets tillsyn, finns i 5 § kungörelse (1972:463) med vissa bestämmelser om elektriska svagströmsledningar.

En luftledning för högspänning, som inte är en metallmantlad eller skärmad kabel, ska vara framdragen på betryggande avstånd från platser där många människor samlas utomhus. En luftledning får vara framdragen över områden för fritidsaktiviteter som normalt inte har åskådarplatser under förutsättning att skador på ledningen har förebyggts och ledningen är utförd som brottsäker ledning eller, vid högst 25 kV nominell spänning, som ledning i förstärkt utförande.

Allmänna råd En spänningssatt ledares horisontella avstånd till platsen bör inte understiga 20 m.

En luftledning för högspänning, som inte är en metallmantlad eller skärmad kabel, ska vara framdragen på betryggande vertikalt och horisontellt avstånd från parkeringsplatser. Vid bedömning av det avstånd som är nödvändigt för att ge betryggande säkerhet vid parkeringsplatser ska hänsyn tas till vilken typ av fordon parkeringsplatsen är avsedd för och om det är tillåtet att parkera fordon som är avsedda för transport av explosiva eller brandfarliga varor.

Allmänna råd Vid bedömning av hur stort horisontellt avstånd som behövs för att ge betryggande säkerhet vid parkeringsplatser kan vägledning hämtas från tabell 2 i fråga om avstånd till byggnader och från tabell 4 i fråga om avstånd till fordon med last av brandfarliga eller explosiva varor.

En friledning ska vara framdragen på betryggande avstånd från upplag med brännbart material och områden med explosionsrisk. Allmänna råd De mått som anges i tabell 4 kan ge vägledning vid bedömning av vad som kan anses vara betryggande avstånd till ett område med explosionsrisk.

Tabell 4. Minsta horisontella avstånd i meter från spänningssatta ledare till ett område med explosionsrisk.

En luftledning ska vara framdragen på betryggande avstånd från skjutbanor. Vid bedömning av det avstånd som är nödvändigt för att ge betryggande säkerhet vid skjutbanor ska hänsyn tas till hur skjutbanan är utformad och hur den används. Avståndsbedömningen ska omfatta avståndet i sidled, det horisontella avståndet bakom skjutplatsen och bakom kulfånget samt hur väl synlig ledningen är från skjutplatsen.

Vid en väg- eller gångbro över en kontaktledning ska det finnas skyddsanordningar som avskärmar kontaktledningen, om avståndet mellan brobanan och kontaktledningen är mindre än 5 m.

En kontaktledning ska vara utförd så att skador på kablar, rörledningar och metallföremål orsakade av inverkan från läckströmmar förebyggs i rimlig omfattning.

En kontaktledning ska vara framdragen på betryggande avstånd från upplag med brännbart material eller områden med explosionsrisk.

Allmänna råd De mått som anges i 6 kap. 13 § tabell 4 kan ge vägledning vid bedömning av vad som kan anses vara betryggande avstånd till ett område med explosionsrisk.

En kontaktledning ska dras så att det horisontella avståndet mellan spänningssatt del och en byggnad eller någon byggnadsdel, i vilken ledningen inte ska införas, uppgår till minst 5 m när det är vindstilla. En kontaktledning som är friledning för högst 750 V nominell spänning får dock dras närmare byggnader under förutsättning att den endast med särskilda hjälpmedel kan nås från fönster, balkonger eller tak. Utan hinder av första stycket får det horisontella avståndet minskas - vid driftbyggnader till 3 m, - vid driftbyggnader med en basarea om högst 10 m² till 0,5 m från friledning under förutsättning att byggnaden har ett sidoavstånd om minst 4 m till kontaktledningen och ett horisontellt avstånd till närmaste stolpe om minst 4 m, - vid plattformstak till det avstånd som kan anses ge betryggande säkerhet under förutsättning att tillträde till plattformstaket är begränsat för obehöriga och med hänsyn tagen till fordonens strömavtagare och det arbete som kan behöva utföras på taket, eller - vid isolerad utliggare i kombination med skyddsskärm med en minsta bredd av 1 m monterad på ömse sidor i kontaktledningsstolpe som skydd om inga övriga spänningssatta delar än utliggare finns under förutsättning att byggnaden har ett sidoavstånd om minst 5,4 m till spårmitt.

En kontaktledning för drift av järnväg ska placeras så att den minsta höjden över rälsens överkant inte understiger 5 m. Under vägbroar, tunnlar och liknande får kontaktledningens minsta höjd sänkas till 4,8 m vid en högspänningsanläggning respektive 4,2 m vid en lågspänningsanläggning.

En kontaktledning för drift av järnväg ska dras så, att det horisontella avståndet mellan spänningssatt del och en vägkant uppgår till minst 4 m. Vid kontaktledning för drift av järnväg får det horisontella avståndet minskas under förutsättning att isolerad utliggare används i kombination med skyddsskärm med en minsta bredd av 1 m. Dessa ska monteras som skydd på ömse sidor av kontaktledningsstolpe. Undantaget gäller enbart om inga övriga spänningssatta delar än utliggare finns och under förutsättning att vägkanten har ett sidoavstånd om minst 4,4 m till spårmitt. Sidoavståndet ska mätas från spårmitt till närmaste vägkant. Med vägkant avses normal körbanekant. Vid asfalterad vägren, parkering eller bussficka ska asfaltskanten anses vara vägkant.

Vid plankorsning mellan en kontaktledning för drift av järnväg och en allmänt trafikerad väg ska det på båda sidor om järnvägen finnas portaler med underkanten förlagd minst 4,7 m över vägbanan. Kontaktledningen ska vara förlagd minst 0,5 m högre än portalens underkant vid lågspänning eller minst 0,8 m vid högspänning.

Ett spårområde för tunnelbana med strömskena ska vara slutet eller inhägnat på betryggande sätt. Endast fackkunniga personer eller personer som har fått instruktioner om risken för skada på grund av el får ha tillträde till spårområdet.

En kontaktledning för drift av elväg ska placeras så att den minsta höjden över vägbanan vid en allmän väg inte understiger 5 m.

En kontaktledning för drift av elväg ska vara helt avslutad minst 4 m före korsande kontaktledning i plankorsning med spårbunden trafik.

Bestämmelserna i 1 § och 3-9 §§ ska inte tillämpas på kontaktledningsanläggningar för drift av elväg med ledare i markförlagd strömskena. 3 § ska inte heller tillämpas på övriga typer av kontaktledningsanläggningar för drift av elväg.