Riktlinjer för hantering av risker avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-risker)

EBA/GL/2025/01 8.1.2025

Riktlinjer för hantering av risker avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-risker) 1. Efterlevnads- och rapporteringsskyldigheter

Riktlinjernas status

1. Detta dokument innehåller riktlinjer som har utfärdats i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 . Enligt artikel 16.3 i förordning (EU) nr 1093/2010 ska de behöriga myndigheterna och de finansiella instituten med alla tillgängliga medel söka följa dessa riktlinjer.

2. I riktlinjerna fastställs Europeiska bankmyndighetens (EBA) syn på lämplig tillsynspraxis inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn eller på hur unionslagstiftningen bör tillämpas inom ett särskilt område. De behöriga myndigheter, enligt definitionen i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1093/2010, som berörs av riktlinjerna bör följa dem genom att på lämpligt sätt införliva dem i sin praxis (till exempel genom att ändra sin rättsliga ram eller sina tillsynsförfaranden), även i de fall där riktlinjerna främst riktar sig till institut.

Rapporteringskrav

3. Enligt artikel 16.3 i förordning (EU) nr 1093/2010 måste de behöriga myndigheterna meddela EBA om de följer eller har för avsikt att följa dessa riktlinjer, alternativt ange skälen till att de inte gör det, senast den 03.06.2025. Om någon sådan anmälan inte inkommer inom denna tidsfrist kommer EBA att anse att de behöriga myndigheterna inte följer riktlinjerna. Anmälningarna ska lämnas in via det formulär som tillhandahålls på EBA:s webbplats med hänvisningen ”EBA/GL/2025/01”. Anmälningarna bör lämnas in av personer som på sina behöriga myndigheters vägnar har befogenhet att rapportera om hur riktlinjerna tillämpas. Alla förändringar i graden av efterlevnad måste också rapporteras till EBA.

4. Anmälningarna kommer att offentliggöras på EBA:s webbplats i enlighet med artikel 16.3.

2. Syfte, tillämpningsområde och definitioner

Syfte och tillämpningsområde

5. I dessa riktlinjer fastställs robusta styrformer som instituten behöver ha infört i enlighet med artiklarna 87a.1 och 74 i direktiv 2013/36/EU . Dessa styrformer omfattar (a) minimistandarder och referensmetoder för identifiering, mätning, hantering och övervakning av risker avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-risker), i enlighet med artikel 87a.5 a i det direktivet, (b) kvalitativa och kvantitativa kriterier för att bedöma hur ESG-risker påverkar institutens riskprofil och solvens på kort, medellång och lång sikt, i enlighet med artikel 87a.5 c i det direktivet, (c) innehållet i de planer som ledningsorganet ska utarbeta i enlighet med artikel 76.2 i det direktivet, vilka ska omfatta särskilda tidslinjer och kvantifierbara mål och milstolpar för att övervaka och hantera de finansiella risker som härrör från ESG-faktorer, inbegripet dem som uppstår till följd av processen med anpassning och omställningstrender mot relevanta regleringsmål på medlemsstats- och unionsnivå när det gäller ESG-faktorer, i synnerhet målet att uppnå klimatneutralitet senast 2050 som fastställs i förordning (EU) 2021/1119, samt, i relevanta fall för internationellt verksamma institut, tredjeländers rättsliga mål och regleringsmål i enlighet med artikel 87a.5 b i det direktivet.

6. I dessa riktlinjer beskrivs institutens processer för hantering av ESG-risker som en del av deras bredare ram för riskhantering. De ska tillämpas med avseende på de robusta strategier, riktlinjer, processer och system för identifiering, mätning, hantering och övervakning av ESGrisker på kort, medellång och lång sikt som institut som omfattas av direktiv 2013/36/EU ska inrätta som en del av sina robusta styrformer, inbegripet den ram för riskhantering som krävs enligt artikel 74.1 i direktiv 2013/36/EU. Riktlinjerna kompletterar och preciserar även EBA:s 3 4 riktlinjer för intern styrning och EBA:s riktlinjer om kreditgivning och övervakning i samband med hanteringen av ESG-risker.

7. Behöriga myndigheter och institut bör tillämpa dessa riktlinjer i enlighet med den tillämpningsnivå som fastställs i artikel 109 i direktiv 2013/36/EU.

Målgrupp

8. Dessa riktlinjer riktar sig till behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i i förordning (EU) nr 1093/2010 och till finansinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1093/2010 som också är institut i enlighet med artikel 4.1.3 i förordning (EU) nr 575/2013 .

Definitioner

9. Om inget annat anges har de termer som används och definieras i direktiv 2013/36/EU och i förordning (EU) nr 575/2013 samma innebörd i dessa riktlinjer.

3. Genomförande

Tillämpningsdatum

10. Dessa riktlinjer gäller för andra institut än små och icke-komplexa institut från och med den 11 januari 2026. Dessa riktlinjer gäller för små och icke-komplexa institut senast från och med den 11 januari 2027.

4. Referensmetoder för identifiering och mätning av ESG-risker

4.1 Väsentlighetsbedömning

11. Som en del av de referensmetoder för identifiering och mätning av ESG-risker som ska ingå i institutens strategier och interna förfaranden bör instituten se till att en väsentlighetsbedömning av ESG-risker utförs regelbundet. Denna bedömning bör göras minst en gång om året eller, för små och icke-komplexa institut, vartannat år. Alla institut, inklusive små och icke-komplexa institut, bör emellertid uppdatera sin bedömning oftare om deras affärsmiljö förändras väsentligt till följd av ESG-faktorer, till exempel betydande ändringar av den offentliga politiken eller förändringar av institutets affärsmodell, portföljer eller verksamheter.

12. Väsentlighetsbedömningen av ESG-risker bör utföras som en institutspecifik bedömning som ger institutet en bild av ESG-riskernas finansiella väsentlighet för dess affärsmodell och riskprofil, med stöd av en kartläggning av ESG-faktorer och överföringskanaler till traditionella finansiella riskkategorier. Väsentlighetsbedömningen av ESG-risker bör vara förenlig med andra väsentlighetsbedömningar som utförs av institutet, särskilt de som görs i syfte att redovisa väsentliga hållbarhetsrisker i enlighet med direktiv 2013/34/EU och kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2772 , i tillämpliga fall. Den bör även integreras i väsentlighetsbedömningen av den interna processen för kapitalutvärdering (IKU).

13. I sin väsentlighetsbedömning av ESG-risker bör instituten använda en riskbaserad metod som tar hänsyn till sannolikheten för att ESG-risker inträffar och de finansiella effekternas potentiella omfattning i ett kort och medellångt tidsperspektiv och ett långt tidsperspektiv på minst tio år.

14. För att göra en heltäckande bedömning av ESG-riskernas väsentlighet bör instituten säkerställa att väsentlighetsbedömningens omfattning i tillräcklig utsträckning återspeglar arten, storleken och komplexiteten hos deras verksamhet, portföljer, tjänster och produkter. Instituten bör ta hänsyn till ESG-riskernas inverkan på alla traditionella kategorier av finansiell risk som de är exponerade för, däribland kredit-, marknads- och likviditetsrisker, operativa risker (inklusive risk för rättstvister), anseenderisker, risker som rör affärsmodellen samt koncentrationsrisker. Vid fastställandet av väsentliga ESG-risker bör hänsyn tas både till deras inverkan på kategorierna av finansiell risk och beloppen och/eller andelarna av de exponeringar, intäkter och vinster som är exponerade för riskerna.

15. När det gäller väsentlighetsbedömningen av miljörisker bör instituten använda både kvalitativ och kvantitativ information. Instituten bör ta hänsyn till ett tillräckligt stort antal miljöfaktorer som åtminstone omfattar klimatrelaterade faktorer, förstörelse av ekosystem och förlust av biologisk mångfald. Instituten bör bedöma riskfaktorer för både omställningsrisker och fysiska risker, åtminstone med beaktande av följande: a) För omställningsrisker: i. De viktigaste ekonomiska sektorer som de finansierade tillgångarna stöder eller i vilka institutets motpart har sin huvudsakliga verksamhet. ii. Pågående och framtida väsentliga förändringar inom offentlig politik, teknik och marknadspreferenser (t.ex. nya miljöbestämmelser eller skatteincitament, utveckling av innovativa koldioxidsnåla tekniker, förändringar i efterfrågan från konsumenter eller investerare). iii. När det gäller klimatrelaterade risker:

1. Exponeringar mot sektorer som i hög grad bidrar till klimatförändringar enligt vad som anges i skäl 6 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/1818, dvs. de sektorer som anges i avsnitten A–H och avsnitt L i bilaga I till förordning (EG) nr 1893/2006 , med särskild hänsyn till exponeringar mot företag i sektorn för fossila bränslen.

2. Graden av anpassning eller bristande anpassning av portföljerna till de relevanta regleringsmålen i de jurisdiktioner där de är verksamma – för små och icke-komplexa institut och andra institut som inte definieras som stora institut åtminstone på grundval av en kvalitativ bedömning på hög nivå. b) För fysiska risker: i. De geografiska områden där motparternas viktigaste tillgångar (t.ex. produktionsanläggningar) och, särskilt när det gäller fastighetsexponeringar, deras fysiska säkerheter är belägna. ii. Sårbarheten för miljöfaror (t.ex. faror relaterade till temperatur, vind, vatten eller fast massa) i samband med olika klimatscenarier och omställningsvägar eller, för små och icke-komplexa institut och andra institut som inte definieras som stora institut, i samband med minst ett negativt scenario.

16. Instituten bör som en del av sin IKU motivera och dokumentera sina väsentlighetsbedömningar av ESG-risker, däribland vilka metoder och tröskelvärden som använts, vilka synpunkter och faktorer som beaktats och vilka huvudsakliga resultat och slutsatser som nåtts, inbegripet slutsatser om icke-väsentlighet.

17. Instituten bör ta fram och genomföra mätmetoder, riskhanteringssystem och processer för omställningsplanering, i enlighet med avsnitt 4.2, avsnitt 5 respektive avsnitt 6, som står i proportion till och bygger på resultaten av väsentlighetsbedömningen. I detta syfte bör instituten ha mer omfattande och avancerade system för ESG-risker som identifierats som väsentliga. De metoder för mätning av ESG-risker och de riskmått för övervakning av ESGrisker som instituten använder bör i sin tur stödja och ligga till grund för de regelbundna uppdateringarna av väsentlighetsbedömningen. Mindre institut med mindre komplex verksamhet kan använda mindre omfattande och avancerade system, vilka dock bör stå i proportion till resultaten av deras väsentlighetsbedömning av ESG-risker.

4.2 Identifiering och mätning av ESG-risker

4.2.1. Allmänna principer

18. Som en del av minimistandarderna för identifiering och mätning av ESG-risker bör institutens interna förfaranden omfatta hjälpmedel och metoder för att bedöma ESG-riskfaktorer och deras överföringskanaler i de olika kategorier av tillsynsrisk och finansiella riskmått som påverkar institutets exponeringar, även i ett framåtblickande perspektiv.

19. För att säkerställa en korrekt identifiering och hantering av ESG-risker bör instituten ta hänsyn till de potentiella effekterna av dessa risker på kort, medellång och lång sikt. Detaljnivån och noggrannheten hos de datauppgifter, kvantifieringsverktyg, metoder och indikatorer som används av instituten bör utgå från institutens väsentlighetsbedömning och deras storlek och komplexitet, och i regel vara högre på kort och medellång sikt. Långsiktiga tidshorisonter bör åtminstone övervägas ur ett kvalitativt perspektiv för att ge stöd till strategiska bedömningar och beslut.

20. När det gäller miljörisker bör de interna förfarandena och metoderna göra det möjligt för instituten att a. kvantifiera klimatrelaterade risker, till exempel genom att uppskatta hur sannolikt det är att finansiella effekter uppstår och hur allvarliga de kan bli till följd av klimatrelaterade faktorer, b. förstå vilka finansiella risker som kan uppstå till följd av andra typer av miljörisker, till exempel på grund av naturförstöring, inbegripet förlust av biologisk mångfald och förlust av ekosystemtjänster, eller bristande överensstämmelse mellan verksamheter och åtgärder som syftar till att skydda, återställa och/eller minska de negativa effekterna på naturen, c. fastställa nyckelriskindikatorer som åtminstone täcker korta och medellånga tidshorisonter och som omfattar de exponeringar och portföljer som fastställts i enlighet med resultaten av väsentlighetsbedömningen.

21. När det gäller risker avseende samhällsansvar och bolagsstyrning, där kvantitativ information inledningsvis saknas, bör institutens interna förfaranden bygga på metoder som börjar med en kvalitativ utvärdering av de potentiella effekterna av dessa risker på institutets verksamhet och dess finansiella risker, för att gradvis utvecklas mot mer avancerade kvalitativa och kvantitativa åtgärder. Instituten bör gradvis förbättra sina strategier i linje med framstegen när det gäller lagstiftning, forskning, tillgången till data och utvecklingen av nya metoder.

22. När det gäller samverkan mellan de olika kategorierna av risker avseende miljö, samhällsansvar respektive bolagsstyrning bör institutens interna förfaranden säkerställa att varje riskkategori först bedöms med beaktande av dess särskilda egenskaper, innan hänsyn tas till potentiella kopplingar och ömsesidiga beroenden vid mätningen av dessa risker. 4.2.2. Processer för databehandling

23. Institutens interna förfaranden bör säkerställa att säkra system för informationshantering genomförs för att identifiera, samla in, sammanställa och analysera de uppgifter som är nödvändiga för att stödja bedömningen, hanteringen och övervakningen av ESG-risker. Dessa system bör genomföras i hela institutet som en del av den övergripande dataförvaltningen och it-infrastrukturen. Instituten bör regelbundet se över sina förfaranden för att se till att de följer den allmänna utvecklingen (t.ex. en ökad tillgång till uppgifter på grund av lagstiftningsinitiativ) och marknadsutvecklingen, och införa system för att bedöma och förbättra datakvaliteten.

24. Institutens interna förfaranden bör säkerställa att de samlar in och använder den information som behövs för att bedöma, hantera och övervaka de befintliga och framtida ESG-risker som de kan exponeras för via sina motparter genom att sträva efter att samla in tillräckligt noggranna uppgifter på kund- och tillgångsnivå.

25. Instituten bör i sina interna förfaranden utgå från både internt och externt tillgängliga ESGuppgifter, däribland genom regelbunden översyn och användning av hållbarhetsinformation som offentliggörs av deras motparter, särskilt i enlighet med de europeiska standarder för hållbarhetsrapportering som utarbetats enligt direktiv 2013/34/EU eller den frivilliga rapporteringsstandard för onoterade små och medelstora företag som fastställs i meddelandet COM(2023) 535 om stödpaket för små och medelstora företag .

26. Instituten bör bedöma vilka andra datakällor som skulle kunna förbättra bedömningen, hanteringen och övervakningen av ESG-risker, till exempel information som inhämtas genom kontakter med kunder och motparter som en del av nya och befintliga affärsförbindelser eller uppgifter från tredjepart. Om instituten använder tredjepartstjänster för att få tillgång till ESG-uppgifter bör de säkerställa att de har tillräcklig inblick i de källor, uppgifter och metoder som dataleverantörerna använder, inbegripet deras möjliga begränsningar.

27. Om uppgifternas kvalitet eller tillgänglighet inledningsvis inte är tillräcklig för att tillgodose behoven av riskhantering bör instituten utvärdera dessa luckor och deras möjliga konsekvenser. Instituten bör vidta och dokumentera korrigerande åtgärder, däribland användningen av uppskattningar eller proxyvariabler, till exempel baserade på sektoriella och/eller regionala särdrag, och om möjligt göra justeringar för att ta hänsyn till motpartsspecifika faktorer. Instituten bör sträva efter att minska användningen av uppskattningar och proxyvariabler i takt med att tillgången till och kvaliteten på ESGuppgifterna förbättras.

28. För motparter i form av stora företag enligt definitionen i artikel 3.4 i direktiv 2013/34/EU bör instituten överväga att samla in eller inhämta följande datauppgifter, i tillämpliga fall: a. För miljörisker: i. Den geografiska placeringen av viktiga tillgångar (t.ex. produktionsanläggningar) och exponeringen för miljöfaror (t.ex. faror relaterade till temperatur, vind, vatten eller fast massa) på den detaljnivå som krävs för en lämplig fysisk riskanalys och heltäckande tillgång till försäkring. ii. Befintliga utsläpp och, om de finns tillgängliga, målvärden för utsläpp av växthusgaser i scope 1, 2 och 3 i absolut värde och, i förekommande fall, intensitetsvärde. iii. Beroendet av fossila bränslen, uttryckt antingen som ekonomiska produktionsfaktorer eller som intäktsbas. iv. Efterfrågan på och/eller förbrukningen av energi och vatten, uttryckt antingen som ekonomiska produktionsfaktorer eller som intäktsbas. v. Nivån av energieffektivitet för fastighetsexponeringar och motpartens skuldbetalningsförmåga. vi. Befintliga och förväntade ekonomiska effekter av miljörelaterade risker och möjligheter för motpartens finansiella ställning, ekonomiska resultat och kassaflöden. vii. Omställningsrelaterade strategiska planer, inbegripet en omställningsplan för begränsning av klimatförändringar som offentliggjorts i enlighet med artikel 19a eller artikel 29a i direktiv (EU) 2022/2464, om sådana finns tillgängliga. b. För risker avseende samhällsansvar och bolagsstyrning: i. Anpassning till OECD:s riktlinjer för multinationella företag, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter samt Internationella arbetsorganisationens deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet. ii. Negativ väsentlig inverkan på egna arbetstagare, arbetstagare i värdekedjan, berörda samhällen och konsumenter/slutanvändare, inbegripet information om insatser eller processer för att undvika och avhjälpa sådana effekter med tillbörlig aktsamhet.

29. För exponeringar mot andra typer av motparter än stora företag bör instituten a. fastställa vilka datauppgifter som krävs för identifiering, mätning och hantering av ESG-risker, med utgångspunkt i den förteckning som anges i punkt 28 till stöd för denna bedömning, b. vid behov använda expertutlåtanden, kvalitativa uppgifter, bedömningar på portföljnivå och proxyvariabler för att åtgärda uppgiftsluckor i enlighet med punkt 27. 4.2.3. Huvuddragen i referensmetoderna för identifiering och mätning av ESG-risker

30. Institutens interna förfaranden bör omfatta en kombination av riskbedömningsmetoder, däribland exponeringsbaserade, sektorsbaserade, portföljbaserade och scenariobaserade metoder, enligt vad som anges i punkterna 31–42. Kombinationen av metoder bör göra det möjligt för instituten att göra en heltäckande bedömning av ESG-riskerna över alla relevanta tidshorisonter. Instituten bör åtminstone använda exponeringsbaserade metoder för att få en kortsiktig bild av hur ESG-risker påverkar motparternas riskprofil och lönsamhet, använda sektorsbaserade, portföljbaserade och scenariobaserade metoder för att stödja planeringsprocessen på medellång sikt och fastställandet av risklimiter och riskaptit för att styra institutet mot dess strategiska mål, och använda scenariobaserade metoder för att bedöma institutets känslighet för ESG-risker över olika tidshorisonter, inklusive på lång sikt.

a. Exponeringsbaserade metoder

31. På exponeringsnivå bör instituten, i enlighet med bestämmelserna i punkterna 126 och 146 i EBA:s riktlinjer om kreditgivning och övervakning, ha interna förfaranden för att bedöma om motparternas verksamheter och centrala tillgångar är exponerade för ESG-faktorer, i synnerhet miljöfaktorer och effekterna av klimatförändringar, och om de riskbegränsande åtgärderna är lämpliga. I detta syfte bör instituten se till att ESG-faktorer, särskilt miljöfaktorer, återspeglas korrekt i deras interna förfaranden för riskklassificering, beaktas i den övergripande bedömningen av en låntagares fallissemangsrisk och, om det är motiverat av riskernas väsentlighet, införlivas i riskindikatorerna, de interna modellerna för kreditbedömning eller kreditvärdering samt i värderingen av säkerheter.

32. När det gäller bedömningen av miljörisker på exponeringsnivå bör institutens interna förfaranden omfatta en uppsättning riskfaktorer och riskkriterier som fångar upp både fysiska risker och omställningsrisker. För stora institut omfattar detta, i tillämpliga fall, åtminstone följande: a) Graden av sårbarhet för miljöfaror, med beaktande av den geografiska platsen för motparternas och garantigivarnas viktigaste tillgångar eller de fysiska säkerheter som ligger till grund för exponeringarna, med hänsyn till exponeringar både inom och utanför balansräkningen. b) Graden av sårbarhet för omställningsrisker, med beaktande av relevant teknisk utveckling, effekterna av tillämpliga eller kommande miljöbestämmelser som påverkar motpartens verksamhetssektor, de befintliga växthusgasutsläppen eller deras målvärden i absoluta tal och, i förekommande fall, motpartens intensitetsvärde, effekterna av nya marknadspreferenser samt graden av energieffektivitet när det gäller exponeringar mot bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter tillsammans med motparternas skuldbetalningsförmåga. c) Exponeringen av motpartens affärsmodell och/eller leveranskedja för kritiska störningar på grund av miljöfaktorer, till exempel förlust av biologisk mångfald, vattenstress eller föroreningar. d) Motpartens exponering för anseenderisker och risker för rättstvister, med beaktande av avslutade, pågående eller överhängande rättstvister som rör miljöfrågor. e) Exponeringens eller tillgångens (planerade) löptid eller duration. f) Riskbegränsande faktorer, till exempel privat eller offentlig försäkring, exempelvis baserade på tillämpliga nationella katastrofplaner eller liknande ramar, och motpartens förmåga att säkerställa motståndskraften mot omställningsrisker och fysiska risker, däribland genom framåtblickande omställningsplanering.

33. Om de uppgifter som behövs för att bedöma vissa kriterier ännu inte finns tillgängliga, till exempel för motparter som utgörs av mindre företag, bör instituten följa de steg som beskrivs i punkterna 26, 27 och 29.

34. När det gäller bedömningen av risker avseende samhällsansvar och bolagsstyrning på exponeringsnivå bör instituten genomföra förfaranden för tillbörlig aktsamhet i syfte att bedöma de finansiella konsekvenserna av, och sårbarheten i motparternas affärsmodell för, sociala faktorer och styrningsfaktorer, med beaktande av motparternas efterlevnad av sociala standarder och styrningsstandarder, däribland de som anges i punkt 28 b i, motpartens exponering för risker rörande rättstvister som styrs av sociala frågor eller styrningsfrågor samt tillämplig lagstiftning i den jurisdiktion där motparten är verksam.

b. Sektorsbaserade och portföljbaserade metoder och metoder för portföljanpassning

35. Institutens interna förfaranden bör omfatta sektorsbaserade och portföljbaserade metoder, särskilt färgdiagram som belyser ESG-risker i enskilda ekonomiska (under-)sektorer i ett diagram eller på ett graderingssystem enligt punkterna 127 och 149 i EBA:s riktlinjer om kreditgivning och övervakning. Instituten bör med hjälp av sina metoder kunna kartlägga sina portföljer efter förekomsten av ESG-riskfaktorer och identifiera eventuella koncentrationer mot en eller flera typer av ESG-risker.

36. När det gäller ESG-faktorer som inte är klimatrelaterade bör stora institut utarbeta a) metoder för att identifiera sektorer som är starkt beroende av, eller har betydande inverkan på, ekosystemtjänster, tillsammans med hjälpmedel för att mäta de ekonomiska konsekvenserna av naturförstöring och åtgärder som syftar till att skydda, återställa och/eller minska de negativa effekterna på naturen, b) tillvägagångssätt för att mäta de positiva eller negativa effekterna av sina portföljer på möjligheten att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling och för att utvärdera möjliga relaterade finansiella risker.

37. När det gäller klimatrelaterade risker bör institutens interna förfaranden omfatta minst en metod för portföljanpassning för att på sektorsnivå bedöma graden av anpassning av institutets portföljer till klimatrelaterade strategier och/eller referensscenarier. Instituten bör även överväga att bedöma anpassningen på motpartsnivå, till exempel genom att jämföra en viss motparts växthusgasintensitet med ett tillämpligt sektorsspecifikt riktmärke.

38. Vid tillämpning av punkt 37 bör instituten använda scenarier som är forskningsbaserade, relevanta för exponeringarnas ekonomiska sektorer och geografiska belägenhet och uppdaterade och utarbetade av nationella organisationer, EU-organisationer eller internationella organisationer, till exempel nationella miljöorgan, kommissionens gemensamma forskningscentrum, Internationella energibyrån, nätverket för miljöanpassning av det finansiella systemet och FN:s klimatpanel. De sektorsspecifika strategierna för utfasning av fossila bränslen bör vara förenliga med det tillämpliga politiska målet, till exempel EU:s mål att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 och att minska utsläppen med 55 procent senast 2030 jämfört med 1990 års nivå, eller nationella mål i tillämpliga fall.

39. Vid tillämpning av punkt 37 bör instituten fastställa den lämpliga omfattningen av bedömningarna av portföljanpassning och utvecklingsgraden hos de metoder som används på grundval av portföljernas egenskaper, resultaten av deras väsentlighetsbedömning samt deras storlek och komplexitet. Stora institut med värdepapper som handlas på en reglerad marknad inom unionen bör ta hänsyn till den förteckning över sektorer som ingår i mall 3 i bilaga I till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/2453 . Små och ickekomplexa institut och andra institut som inte definieras som stora institut får använda representativa urval av exponeringar i sina portföljer för att utföra bedömningar av portföljanpassningen.

40. Instituten bör motivera och dokumentera sina metodval, inbegripet valet av scenarier och referensår, urvalet av sektorer och, för små och icke-komplexa institut och andra institut som inte definieras som stora institut, fastställandet av ett representativt urval av exponeringar, samt alla betydande ändringar av metoderna över tid. Om de uppgifter som behövs för att mäta anpassningen saknas bör instituten följa de steg som anges i punkterna 26, 27 och 29.

41. Instituten bör ta hänsyn till de insikter som vunnits genom metoderna för klimatanpassning av portföljerna för att a. bedöma och övervaka klimatrelaterade omställningsrisker till följd av brister i motparternas och/eller portföljernas anpassning till unionens, medlemsstaternas eller tredjeländers regleringsmål och strategier som är förenliga med tillämpliga klimatmål, tillsammans med eventuella finansiella risker, b. grunda sin beslutsprocess på utformningen och genomförandet av institutets riskaptit, affärsstrategi och omställningsplanering, inbegripet när det gäller prioritering av kontakter med vissa motparter.

c. Scenariobaserade metoder

42. Utöver exponeringsbaserade, sektorsbaserade och portföljbaserade metoder och metoder för portföljanpassning bör institutens interna förfaranden omfatta användningen av scenariobaserade analyser för att testa deras motståndskraft mot ESG-risker, med utgångspunkt i klimatrelaterade risker, i olika scenarier .

5. Minimistandarder och referensmetoder för hantering och övervakning av ESG-risker

5.1 Principer för hantering av ESG-risker

43. I syfte att integrera ESG-risker i den institutövergripande ramen för riskhantering i enlighet med punkt 152 i EBA:s riktlinjer för intern styrning bör instituten ta hänsyn till ESG-riskernas roll som potentiella drivkrafter bakom alla traditionella kategorier av finansiella risker, inbegripet kredit-, marknads- och likviditetsrisker, operativa risker (inklusive risker för rättstvister), anseenderisker, risker som rör affärsmodellen samt koncentrationsrisker.

44. Instituten bör se till att ESG-risker ingår i deras ordinarie system och processer för riskhantering och säkerställa att de stämmer överens med deras övergripande affärs- och riskstrategier, däribland de planer som utarbetats i enlighet med artikel 76.2 i direktiv 2013/36/EU, så som närmare anges i avsnitt 6. Instituten bör säkerställa att de har ett helt integrerat arbetssätt där ESG-risker fångas upp och ses som en del av deras riskhanteringsstrategier, policyer och limiter. Om instituten har infört särskilda system för ESG-risker bör de säkerställa att detta återspeglas i och bidrar till den ordinarie riskhanteringsramen.

45. Instituten bör ta fram en robust och sund strategi för att hantera och minska ESG-riskerna på kort och medellång sikt och på lång sikt i minst tio år, med beaktande av de principer som beskrivs i punkt 19.

46. Instituten bör fastställa vilken kombination av hjälpmedel för riskhantering och riskbegränsning som bäst kan bidra till detta genom att överväga en rad olika hjälpmedel, däribland följande: a) Kontakter med motparter i syfte att få en bättre förståelse för motpartens riskprofil och säkerställa överensstämmelsen med institutets riskaptit och strategiska mål, särskilt genom att i. fastställa vilka motparter institutet ska samarbeta med, med beaktande av resultaten av väsentlighetsbedömningen och riskmätningsprocessen, ii. upprätta en dialog med dessa motparter för att granska deras motståndskraft mot ESG-risker, med beaktande av den sektorsspecifika lagstiftning som påverkar motparterna och deras eventuella omställningsplaner, iii. om det är relevant och möjligt, ge kunderna aktuell information och råd om bedömningen eller begränsningen av de ESG-risker som de är exponerade för, och iv. överväga olika motpartsspecifika åtgärder, till exempel att anpassa sig till produktutbudet, komma överens om en plan och korrigerande åtgärder för att stödja övergångsarbetet och öka motpartens motståndskraft, eller, som en sista utväg, avbryta förbindelsen om en fortsättning anses vara oförenlig med institutets planering och riskaptit. b) Anpassning av de finansiella villkoren (t.ex. avtalade skyddsåtgärder och korrigerande åtgärder), de övriga villkoren (t.ex. löptid) och/eller prissättningen baserat på relevanta kriterier för ESG-risk samt institutets riskstrategi och interna kapitalpolicy. c) Beaktande av ESG-risker vid utarbetandet av sektorsspecifika policyer och vid fastställandet av globala, regionala och sektoriella risklimiter, exponeringsgränser och skuldsaneringsstrategier. d) Diversifiering av utlånings- och investeringsportföljer baserat på relevanta kriterier för ESG-risker, till exempel ekonomiska sektorer eller geografiska områden. e) Andra riskhanteringsverktyg som bedöms vara lämpliga i linje med institutets riskaptit, till exempel en eventuell omfördelning av finansieringen mellan och inom sektorer till exponeringar som är mer motståndskraftiga mot ESG-risker.

5.2 Strategier och affärsmodeller

47. Instituten bör ta hänsyn till ESG-risker när de utarbetar och genomför sina övergripande affärs- och riskstrategier, vilket åtminstone bör omfatta att a) förstå och bedöma den affärsmiljö där de är verksamma och hur de exponeras för strukturella förändringar i ekonomin, det finansiella systemet och konkurrensmiljön på kort, medellång och lång sikt till följd av ESG-faktorer, b) förstå och bedöma hur ESG-risker, särskilt miljöriskfaktorer som omställningsrisker och fysiska risker, kan ha en negativ inverkan på affärsmodellens bärkraft och affärsstrategins hållbarhet, inbegripet lönsamheten och inkomstkällorna på kort, medellång och lång sikt, c) ta hänsyn till hur dessa ESG-risker, särskilt miljöriskfaktorer som omställningsrisker och fysiska risker, kan påverka deras förmåga att uppnå sina strategiska mål och hålla sig kvar inom sin riskaptit, d) utarbeta, genomföra och övervaka planer och mål enligt avsnitt 6.

48. I enlighet med punkt 47, och i syfte att säkerställa tillräckligt välgrundade strategier, bör instituten ta hänsyn till de insikter som vunnits genom en kombination av framåtblickande riskbedömningsmetoder, däribland a) metoder för portföljanpassning, enligt beskrivningen i avsnitt 4.2, b) analyser av miljöriskscenarier, med beaktande av den eller de (potentiella) affärsmiljöer där de kan vara verksamma på kort, medellång och lång sikt, inbegripet en tidshorisont på minst tio år, c) klimat- eller miljöstresstester som utförts av institutet.

49. Instituten bör ha en övergripande förståelse för sin affärsmodell, sina strategiska mål och sin riskstrategi ur ett ESG-riskperspektiv och säkerställa att deras styrformer, omställningsprocess och riskhanteringsram, inbegripet riskaptiten, är tillräckliga för att genomföra dem.

5.3 Riskaptit

50. Instituten bör se till att de ESG-risker som ingår i deras riskinventering efter väsentlighetsbedömningen tydligt definieras och hanteras i deras riskaptit. Riskaptiten bör omfatta nivån och typerna av de ESG-risker som instituten är villiga att ha i sin portfölj, även med avseende på portföljens koncentrations- och diversifieringsmål. Integreringen av ESGrisker i riskaptiten bör vara förenlig med institutets strategiska mål och åtaganden och med de planer och mål som anges i avsnitt 6.

51. Riskaptiten bör genomföras med stöd av ESG-relaterade nyckelriskindikatorer, till exempel potentiella limiter, tröskelvärden eller uteslutningar. När relevanta och lämpliga nyckelriskindikatorer fastställs bör instituten ta hänsyn till resultaten av väsentlighetsbedömningen och affärsmodellernas särdrag, med beaktande av relevanta affärsområden, verksamheter, produkter och exponeringar mot ekonomiska sektorer och geografiska områden, inbegripet jurisdiktioner och mer detaljerade geografiska områden. Instituten bör ta hänsyn till de mått som anges i avsnitt 5.7 när de fastställer vilka utvalda nyckelriskindikatorer som ska användas i deras ram för riskaptit.

52. Instituten bör säkerställa att alla relevanta koncernbolag, affärsområden och företag som är utsatta för risker förstår och tillämpar institutets riskaptit när det gäller ESG-risker. Stora institut bör fastställa risklimiter på olika nivåer inom institutet för att säkerställa överensstämmelsen med den övergripande riskaptiten och förankra överväganden kring ESGrisker i förhållande till de produkter eller finansiella instrument som emitterats, initierats eller innehas av institutet, olika kundsegment, typen av säkerhet samt de riskbegränsande instrumenten.

53. Institutets riskaptit och tillhörande nyckelriskindikatorer bör vara föremål för övervakningsoch eskaleringsprocesser i enlighet med punkt 80.

5.4 Intern kultur, intern förmåga och interna kontroller

54. Instituten bör fortlöpande utveckla sin förmåga att identifiera, bedöma, övervaka, hantera och minska de ESG-risker som förekommer. Instituten bör, som en del av sin utbildningspolicy, säkerställa att deras ledningsorgan och personal har lämplig utbildning som gör att de förstår konsekvenserna av ESG-faktorer och ESG-risker och kan fullgöra sina skyldigheter på ett effektivt sätt. Policyerna och förfarandena för utbildningsverksamheten bör vara uppdaterade och utgå från den vetenskapliga och rättsliga utvecklingen. När det gäller förfarandet för chefer bör hänsyns tas till att kunskaper om ESG-faktorer och ESG-risker är relevanta för bedömningen av lämpligheten hos ledningsorganets ledamöter och innehavare av nyckelfunktioner i enlighet med EBA:s och Esmas gemensamma riktlinjer om lämplighetsbedömningar .

55. En sund och konsekvent riskkultur som omfattar ESG-risker och som implementeras inom institutet i enlighet med avdelning IV i EBA:s riktlinjer för intern styrning bör omfatta tydlig kommunikation från ledningsorganet (”tonen uppifrån”) och lämpliga åtgärder för att öka såväl kunskapen om ESG-faktorer och ESG-risker i hela institutet som medvetenheten om institutets strategiska mål och åtaganden när det gäller ESG-risker.

56. Vid tillämpning av avdelning V i EBA:s riktlinjer för intern styrning bör instituten införliva ESG-risker i sin ram för intern kontroll inom de tre försvarslinjerna. Ramen för intern kontroll bör omfatta en tydlig definition och fördelning av ansvarsområden och rapporteringsvägar för ESG-risker.

57. Den första försvarslinjen bör vara ansvarig för att utföra bedömningar av ESG-risker, med beaktande av väsentlighets- och proportionalitetsöverväganden, i samband med kundernas introduktion, kreditansökan, kreditöversyn och, i förekommande fall, investeringsprocesser, samt under den fortlöpande övervakningen och kontakten med befintliga kunder. Personalen i den första försvarslinjen bör ha tillräcklig förståelse och kunskap för att kunna identifiera potentiella ESG-risker.

58. Som en del av verksamheten inom den andra försvarslinjen bör följande säkerställas: a) Riskhanteringsfunktionen bör vara ansvarig för bedömning och övervakning av ESGrisker oberoende av den första försvarslinjen, bland annat genom att säkerställa efterlevnaden av risklimiterna och vid behov ifrågasätta den inledande bedömning som utförts av tjänstemän med ansvar för affärsförbindelser. b) Funktionen för regelefterlevnad bör övervaka hur den första försvarslinjen säkerställer efterlevnaden av tillämpliga rättsliga krav och interna riktlinjer för ESG- risker, och ge råd till ledningsorganet och annan relevant personal om vilka åtgärder som bör vidtas för att säkerställa efterlevnaden. När det gäller institutets hållbarhetspåståenden och/eller hållbarhetsåtaganden bör funktionen dessutom ge råd om anseende- och uppföranderisker i samband med genomförandet eller underlåtenheten att genomföra sådana påståenden och/eller åtaganden. c) Funktionerna för regelefterlevnad och riskhantering bör frågas om råd vid godkännandet av nya produkter med ESG-särdrag eller vid betydande ändringar av befintliga produkter för att inkludera ESG-faktorer.

59. Som en tredje försvarslinje bör funktionen för intern revision göra en oberoende översyn och tillhandahålla en objektiv försäkran om kvaliteten och ändamålsenligheten hos den övergripande ramen och systemen för intern kontroll när det gäller ESG-risker, inbegripet den första och den andra försvarslinjen och styrningsramen för ESG-risker.

5.5 Intern process för kapitalutvärdering och intern process för likviditetsutvärdering

60. Instituten bör införliva väsentliga ESG-risker och deras effekter på finansiella riskkategorier i sin interna process för kapitalutvärdering (IKU) för att fortlöpande värdera och upprätthålla internt kapital som till belopp, slag och fördelning enligt deras uppfattning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på ESG-riskerna på kort, medellång och lång sikt.

61. Om instituten tar hänsyn till längre tidshorisonter för täckningen av ESG-risker bör dessa tidshorisonter användas som informationskälla för att säkerställa en tillräcklig förståelse för de potentiella effekterna av ESG-risker på kapitalplaneringen inom de ordinarie tidshorisonterna för IKU. De tidshorisonter som övervägs för att fastställa hur mycket internt kapital som behövs för att täcka ESG-risker bör vara förenliga med de tidshorisonter som används som en del av institutens övergripande IKU. Institutens IKU bör vara tillräckligt framåtblickande, och om ett institut bedömer att riskerna inte bör täckas av kapital utan minskas genom andra verktyg eller åtgärder bör detta förklaras.

62. Instituten bör använda insikter från sina riskbedömningsmetoder, däribland de som avses i avsnitt 4.2, för att fastställa och mäta behovet av internt kapital för exponeringar eller portföljer som bedöms vara mer sårbara för ESG-risker, med beaktande av tillgängligheten och utvecklingen av kvantifieringsmetoderna för miljörisker jämfört med risker avseende samhällsansvar och bolagsstyrning.

63. När det gäller miljörisker bör instituten i sin interna process för bedömning av kapitalbehov inkludera en framåtblickande bedömning av kapitaltäckningen i ett negativt scenario med särskilda miljöriskfaktorer. Dessutom bör instituten specificera eventuella ändringar av institutets affärsplan eller andra mått som härrör från stresstestning av klimat- eller miljörisker och/eller omvänd stresstestning, i linje med punkt 90 i EBA:s riktlinjer för stresstester .

64. Instituten bör införliva väsentliga miljörisker och deras inverkan på likviditeten i sin interna likviditetsutvärdering (ILU) över lämpliga tidshorisonter inom ramen för utvärderingens täckning.

65. Instituten bör i sina ramar för IKU och ILU beskriva den riskaptit, de tröskelvärden och de limiter som fastställts för väsentliga ESG-risker respektive väsentliga miljörisker och deras effekter på institutens solvens eller likviditet samt vilken process som tillämpas för att hålla dessa tröskelvärden och limiter uppdaterade. Instituten bör tillhandahålla tillräcklig kontextuell information att för att det ska vara möjligt att förstå deras analys av effekterna på kapital och likviditet av ESG-risker respektive miljörisker, bland annat genom att klargöra vilka metoder som används och de underliggande antagandena.

66. När instituten integrerar ESG-risker i sin IKU och miljörisker i sin ILU bör processernas komplexitet och den tekniska nivån hos de metoder som används av instituten utgå från deras storlek och komplexitet samt resultaten av deras väsentlighetsbedömning.

5.6 Policyer och förfaranden för finansiella riskkategorier

67. Instituten bör förstå och hantera de befintliga och potentiella framtida effekterna av ESGrisker på sina exponeringar mot kreditrisk, på värderingen av sina positioner som är föremål för marknadsrisk, särskilt vid försiktiga värderingar, på sin likviditetsriskprofil och sina likviditetsbuffertar, på sina operativa risker (inbegripet risken för rättstvister) och på anseenderisker, bland annat genom att använda framåtblickande analyser. 5.6.1. Kreditrisk

68. I syfte att införliva ESG-risker i sina policyer och förfaranden för kreditrisk, i enlighet med punkt 56 i EBA:s riktlinjer om kreditgivning och övervakning, bör instituten se till att deras sektorsspecifika kreditpolicyer, som återspeglar ESG-risker, sprids nedåt och omsätts i tydliga ursprungskriterier som är tillgängliga för affärsområdespersonal och personal som fattar beslut om krediter, och säkerställa att ESG-risker införlivas i ramen för övervakning av kreditrisker.

69. När det gäller miljörisker bör instituten införa en kombination av kvalitativa och kvantitativa aspekter i sina policyer och förfaranden. Med utgångspunkt i sin väsentlighetsbedömning och riskaptit bör instituten fastställa kvantitativa kreditriskmått som omfattar de viktigaste kundsegmenten, typerna av säkerheter och de viktigaste riskreducerande instrumenten. 5.6.2. Marknadsrisk

70. När det gäller marknadsrisk bör instituten ta hänsyn till hur ESG-risker skulle kunna påverka värdet på de finansiella instrumenten i deras portfölj, utvärdera den potentiella risken för förluster i portföljen och den ökade volatiliteten i portföljens värde samt inrätta effektiva processer för att styra eller minska de sammanhörande effekterna som en del av ramen för hantering av marknadsrisk, däribland genom att vid behov se över riskaptiten i handelslagret och fastställa interna gränser för positioner eller kundexponeringar. 5.6.3. Likviditets- och finansieringsrisk

71. När det gäller likviditets- och finansieringsrisk bör instituten åtminstone överväga hur ESGrisker skulle kunna påverka nettokassautflödena (t.ex. ökat utnyttjande av kreditlinor) eller värdet av de tillgångar som utgör deras likviditetsbuffertar och, om så är lämpligt, införliva dessa effekter i kalibreringen av sina likviditetsbuffertar eller sin ram för hantering av likviditetsrisk.

72. När det gäller miljörisker bör instituten dessutom överväga hur dessa risker skulle kunna påverka tillgången till och/eller stabiliteten hos deras finansieringskällor och ta hänsyn till dem i sin hantering av finansieringsrisken. I detta syfte bör instituten ta hänsyn till olika tidshorisonter och både normala och ogynnsamma förhållanden, bland annat för att återspegla miljöriskernas potentiella effekter på anseenderisker, en situation med begränsad eller dyrare tillgång till marknadsfinansiering och/eller ett ökat uttag från kundernas konton. 5.6.4. Operativa risker och anseenderisker

73. När det gäller operativ risk bör instituten ta hänsyn till hur ESG-risker kan påverka de olika typer av operativa riskhändelser som avses i artikel 324 i förordning (EU) nr 575/2013 och de fortsatta möjligheterna att tillhandahålla kritisk verksamhet. De bör även införliva väsentliga ESG-risker i sin ram för hantering av operativa risker.

74. När det gäller miljörisker bör instituten a) identifiera och notera förluster på grund av miljörisker i sina register över operativa förluster, i linje med den riskklassificering och den metod för att klassificera förlusthändelser som fastställs genom de tekniska standarder för tillsyn som antagits av kommissionen i enlighet med artikel 317.9 i förordning (EU) nr 575/2013, b) utveckla processer för att bedöma och hantera sannolikheten för och konsekvenserna av miljörelaterade risker när det gäller rättstvister, c) använda en scenarioanalys för att fastställa hur fysiska riskfaktorer kan påverka deras verksamhetskontinuitet, och d) ta hänsyn till väsentliga miljörisker vid utarbetandet av kontinuitetsplaner.

75. När det gäller anseenderisker bör instituten ta hänsyn till och hantera ESG-riskernas inverkan på deras anseende, bland annat genom att beakta potentiella risker i samband med utlåning till och investeringar i företag som kan vara i riskzonen för ESG-relaterade kontroverser, såsom kränkningar av sociala eller mänskliga rättigheter. Instituten bör även, i tillämpliga fall, ta hänsyn till de anseenderisker som är förknippade med underlåtenheten att fullgöra sina hållbarhetsåtaganden eller omställningsplaner, eller med den (upplevda) bristen på trovärdighet i sådana åtaganden och planer.

76. Som en del av sin hantering av risker som rör uppförande, rättstvister och anseende bör instituten ha inrättat sunda processer för att identifiera, förebygga och hantera risker till följd av grönmålning eller upplevda grönmålningsmetoder, med beaktande av de europeiska tillsynsmyndigheternas överordnade principer som anges i avsnitt 2.1 i EBA:s slutrapport om övervakning och tillsyn av grönmålning . I detta syfte bör instituten vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att deras hållbarhetsrelaterade kommunikation är rättvis, tydlig och inte vilseledande samt att deras hållbarhetspåståenden är korrekta, styrkta och aktuella, ger en rättvisande bild av institutets övergripande profil eller produktprofil och presenteras på ett begripligt sätt. Detta bör göras både på institutnivå (t.ex. för hållbarhetsåtaganden som omfattar framåtblickande mål) och produkt- eller verksamhetsnivå (t.ex. för produkter och verksamheter som marknadsförs som hållbara), bland annat genom övervakning av den rättsliga utvecklingen, marknadspraxis och kontroverser kring påstådda grönmålningsmetoder. 5.6.5. Koncentrationsrisk

77. När det gäller koncentrationsrisk bör instituten ta hänsyn till och hantera de risker som förknippas med koncentrationer av exponeringar eller säkerheter i enskilda motparter, ömsesidigt beroende motparter eller i vissa branscher, ekonomiska sektorer eller geografiska regioner och som öka sårbarheten för ESG-risker. För att identifiera ESG-relaterade koncentrationsrisker bör instituten ta hänsyn till storleken på och/eller andelarna av sina exponeringar som kan påverkas av ESG-risker i förhållande till de totala exponeringarna och som en andel av primärkapitalet. Instituten bör ta hänsyn till flera olika ESG-faktorer, däribland utsläpp av växthusgaser, sektorsspecifika särdrag, de geografiska områdenas sårbarhet för fysiska risker och brister i fråga om samhällsansvar och bolagsstyrning, eller kontroverser som identifierats i de jurisdiktioner där exponeringarna eller säkerheterna finns, liksom tillgången till riskbegränsande faktorer. Instituten bör bedöma om och hur en ESGrelaterad koncentrationsrisk kan förvärra exponeringarnas tidigare finansiella sårbarhet.

5.7 Övervakning

78. Instituten bör övervaka ESG-risker genom effektiva interna rapporteringsramar som förmedlar lämplig information och sammanställda uppgifter till den verkställande ledningen och ledningsorganet, till exempel genom att införliva ESG-risker i regelbundna riskrapporter eller i form av resultattavlor med mått som stöder en effektiv tillsyn.

79. Instituten bör kontinuerligt övervaka ESG-risker och se till att de har en heltäckande överblick som i tillräcklig grad omfattar verksamhetens art, storlek och komplexitet samt, för de viktigaste portföljer som fastställts på grundval av väsentlighetsbedömningen, en överblick över deras sårbarhet för ESG-risker. Dessutom bör instituten genomföra en detaljerad och regelbunden övervakning av motparter, exponeringar och portföljer som bedöms vara väsentligt exponerade för ESG-risker, däribland genom att ta hänsyn till ESG-risker i processen för övervakning av kreditrisker hos icke-professionella motparter och i regelbundna kreditöversyner för medelstora och stora motparter och/eller genom att öka frekvensen och noggrannheten i dessa översyner på grund av ESG-risker.

80. Instituten bör fastställa indikatorer och tröskelvärden för tidig varning och ha förfaranden för att uppmärksamma varningar, avvikelser och överträdelser samt vidta korrigerande och/eller riskbegränsande åtgärder om limiterna överskrids, däribland genom anpassningar av affärsstrategin och verktygen för riskhantering.

81. Instituten bör övervaka olika bakåtblickande och framåtblickande mått och indikatorer för ESG-risker. Stora institut bör åtminstone övervaka följande indikatorer: a) Belopp och andel av exponeringar mot, och intäkter (ränta, avgifter och provision) som härrör från, affärsförbindelser med motparter som är verksamma i sektorer som i hög grad bidrar till klimatförändringarna i enlighet med skäl 6 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/1818, dvs. de sektorer som förtecknas i avsnitten A–H och avsnitt L i bilaga I till förordning (EG) nr 1893/2006. Instituten bör använda en differentiering mellan sektorerna som är så detaljerad som möjligt. Framför allt bör detaljnivån göra det möjligt för instituten att övervaka beloppen och andelen av exponeringar mot, och intäkter som härrör från, förbindelser med specifika motparter, till exempel företag i sektorn för fossila bränslen och/eller företag som är undantagna från EU:s referensvärden för anpassning till Parisavtalet . b) Mått för portföljanpassning på sektorsnivå som visar i vilken utsträckning kundernas exponeringar och produktionskapacitet är, eller beräknas vara, anpassade till en strategi som är förenlig med det tillämpliga lagstadgade klimatmålet, till exempel att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050, baserat på anpassningsmått som är relevanta för de utvalda sektorerna och med användning av de metoder som beskrivs i avsnitt 4.2.3 b. Instituten bör komplettera dessa indikatorer med information om bedömningen av potentiella finansiella riskeffekter till följd av bristande anpassning. c) Finansierade växthusgasutsläpp uppdelade i scope 1, 2 och 3 i absoluta tal och, i förekommande fall, intensitet i förhållande till produktions- eller intäktsenheter, uppdelade i sektorer med användning av en differentiering mellan sektorerna som är så detaljerad som möjligt och som åtminstone för utvalda sektorer har fastställts med utgångspunkt i väsentlighetsbedömningen. Instituten bör komplettera dessa mått med kvalitativa eller kvantitativa uppgifter och kriterier som stöder tolkningen av deras utveckling över tid, däribland till exempel en tillfällig ökning på grund av tillhandahållandet av omställningsfinansiering till växthusgasintensiva motparter, och som identifierar de underliggande drivkrafterna bakom utsläppens förändringar. Exempel på metoder eller databaser som kan hjälpa instituten att beräkna dessa mått är den globala redovisnings- och rapporteringsstandarden om växthusgaser för finanssektorn (Global GHG Accounting and Reporting Standard for the Financial Industry), som tagits fram av Partnerskapet för redovisning av koldioxidutsläpp (Partnership for Carbon Accounting Financials, och projektet för redovisning av koldioxid (Carbon Disclosure Project). d) Vilka framsteg som uppnåtts i genomförandet av de viktiga finansieringsstrategier som fastställts av institutet för att säkerställa dess motståndskraft mot ESG-risker och dess beredskap inför omställningen mot en mer hållbar ekonomi, till exempel genom att övervaka finansiella flöden mot finansiella tillgångar eller motparter som delar en gemensam uppsättning egenskaper som är relevanta för institutets mål eller riskaptit när det gäller ESG-risker. e) Mått på kundkontakt som ger information om i. andelen motparter för vilka en bedömning av ESG-risker har utförts, även vad gäller deras omställningsstrategier och, i förekommande fall, omställningsplaner och deras efterlevnad av institutets mål, med uppgifter om utvalda sektorer, produkter och affärsområden som omfattas av dessa bedömningar, ii. resultaten av dessa kontakter, till exempel positiva (eller någon underklass inom den kategorin) eller negativa (eller någon underklass inom den kategorin) bedömningar av motparternas anpassningsförmåga och motståndskraft i omställningen till en hållbar ekonomi, framstegen i anpassningen till institutets mål och syften samt de uppföljningsåtgärder som institutet vidtagit. f) En uppdelning av portföljer säkrade genom fastigheter enligt säkerhetens energieffektivitetsnivå. g) Andelen finansiering av teknik för koldioxidsnål energiförsörjning i förhållande till finansieringen av teknik för energiförsörjning med fossila bränslen. h) Andelen miljömässigt hållbara exponeringar som finansierar verksamheter som bidrar till eller möjliggör det miljömål avseende begränsning av klimatförändringar som avses i artikel 9 a i förordning (EU) 2020/852 jämfört med växthusgasintensiva exponeringar. i) Nivåerna av fysiska risker som institutet är exponerat för och deras inverkan på de finansiella riskerna, med beaktande av flera olika scenarier och alla faror som är relevanta för institutets verksamhet, kompletterade med information om vilka framsteg som gjorts i genomförandet av riskbegränsande åtgärder. j) Mått på koncentrationsrisk kopplade till faktorer bakom fysiska risker (t.ex. mätning av exponeringar och/eller säkerheter i områden med hög översvämningsrisk, vattenstress eller risk för skogsbränder) och faktorer bakom omställningsrisker (t.ex. exponeringar mot sektorer med förhöjda omställningsrisker) med en tillräckligt detaljerad geografisk uppdelning av exponeringarna. k) Storleken på historiska förluster med anknytning till ESG-risker och, baserat på metoder med olika typer av scenarier, framåtblickande uppskattningar av exponeringar i riskzonen och potentiella framtida ekonomiska förluster på grund av ESG-risker. l) Ett mått på ESG-relaterad anseenderisk som visar hur reglering, kommunikation, åtaganden eller offentliga kontroverser om befintlig och framtida affärsrelaterad verksamhet påverkar institutet direkt eller indirekt, med hänsyn till samverkan med operativa risker, strategiska risker och affärsmodellrisker, till exempel förlust av affärsmöjligheter eller strategiska partnerskap. m) ESG-relaterade rättstvister som institutet har varit, är eller kan komma att bli inblandat i, baserat på tillgänglig information. n) Status för kapacitetsuppbyggnaden avseende ESG-risker, däribland andelen anställda som har fått särskild utbildning. o) Mått som rör icke-klimatrelaterade faktorer som beroenden på portföljnivå och effekter på ekosystemtjänster, eller exponeringar mot motparter med väsentliga beroenden eller negativa effekter på den biologiska mångfalden, med beaktande av både sektorsspecifik och geografisk information. p) Framsteg mot alla institutets målsättningar som fastställts med avseende på ESGrisker och ESG-mål, däribland som en del av institutets plan enligt avsnitt 6 eller andra av institutets hållbarhetsåtaganden.

82. Små och icke-komplexa institut och andra institut som inte definieras som stora institut bör övervaka ett urval av de indikatorer som ingår i punkt 81, som valts ut på grundval av resultaten av väsentlighetsbedömningen, och vidta åtgärder för att utöka förteckningen över övervakade indikatorer över tid.

83. Instituten bör ha tydliga och väldokumenterade metoder för sina övervakningsmått och övervakningsindikatorer. Om de uppgifter som behövs för att beräkna måtten saknas inledningsvis bör instituten följa de steg som anges i punkterna 26, 27 och 29.

6. Planer i enlighet med artikel 76.2 i direktiv 2013/36/EU

6.1 Övergripande principer

84. Planer som utarbetas i enlighet med artikel 76.2 i direktiv 2013/36/EU är ett resultat av den process för omställningsplanering som beskrivs i avsnitt 6.3 och bör baseras på en framåtblickande affärsmiljöanalys och en övergripande strategisk planeringsprocess inom instituten. Syftet är att ge en översikt över de strategiska åtgärder och riskhanteringsverktyg som instituten använder för att visa hur de säkerställer sin stabilitet när det gäller ESG-risker och sin beredskap inför omställningen mot en klimat- och miljömässigt motståndskraftig och hållbar ekonomi.

85. Instituten bör se till att deras planer bygger på framåtblickande aspekter av hanteringen av ESG-risker samtidigt som de är förenliga med andra tillämpliga krav, inbegripet de som rör tillbörlig aktsamhet, hållbarhetsrapportering och strategiska åtgärder för att säkerställa att affärsmodellerna är förenliga med omställningen mot en hållbar ekonomi. Planerna bör särskilt omfatta målsättningar, åtgärder och mål med avseende på institutets affärsmodell och strategi som stämmer överens med de planer som, i tillämpliga fall, har redovisats i enlighet med artikel 19a eller artikel 29a i direktiv 2013/34/EU samt med de ESG-relaterade målsättningar eller åtaganden som instituten är skyldiga att uppfylla enligt lagar eller andra författningar, eller som de själva har fastställt på frivillig basis. Om instituten offentliggör planer i enlighet med artikel 19a.2 a iii eller artikel 29a.2 a iii i direktiv 2013/34/EU bör de överväga att återanvända den redan tillgängliga relevanta informationen som ett första steg.

86. Instituten bör se till att deras planer och mål är väl integrerade i deras affärsstrategier och att de är anpassade till och förenliga med deras risk- och finansieringsstrategier, riskaptit, IKU och riskhanteringsram enligt avsnitt 5. Omfattningen av styrformerna, processen för omställningsplanering och utvecklingen av planernas syften, mål och mått bör återspegla arten, storleken och komplexiteten hos institutens verksamhet och deras väsentlighetsbedömning av ESG-risker.

87. Med tanke på institutens skyldighet att se till att styrformerna, processerna och rutinerna i deras planer är enhetliga och väl integrerade, inbegripet i deras dotterföretag som är etablerade utanför unionen, liksom skyldigheten för dessa dotterföretag att kunna ta fram alla data och upplysningar som är av betydelse för tillsynen av konsoliderade planer i enlighet med artikel 109.2 i direktiv 2013/36/EU, bör moderinstituten ta hänsyn till de ESG-risker som väsentligen kan påverka dotterföretag som är etablerade utanför unionen när de utarbetar och genomför den konsoliderade planen genom att ta hänsyn till tillämplig lokal lagstiftning och lagstadgade mål för ESG-risker, samtidigt som de uppvisar en väl underbyggd konsoliderad strategi.

6.2 Styrning

6.2.1. Roller och ansvarsområden

88. Instituten bör på ett tydligt sätt fastställa och fördela ansvaret för utveckling, validering, genomförande och övervakning av planerna. När instituten tilldelar roller och ansvarsområden på lämplig nivå i organisationen bör de ta hänsyn till det inbördes förhållandet och inflytandet mellan processen för omställningsplanering och andra processer, däribland den bredare affärsstrategin och riskaptiten.

89. Ledningsorganet bör ansvara för godkännandet av planerna och övervaka deras genomförande, däribland genom att regelbundet inhämta information om den relevanta utvecklingen och de framsteg som uppnåtts i förhållande till institutets mål, samt fatta beslut om korrigerande åtgärder i händelse av betydande avvikelser.

90. Integreringen av ESG-risker över de tre försvarslinjerna i enlighet med avsnitt 5.4 bör ske på följande sätt: a) Den första försvarslinjen bör ansvara för att upprätta en dialog med motparterna om deras egna omställningsstrategier och bedöma överensstämmelsen med institutets mål och riskaptit, på grundval av de tydliga riktlinjer för kontakter som anges i punkt 109 e i. I detta syfte bör instituten se till att relevant personal har tillräcklig sakkunskap och kapacitet för att bedöma i vilken utsträckning motparternas omställningsstrategier, inbegripet deras omställningsplaner om sådana finns tillgängliga, kommer att stärka deras motståndskraft mot ESG-risker i enlighet med institutets mål. b) Riskhanteringsfunktionen bör se till att de risklimiter som fastställs i riskaptitförklaringen som en del av riskhanteringsramen är förenliga med alla aspekter av institutets plan, däribland dess sektorsspecifika strategier. c) Funktionen för intern revision bör granska institutets plan som en del av riskhanteringsramen för att bedöma om den uppfyller de rättsliga och lagstadgade kraven och om den är förenlig med institutets riskstrategi och riskaptit när det gäller ESG-risker. I detta syfte bör funktionen för intern revision ta hänsyn till om planen gör det möjligt för institutet att upptäcka och hantera förändringar i sin riskprofil, om institutet kan hantera avvikelser från sina mål och om de underliggande antagandena, metoderna och kriterierna har valts ut och används med integritet. 6.2.2. Interna processer och intern kapacitet

91. Instituten bör säkerställa en meningsfull och regelbunden samverkan och dialog på alla nivåer i organisationen för att se till att insikter och återkoppling från interna aktörer kan beaktas vid utarbetandet, genomförandet och översynen av planerna. I detta syfte bör instituten åtminstone låta enheter, avdelningar och funktioner med ansvar för strategisk planering, riskhantering, hållbarhetsrapportering, juridiska tjänster och regelefterlevnad vara delaktiga vid utarbetandet av planerna och bedöma vilka ytterligare enheter, avdelningar och funktioner som bör delta.

92. I enlighet med avsnitt 5.4 bör instituten se till att de har tillräcklig kapacitet, sakkunskap och tillräckliga resurser för att utveckla och genomföra sin process för omställningsplanering, göra regelbundna bedömningar av planernas tillförlitlighet och övervaka deras genomförande. Instituten bör kartlägga befintliga brister i kompetens och sakkunskap och vid behov vidta korrigerande åtgärder. 6.2.3. Uppgiftshantering

93. Instituten bör ha sunda styrningsprocesser för att samla in, validera och sammanställa de uppgifter som behövs för att stödja deras omställningsplanering och övervaka processernas genomförande, bland annat med användning av tillgänglig offentlig information och motparternas omställningsplaner enligt avsnitt 4.2.2.

6.3 Omställningsplanering

6.3.1. Scenarier och handlingsvägar

94. Instituten bör vara medvetna om sin känslighet för ESG-risker, särskilt miljörelaterade omställningsrisker och fysiska risker, i olika scenarier, inbegripet sådana som innebär högre fysiska risknivåer eller en oordnad omställning. Instituten bör vara medvetna om hur olika scenarier kan påverka deras omställningsplanering.

95. För att kunna övervaka och hantera de särskilda miljörisker som kan uppstå till följd av anpassningen till klimat- och miljörelaterade regleringsmål i de jurisdiktioner där de är verksamma bör instituten noggrant välja ut scenarier genom att vidta alla följande steg: a) Bedöma de potentiella konsekvenserna av EU:s, medlemsstaternas och, i förekommande fall, tredjeländernas mål för omställningsvägar, åtminstone för utvalda sektorer som fastställts på grundval av väsentlighetsbedömningen. I denna process bör instituten ta hänsyn till de sannolika handlingsvägar som härrör från den europeiska gröna given, EU:s klimatlag och de senaste av de rapporter och åtgärder som föreskrivs av det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar. b) Överväga vetenskapligt baserade och uppdaterade scenarier från de nationella, europeiska eller internationella organisationer som avses i punkt 38. c) Ta hänsyn till institutets frivilliga eller lagstadgade mål eller åtaganden med avseende på begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

96. Den geografiska omfattningen och detaljnivån, till exempel när det gäller regionala indelningar, av de scenarier och handlingsvägar som instituten använder bör vara relevanta för deras affärsmodell och exponeringar.

97. Omfattningen och komplexiteten hos de scenarier som instituten använder bör stå i proportion till deras storlek och komplexitet. Små och icke-komplexa institut och andra institut som inte definieras som stora institut kan använda en förenklad uppsättning huvudparametrar och antaganden som omfattar riskerna, tidshorisonterna och den regionala indelningen av effekterna. Stora institut bör jämföra sina planer (inbegripet slutliga mål och mellanliggande mål) med ett scenario som är förenligt med begränsningen av den globala uppvärmningen till 1,5 °C i linje med Parisavtalet och med målet att uppnå klimatneutralitet senast 2050 i enlighet med EU:s klimatlag.

98. Instituten bör säkerställa att scenarier och handlingsvägar som används som en del av deras planer är enhetliga över hela organisationen och alla tidshorisonter, däribland när de utvecklar affärsstrategier och fastställer mål på kort, medellång och lång sikt. Instituten bör dokumentera processen för valet av scenarier och skälen till varje ändring av scenarierna eller användningsområdena. Såväl beslut om att använda olika scenarier för olika ändamål som beslut om att anpassa scenarierna bör vara tydligt motiverade. 6.3.2. Tidshorisonter och delmål

99. Instituten bör fastställa ett antal olika tidshorisonter som en del av sina planer, vilka bör omfatta planeringsperioder på kort och medellång sikt samt på lång sikt i minst tio år. De strategier som utarbetas för att övervaka och hantera ESG-risker över alla tidshorisonter bör utgå från de principer som anges i punkt 19.

100. Instituten bör fastställa regelbundna delmål för att övervaka och hantera ESG-risker inom ramen för de kort-, medel- och långsiktiga regleringsmålen i de jurisdiktioner där de är verksamma. Detta inbegriper EU:s mål att minska utsläppen av växthusgaser med 55 procent fram till 2030 jämfört med 1990 års nivå och att uppnå nettonollutsläpp senast 2050, andra mellanliggande klimatmål som fastställts av EU eller, i tillämpliga fall, nationell lagstiftning 19 20 samt mål för andra miljöfaktorer, som restaurering av natur eller avskogning .

101. Instituten bör se till att alla målsättningar och mål på kort, medellång och lång sikt samverkar och är väl utformade. Detta inbegriper att säkerställa att långsiktiga mål, som åtaganden om att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser, omsätts i strategier på medellång sikt (t.ex. sektorsspecifika strategier eller tillväxtmål för affärsområden på medellång sikt) och att kortsiktiga finansiella mått eller mål (t.ex. lönsamhetsindikatorer, riskkostnader, nyckelprestationsindikatorer, nyckelriskindikatorer, risklimiter, prissättningsramar) är samstämmiga och förenliga med målen på medellång och lång sikt. 6.3.3. Grund för bedömning av väsentlighet

102. Institutens process för omställningsplanering bör syfta till att hantera väsentliga ESG-risker, särskilt miljörelaterade omställningsrisker och fysiska risker som identifierats på grundval av en tillförlitlig och regelbundet uppdaterad väsentlighetsbedömning av ESG-risker som utförts i enlighet med avsnitt 4.1. Instituten bör vidta särskilda åtgärder för att övervaka och hantera väsentliga ESG-risker som härrör från exponeringar, portföljer och den ekonomiska verksamhet och produktionskapacitet som finansieras, vilka kan vara särskilt sårbara för processen med att anpassa ekonomin till de tillämpliga rättsliga målen och regleringsmålen för ESG-faktorer. 6.3.4. Mått

103. Instituten bör använda olika mått, däribland framåtblickande mått, för att stödja fastställandet av mål samt driva på och övervaka genomförandet av sina planer.

104. När instituten fastställer sina mål bör de använda en uppsättning mått och indikatorer som utgår från de som anges i punkt 81. Instituten bör, med beaktande av sina affärsstrategier och sin riskaptit, fastställa vilka andra riskbaserade och framåtblickande mått och mål de ska införliva i sina planer för att övervaka och hantera ESG-risker. Detta inbegriper att bedöma, beräkna och använda mått för att utvärdera de finansiella konsekvenserna av omställningsplaneringen av institutens verksamhet och riskprofil på kort, medellång och lång sikt, bland annat genom att mäta omställningsplanens inverkan på portföljernas finansiella resultat, inkomstkällor, lönsamhet och risknivå.

105. Om instituten saknar de uppgifter som behövs för att beräkna måtten och stödja fastställandet av mål bör de följa de steg som beskrivs i punkterna 26, 27 och 29.

106. Små och icke-komplexa institut och andra institut som inte definieras som stora institut kan använda en mindre uppsättning indikatorer för användningen av mått och fastställandet av mål och i större utsträckning formulera kvalitativa mål.

107. Instituten bör använda en kombination av mått för att beräkna de klimatrelaterade riskerna, men de bör även vidta åtgärder för att successivt införa mått som stöder riskbedömningen och den strategiska styrningen av institutens exponering mot och hantering av andra miljörisker, till exempel risker i samband med förstörelse av ekosystem och förlust av biologisk mångfald och deras potentiella återverkande inflytande på de klimatrelaterade riskerna, såväl som risker avseende samhällsansvar och bolagsstyrning.

6.4 Planernas huvudsakliga innehåll

108. Instituten bör dokumentera sina planer, inbegripet de metoder, antaganden, kriterier, mål och åtgärder som planeras för att nå målen, tillsammans med genomförda och planerade revideringar. Instituten bör fastställa omfattningen av de risker som fångas upp i varje del av planen, till exempel om de är tillämpliga på risker avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning, och säkerställa att alla aspekter av planen åtminstone omfattar miljörisker.

109. Stora institut bör se till att deras planer åtminstone omfattar följande aspekter: a. Strategiska mål och en strategisk färdplan för planerna: i. Ett övergripande strategiskt mål på hög nivå för att hantera ESG-risker på kort, medellång och lång sikt, i linje med den övergripande affärsstrategin och riskaptiten. ii. En omfattande uppsättning långsiktiga mål med mellanliggande delmål för att säkerställa affärsmodellens motståndskraft mot ESG-risker, däribland att affärsstrukturen och intäkterna är förenliga med dessa delmål. iii. Viktiga antaganden, synpunkter och bakgrundsuppgifter som är relevanta för förståelsen för institutens målsättningar och mål, däribland ett urval centrala scenarier eller referensscenarier samt institutens slutsatser av resultaten från väsentlighetsbedömningarna av ESG-risker, bedömningarna av portföljanpassningen och andra scenarioanalyser. b. Mål och mått: i. Kvantitativa mål som fastställts för att hantera ESG-risker, inbegripet de som härrör från anpassningen mot de rättsliga och regleringsmässiga hållbarhetsmålen i de jurisdiktioner där institutet är verksamt och den bredare utvecklingen mot en hållbar ekonomi, samt de mått som används för att övervaka ESG-risker och framstegen med att uppnå målen. ii. Portföljer, sektorer, tillgångsklasser, affärsområden och, i tillämpliga fall, ekonomiska verksamheter (dvs. enskilda tekniker) som omfattas av mål och övervakningsmått för att säkerställa att målens och måttens omfattning i tillräcklig utsträckning återspeglar arten, storleken och komplexiteten hos institutets verksamhet och dess väsentlighetsbedömning av ESG-risker. iii. Tidshorisonter för tillämpningen av målen och måtten. c. Styrning: i. En styrningsstruktur för planerna, inbegripet roller och ansvarsområden för utformningen, valideringen, genomförandet, övervakningen och uppdateringen av planen, däribland eskaleringsåtgärder om det förekommer avvikelser från målen. ii. Kapacitets- och resursrelaterade insatser för att säkerställa lämpliga kunskaper, färdigheter och sakkunskap för ett effektivt genomförande av planen, inbegripet utbildningar om ESG-risker och den interna kulturen. iii. Ersättningspolicy och ersättningspraxis för att främja en sund hantering av ESG-risker i enlighet med institutets mål och riskaptit. iv. Data och system som används för processen med omställningsplanering. d. Genomförandestrategi: i. En översikt över de åtgärder på kort, medellång och lång sikt som vidtagits eller planeras inom ramen för centrala bankverksamheter och processer för att uppnå planens mål, inbegripet hur institutet införlivar planens mål i sin beslutsprocess och sin ordinarie riskhanteringsram, kompletterat med information om varje åtgärds konstaterade effektivitet eller uppskattade bidrag till de relevanta målen. ii. Anpassningar till policyer och förfaranden för finansiella riskkategorier och till utlånings- och investeringspolicyer och villkor för centrala ekonomiska verksamheter, sektorer och platser. iii. Ändringar som införts i blandningen och prissättningen av tjänster och produkter till stöd för planens genomförande. iv. Investeringar och en strategisk fördelning av portföljer som stöder institutets affärsstrategi och riskaptit i förhållande till ESG-risker, inbegripet information om hållbarhetsrelaterade och omställningsrelaterade produkter och tjänster och hur eventuella förändringar av de strategiska finansieringsvalen åtföljs av motsvarande riskhanteringsförfaranden. e. Kontaktstrategi: i. Policyer för kontakter med motparter, inbegripet information om kontakternas regelbundenhet, syfte och mål, typerna av potentiella åtgärder och eskaleringsprocesser eller eskaleringskriterier. ii. Processer, metoder och mått som används för att samla in och bedöma information om motparternas exponering för ESG-risker och deras anpassning till institutets mål och riskaptit. iii. Resultaten av kontakterna, inbegripet en översikt över motparternas anpassningsförmåga och motståndskraft i omställningen till en mer hållbar ekonomi.

110. Små och icke-komplexa institut och andra institut som inte räknas som stora bör åtminstone införliva de aspekter som omfattas av leden a i–ii, b i–ii, c i, d i–ii och e i–ii i punkt 109 i sina planer.

111. Instituten bör överväga att använda bilagan som ett stödverktyg för att utveckla och utforma sina planer.

6.5 Övervakning, översyn och uppdatering av planerna

112. Instituten bör övervaka genomförandet av sina planer med hjälp av övervakningsprocesser och övervakningsmått i enlighet med avsnitt 5.7 och avsnitt 6.3.4. Instituten bör göra regelbundna prognoser för att bedöma sin förmåga att uppnå sina mål.

113. Övervakningsramen bör göra det möjligt för ledningsorganet att spåra hur övervakningsmåtten för ESG-risker utvecklas och samtidigt fastställa vilka framsteg som gjorts mot planens delmål, med en tydlig och detaljerad motivering av missade mål eller syften och en utvärdering av de potentiella effekterna på olika typer av finansiella risker över olika tidshorisonter.

114. Instituten bör regelbundet, och åtminstone varje gång de uppdaterar sin affärsstrategi i enlighet med artikel 76.1 i direktiv 2013/36/EU, se över och vid behov uppdatera sina planer med beaktande av uppdaterad information, till exempel nya väsentlighetsbedömningar av ESG-risker, utvecklingen av de egna portföljerna och motparternas verksamheter, nya tillgängliga scenarier, referensvärden eller sektorsspecifika strategier och effekterna av gällande eller kommande lagstiftning.

Bilaga

Denna bilaga innehåller ett stödverktyg som kan hjälpa instituten att utarbeta de planer som krävs enligt artikel 76.2 i direktiv 2013/36/EU, vilka beskrivs närmare i avsnitt 6 i dessa riktlinjer. Bilagan innehåller inte några ytterligare krav, men för varje viktig uppgift som krävs enligt riktlinjerna ges ett antal exempel, hänvisningar och användbara mått som instituten kan använda när de strukturerar och utformar sina planer. Instituten får anpassa formatet för detta gemensamma tillvägagångssätt under förutsättning att de ser till att alla nödvändiga uppgifter ingår i deras planer. I linje med behovet av överensstämmelse med andra tillämpliga krav enligt avsnitt 6.1 och i synnerhet punkt 85 bör instituten säkerställa att den information som används för att följa riktlinjerna stämmer överens med den information som offentliggörs i enlighet med direktiv 2013/34/EU och kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2772.

Nyckelord eller viktiga delar Exempel på kvalitativa och kvantitativa resultat och deras Hänvisningar till andra 6.4. Planernas av de uppgifter som krävs potentiella stödjande mått EU-ramar

huvudsakliga Potentiella

Förtydliganden och innehåll resultat Potentiella resultat (kvantitativa) Pelare 3 CSRD/ESRS hänvisningar till riktlinjerna (kvalitativa)

Hur ska detta verktyg användas?

Nyckelord eller viktiga delar av de uppgifter Exempel på kvalitativa och kvantitativa Hänvisningar till andra EU- 6.4. Planernas huvudsakliga som krävs resultat och deras potentiella stödjande mått ramar innehåll Förtydliganden och hänvisningar till Potentiella resultat Potentiella resultat Pelare 3 CSRD/ESRS riktlinjerna (kvalitativa) (kvantitativa)

a. Planens strategiska mål och färdplan b. Mål och mått c. Styrning d. Genomförandestrategi e. Kontaktstrategi