Kriminalvårdens föreskrifter om ändring i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse beslutade den 12 januari 2015. Kriminalvården beslutar att de allmänna råden till 12 kap. 2 § fängelselagen (2010:610) och 26 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken ska ha följande lydelse.

12 kap. Varning och uppskjuten villkorlig frigivning

Uppskjuten villkorlig frigivning

Allmänna råd till 12 kap. 2 § fängelselagen (2010:610) och 26 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken

Vid bedömningen av om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning ska en helhetsbedömning göras av allt som har inträffat under verkställigheten. Beslut om varning utgör ett viktigt underlag vid den samlade bedömningen av verkställigheten. Att en varning har meddelats är dock inte någon formell förutsättning för att en händelse ska kunna läggas till grund för ett beslut om uppskjuten villkorlig frigivning. Även misskötsamhet vid placering i häkte under verkställighet av fängelsestraff samt under vistelse utanför anstalt enligt 9-11 kap. fängelselagen bör vägas in vid helhetsbedömningen. Om den villkorliga frigivningen skjuts upp kan de omständigheter, som ligger till grund för det beslutet, inte läggas till grund för senare beslut om att ytterligare skjuta upp den villkorliga frigivningen. Om den villkorliga frigivningen däremot

KVFS

inte skjuts upp, kan redan inträffad misskötsamhet, tillsammans med ytterligare

2015:1

misskötsamhet, senare medföra att den villkorliga frigivningen skjuts upp. För att inte riskera dubbelbestraffning kan en händelse, som har polisanmälts, läggas till grund för beslut om uppskjuten villkorlig frigivning endast om det står klart att lagföring inte kommer att ske.

Denna författning träder i kraft den 18 mars 2015.

På Kriminalvårdens vägnar

NILS ÖBERG Hanna Jarl Källberg