Samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone

Lagrådsremiss

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 15 december 2005

Thomas Bodström

Lennart Christianson (Justitiedepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

Den 16 januari 2002 träffade Förenta nationerna ett avtal med Sierra Leones regering om inrättande av en oberoende särskild domstol, Specialdomstolen för Sierra Leone, för att lagföra de personer som bär det största ansvaret för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt samt för brott mot viss nationell sierraleonsk rätt som har begåtts i Sierra Leone den 30 november 1996 eller senare. På initiativ av specialdomstolen har en överenskommelse om verkställighet i Sverige av fängelsestraff utdömda av specialdomstolen förhandlats fram med Sveriges regering. Den 15 oktober 2004 undertecknades överenskommelsen. I lagrådsremissen föreslås att Sverige skall tillträda överenskommelsen om verkställighet i Sverige av fängelsestraff utdömda av specialdomstolen. Vidare föreslås den lagstiftning som krävs för att Sverige skall kunna uppfylla de förpliktelser som följer av överenskommelsen. Därutöver föreslås i lagrådsremissen att Sverige skall möjliggöra samarbete med specialdomstolen i fråga om utlämning och rättslig hjälp i brottmål. Förslag till de lagändringar som ett sådant samarbete föranleder lämnas i lagrådsremissen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2006.

1 Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell 1 humanitär rätt dels att rubriken närmast före 10 § skall utgå, dels att rubriken till lagen samt 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 8 b och 9 a §§, av följande lydelse.

för brott mot internationell naler humanitär rätt

1 § Denna lag gäller i förhållande Denna lag gäller i förhållande till till – den av Förenta nationernas 1 . den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 25 maj 1993 säkerhetsråd den 25 maj 1993 inrättade internationella tribunalen inrättade internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien och för f.d. Jugoslavien , – den av Förenta nationernas 2. den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 8 november 1994 säkerhetsråd den 8 november 1994 inrättade internationella tribunalen inrättade internationella tribunalen för Rwanda. för Rwanda , och 3. den genom avtal den 16 januari 2002 mellan Förenta nationerna och Sierra Leones regering inrättade Specialdomstolen för Sierra Leone. Om någon av tribunalerna I förhållande till Specialbegär rättsligt biträde av Sverige, domstolen för Sierra Leone gäller skall den begärda åtgärden vidtas följande. enligt vad som sägs i denna lag . 1. Vid utlämning tillämpas 8 b § i stället för 3–8 a §§. 2. Vid rättslig hjälp tillämpas 9 a § i stället för 9 §. 3. Bestämmelserna i 13 § första stycket om överförande av lagföring skall inte tillämpas.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1995:1306. Senaste lydelse 1995:1306. 4

2 § En ansökan som avses i 1 § skall En ansökan från någon av ges in till Justitiedepartementet. tribunalerna skall ges in till Underrättelser i och redovisning Regeringskansliet (Justitiedeparteav ett ärende till tribunalen skall mentet) . Underrättelser i och vidarebefordras av Justitiedeparte- redovisning av ett ärende till en mentet. tribunal skall vidarebefordras av Regeringskansliet (Justitiedepartementet) . En ansökan och bifogade handlingar enligt denna lag skall vara skrivna på engelska eller svenska eller åtföljas av en översättning till något av dessa språk.

8 b § I fråga om utlämning till Specialdomstolen för Sierra Leone tillämpas lagen (1957:668) om utlämning för brott, om inte annat framgår av denna lag. Bestämmelserna i 9 §, 18 § andra stycket sista meningen, 26 § och 26 b § lagen om utlämning för brott skall dock inte tillämpas. Utlämning till Specialdomstolen för Sierra Leone får ske även om utlämning till en annan stat inte skulle vara möjlig enligt 2 §, 4 § eller 10 § andra stycket lagen om utlämning för brott. Ett beslut om häktning eller en dom som Specialdomstolen för Sierra Leone har meddelat i behörig ordning skall godtas som grund för ett beslut om utlämning, om det inte framgår att häktningsbeslutet eller domslutet är uppenbart oriktigt.

Senaste lydelse 2002:330. 5

9 a § I fråga om rättslig hjälp till Specialdomstolen för Sierra Leone tillämpas lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, om inte annat framgår av denna lag. Bestämmelserna i 4 kap. 33 § och 34 § andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål skall dock inte tillämpas. Regeringen får besluta att rättslig hjälp får lämnas till Specialdomstolen för Sierra Leone även om det skulle finnas hinder mot att lämna rättslig hjälp till en annan stat på grund av att den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag. Om en åklagare eller domstol finner att ansökan bör avslås på den grunden, skall ansökan överlämnas till regeringen. Specialdomstolen för Sierra Leone skall ges tillfälle att yttra sig innan rättslig hjälp förenas med sådana villkor som avses i 5 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.

Tidigare 9 a § upphävd genom 2002:330. 6

3 Ärendet och dess beredning

Den 16 januari 2002 ingick Förenta nationerna ett avtal med Sierra Leones regering om inrättande av en specialdomstol för Sierra Leone, Specialdomstolen för Sierra Leone. Avtalet var ett resultat av förhandlingar mellan FN:s generalsekreterare och Sierra Leones regering i syfte att etablera en oberoende särskild domstol för att lagföra de personer som bär det största ansvaret för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt samt för brott mot viss nationell sierraleonsk rätt som har begåtts i Sierra Leone den 30 november 1996 eller senare. Domstolen har inlett sin verksamhet. På initiativ av specialdomstolen har en överenskommelse om verkställighet i Sverige av fängelsestraff utdömda av specialdomstolen förhandlats fram med Sveriges regering. Den 15 oktober 2004 undertecknades överenskommelsen. Inom Justitiedepartementet har det utarbetats en promemoria, Samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone (dnr Ju2005/6145/BIRS). I promemorian föreslås att Sverige skall tillträda överenskommelsen om verkställighet i Sverige av fängelsestraff utdömda av specialdomstolen. Vidare föreslås den lagstiftning som krävs för att Sverige skall kunna uppfylla de förpliktelser som följer av överenskommelsen. Därutöver föreslås i promemorian att Sverige skall möjliggöra samarbete med specialdomstolen i fråga om utlämning och rättslig hjälp i brottmål. Vidare lämnas i promemorian förslag till de lagändringar ett sådant samarbete föranleder. Lagförslagen i promemorian finns i bilaga 1 . Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4 . Remissyttrandena och en sammanställning över yttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2005/6145/BIRS). Åklagarmyndigheten och Kriminalvårdsstyrelsen har beretts tillfälle att lämna synpunkter på ett utkast till lagrådsremiss.

4 Bakgrund

4.1 Andra internationella brottmålsdomstolar

År 1993 beslutade FN:s säkerhetsråd genom resolutionerna 808 (1993) och 827 (1993) att inrätta en internationell tribunal för lagföring av personer som är ansvariga för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt begångna i f.d. Jugoslavien sedan år 1991 (Jugoslavientribunalen). Beslutet fattades med åberopande av kapitel 7 i FN-stadgan. Nästföljande år beslutade säkerhetsrådet med resolution 955 (1994) att inrätta en internationell tribunal för att beivra folkmord och andra allvarliga brott mot internationell humanitär rätt som begåtts i Rwanda eller av medborgare i Rwanda på angränsande staters territorium mellan den 1 januari och den 31 december 1994 (Rwandatribunalen). Även det beslutet fattades med stöd av kapitel 7 i FN-stadgan. Bestämmelserna i kapitel 7 ger säkerhetsrådet behörighet att vidta åtgärder för att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Det innebär att besluten att inrätta Jugoslavientribunalen och

Rwandatribunalen och bestämmelserna i deras stadgor, om t.ex. jurisdiktion och samarbete, är bindande för alla FN:s medlemsstater. Medlemsstaterna är t.ex. skyldiga att bistå tribunalerna med upptagande av vittnesmål, gripande eller kvarhållande av personer och överlämnande eller överföring av anklagade till tribunalerna. Av stadgorna följer däremot inte någon skyldighet för medlemsstaterna att verkställa straff som utdömts av tribunalerna. En stat kan dock förklara sig villig att göra det, vilket Sverige har gjort. Både Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen är alltjämt verksamma. De är de första internationella tribunaler som har inrättats sedan krigsförbrytarrättegångarna i Nürnberg och Tokyo efter andra världskrigets slut. Den första permanenta internationella brottmålsdomstolen för utredning och lagföring av allvarliga brott mot humanitär rätt inrättades genom antagandet av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen den 17 juli 1998 (Romstadgan). Sverige tillträdde Romstadgan den 28 juni 2001 och stadgan trädde i kraft den 1 juli 2002 (SÖ 2002:59). Internationella brottmålsdomstolen har till skillnad från Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen sin grund i en multilateral överenskommelse, och Romstadgan är därför bindande endast för de stater som valt att tillträda den. Sveriges samarbete med Internationella brottmålsdomstolen regleras i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen. Samarbetet med Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen regleras i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt (tribunallagen). I den lagen finns bestämmelser om utlämning av personer till tribunalerna, rättslig hjälp och straffverkställighet m.m.

4.2 Specialdomstolens tillkomst

Inrättandet av Specialdomstolen för Sierra Leone bottnar i en lång period av väpnad konflikt och gerillakrig i Sierra Leone. Konflikten inleddes år 1991 när rebellrörelsen Revolutionary United Front (RUF) inledde stridigheter i syfte att störta landets regering. RUF ockuperade stora delar av landets diamantrika nordöstra delar. Även den regeringsstödda milisen Civil Defence Forces (CDF) deltog som stridande part i konflikten. Vidare kom landets egen armé efter flera separata militärkupper att styra landet. Efter 1996 års president- och parlamentsval lämnade armén ifrån sig makten till president Alhaji Ahmed Tejan Kabbah. Konflikten fortsatte dock och år 1997 ledde misslyckade fredsförhandlingar mellan regeringen och RUF till en ny militärkupp, av AFRC-juntan (Armed Forces Revolutionary Council), med följd att presidenten och regeringen flydde till grannlandet Guinea. I resolution 1132 (1997) den 8 oktober 1997 uttalade Förenta nationernas säkerhetsråd att situationen i Sierra Leone utgjorde ett hot mot fred och säkerhet i området. När situationen i huvudstaden Freetown lugnat sig något år 1998 återvände president Kabbah. I säkerhetsrådets resolutioner 1181 (1998) den 13 juli 1998 och 1231 (1999) den 11 mars 1999 uttrycktes fortsatt oro

över förlusten av liv som konflikten i Sierra Leone förde med sig, och grymheter utförda av rebeller mot civilbefolkningen, särskilt de som riktade sig mot kvinnor och barn, fördömdes. I juli 1999 förhandlade regeringen och RUF fram ett maktfördelningsavtal (fredsavtalet i Lomé). Snart vidtog dock stridigheter på nytt och maktfördelningsavtalet respekterades inte. Förenade kungarikets militära intervention sommaren 2000 följd av förstärkningen av FN:s fredsbevarande styrka UNAMSIL försvagade RUF. Den s.k. DDRprocessen (avväpning, demobilisering, återintegrering) kunde nå framsteg. Den 18 januari 2002 upphörde konflikten i Sierra Leone officiellt genom att alla parter i konflikten skrev under en deklaration om att konflikten upphört. Parlaments- och presidentval genomfördes i maj 2002. Den 14 augusti 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1315 (2000) i vilken säkerhetsrådet uttryckte djup oro över de allvarliga brott mot civilbefolkningen och FN-personal som begåtts i Sierra Leone samt över den rådande straffriheten. Säkerhetsrådet uttalade att med de särskilda förhållanden som rådde i Sierra Leone skulle ett trovärdigt system för att skipa rätt och utkräva ansvar sätta stopp för straffriheten och bidra till en nationell försoningsprocess och återuppbyggnaden och bevarandet av fred. Säkerhetsrådet uppdrog åt FN:s generalsekreterare att förhandla fram ett avtal med Sierra Leones regering i syfte att etablera en oberoende särskild domstol. Enligt säkerhetsrådets uppdrag skulle domstolen ha jurisdiktion över de personer som bär det största ansvaret för brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och andra allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt liksom vissa brott enligt nationell lagstiftning i Sierra Leone. I en rapport den 4 oktober 2000 presenterade FN:s generalsekreterare för säkerhetsrådet de rättsliga och praktiska förutsättningarna för att etablera en specialdomstol för Sierra Leone. Den 16 januari 2002 ingick FN och Sierra Leones regering ett avtal om etablerande av specialdomstolen.

5 Specialdomstolens behörighet och organisation

5.1 Specialdomstolens behörighet

Som framgår av föregående avsnitt är Specialdomstolen för Sierra Leone inte inrättad genom beslut av FN:s säkerhetsråd med stöd av kapitel 7 i FN-stadgan. Specialdomstolen är i stället, liksom Internationella brottmålsdomstolen, inrättad på traktaträttslig grund. Med inrättandet av specialdomstolen följer därför ingen förpliktelse för andra stater än Sierra Leone att samarbeta med domstolen. I resolution 1470 (2003) den 28 mars 2003 uppmanade dock FN:s säkerhetsråd alla medlemsstater att fullt ut samarbeta med specialdomstolen. Uppmaningen har upprepats i senare resolutioner. Vissa FN-missioner har härtill fått i uppdrag att på olika sätt samarbeta med domstolen, bl.a. missionen i Liberia (UNMIL) som genom resolution 1638 (2005) av den 11 november 2005 ålagts att

gripa och till domstolen överföra den åtalade f.d. presidenten Charles Taylor.

Både internationella och nationella brott

Enligt avtalet mellan FN och Sierra Leones regering och den till avtalet bilagda stadgan, se bilaga 2 , som sätter upp de rättsliga ramarna för specialdomstolen, har domstolen behörighet att lagföra personer som bär det största ansvaret för allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt och viss nationell rätt i Sierra Leone, begångna på Sierra Leones territorium sedan den 30 november 1996 (artikel 1 i stadgan). Till skillnad från Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen har specialdomstolen alltså jurisdiktion över både internationella och nationella brott.

Brott mot mänskligheten

Artikel 2 i specialdomstolens stadga reglerar brott mot mänskligheten. Med brott mot mänskligheten förstås enligt stadgan brott som begåtts som en del av ett vidsträckt eller systematiskt angrepp mot civilbefolkning och som avser mord, utrotning, förslavning, deportering, fängslande, tortyr, våldtäkt, förföljelse på politiska, rasmässiga och religiösa grunder samt andra omänskliga handlingar. Utöver våldtäkt omfattas av bestämmelsen också sexuellt slaveri, påtvingad prostitution, påtvingat havandeskap och varje annan form av sexuellt våld. Specialdomstolens stadga föreskriver inte något krav på att brott mot mänskligheten skall ha begåtts under en väpnad konflikt. Till skillnad från Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen har specialdomstolen inte kompetens att döma för brottet folkmord. Med folkmord förstås vissa avsiktliga handlingar som riktas mot en folkgrupp som sådan. Säkerhetsrådet tog inte upp folkmord i sin rekommendation över domstolens jurisdiktion i resolution 1315 (2000) i avsaknad av bevis på att det omfattande mördandet under konflikten i Sierra Leone vid någon tidpunkt var begånget mot någon identifierad folkgrupp med avsikt att utrota gruppen som sådan.

Brott mot krigets lagar

Av artikel 3 i specialdomstolens stadga framgår att händelserna i Sierra Leone i huvudsak betraktas som en intern konflikt. Behörigheten enligt artikel 3 avser brott mot den gemensamma artikel 3 i 1949 års fyra Genèvekonventioner angående skydd för krigets offer och mot 1977 års andra tilläggsprotokoll till dessa konventioner. Sverige har tillträtt samtliga dessa internationella överenskommelser. Bestämmelserna i Genèvekonventionerna anger en viss minimistandard för behandling av personer som inte tar aktiv del i fientligheterna i en icke-internationell (intern) väpnad konflikt. Genom 1977 års tilläggsprotokoll utvecklades och kompletterades den gemensamma artikel 3 i konventionerna. De handlingar som anges i artikel 3 i stadgan är i huvudsak hämtade från det andra

tilläggsprotokollet. Häri ingår brott mot liv och hälsa, frihet och frid, sexualbrott m.m.

Andra överträdelser av internationell humanitär rätt

Enligt artikel 4 i stadgan har specialdomstolen även behörighet att pröva vissa andra allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt. Det gäller uppsåtligt riktade angrepp mot civilbefolkningen som sådan eller mot enskilda civila som inte direkt deltar i fientligheter. Vidare omfattas uppsåtligt riktade angrepp mot personal, anläggningar, materiel, enheter eller fordon som deltar i en humanitär biståndsinsats eller i en fredsbevarande insats i enlighet med FN-stadgan, så länge de är berättigade till det skydd som tillkommer civilbefolkning eller civil egendom i enlighet med folkrätten i väpnade konflikter. Likaså faller inom specialdomstolens behörighet uttagande eller värvande av barn som inte fyllt femton år till väpnade styrkor eller användande av dem till att aktivt delta i fientligheter.

Nationella brott

De nationella sierraleonska brott som faller inom specialdomstolens behörighet tas upp i artikel 5. Brotten avser sexuella utnyttjanden av flickor under 14 års ålder samt bortförande av flickor under 16 år i osedligt syfte. Vidare avses omfattande skadegörelse och anläggande av brand.

Individuellt straffansvar

Principen om individuellt och personligt straffansvar tillämpas vid brott mot internationell humanitär rätt; det framgår av artikel 6 i specialdomstolens stadga. En tilltalads officiella ställning, oavsett om personen är stats- eller regeringschef eller en ansvarig statlig tjänsteman, kan inte frita denne från straffansvar eller lindra straffet. Vidare slås i stadgan fast att en person i överordnad tjänsteställning under vissa omständigheter kan göras straffrättsligt ansvarig för en underlydandes handlingar. Handlande enligt order fritar inte från straffansvar men kan beaktas som en förmildrande omständighet. Sierraleonsk rätt skall tillämpas i fråga om straffansvar för brott mot nationell rätt.

Unga förövare

Domstolens behörighet omfattar även unga förövare, de som var mellan 15 och 18 år när brotten begicks. I specialdomstolens stadga föreskrivs att underåriga skall behandlas med värdighet och att hänsyn skall tas till deras låga ålder. Det framgår av artikel 19.1 i stadgan att unga lagöverträdare inte får dömas till fängelse. Enligt artikel 7.2 kan i stället olika former av vård och utbildning komma i fråga. Enligt artikel 7 har domstolen inte jurisdiktion över någon som inte hade fyllt 15 år då brottet påstås ha blivit utfört.

Amnesti

Amnesti fritar inte en person från straffansvar för brott föreskrivna i artikel 2–4 i specialdomstolens stadga (artikel 10). Den regleringen ligger i linje med FN:s ståndpunkt att utfärdade amnestier inte har någon verkan i förhållande till allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt. Därmed kan den amnesti som utlovades i fredsavtalet i Lomé 1999 för alla som deltagit i striderna fram till undertecknandet av avtalet inte åberopas, något som den särskilda representanten för FN:s generalsekreterare vid undertecknandet av fredsavtalet och senare även FN:s säkerhetsråd i resolution 1315 (2000) poängterat.

Förhållandet till nationella domstolar

Stadgan föreskriver i artikel 8 att specialdomstolen har jämlöpande jurisdiktion med nationella domstolar i Sierra Leone, dvs. nationella domstolar kan lagföra personer för sådana gärningar som omfattas av specialdomstolens jurisdiktion. Samtidigt har specialdomstolen företräde framför nationella domstolar i Sierra Leone. I varje skede av förfarandet får specialdomstolen nämligen uppmana en nationell domstol i Sierra Leone att överföra lagföringen till specialdomstolen. Specialdomstolens företräde gäller dock bara domstolar i Sierra Leone och inte nationella domstolar i andra länder. Specialdomstolen saknar, till skillnad från de internationella tribunalerna, behörighet att redan med stöd av sin stadga kräva en person utlämnad från en annan stat. Samtidigt som specialdomstolen och de nationella domstolarna har jämlöpande jurisdiktion finns i stadgan bestämmelser för att upprätthålla den allmänna rättsprincipen att ingen skall dömas för samma sak två gånger. Enligt artikel 9 i specialdomstolens stadga får följaktligen ingen ställas inför rätta vid en nationell domstol i Sierra Leone för handlingar som redan har prövats av specialdomstolen. En person som lagförts av en nationell domstol i Sierra Leone för handlingar som utgör brott enligt artikel 2–4 i stadgan får däremot senare lagföras av specialdomstolen om gärningen vid den nationella domstolen betecknats som ett brott enligt vanliga straffbestämmelser, om den nationella rättegången inte varit opartisk eller oberoende, om rättegången syftat till att skydda den anklagade från internationellt straffansvar eller om målet inte handlades på ett tillfredställande sätt. I sådana fall skall specialdomstolen vid fastställande av påföljd beakta i vilken utsträckning personen redan avtjänat straff för gärningen.

Tidsmässig behörighet

Specialdomstolen för Sierra Leone får även pröva gärningar som begåtts före domstolens inrättande, dvs. den har retroaktiv verkan. Mandatet omfattar brott som begåtts från och med den 30 november 1996 (dagen då det första omfattande fredsavtalet mellan regeringen och RUF slöts). Datumet valdes så att det skulle sätta konflikten i rätt perspektiv och omfatta de allra allvarligaste brotten som begåtts av samtliga inblandade grupper i konflikten. Strax efter undertecknandet av fredsavtalet den 30

november 1996 bröts det och omfattande stridigheter tog fart. Något slutdatum för behörigheten har inte fastställts i stadgan.

5.2 Specialdomstolens organisation och verksamhet

Specialdomstolen har sitt säte i Freetown i Sierra Leone. Domarna i specialdomstolen utses av både Sierra Leones regering och av FN:s generalsekreterare. Sålunda består den av domare från både Sierra Leone och andra stater. Specialdomstolens arbetsspråk är engelska. Specialdomstolen utgör inte en del av Sierra Leones nationella rättssystem. I linje därmed gäller att en person som står åtalad vid specialdomstolen inte är att anse som åtalad i staten Sierra Leone. Specialdomstolen består av tre organ: kamrarna, åklagaren och registratorskontoret. Den har två rättegångskammare med vardera tre domare och en kammare för överklagande som består av fem domare. Specialdomstolens president är ordförande i överklagandekammaren. Specialdomstolens stadga föreskriver att domarna i kammaren för överklagande i sina avgöranden, i den del avgörandena rör internationell humanitär rätt, skall vägledas av avgöranden från överklagandekammaren för de internationella tribunalerna för Rwanda och f.d. Jugoslavien. För domstolens administration och förvaltning svarar registratorn. Registratorn är utsedd av FN:s generalsekreterare i samråd med specialdomstolens president. Registratorn ansvarar även för bl.a. vittnens säkerhet. En särskild åklagare för specialdomstolen har utsetts av FN:s generalsekreterare i samråd med Sierra Leones regering. Åklagaren är ansvarig för förundersökning och åtal. Han lyder visserligen under specialdomstolen men är samtidigt självständig i förhållande till den. Sierra Leones regering har i samråd med FN:s generalsekreterare utsett en ställföreträdande chefsåklagare. De första åtalen vid specialdomstolen beslutades i mars 2003 och sedan dess har totalt 13 personer åtalats. Av dessa personer finns nio i förvar vid domstolen, två har avlidit, en befinner sig på okänd plats och en är i landsflykt. Brotten i åtalen innefattar bl.a. brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser i form av mord, våldtäkter, utrotning, terrorhandlingar, slaveri, plundringar och mordbränder, rekrytering av barn till beväpnade styrkor, tvångsäktenskap samt attacker mot fredsbevarande styrkor från FN och personal i humanitära organisationer. Av de nio personer som finns i förvar inleddes rättegångar mot sammanlagt sex av dem under sommaren 2004 och mot de återstående tre i mars 2005. Ingen slutlig dom har ännu meddelats. Specialdomstolens stadga sätter inte upp någon begränsning för hur länge domstolen får verka. En begränsning ligger dock i att Specialdomstolens verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag, enligt en budget som ursprungligen gällde för tre år.

6 Rättsligt samarbete med specialdomstolen

I svensk rätt finns särskilda lagar som behandlar samarbete med andra stater i fråga om straffverkställighet, utlämning och rättslig hjälp i brottmål. I lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt (tribunallagen) regleras samarbete i sådana frågor med Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen. Tribunallagen är tillämplig när någon av dessa tribunaler begär rättsligt biträde av Sverige. FN:s säkerhetsråd har i resolution 1470 (2003) den 28 mars 2003, samt i senare resolutioner, uppmanat alla medlemsstater att fullt ut samarbeta med specialdomstolen.

6.1 Verkställighet av specialdomstolens domar

6.1.1 Verkställighet av internationella brottmålsdomar

Även om Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen är inrättade med stöd av kapitel 7 i FN-stadgan och deras stadgor och samarbetsförpliktelser på så sätt är tvingande för FN:s medlemsstater, följer inte någon skyldighet för FN:s medlemsstater att verkställa straff som dömts ut av tribunalerna. Sverige har medgivit att fängelsestraff som dömts ut av någon av dessa tribunaler får verkställas i Sverige under vissa förutsättningar (se prop. 2001/02:88 s. 137 f.). Regeringen beslutade den 28 januari 1999 att ingå en överenskommelse med Jugoslavientribunalen om verkställighet av fängelsestraff i Sverige, en överenskommelse som trädde i kraft den 23 februari 1999 (SÖ 1999:25). Sverige har även ingått ett avtal om verkställighet av domar som meddelats av Rwandatribunalen. Avtalet undertecknades den 27 april 2004 och trädde i kraft den 3 maj 2004 (SÖ 2004:17). Verkställighet av fängelsestraff som Internationella brottmålsdomstolen har bestämt bygger också på ett frivilligt åtagande. Sverige är en av de stater som åtagit sig att verkställa domstolens fängelsestraff.

6.1.2 Verkställighet enligt specialdomstolens stadga

I artikel 22 i specialdomstolens stadga föreskrivs att fängelsedomar meddelade av specialdomstolen som regel skall avtjänas i Sierra Leone. Om omständigheterna så kräver, kan fängelsedomar även avtjänas i någon av de stater som har ingått särskilda straffverkställighetsavtal med Rwandatribunalen eller Jugoslavientribunalen och som till specialdomstolens registratorskontor förklarat sig villig att ta emot dömda personer. Specialdomstolen kan i detta syfte ingå liknande straffverkställighetsavtal även med andra stater. Det är endast fängelsestraff som kan komma i fråga för verkställighet i en annan stat. Eftersom unga lagöverträdare, mellan femton och arton år, enligt artikel 19.1 i stadgan inte får dömas till fängelse kan de inte heller bli aktuella för straffverkställighet utomlands. Specialdomstolens beslut om förverkande av egendom m.m. enligt artikel 19.3 i stadgan omfattas inte.

Om den dömda personen kan komma i fråga för nåd eller straffnedsättning i den stat där han eller hon verkställer straffet, skall enligt artikel 23 i stadgan den berörda staten underrätta specialdomstolen om detta. Stadgan föreskriver vidare att nåd eller straffnedsättning får ske endast om presidenten för specialdomstolen i samråd med domarna så bestämmer, i rättvisans och de allmänna rättsprincipernas intresse.

6.1.3 Straffverkställighetsavtalet mellan Sverige och specialdomstolen

I ett brev av den 3 november 2003 ställde Specialdomstolen för Sierra Leone, med hänvisning till artikel 22 i domstolens stadga, en officiell förfrågan till Sveriges regering om viljan att ta emot dömda personer från specialdomstolen. Som förtydligande till vad som enligt artikel 22 kan utgöra omständigheter som kräver att fängelsestraff avtjänas i ett annat land angavs som exempel den labila politiska situationen och säkerhetssituationen i Sierra Leone samt de dåliga fängelseförhållandena där. Efter förhandlingar enades ombud för den svenska regeringen och företrädare för Specialdomstolen för Sierra Leone om en överenskommelse som reglerar de närmare förutsättningarna för straffverkställighet i Sverige för personer som dömts av domstolen. Överenskommelsen undertecknades den 15 oktober 2004, se bilaga 3 . Sveriges straffverkställighetsavtal med Specialdomstolen för Sierra Leone följer i stort sett de straffverkställighetsavtal Sverige har ingått med Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen. En skillnad mellan specialdomstolen och tribunalerna är att specialdomstolen får pröva även vissa nationella brott. Det följer inte av specialdomstolens stadga att det enbart är straff för brott mot internationell humanitär rätt som kan bli föremål för verkställighet i ett annat land. Sverige har, vilket framgår av inledningen i straffverkställighetsavtalet med specialdomstolen, förklarat sig villigt att verkställa straff för brott mot internationell humanitär rätt. Av det följer att det i första hand är straff för sådana brott som kan bli aktuella att verkställa i Sverige. Själva avtalet syftar enligt artikel 1 till att reglera frågor som hänger samman med eller uppstår till följd av en framställning från specialdomstolen om att Sverige skall verkställa en dom meddelad av domstolen. Avtalet gäller enligt artikel 13 så länge specialdomstolens domar verkställs i Sverige. Ett ärende inleds genom att specialdomstolens registrator, efter godkännande av specialdomstolens president, sänder en framställning tillsammans med i artikel 2.2 angivna handlingar till Sverige. Beslutar Sverige att tillmötesgå begäran, är Sverige vid verkställigheten bundet av det straff som specialdomstolen utdömt. Verkställigheten av påföljden skall dock följa svensk lag, dvs. svenska verkställighetsregler skall tillämpas, vilket föreskrivs i artikel 3.2. Det skall dock ske under överinseende av specialdomstolen bl.a. på så sätt att om den dömda personen enligt svensk rätt kan komma i fråga för någon åtgärd som medför att den utdömda strafftiden förkortas, såsom villkorlig frigivning eller nåd, skall Sverige, när sex månader återstår till det eventuella frigivandet eller så snart det är möjligt, underrätta specialdomstolens registrator om detta (se artikel 7.1 d och artikel 8.1). Special-

domstolen meddelar därefter om den finner att åtgärden är lämplig. Sverige har att beakta specialdomstolens yttrande och avge svar till specialdomstolen innan beslut fattas i saken. Sedan svar mottagits får specialdomstolen begära att Sverige överför den dömde till specialdomstolen eller till något annat land (se artikel 8.2–3). Specialdomstolen får vidare enligt artikel 9.2 när som helst begära att verkställigheten i Sverige avbryts och begära att den dömde överförs till ett annat land eller till specialdomstolen. Utöver Sveriges underrättelseskyldighet till specialdomstolen i vissa frågor kan specialdomstolen utöva sitt överinseende över verkställigheten genom Internationella rödakorskommittén som enligt artikel 6 har rätt att inspektera förhållandena i fängelset och behandlingen av internen eller internerna. Liksom tribunalerna har specialdomstolen sålunda överlåtit den bevakningen till Internationella rödakorskommittén. Fängelseförhållandena skall enligt artikel 3.3 leva upp till vissa standardminimiregler antagna av FN. Specialdomstolens registrator bär det huvudsakliga ansvaret för att vidta lämpliga åtgärder i samband med överförande till och från Sverige. Vid upphörande av straffverkställighet i Sverige skall dock Sverige i samråd med registratorn vidta lämpliga åtgärder för att föra personen från Sverige. Se artiklarna 4.1, 9.4 och 10. Artikel 4.2 föreskriver en möjlighet att efter ett överförande till Sverige tillfälligt återföra den dömda personen till specialdomstolen, om han eller hon skall höras som vittne vid specialdomstolen, för att sedan föra personen tillbaka till Sverige. Utgångspunkten enligt artikel 11.1 a är att specialdomstolen skall stå för kostnaden vid sådant återförande. Av artikel 5 framgår vidare att en svensk domstol inte får ställa en person inför rätta för gärningar som omfattas av specialdomstolens jurisdiktion och för vilka personen lagförts av specialdomstolen.

6.1.4 Verkställighet av utländska eller internationella brottsmålsdomar enligt svensk rätt

Inledning

Lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen) möjliggör att en utländsk brottmålsdom kan verkställas i Sverige samt att en främmande stat kan verkställa en svensk brottmålsdom. Motsvarande förfaranden inom Norden regleras i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. (nordiska verkställighetslagen). Den internationella verkställighetslagen, liksom den nordiska, bygger på att framställningar om överförande kommer från andra stater eller rättsliga myndigheter i dessa stater, inte från särskilda tillfälliga domstolar, tribunaler.

Internationella verkställighetslagen

Internationella verkställighetslagen tar sikte främst på samarbete med stater som tillträtt Europarådets brottmålsdomskonvention från 1970

(brottmålsdomskonventionen) eller Europarådets konvention från 1983 om överförande av dömda personer (överförandekonventionen). Internationella verkställighetslagen kräver emellertid inte en generell överenskommelse med den främmande staten för att straffverkställigheten skall kunna överföras utan regeringen kan i avsaknad av en sådan överenskommelse om det finns synnerliga skäl i ett visst fall förordna att överförande av straffverkställighet får ske. Av överförandekonventionen följer ingen skyldighet att överföra verkställigheter. Internationella verkställighetslagen kräver dock vid överförande till Sverige att den dömda personen är svensk medborgare eller har hemvist här, att den dömda personen har samtyckt till att verkställighet sker i Sverige, att den gärning som påföljden avser motsvarar brott enligt svensk lag samt att den tid för frihetsberövande som återstår när framställningen om verkställighet kommer in till Sverige uppgår till minst sex månader eller att särskilda skäl talar för att verkställighet ändå förs över till Sverige. I vissa situationer kan överförande ske till Sverige även om den dömda personen inte samtycker till ett överförande. Om straff skall verskställas i Sverige med stöd av överförandekonventionen, kan regeringen antingen själv meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkställigheten i Sverige eller överlämna åt riksåklagaren att hos rätten ansöka om att en ny påföljd skall bestämmas enligt vad som i svensk lag är föreskrivet om påföljd för motsvarande gärning. Till skillnad från vad som gäller enligt överförandekonventionen är en anmodad stat enligt brottmålsdomskonventionen i princip förpliktigad att överta verkställigheten efter en framställning. Samtycke från den dömde är inte något krav men det finns vägransgrunder, såväl tvingande som fakultativa. Överföranden enligt brottmålsdomstolskonventionen är mycket sällsynta. Om ett straff verkställs i Sverige efter överförande hit enligt överförandekonventionen eller brottmålsdomskonventionen, följer det av 25 § internationella verkställighetslagen att verkställigheten skall ske enligt svenska regler. Bestäms inte ny påföljd i Sverige får verkställighet äga rum här även om påföljden är strängare än den som enligt svensk lag kan följa på brotten. Verkställigheten i Sverige får inte ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den påföljd som ådömts i den främmande staten. Den dömda personen skall också, såvida inte annat följer av den överkommelse som överförandet baseras på, få räkna till godo vad han eller hon utstått av påföljden i den främmande staten samt den tid han eller hon varit anhållen eller häktad där.

Tribunallagen

Med tillämpning av tribunallagen är det möjligt att verkställa fängelsedomar i Sverige efter begäran av en tribunal. Enligt 11 § första stycket första meningen tribunallagen är det regeringen som, på begäran av tribunalen, beslutar om en av tribunalerna meddelad fängelsedom får verkställas i Sverige. Ett fängelsestraff som verkställs i en annan stat skall enligt tribunalernas stadgor avtjänas i enlighet med lagen i verkställighetslandet. Av det följer att svenska verkställighetsregler är tillämpliga vid ett överförande till Sverige av straff som utdömts av någon av tribunalerna. Vidare fram- 17

går genom hänvisningen i 11 § andra stycket till 25 § internationella verkställighetslagen, att verkställigheten skall ske enligt svensk lag. Eftersom tribunalerna enligt sina stadgor har rätt att meddela nåd och ompröva sina domar föreskrivs det i tribunallagen, 11 § andra stycket, att verkställigheten skall upphöra om en tribunal upplyser om att den beviljat den dömda personen nåd eller meddelat något annat avgörande som innebär att den utdömda påföljden inte längre får verkställas. Genom hänvisningen till 25 § internationella verkställighetslagen blir brottsbalkens bestämmelser om villkorlig frigivning tillämpliga vid straffverkställighet i Sverige av en dom meddelad vid någon av tribunalerna. Villkorlig frigivning är i princip obligatorisk för alla fängelsedömda efter att två tredjedelar av straffet avtjänats, men den får senareläggas om den intagne i väsentlig grad misskött sig under verkställigheten (26 kap. 7 § brottsbalken). Eftersom tribunalerna även sedan straffverkställigheten överförts till ett annat land enligt sina stadgor behåller rätten att ompröva domar eller meddela nåd eller straffnedsättning, föreskrivs i tribunallagen att regeringen får besluta om villkorlig frigivning vid en senare tidpunkt än vad som följer av brottsbalken. Regeringen prövar, enligt 11 § tredje stycket tribunallagen, frågan om villkorlig frigivning först sedan tribunalen fått tillfälle att yttra sig. Hänvisningen till 25 § internationella verkställighetslagen innebär också att verkställighet i Sverige får äga rum även om påföljden är strängare än vad som enligt svensk lag hade kunnat följa på brotten, att verkställighet inte får ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än vad tribunalen bestämt samt att den dömda personen får tillgodoräkna sig den tid han eller hon redan kan ha utstått av påföljden samt anhållande- och häktestid. I 12 § finns regler som möjliggör tillsyn av verkställigheten av fängelsestraff i Sverige av företrädare för tribunalerna eller någon som tribunalerna utsett. Vidare föreskrivs att den som genomför sådan tillsyn skall få den hjälp av svenska myndigheter som behövs.

6.2 Samarbete i fråga om utlämning och rättslig hjälp i brottmål

6.2.1 Specialdomstolens reglering

I avtalet mellan FN och Sierra Leones regering om inrättande av Specialdomstolen för Sierra Leone regleras i artikel 17 frågan om framställningar om bistånd från specialdomstolen när det gäller rättslig hjälp och överlämnande av åtalade personer. Bestämmelsen tar sikte på förhållandet mellan specialdomstolen och Sierra Leone, inte förhållandet till andra stater. Uppräkningen av de åtgärder som kan komma i fråga innefattar identifiering och lokalisering av personer, delgivning av handlingar, gripande och kvarhållande av personer samt överförande av åtalade till specialdomstolen. Den överensstämmer i stort med uppräkningen i motsvarande bestämmelser i tribunalernas stadgor. Liksom i deras stadgor är uppräkningen inte uttömmande. Någon bestämmelse om rättslig hjälp eller utlämning finns inte i specialdomstolens stadga. I Sveriges straffverkställighetsavtal med

specialdomstolen finns inga renodlade bestämmelser om bistånd i form av rättslig hjälp eller utlämning. Däremot finns det en bestämmelse som i praktiken innebär att en form av rättslig hjälp från Sveriges sida kan komma i fråga. Enligt artikel 4.2 i straffverkställighetsavtalet kan nämligen specialdomstolen begära att en av specialdomstolen dömd person, som överförts till Sverige för att verkställa straffet i Sverige, tillfälligt återförs till specialdomstolen i syfte att vittna vid en rättegång vid specialdomstolen. I specialdomstolens särskilda bevis- och förfaranderegler finns bestämmelser om rättslig hjälp och utlämning i förhållande till andra stater. Bevis- och förfarandereglerna har ändrats vid ett flertal tillfällen och hänvisningarna nedan tar sikte på reglerna i den senaste versionen som antagits den 14 maj 2005. Enligt artikel 8 c i dessa regler kan specialdomstolen inbjuda en stat att bistå specialdomstolen med rättslig hjälp på basis av ett s.k. ad-hoc arrangemang, dvs. ett arrangemang för detta särskilda ändamål, ett avtal eller på annat lämpligt sätt. Vidare kan, enligt artikel 56 a i bevis- och förfarandereglerna, en domare vid specialdomstolen utfärda en arresteringsorder beträffande en tilltalad vid specialdomstolen. Om en stat till följd av en sådan arresteringsorder gripit en person skall staten enligt artikel 57 frihetsberöva personen, underrätta specialdomstolen om det och senare överföra personen enligt närmare anvisningar. Enligt artikel 58 kan specialdomstolen även begära att en stat skall gripa och överföra misstänka och tilltalade personer till specialdomstolen med stöd av ett ad-hoc arrangemang, ett avtal eller på annat lämpligt sätt. Specialdomstolens behörighet att i dessa avseenden ingå avtal med andra stater har stöd i artikel 11 d i avtalet om inrättande av specialdomstolen där det föreskrivs att domstolen får ingå avtal med stater som är nödvändiga för att den skall kunna fullgöra sitt uppdrag.

6.2.2 Svensk rätt

Utlämning

Lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen) reglerar villkoren för och förfarandet vid utlämning från Sverige till en utomnordisk stat. Lagen bygger i allt väsentligt på 1957 års europeiska utlämningskonvention och dess tilläggsprotokoll från 1975 och 1978. Inom EU har utlämningsförfarandet i princip ersatts av överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder. Överlämnande från Sverige enligt en sådan arresteringsorder regleras i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. Utlämning till nordiska länder regleras i en särskild lag, lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge. Utlämningslagen bygger på att regeringen, om de förutsättningar lagen föreskriver för utlämning är uppfyllda, har möjlighet att göra en diskretionär prövning i varje utlämningsärende. I 1 § utlämningslagen föreskrivs att regeringen får utlämna en misstänkt, tilltalad eller dömd person för en i den ansökande staten straffbelagd gärning om personen befinner sig här i riket. Även om utlämning enligt lagen är möjlig behöver regeringen alltså inte utlämna någon i det enskilda fallet. En annan sak är att Sverige deltar i det internationella straffrättsliga

samarbetet och har konventionsåtaganden att uppfylla. Om hinder möter mot utlämning enligt någon av de s.k. vägransgrunderna i 1–10 §§ utlämningslagen får utlämning inte beviljas. Ett hinder mot utlämning inträder enligt 2 § om den som begärs utlämnad är svensk medborgare. I utlämningslagen finns vidare krav på att den gärning för vilken utlämning begärs är av viss svårhetsgrad samt att gärningen motsvarar brott enligt svensk lag. Enligt 4 § utlämningslagen får utlämning som huvudregel beviljas endast för gärning som enligt svensk lag kan leda till fängelse i minst ett år. Bestämmelserna i 5–6 §§ behandlar frågan om hinder mot utlämning vid militära eller politiska brott. Risk för svår förföljelse i den ansökande staten på grund av politiska, religiösa eller etniska skäl m.m. samt risk för att från den ansökande staten sändas vidare till en annan stat där motsvarande förföljelse riskeras utgör enligt 7 § också hinder mot utlämning. Vidare utgör enligt 8 § humanitära skäl av sådan art att en utlämning skulle vara uppenbart oförenlig med humanitetens krav hinder mot utlämning. I 9 § finns krav på att den ansökande staten skall lämna viss utredning om de brott som utlämningen avser. Resultatet av den ansökande statens brottsutredning, vanligtvis fällande dom eller häktningsbeslut, skall bifogas utlämningsframställningen. Domen skall stödjas av utredningen i övrigt och om framställningen avser en misstänkt (ej dömd) person, får som huvudregel utlämning inte beviljas om det utifrån utredningen inte finns sannolika skäl för att den misstänkta personen begått gärningen. Om det följer av en internationell överenskommelse skall dock häktningsbeslut eller dom godtas som grund för framställningen utan vidare utredning, såvida det inte framgår att häktningsbeslutet eller domslutet är uppenbart oriktigt. Den ordningen tillämpas i förhållande till stater som tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Utlämning får inte ske om brottet är preskriberat enligt svensk lag. En svensk dom eller ett beslut att inte åtala för gärningen utgör också hinder mot utlämning. Det framgår av 10 § utlämningslagen. Om dom beträffande gärningen meddelats i en annan stat än den ansökande staten, får enligt tredje stycket i samma paragraf utlämning ske endast under vissa förutsättningar. Temporärt hinder mot utlämning föreligger enligt 11 § som huvudregel om den som begärs utlämnad är åtalad i Sverige för annat brott där fängelse kan komma i fråga eller om personen skall verkställa frihetsberövande påföljd här. I 12 § behandlas regeringens möjligheter och skyldigheter att förena en utlämning med villkor. Utgångspunkten är att den som utlämnas till en främmande stat inte där skall dömas för även en annan gärning som begåtts före utlämningsframställningen. Vidare får den som utlämnas inte straffas med döden. Därför anger regeringen sådana villkor för utlämningen till den andra staten när det är befogat. I 13 § behandlas frågan om konkurrerande framställningar från olika stater. I 14–22 §§ finns förfaranderegler för prövningen av en utlämningsframställning. Av 14 § framgår att framställningen skall ges in till Justitiedepartementet, att dom eller häktningsbeslut eller annan utredning skall bifogas samt att vissa uppgifter rörande den som begärs utlämnad och gärningen måste framgå. Innan beslut om utlämning fattas av reger-

ingen skall riksåklagaren ha yttrat sig. Vidare skall Högsta domstolen yttra sig såvida den som begärs utlämnad inte samtycker till utlämning eller det inte är uppenbart att framställningen skall avslås. Förhandling i Högsta domstolen hålls om det är nödvändigt. För ärendets handläggning gäller de bestämmelser som i allmänhet gäller i brottmål. Riksåklagaren ansvarar för utredningen av ärendet, ofta genom lokal åklagare. För tvångsmedel under utredningen gäller, med vissa i lagen angivna undantag, vad som i allmänhet gäller för tvångsmedel i brottmål. Det finns även bestämmelser som reglerar möjligheterna att ta en person i förvar inför utlämning. Ofta initieras frågan om utlämning redan innan en utlämningsframställning ges in, genom att en internationellt efterlyst person återfinns i Sverige. I sådana fall kan enligt 23 § en åklagare besluta om tvångsmedel i form av anhållande, reseförbud, beslag eller anmälningsskyldighet i avvaktan på en framställning om utlämning. Åklagarens beslut skall så snart som möjligt prövas av en tingsrätt och om den inte upphäver beslutet även av chefen för Justitiedepartementet. Därefter löper en frist, vilken som längst får vara i 40 dagar efter beslutet om tvångsmedel, inom vilken utlämningsframställningen måste ha kommit in till Justitiedepartementet. Inges en framställning i rätt tid måste åklagaren inom åtta dagar därefter begära personen häktad för att inte tvångsmedlet skall förfalla. Av 25 § framgår att åtal inte får väckas för brott för vilket utlämning begärts, såvida inte begäran avslagits. Om utlämning beviljas efter det att åtal väckts, utgör det förhållandet rättegångshinder i brottmålet.

Internationell rättslig hjälp i brottmål

I lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål regleras under vilka förutsättningar Sverige kan lämna rättslig hjälp till andra stater eller begära sådan hjälp utomlands. Vid rättslig hjälp är grundtanken i lagstiftningen att samtliga åtgärder som kan vidtas i en svensk förundersökning eller rättegång också skall kunna vidtas av svenska åklagare och domstolar för att bistå utländska myndigheter. Åtgärderna skall vidtas under samma förutsättningar som gäller vid en svensk förundersökning eller rättegång. I vissa fall kan svenska åklagare och domstolar lämna bistånd även med åtgärder som är okända enligt svensk rätt, så länge det inte är fråga om en tvångsåtgärd och det inte heller skulle strida mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen. Lagen om internationell rättslig hjälp tar i sitt inledande kapitel upp regler som styr lagens tillämpningsområde. I 1 kap. 2 § görs en uppräkning av åtgärder som kan komma i fråga, exempelvis förhör i samband med förundersökning i brottmål, bevisupptagning vid domstol, telefonförhör, förhör genom videokonferens och överförande av frihetsberövade för förhör. Uppräkningen är inte uttömmande utom i fråga om tvångsåtgärder. I 2 kap. finns allmänna bestämmelser om rättslig hjälp i Sverige. I 2 kap. 3 § anges att en ansökan om rättslig hjälp i Sverige får göras av utländsk åklagare, undersökningsdomare, annan domare eller domstol eller någon annan enligt en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige. I 2 kap. framgår vidare vad en ansökan skall 21

innehålla och att en ansökan som huvudregel skall ges in till Justitiedepartementet som sedan vidarebefordrar den till den åklagare eller domstol som är behörig enligt 7 §. En ansökan skall vara skriven på svenska, danska eller norska eller åtföljas av en översättning till något av de språken om inte den instans som handlägger ansökan medger annat i det enskilda fallet. I 2 kap. anges även vissa förutsättningar som måste vara uppfyllda för att åtgärden skall kunna vidtas. Utgångspunkten är att det är den instans som handlägger ärendet som också prövar om förutsättningarna är uppfyllda enligt de svenska reglerna i rättegångsbalken. Det finns även som huvudregel ett krav på dubbel straffbarhet vid åtgärder som innebär användande av tvångsmedel, exempelvis husrannsakan och beslag. Även om de grundläggande förutsättningarna för att en ansökan skall prövas är uppfyllda, kan den ändå komma att avslås med stöd av de vägransgrunder som finns i 2 kap. 14 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Avslag är enligt den bestämmelsen obligatoriskt om ett bifall skulle strida mot svenska allmänna rättsprinciper eller om ett beviljande av åtgärden skulle kränka Sveriges suveränitet, medföra fara för rikets säkerhet eller strida mot svenska allmänna rättsprinciper eller andra väsentliga intressen. Om ansökan avser en gärning som har karaktären av ett politiskt brott eller enbart är ett militärt brott eller om dom beträffande gärningen redan meddelats i Sverige, har regeringen en möjlighet, men inte en skyldighet, att avslå ansökan. Det är regeringen – och inte en åklagare eller domstol – som skall avslå en ansökan om rättslig hjälp vid dessa obligatoriska och fakultativa vägransgrunder. Om en åklagare eller domstol som handlägger ärendet finner att ansökan bör avslås på en sådan grund, skall ansökan överlämnas till regeringen (se 2 kap. 15 § första stycket). I 3 kap. finns ett fåtal bestämmelser som gäller när en svensk åklagare eller domstol vill ha rättslig hjälp utomlands. Det omfattande 4 kap. innehåller särskilda bestämmelser om olika former av rättslig hjälp, t.ex. bevisupptagning vid domstol, förhör genom videokonferens och överförande av frihetsberövade personer. Beträffande kvarstad, beslag samt husrannsakan och andra åtgärder som avses i 28 kap. rättegångsbalken, dvs. kroppsvisitation och kroppsbesiktning, finns särskilda bestämmelser i 14–24 §§. Ansökningar om sådana åtgärder i Sverige handläggs av åklagare och prövas i vissa fall av domstol. En misstänkt, tilltalad eller målsägande som drabbas av en åtgärd med anledning av en ansökan har samma rätt till offentlig försvarare, målsägandebiträde eller stödperson som vid en svensk förundersökning eller rättegång. Vid bevisupptagning vid svensk domstol kan en misstänkt eller tilltalad vid särskilda skäl beviljas offentlig försvarare även om det inte följer av 21 kap. rättegångsbalken. I 4 kap. 29–34 §§ regleras överförande av en frihetsberövad till och från Sverige för förhör m.m. Regleringen innebär bl.a. att en person som är berövad friheten i Sverige på begäran av en annan stat kan föras över till den staten för förhör som avser annat än utredning om den frihetsberövades brottslighet. Om ansökan kommer från ett land utanför Norden eller Europeiska unionen skall den prövas av regeringen och i andra fall av åklagare. En ansökan får vägras om ett överförande medför att tiden för frihetsberövandet förlängs eller om den frihetsberövades närvaro behövs

i ett brottmål som handläggs här i landet. Innan en sådan ansökan prövas, skall yttrande som huvudregel inhämtas från den myndighet som svarar för verkställigheten av frihetsberövandet. Det avslutande 5 kap. reglerar bl.a. frågor om villkor om användningsbegränsningar när rättslig hjälp beviljas, immunitet, sekretess, delning av förverkad egendom mellan stater och återkrav av kostnader.

Tribunallagen

FN:s medlemsstater är, till följd av att de internationella tribunalerna är inrättade med stöd av kapitel 7 i FN-stadgan, förpliktade att samarbeta med de internationella tribunalerna i enlighet med vad som föreskrivs i deras stadgor. De svenska lagarna om internationell rättslig hjälp i brottmål och om utlämning för brott är utformade så att de förutsätter att en begäran om rättsligt bistånd härrör från en domstol eller myndighet i en främmande stat. De är inte direkt tillämpliga i förhållande till de internationella tribunalerna som inte är knutna till en stats interna rättsordning. Vidare kan inte de villkor som finns i den svenska lagstiftningen göras gällande i förhållande till tribunalerna där samarbetsskyldigheten inte grundar sig på ett avtal mellan enskilda stater utan där bestämmelserna om rättsligt samarbete i dess delar i respektive stadga närmast skall ses som påbud till medlemsstaterna (se prop. 1993/94:142 s. 24). Samarbetet med tribunalerna regleras därför i en särskild lag, tribunallagen. Enligt ordalydelsen i 3 § första stycket tribunallagen får regeringen bevilja utlämning till någon av tribunalerna. Några hänvisningar till utlämningslagens villkor för utlämning har inte gjorts. I förarbetena till bestämmelsen anges att möjligheten att neka utlämning i dessa fall bör, med anledning av skyldigheten att samarbeta med tribunalerna, inskränka sig till fall där den aktuella åtgärden skulle vara uppenbart stötande eller annars stå i uppenbar strid med den svenska rättsordningen (se a. prop. s. 29 f.). Förfarandet vid framställningar om utlämning från tribunalerna följer i stora drag det förfarande som gäller enligt utlämningslagen. Vissa betydelsefulla skillnader finns dock. Något formellt krav på att den aktuella gärningen skall motsvara ett brott enligt svensk lag finns inte i tribunallagen. Ett beslut om häktning eller dom skall enligt 3 § andra stycket tribunallagen godtas som grund för beslut om utlämning om det inte framgår att häktningsbeslutet eller domslutet är uppenbart oriktigt. Motsvarande ordning gäller enligt 1957 års europeiska utlämningskonvention, se 9 § tredje stycket i utlämningslagen och Sveriges förbehåll till artikel 12 i konventionen. En skillnad i förhållande till förfarandet i utlämningslagen är att en framställning om utlämning enligt tribunallagen som huvudregel inte underkastas domstolsprövning. Regeringen har dock enligt 4 § andra stycket möjlighet att inhämta yttrande av Högsta domstolen om det finns särskilda skäl. Om det blir aktuellt att använda tvångsmedel i samband med en utlämningsframställning från någon av tribunalerna är det däremot nödvändigt med domstolsprövning. Förfarandet för tvångsmedel följer i stort förfarandet enligt utlämningslagen. Utrymmet för att inte använda tvångsmedel 23

när någon av tribunalerna begär det är dock mycket begränsat till följd av Sveriges skyldighet att samarbeta med dem. Enligt tribunallagen finns därför en presumtion för att på begäran av någon av tribunalerna häkta eller provisoriskt anhålla en person. Presumtionen bryts endast om det är uppenbart att skäl för sådan åtgärd saknas. Beslut om tvångsmedel får vidare fattas utan att särskild utredning har lämnats till stöd för att den som avses med ansökan har begått gärningen. Den regleringen skiljer sig från bestämmelserna i utlämningslagen som i detta hänseende hänvisar till vad som i allmänhet är föreskrivet i brottmål, dvs. till 24 kap. i rättegångsbalken (se prop. 2001/02:88 s. 99 f.). I 7 § tribunallagen hänvisas till bestämmelserna i 25 och 26 a §§ utlämningslagen om förbud mot åtal i Sverige om utlämning begärts för samma gärning och om återförande för någon som utlämnats till Sverige för rättegång här. Verkställigheten av utlämningen ombesörjs av polismyndigheten, liksom vid utlämning enligt utlämningslagen, se 8 § tribunallagen. Även enligt tribunallagen finns möjligheter att ta någon i förvar inför utlämning om det är nödvändigt. Bestämmelser om hur konkurrerande ansökningar om utlämning av en person till en tribunal respektive till en annan stat skall behandlas finns i 8 a § tribunallagen. När det gäller framställningar om rättslig hjälp från tribunalerna hänvisas i 9 § tribunallagen till lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål såvida inte annat framgår av tribunallagen. Det innebär i princip att svenska åklagare och domstolar har möjlighet att bistå tribunalerna med alla de åtgärder som de enligt den lagen kan bistå utländska nationella myndigheter och domstolar med. Hänvisningen till lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål innebär däremot inte att en framställning från någon av tribunalerna kan avslås på samma grunder som vid framställningar från nationella myndigheter och domstolar i främmande länder. Även vid framställningar om rättslig hjälp är utrymmet för att inte bistå tribunalerna mycket begränsat och avslag på en begäran bör ske endast i fall där den aktuella åtgärden skulle vara uppenbart stötande eller annars stå i strid med den svenska rättsordningen (se prop. 1993/94:142 s. 29). Den obligatoriska vägransgrunden i 2 kap. 14 § första stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål gäller inte, enligt 9 § andra stycket tribunallagen, om ett avslag skulle strida mot Sveriges förpliktelser gentemot tribunalerna. Den ordningen har införts därför att utrymmet för att vägra rättslig hjälp enligt 2 kap. 14 § första stycket är större än vad förpliktelsen att samarbeta med tribunalerna medger (se prop. 1999/2000:61 s. 174). I 9 § andra stycket tribunallagen föreskrivs vidare att de fakultativa vägransgrunderna i 2 kap. 14 § andra stycket inte är tillämpliga vid framställningar från tribunalerna. Något krav på dubbel straffbarhet för att tillmötesgå en begäran om rättsligt bistånd från någon av tribunalerna finns inte. För att säkerställa att åklagare eller domstolar som handlägger ansökningar om rättslig hjälp inte ställer upp villkor som inte är förenliga med tribunalernas stadgor, skall tribunalerna enligt 9 § tredje stycket tribunallagen ges tillfälle att yttra sig innan villkor bestämts.

7 Överväganden och förslag

7.1 Tillträde till straffverkställighetsavtalet mellan Sverige och specialdomstolen

Regeringens förslag: Riksdagen skall godkänna avtalet om straffverkställighet mellan Sveriges regering och Specialdomstolen för Sierra Leone.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Av specialdomstolens stadga följer att de länder som kan komma i fråga för att ta emot personer som är dömda av specialdomstolen i första hand är de som slutit straffverkställighetsavtal med Jugoslavientribunalen eller Rwandatribunalen. Sverige har ingått straffverkställighetsavtal med dessa tribunaler. Som utgångspunkt skall ett straff som utdömts av Specialdomstolen för Sierra Leone avtjänas i Sierra Leone, och först om omständigheterna så kräver kan det avtjänas i ett annat land. Specialdomstolen är därför inte i samma grad som tribunalerna beroende av andra länders beredvillighet att verkställa straff, men det finns ändå skäl att samarbeta med den i detta hänseende. Specialdomstolen är en domstol med jurisdiktion som huvudsakligen rör allvarliga brott mot internationell humanitär rätt. Det ligger i världssamfundets intresse att sådana gärningar lagförs och att utdömda straff för sådana brott verkställs. Det motverkar straffrihet och utgör ett bidrag till försoning och stabilitet i det drabbade området. Sverige bör därför medverka till den rättskipning som sker vid specialdomstolen. Ett sätt att stödja specialdomstolen i detta hänseende är att tillträda det straffverkställighetsavtal Sverige har förhandlat fram med domstolen. Ett sådant tillträde ligger vidare i linje med FN:s säkerhetsråds uppmaning till alla medlemsländer i resolution 1470 (2003) om att fullt ut samarbeta med specialdomstolen. Det framförhandlade avtalet motsvarar i princip Sveriges straffverkställighetsavtal med Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen. Det ankommer enligt 10 kap. 2 § regeringsformen på riksdagen att godkänna det i propositionen behandlade avtalet. Enligt regeringens uppfattning finns, som framgår av det ovan anförda, goda skäl för Sverige att tillträda avtalet. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner straffverkställighetsavtalet med Specialdomstolen för Sierra Leone.

7.2 Samarbete med specialdomstolen i fråga om utlämning och rättslig hjälp i brottmål

Regeringens bedömning: Sverige bör kunna bistå specialdomstolen med utlämning och rättslig hjälp i brottmål.

Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås emellertid att Sverige bör kunna bistå specialdomstolen med utlämning enbart för lagföring, inte för straffverkställighet. Remissinstanserna har tillstyrkt promemorians bedömning eller lämnat den utan erinran. Skälen för regeringens bedömning: Specialdomstolen är inte inrättad med stöd av kapitel 7 i FN-stadgan och dess stadga innehåller sålunda inte för medlemsstaterna förpliktande bestämmelser. Sverige är därför – till skillnad från vad som gäller i förhållande till de internationella tribunalerna – inte skyldig att samarbeta med specialdomstolen i fråga om utlämning och rättslig hjälp. Sverige har inte heller fört förhandlingar eller ingått något avtal med specialdomstolen om samarbete i dessa hänseenden. Av avtalet om specialdomstolens inrättande och av dess bevis- och förfaranderegler framgår dock att specialdomstolen har befogenhet att samarbeta med andra länder i fråga om utlämning och rättslig hjälp i brottmål, se avsnitt 6.2.1. Faktiska omständigheter talar inte för att specialdomstolen skall komma att begära hjälp av Sverige i fråga om utlämning och rättslig hjälp i någon större utsträckning. Antalet personer med ursprung i Sierra Leone som har hemvist i Sverige eller annars stadigvarande vistas här är litet. Antalet åtalade vid specialdomstolen uppgår till ett drygt tiotal och förväntas inte öka nämnvärt. De flesta åtalade finns redan i specialdomstolens förvar. Likväl kan man inte utesluta att specialdomstolen kan ha behov av att samarbeta med Sverige i dessa avseenden, särskilt i fråga om rättslig hjälp, t.ex. förhör med vittnen. Av regeringens förslag i avsnitt 7.1 framgår att specialdomstolens karaktär och funktion talar för att Sverige bör samarbeta med den i fråga om straffverkställighet. Samma skäl gör sig gällande i fråga om samarbete med utlämning och rättslig hjälp. Genom att möjliggöra samarbete med specialdomstolen i dessa frågor stödjer Sverige en rättskipningsprocess för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt. Ett sådant samarbete ligger i linje med FN:s säkerhetsråds uppmaning till alla medlemsländer i resolution 1470 (2003) om att fullt ut samarbeta med specialdomstolen. Det vore olyckligt om Sverige av formella skäl inte skulle kunna bistå specialdomstolen om behov av samarbete uppstod. Sverige bör därför skapa förutsättningar för att kunna bistå specialdomstolen med utlämning och rättslig hjälp i brottmål. Även om behovet av samarbete med specialdomstolen i fråga om utlämning främst gör sig gällande vid utlämning för lagföring finns det enligt regeringen inte anledning att inskränka utlämningssamarbetet till den situationen. Liksom i förhållande till de internationella tribunalerna bör samarbetet omfatta såväl utlämning för lagföring som för straffverkställighet.

7.3 Lagstiftningsbehov

Regeringens bedömning: Det krävs lagändringar för att Sverige skall kunna samarbeta med specialdomstolen i fråga om straffverkställighet, utlämning och rättslig hjälp i brottmål.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har invänt mot promemorians bedömning. Skälen för regeringens bedömning: Den i förhållande till andra stater befintliga lagstiftningen, lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen), lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen) och lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, är tillämplig endast vid framställningar från andra stater eller från andra staters myndigheter och specialdomstolen är inte en del av någon stats interna rättsordning. I lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt (tribunallagen) finns en särskild reglering om överförande av straffverkställighet, utlämning och rättslig hjälp i förhållande till de internationella tribunalerna men lagen är begränsad till samarbete med Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen. Det krävs således ändringar i lagstiftningen för att Sverige skall kunna samarbeta med specialdomstolen i fråga om straffverkställighet, utlämning och rättslig hjälp i brottmål.

7.4 Närmare om regleringen

Regeringens förslag : Regleringen om samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone skall föras in i tribunallagen. Namnet på lagen skall samtidigt ändras till lag om Sveriges samarbete med internationella brottmålstribunaler. I fråga om verkställighet av straff skall specialdomstolen jämställas med Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen. Vid utlämning till specialdomstolen skall utlämningslagen tillämpas. Vägransgrunderna vid svenskt medborgarskap, vid frånvaro av dubbel straffbarhet samt vid preskription enligt svensk rätt skall dock inte vara obligatoriska i förhållande till specialdomstolen. Ett beslut om häktning eller en dom som specialdomstolen har meddelat skall godtas som grund för utlämning, om det inte framgår att häktningsbeslutet eller domslutet är uppenbart oriktigt. Denna regel skall gälla i stället för utlämningslagens bestämmelse om krav som skall ställas på den bakomliggande utredningen. Rättslig hjälp i brottmål skall kunna lämnas till specialdomstolen enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Avslag med hänvisning till avsaknad av dubbel straffbarhet skall endast kunna beslutas av regeringen. Regeringen skall dock få besluta att lämna rättslig hjälp till specialdomstolen trots att det inte finns dubbel straffbarhet. Specialdomstolen skall ges tillfälle att yttra sig innan rättslig hjälp förenas med villkor enligt 5 kap. 2 § samma lag. Tribunallagens bestämmelser om förbud mot att döma för samma brott flera gånger, rätt till offentlig försvarare, ersättning för inställelse, transitering och Sveriges kostnadsansvar skall tillämpas vid samarbete med specialdomstolen. Därför skall inte bestämmelserna om transitering i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål och utlämningslagen tillämpas. Reglerna om kostnadsansvar för offentlig försvarare i utlämningslagen skall inte heller tillämpas.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens men är annorlunda formulerat. Promemorians förslag innehåller dock ingen bestämmelse om vilken prövning av specialdomstolens domar som skall göras i samband med en framställning om utlämning för straffverkställighet. Promemorian innehåller inte heller förslag om att uttryckligen undanta bestämmelserna om krav på den bakomliggande utredningen, kostnadsansvar för offentlig försvarare och transitering i utlämningslagen från tillämplighet vid utlämningsframställningar från specialdomstolen. Vidare innehåller inte promemorian något förslag till ny rubrik på lagen om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslagen utan erinran. Stockholms tingsrätt har dock anfört att vägransgrunderna vid preskription och dubbel straffbarhet, mot bakgrund av att Sverige inte har någon skyldighet att samarbeta med specialdomstolen och att lagstiftningen inte bör göras mer komplicerad än nödvändigt, bör vara obligatoriska och alltså följa regleringen i utlämningslagen. Även Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har anfört att dessa vägransgrunder, bl.a. med beaktande av att de brott som kan bli föremål

för utlämning är av komplicerad natur, bör vara obligatoriska. Vidare har fakultetsstyrelsen invänt mot promemorians förslag till lagteknisk lösning, med hänvisningar från tribunallagen till utlämningslagen och lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Fakultetsstyrelsen menar att en sådan ordning gör tribunallagen splittrad och förordar i stället att en ny lag stiftas som endast rör samarbete med specialdomstolen. Sveriges advokatsamfund har noterat att förslaget innebär att Sverige, trots att det inte finns någon folkrättslig förpliktelse, åtar sig att samarbeta med specialdomstolen på ett sätt som går utöver Sveriges normala åtaganden i förhållande till stater men inte lika långt som i förhållande till de internationella tribunalerna. Med hänsyn till specialdomstolens särskilda karaktär, med huvudsaklig inriktning på brott mot internationell humanitär rätt, har dock samfundet godtagit promemorians förslag.

Skälen för regeringens förslag

Lagteknisk lösning

Specialdomstolen skiljer sig i sin uppbyggnad från Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen främst därför att den inte inrättats med stöd av kapitel 7 i FN-stadgan, vilket innebär att det inte finns någon skyldighet för medlemsstaterna att samarbeta med den. Specialdomstolen har vidare fler nationella inslag än Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen, bl.a. genom att den ligger i Sierra Leone (medan de internationella tribunalerna har sitt säte utanför sin territoriella jurisdiktion). Vidare har specialdomstolen jurisdiktion över vissa nationella brott och i domstolen deltar också nationella domare. Samtidigt har den betydande likheter med de internationella tribunalerna. Den tillhör inte staten Sierra Leones rättssystem utan har inrättats genom ett särskilt avtal med FN. Den är en tillfällig domstol – en tribunal – som inrättats till följd av en särskild konflikt. Dessutom har den, liksom de internationella tribunalerna, jurisdiktion över brott mot allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt och dess stadga följer i stort de stadgor som gäller för Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen. Specialdomstolen är även förbunden med de internationella tribunalerna genom att domarna i specialdomstolens överklagandekammare skall vägledas av beslut fattade av de internationella tribunalernas överklagandekammare. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har anfört att regleringen om samarbete med specialdomstolen bör införas i en ny lag som enbart behandlar samarbete med den domstolen. Samarbetet med specialdomstolen förväntas inte nå någon större omfattning och det föreslås avse vissa begränsade områden – utlämning, rättslig hjälp i brottmål och överförande av straffverkställighet – som sammanfaller med de huvudområden som den nuvarande tribunallagen behandlar. Såsom framgår nedan bör dessutom reglerna för samarbete med specialdomstolen i väsentliga delar motsvara vad som gäller i förhållande till de internationella tribunalerna. Regeringen anser därför inte att det är lämpligt att införa en ny särskild lag för att reglera enbart samarbetet med specialdomstolen. Mot bakgrund av specialdomstolens starka internationella prägel, dess tillfälliga karaktär samt arten av

huvudparten av de brott som omfattas av dess jurisdiktion, anser regeringen att regleringen rörande samarbete med den, i enlighet med promemorians förslag, bör införas i tribunallagen.

Verkställighet av fängelsestraff

Av straffverkställighetsavtalet med specialdomstolen följer inte någon skyldighet för Sverige att på begäran av specialdomstolen verkställa dess fängelsedomar. Samtidigt uttrycker Sverige i och med tillträde till avtalet sin vilja att i Sverige verkställa fängelsestraff som domstolen bestämt. De straff som kan komma i fråga för straffverkställighet i Sverige enligt straffverkställighetsavtalet rör huvudsakligen brott mot internationell humanitär rätt, dvs. brott som det internationella samfundet finner det mycket angeläget att beivra. Att i svensk rätt uppställa tvingande krav på exempelvis dubbel straffbarhet eller den dömda personens samtycke för straffverkställighet vore att motverka ett ändamålsenligt samarbete i linje med avtalet. Därför bör enligt regeringen inte de villkor för straffverkställighet som finns i internationella verkställighetslagen vara tillämpliga. Det finns inte heller skäl att tillämpa de svenska reglerna om påföljdsomvandling eller anpassning till motsvarande svensk påföljd eftersom fängelse är den enda påföljd som kan komma i fråga. En sådan ordning motsvarar den som gäller vid svensk verkställighet av fängelsedomar meddelade av de internationella tribunalerna. Mot den bakgrunden samt med beaktande av att straffverkställighetsavtalet med specialdomstolen i stort följer de straffverkställighetsavtal som ingåtts med Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen bör regleringen om straffverkställighet i 11–12 §§ tribunallagen gälla även för specialdomstolen. Enligt 11 § tribunallagen får regeringen besluta att en fängelsedom meddelad av någon av tribunalerna får verkställas i Sverige. Regeringen bör ha samma beslutanderätt även i förhållande till specialdomstolen eftersom övervägandena i stort bör motsvara de som görs vid framställningar om överförande av straffverkställighet från de internationella tribunalerna. Samma ordning gäller för övrigt också i förhållande till annan utomnordisk stat, dvs. regeringen får, efter begäran, besluta att en dom meddelad utomlands får verkställas i Sverige.

Samarbete i fråga om utlämning

I enlighet med de bedömningar som gjorts i avsnitt 7.2 och 7.3 bör Sverige kunna bistå specialdomstolen med utlämning, vilket kräver lagstiftning. De skäl som anfördes när reglerna i tribunallagen i fråga om utlämning skapades, närmast hänförliga till skyldigheten att samarbeta med de internationella tribunalerna, saknas dock i förhållande till specialdomstolen. Enligt regeringen bör utlämningssamarbetet med specialdomstolen i princip motsvara det Sverige har med andra stater. Därför anser regeringen i enlighet med promemorians förslag att utgångspunkten bör vara den ordning som föreskrivs i utlämningslagen. Det innebär att utlämningsfrågan som regel blir föremål för domstolsprövning, att den är omgärdad av vissa villkor samt att regeringen när väl dessa villkor är uppfyllda – och i avsaknad av ett förpliktande

utlämningsavtal – har en friare prövningsrätt än i förhållande till tribunalerna. Med anledning av specialdomstolens internationella karaktär finns det dock skäl att överväga om det är lämpligt att, som föreslagits i promemorian, göra vissa avsteg från utlämningslagens villkor i förhållande till specialdomstolen på så sätt att vägransgrunderna vid svenskt medborgarskap, frånvaro av dubbel straffbarhet och vid preskription enligt svensk rätt inte bör vara obligatoriska utan fakultativa. Specialdomstolens jurisdiktion avser främst allvarliga överträdelser mot internationell humanitär rätt. Sverige och världssamfundet har ett starkt intresse av att sådana brott lagförs. Stockholms tingsrätt har anfört att det, med beaktande av att Sverige inte har någon skyldighet att samarbeta med specialdomstolen och att lagstiftningen inte skall vara mer komplicerad än nödvändigt, inte finns vägande skäl att frångå avsaknad av dubbel straffbarhet och preskription enligt svensk rätt såsom obligatoriska vägransgrunder. Även Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har invänt mot promemorians förslag att dessa vägransgrunder vid samarbete med specialdomstolen skall vara fakultativa. Regeringen är införstådd med att promemorians förslag innebär att lagstiftningen blir något mer komplicerad än om utlämningslagen skulle få en alltigenom direkt tillämplighet. Det är emellertid angeläget att utlämningssamarbetet i förhållande till specialdomstolen hamnar på en rimlig nivå. Som ovan anförts skall utgångspunkten för utlämningssamarbetet med specialdomstolen motsvara det mellanstatliga. Trots att Sverige inte har någon skyldighet att samarbeta med specialdomstolen i denna fråga anser regeringen att det vore att förneka specialdomstolens internationella särdrag och betydelse om den i fråga om utlämning helt skulle jämställas med domstolar i andra stater. Vissa avsteg från utlämningslagens villkor är därför nödvändiga. Regeringen anser att med den ordning som som föreslås i promemorian får utlämningssamarbetet en lämplig omfattning som avspeglar domstolens både internationella och nationella inslag. Specialdomstolens internationella särdrag och betydelse tillgodoses om avslagsgrunderna vid avsaknad av dubbel straffbarhet och preskription enligt svensk rätt inte är obligatoriska. Det kan i princip förutsättas att de brott som omfattas av specialdomstolens jurisdiktion till sin natur är så straffvärda att det inte råder någon tveksamhet om att de bör lagföras. Utlämningslagens krav på dubbel straffbarhet i 4 § utlämningslagen bör därför inte vara tvingande. Eftersom specialdomstolens jurisdiktion sträcker sig så långt tillbaka i tiden som till den 30 november 1996 bör inte heller preskription enligt svensk rätt utgöra hinder för utlämning för sådana allvarliga brott som det är fråga om. Vägransgrunden vid preskription enligt svensk rätt enligt 10 § andra stycket utlämningslagen bör därför inte vara obligatorisk i förhållande till specialdomstolen. Vidare anser regeringen att samarbete med specialdomstolen i fråga om utlämning inte bör begränsas av ett förbud mot utlämning av svenska medborgare. Medborgarskap bör som regel inte utgöra hinder mot lagföring för brott mot internationell humanitär rätt. Även om Sverige har jurisdiktion över dessa brott kan det vara mest lämpligt att en prövning sker av den med stöd av FN inrättade domstolen, där all kunskap om konflikten finns samlad. Därför bör inte heller vägransgrunden i 2 §

utlämningslagen vara obligatorisk gentemot specialdomstolen. Vidare finns det med stöd av 12 § tredje stycket i utlämningslagen möjlighet att förena utlämning för lagföring av en svensk medborgare med villkor att personen skall återföras till Sverige för att avtjäna straffet här. Samtidigt anser regeringen att man måste beakta specialdomstolens behörighet att pröva vissa brott enligt sierraleonsk rätt. FN har visserligen deltagit i inrättandet av specialdomstolen och gett den viss nationell kompetens. Att helt ta bort möjligheten att avslå en utlämningsframställning från specialdomstolen anser regeringen vore att gå för långt. Då skulle domstolen få en mer privilegierad ställning i svensk rätt än de internationella tribunalerna, eftersom dessa inte prövar brott mot nationell lagstiftning. Även om villkoren som rör preskription och dubbel straffbarhet inte bör vara obligatoriska bör regeringen därför ha en möjlighet att avslå framställningar på dessa grunder om t.ex. utlämning i ett enskilt fall skulle te sig stötande. Vidare bör det finnas en möjlighet att i vissa fall avslå en utlämningsframställning som avser en svensk medborgare, exempelvis vid utlämning för straffverkställighet. Sammanfattningsvis gör regeringen samma bedömning som den som görs i promemorian; att avslagsgrunderna vid avsaknad av dubbel straffbarhet, preskription enligt svensk rätt och svenskt medborgarskap inte bör vara obligatoriska, men väl fakultativa. En sådan ordning följer av 1 § utlämningslagen där det anges att en person ”får” utlämnas. Vad gäller frågan om vilken prövning som i samband med en utlämningsframställning skall göras av ett häktningsbeslut eller en dom meddelad av specialdomstolen anser regeringen att det inte finns anledning att göra en mer ingående prövning av beviskravet än vid framställningar från stater som är anslutna till 1957 års utlämningskonvention. Ett beslut om häktning eller en dom meddelad av specialdomstolen, som inte är uppenbart oriktigt, bör därför såsom det föreskrivs i 9 § tredje stycket utlämningslagen godtas som grund för ett beslut om utlämning. Motsvarande reglering gäller vid utlämningsframställningar från de internationella tribunalerna. En särskild reglering om krav på utredning vid utlämningsframställningar från specialdomstolen bör därför införas i tribunallagen. Vägransgrunden i 9 § utlämningslagen som rör krav på den utredning som bifogas en utlämningsframställning skall därför inte gälla vid framställningar från specialdomstolen. Utlämningslagens övriga förutsättningar för utlämning bör gälla i förhållande till specialdomstolen, liksom dess regler om förfarandet vid utlämningsframställningar, se avsnitt 6.2.2. Det innebär i allt väsentligt att hinder mot utlämning föreligger om gärningen enbart är ett militärt brott enligt 5 § utlämningslagen eller till övervägande delen ett politiskt brott, om personen riskerar svår förföljelse samt om en utlämning skulle strida mot humanitetens krav. Svensk dom eller beslut om åtalsunderlåtelse utgör också hinder mot utlämning till specialdomstolen. Slutligen utgör vissa förhållanden temporärt hinder mot utlämning till specialdomstolen, bland annat om den person som utlämningsframställningen avser är åtalad för ett annat brott i Sverige, för vilket är stadgat fängelse. Utlämningslagens regler om konkurrens mellan flera framställningar om utlämning blir tillämpliga. Förfarandet blir detsamma som för en ansökan från en annan stat.

Att vägransgrunderna vid svenskt medborgarskap, frånvaro av dubbel straffbarhet och preskription enligt svensk rätt blir fakultativa i förhållande till specialdomstolen innebär vissa avsteg från regleringen i 20 § första stycket andra meningen utlämningslagen. Högsta domstolen kan sålunda inte med för regeringen bindande verkan bestämma att en utlämningsframställning från specialdomstolen skall avslås på någon av vägransgrunderna i 2 §, 4 § eller 10 § andra stycket utlämningslagen. Högsta domstolens prövning enligt 18 § första stycket utlämningslagen skall emellertid fortfarande omfatta dessa villkor, även vid framställningar om s.k. utvidgad utlämning enligt 24 § utlämningslagen.

Samarbete i fråga om rättslig hjälp Även samarbetet i fråga om rättslig hjälp med specialdomstolen bör i avsaknad av en folkrättslig skyldighet att samarbeta – utöver vad som följer av straffverkställighetsavtalet med specialdomstolen – inte vara lika långtgående som i förhållande till tribunalerna. Också vid denna samarbetsform bör utgångspunkten enligt regeringen vara att bistånd bör lämnas i motsvarande utsträckning som sker i förhållande till andra stater. Därför bör lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål tillämpas. I lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål finns i 2 kap. 2 § vid utlämning ett krav på dubbel straffbarhet. Kravet på dubbel straffbarhet enligt den bestämmelsen gäller dock enbart i fråga om sådana former av rättslig hjälp som kan betecknas som tvångsmedel. I promemorian presenteras flera tänkbara lösningar för att behandla lagens krav på dubbel straffbarhet i förhållande till specialdomstolen. Den mest långtgående lösningen som promemorian presenterar är att helt avskaffa kravet på dubbel straffbarhet i förhållande till specialdomstolen, på samma sätt som har gjorts i förhållande till Rwanda- och Jugoslavientribunalerna, med hänvisning bl.a. till att specialdomstolen är inrättad med stöd av FN, främst har jurisdiktion över allvarliga brott mot internationell humanitär rätt och att de brott som omfattas av specialdomstolens jurisdiktion får anses vara så straffvärda att osäkerhet i fråga om dubbel straffbarhet inte onödigt bör försvåra samarbetet. Vidare anförs att även om vissa av de nationella brott som omfattas av specialdomstolens behörighet inte är straffbara enligt svensk rätt, kan man utgå från att specialdomstolen inte kommer att pröva annat än de allvarligaste överträdelserna, vilka med säkerhet är straffbara också i Sverige. Slutligen anförs att det skulle kunna vara utrikespolitiskt känsligt om Sverige på formella grunder tvingades avslå en ansökan trots att starka skäl talar för att den rättsliga hjälpen bör lämnas. Säkerhetsrådet har också uppmanat alla medlemsstater att fullt ut samarbeta med specialdomstolen. I promemorian analyseras även en motsatt lösning, att i alla lägen upprätthålla lagens krav på dubbel straffbarhet vid rättslig hjälp i förhållande till specialdomstolen. Till stöd för en sådan lösning anförs att specialdomstolen inte har inrättats med stöd av kapitel 7 i FN-stadgan och därigenom inte av FN har fått den särställning som de internationella tribunalerna åtnjuter. Dessutom omfattar specialdomstolens behörighet även vissa nationella brott. Specialdomstolen bör jämställas med natio- 33

nella sierraleonska domstolar gentemot vilka Sverige upprätthåller kravet på dubbel straffbarhet vid rättslig hjälp. Den lösning som slutligen föreslås i promemorian är att försöka nå en likartad lösning som i fråga om utlämning till specialdomstolen, dvs. att kravet på dubbel straffbarhet alltså inte bör avskaffas, men inte heller bör vara absolut. Regeringen gör samma bedömning som i promemorian att den mest lämpliga lösningen är att kravet på dubbel straffbarhet skall vara fakultativt. I förhållande till övriga nordiska stater och övriga EU-stater är dubbel straffbarhet i vissa fall inte en grund för att avslå en ansökan om rättslig hjälp. Däremot är det alltjämt ett krav i förhållande till utomeuropeiska stater. Genom att välja den av promemorian föreslagna ordningen frångår inte Sverige den tydliga linje med krav på dubbel straffbarhet för vissa former av rättslig hjälp som gäller i förhållande till utomeuropeiska stater. Men det finns ändå utrymme att göra en bedömning av om det i ett enskilt fall är lämpligt att bifalla en ansökan, trots frånvaro av dubbel straffbarhet. En sådan prövning kan emellertid innefatta bedömningar som bättre lämpar sig för regeringen än för rättsliga instanser att göra. Avslag med hänvisning till frånvaro av dubbel straffbarhet bör därför endast kunna beslutas av regeringen, på samma sätt som sker vid avslag på sådana grunder som regleras i 2 kap. 14 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål (se 2 kap. 15 § första stycket samma lag). Regeringen anser att alla andra förutsättningar och villkor i lagen i princip bör tillämpas i förhållande till specialdomstolen. Det innebär att vägransgrunden i 2 kap. 14 § första stycket i samma lag, som bl.a. tar sikte på ansökningar som medför fara för Sveriges säkerhet eller strider mot svenska allmänna rättsprincper, blir tvingande gentemot specialdomstolen. Vidare blir de fakultativa vägransgrunderna i 2 kap. 14 § andra stycket i lagen tillämpliga, vilket innebär att en ansökan får avslås om den rör en gärning som har karaktären av ett politiskt brott eller enbart är ett militärt brott, om svensk dom eller beslut om åtalsunderlåtelse har meddelats beträffande gärningen samt om omständigheterna i övrigt är sådana att ansökan inte bör bifallas. I likhet med vad som gäller i förhållande till Jugoslavien- och Rwandatribunalerna samt Internationella brottmålsdomstolen finns det ett särskilt behov av samråd med specialdomstolen i olika frågor för att rättslig hjälp skall kunna lämnas på bästa möjliga sätt. Detta gäller även beträffande villkor om användningsbegränsningar enligt bestämmelsen i 5 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. På samma sätt som enligt 9 § tredje stycket tribunallagen bör därför specialdomstolen ges tillfälle att yttra sig innan rättslig hjälp förenas med sådana villkor. Av artikel 4.2 i straffverkställighetsavtalet framgår att specialdomstolen, efter det att en dömd person överförts till Sverige för att avtjäna återstoden av straffet här, kan begära att personen i fråga tillfälligt återförs till domstolen för att vittna vid en rättegång. Genom att lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål görs generellt tillämplig i förhållande till tribunallagen krävs inte någon särskild reglering i tribunallagen för att möjliggöra tillfälligt återförande till specialdomstolen för vittnesmål där av en person som fått straffverkställigheten överförd till Sverige. Den situationen får anses falla in under regleringen i 4 kap. 29 och 30 §§

lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. En sådan ansökan skall prövas av regeringen sedan yttrande enligt 4 kap. 32 § inhämtats från den myndighet som ansvarar för verkställigheten såvida det inte är uppenbart att det inte behövs något yttrande.

Övriga bestämmelser

Vid samarbete i fråga om straffverkställighet, utlämning och rättslig hjälp i brottmål behövs viss övrig reglering, bl.a. om rättigheter för den person som är föremål för en begäran samt regler som klargör Sveriges kostnadsansvar i förhållande till domstolen och som möjliggör transitering genom Sverige från en annan stat av en frihetsberövad person till följd av den statens samarbete med specialdomstolen. I tribunallagen finns det en gemensam reglering av sådana frågor för de olika samarbetsformerna. Det är önskvärt med en i förhållande till de internationella tribunalerna enhetlig reglering för samarbetet med specialdomstolen. Det är lämpligt att regleringen om rättigheter för den person som berörs av en begäran inte skiljer sig åt beroende på från vilken tribunal som framställningen härrör. Utgångspunkten bör därför enligt regeringen vara att bestämmelserna i 2, 10, 12 a och 13–17 §§ tribunallagen skall gälla även vid samarbete med specialdomstolen. Bara när det finns goda skäl att frångå den regleringen bör så göras. Det sagda innebär bl.a. att tribunallagens språkkrav beträffande framställningar skall gälla även i förhållande till specialdomstolen liksom tribunallagens bestämmelse om hanteringen av konkurrerande framställningar om rättslig hjälp samt bestämmelsen om transitering genom Sverige. Vidare innebär det att om ansvar för en viss gärning prövats vid tribunalen får åtal för samma gärning inte väckas i Sverige, vilket ligger i linje med artikel 5 i straffverkställighetsavtalet med specialdomstolen. Tribunallagens absoluta förbud i 13 § andra stycket mot svenskt åtal för gärning som prövats av en tribunal går längre än vad som föreskrivs i brottsbalken i fråga om andra staters nationella domar där i vissa fall gärningar kan prövas på nytt i Sverige även om de lagförts utomlands. Bestämmelsen i 13 § andra stycket går vidare längre än vad artikel 5 i straffverkställighetsavtalet med specialdomstolen kräver eftersom den artikeln endast uttrycker ett förbud mot ny (svensk) lagföring vid fällande domar. Regeringen anser dock att specialdomstolens avgöranden, som främst rör brott mot internationell humanitär rätt, inte bör ha en snävare rättskraft i förhållande till svensk jurisdiktion än de internationella tribunalernas avgöranden. Vidare innebär de övriga bestämmelserna i tribunallagen att en misstänkt, åtalad eller dömd vid specialdomstolen har rätt till offentlig försvarare om han eller hon begär det, att ett vittne, målsägande eller sakkunnig har rätt till ersättning för sin inställelse vid specialdomstolen, att kostnaderna för offentlig försvarare och andra åtgärder som vidtas enligt tribunallagen i anledning av samarbete med specialdomstolen skall stanna på staten samt att bestämmelser i annan lag och författning om delgivning och rättslig hjälp blir tillämpliga såvida de inte strider mot tribunallagen. I fråga om kostnadsansvar för offentlig försvarare bör därför 18 § andra stycket sista meningen utlämningslagen inte tillämpas och i fråga om transitering bör 26 och 26 b §§ utlämningslagen samt 35

4 kap. 33 § och 34 § andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål inte tillämpas. Bestämmelsen i 13 § första stycket tribunallagen, som föreskriver att en i Sverige pågående lagföring på begäran av någon av tribunalerna skall överföras dit, bör inte gälla. En sådan skyldighet bör inte gälla i förhållande till en domstol där samarbetet inte bygger på tvång utan lämplighet.

8 Ekonomiska konsekvenser

Vid den bedömning som kan göras i dag kommer Sverige endast i mycket begränsad utsträckning att beröras av framställningar om rättslig hjälp och utlämning från specialdomstolen. De kostnader som kan bli aktuella torde vara mycket begränsade. Det är troligare att ett fängelsestraff som döms ut av specialdomstolen kan komma att verkställas i Sverige. Enligt den bedömning som kan göras i dag torde det dock, med beaktande av att bara ett fåtal personer kommer att lagföras av specialdomstolen, inte bli aktuellt med straffverkställighet i Sverige i någon större omfattning. Förslaget i denna del torde därför inte medföra några betydande kostnader för Kriminalvården. Eventuella merkostnader för berörda myndigheter skall finansieras inom befintliga ramar.

9 Ikraftträdande

Regeringens förslag : Lagändringarna skall träda i kraft den 1 juli 2006.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att de föreslagna lagändringarna skall träda i kraft den 1 april 2006. Remissinstanserna har lämnat promemorians förslag utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Beträffande samarbetet i fråga om överförande av straffverkställighet framgår av artikel 12 i straffverkställighetsavtalet att avtalet träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter dagen för specialdomstolens mottagande av Sveriges meddelande om ratifikation. Specialdomstolen har redan inlett sitt arbete och domstolens eventuella behov av hjälp lär inte dröja. Det finns därför anledning att snarast genomföra förslagen. De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Regeringen bedömer att det är lämpligt med i kraftträdande den 1 juli 2006. Några övergångsbestämmelser krävs inte.

10 Författningskommentar

Lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt (tribunallagen) har fått ett nytt och bredare tillämpningsområde och omfattar nu även samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone, en internationell tribunal som har jurisdikton över såväl internationell humanitär rätt som nationell sierraleonsk rätt. Den har därför fått en ny rubrik: Lag om Sveriges samarbete med internationella brottmålstribunaler.

1 § I paragrafens första stycke definieras lagens tillämpningsområde. Lagen gäller för Sveriges samarbete med Rwandatribunalen, Jugoslavientribunalen och Specialdomstolen för Sierra Leone, där den sistnämnda domstolen utgör ett tillägg. Den nuvarande lydelsen av andra stycket utgår. Eftersom första stycket redan definierar tillämpningsområdet för lagen, behövs inte förtydligandet i det nuvarande andra stycket. Någon saklig ändring är inte avsedd. Den nya lydelsen av stycket reglerar hur tribunallagen skall tillämpas i förhållande till Specialdomstolen för Sierra Leone. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 7.4. Utgångspunkten är att samtliga regler i tribunallagen skall tillämpas om inget annat anges. Reglerna om utlämning i 3–8 a §§ skall emellertid inte tillämpas i förhållande till specialdomstolen och inte heller bestämmelserna om rättslig hjälp i 9 §. I fråga om utlämning och rättslig hjälp i förhållande till specialdomstolen hänvisar paragrafen i stället till de nya bestämmelserna i 8 b och 9 a §§. I paragrafen anges vidare att tribunallagens bestämmelser om överförande av lagföring i 13 § första stycket inte skall tillämpas i förhållande till specialdomstolen. Alla övriga bestämmelser i lagen är tillämpliga vid bistånd till domstolen. Det innebär att regler av generell karaktär som finns i 2, 10 och 12 a §§, 13 § andra stycket samt 14–17 §§ även gäller för specialdomstolen, liksom bestämmelserna i 11 och 12 §§ om straffverkställighet. Hänvisningar i lagen till en tribunal avser naturligtvis även Specialdomstolen för Sierra Leone. Genom att 2 § är tillämplig följer att ansökningar till och från Sverige skall sändas via Regeringskansliet (Justitiedepartementet), där frågan hanteras av Centralmyndigheten. Sverige skall acceptera en ansökan från domstolen skriven på eller översatt till antingen svenska eller engelska. Av 10 § följer att konkurrens mellan en ansökan om rättslig hjälp från specialdomstolen och en ansökan om rättslig hjälp som handläggs enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål skall prövas av regeringen. Den i 14 § i förhållande till lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen) och lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål generösare regleringen om när en offentlig försvarare skall utses gäller även för den som söks av specialdomstolen. I 15 § ges regeringen rätt att besluta om hur ersättning till vittnen, målsägande eller sakkunniga som har kallats att höras av specialdomstolen skall bestämmas. Av 16 § följer att ersättning av allmänna medel till offentlig försvarare eller till annan samt övriga kostnader för åtgärder som vidtagits enligt lagen skall betalas av staten. Slutligen hänvisar 17 §

till andra bestämmelser om internationell rättslig hjälp och om delgivning. Vad som avses med den bestämmelsen är, sedan lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål i princip uttömmande reglerar rättslig hjälp, de svenska författningarna om delgivning. Det förhållandet att de särskilda reglerna i lagen som reglerar straffverkställighet i 11 och 12 §§ är tillämpliga innebär att regeringen efter begäran av specialdomstolen får besluta att en av domstolen meddelad fängelsedom får verkställas i Sverige utan krav på dubbel straffbarhet eller samtycke från personen i fråga. Innebörden av bestämmelserna har behandlats i avsnitt 6.1.4. Också regleringen om transport av frihetsberövade till specialdomstolen från en annan stat genom Sverige – transitering – följer den särskilda ordningen i 12 a §. Det innebär bland annat att det saknas hinder mot transitering av svenska medborgare, att tillstånd inte krävs för flygtransport utan planerad mellanlandning, att planerad mellanlandning är möjlig efter tillstånd samt att det är möjligt att ta den transiterade i förvar. Bestämmelsen om ne bis in idem i 13 § andra stycket är också tillämplig i förhållande till specialdomstolen. Ansvar för en gärning som har prövats av specialdomstolen får inte bli föremål för en ny prövning i Sverige, oavsett om domen är frikännande eller fällande .

2 § Ändringarna i första stycket är endast av språklig art och är en följd av den ändrade lydelsen av 1 § och av att Regeringskansliet numera är en myndighet. Någon saklig ändring är inte avsedd. Med tribunal avses, som framgår av kommentaren till 1 §, även Specialdomstolen för Sierra Leone.

8 b § Paragrafen, som är ny, reglerar samarbete med specialdomstolen i fråga om utlämning. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 7.4. Av paragrafens första stycke följer att Sverige skall samarbeta med specialdomstolen i fråga om utlämning enligt de bestämmelser som finns i utlämningslagen, se avsnitt 6.2.2. En utlämningsbegäran från specialdomstolen skall alltså i princip behandlas som en begäran från en stat utanför EU och Norden. Samarbetet omfattar såväl utlämning för lagföring som för straffverkställighet. Att utlämningslagens regler skall tillämpas innebär att dess regler om tvångsmedel gäller, såväl innan en utlämningsbegäran har kommit hit (provisoriska tvångsmedel) som efter det att specialdomstolen har gjort en formell framställning om utlämning. De förfarandebestämmelser som finns i utlämningslagen skall också tillämpas. Vissa bestämmelser i utlämningslagen skall emellertid inte tillämpas. Det gäller bestämmelserna i 9 § om kravet på den utredning som skall bifogas en utlämningsframställning (se kommentaren till tredje stycket), bestämmelserna om kostnadsansvaret för offentlig försvarare i 18 § andra stycket sista meningen och slutligen bestämmelserna om transitering av frihetsberövade i 26 och 26 b §§. Vidare innebär hänvisningen till utlämningslagen att utlämningslagens vägransgrunder är tillämpliga med de undantag som anges i andra stycket.

I paragrafens andra stycke anges att förbuden mot utlämning av svenska medborgare och vid preskription enligt svensk rätt inte är tvingande. Inte heller utlämningslagens krav på dubbel straffbarhet är absolut. Högsta domstolen skall fortfarande enligt 18 § första stycket utlämningslagen pröva villkoren i utlämningslagen. Bestämmelserna i 9 § utlämningslagen, som inte gäller i förhållande till specialdomstolen, omfattas dock inte av prövningen. Om Högsta domstolen finner att hinder mot utlämning till en annan stat skulle föreligga därför att framställningen rör svensk medborgare, brottet omfattas av svensk preskription eller att gärningen inte är straffbar i Sverige är regeringen oförhindrad att ändå bifalla framställningen. Den nya regleringen innebär således ett visst avsteg från 20 § första stycket andra meningen utlämningslagen om att regeringen inte får bifalla en utlämningsframställning när Högsta domstolen funnit att hinder föreligger. En specialregel finns i tredje stycket som klargör att ett häktningsbeslut eller dom meddelad av specialdomstolen i princip skall godtas utan vidare utredning. Tillämpningen av den bestämmelsen motsvaras av 9 § tredje stycket utlämningslagen, i de fall Sverige har ett avtal med den andra staten, liksom av 3 § andra stycket i denna lag.

9 a § Paragrafen, som är ny, reglerar samarbete med specialdomstolen i fråga om rättslig hjälp i brottmål. Innebörden av paragrafen har behandlats i avsnitt 7.4. Av paragrafens första stycke följer att lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål skall tillämpas vid framställningar om rättslig hjälp från specialdomstolen. Det innebär att svensk åklagare och domstol kan bistå specialdomstolen med bl.a. förhör under förundersökning, bevisupptagning, telefonförhör, videokonferens, husrannsakan och beslag samt att rättslig hjälp skall eller kan vägras specialdomstolen under samma förutsättningar som vid ansökningar från andra stater. Ett undantag härifrån är att reglerna om transitering i 4 kap. 33 § och 34 § andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål , liksom vid rättslig hjälp till de internationella tribunalerna, inte skall gälla i förhållande till specialdomstolen. För sådana situationer gäller i stället 12 a § i denna lag. Även i övrigt framgår det av bestämmelsen att tribunallagen har företräde framför lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Naturligtvis skall inte de särskilda bestämmelserna i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål som gäller vid en ansökan från en stat som är medlem i Europeiska unionen eller från Island eller Norge tillämpas vid en ansökan från specialdomstolen. I fråga om kravet på dubbel straffbarhet i de fall som anges i 2 kap. 2 § andra meningen lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål framgår av andra stycket att det kravet inte är absolut vid rättslig hjälp till specialdomstolen. Det kravet är inte heller tvingande vid biträde till Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen vilket framgår av 9 § första stycket andra meningen. Utgångspunkten i förhållande till Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen är att åklagare eller domstol, även i avsaknad av dubbel straffbarhet i de fall där lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål kräver det, skall bistå tribunalerna. I förhållande till specialdomstolen framgår av bestämmelsen att regeringen skall pröva

frågan om avslag på grund av frånvaro av dubbel straffbarhet. Skillnaden är föranledd av specialdomstolen även har jurisdiktion över viss nationell rätt och att samarbetet vid sådana gärningar i princip bör motsvara det mellanstatliga samarbetet. Om en åklagare eller en domstol finner att en motsvarande ansökan från en stat inte skulle kunna ha beviljats p.g.a. avsaknad av dubbel straffbarhet, enligt 2 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, skall ansökan överlämnas till regeringen. Regeringen får dock besluta att rättslig hjälp får lämnas även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag. Förfarandet motsvarar regleringen i 2 kap. 15 § första stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål för avslag på de grunder som avses i 2 kap. 14 § andra stycket i den lagen. I paragrafens tredje stycke anges att yttrande från specialdomstolen skall inhämtas innan rättslig hjälp förenas med villkor. Bestämmelsen motsvarar regleringen i 9 § tredje stycket tribunallagen. Genom att lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål blir generellt tillämplig möjliggörs tillfälligt återförande till specialdomstolen av en dömd person som överförts till Sverige för straffverkställighet här, se avsnitt 7.4.

Bilaga 1

Promemorians lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell 5 humanitär rätt dels att rubriken närmast före 10 § skall utgå, dels att 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 a , 8 b, och 9 a §§, av följande lydelse.

1 §

– den av Förenta nationernas till säkerhetsråd den 25 maj 1993 1 . den av Förenta nationernas inrättade internationella tribunalen säkerhetsråd den 25 maj 1993 för f.d. Jugoslavien och inrättade internationella tribunalen – den av Förenta nationernas för f.d. Jugoslavien , säkerhetsråd den 8 november 1994 2. den av Förenta nationernas inrättade internationella tribunalen säkerhetsråd den 8 november 1994 för Rwanda. inrättade internationella tribunalen för Rwanda , och 3. Specialdomstolen för Sierra Leone, inrättad genom avtalet den 16 januari 2002 mellan Förenta nationerna och Sierra Leones regering, med de avvikelser som anges i 1 a §. Om någon av tribunalerna begär rättsligt biträde av Sverige, skall den begärda åtgärden vidtas enligt vad som sägs i denna lag .

1 a § I fråga om utlämning till Specialdomstolen för Sierra Leone tillämpas 8 b § i stället för 3- 8 a §§. I fråga om rättslig hjälp tillämpas 9 a § i stället för 9 §. Bestämmelserna i 13 § första stycket om överförande av lagföring skall inte tillämpas.

5 Senaste lydelse av lagens rubrik 1995:1306. 6 Senaste lydelse 1995:1306. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs. 41

Bilaga 1 7 2 § En ansökan som avses i 1 § skall En ansökan från någon av ges in till Justitiedepartementet. tribunalerna skall ges in till Underrättelser i och redovisning Regeringskansliet av ett ärende till tribunalen skall (Justitiedepartementet) . vidarebefordras av Justitiedeparte- Underrättelser i och redovisning mentet. av ett ärende till tribunalen skall vidarebefordras av Regeringskansliet (Justitiedepartementet) . En ansökan och bifogade handlingar enligt denna lag skall vara skrivna på engelska eller svenska eller åtföljas av en översättning till något av dessa språk.

8 b § I fråga om utlämning för lagföring till Specialdomstolen för Sierra Leone tillämpas de bestämmelser om utlämning i lagen (1957:668) om utlämning för brott och i annan lag eller författning som gäller för en motsvarande begäran från annan stat. Utlämning till Specialdomstolen får dock ske även om hinder mot utlämning till en annan stat hade förelegat enligt 2 § eller 4 § eller 10 § andra stycket lagen om utlämning för brott. Ett beslut om häktning som Specialdomstolen för Sierra Leone har meddelat i behörig ordning skall godtas som grund för ett beslut om utlämning, om det inte framgår att häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt.

8 9 a § I fråga om rättslig hjälp till Specialdomstolen för Sierra Leone tillämpas lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål om inte annat framgår av denna lag. Bestämmelserna i 4 kap. 33 § och 34 § andra stycket samma lag skall inte tillämpas. Regeringen får besluta att rättslig hjälp får lämnas till Special-

7 Senaste lydelse 2002:330. 8 Tidigare 9 a § upphävd genom 2002:330. 42

domstolen även om hinder hade Bilaga 1 förelegat mot att lämna rättslig hjälp till en annan stat på grund av att den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag. Om en åklagare eller domstol finner att ansökan bör avslås på den grunden, skall ansökan överlämnas till regeringen. Specialdomstolen skall ges tillfälle att yttra sig innan rättslig hjälp förenas med villkor som avses i 5 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2006.

Bilaga 2

Stadga för Specialdomstolen för Sierra Leone

Statute of the Special Court for Stadga för Specialdomstolen för Sierra Leone Sierra Leone

Having been established by an Specialdomstolen för Sierra Leone Agreement between the United (nedan kallad "specialdomstolen"), Nations and the Government of inrättad genom ett avtal mellan Sierra Leone pursuant to Security Förenta nationerna och Sierra Council resolution 1315 (2000) of Leones regering enligt säkerhets- 14 August 2000, the Special Court rådets resolution 1315 (2000) av for Sierra Leone (hereinafter "the den 14 augusti 2000, skall verka i Special Court") shall function in enlighet med bestämmelserna i accordance with the provisions of denna stadga. the present Statute.

Article 1 Artikel 1

Competence of the Special Court Specialdomstolens behörighet

1. The Special Court shall, except 1. Specialdomstolen skall, utom i as provided in subparagraph (2), fall som föreskrivs i punkt 2 i have the power to prosecute per- denna artikel, ha behörighet att sons who bear the greatest lagföra personer som bär det största responsibility for serious violations ansvaret för allvarliga brott mot of international humanitarian law internationell humanitär rätt och and Sierra Leonean law committed Sierra Leones lagar, begångna in the territory of Sierra Leone inom Sierra Leones territorium since 30 November 1996, including sedan den 30 november 1996, those leaders who, in committing däribland de ledare som genom att such crimes, have threatened the begå sådana brott har riskerat establishment of and implemen- åstadkommandet och genomförtation of the peace process in Sierra andet av fredsprocessen i Sierra Leone. Leone.

2. Any transgressions by peace- 2. Överträdelser som fredsbevarare keepers and related personnel och till dem anknuten personal har present in Sierra Leone pursuant to gjort sig skyldiga till under vistelse the Status of Mission Agreement in i Sierra Leone med stöd av det force between the United Nations gällande avtalet om den fredsbevarand the Government of Sierra ande insatsens ställning mellan Leone or agreements between Förenta nationerna och Sierra Sierra Leone and other Govern- Leones regering eller med stöd av ments or regional organizations, or, avtal mellan Sierra Leone och in the absence of such agreement, andra regeringar eller regionala provided that the peacekeeping organisationer eller, i de fall sådana operations were undertaken with avtal saknas, om de fredsbevarande the consent of the Government of operationerna genomfördes med Sierra Leone, shall be within the tillstånd av Sierra Leones regering, primary jurisdiction of the sending ligger inom den sändande statens 44

State. primära jurisdiktion. Bilaga 2

3. In the event the sending State is 3. Om den sändande staten saknar unwilling or unable genuinely to vilja eller förmåga att som sig bör carry out an investigation or genomföra utredning eller lagförprosecution, the Court may, if ing, får specialdomstolen med authorized by the Security Council säkerhetsrådets tillstånd efter föron the proposal of any State, exer- slag av en stat utöva jurisdiktion cise jurisdiction over such persons. över sådana personer.

Article 2 Artikel 2

Crimes against humanity Brott mot mänskligheten

The Special Court shall have the Specialdomstolen skall ha behörigpower to prosecute persons who het att lagföra personer som har committed the following crimes as begått följande brott som en del av part of a widespread or systematic ett vidsträckt eller systematiskt attack against any civilian angrepp mot civilbefolkning: population:

a. Murder; a) mord,

b. Extermination; b) utrotning,

c. Enslavement; c) förslavning,

d. Deportation; d) deportation,

e. Imprisonment; e) fängslande,

f. Torture; f) tortyr,

g. Rape, sexual slavery, enforced g) våldtäkt, sexuellt slaveri, påprostitution, forced pregnancy and tvingad prostitution, påtvingat havany other form of sexual violence; andeskap och varje annan form av sexuellt våld,

h. Persecution on political, racial, h) förföljelse av politiska, rasethnic or religious grounds; mässiga, etniska eller religiösa skäl,

i. Other inhumane acts. i) andra omänskliga handlingar.

Article 3 Artikel 3 Bilaga 2

Violations of Article 3 common to Brott mot den gemensamma artikel the Geneva 3 i Genèvekonventionerna och mot Conventions and of Additional deras tilläggsprotokoll II Protocol II

The Special Court shall have the Specialdomstolen skall ha behörigpower to prosecute persons who het att lagföra personer som har committed or ordered the begått eller beordrat allvarliga brott commission of serious violations of mot den gemensamma artikel 3 i article 3 common to the Geneva Genèvekonventionerna av den Conventions of 12 August 1949 for 12 augusti 1949 för skydd av krigsthe Protection of War Victims, and offer och mot tilläggsprotokoll II of Additional Protocol II thereto of av den 8 juni 1977. Dessa brott 8 June 1977. These violations shall skall omfatta include:

a. Violence to life, health and a) våld mot liv, hälsa och fysiskt physical or mental well-being of och mentalt välbefinnande för persons, in particular murder as personer, särskilt mord liksom well as cruel treatment such as grym behandling såsom tortyr, torture, mutilation or any form of stympning eller varje form av corporal punishment; kroppsstraff,

b. Collective punishments; b) kollektiva straff,

c. Taking of hostages; c) tagande av gisslan,

d. Acts of terrorism; d) terroristhandlingar,

e. Outrages upon personal dignity, e) kränkning av personlig värdigin particular humiliating and de- het, särskilt förödmjukande och grading treatment, rape, enforced nedsättande behandling, våldtäkt, prostitution and any form of påtvingad prostitution och varje indecent assault; form av kränkande våld,

f. Pillage; f) plundring,

g. The passing of sentences and the g) utfärdande av domar och verkcarrying out of executions without ställande av avrättningar utan tidigprevious judgement pronounced by are dom avkunnad av en korrekt a regularly constituted court, inrättad domstol som tillhandaaffording all the judicial guarantees håller alla rättsliga garantier som är which are recognized as indispens- erkända som tvingande av civiliserable by civilized peoples; ade folk,

h. Threats to commit any of the h) hot om att begå någon av de foregoing acts. ovannämnda gärningarna.

Article 4 Artikel 4 Bilaga 2

Other serious violations of Andra allvarliga kränkningar av international humanitarian law internationell humanitär rätt

The Special Court shall have the Specialdomstolen skall ha behörigpower to prosecute persons who het att lagföra personer som har committed the following serious gjort sig skyldiga till följande violations of international humani- allvarliga kränkningar av internatarian law: tionell humanitär rätt:

a. Intentionally directing attacks a) Uppsåtligt riktande av angrepp against the civilian population as mot civilbefolkning som sådan such or against individual civilians eller mot enskilda civila som inte not taking direct part in hostilities; direkt deltar i fientligheter.

b. Intentionally directing attacks b) Uppsåtligt riktande av angrepp against personnel, installations, mot personal, anläggningar, utrustmaterial, units or vehicles involved ning, enheter eller fordon som in a humanitarian assistance or deltar i en humanitär biståndsinsats peacekeeping mission in accor- eller i en fredsbevarande insats i dance with the Charter of the enlighet med Förenta nationernas United Nations, as long as they are stadga, så länge de är berättigade entitled to the protection given to till det skydd som tillkommer civila civilians or civilian objects under eller civil egendom i enlighet med the international law of armed folkrätten i väpnade konflikter. conflict;

c. Conscripting or enlisting c) Uttagande eller värvande av barn children under the age of 15 years som inte fyllt 15 år till väpnade into armed forces or groups or styrkor eller grupper eller användusing them to participate actively ande av dem till att aktivt delta i in hostilities. fientligheter.

Article 5 Artikel 5

Crimes under Sierra Leonean law Brott enligt Sierra Leones lag

The Special Court shall have the Specialdomstolen skall ha behörigpower to prosecute persons who het att lagföra personer som har have committed the following begått följande brott mot Sierra crimes under Sierra Leonean law: Leones lag:

a. Offences relating to the abuse of a) Brott hänförliga till utnyttjande girls under the Prevention of av flickor enligt 1926 års lag om Cruelty to Children Act, 1926 förebyggande av grymhet mot barn (Cap. 31): (kapitel 31):

i. Abusing a girl under 13 years of i) utnyttjande av flickor under 13 age, contrary to section 6; års ålder i strid med avsnitt 6, 47

ii. Abusing a girl between 13 and ii) utnyttjande av flickor mellan 13 Bilaga 2 14 years of age, contrary to section och 14 års ålder i strid med avsnitt 7; 7,

iii. Abduction of a girl for immoral iii) bortförande av flickor i osedligt purposes, contrary to section 12. syfte i strid med avsnitt 12.

b. Offences relating to the wanton b) Brott hänförliga till urskillningsdestruction of property under the lös förstörelse av egendom enligt Malicious Damage Act, 1861: 1861 års lag om uppsåtlig skadegörelse,

i. Setting fire to dwelling – houses, i) anläggande av brand i bostadsany person being therein, contrary hus, när personer befinner sig där i to section 2; strid med avsnitt 2,

ii. Setting fire to public buildings, ii) anläggande av brand i offentlig contrary to sections 5 and 6; byggnad i strid med avsnitten 5 och 6,

iii. Setting fire to other buildings, iii) anläggande av brand i andra contrary to section 6. byggnader i strid med avsnitt 6.

Article 6 Artikel 6

Individual criminal responsibility Personligt straffrättsligt ansvar

1. A person who planned, insti- 1. Den som har planerat, anstiftat, gated, ordered, committed or other- beordrat, begått eller på annat sätt wise aided and abetted in the medverkat vid planering, förberedplanning, preparation or execution else eller utförande av ett brott som of a crime referred to in articles 2 avses i artiklarna 2–4 i denna to 4 of the present Statute shall be stadga skall hållas personligen individually responsible for the ansvarig för brottet. crime.

2. The official position of any 2. De anklagades officiella ställaccused persons, whether as Head ning, vare sig som stats- eller of State or Government or as a regeringschef eller som ansvarig responsible government official, statstjänsteman, skall inte frita shall not relieve such person of honom eller henne från straffrättscriminal responsibility nor mitigate ligt ansvar eller lindra straffet. punishment.

3. The fact that any of the acts 3. Den omständigheten att någon referred to in articles 2 to 4 of the av de gärningar som avses i present Statute was committed by a artiklarna 2–4 i denna stadga har subordinate does not relieve his or begåtts av en underordnad fritar her superior of criminal responsi- inte hans eller hennes överordnade bility if he or she knew or had från straffrättsligt ansvar, om han reason to know that the subordinate eller hon känt till eller haft 48

was about to commit such acts or anledning att känna till att den Bilaga 2 had done so and the superior had underordnade stod i begrepp att failed to take the necessary and begå sådana gärningar eller redan reasonable measures to prevent hade gjort det och den överordnade such acts or to punish the perpetra- underlåtit att vidta nödvändiga och tors thereof. skäliga åtgärder för att förhindra sådana gärningar eller för att straffa den som begått sådana gärningar.

4. The fact that an accused person 4. Den omständigheten att en acted pursuant to an order of a anklagad person handlat på befall- Government or of a superior shall ning av en regering eller av en not relieve him or her of criminal överordnad skall inte frita honom responsibility, but may be eller henne från straffrättsligt considered in mitigation of ansvar men kan beaktas som en punishment if the Special Court förmildrande omständighet vid determines that justice so requires. straffmätningen om specialdomstolen fastställer att rättvisan så kräver.

5. Individual criminal responsi- 5. Personligt straffrättsligt ansvar bility for the crimes referred to in för de brott som avses i artikel 5 article 5 shall be determined in skall fastställas i enlighet med accordance with the respective Sierra Leones lagstiftning. laws of Sierra Leone.

Article 7 Artikel 7

Jurisdiction over persons of 15 Jurisdiktion över personer på 15 år years of age

1. The Special Court shall have no 1. Specialdomstolen skall inte ha jurisdiction over any person who jurisdiktion över någon som inte was under the age of 15 at the time har fyllt 15 år då brottet påstås ha of the alleged commission of the blivit utfört. Om en person, som crime. Should any person who was vid den tid då brottet påstås ha at the time of the alleged blivit utfört var mellan 15 och 18 år commission of the crime between gammal, ställs inför specialdom- 15 and 18 years of age come before stolen, skall han eller hon behandthe Court, he or she shall be treated las med värdighet och en känsla av with dignity and a sense of worth, värde med beaktande av hans eller taking into account his or her hennes låga ålder och med strävan young age and the desirability of att främja hans eller hennes rehabpromoting his or her rehabilitation, ilitering, återanpassning och antagreintegration into and assumption ande av en konstruktiv roll i of a constructive role in society, samhället och i enlighet med interand in accordance with interna- nationella normer för mänskliga tional human rights standards, in rättigheter, särskilt barnets rättigparticular the rights of the child. heter.

2. In the disposition of a case 2. Vid avgörande av ett mål mot en 49

against a juvenile offender, the minderårig lagbrytare skall special- Bilaga 2 Special Court shall order any of the domstolen bestämma något av following: care guidance and följande: vård och övervakning, supervision orders, community ser- samhällstjänst, rådgivning, fostervice orders, counselling, foster hem, korrektiva, uppfostringscare, correctional, educational and mässiga och yrkesutbildande trävocational training programmes, ningsprogram, godkända skolor approved schools and, as appro- och, om så är lämpligt, program för priate, any programmes of avväpning, demobilisering och disarmament, demobilization and återanpassning eller program som reintegration or programmes of drivs av myndigheter för skydd av child protection agencies. barn.

Article 8 Artikel 8

Concurrent jurisdiction Jämlöpande jurisdiktion

1. The Special Court and the 1. Specialdomstolen och Sierra national courts of Sierra Leone Leones nationella domstolar skall shall have concurrent jurisdiction. ha jämlöpande jurisdiktion.

2. The Special Court shall have 2. Specialdomstolen skall ha föreprimacy over the national courts of träde framför Sierra Leones natio- Sierra Leone. At any stage of the nella domstolar. I varje skede av procedure, the Special Court may förfarandet får specialdomstolen formally request a national court to formellt anmoda en nationell domdefer to its competence in accord- stol att överföra lagföringen i enligance with the present Statute and het med denna stadga och bevisthe Rules of Procedure and Evi- och förfarandereglerna. dence.

Article 9 Artikel 9

Non bis in idem Negativ rättskraft (non bis in idem)

1. No person shall be tried before a 1. Ingen får lagföras vid en nationational court of Sierra Leone for nell domstol i Sierra Leone för acts for which he or she has already gärningar för vilka han eller hon been tried by the Special Court. redan har lagförts av specialdomstolen.

2. A person who has been tried by 2. Den som har lagförts av en a national court for the acts referred nationell domstol för gärningar to in articles 2 to 4 of the present som avses i artiklarna 2–4 i denna Statute may be subsequently tried stadga får senare lagföras av by the Special Court if: specialdomstolen

a. The act for which he or she was a) om den gärning för vilken han tried was characterized as an eller hon har lagförts har ordinary crime; or betecknats som ett brott enligt vanliga straffbestämmelser, eller 50

Bilaga 2 b. The national court proceedings b) om den nationella rättegången were not impartial or independent, inte var opartisk eller oberoende, were designed to shield the accused syftade till att undandra den from international criminal respon- anklagade från internationellt sibility or the case was not diligent- straffrättsligt ansvar eller målet inte ly prosecuted. handlades på ett omsorgsfullt sätt.

3. In considering the penalty to be 3. Vid övervägande av vilket straff imposed on a person convicted of a som skall utmätas för en person crime under the present Statute, the som har dömts för ett brott enligt Special Court shall take into denna stadga, skall specialdomaccount the extent to which any stolen ta hänsyn till i vilken penalty imposed by a national court utsträckning ett straff som utmätts on the same person for the same act av en nationell domstol för samma has already been served. person och för samma gärning redan har avtjänats.

Article 10 Artikel 10

Amnesty Amnesti

An amnesty granted to any person Amnesti som har beviljats en falling within the jurisdiction of the person som faller inom special- Special Court in respect of the domstolens jurisdiktion med crimes referred to in articles 2 to 4 avseende på de brott som avses i of the present Statute shall not be a artiklarna 2–4 i denna stadga skall bar to prosecution. inte hindra lagföring.

Article 11 Artikel 11

Organization of the Special Court Specialdomstolens organisation

The Special Court shall consist of Specialdomstolen skall bestå av the following organs: följande organ:

a. The Chambers, comprising one a) kamrarna, som omfattar en eller or more Trial Chambers and an flera rättegångskammare, och en Appeals Chamber; kammare för överklagande,

b. The Prosecutor; and b) åklagaren,

c. The Registry. c) registratorskontoret.

Article 12 Artikel 12

Composition of the Chambers Kamrarnas sammansättning

1. The Chambers shall be com- 1. Kamrarna skall vara sammanposed of not less than eight (8) or satta av minst åtta och högst elva more than eleven (11) independent oberoende domare, som skall 51

judges, who shall serve as follows: tjänstgöra enligt följande: Bilaga 2

a. Three judges shall serve in the a) Tre domare skall tjänstgöra i Trial Chamber, of whom one shall rättegångskammaren, av vilka en be a judge appointed by the skall vara en domare tillsatt av Government of Sierra Leone, and Sierra Leones regering och två two judges appointed by the domare tillsatta av Förenta nation- Secretary-General of the United ernas generalsekreterare (nedan Nations (hereinafter ”the Secretary- kallad ”generalsekreteraren”). General”).

b. Five judges shall serve in the b) Fem domare skall tjänstgöra i Appeals Chamber, of whom two kammaren för överklagande, av shall be judges appointed by the vilka två skall vara domare tillsatta Government of Sierra Leone, and av Sierra Leones regering och tre three judges appointed by the domare tillsatta av generalsekre- Secretary-General. teraren.

2. Each judge shall serve only in 2. En domare skall endast tjänstthe Chamber to which he or she has göra i den kammare till vilken han been appointed. eller hon har blivit tillsatt.

3. The judges of the Appeals 3. Domarna i kammaren för över- Chamber and the judges of the klagande och domarna i rättegångs- Trial Chamber, respectively, shall kammaren skall utse en domare elect a presiding judge who shall som ordförande som skall leda conduct the proceedings in the förhandlingarna i den kammare till Chamber to which he or she was vilken denna domare har tillsatts. elected. The presiding judge of the Den domare som är ordförande i Appeals Chamber shall be the kammaren för överklagande skall President of the Special Court. vara specialdomstolens president.

4. If, at the request of the President 4. Om, på begäran av specialdomof the Special Court, an alternate stolens president, en eller flera altjudge or judges have been ernativa domare har tillsatts av appointed by the Government of Sierra Leones regering eller av Sierra Leone or the Secretary- generalsekreteraren, skall den General, the presiding judge of a domare som är ordförande i en Trial Chamber or the Appeals rättegångskammare eller i kammar- Chamber shall designate such an en för överklagande utse en sådan alternate judge to be present at each alternativ domare att närvara vid stage of the trial and to replace a alla stadier av rättegången och judge if that judge is unable to ersätta en domare som är continue sitting. förhindrad att fullfölja rättegången.

Article 13 Artikel 13

Qualification and appointment of Domarnas kvalifikationer och judges tillsättning av domare

1. The judges shall be persons of 1. Domarna skall vara personer 52

high moral character, impartiality som har hög moral, är opartiska Bilaga 2 and integrity who possess the och har integritet och de kvaliqualifications required in their fikationer som krävs i deras respekrespective countries for appoint- tive länder för utnämning till de ment to the highest judicial offices. högsta domarämbetena. De skall They shall be independent in the vara oberoende vid utförandet av performance of their functions, and sina uppgifter och får inte ta emot shall not accept or seek instructions eller begära instruktioner från from any Government or any other någon regering eller från någon source. annan källa.

2. In the overall composition of the 2. Vid sammansättningen av kam- Chambers, due account shall be rarna i sin helhet skall vederbörlig taken of the experience of the hänsyn tas till domarnas erfarenhet judges in international law, includ- av folkrätt, innefattande internaing international humanitarian law tionell humanitär rätt och mänskand human rights law, criminal law liga rättigheter, straffrätt och brott and juvenile justice. begångna av unga lagöverträdare.

3. The judges shall be appointed 3. Domarna skall tillsättas för en for a three-year period and shall be treårsperiod och kunna omväljas. eligible for reappointment.

Article 14 Artikel 14

Rules of Procedure and Evidence Bevis- och förfaranderegler

1. The Rules of Procedure and 1. Internationella tribunalens för Evidence of the International Rwanda bevis- och förfarande- Criminal Tribunal for Rwanda regler som gäller vid tiden för obtaining at the time of the esta- inrättandet av specialdomstolen blishment of the Special Court skall i tillämpliga delar gälla de shall be applicable mutatis mutan- rättsliga förfarandena inför specialdis to the conduct of the legal domstolen. proceedings before the Special Court.

2. The judges of the Special Court 2. Domarna i specialdomstolen får as a whole may amend the Rules of i plenum ändra bevis- och förfar- Procedure and Evidence or adopt andereglerna eller anta ytterligare additional rules where the regler när de tillämpliga reglerna applicable Rules do not, or do not inte alls, eller inte adekvat, reglerar adequately, provide for a specific en viss situation. När domarna gör situation. In so doing, they may be detta, får de på lämpligt sätt vägguided, as appropriate, by the ledas av Sierra Leones straffpro- Criminal Procedure Act, 1965, of cesslag av 1965. Sierra Leone.

Article 15 Artikel 15 Bilaga 2

The Prosecutor Åklagaren

1. The Prosecutor shall be 1. Åklagaren skall ansvara för responsible for the investigation utredningar avseende och åtal mot and prosecution of persons who personer som bär det största bear the greatest responsibility for ansvaret för allvarliga brott mot serious violations of international internationell humanitär rätt och humanitarian law and crimes under brott mot Sierra Leones lag Sierra Leonean law committed in begångna inom detta lands territhe territory of Sierra Leone since torium sedan den 30 november 30 November 1996. The Prosecutor 1996. Åklagaren skall handla självshall act independently as a sepa- ständigt som ett särskilt organ inom rate organ of the Special Court. He specialdomstolen. Åklagaren får or she shall not seek or receive inte begära eller ta emot instrukinstructions from any Government tioner från någon regering eller or from any other source. från någon annan källa.

2. The Office of the Prosecutor 2. Åklagarens kansli skall vara shall have the power to question behörigt att förhöra misstänkta, suspects, victims and witnesses, to offer och vittnen, att insamla beviscollect evidence and to conduct on- ning samt att utföra utredningar på site investigations. In carrying out aktuell plats. Vid fullgörandet av these tasks, the Prosecutor shall, as dessa uppgifter skall åklagaren på appropriate, be assisted by the lämpligt sätt biträdas av de berörda Sierra Leonean authorities concern- myndigheterna i Sierra Leone. ed.

3. The Prosecutor shall be appoint- 3. Åklagaren skall tillsättas av ed by the Secretary-General for a generalsekreteraren för en period three-year term and shall be om tre år och skall kunna omväljas. eligible for re-appointment. He or Åklagaren skall ha hög moral och she shall be of high moral character vara mycket kompetent och erfaren and possess the highest level of i fråga om utredning och lagföring professional competence, and have i brottmål. extensive experience in the conduct of investigations and prosecutions of criminal cases.

4. The Prosecutor shall be assisted 4. Åklagaren skall biträdas av en by a Sierra Leonean Deputy Prose- biträdande åklagare från Sierra cutor, and by such other Sierra Leone och av sådan annan personal Leonean and international staff as från detta land samt sådan intermay be required to perform the nationell personal som kan behövas functions assigned to him or her för att på ett effektivt sätt utföra de effectively and efficiently. Given uppgifter som anförtrotts åklagarthe nature of the crimes committed en. Mot bakgrund av de begångna and the particular sensitivities of brottens art och den särskilt känsgirls, young women and children liga situation som flickor, unga victims of rape, sexual assault, kvinnor och barn som är offer för 54

abduction and slavery of all kinds, våldtäkt, sexuellt missbruk, bort- Bilaga 2 due consideration should be given förande och allt slag av slaveri in the appointment of staff to the befinner sig i bör, vid tillsättning employment of prosecutors and av åklagarens personal och utredinvestigators experienced in are, vederbörlig hänsyn tas till gender-related crimes and juvenile erfarenhet av könsrelaterad brottsjustice. lighet och brott begångna av unga lagöverträdare.

5. In the prosecution of juvenile 5. Vid lagföring av unga lagöveroffenders, the Prosecutor shall trädare skall åklagaren tillse att ensure that the child-rehabilitation programmet för rehabilitering av programme is not placed at risk barn inte äventyras och att, där så and that, where appropriate, resort är lämpligt, bör alternativa metoder should be had to alternative truth för sanning och försoning användas and reconciliation mechanisms, to i den omfattning de är tillgängliga. the extent of their availability.

Article 16 Artikel 16

The Registry Registratorskontoret

1. The Registry shall be 1. Registratorskontoret skall anresponsible for the administration svara för administrationen av och and servicing of the Special Court. stödet till specialdomstolen.

2. The Registry shall consist of a 2. Registratorns kansli skall bestå Registrar and such other staff as av en registrator och sådan annan may be required. personal som kan behövas.

3. The Registrar shall be appointed 3. Registratorn skall utnämnas av by the Secretary-General after generalsekreteraren efter samråd consultation with the President of med specialdomstolens president the Special Court and shall be a och skall ingå i Förenta nationernas staff member of the United personal. Registratorn skall tjänst- Nations. He or she shall serve for a göra för en tid om tre år och skall three-year term and be eligible for kunna omväljas. re-appointment.

4. The Registrar shall set up a 4. Registratorn skall inom registra- Victims and Witnesses Unit within torskontoret upprätta en brottsthe Registry. This Unit shall offer- och vittnesenhet. Denna provide, in consultation with the enhet skall i samråd med åklagar- Office of the Prosecutor, protective ens kansli tillhandahålla skyddsåtmeasures and security arrange- gärder och säkerhetsarrangemang, ments, counselling and other app- rådgivning samt annan erforderlig ropriate assistance for witnesses, hjälp till vittnen, brottsoffer som victims who appear before the uppträder inför specialdomstolen Court and others who are at risk on och andra personer som är utsatta account of testimony given by such för fara till följd av vittnesmål som witnesses. The Unit personnel shall lämnats av sådana vittnen. I denna 55

include experts in trauma, enhets personal skall ingå experter Bilaga 2 including trauma related to crimes med sakkunskap i fråga om trauma, of sexual violence and violence däribland trauma som sammanagainst children. hänger med sexualbrott och brott mot barn.

Article 17 Artikel 17

Rights of the accused Den tilltalades rättigheter

1. All accused shall be equal before 1. Alla tilltalade skall vara lika the Special Court. inför specialdomstolen.

2. The accused shall be entitled to a 2. Den tilltalade skall ha rätt till en fair and public hearing, subject to rättvis och offentlig rättegång med measures ordered by the Special förbehåll för åtgärder beordrade av Court for the protection of victims specialdomstolen till skydd för and witnesses. brottsoffer och vittnen.

3. The accused shall be presumed 3. Den tilltalade skall anses vara innocent until proved guilty oskyldig till dess att han eller hon according to the provisions of the funnits skyldig i enlighet med present Statute. bestämmelserna i denna stadga.

4. In the determination of any 4. Vid prövningen av anklagelser charge against the accused pursuant mot den tilltalade enligt denna to the present Statute, he or she stadga skall han eller hon fullt ut ha shall be entitled to the following rätt till följande minimigarantier: minimum guarantees, in full equality:

a. To be informed promptly and in a) att omedelbart och i detalj, på ett detail in a language which he or språk som han eller hon förstår, bli she understands of the nature and underrättad om beskaffenheten av, cause of the charge against him or orsaken till och innehållet i her; anklagelserna mot honom eller henne,

b. To have adequate time and b) att ha tillräcklig tid och möjligfacilities for the preparation of his het att förbereda sitt försvar och att or her defence and to communicate kunna överlägga med en försvarare with counsel of his or her own som han eller hon själv har valt, choosing;

c. To be tried without undue delay; c) att få sin sak prövad utan oskäligt dröjsmål,

d. To be tried in his or her d) att få sin sak prövad i sin närpresence, and to defend himself or varo och att försvara sig personligherself in person or through legal en eller genom rättegångsbiträde assistance of his or her own som den tilltalade fritt har valt; om 56

choosing; to be informed, if he or den tilltalade inte har rättegångs- Bilaga 2 she does not have legal assistance, biträde, att bli informerad om sin of this right; and to have legal rätt till sådant, samt att, i varje mål assistance assigned to him or her, där rättvisans intresse så kräver, in any case where the interests of kostnadsfritt få sig anvisat ett rättejustice so require, and without gångsbiträde, om han eller hon payment by him or her in any such saknar erforderliga medel att betala case if he or she does not have för ett sådant, sufficient means to pay for it;

e. To examine, or have examined, e) att förhöra eller låta förhöra the witnesses against him or her vittnen som åberopas mot honom and to obtain the attendance and eller henne och att för egen räkning examination of witnesses on his or få vittnen inkallade och förhörda her behalf under the same under samma villkor som vittnen conditions as witnesses against him åberopade mot honom eller henne, or her;

f. To have the free assistance of an f) att kostnadsfritt få biträde av en interpreter if he or she cannot tolk om den tilltalade inte förstår understand or speak the language eller talar det språk som används i used in the Special Court; specialdomstolen,

g. Not to be compelled to testify g) att inte tvingas att vittna mot sig against himself or herself or to själv eller erkänna skuld. confess guilt.

Article 18 Artikel 18

Judgement Dom

The judgement shall be rendered Domen skall beslutas av en majoriby a majority of the judges of the tet av rättegångskammarens eller Trial Chamber or of the Appeals överklagandekammarens domare Chamber, and shall be delivered in och skall meddelas offentligt. public. It shall be accompanied by Domen skall åtföljas av en skriftlig a reasoned opinion in writing, to motivering, till vilken kan fogas which separate or dissenting särskilda yttranden eller skiljaktiga opinions may be appended. meningar.

Article 19 Artikel 19

Penalties Straff

1. The Trial Chamber shall impose 1. Rättegångskammaren skall för upon a convicted person, other than en person som har fällts till ansvar a juvenile offender, imprisonment och som inte är ung lagöverträdare, for a specified number of years. In utmäta fängelsestraff för ett determining the terms of imprison- bestämt antal år. Vid fastställande ment, the Trial Chamber shall, as av strafftiden skall rättegångsappropriate, have recourse to the kammaren på lämpligt sätt följa 57

practice regarding prison sentences allmän praxis beträffande domar i Bilaga 2 in the International Criminal Tribu- Internationella tribunalen för nal for Rwanda and the national Rwanda och Sierra Leones natiocourts of Sierra Leone. nella domstolar.

2. In imposing the sentences, the 2. Vid straffmätning bör rätte- Trial Chamber should take into gångskammaren beakta sådana omaccount such factors as the gravity ständigheter som brottets svårhetsof the offence and the individual grad och den dömdes personliga circumstances of the convicted förhållanden. person.

3. In addition to imprisonment, the 3. Utöver fängelse får rättegångs- Trial Chamber may order the kammaren bestämma om förverkforfeiture of the property, proceeds ande av egendom, utbyte och and any assets acquired unlawfully tillgångar som förvärvats olagligen or by criminal conduct, and their eller genom brottslig gärning och return to their rightful owner or to om återlämnande av dem till de the State of Sierra Leone. rättmätiga ägarna eller till staten Sierra Leone.

Article 20 Artikel 20

Appellate proceedings Överklagande

1. The Appeals Chamber shall hear 1. Kammaren för överklagande appeals from persons convicted by skall behandla överklaganden från the Trial Chamber or from the personer som förklarats skyldiga av Prosecutor on the following rättegångskammaren eller från grounds: åklagaren på följande grunder:

a. A procedural error; a) rättegångsfel,

b. An error on a question of law b) felaktig rättstillämpning som gör invalidating the decision; domen ogiltig, eller

c. An error of fact which has c) felaktig bevisvärdering som har occasioned a miscarriage of justice. lett till en oriktig dom.

2. The Appeals Chamber may 2. Kammaren för överklagande får affirm, reverse or revise the fastställa, upphäva eller revidera en decisions taken by the Trial rättegångskammares beslut. Chamber.

3. The judges of the Appeals 3. Domarna i specialdomstolens Chamber of the Special Court shall överklagandekammare skall vägbe guided by the decisions of the ledas av besluten i överklagande- Appeals Chamber of the Inter- kammaren i Internationella tribunational Tribunals for the former nalen för f.d. Jugoslavien och Yugoslavia and for Rwanda. In the Internationella tribunalen för interpretation and application of Rwanda. Vid tolkningen och till- 58

the laws of Sierra Leone, they shall ämpningen av Sierra Leones lagar Bilaga 2 be guided by the decisions of the skall de vägledas av beslut av Supreme Court of Sierra Leone. Sierra Leones högsta domstol.

Article 21 Artikel 21

Review proceedings Omprövning

1. Where a new fact has been 1. Om en ny omständighet framdiscovered which was not known at kommer, som inte var känd vid the time of the proceedings before tiden för förfarandet i rättegångsthe Trial Chamber or the Appeals kammaren eller i kammaren för Chamber and which could have överklagande och som kunde ha been a decisive factor in reaching haft avgörande betydelse för utthe decision, the convicted person gången, får den som förklarats or the Prosecutor may submit an skyldig eller åklagaren inlämna en application for review of the ansökan om omprövning av domjudgement. en.

2. An application for review shall 2. En ansökan om omprövning be submitted to the Appeals Cham- skall inlämnas till kammaren för ber. The Appeals Chamber may överklagande. Denna kammare får reject the application if it considers avslå ansökan, om den anser den it to be unfounded. If it determines vara ogrundad. Om den finner that the application is meritorious, ansökan välgrundad, får den beroit may, as appropriate: ende på vad som är mest lämpligt

a. Reconvene the Trial Chamber; a) återinkalla rättegångskammaren,

b. Retain jurisdiction over the b) behålla jurisdiktion över saken. matter.

Article 22 Artikel 22

Enforcement of sentences Straffverkställighet

1. Imprisonment shall be served in 1. Fängelsestraff skall avtjänas i Sierra Leone. If circumstances so Sierra Leone. Om förhållandena require, imprisonment may also be kräver det, får fängelsestraff också served in any of the States which avtjänas i någon av de stater som have concluded with the med Internationella tribunalen för International Criminal Tribunal for Rwanda eller Internationella tribu- Rwanda or the International nalen för f.d. Jugoslavien har ingått Criminal Tribunal for the former avtal om verkställighet av domar Yugoslavia an agreement for the och som till specialdomstolens enforcement of sentences, and registrator har meddelat att de är which have indicated to the beredda att ta emot dömda per- Registrar of the Special Court their soner. Specialdomstolen får ingå willingness to accept convicted liknande avtal om verkställighet av persons. The Special Court may domar med andra stater. conclude similar agreements for the 59

enforcement of sentences with Bilaga 2 other States.

2. Conditions of imprisonment, 2. Fängelseförhållandena, både i whether in Sierra Leone or in a Sierra Leone och i tredje stat, skall third State, shall be governed by bestämmas av verkställighetsstatthe law of the State of enforcement ens lagar under specialdomstolens subject to the supervision of the överinseende. Den stat där straffet Special Court. The State of avtjänas skall vara bunden av enforcement shall be bound by the straffets längd med beaktande av duration of the sentence, subject to artikel 23 i denna stadga. article 23 of the present Statute.

Article 23 Artikel 23

Pardon or commutation of Nåd eller förvandling av straff sentences

If, pursuant to the applicable law of Om den dömda personen enligt the State in which the convicted tillämplig lag i den stat där han person is imprisoned, he or she is eller hon är fängslad kan komma i eligible for pardon or commutation fråga för nåd eller straffnedof sentence, the State concerned sättning, skall den berörda staten shall notify the Special Court underrätta specialdomstolen. Nåd accordingly. There shall only be eller straffnedsättning kan förepardon or commutation of sentence komma endast om specialdomstolif the President of the Special ens president i samråd med domar- Court, in consultation with the na så bestämmer i rättvisans och de judges, so decides on the basis of allmänna rättsprincipernas intresse. the interests of justice and the general principles of law.

Article 24 Artikel 24

Working language Arbetsspråk

The working language of the Specialdomstolens arbetsspråk Special Court shall be English. skall vara engelska.

Article 25 Artikel 25

Annual Report Årsrapport

The President of the Special Court Specialdomstolens president skall shall submit an annual report on till generalsekreteraren och till the operation and activities of the Sierra Leones regering avge en Court to the Secretary-General and årsrapport om specialdomstolens to the Government of Sierra Leone. verksamhet.

Bilaga 3

Avtal om straffverkställighet med Specialdomstolen för Sierra Leone

Agreement between the Special Avtal om straffverkställighet Court for Sierra Leone and the mellan Sveriges regering och Spe- Government of Sweden on the cialdomstolen för Sierra Leone Enforcement of Sentences of avseende domar som meddelats av the Special Court for Sierra Specialdomstolen för Sierra Leone Leone

The Special Court for Sierra Specialdomstolen för Sierra Leone, Leone, established by the Agree- inrättad genom avtalet mellan Förenment between the United Nations ta nationerna och Sierra Leones and the Government of Sierra regering om inrättande av Special- Leone on the Establishment of domstolen för Sierra Leone, underthe Special Court for Sierra tecknat den 16 januari 2002, nedan Leone signed on 16 January 2002 kallad specialdomstolen, och (hereinafter “Special Court”) and

The Government of Sweden Sveriges regering, nedan kallad den (hereinafter “requested State”), anmodade staten ,

RECALLING Article 22 of the som erinrar om artikel 22 i special- Statute of the Special Court domstolens stadga, som är bilagd annexed to the Agreement avtalet mellan Förenta nationerna between the United Nations and och Sierra Leones regering om inrättthe Government of Sierra Leone ande av Specialdomstolen för Sierra on the Establishment of the Leone, enligt vilken fängelsestraff Special Court for Sierra Leone, som ådömts personer av specialdomaccording to which imprisonment stolen skall avtjänas i Sierra Leone of persons sentenced by the eller, om omständigheterna så kräver, Special Court shall be served in i en stat som med Internationella Sierra Leone; or if circumstances brottmålstribunalen för Rwanda eller so require, in any State that has Internationella tribunalen för brott i concluded with the International f.d. Jugoslavien har slutit avtal om Criminal Tribunal For Rwanda or straffverkställighet och för specialthe International Criminal Tri- domstolen har förklarat sig villig att bunal for former Yugoslavia an ta emot dömda personer eller, agreement for the enforcement of alternativt, i en stat som har slutit ett sentences and which has indicat- liknande avtal med specialdomstolen, ed to the Special Court its willingness to accept convicted persons; or alternatively, in any State with which the Special Court has concluded similar agreements;

Bilaga 3 RECALLING United Nations som åberopar Förenta nationernas Security Counsel Resolution säkerhetsråds resolution 1470 (2003), 1470 (2003), adopted on 28 av den 28 mars 2003, i vilken alla March 2003, which urges all the medlemsstater uppmanas att fullt ut States to cooperate fully with the samarbeta med specialdomstolen, Special Court;

NOTING the willingness of the som noterar att den anmodade statrequested State to enforce sen- en har förklarat sig beredd att verktences regarding violations of ställa domar om brott mot internainternational humanitarian law tionell humanitär rätt som meddelats imposed by the Special Court; av specialdomstolen,

RECALLING the provisions of som åberopar bestämmelserna i the Standard Minimum Rules for Förenta nationernas standardminithe Treatment of Prisoners app- miregler för behandling av interner, roved by ECOSOC resolutions antagen genom ECOSOC-resolution- 663 C XXIV) of 31 July 1957 erna 663 C (XXIV) av den 31 juli and 2067 (LXII) of 13 May 1977, 1957 och 2067 (LXII) av den 13 maj the Body of Principles for the 1977, principerna till skydd av alla Protection of all Persons under personer under någon form av any Form of Detention or frihetsberövande, antagna genom Imprisonment adopted by Gene- Förenta nationernas generalral Assembly resolution 43/173 församlings resolution 43/173 av den of 9 December 1988, and the 9 december 1988, samt principerna Basic Principles for the Treat- för behandling av interner, antagna ment of Prisoners adopted by genom generalförsamlingens resolu- General Assembly resolution tion 45/111 av den 14 december 45/111 of 14 December 1990; 1990,

IN ORDER to give effect to har kommit överens om följande för the judgements and sentences of att verkställa specialdomstolens the Special Court; domar och påföljder. HAVE AGREED as follows:

Article 1 Artikel 1

Purpose and Scope of the Avtalets syfte och omfattning Agreement

This Agreement shall regulate Detta avtal skall reglera frågor som matters relating to or arising out sammanhänger med eller uppstår till of all requests to the requested följd av alla framställningar till den State to enforce sentences anmodade staten att verkställa domar imposed by the Special Court. som meddelats av specialdomstolen.

Article 2 Artikel 2 Bilaga 3

Procedure Förfarande

1. A request to the requested 1. En framställning till den anmod- State to enforce a sentence shall ade staten att verkställa ett straff be made by the Registrar of the skall göras av specialdomstolens Special Court (hereinafter “Regi- registrator efter godkännande av strar”), with the approval of the specialdomstolens president. President of the Special Court.

2. The Registrar shall provide the 2. Registratorn skall vid en framställfollowing documents to the ning lämna den anmodade staten requested State when making the följande handlingar: request:

a. a certified copy of the judge- a) En bestyrkt kopia av domen. ment;

b. a statement indicating how b) En förklaring om hur stor del av much of the sentence has already straffet som redan har avtjänats, been served, including informa- innefattande uppgifter om frihetsbetion on any pre-trial detention; rövande före rättegång.

c. when appropriate, any medical c) I förekommande fall, journaler or psychological reports on the angående den dömda personens convicted person, any recommen- fysiska och mentala hälsa, eventuella dation for his or her further treat- rekommendationer angående vidare ment in the requested State and behandling av honom eller henne i any other factor relevant to the den anmodade staten samt andra enforcement of the sentence; and omständigheter som är av betydelse för verkställande av straffet.

d. certified copies of identifi- d) Bestyrkta kopior av identitetscation papers of the convicted handlingar för den dömda personen person in the possession of the som innehas av specialdomstolen. Special Court.

3. The requested State shall 3. Den anmodade staten skall oförpromptly decide upon the request dröjligen i enlighet med gällande of the Registrar, in accordance nationell lag fatta beslut om registrawith national law, and inform the torns framställning och skriftligen Registrar in writing of its underrätta registratorn om beslutet. decision whether or not to accept the convicted person.

Article 3 Artikel 3 Bilaga 3

Enforcement Verkställighet

1. In enforcing the sentence 1. Vid verkställande av specialdompronounced by the Special Court, stolens dom skall de behöriga the competent national authori- myndigheterna i den anmodade ties of the requested State shall staten vara bundna av längden av det be bound by the duration of the straff som specialdomstolen bestämt. sentence.

2. The conditions of imprison- 2. Fängelsestraffet skall verkställas i ment shall be governed by the enlighet med lagen i den anmodade law of the requested State, staten under överinseende av subject to the supervision of the specialdomstolen i enlighet med Special Court, as provided for in artiklarna 6–8 och artikel 9.2–9.3 i Articles 6 to 8 and paragraphs 2 detta avtal. and 3 of Article 9 below.

3. The conditions of imprison- 3. Förhållandena i fängelset skall ment shall be compatible with the vara förenliga med Förenta nationer- Standard Minimum Rules for the nas standardminimiregler för be- Treatment of Prisoners, the Body handling av interner, principerna för of Principles for the Protection of skydd av alla personer under någon All Persons under Any Form of form av frihetsberövande samt Detention or Imprisonment and principerna för behandling av the Basic Principles for the interner. Treatment of Prisoners.

Article 4 Artikel 4

Transfer of the convicted person Överföring av den dömda personen

1. The Registrar shall make 1. Registratorn skall vidta lämpliga appropriate arrangements for the åtgärder för överföring av den dömda transfer of the convicted person personen från specialdomstolen till from the Special Court to the de behöriga myndigheterna i den competent authorities of the anmodade staten. Innan överföringen requested State. Prior to his or sker, skall registratorn underrätta den her transfer, the convicted person dömda personen om innehållet i detta will be informed by the Registrar avtal. of the contents of this Agreement.

2. If, after the transfer of the 2. Om specialdomstolen i enlighet convicted person to the requested med sin rättegångsordning och sina State, the Special Court, in bevisregler efter det att den dömda accordance with its Rules of personen har överförts till den an- Procedure and Evidence, orders modade staten begär att denna person 64

that the convicted person appears skall inställa sig som vittne vid en Bilaga 3 as a witness in a proceeding rättegång i specialdomstolen, skall before it, the convicted person personen i enlighet med den shall, in accordance with the anmodade statens nationella lag national law of the requested tillfälligt överföras till specialdom- State, be transferred temporarily stolen i detta syfte under förutsättto the Special Court for that ning att personen återsänds till den purpose, conditional on his or her anmodade staten inom den tid som return to the requested State specialdomstolen har bestämt. within the period decided by the Special Court.

3. The Registrar shall transmit 3. Registratorn skall meddela de bethe order for the temporary höriga myndigheterna i den antransfer of the convicted person modade staten om begäran om tillto the national authorities of the fällig överföring av den dömda perrequested State. The Registrar sonen. Registratorn skall tillse att den shall ensure the proper transfer of dömda personen överförs på vederthe convicted person from the börligt sätt från den anmodade staten requested State to the Special till specialdomstolen och, sedan den Court and back to the requested tid för den tillfälliga överföringen State for the continued som specialdomstolen bestämt har imprisonment after the expiration löpt ut, på motsvarande sätt överförs of the period of temporary tillbaka till den anmodade staten för transfer decided by the Special fortsatt verkställighet. Den dömda Court. The convicted person shall personen skall få tillgodoräkna sig tid receive credit for the period he or som han eller hon har varit she may have spent in the frihetsberövad vid specialdomstolen. custody of the Special Court.

Article 5 Artikel 5

Non–bis–in–idem Non bis in idem

The convicted person shall not be Den dömda personen får inte ställas tried before a court of the inför rätta vid en domstol i den requested State for acts consti- anmodade staten för gärningar som tuting a crime falling within the omfattas av specialdomstolens jurisjurisdiction of the Special Court, diktion och för vilka han eller hon for which he or she has already tidigare har lagförts av specialbeen tried by the Special Court. domstolen.

Article 6 Artikel 6

Inspection Inspektion

1. The competent authorities of 1. De behöriga myndigheterna i den the requested State shall allow anmodade staten skall tillåta Internathe inspection of the conditions tionella rödakorskommittén, ICRC, 65

of detention and the treatment of att inspektera förhållandena i fängel- Bilaga 3 the prisoner(s) by the Interna- set och behandlingen av internen tional Committee of the Red eller internerna. Besöksfrekvensen Cross (hereinafter “ICRC”). The skall bestämmas av ICRC. Specialfrequency of visits shall be deter- domstolen kan vidare begära att mined by the ICRC. The Special ICRC verkställer en sådan inspek- Court can furthermore request the tion. ICRC skall till den anmodade ICRC to carry out such an staten och till specialdomstolens inspection. The ICRC shall president avge en konfidentiell submit a confidential report rapport på grundval av vad som based on the findings of these framkommer vid dessa inspektioner. inspections to the requested States and to the President of the Special Court.

2. The requested State and the 2. Den anmodade staten skall samrå- President of the Special Court da med specialdomstolens president shall consult each other on the om vad som framkommer i de findings of the reports referred to rapporter som avses i punkt 1 ovan. in the previous paragraph. The Presidenten får därefter begära att President of the Special Court den anmodade staten rapporterar till may thereafter request the honom eller henne om eventuella requested State to report to him ändringar av fängelseförhållandena or her any changes in the som föreslagits av ICRC. conditions of detention suggested by the ICRC.

Article 7 Artikel 7

Information Underrättelser

1. The requested State shall 1. Den anmodade staten skall immediately notify the Registrar omedelbart underrätta registratorn of the following:

a) if the convicted person has a) när två månader återstår av straffcompleted his or her sentence, tiden, two months prior to such completion;

b) if the convicted person has b) om den dömda personen har rymt, escaped from custody;

c) if the convicted person has c) om den dömda personen har deceased; and avlidit och

d) if the convicted person d) om den dömda personen kan kombecomes eligible for early ma i fråga för frigivning i förtid, nåd 66

release, pardon or commutation eller straffnedsättning sex månader i Bilaga 3 of sentence, six months or as förväg eller så snart det är praktiskt soon as practicable prior to such möjligt. early release, pardon or commutation of sentence.

2. Notwithstanding the previous 2. Utan hinder av bestämmelserna i paragraph, the Registrar and the punkt 1 i denna artikel skall registrarequested State shall consult each torn och den anmodade staten, på other on all matters relating to the begäran av endera parten, samråda i enforcement of the sentence upon alla frågor som rör verkställigheten the request of either party. av straffet.

Article 8 Artikel 8

Early release, pardon and Frigivning i förtid, nåd och commutation of sentences straffnedsättning

1. If, pursuant to the applicable 1. Den anmodade staten skall i förnational law of the requested väg meddela registratorn om den State, the convicted person is dömda personen enligt dess tillämpeligible for early release, pardon liga lag kan komma i fråga för or commutation of the sentence, frigivning i förtid, nåd eller straffthe requested State shall notify nedsättning. Ett sådant meddelande this to the Registrar, in advance skall innehålla alla de omständighetof such eligibility, and shall er som medför att den dömda include in any such notification personen kan komma i fråga för en all the circumstances pertaining sådan åtgärd. to the eligibility for early release, pardon or commutation of the sentence.

2. The Special Court will give its 2. Specialdomstolen skall yttra sig view as to whether early release, om lämpligheten av frigivning i förpardon or commutation of sen- tid, nåd eller straffnedsättning. Den tence is appropriate. The re- anmodade staten skall beakta quested State will take these yttrandet och svara specialdomstolen views into consideration and innan den fattar beslut i frågan. respond to the Special Court prior to taking any decision in the matter.

3. Following the receipt of the 3. När specialdomstolen har tagit response, the Special Court may emot svaret, får den begära att den request the transfer of the dömda personen överförs i enlighet convicted person in accordance med artikel 9.2. with paragraph 2 of Article 9.

Article 9 Artikel 9 Bilaga 3

Termination of enforcement Upphörande av straffverkställigheten

1. The enforcement of the 1. Straffverkställigheten skall sentence shall terminate: upphöra

a. when the convicted person has a) när den dömda personen har completed his or her sentence; avtjänat straffet,

b. when the convicted person has b) när den dömda personen har died; avlidit,

c. when the convicted has been c) när den dömda personen har frireleased as a result of being givits till följd av frigivning i förtid, granted early release, pardon or nåd eller straffnedsättning, eller commutation of sentence; or

d.when the Special Court has d) när specialdomstolen meddelat issued a decision as referred to in beslut med stöd av punkt 2 i denna paragraph 2. artikel.

2. The Special Court may at any 2. Specialdomstolen får när som helst time decide to request the termi- besluta att begära att verkställigheten nation of the enforcement in the avbryts i den anmodade staten och att requested State and transfer the den dömda personen överförs till en convicted person to another State annan stat eller till specialdomstolen. or to the Special Court.

3. The competent authorities of 3. De behöriga myndigheterna i den the requested State shall termi- anmodade staten skall avbryta straffnate the enforcement of the sen- verkställigheten så snart de har blivit tence as soon as it is informed by underrättade av registratorn om the Registrar of any decision or beslut eller åtgärd som medför att measure as a result of which the domen inte längre kan verkställas. sentence ceases to be enforceable.

4. Upon the termination of the 4. Vid upphörande av straffverkställenforcement of a sentence, the igheten skall registratorn i samråd Registrar shall in consultation med den anmodade staten vidta with the requested State make the lämpliga åtgärder för att från den appropriate arrangements for the anmodade staten överföra den dömda transfer of the convicted person personen eller, om den dömda from the requested State or in the personen har avlidit, dennes kropp. case of death, the repatriation of the convicted person’s body.

Article 10 Artikel 10 Bilaga 3

Impossibility to enforce sentence Hinder mot straffverkställighet

If, at any time after the decision Om det, sedan beslut att verkställa has been taken to enforce the sen- straffet har fattats, av rättsliga eller tence, for any legal or practical praktiska skäl har blivit omöjligt att reasons, further enforcement has fullfölja verkställandet av straffet, become impossible, the requested skall den anmodade staten omedel- State shall promptly inform the bart underrätta registratorn. Registra- Registrar. The Registrar shall torn skall vidta lämpliga åtgärder för make the appropriate arrange- att överföra den dömda personen. De ments for the transfer of the behöriga myndigheterna i den anmoconvicted person. The competent dade staten får inte vidta andra authorities of the requested State åtgärder i ärendet förrän 60 dagar har shall allow for at least sixty days förflutit från det att registratorn following the notification of the underrättades. Registrar before taking other measures on the matter.

Article 11 Artikel 11

Costs Kostnader

1. Unless the parties agree 1. Om parterna inte kommer överens otherwise, the Special Court shall om annat, skall specialdomstolen bear the expenses related to the betala de kostnader som hänför sig following: till följande:

a. the transfer of the convicted a) Överföringen av den dömda perperson to and from the requested sonen till och från den anmodade State, including the temporary staten, däribland tillfällig överföring transfer to and from the Special till och från specialdomstolen i syfte Court for the purposes of appear- att vittna i en rättgång i specialdoming as a witness in a proceeding stolen. before the Special Court; and

b. the repatriation of the body of b) Överföringen av den dömda the convicted person, in case of personens kropp om han eller hon his or her death. dör.

2. The requested State shall pay 2. Den anmodade staten skall betala all other expenses incurred by the alla andra kostnader som förorsakas enforcement of the sentence, av verkställandet av straffet, däriincluding, but not limited to, bland, men inte begränsat till, nödmedical treatment for the con- vändig medicinsk behandling av den victed person, if needed. dömda personen.

Article 12 Artikel 12 Bilaga 3

Entry into force Ikraftträdande

This Agreement shall be signed Detta avtal skall undertecknas av by both Parties. It shall be sub- båda parter. Det skall ratificeras av ject to ratification by Sweden, Sverige och träder i kraft den första and shall enter into force on the dagen i den månad som följer efter first day of the first month dagen för specialdomstolens mottagfollowing the date of receipt by ande av Sveriges meddelande om the Special Court of the notifi- ratifikationen. cation from Sweden of its ratification

Article 13 Artikel 13

Duration of the Agreement Avtalets varaktighet

1. This Agreement shall remain 1. Detta avtal skall förbli i kraft så in force as long as sentences of länge specialdomstolens domar verkthe Special Court are being ställs av den anmodade staten i enligenforced by the requested State het med bestämmelserna i avtalet. under the terms and conditions of this Agreement.

2. Upon consultation, either party 2. Vardera parten får efter samråd may terminate this Agreement, skriftligen säga upp detta avtal med with two months’ prior notice in två månaders uppsägningstid. Avtalet writing. This Agreement shall not skall inte upphöra att gälla förrän de be terminated before the straff som det omfattar har upphört sentences to which this Agree- och, i förekommande fall, överförment applies have been termi- ingen av en dömd person har verknated and, if applicable, before ställts i enlighet med artikel 10. the transfer of the convicted person as provided for in Article 10 has been effected.

Article 14 Artikel 14

Amendment Ändringar

This Agreement may be amended Detta avtal får ändras genom ömseby mutual consent of the parties. sidigt samtycke av parterna.

IN WITNESS WHEREOF, the Till bekräftelse härav har underundersigned, duly authorized tecknade, därtill vederbörligen bethereto, have signed this myndigade, undertecknat detta avtal. Agreement.

th Done at Freetown this 15 day of Undertecknat i Freetown den Bilaga 3 October, 2004, in duplicate, in 15 oktober 2004 i två exemplar på the English language. engelska språket.

For the Special Court for Sierra För Specialdomstolen för Sierra Leone: Leone: Robin Vincent Robin Vincent Registrar Registrator

For the Government of Sweden: För Sveriges regering: Hans Dahlgren Hans Dahlgren State Secretary for Foreign Kabinettssekreterare Affairs

Bilaga 4

Förteckning över remissinstanser

Följande instanser har beretts tillfälle att lämna remissyttrande: Riksdagens ombudsmän, Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Linköpings tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala Universitet, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Sveriges advokatsamfund, Svenska Röda Korset.