Lagrådsremiss

Trygg naturgasförsörjning

Beteckning: Trygg naturgasförsörjning
Typ: Lagrådsremiss
Datum: 2011-12-22

Lagrådsremiss

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 22 december 2011

Anna-Karin Hatt

Dan Sandberg (Näringsdepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

I lagrådsremissen föreslås en ny lag om trygg naturgasförsörjning med bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (gasförsörjningsförordningen). Vidare föreslås att bestämmelserna om trygg naturgasförsörjning i naturgaslagen (2005:403) ska upphävas. Det föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas att upprätta och följa en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet (företagsplaner). I lagrådsremissen föreslås vidare att den myndighet som i Sverige har utsetts till behörig myndighet enligt gasförsörjningsförordningen ska utöva tillsyn över att dels den nya lagen om trygg naturgasförsörjning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, dels gasförsörjningsförordningen och de planer som har upprättats enligt förordningen följs. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera den behöriga myndighetens uppgifter i fråga om trygg naturgasförsörjning. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.

1 Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om trygg naturgasförsörjning, 2. lag om ändring i naturgaslagen (2005:403).

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om trygg naturgasförsörjning

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG .

Definitioner

2 § Termer och uttryck som används i naturgaslagen (2005:403) har samma betydelse i denna lag.

Behörig myndighet

3 § Den myndighet som regeringen bestämmer är behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 994/2010.

Företagsplaner

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas att upprätta och följa en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet (företagsplaner).

Tillsyn

5 § Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att 1. denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs, och 2. förordning (EU) nr 994/2010 och de åtgärdsplaner och krisplaner som har upprättats enligt förordningen följs.

6 § Den behöriga myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och förordning (EU) nr 994/2010.

EUT L 295, 12.11.2010, s. 1 (Celex 32010R0994). 4

7 § Den behöriga myndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att se till att de föreskrifter och planer som omfattas av tillsynen följs. Ett föreläggande får förenas med vite. Ett föreläggande gäller omedelbart, om inte något annat beslutas.

Avgifter

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt enligt förordning (EU) nr 994/2010.

Överklagande

9 § Ett beslut om föreläggande enligt 7 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2.2 Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturgaslagen (2005:403) dels att 8 a kap. och 10 kap. 5 a § ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 1 §, 10 kap. 1 § och 11 kap. 4 § ska ha följande lydelse.

1 kap.

1 §

Denna lag innehåller Denna lag innehåller bestämmelser om naturgas- bestämmelser om naturgasledningar, lagringsanläggningar ledningar, lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar samt och förgasningsanläggningar samt om handel med naturgas i vissa om handel med naturgas i vissa fall och om trygg naturgas- fall. försörjning .

10 kap.

3 1 § Tillsynsmyndigheten utövar till- Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av syn över att 1. denna lag och föreskrifter och 1. denna lag, föreskrifter som villkor som har meddelats med har meddelats i anslutning till stöd av lagen, och lagen och villkor som har meddelats med stöd av lagen följs , och 2. Europaparlamentets och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgas- villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upp- överföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr hävande av förordning (EG) nr 1775/2005. 1775/2005 följs . Tillsynen omfattar inte efter- Tillsynen omfattar inte levnaden av bestämmelserna i bestämmelserna i 7 kap. med 7 kap. med undantag för 5 och undantag för 5 och 6 §§, 8 kap. 6 §§, 8 kap. med undantag för 13– med undantag för 13–20 §§ och 20 §§ , 8 a kap. med undantag för inte heller bestämmelserna i 5 kap. 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 kap.

Senaste lydelse 8 a kap. 1 § 2006:646 8 a kap. 6 § 2006:646 8 a kap. 2 § 2006:646 8 a kap. 7 § 2006:646 8 a kap. 3 § 2008:901 8 a kap. 8 § 2006:646 8 a kap. 4 § 2006:646 10 kap. 5 a § 2006:646 8 a kap. 5 § 2006:646 rubriken till 8 a kap. 2006:646. 2 Senaste lydelse 2006:646. 3 Senaste lydelse 2011:713. 6

11 kap.

4 § Beslut av tillsynsmyndigheten Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. 5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra 5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och 10 §§ samt beslut av den system- 10 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersätt- ansvariga myndigheten om ersättning enligt 7 kap. 2 § samt om ning enligt 7 kap. 2 § får överåtgärder och ersättning enligt klagas till allmän förvaltnings- 8 a kap. 5 och 6 §§ får överklagas domstol. hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid Prövningstillstånd krävs vid över- överklagande till kammarrätt . klagande till kammarrätten . Regeringen får meddela före- Regeringen meddelar föreskrifter om överklagande av andra skrifter om överklagande till regebeslut enligt denna lag eller enligt ringen av andra beslut enligt föreskrifter som meddelats med denna lag eller enligt föreskrifter stöd av lagen. som har meddelats i anslutning till lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

Senaste lydelse 2006:646. 7

3 Ärendet och dess beredning

Den 20 oktober 2010 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (EUT L 295, 12.11.2010, s. 1, Celex 32010R0994), i det följande gasförsörjningsförordningen . Förordningen återges i bilaga 1 . Regeringen hade den 3 juni 2010 beslutat att en särskild utredare (dir. 2010:60) bl.a. skulle följa det pågående arbetet inom EU med att utforma gemensamma regler för försörjningstrygghet och i förekommande fall föreslå anpassningar i lagstiftning och regelverk i övrigt till Europaparlamentets och rådets förordning om en trygg gasförsörjning. Den 1 juni 2011 överlämnade Utredningen om framtida hantering av systemansvaret för gas m.m. (FRANS) sitt betänkande Framtida regelverk och ansvarsförhållanden på naturgasmarknaden i Sverige (SOU 2011:46). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 2 . Utredningens lagförslag återges i bilaga 3 . Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4 . En sammanfattning av remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N2011/3879/E). Regeringen tar i lagrådsremissen upp de frågor som rör trygg naturgasförsörjning. De övriga delarna av utredningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

4 Gasförsörjningsförordningen

4.1 Huvuddragen i gasförsörjningsförordningen

Ikraftträdande och tillämplighet

Gasförsörjningsförordningen trädde i kraft den 2 december 2010. Förordningen är bindande i sin helhet och är sedan den 3 mars 2011 i alla delar direkt tillämplig i varje medlemsstat. Nedan lämnas en översiktlig beskrivning av dess innehåll. Förordningen ersätter rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning (EUT L 127, 29.4.2004, s. 92, Celex 32004L0067).

Utgångspunkter

En viktig utgångspunkt för bestämmelserna är att extraordinära åtgärder endast får vidtas när marknaden inte längre klarar nödvändig försörjning av gas. Samordning av krishantering och krisberedskap ska ske i solidarisk anda på nationell, regional och unionsnivå och utifrån en tydlig ansvarsfördelning mellan naturgasföretag, medlemsstater, framför allt genom de behöriga myndigheterna, och EU-kommissionen. Den behöriga myndigheten är den nationella statliga myndighet eller

nationella tillsynsmyndighet som medlemsstaten har utsett som ansvarig för att säkerställa genomförandet av förordningen. De föreskrivna åtgärderna för att trygga naturgasförsörjningen kan indelas i två block, förebyggande åtgärder och krishantering.

Förebyggande åtgärder

I förebyggande åtgärder ingår att den behöriga myndigheten ska göra en riskbedömning och ta fram en förebyggande åtgärdsplan för att hantera de risker som identifierats samt för att uppfylla de bindande normerna. Dessa indelas i normer för infrastruktur och normer för försörjning.

Infrastrukturnormen

I infrastrukturnormen ingår dubbelriktade flöden och den s.k. N-1formeln. Formeln innebär att om den viktigaste gasinfrastrukturen (dvs. produktionsanläggning, lager, LNG och överföringsförbindelse) slås ut ska resterande delar klara försörjningen under ett dygn vid exceptionellt hög efterfrågan på gas som statistiskt inträffar vart tjugonde år, en s.k. tjugoårsvinter. Normen kan uppfyllas på regional nivå. Vid beräkningen får hänsyn tas till marknadsbaserade mekanismer för att minska efterfrågan. Sverige måste inte uppfylla formeln N-1 men ska eftersträva att göra det och samtidigt uppfylla försörjningsnormen för skyddade kunder (se nedan). Undantaget för svensk del gäller så länge det inte förekommer någon transit av gas på svenskt territorium, den årliga inrikes bruttogaskonsumtionen är mindre än 2 miljoner ton oljeekvivalenter (Mtoe) och mindre än 5 procent av landets totala primära energikonsumtion kommer från gas.

Försörjningsnormen

Försörjningsnormen tillämpas endast för skyddade kunder, vilket är hushållskunder som är anslutna till ett distributionsnät för gas. Medlemsstaterna får utöka kategorin till att omfatta små och medelstora företag och viktiga samhällstjänster upp till totalt 20 procent av slutförbrukningen av gas, förutsatt att kunderna är ansluta till distributionsnät respektive till distributions- eller transmissionsnät. Kategorin kan även omfatta fjärrvärmeanläggningar som tillhandahåller värme till de ovan nämnda kundgrupperna, under förutsättning att anläggningarna inte kan byta till andra bränslen och är anslutna till distributions- eller transmissionsnät. Försörjningsnormen innebär att den behöriga myndigheten ska kräva att naturgasföretag vidtar åtgärder för att säkerställa försörjning av gas till dessa kunder under sju dagar vid extrem kyla och 30 dagar vid exceptionellt hög efterfrågan, allt beräknat utifrån en tjugoårsvinter, samt under 30 dagar i händelse av ett avbrott hos den största enskilda gasförsörjningsinfrastrukturen under genomsnittliga vinterförhållanden. Naturgasföretagen får uppfylla försörjningsnormen på regional nivå.

Krishantering

Den behöriga myndigheten ska även ta fram en krisplan. Planen ska innehålla en skala med nivåerna tidig varning, beredskapsläge och krisläge. I gasförsörjningsförordningen anges en rad detaljer kring krisplanens innehåll. Bland annat ska den definiera roll- och ansvarsfördelning mellan myndigheten och marknadsaktörer, tillämpliga procedurer och informationsflöde, hur samarbete med angränsande länder sker samt den övervakning och rapportering som krävs från marknadsaktörerna vid en kris. Den ska dessutom ange marknadsbaserade åtgärder respektive icke-marknadsbaserade åtgärder. En bärande princip är att åtgärderna ska säkerställa det gränsöverskridande gasflödet och tillgången till infrastruktur. Åtgärderna får heller inte allvarligt hota gasförsörjningen i en annan medlemsstat. När någon av de tre krisnivåerna nås ska EU-kommissionen omedelbart underrättas. Om en krisnivå har deklarerats ska kommissionen inom fem dagar verifiera att krisplanen har följts, att krisläget är berättigat och att det inte medför en onödig börda för naturgasföretag och den inre marknaden. EU-kommissionen får vid behov begära ändringar i krisplanen och av åtgärder samt även begära att krisläget upphävs om det inte längre är motiverat.

Krishantering på unionsnivå och regional nivå

Både den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen kan tas fram på regional nivå i stället för, eller som komplement till, de nationella planerna. Detta innebär att de berörda behöriga myndigheterna beslutar att upprätta gemensamma förebyggande åtgärdsplaner och gemensamma krisplaner. EU-kommissionen får deklarera krisläge på regional nivå eller på unionsnivå. Den ska deklarera europeiskt eller regional krisläge efter att underrättelser om nationellt krisläge från minst två behöriga myndigheter har verifierats. Vid ett regionalt eller europeiskt krisläge ska den säkerställa ett omfattande informationsutbyte, koordinera krisberedskapsåtgärderna och samordna visavi tredje land. Även i denna situation ska det gränsöverskridande gasflödet och tillgången till infrastruktur säkerställas och åtgärderna får inte allvarligt hota gasförsörjningen i en annan medlemsstat. EU-kommissionen får sammankalla en krisgrupp och kan vid behov sätta in ett observatörsteam för att övervaka och rapportera om gasflöden utanför unionen. Den stöds i övrigt av en sedan tidigare inrättad grupp för samordning av gasförsörjningen som består av medlemsstater, behöriga myndigheter och en rad institutioner samt branschorganisationer. EU-kommissionen ska löpande övervaka och rapportera om försörjningsläget och genomförandet av förordningen, vilket innebär att motsvarande rapporteringskrav riktas till naturgasföretag, behöriga myndigheter och medlemsstater.

4.2 Regeringens överväganden

Inledning

En EU-förordning är i alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Ändringar i svensk rätt är nödvändiga om nationella bestämmelser strider mot förordningen eller om förordningen föreskriver en skyldighet att vidta lagstiftningsåtgärder på det nationella planet. I några fall lämnar gasförsörjningsförordningen ett visst utrymme för medlemsstaterna att själva besluta om tillämpningen, t.ex. när det gäller definitionen av skyddade kunder. Det kan vidare vara motiverat med kompletterade bestämmelser, exempelvis om tillsyn och sanktioner, i syfte att göra det möjligt att tillämpa förordningen i Sverige. I det följande redovisar regeringen de bestämmelser i gasförsörjningsförordningen som föranleder lagstiftning eller andra åtgärder i Sverige.

Hänvisningar till direktiv 2004/67/EG

En generell ändring som krävs är att hänvisningar i det svenska regelverket till direktiv 2004/67/EG tas bort eller ändras till att avse gasförsörjningsförordningen.

Kretsen skyddade kunder

I artikel 2 i gasförsörjningsförordningen finns definitioner. Av artikel 2.1 framgår att medlemsstaterna, under de förutsättningar som beskrivs i avsnitt 6, kan välja att utvidga kretsen skyddade kunder. EUkommissionen ska senast den 3 december 2011 underrättas om huruvida medlemsstaten avser att utvidga begreppet till att omfatta fler än hushållskunder. I artikel 15 i gasförsörjningsförordningen regleras frågan om upphävande av direktiv 2004/67/EG. I samband med att gasförsörjningsförordningen trädde i kraft den 2 december 2010 upphörde direktivet att gälla med undantag för artikel 4.1 och 4.2, som innehåller bestämmelser om försörjningstrygghet för särskilda kunder. I artikel 15 i gasförsörjningsförordningen anges att direktivets bestämmelser i dessa delar ska gälla till dess att den berörda medlemsstaten har fastställt en definition av skyddade kunder i enlighet med artikel 2.1 i förordningen och har identifierat de naturgasföretag som blir skyldiga att säkerställa försörjningen till de skyddade kunderna enligt den försörjningsnorm som har beskrivits i avsnitt 4.1. Direktivets bestämmelser upphör att gälla den 3 juni 2012 oavsett om de beskrivna åtgärderna har vidtagits eller inte. Regeringens överväganden och förslag när det gäller kretsen skyddade kunder redovisas i avsnitt 6.

Den behöriga myndigheten

I artikel 2.2 i gasförsörjningsförordningen definieras den behöriga myndigheten som den nationella statliga myndighet eller nationella tillsynsmyndighet som medlemsstaten har utsett som ansvarig för att

säkerställa genomförandet av förordningen. Den behöriga myndigheten får en mycket central roll enligt gasförsörjningsförordningen. Regeringen har i 33 a § naturgasförordningen (2006:1043) föreskrivit att Statens energimyndighet ska vara behörig myndighet. Vidare framgår av artikel 2.2 i gasförsörjningsförordningen att en medlemsstat kan tillåta att den behöriga myndigheten delegerar specifika uppgifter som anges i förordningen till andra organ. Sådana delegerade uppgifter ska utföras under överinseende av den behöriga myndigheten och specificeras i den förebyggande åtgärdsplan och den krisplan som ska finnas enligt artikel 4 i förordningen. Regeringens överväganden i denna fråga redovisas i avsnitt 7.

Tillsyn och avgifter

Regeringen bedömer att det är nödvändigt att införa nationella bestämmelser om tillsyn för att säkerställa att bestämmelserna i gasförsörjningsförordningen följs. Frågan behandlas i avsnitt 9. Energimyndighetens uppgifter enligt gasförsörjningsförordningen bör enligt regeringens bedömning finansieras genom avgifter. Överväganden och förslag i denna del finns i avsnitt 10.

5 En ny lag om trygg naturgasförsörjning

Regeringens förslag: Bestämmelserna om trygg naturgasförsörjning i naturgaslagen (2005:403) ska upphävas. Kompletterande bestämmelser till gasförsörjningsförordningen ska föras in i en ny lag om trygg naturgasförsörjning.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot utredningens förslag.

Skälen för regeringens förslag

Bestämmelserna i naturgaslagen

I 8 a kap. naturgaslagen finns bestämmelser som har tillkommit med anledning av rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning. Bestämmelserna innebär bl.a. att aktörerna på naturgasmarknaden ska planera och vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa naturgasförsörjningen samt att en nationell plan för krissituationer på naturgasområdet ska upprättas. I 10 kap. 5 a § naturgaslagen finns ett normgivningsbemyndigande som gör det möjligt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten att meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den systemansvariga myndigheten har enligt

8 a kap. och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av det kapitlet. Av artikel 15 i gasförsörjningsförordningen framgår att direktiv 2004/67/EG upphört att gälla från och med den 2 december 2010, med undantag för artikel 4.1 och 4.2 i direktivet, som ska gälla till dess att den berörda medlemsstaten har fastställt en definition av skyddade kunder i enlighet med artikel 2.1 i gasförsörjningsförordningen och identifierat naturgasföretagen i enlighet med artikel 8.1 i förordningen. Artikel 4.1 och 4.2 i direktivet ska dock under alla förhållanden upphöra att gälla efter den 3 juni 2012. Gasförsörjningsförordningen är direkt tillämplig i Sverige och ska gälla i stället för det som föreskrivs i 8 a kap. naturgaslagen. De nuvarande bestämmelserna i det kapitlet bör därför upphävas, liksom de föreskrifter i övriga delar av lagen som anknyter direkt till 8 a kap. I övrigt behöver vissa följdändringar göras, t.ex. i bestämmelserna om tillsyn i 10 kap. 1 §.

Kompletterande bestämmelser

Det finns behov av att komplettera gasförsörjningsförordningen med nationella bestämmelser om bl.a. tillsyn. Det kunde i och för sig övervägas att införa de kompletterande bestämmelserna i 8 a kap. naturgaslagen. I likhet med utredningen bedömer emellertid regeringen att de nya bestämmelserna är av sådan karaktär att det är lämpligt att införa dem i en särskild lag om trygg naturgasförsörjning. 8 a kap. bör således utgå ur naturgaslagen.

6 Skyddade kunder

Regeringens bedömning: Definitionen av skyddade kunder bör endast omfatta hushållskunder som är anslutna till ett distributionsnät för gas.

Utredningens bedömning: Begreppet skyddade kunder bör inte utökas till att omfatta mer än konsumenter. Remissinstanserna: Statens energimyndighet vill ha möjlighet att trygga försörjningen även för andra gaser och för flerbostadshus och anser att ett helhetsgrepp bör tas på värmeförsörjningen. Konsumentverket förordar att hela konsumentkollektivet innefattas i kretsen skyddade kunder. Bostadsrätterna anser att bostadsrättsinnehavare ska innefattas. Företagarna har pekat på ökade administrativa kostnader till följd av gasförsörjningsförordningen och anser att Sverige bör hålla fast vid att låta kretsen skyddade kunder omfatta endast konsumenter. Övriga remissinstanser har inte haft några invändningar mot utredningens bedömning.

Skälen för regeringens bedömning

Tidigare reglering

Rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning gav utrymme för medlemsstaterna att i lämplig utsträckning och under en period som medlemsstaten bestämde föreskriva att naturgasförsörjningen för hushållskunder skulle säkras i vissa situationer. Dessa var ett partiellt avbrott i naturgasförsörjningen, extrem kyla under en nationellt fastställd period av hög förbrukning och under perioder med exceptionellt hög efterfrågan på naturgas vid s.k. tjugoårsvintrar. Direktivet medgav också att medlemsstaten utvidgade kretsen skyddade kunder till att omfatta små och medelstora företag och andra naturgasförbrukare som inte kunde ställa om till andra energikällor. Genomförandet av direktiv 2004/67/EG behandlades i propositionen Åtgärder för att stärka kundernas ställning på energimarknaden, m.m. (prop. 2005/06:158). Regeringen bedömde att begreppet hushållskonsument, som användes i direktivet, överensstämde med definitionen av konsument i 8 kap. 1 § naturgaslagen (2005:403) i dess dåvarande lydelse (prop. 2005/06:158 s. 62 f.). För att förtydliga att begreppet konsument har samma innebörd i hela naturgaslagen flyttades definitionen och finns nu i 1 kap. 8 § naturgaslagen. Regeringen konstaterade vidare att Sverige inte hade förutsättningar att utvidga kretsen särskilda kunder. Med stöd av ett normgivningsbemyndigande i 8 a kap. 4 § naturgaslagen har regeringen i 32 § naturgasförordningen (2006:1043) föreskrivit att försörjningen till konsumenter ska säkras i följande fall: – vid ett partiellt avbrott i den nationella naturgasförsörjningen som inte överstiger 24 timmar, – årligen under vinterperioden från och med december till och med februari, och – under perioder med en temperatur som understiger normal vintertemperatur med 4–5 grader.

Skyddade kunder enligt gasförsörjningsförordningen

Enligt artikel 2.1 i gasförsörjningsförordningen omfattar begreppet ”skyddade kunder” alltid hushållskunder som är anslutna till ett distributionsnät för gas. I gasförsörjningsförordningen gäller även definitionerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073). Enligt artikel 2.25 i direktivet avses med ”hushållskund” en kund som köper naturgas för sin egen hushållsförbrukning. En medlemsstat kan välja att utvidga definitionen av skyddade kunder i två avseenden. För det första är det möjligt att låta begreppet omfatta även små och medelstora företag, under förutsättning att dessa är anslutna till ett distributionsnät för gas, samt viktiga samhällstjänster, under förutsättning att de är anslutna till ett distributions- eller över-

föringsnät för gas, och förutsatt att dessa ytterligare kunder tillsammans inte motsvarar mer än 20 procent av den slutliga gasanvändningen. En medlemsstat kan vidare låta definitionen av skyddade kunder omfatta vissa fjärrvärmeanläggningar. De bestämmelser i artikel 8 gasförsörjningsförordningen som nu ska tillämpas innebär krav på att skyddade kunder ska försörjas med gas under väsentligt längre tid och under svårare förutsättningar än enligt direktiv 2004/67/EG. Av artikel 8.3 i förordningen följer vidare att den behöriga myndigheten och naturgasföretag efter de föreskrivna tidsperioderna visserligen inte är skyldiga att, men ska bemöda sig om att, i största möjliga utsträckning upprätthålla gasförsörjningen till i synnerhet skyddade kunder. Energimyndigheten , Konsumentverket och Bostadsrätterna har pekat på att det är otillfredsställande att kretsen av skyddande kunder inte definieras på ett sätt som entydigt omfattar flerbostadshus med gas för uppvärmning eller bostadsrättsinnehavare som inte är spiskunder. Gasförsörjningsförordningen tillåter att definitionen av skyddade kunder utvidgas till att omfatta vissa små och medelstora företag. En sådan utvidgning kan dock inte begränsas till att bara gälla fastighetsbolag och bostadsrättsföreningar. Det saknas därför förutsättningar för att i Sverige utvidga kretsen av skyddade kunder till att omfatta andra kundkategorier än hushållskunder som är anslutna till ett distributionsnät för gas. Regeringen kan dessutom återigen konstatera att Sverige saknar de faktiska förutsättningarna för att kunna uppfylla en utvidgad försörjningsnorm. Energimyndigheten har pekat på att ett helhetsbegrepp bör tas på värmeförsörjningen i stort. Regeringen saknar dock underlag för att i detta lagstiftningsärende ta ställning till frågan.

7 Den behöriga myndigheten

Behörig myndighet i Sverige

Regeringen har utsett Statens energimyndighet (Energimyndigheten) till behörig myndighet enligt gasförsörjningsförordningen. En bestämmelse om detta finns i 33 a § naturgasförordningen (2006:1043). Energimyndigheten fungerar i dag även som tillsynsmyndighet enligt bestämmelserna om trygg naturgasförsörjning i 8 a kap. naturgaslagen (2005:403). Den behöriga myndigheten får en central roll i att säkerställa att åtgärder enligt gasförsörjningsförordningen genomförs. Myndigheten kommer att vara kontaktpunkt gentemot andra medlemsstater och EUkommissionen. Regeringen föreslår i lagrådsremissen kompletterande bestämmelser som ska göra det möjligt för den behöriga myndigheten att fullgöra sina uppgifter enligt gasförsörjningsförordningen i Sverige. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 9.

Riskbedömning

Energimyndighetens nya uppgifter börjar med att utföra en riskbedömning enligt artikel 9 i gasförsörjningsförordningen, varvid myndigheten bl.a. ska tillämpa infrastruktur- och försörjningsnormerna. Riskbedömningen ska kontinuerligt uppdateras. Den ligger till grund för framtagande av den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen. Den förebyggande åtgärdsplanen innehåller de åtgärder som måste vidtas för att undanröja eller minska de risker som har identifierats i riskbedömningen. Krisplanen ska undanröja eller minska konsekvenserna av ett avbrott i gasförsörjningen och utformas enligt de detaljerade bestämmelser som finns i artikel 10 i förordningen. Krisplanen är också styrande för de åtgärder som kan vidtas när en krisnivå har tillkännagivits. I sitt arbete ska Energimyndigheten samråda med aktörerna på naturgasmarknaden och den nationella tillsynsmyndigheten, som i Sverige är Energimarknadsinspektionen. Förordningen kräver också ett omfattande utbyte av planer och samråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater och med EU-kommissionen. Detta för att säkerställa att planerna är konsistenta med varandra och uppfyller EU:s regelverk.

Samarbete på regional nivå

Berörda behöriga myndigheter får besluta att upprätta sina planer gemensamt utöver de nationella planerna. Som framgått av beskrivningen i inledningen kan såväl infrastrukturnormen som försörjningsnormen uppfyllas på regional nivå, dvs. genom att flera medlemsstater samverkar. Utredningen har bedömt att ett fortsatt och vidareutvecklat samarbete med Danmark för att utforma gemensamma planer skulle vara till gagn för den svenska försörjningstryggheten för gas. Regeringen delar denna bedömning och avser att i förordning meddela föreskrifter om ett sådant samarbete.

Undantag

Som framgått i avsnitt 4.1 behöver Sverige inte uppfylla infrastrukturnormen. Sverige ska hålla EU-kommissionen underrättad om eventuella förändringar av de förutsättningar som undantaget grundar sig på och är skyldigt att underrätta EU-kommissionen när förutsättningar för ett undantag inte längre finns. Detta kommer att bli en uppgift för Energimyndigheten. Enligt artikel 6.10 i gasförsörjningsförordningen ska Sverige också regelbundet genomföra marknadstester för infrastrukturinvesteringar och offentliggöra resultaten.

Ärenden om omvända flöden

Regeringen har i 33 b § naturgasförordningen föreskrivit att Energimyndigheten ska pröva ärenden om kapacitet för omvända flöden eller undantag enligt artikel 7 i gasförsörjningsförordningen.

Andra uppgifter

Utöver de uppgifter som redovisats ovan ansvarar Energimyndigheten för att identifiera berörda naturgasföretag och säkerställa att försörjningsnormen efterlevs. Därutöver är Energimyndigheten skyldig att enligt artikel 13.6 i gasförsörjningsförordningen i aggregerad form rapportera om avtal som sträcker sig längre än ett år som har ingåtts med leverantörer från tredje land.

Tillkännagivande av krisnivå

När Energimyndigheten behöver tillkännage någon av krisnivåerna tidig varning, beredskap eller kris, ska myndigheten enligt artikel 10 i gasförsörjningsförordningen omedelbart informera EU-kommissionen och förse kommissionen med all nödvändig information. Rapporteringsskyldigheten är särskilt omfattande vid krisnivå ”kris” och kompletteras enligt artikel 13.5 i förordningen med krav på underlag för utvärdering när situationen har upphört. Energimyndigheten förfogar inte över någon driftcentral för övervakning av det svenska naturgassystemet. I händelse av kris på den svenska naturgasmarknaden är det angeläget att åtgärder kan vidtas mycket snabbt. Den behöriga myndigheten kan enligt artikel 2.2 i gasförsörjningsförordningen delegera specifika uppgifter till andra organ under förutsättning att de utförs under överinseende av den behöriga myndigheten och specificeras i den förebyggande åtgärdsplan samt den krisplan som ska finnas enligt artikel 4 i förordningen. Utredningen har föreslagit att uppgiften att tillkännage en kris ska kunna delegeras till det privata företag som i dag fungerar som transmissionsnätsoperatör i Sverige. Regeringen delar utredningens uppfattning att tillkännagivande av en kris bör kunna göras av den som kontinuerligt övervakar det svenska naturgassystemet och följaktligen snabbast har tillgång till relevant information. Regeringen avser att senare återkomma till utredningens förslag om att den del av dagens systemansvarsverksamhet för gas hos Affärsverket svenska kraftnät som avser den kortsiktiga balanseringen (systembalansansvaret) överförs till transmissionsnätsoperatören Swedegas AB. Till dess att frågan om systembalansansvaret har behandlats avser regeringen att genom förordning göra det möjligt för Energimyndigheten att delegera uppgiften att tillkännage en kris till Svenska kraftnät. I samband med att frågan om systembalansansvaret behandlas kommer också de frågeställningar som har väckts av remissinstanserna när det gäller delegering av befogenheten att tillkännage av kris att behandlas.

8 Företagsplaner

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas att upprätta och följa en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet (företagsplaner).

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot utredningens förslag.

Skälen för regeringens förslag

Planer på nationell nivå

Enligt artikel 4 i gasförsörjningsförordningen ska den behöriga myndigheten efter samråd med naturgasföretagen, företrädare för hushållens och de industriella gaskundernas intressen samt den nationella tillsynsmyndigheten på nationell nivå upprätta dels en förebyggande åtgärdsplan som innehåller de åtgärder som måste vidtas för att undanröja eller minska de risker som identifierats i den riskbedömning som genomförts i enlighet med artikel 9, dels en krisplan som innehåller de åtgärder som måste vidtas för att undanröja eller minska konsekvenserna av ett avbrott i gasförsörjningen i enlighet med artikel 10. I Sverige kommer Statens energimyndighet (Energimyndigheten) i egenskap av behörig myndighet att ansvara för utformningen av en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan på nationell nivå.

Riskbedömningen

Den riskbedömning som ska ingå i underlaget för den nationella åtgärdsplanen ska genomföras av den behöriga myndigheten och uppdateras vartannat år. Den ska utgöra en fullständig bedömning av riskerna för en tryggad gasförsörjning i medlemsstaten. Naturgasföretag, industriella gaskunder, organisationer som företräder hushållens och de industriella gaskundernas intressen, liksom medlemsstaterna och den nationella tillsynsmyndigheten, ska samarbeta med den behöriga myndigheten och på begäran tillhandahålla denna all information som krävs för riskbedömningen.

Planer för naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas

Utredningen har föreslagit att Energimyndigheten ska ha möjlighet att kräva att företag ska upprätta förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner för företaget (företagsplaner). För naturgasföretag bör enligt utredningen en förebyggande åtgärdsplan innehålla de åtgärder som måste vidtas för att undanröja eller minska de risker som identifierats i den riskbedömning som den behöriga myndigheten ska genomföra enligt artikel 9. Utredningen har som

exempel på vad som bör ingå i ett naturgasföretags förebyggande åtgärdsplan nämnt de åtgärder och volymer samt den kapacitet och den tid som behövs för att uppfylla infrastruktur- och försörjningsnormerna. I förekommande fall bör enligt utredningen även framgå i vilken mån åtgärder på efterfrågesidan ska vidtas. När det gäller trygg naturgasförsörjning pekar gasförsörjningsförordningen även ut kunder som använder gas för elproduktion och för industriella ändamål som viktiga. Det beror på dessa företags möjligheter att reagera på en kris med åtgärder på efterfrågesidan. Förutom naturgasföretag bör därför enligt utredningen också kunder som använder gas för elproduktion eller för industriella ändamål upprätta en krisplan för företaget. Utredningen har också anfört att företagsplanen för vissa företag även ska precisera vilka åtgärder som ska vidtas för att mildra de möjliga följderna av ett avbrott i gasförsörjningen. Naturgasföretagens roll vid någon krisnivå omfattar bland annat rapportering till behörig myndighet, uttag av gas från lager och marknadsmässig minskning av gasleveranser till kunder. Vid krisnivå kris omfattas även frånkoppling av kunder. Efter en kris har naturgasföretagen ett viktigt arbete att i samspel med gaskunder återställa driften av gassystemet. Regeringen bedömer, i likhet med utredningen, att företagsplaner underlättar för den behöriga myndigheten att samla in den information som ligger till grund för de nationella planerna. Vidare kan de vara ett viktigt komplement till de planer som upprättas på nationell nivå. Naturgasföretagen är enligt nu gällande bestämmelser i 8 a kap. 1 § naturgaslagen (2005:403) skyldiga att vidta de planeringsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att säkerställa naturgasförsörjningen. Energimyndigheten har med stöd av ett bemyndigande i 31 § naturgasförordningen (2006:1043) tagit fram föreskrifter om hur dessa planer ska utformas (STEMFS 2008:3). Systemet med planer på företagsnivå är sålunda väl inarbetat och beprövat. Regeringen föreslår därför att det i lagen om trygg naturgasförsörjning införs ett normgivningsbemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas att upprätta och följa en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet.

9 Tillsyn

9.1 Tillsynsmyndighet

Regeringens förslag: Den behöriga myndigheten ska utöva tillsyn över att dels den nya lagen om trygg naturgasförsörjning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, dels gasförsörjningsförordningen och de åtgärdsplaner och krisplaner som har upprättats enligt förordningen följs. Den behöriga myndigheten ska få meddela de förelägganden som behövs för att se till att de föreskrifter och planer som omfattas av tillsynen följs. Ett föreläggande ska få förenas med vite. Ett föreläggande ska gälla omedelbart, om inte något annat beslutas. Ett beslut av den behöriga myndigheten om föreläggande ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätt.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot utredningens förslag.

Skälen för regeringens förslag

Behovet av tillsyn

Gasförsörjningsförordningen innehåller inga uttryckliga bestämmelser om hur det ska säkerställas att naturgasföretag och andra aktörer följer förordningens föreskrifter. Regeringen bedömer att det är lämpligt att den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att gasförsörjningsförordningen och de åtgärdsplaner och krisplaner som upprättas enligt förordningen följs. Tillsynen bör även omfatta bestämmelserna i lagen om trygg naturgasförsörjning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Tillsynsmyndighetens befogenheter

För att kunna bedriva en effektiv tillsyn bör den behöriga myndigheten kunna meddela de förelägganden som behövs för att säkerställa att de föreskrifter och planer som omfattas av tillsynen följs. Förelägganden bör kunna förenas med vite.

Överklagande

De beslut som kan komma att fattas av den behöriga myndigheten i dess egenskap av tillsynsmyndighet enligt lagen om trygg naturgasförsörjning är främst förelägganden, t.ex. ett åläggande för ett naturgasföretag att upprätta företagsplaner. Sådana beslut bör kunna överklagas oavsett om de har förenats med vite eller inte. I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns allmänna bestämmelser om att beslut av en förvaltningsmyndighet överklagas hos allmän förvaltningsdomstol och att det krävs prövningstillstånd vid över-

klagande till kammarrätten. Samma ordning bör gälla för överklagande av nyssnämnda beslut om föreläggande. Detta bör dock komma till uttryck genom särskilda bestämmelser som tas in i den nya lagen.

Ett beslut ska gälla utan hinder av att det överklagas

Med hänsyn till att ett ingripande kan vara nödvändigt under en pågående försörjningskris, där ett dröjsmål kan få allvarliga konsekvenser, bör ett föreläggande gälla omedelbart om inte den behöriga myndigheten beslutar något annat.

9.2 Skyldighet att lämna information

Regeringens förslag: Den behöriga myndigheten ska ha rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt lagen om trygg naturgasförsörjning och gasförsörjningsförordningen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot utredningens förslag. Skälen för regeringens förslag: För att kunna bedriva en effektiv tillsyn bör den behöriga myndigheten ha rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Det kan vidare bli nödvändigt att i vissa frågor samla in information av sådan karaktär, bl.a. om dagliga flöden, att det inte framstår som rationellt om detta måste ske genom en särskild begäran riktad till varje berört företag. I viss utsträckning kommer myndigheten att kunna samla in nödvändig information genom att ta del av företagsplaner (jfr avsnitt 8). Det bör emellertid också vara möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt lagen om trygg naturgasförsörjning och gasförsörjningsförordningen.

10 Avgifter

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt den nya lagen om trygg naturgasförsörjning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt enligt gasförsörjningsförordningen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot utredningens förslag. Ekonomistyrningsverket har dock framhållit betydelsen av att riksdagen eller regeringen beslutar om avgifternas storlek i de fall då en myndighet själv får behålla intäkterna av tvingande avgifter. Swedegas AB har framhållit att avgifterna bör utgå ifrån Energimyndighetens kostnader. Skälen för regeringens förslag: I 10 kap. naturgaslagen (2005:403) finns bestämmelser om tillsyn m.m. Enligt 5 § i nämnda kapitel får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som tillsynsmyndigheten har enligt naturgaslagen och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Enligt 5 a § får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den systemansvariga myndigheten har enligt 8 a kap. och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av det kapitlet. Statens energimyndighet (Energimyndigheten) är tillsynsmyndighet enligt 8 a kap. naturgaslagen, medan Energimarknadsinspektionen ska utöva tillsyn i övriga delar. Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) är systemansvarig myndighet. Regeringen har med stöd av bemyndigandena meddelat föreskrifter om avgifter i förordningen (2008:1330) om vissa avgifter på naturgasområdet. Den del av verksamheten vid Svenska kraftnät och Energimyndigheten som sker enligt 8 a kap. naturgaslagen finansieras genom en särskild försörjningstrygghetsavgift, som betalas av en innehavare av en naturgasledning, lagringsanläggning eller förgasningsanläggning. Att 8 a kap. naturgaslagen upphävs och ersätts av den nya lagen om trygg naturgasförsörjning innebär att Svenska kraftnät inte längre har några sådana uppgifter som avses i 10 kap. 5 a § samma lag. Den bestämmelsen bör därför upphävas (jfr avsnitt 5). När det gäller Energimyndighetens uppgifter på området trygg naturgasförsörjning bör verksamheten enligt regeringens bedömning även i fortsättningen finansieras genom försörjningstrygghetsavgiften. Eftersom bestämmelserna i naturgaslagen upphävs kan dock inte föreskrifter om detta längre meddelas med stöd av bemyndigandet i 10 kap. 5 § naturgaslagen. I stället bör ett nytt normgivningsbemyndigande införas i lagen om trygg naturgasförsörjning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt den nya lagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt enligt gasförsörjningsförordningen. Ekonomistyrningsverket har framhållit betydelsen av att riksdagen eller regeringen beslutar om avgifternas storlek i de fall då en myndighet själv får behålla intäkterna av tvingande avgifter. Det kan mot denna bakgrund noteras att regeringens avsikt är att försörjningstrygghetsavgiftens storlek även i fortsättningen ska framgå av förordningen om vissa avgifter på naturgasområdet.

11 Ikraftträdande m.m.

Regeringens förslag: Lagarna ska träda i kraft den 1 juli 2012. Regeringens bedömning: Det behövs inte några övergångsbestämmelser.

Utredningens förslag: Lagarna ska träda i kraft under 2012. Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping, Statens energimyndighet och Affärsverket svenska kraftnät har anmärkt att övergångsbestämmelser saknas. Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till att de nya bestämmelserna är motiverade av en EU-förordning som redan ska tillämpas i Sverige bör lagarna träda i kraft så snart som möjligt. Regeringen bedömer att den 1 juli 2012 är en lämplig tidpunkt. Några remissinstanser har pekat på att FRANS inte har föreslagit några övergångsbestämmelser. Som redovisats i avsnitt 5 har bestämmelserna i 8 a kap. naturgaslagen tillkommit med anledning av rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning. Med hänsyn till att direktivet i sin helhet har ersatts av gasförsörjningsförordningen och inte i någon del ska gälla efter den 3 juni 2012 bedömer regeringen att det saknas förutsättningar för att tillämpa de huvudsakliga bestämmelserna i 8 a kap. naturgaslagen under en övergångsperiod. I delar där det inte finns något formellt hinder för att införa övergångsbestämmelser, vilket framför allt gäller rätten till ersättning enligt 8 a kap. 6 § naturgaslagen, bedömer regeringen att det saknas praktiskt behov av en sådan reglering.

12 Konsekvensanalys

Allmänt

I lagrådsremissen föreslås en ny lag om trygg naturgasförsörjning som innehåller de bestämmelser som regeringen bedömer är nödvändiga för att i Sverige komplettera EU:s gasförsörjningsförordning. Tagna för sig har bestämmelserna i lagförslaget förhållandevis begränsade konsekvenser. De som berörs av regleringen är främst Statens energimyndighet (Energimyndigheten) samt naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas.

Energimyndigheten

Energimyndigheten är redan behörig myndighet enligt gasförsörjningsförordningen. Lagförslaget innebär att myndigheten ska utöva tillsyn över efterlevnaden dels av lagen och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna, dels av gasförsörjningsförordningen och de planer som upprättas enligt förordningen. När det gäller den praktiska verksam-

heten går uppgiften som tillsynsmyndighet knappast att skilja från uppgiften som behörig myndighet. De kostnader som tillkommer med anledning av bestämmelserna i lagen måste antas vara marginella och rymmas inom befintliga ramar. Förslaget har också som utgångspunkt att Energimyndighetens verksamhet på området trygg naturgasförsörjning på samma sätt som tidigare ska finansieras genom försörjningstrygghetsavgiften enligt förordningen (2008:1330) om vissa avgifter på naturgasområdet.

Företagen

Lagförslaget innehåller inga bestämmelser som tagna för sig medför nya kostnader för företagen på naturgasmarknaden. Förslaget innehåller dock bemyndiganden till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som är förenade med administrativa kostnader för företagen. Naturgasföretag och företag som förbrukar naturgas kan alltså komma att bli skyldiga att upprätta och följa företagsplaner. Vidare kan det bli aktuellt att företagen får någon form av rapporteringsskyldighet. Det går inte att nu göra någon konkret bedömning av vilka konsekvenser det får för företagen om det införs bestämmelser om företagsplaner eller skyldighet att fortlöpande lämna information till Energimyndigheten. En sådan bedömning kan göras först i samband med att föreskrifterna tas fram.

Domstolarna

I lagrådsremissen föreslås att Energimyndigheten ska kunna meddela de förelägganden som behövs för att se till att de föreskrifter och planer som omfattas av tillsynen följs. Besluten ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Bestämmelserna i den föreslagna lagen om trygg naturgasförsörjning ersätter i huvudsak regler om tillsyn som i dag framgår av naturgaslagen. Mot den bakgrunden kan förslaget inte antas medföra några ökade kostnader för de allmänna förvaltningsdomstolarna.

13 Författningskommentar

13.1 Förslaget till lag om trygg naturgasförsörjning

Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den

20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG.

Lagförslaget har tillkommit med anledning av att det finns behov av kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (gasförsörjningsförordningen). Bestämmelserna i lagen ersätter nuvarande 8 a kap. naturgaslagen (2005:403).

Definitioner

2 § Termer och uttryck som används i naturgaslagen (2005:403) har samma betydelse i denna lag.

Av paragrafen framgår att naturgaslagens terminologi används i lagen.

Behörig myndighet

3 § Den myndighet som regeringen bestämmer är behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 994/2010.

I paragrafen finns en upplysning om att regeringen utser en sådan behörig myndighet som avses i gasförsörjningsförordningen. Av artikel 2.2 i förordningen framgår att den behöriga myndigheten är den nationella statliga myndighet eller den nationella tillsynsmyndighet som respektive medlemsstat har utsett som ansvarig för att säkerställa genomförandet av de åtgärder som fastställs i förordningen. Den behöriga myndighetens uppgifter behandlas i avsnitt 7.

Företagsplaner

Enligt paragrafen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet för företag att upprätta

både en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet. Sådana planer betecknas med ett ord som företagsplaner. Skyldigheten att upprätta företagsplaner följer inte av gasförsörjningsförordningen. Uppgifterna i en företagsplan kommer att utgöra värdefull information för den behöriga myndigheten, bl.a. när myndigheten upprättar åtgärdsplaner och krisplaner enligt gasförsörjningsförordningen. Övervägandena redovisas i avsnitt 8.

Tillsyn

I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn som utövas av den behöriga myndigheten. Av första punkten framgår att tillsynen omfattar lagen och de föreskrifter som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar i anslutning till lagen. I praktiken gäller tillsynen i denna del främst skyldigheten att upprätta och följa sådana företagsplaner som avses i 4 §. Enligt andra punkten omfattar tillsynen vidare gasförsörjningsförordningen och de planer som upprättas enligt den förordningen. Tillsynen omfattar sålunda bl.a. de skyldigheter som åligger naturgasföretagen och de industriella gaskunderna enligt de åtgärdsplaner och krisplaner som ska finnas enligt förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.

Den behöriga myndigheten kommer att behöva information för att kunna utöva tillsyn enligt 5 §. Enligt första stycket kan myndigheten begära att få sådana uppgifter från en enskild aktör som omfattas av tillsynen. Bestämmelsen har tillkommit med 10 kap. 2 § naturgaslagen som förebild. Det kan emellertid bli nödvändigt att i vissa frågor samla in information i en sådan omfattning att det uppstår problem om detta måste ske genom en särskild begäran riktad till varje berört företag. I andra stycket bemyndigas därför regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den

information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.1, regleras den behöriga myndighetens befogenheter om det fordras ett ingripande mot en aktör som har skyldigheter enligt lagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt gasförsörjningsförordningen.

Avgifter

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 10, bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter, som syftar till att finansiera alla de uppgifter den behöriga myndigheten har enligt lagen, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt enligt gasförsörjningsförordningen. I dag finns bestämmelser med ett liknande ändamål i 10 kap. 5 och 5 a §§ naturgaslagen.

Överklagande

9 § Ett beslut om föreläggande enligt 7 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.1, finns bestämmelser om överklagande. Beslut som kan överklagas är den behöriga myndighetens beslut om förelägganden som syftar till att säkerställa efterlevnaden av de föreskrifter och planer som omfattas av myndighetens tillsyn enligt lagen.

13.2 Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)

1 kap.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om naturgasledningar, lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar samt om handel med naturgas i vissa fall.

Paragrafen har ändrats med anledning av att 8 a kap., med bestämmelser om trygg naturgasförsörjning, ersatts av den nya lagen om trygg naturgasförsörjning.

10 kap.

1 § Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att 1. denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och villkor som har meddelats med stöd av lagen följs , och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 följs . Tillsynen omfattar inte bestämmelserna i 7 kap. med undantag för

5 och 6 §§, 8 kap. med undantag för 13–20 §§ och inte heller bestämmelserna i 5 kap.

Paragrafen har ändrats med anledning av att 8 a kap. upphävts. Vidare har första stycket förtydligats utan att någon ändring gjorts i sak. En hänvisning i andra stycket till 8 a kap. 1 § har utgått.

11 kap.

4 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap.

5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och

10 §§ samt beslut av den systemansvariga myndigheten om ersättning enligt 7 kap. 2 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt . Regeringen meddelar föreskrifter om överklagande till regeringen av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Paragrafen har ändrats med anledning av att 8 a kap. 5 och 6 §§ har upphävts. I första stycket har bestämmelsen om överklagande av beslut enligt de paragraferna utgått. Nuvarande andra meningen har flyttats till andra stycket . Ändringarna i tredje stycket , som motsvarar nuvarande andra stycket, innebär att bestämmelsen förtydligas utan att någon ändring görs i sak. Det framgår nu tydligare dels att det rör sig om en s.k. upplysnings-

bestämmelse, dels att de föreskrifter som regeringen meddelar inte kan avse överklagande till domstol (jfr 11 kap. 2 § regeringsformen).

12.11.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 295/1

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 994/2010

av den 20 oktober 2010

om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR Dessutom befinner sig vissa medlemsstater på en ”gasö” ANTAGIT DENNA FÖRORDNING på grund av att de saknar infrastruktur som samman länkar dem med resten av unionen.

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions sätt, särskilt artikel 194.2, (3) Mot bakgrund av gasens betydelse i unionens energimix syftar denna förordning till att visa gaskunderna att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att säkerställa en kontinu med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, erlig gasförsörjning, särskilt i samband med svåra klimat förhållanden och i händelse av avbrott. Det råder enighet om att dessa mål bör uppnås genom de mest kostnads effektiva åtgärderna för att inte påverka detta bränsles med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit relativa konkurrenskraft i förhållande till andra bränslen. téns yttrande ( 1 ),

efter att ha hört Regionkommittén, (4) Genom rådets direktiv 2004/67/EG ( 3 ) inrättades för första gången en rättslig ram på gemenskapsnivå för att trygga försörjningen av gas och bidra till en väl fun gerande inre marknad för gas, även vid försörjnings i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och avbrott. Med direktivet upprättades en grupp för samord ning av gasförsörjningen som har varit användbar för att utbyta information och definiera gemensamma åtgärder som kan vidtas av medlemsstaterna, kommissionen, gas av följande skäl: industrin och konsumenterna. EU:s kontaktnätverk för trygg energiförsörjning, som godkändes av Europeiska rådet i december 2006, har medfört en ökad kapacitet för insamling av information och har tidigt varnat för (1) Naturgas (nedan kallad gas ) är en viktig del av Europeiska möjliga hot mot en trygg energiförsörjning. Den nya unionens energiförsörjning och utgör en fjärdedel av den lagstiftningen för den inre marknaden för energi som primära energiförsörjningen. Den används framför allt till Europaparlamentet och rådet antog i juli 2009 är ett elproduktion, uppvärmning, som råvara för industrin och viktigt steg mot fullbordandet av den inre marknaden som bränsle för transporter. för energi, och har som uttryckligt mål att göra unionens energiförsörjning tryggare.

(2) Gaskonsumtionen i Europa har ökat snabbt under de senaste tio åren. Med minskande inhemsk produktion har gasimporten ökat ännu snabbare och därmed skapat (5) Enligt de regler för att trygga gasförsörjningen som har ett högre importberoende och ett behov av att ta itu med antagits på unionsnivå har medlemsstaterna emellertid aspekter som rör tryggheten i fråga om gasförsörjningen. fortfarande stor frihet i valet av åtgärder. Om försörj ningen i en medlemsstat hotas finns en tydlig risk för ( 1 ) Yttrande av den 20 januari 2010 (ännu ej offentliggjort i EUT). ( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 21 september 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 11 oktober 2010. ( 3 ) EUT L 127, 29.4.2004, s. 92.

L 295/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 12.11.2010

att åtgärder som vidtas ensidigt av den medlemsstaten (10) Vissa kunder, inklusive bland annat hushåll och kunder kan medföra att den inre marknaden för gas och gasför som tillhandahåller viktiga samhällstjänster – till exempel sörjningen till kunderna inte längre fungerar bra. Erfaren hälso- och sjukvård, barnomsorg, utbildning och andra heter nyligen har visat att det är en konkret risk. För att sociala tjänster och välfärdstjänster samt tjänster som är den inre gasmarknaden ska kunna fungera även vid bris oumbärliga för att en medlemsstat ska fungera – är sär tande försörjning är det nödvändigt att få till stånd soli skilt sårbara och kan behöva skydd. En vid definition av daritet och samordning vid försörjningskriser, både med sådana skyddade kunder bör inte stå i konflikt med eu avseende på förebyggande åtgärder och på insatserna vid ropeiska solidaritetsmekanismer. faktiska försörjningsavbrott.

(6) I vissa EU-regioner tillhandahålls lågvärdesgas. Lågvärdes (11) Rapporten om genomförandet av den europeiska säker gas kan på grund av sina egenskaper inte användas i hetsstrategin som godkändes av Europeiska rådet i de anordningar som är avsedda för högvärdesgas. Det är cember 2008 belyser det ökande beroendet av impor dock möjligt att använda högvärdesgas i anordningar terad energi som ytterligare ett allvarligt hot mot en trygg som är avsedda för lågvärdesgas, förutsatt att den har energiförsörjning i unionen och betonar energitrygghet konverterats till lågvärdesgas, till exempel genom tillsats som en av de nya utmaningarna för säkerhetspolitiken. av kväve. Lågvärdesgasernas egenskaper bör beaktas på Den inre gasmarknaden är en central del för en tryggare nationell och regional nivå och bör även övervägas i energiförsörjning i unionen och för att minska enskilda samband med riskbedömningen och de förebyggande åt medlemsstaters utsatthet inför de skadliga effekterna av gärdsplanerna och krisplanerna på nationell och regional försörjningsavbrott. nivå.

(7) Det är mycket viktigt att diversifiera försörjningsvägarna för gas och försörjningskällorna till unionen för att för (12) För en väl fungerande inre gasmarknad är det oerhört bättra försörjningstryggheten för unionen i sin helhet och viktigt att de åtgärder som vidtas för att trygga gasför dess enskilda medlemsstater. I framtiden kommer en sörjningen inte i onödan snedvrider konkurrensen eller trygg försörjning att bero på bränslemixens utveckling, medför att den inre marknaden för gas fungerar sämre. utvecklingen av produktionen i unionen och i tredjelän der som försörjer unionen, samt på investeringarna i lagringsanläggningar och diversifieringen av försörjnings vägarna för gas och försörjningskällorna inom och utan för unionen, inklusive anläggningar för flytande naturgas (13) Den så kallade N-1-principen, som innebär att den (nedan kallad LNG , Liquefied Natural Gas). I detta sam största enskilda gasinfrastrukturen slutar att fungera, är manhang bör särskild uppmärksamhet ägnas åt priorite ett realistiskt scenario. Att använda ett avbrott i en sådan rade infrastrukturåtgärder i enlighet med kommissionens infrastruktur som riktmärke för vad medlemsstaterna bör meddelande av den 13 november 2008 med titeln Den kunna kompensera för är en välgrundad utgångspunkt andra strategiska energiöversynen – En handlingsplan för för en analys av gasförsörjningen i varje medlemsstat. energitrygghet och energisolidaritet, t.ex. den södra gas korridoren (Nabucco och sammanlänkningen mellan Tur kiet, Grekland och Italien), diversifierad och god LNGförsörjning för Europa, effektiv sammanlänkning av Ös tersjöregionen, den Medelhavsbaserade energiringen, goda (14) Tillräcklig och diversifierad gasinfrastruktur inom en nord-sydliga gassammanlänkningar i Centraleuropa och medlemsstat och i hela unionen, inklusive i synnerhet sydöstra Europa. ny gasinfrastruktur som sammanlänkar i nuläget isole rade system som utgör ”gasöar” med de angränsande medlemsstaterna, är grundläggande för att försörjnings (8) För att minska effekterna av eventuella kriser till följd av avbrott ska kunna hanteras. Gemensamma minimikrite avbrott i gasförsörjningen bör medlemsstaterna under rier för en trygg gasförsörjning bör medföra likvärdiga lätta diversifieringen av energikällorna samt av försörj förutsättningar när det gäller en trygg gasförsörjning, ningsvägarna och försörjningskällorna för gas. samtidigt som nationella eller regionala särdrag måste beaktas, och bör leda till avsevärda incitament för byg gande av den infrastruktur som krävs och för ökad be redskap inför kriser. Åtgärder på efterfrågesidan, t.ex. en (9) Ett allvarligt avbrott i försörjningen av gas till unionen övergång till andra bränslen, kan ha stor betydelse för kan påverka alla medlemsstater, unionen som helhet och energitryggheten, om de kan vidtas snabbt och minskar avtalsslutande parter som omfattas av fördraget om upp efterfrågan tillräckligt för att medföra en reaktion på ett rättande av en energigemenskap ( 1 ) som undertecknades i avbrott i försörjningen. Ett effektivt energiutnyttjande bör Aten den 25 oktober 2005. Det kan också leda till all främjas ytterligare, särskilt när det behövs åtgärder på varlig ekonomisk skada för unionens ekonomi. Dessutom efterfrågesidan. Miljökonsekvenserna av de föreslagna åt kan ett avbrott i gasförsörjningen få allvarliga sociala gärderna på efterfråge- respektive utbudssidan bör beak konsekvenser, framför allt för utsatta kundgrupper. tas och företräde bör i möjligaste mån ges åt de åtgärder som har minst miljöpåverkan, samtidigt som hänsyn tas ( 1 ) EUT L 198, 20.7.2006, s. 18. till försörjningstryggheten.

12.11.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 295/3

(15) Investeringar i ny gasinfrastruktur bör kraftigt främjas allt lån och garantier från Europeiska investeringsbanken, och de bör genomföras först efter en lämplig miljökon eller finansiering genom regional-, struktur- eller sam sekvensbedömning, i enlighet med relevanta unionsrätt manhållningsfonderna. Europeiska investeringsbanken sakter. Sådan ny infrastruktur bör leda till tryggare gas liksom unionens externa instrument, t.ex. det europeiska försörjning och samtidigt gynna en väl fungerande inre grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, instrumentet marknad för gas. Investeringarna bör som princip göras för stöd inför anslutningen och finansieringsinstrumentet av företag och grunda sig på ekonomiska incitament. för utvecklingssamarbete, kan också finansiera åtgärder i Vederbörlig hänsyn bör tas till behovet av att underlätta tredjeländer för att skapa en tryggare energiförsörjning. integrationen av gas från förnybara energikällor i gas nätet. Om en investering i infrastruktur är av gränsöver skridande slag bör byrån för samarbete mellan energitill synsmyndigheter (nedan kallad byrån ), inrättad (20) Med denna förordning ska naturgasföretag och kunder genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) kunna förlita sig på marknadsmekanismerna under så nr 713/2009 ( 1 ) och europeiska nätverket av system lång tid som möjligt vid avbrott. Den innehåller också ansvariga för överföringssystemen för gas (nedan kallat bestämmelser om krismekanismer som ska tillgripas när Entso för gas ), inrättat genom Europaparlamentets och enbart marknaderna inte längre på ett lämpligt sätt kan rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli hantera ett avbrott i gasförsörjningen. Även i en kris 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverförings situation ska marknadsbaserade instrument prioriteras näten ( 2 ), engageras inom sina respektive behörighets för att mildra effekterna av ett avbrott i försörjningen. områden för att de gränsöverskridande konsekvenserna bättre ska kunna tas i beaktande. Det erinras om att byrån enligt förordning (EG) nr 713/2009 får avge ytt randen eller rekommendationer om gränsöverskridande frågor inom sitt behörighets- och verksamhetsområde. (21) Till följd av ikraftträdandet av den nya interna ener Byrån och Entso för gas, tillsammans med andra mark gimarknadslagstiftningen antagen i juli 2009 kommer nadsaktörer, spelar en viktig roll vid utarbetandet och nya bestämmelser att gälla för gassektorn. Detta leder genomförandet av den unionstäckande tioåriga nät till tydliga roller och ansvar för medlemsstater, nationella utvecklingsplan som bland annat kommer att inkludera tillsynsmyndigheter, systemansvariga för överförings en europeisk försörjningsprognos och som, i fråga om system och byrån, och till bättre öppenhet på mark gränsöverskridande sammanlänkningar, bör grundas på naden, vilket leder till att den fungerar bättre och är till olika nätanvändares rimliga behov. gagn för en trygg försörjning samt för konsumentskyd det.

(16) De behöriga myndigheterna eller medlemsstaterna bör säkerställa att gasmarknaden testas som ett av de nöd vändiga stegen mot överensstämmelse med infrastruktur (22) Fullbordandet av den inre marknaden för gas och en standarden. effektiv konkurrens inom den marknaden erbjuder unio nen största möjliga trygghet i försörjningen för alla med lemsstater, förutsatt att marknaden får fungera fullt ut i (17) De behöriga myndigheterna bör när de utför de uppgifter händelse av ett försörjningsavbrott som påverkar en del som anges i denna förordning upprätthålla ett nära sam av unionen, oavsett anledning till avbrottet. För detta arbete med andra relevanta nationella myndigheter, sär krävs en heltäckande och effektiv gemensam metod för skilt nationella tillsynsmyndigheter, på lämpligt sätt och försörjningstrygghet, i synnerhet strategier för öppenhet, utan att det påverkar deras behörigheter enligt Europa solidaritet och icke-diskriminering som är förenliga med parlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den den inre marknadens funktionssätt, där snedvridning av 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre mark marknaden undviks och marknadens möjligheter att rea naden för naturgas ( 3 ). gera på avbrott inte undermineras.

(18) När det behövs nya gränsöverskridande sammanlänk ningar eller befintliga sammanlänkningar måste byggas (23) Naturgasföretagen, medlemsstaterna (framför allt genom ut ska det redan i ett tidigt skede finnas ett nära sam sina behöriga myndigheter) och kommissionen ansvarar arbete mellan de berörda medlemsstaterna, de behöriga tillsammans för att trygga gasförsörjningen inom ramen myndigheterna och nationella tillsynsmyndigheterna, där för sina respektive verksamhets- och behörighetsområ dessa inte är de behöriga myndigheterna. den. I lämpliga fall bör även de nationella tillsynsmyn digheterna (där de inte är de behöriga myndigheterna) bidra till en trygg gasförsörjning inom sina verksamhets- (19) Olika typer av unionsfinansiering finns tillgängliga som och ansvarsområden i enlighet med direktiv 2009/73/EG. stöd till medlemsstaterna i syfte att finansiera nödvändiga Dessutom kan även kunder som använder gas för elpro investeringar i produktion och infrastruktur samt ener duktion eller industriella ändamål ha en viktig funktion gieffektivitetsåtgärder på regional och lokal nivå, framför att fylla för en trygg gasförsörjning genom sin förmåga att reagera på en kris med åtgärder på efterfrågesidan, till exempel avbrytbara kontrakt och övergång till andra ( 1 ) EUT L 211, 14.8.2009, s. 1. ( 2 ) EUT L 211, 14.8.2009, s. 36. bränslen, eftersom detta har en direkt inverkan på balan ( 3 ) EUT L 211, 14.8.2009, s. 94. sen mellan utbud och efterfrågan.

L 295/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 12.11.2010

(24) En exakt definition av roller och ansvar för alla natur kommissionen på lämpligt sätt prioritera infrastruktur gasföretag och behöriga myndigheter är därför av avgö projekt som stöder integrationen av den inre gasmark rande betydelse för att en väl fungerande inre marknad naden och en trygg gasförsörjning. för gas ska kunna upprätthållas, framför allt vid försörj ningsavbrott och kriser. Dessa roller och ansvar bör fast ställas på ett sätt som säkerställer att en strategi med tre (28) De systemansvariga för överföringssystemen bör inte nivåer respekteras, vilket betyder att i första hand de hindras från att beakta en situation där investeringar berörda naturgasbolagen och industrierna, sedan med som möjliggör fysisk kapacitet att transportera gas i lemsstaterna på nationell eller regional nivå och därefter båda riktningarna (nedan kallad kapacitet för flöden i unionen engageras. I händelse av en försörjningskris bör båda riktningarna ) i gränsöverskridande sammanlänk marknadsaktörerna ges tillräckliga möjligheter att bemöta ningar med tredjeländer skulle kunna bidra till att öka situationen med marknadsbaserade åtgärder. Om mark försörjningstryggheten, särskilt när det rör sig om tredje nadsaktörernas åtgärder inte räcker till bör medlemssta länder som säkerställer transiteringsflöden mellan två terna och deras behöriga myndigheter vidta åtgärder för medlemsstater. att eliminera eller mildra följderna av försörjningskrisen. Endast om dessa åtgärder är otillräckliga bör åtgärder vidtas på regional nivå eller unionsnivå för att eliminera eller mildra följderna av försörjningskrisen. Regionala lös (29) Det är viktigt att gasförsörjningen upprätthålls, i synner ningar bör eftersträvas i största möjliga utsträckning. het för hushåll, liksom för ett begränsat antal andra kun der, särskilt kunder som tillhandahåller centrala samhälls tjänster, vilka kan definieras av de berörda medlemssta terna, i de fall marknaden inte längre kan försörja dem. Det är av avgörande betydelse att de åtgärder som ska (25) Regionalt samarbete som omfattar offentliga myndigheter vidtas under en kris definieras i förväg och att de upp och naturgasföretag kommer i solidarisk anda att upp fyller säkerhetskraven, även i fall då skyddade kunder är rättas i stor utsträckning för att genomföra denna för kopplade till samma distributionsnät som andra kunder. ordning, i syfte att optimera nyttan i form av samordning Sådana åtgärder kan omfatta användning av minskningar av åtgärderna för att minska de konstaterade riskerna och som står i proportion till den ursprungligen bokade ka göra de insatser som är mest kostnadseffektiva för de paciteten i händelse att kapaciteten för tillgång till infra berörda parterna. struktur minskas av tekniska skäl.

(30) De behöriga myndigheterna ska som regel följa sin kris plan. I vederbörligen motiverade undantagsfall får de (26) Tillräckligt harmoniserade normer för en trygg försörj vidta åtgärder som avviker från dessa planer. ning, som åtminstone täcker in den situation som upp stod i januari 2009, bör fastställas. Dessa bör beakta skillnaderna mellan medlemsstaterna, och skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och åtgärder för (31) Ett stort urval av instrument finns tillhanda för att kraven att skydda kunderna i enlighet med artikel 3 i direktiv på en trygg försörjning ska kunna tillgodoses. Dessa in 2009/73/EG. Sådana försörjningstrygghetsnormer bör strument bör användas nationellt, regionalt och på vara stabila, så att rättsläget blir tillräckligt tydligt, och unionsnivå, där så är lämpligt, för att ett resultat ska bör vara klart definierade och bör inte påtvinga natur kunna garanteras som är konsekvent och kostnadseffek gasföretag, inklusive nya aktörer och små företag, eller tivt. slutanvändare orimliga och oproportionerliga bördor. Dessa normer bör också garantera en rättvis tillgång för unionens naturgasföretag till nationella kunder. Åt (32) De försörjningstrygghetsmässiga aspekterna av en lång gärder som krävs för att uppfylla normen för försörjning siktig planering av investeringar i tillräckligt gränsöver kan inkludera ytterligare lagringskapacitet och lagrings skridande kapacitet och annan infrastruktur, som säker volymer, lagring av gas i rörledningar, försörjningsavtal, ställer systemets kapacitet att på lång sikt garantera en avbrytbara kontrakt eller andra åtgärder med liknande trygg försörjning och uppfylla rimliga behov, behandlas i effekt samt nödvändiga tekniska åtgärder för att trygga direktiv 2009/73/EG. För att normerna för en trygg för gasförsörjningen. sörjning ska kunna uppfyllas kan en övergångsperiod krävas så att de nödvändiga investeringarna ska kunna göras. Den unionstäckande tioårsplan för nätutbyggnad som upprättats av Entso för gas och som kontrollerats av byrån är ett grundläggande instrument för att identifiera (27) För att gasmarknaden ska fungera väl är det, med even de investeringar som krävs på unionsnivå, bland annat tuella försörjningsavbrott, som det som inträffade i ja för att uppfylla de infrastrukturkrav som ställs i denna nuari 2009, i åtanke, av avgörande betydelse att natur förordning. gasföretagen i god tid genomför nödvändiga investeringar i inhemsk produktion och infrastruktur, t.ex. samman länkningar, framför allt sådana som bereder tillträde till unionens gasnät, utrustning för fysiskt omvänt gasflöde i (33) Entso för gas och byrån bör, som medlemmar i gruppen rörledningar, lagring och anläggningar för återförgasning för samordning av gasförsörjningen, inom ramen för sina av LNG. Vid beräkningen av finansieringsbehoven för ansvarsområden delta fullt ut i samarbets- och samråds gasinfrastruktur i samband med unionsinstrument bör processen på unionsnivå.

12.11.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 295/5

(34) Gruppen för samordning av gasförsörjningen är det hu skyddet av denna ( 2 ) föreskriver ett förfarande med syfte vudsakliga organ som kommissionen ska samråda med i att förbättra säkerheten hos utsedd europeisk kritisk in samband med upprättandet av de förebyggande åtgärds frastruktur, inklusive viss gasinfrastruktur, i unionen. Di planerna och krisplanerna. Det erinras om att Entso för rektiv 2008/114/EG bidrar tillsammans med denna för gas och byrån är medlemmar av gruppen för samordning ordning till en heltäckande strategi för energitryggheten i av gasförsörjningen och kommer att höras i detta sam unionen. manhang.

(41) Krisplanerna bör uppdateras regelbundet och offentliggö ras. De bör underställas sakkunnig bedömning och prö (35) För att man ska kunna vara så väl förberedd som möjligt vas. i händelse av ett avbrott i försörjningen bör krisplaner upprättas av de behöriga myndigheterna efter samråd med naturgasföretagen. Sådana planer bör inte strida mot varandra på nationell eller regional nivå eller unions nivå. Innehållet i dem bör följa bästa praxis för befintliga (42) Gruppen för samordning av gasförsörjningen bör fungera planer, och bör fastställa tydliga roller och ansvar för alla som rådgivare åt kommissionen i syfte att underlätta berörda naturgasföretag och behöriga myndigheter. Ge samordningen av åtgärder för en trygg försörjning i hän mensamma krisplaner på regional nivå bör upprättas där delse av en kris på unionsnivå. Gruppen bör även kont så är möjligt och nödvändigt. rollera att de åtgärder som ska vidtas enligt denna för ordning är tillräckliga och lämpliga.

(36) För att stärka solidariteten mellan medlemsstaterna i hän (43) Syftet med denna förordning är att göra det möjligt för delse av en kris på unionsnivå, och framför allt för att naturgasföretag och behöriga myndigheter i medlemssta hjälpa medlemsstater med mindre gynnade geografiska terna att se till att den inre marknaden för gas fungerar eller geologiska villkor, bör medlemsstaterna ta fram so effektivt så länge som möjligt vid ett avbrott i försörj lidaritetsåtgärder. Naturgasföretagen bör ta fram åtgärder ningen, innan de behöriga myndigheterna vidtar åtgärder som t.ex. kommersiella avtal, vilka kan innefatta ökad för att ta itu med en situation där marknaden inte längre gasexport eller ökade uttag ur lager. Det är viktigt att kan leverera den gas som behövs. Sådana exceptionella uppmuntra till att överenskommelser träffas mellan na åtgärder bör fullt ut vara förenliga med unionslagstift turgasföretag. Krisplanen bör i lämpliga fall inbegripa ningen och anmälas till kommissionen. mekanismer för att säkerställa en rättvis och skälig ersätt ning till naturgasföretagen. Solidaritetsåtgärder kan vara särskilt lämpligt för medlemsstater för vilka kommissio nen rekommenderar gemensamma förebyggande åtgärds (44) Eftersom gasförsörjning från tredjeländer är av central planer eller krisplaner på regional nivå. betydelse för en trygg gasförsörjning i unionen bör kom missionen samordna insatserna med avseende på tredje länder, och tillsammans med leverantörstredjeländerna och tredjeländerna genom vilka transit sker ta fram stra (37) Inom ramen för denna förordning har kommissionen en tegier för att hantera krissituationer och säkerställa ett viktig funktion att fylla i händelse av en kris, oavsett om stabilt gasflöde till unionen. Kommissionen bör ges be den inträffar på unionsnivå eller regional nivå. fogenhet att inrätta en arbetsgrupp för övervakning av gasflödena till unionen i krissituationer, i samråd med berörda tredjeländer, och, i de fall en kris uppstår till följd av svårigheter i ett tredjeland, få en medlande och hjälpande roll. (38) Solidariteten på europeisk nivå bör också vid behov visas i form av bistånd för civilskydd från unionen och med lemsstaterna. Sådant bistånd bör underlättas och samord nas genom gemenskapens civilskyddsmekanism, inrättad ). Det är viktigt att villkoren för leveranser från tredjeländer (45) genom rådets beslut 2007/779/EG, Euratom ( 1 inte snedvrider konkurrensen och är förenliga med inre marknadsreglerna.

(39) Medlemsstaternas suveräna rätt att bestämma över sina egna naturresurser påverkas inte av denna förordning. (46) Om det finns tillförlitliga uppgifter om en situation utan för unionen som hotar försörjningstryggheten i en eller flera medlemsstater och som kan aktivera en mekanism för tidig varning mellan unionen och ett tredjeland bör (40) Rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008 kommissionen utan dröjsmål underrätta gruppen för om identifiering av, och klassificering som, europeisk samordning av gasförsörjningen, och unionen bör vidta kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka lämpliga åtgärder för att neutralisera situationen.

( 1 ) EUT L 314, 1.12.2007, s. 9. ( 2 ) EUT L 345, 23.12.2008, s. 75.

L 295/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 12.11.2010

(47) I februari 2009 konstaterade rådet att öppenheten och 1. skyddade kunder: hushållskunder som är anslutna till ett tillförlitligheten bör öka, samtidigt som kommersiellt distributionsnät för gas och dessutom, om den berörda med känsliga uppgifter behandlas konfidentiellt, genom me lemsstaten så beslutar, ningsfullt utbyte av information när det gäller relatio nerna på energiområdet med tredjeländer, inklusive lång siktiga försörjningsstrategier, mellan kommissionen och medlemsstaterna, å andra sidan. a) små och medelstora företag, under förutsättning att dessa är anslutna till ett distributionsnät för gas, samt viktiga samhällstjänster, under förutsättning att de är anslutna till (48) Bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionen och ett distributions- eller överföringsnät för gas, och förutsatt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt att dessa ytterligare kunder tillsammans inte motsvarar konkurrensbestämmelserna, är tillämpliga på tjänster av mer än 20 % av den slutliga gasanvändningen, och/eller allmänt ekonomiskt intresse förutsatt att tillämpningen av dessa bestämmelser inte hindrar utförandet av sådana tjänster, men medlemsstaterna kan i stor utsträckning själva besluta om att föreskriva och förordna om samt b) fjärrvärmeanläggningar i den utsträckning som de tillhan organisera skyldigheter rörande allmännyttiga tjänster. dahåller värme till hushållskunder och till de kunder som avses i led a, under förutsättning att dessa anläggningar inte kan övergå till andra bränslen och är anslutna till ett distributions- eller överföringsnät för gas. (49) Eftersom målet för denna förordning, det vill säga att trygga försörjningen av gas i unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och efter som de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unio Snarast möjligt och senast den 3 december 2011 ska med nen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i lemsstaterna underrätta kommissionen om huruvida de avser artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I överens att inkludera led a och/eller b i sin definition av skyddade stämmelse med proportionalitetsprincipen i samma arti kunder. kel går denna förordning inte utöver vad som är nöd vändigt för att uppnå detta mål.

2. behörig myndighet: den nationella statliga myndighet eller den nationella tillsynsmyndighet som respektive medlemsstat (50) Direktiv 2004/67/EG bör upphöra att gälla. har utsett som ansvarig för att säkerställa genomförandet av de åtgärder som fastställs i denna förordning. Detta hindrar inte medlemsstaternas möjlighet att tillåta att den behöriga HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. myndigheten delegerar specifika uppgifter som anges i denna förordning till andra organ. Sådana delegerade uppgifter ska utföras under överinseende av den behöriga myndigheten och specificeras i de planer som avses i artikel 4. Artikel 1

Syfte

Bestämmelserna i denna förordning syftar till att trygga gasför Artikel 3 sörjningen genom att en väl och kontinuerligt fungerande inre marknad för naturgas (nedan kallad gas ) säkerställs, genom att Ansvar för att trygga gasförsörjningen det blir möjligt att vidta extraordinära åtgärder när marknaden inte längre kan leverera den nödvändiga försörjningen av gas 1. Naturgasföretagen, medlemsstaterna (framför allt genom och genom tydligt fastställt och fördelat ansvar mellan natur sina behöriga myndigheter) och kommissionen ansvarar tillsam gasföretag, medlemsstaterna och unionen avseende både före mans för att trygga gasförsörjningen inom ramen för sina re byggande åtgärder och åtgärder till följd av faktiska avbrott i spektive verksamhets- och behörighetsområden. Ett sådant delat försörjningen. Genom denna förordning upprättas i solidarisk ansvar kräver en hög grad av samarbete. anda även transparenta mekanismer för samordning av kris beredskap och krishantering på medlemsstatsnivå, regional nivå och unionsnivå. 2. Snarast möjligt och senast den 3 december 2011 ska varje medlemsstat utse en behörig myndighet med ansvar för genom förandet av de åtgärder som avses i denna förordning. I före Artikel 2 kommande fall ska de nationella enheter som för närvarande Definitioner ansvarar för en trygg gasförsörjning genomföra de åtgärder som ska vidtas av den behöriga myndigheten i enlighet med denna I denna förordning ska definitionerna i direktiv 2009/73/EG, förordning fram till dess att den behöriga myndigheten formellt förordning (EG) nr 713/2009 och förordning (EG) nr 715/2009 har utsetts. Åtgärderna ska omfatta utförande av den risk gälla. bedömning som avses i artikel 9 och, på grundval av den risk bedömningen, upprättande av en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan samt regelbunden övervakning av försörjningstrygg Dessutom gäller följande definitioner: heten för gas på nationell nivå. De behöriga myndigheterna ska

12.11.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 295/7

samarbeta för att försöka förebygga försörjningsavbrott och för 2. Innan en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan antas att begränsa skadorna i händelse av sådana. Inget ska hindra på nationell nivå ska de behöriga myndigheterna senast den medlemsstaterna från att anta lagstiftning om genomförande 3 juni 2012 utbyta sina förslag till förebyggande åtgärdsplaner om det behövs för att uppfylla kraven i denna förordning. och krisplaner och samråda med varandra på lämplig regional nivå, och med kommissionen, för att säkerställa att deras förslag till planer och åtgärder inte strider mot en annan medlemsstats förebyggande åtgärdsplan och krisplan och att de överensstäm 3. Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om nam mer med denna förordning och andra bestämmelser i unions net på den behöriga myndigheten, sedan denna har utsetts, och, lagstiftningen. Detta samråd ska i synnerhet genomföras mellan i förekommande fall, om namnen på de nationella enheter som medlemsstater som gränsar till varandra, särskilt mellan isole ansvarar för en trygg gasförsörjning och som fungerar som rade system som utgör ”gasöar” och de medlemsstater som tillfälliga behöriga myndigheter i enlighet med punkt 2. Varje gränsar till dessa, och kan till exempel omfatta de medlemsstater medlemsstat ska offentliggöra sådana utnämningar. som anges i den vägledande förteckningen i bilaga IV.

4. När den behöriga myndigheten genomför de åtgärder som föreskrivs i denna förordning ska den fastställa de olika berörda aktörernas roller och ansvar på ett sådant sätt som säkerställer 3. På grundval av samråden som avses i punkt 2 och even att en ansats i tre steg respekteras, vilket betyder att i första tuella rekommendationer från kommissionen får de berörda hand de berörda naturgasföretagen och industrin, sedan med behöriga myndigheterna besluta att upprätta gemensamma fö lemsstaterna på nationell eller regional nivå och därefter unio rebyggande åtgärdsplaner på regional nivå (nedan kallade gemen nen engageras. samma förebyggande åtgärdsplaner ) och gemensamma krisplaner på regional nivå (nedan kallade gemensamma krisplaner ), utöver de planer som upprättas på nationell nivå. I händelse av gemen samma planer ska de berörda behöriga myndigheterna om det 5. Kommissionen ska när det är lämpligt samordna de be är lämpligt sträva efter att träffa överenskommelser om genom höriga myndigheternas verksamhet på regional nivå och unions förandet av det regionala samarbetet. Dessa överenskommelser nivå i enlighet med denna förordning, bland annat genom den ska om så krävs godkännas formellt av medlemsstaterna. grupp för samordning av gasförsörjningen som avses i artikel 12 eller den krisgrupp som avses i artikel 11.4, i syn nerhet i händelse av en nödsituation på unionsnivå eller regio nal nivå i enlighet med definitionen i artikel 11.1. 4. Den behöriga myndigheten ska i samband med upprättan det och genomförandet av den förebyggande åtgärdsplanen och 6. De åtgärder för att trygga försörjningen som anges i de krisplanen på nationell och/eller regional nivå ta vederbörlig förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna ska vara klart hänsyn till en vid alla tidpunkter säker drift av gassystemet definierade, transparenta, proportionerliga, icke-diskriminerande och i dessa planer ange de tekniska begränsningar som påverkar och kontrollerbara, och ska inte i onödan snedvrida konkurren nätdriften, inklusive de tekniska och säkerhetsmässiga orsakerna sen och en väl fungerande inre marknaden för gas och inte till möjliga flödesminskningar i händelse av en kris. heller äventyra gasförsörjningen i andra medlemsstater eller i unionen som helhet.

5. Senast den 3 december 2012 ska de förebyggande åt Artikel 4 gärdsplanerna och krisplanerna, inklusive i förekommande fall gemensamma planer, antas och offentliggöras. Sådana planer

Upprättande av en förebyggande åtgärdsplan och en

ska anmälas till kommissionen utan dröjsmål. Kommissionen

krisplan

ska informera gruppen för samordning av gasförsörjningen. Be 1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska varje höriga myndigheter ska säkerställa regelbunden kontroll av så medlemsstats behöriga myndighet efter samråd med naturgas dana planers genomförande. företagen, de relevanta organisationer som företräder hushållens och de industriella gaskundernas intressen och den nationella tillsynsmyndigheten (där denna inte är den behöriga myndighe ten) på nationell nivå upprätta: 6. Inom tre månader från det att de behöriga myndigheterna anmält de planer som avses i punkt 5 a) en förebyggande åtgärdsplan som innehåller de åtgärder som måste vidtas för att undanröja eller minska de risker som identifierats i den riskbedömning som genomförts i enlighet med artikel 9, och a) ska kommissionen utvärdera dessa planer i enlighet med led b; i detta syfte ska kommissionen höra gruppen för samord ning av gasförsörjningen om dessa planer och ta vederbörlig b) en krisplan som innehåller de åtgärder som måste vidtas för hänsyn till dess åsikt; kommissionen ska rapportera om sin att undanröja eller minska konsekvenserna av ett avbrott i utvärdering av planerna till gruppen för samordning av gas gasförsörjningen i enlighet med artikel 10. försörjningen, och

L 295/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 12.11.2010

b) om kommissionen på grundval av detta samråd ändrade planen, vilken ska läggas fram inom två månader från den behöriga myndighetens tillkännagivande. Den berörda be höriga myndigheten ska ta ytterst stor hänsyn till kommissio i) bedömer att en förebyggande åtgärdsplan eller en kris nens yttrande och inom två månader från mottagandet av detta plan inte är tillräckligt effektiv för att minska de risker yttrande anta och offentliggöra den ändrade plan som följer av som identifierats i riskbedömningen kan den rekommen detta. dera den behöriga myndigheten eller de behöriga myn digheterna i fråga att ändra den berörda planen, 9. Kommersiellt känsliga uppgifter ska hållas konfidentiella.

ii) anser att en förebyggande åtgärdsplan eller en krisplan är oförenlig med en annan behörig myndighets riskbedöm ning eller planer eller att den inte uppfyller kraven i Artikel 5 denna förordning eller andra bestämmelser i unionslag-

Innehållet i de nationella och gemensamma förebyggande

stiftningen ska den begära att den berörda planen ändras,

åtgärdsplanerna

1. De nationella och gemensamma förebyggande åtgärdspla iii) anser att den förebyggande åtgärdsplanen äventyrar gas nerna ska innehålla följande: försörjningen i andra medlemsstater eller i unionen som helhet ska den besluta att uppmana den behöriga myn digheten att omarbeta den förebyggande åtgärdsplanen a) Resultaten av den riskbedömning som avses i artikel 9. och kan avge specifika rekommendationer om hur den ska ändras. Kommissionen ska lämna en detaljerad mo tivering till sitt beslut. b) De åtgärder och volymer samt den kapacitet och den tid som behövs för att uppfylla infrastruktur- och försörjnings 7. Den berörda behöriga myndigheten ska inom fyra måna normerna i enlighet med artiklarna 6 och 8 inklusive, i före der från underrättelsen om kommissionens uppmaning enligt kommande fall, i vilken mån åtgärder på efterfrågesidan i punkt 6.b ii ändra sin förebyggande åtgärdsplan eller krisplan tillräcklig utsträckning i god tid kan kompensera ett sådant och underrätta kommissionen om den ändrade planen, eller försörjningsavbrott som avses i artikel 6.2, identifiering av informera kommissionen om skälen till att den motsätter sig den största enskilda gasinfrastrukturen av gemensamt in uppmaningen. Vid oenighet får kommissionen inom två måna tresse om artikel 6.3 tillämpas samt alla eventuella höjningar der från den behöriga myndighetens svar dra tillbaka sin upp av försörjningsnormen i enlighet med artikel 8.2. maning eller sammankalla de berörda behöriga myndigheterna och, om kommissionen anser det nödvändigt, gruppen för sam ordning av gasförsörjningen för att diskutera frågan. Kommis c) Skyldigheter som åligger naturgasföretag och andra relevanta sionen ska lämna en detaljerad motivering till sitt krav på någon organ, bland annat i fråga om en säker drift av gassystemet. ändring av planen. Den behöriga myndigheten ska fullt ut be akta kommissionens ståndpunkt. Om det slutliga beslutet från den behöriga myndigheten avviker från kommissionens stånd punkt ska den behöriga myndigheten tillhandahålla och offent d) De övriga förebyggande åtgärder – till exempel sådana som liggöra, tillsammans med beslutet och kommissionens stånd avser behovet av att stärka sammanlänkningarna mellan punkt, skälen för detta beslut inom två månader från mottagan medlemsstater som gränsar till varandra och möjligheten det av kommissionens ståndpunkt. Den behöriga myndigheten att vid behov diversifiera gasförsörjningsvägarna och försörj ska i förekommande fall utan dröjsmål offentliggöra den änd ningskällorna – som krävs inför de risker som identifierats, i rade planen. syfte att i största möjliga utsträckning upprätthålla gasför sörjningen för samtliga kunder.

8. Den berörda behöriga myndigheten ska inom tre månader från tillkännagivandet av kommissionens beslut enligt punkt 6 b e) De mekanismer som ska användas för samarbete med andra iii ändra sin plan och underrätta kommissionen om den änd medlemsstater i samband med upprättandet och genom rade planen, eller informera kommissionen om skälen till att förandet av eventuella gemensamma förebyggande åtgärds den motsätter sig beslutet. Vid oenighet får kommissionen inom planer och krisplaner som avses i artikel 4.3. två månader efter den behöriga myndighetens svar besluta att ändra eller dra tillbaka sin uppmaning. Om kommissionen vid håller sin uppmaning ska den berörda behöriga myndigheten f) Uppgifter om befintliga och framtida sammanlänkningar, in inom två månader från tillkännagivandet av kommissionens klusive sådana som ger tillgång till unionens gasnät, gräns beslut ändra planen, varvid den ska ta största möjliga hänsyn överskridande flöden, gränsöverskridande tillträde till lag till sådana rekommendationer som kommissionen lämnat i en ringsanläggningar och den fysiska kapaciteten att transpor lighet med punkt 6 b iii och ska underrätta kommissionen om tera gas i båda riktningarna (nedan kallad kapacitet för flöden i den ändrade planen. båda riktningarna ), särskilt i händelse av en krissituation.

Kommissionen ska informera gruppen för samordning av gas försörjningen och ta vederbörlig hänsyn till dess rekommenda g) Information om alla skyldigheter att tillhandahålla allmän tioner i samband med att den utarbetar sitt yttrande om den nyttiga tjänster i fråga om trygg gasförsörjning.

12.11.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 295/9

2. De nationella och gemensamma förebyggande åtgärdspla 4. Varje behörig myndighet ska efter samråd med de berörda nerna, i synnerhet åtgärderna för uppfyllande av normerna för naturgasföretagen utan dröjsmål rapportera bristande full infrastruktur enligt artikel 6, ska beakta den unionsomfattande görande av den skyldighet som anges i punkt 1 till kommis tioåriga nätutvecklingsplan som ska utarbetas av Entso för gas i sionen samt informera kommissionen om skälen till detta bris enlighet med artikel 8.10 i förordning (EG) nr 715/2009. tande fullgörande.

5. De systemansvariga för överföringssystemen ska se till att 3. De nationella och gemensamma förebyggande åtgärdspla det snarast, men senast den 3 december 2013, finns ständig nerna ska i första hand bygga på marknadsåtgärder och beakta kapacitet för flöden i båda riktningarna i alla gränsöverskridande åtgärdernas ekonomiska inverkan, effekt och effektivitet samt sammanlänkningar mellan medlemsstater för transport av gas i deras konsekvenser för funktionen av den inre marknaden för båda riktningarna, utom energi och följderna för miljön och konsumenterna och ska inte leda till en orimlig börda för naturgasföretagen och inte heller inverka negativt på funktionen av den inre marknaden för gas. a) i fall av sammanlänkningar till produktionsanläggningar, till LNG-anläggningar och till distributionsnät, eller

4. De nationella och gemensamma förebyggande åtgärdspla b) om undantag har beviljats i enlighet med artikel 7. nerna ska uppdateras vartannat år, om inte omständigheterna kräver att det sker oftare, och ska spegla den uppdaterade risk bedömningen. Det samråd mellan behöriga myndigheter som avses i artikel 4.2 ska genomföras innan den uppdaterade pla De systemansvariga för överföringssystemen ska senast den nen antas. 3 december 2013 anpassa överföringssystemen delvis eller i sin helhet så att fysiska flöden av gas i båda riktningarna via gränsöverskridande sammanlänkningar möjliggörs.

Artikel 6 6. Om kapacitet för flöden i båda riktningarna redan finns

Normer för infrastruktur

eller håller på att anläggas för en viss gränsöverskridande sam 1. Medlemsstaterna eller, när en medlemsstat så beslutar, den manlänkning ska den skyldighet som avses i första stycket i behöriga myndigheten ska se till att nödvändiga åtgärder ge punkt 5 betraktas vara fullgjord för den sammanlänkningen, nomförs så att kapaciteten hos den infrastruktur som återstår, utom i fall då en eller fler medlemsstater begär ökad kapacitet beräknad i enlighet med formeln N-1 i punkt 2 i bilaga I, efter av försörjningstrygghetsskäl. Om det görs en sådan begäran om ett avbrott hos den enskilda största gasinfrastrukturen senast ökad kapacitet ska det förfarande som anges i artikel 7 till den 3 december 2014, utan att det påverkar tillämpningen av lämpas. punkt 2, kan leverera den mängd gas som krävs för att i det beräknade området under en dag med exceptionellt hög efter frågan på gas som statistiskt sett inträffar en gång vart tjugonde 7. Medlemsstaterna eller, när en medlemsstat så beslutar, den år. Detta ska, då det är lämpligt och nödvändigt, inte påverka de behöriga myndigheten ska se till att gasmarknaden som ett systemansvarigas ansvar att göra motsvarande investeringar eller första steg alltid testas på ett transparent, detaljerat och ickedet ansvar som de systemansvariga för överföringssystemen har diskriminerande sätt för att bedöma huruvida marknaden kräver i enlighet med direktiv 2009/73/EG och förordning (EG) de infrastrukturinvesteringar som behövs för att fullgöra skyl nr 715/2009. digheterna enligt punkterna 1 och 5.

8. De nationella tillsynsmyndigheterna ska, i syfte att ge 2. Skyldigheten att säkerställa att den återstående infrastruk lämpliga incitament när de på ett transparent och detaljerat turen har kapacitet att tillgodose den totala efterfrågan på gas i sätt fastställer eller godkänner tariffer eller metoder i enlighet enlighet med punkt 1 ska också anses vara uppfylld om den med artikel 41.8 i direktiv 2009/73/EG och artikel 13 i förord behöriga myndigheten i den förebyggande åtgärdsplanen kan ning (EG) nr 715/2009, ta hänsyn till de faktiska kostnaderna visa att ett försörjningsavbrott i tillräcklig utsträckning och på för att fullgöra skyldigheten enligt punkt 1 och kostnaderna för ett lägligt sätt kan kompenseras genom lämpliga marknadsbase ständig kapacitet för flöden i båda riktningarna. Om marknaden rade åtgärder på efterfrågesidan. För detta ändamål ska den inte efterfrågar investeringar för att möjliggöra kapacitet för formel som anges i punkt 4 i bilaga I användas. flöden i båda riktningarna och sådana investeringar medför kostnader i fler än en medlemsstat eller i en medlemsstat till förmån för en eller flera andra medlemsstater ska de nationella tillsynsmyndigheterna i alla berörda medlemsstater gemensamt 3. Om det är lämpligt utifrån den riskbedömning som avses i besluta om fördelningen av kostnaderna innan något investe artikel 9 får de berörda behöriga myndigheterna besluta att ringsbeslut fattas. Kostnadsfördelningen ska göras i synnerhet skyldigheten enligt punkt 1 i denna artikel ska fullgöras på med hänsyn till i vilken proportionell utsträckning infrastruk regional nivå i stället för på nationell nivå. I sådana fall ska turinvesteringarna medför ökad försörjningstrygghet i de be gemensamma förebyggande åtgärdsplaner upprättas i enlighet rörda medlemsstaterna. Artikel 8.1 i förordning (EG) med artikel 4.3. Punkt 5 i bilaga I ska tillämpas. nr 713/2009 ska tillämpas.

L 295/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 12.11.2010

9. Den behöriga myndigheten ska se till att all ny över Artikel 7 föringsinfrastruktur bidrar till försörjningstryggheten genom

Förfarande för att möjliggöra kapacitet för flöden i båda

att utveckla ett väl sammanlänkat nät inklusive, i lämpliga fall,

riktningarna eller begära undantag

genom ett tillräckligt antal gränsöverskridande entry- och exit punkter utifrån efterfrågan på marknaden och de identifierade 1. För varje gränsöverskridande sammanlänkning mellan riskerna. Den behöriga myndigheten ska, när så är lämpligt, i medlemsstater, med undantag för dem som beviljats undantag riskbedömningen bedöma var det finns interna flaskhalsar och i enlighet med 6.5 a och med undantag för fall då det redan huruvida den nationella entrykapaciteten och infrastrukturen, finns kapacitet för flöden i båda riktningarna eller sådana håller särskilt överföringsnäten, kan anpassa de nationella gasflödena på att anläggas och ingen kapacitetsökning har begärts av en till scenarier med avbrott i den största enskilda gasinfrastruktur eller flera medlemsstater av försörjningstrygghetsskäl, ska de som identifierats vid riskbedömningen. systemansvariga för överföringssystem senast den 3 mars 2012 till sina medlemsstater eller, när medlemsstaterna så be slutar, till sina behöriga myndigheter eller tillsynsmyndigheter (i denna artikel gemensamt kallade berörda myndigheter ), efter sam 10. Luxemburg, Slovenien och Sverige ska, genom ett un råd med alla andra berörda systemansvariga för överförings dantag, inte vara bundna av, men eftersträva att fullgöra, skyl system, översända digheten i punkt 1 i denna artikel och samtidigt trygga gasför sörjningen till skyddade kunder i enlighet med artikel 8. Det undantaget ska gälla under förutsättning att

a) ett förslag om kapacitet för flöden i båda riktningarna av a) Luxemburg har minst två sammanlänkningar med andra seende omvänd riktning (nedan kallat kapacitet för omvända medlemsstater, minst två olika försörjningskällor och inga flöden ), eller gaslagringsanläggningar eller någon LNG-anläggning på sitt territorium,

b) en begäran om undantag från skyldigheten att möjliggöra b) Slovenien har minst två sammanlänkningar med andra med kapacitet för flöden i båda riktningarna. lemsstater, minst två olika försörjningskällor och inga gas lagringsanläggningar eller någon LNG-anläggning på sitt ter ritorium,

2. Det förslag om kapacitet för omvända flöden eller den begäran om undantag som anges i punkt 1 ska grundas på c) Sverige inte har någon gastransit till andra medlemsstater på en bedömning av efterfrågan på marknaden, efterfrågans- och sitt territorium och en årlig inrikes bruttogaskonsumtion på utbudsprognoser, teknisk genomförbarhet, kostnaderna för ka mindre än 2 Mtoe samt att mindre än 5 % av landets totala pacitet för omvända flöden, inklusive den därav följande förprimära energikonsumtion kommer från gas. stärkningen av överföringssystemet, och nyttan för försörjnings tryggheten, i lämpliga fall även med hänsyn till hur kapacitet för omvända flöden tillsammans med andra åtgärder eventuellt skulle kunna bidra till att uppfylla den infrastrukturnorm som Dessa tre medlemsstater ska på ett transparent, detaljerat och anges i artikel 6 i de medlemsstater som gynnas av kapaciteten icke-diskriminerande sätt säkerställa regelbundna marknadstester för omvända flöden. för infrastrukturinvesteringar och offentliggöra resultaten av dessa tester.

De medlemsstater som anges i första stycket ska informera 3. Den berörda myndighet som mottar förslaget eller begä kommissionen om alla eventuella förändringar av förhållandena ran om undantag ska utan dröjsmål underrätta de berörda myn som anges i det stycket. Det undantag som avses i första stycket digheterna i de andra medlemsstater som enligt riskbedöm ska upphöra att gälla om minst ett av de villkoren inte uppfylls. ningen skulle kunna gynnas av kapacitet för omvända flöden och kommissionen om förslaget eller begäran om undantag. Den berörda myndigheten ska ge de berörda myndigheterna och kommissionen möjlighet att avge ett yttrande inom fyra Senast den 3 december 2018 ska var och en av de medlems månader från och med det att meddelandet mottagits. stater som anges i första stycket översända en rapport till kom missionen med uppgifter om situationen avseende de villkor som avses i det stycket och utsikterna för fullgörande av skyl digheten enligt punkt 1, med hänsyn till de ekonomiska kon sekvenserna av att uppfylla infrastrukturnormen, resultaten av 4. Inom två månader efter utgången av den period som avses testerna av gasmarknaden samt gasmarknadens utveckling och i punkt 3 ska den berörda myndigheten, på grundval av de gasinfrastrukturprojekt i regionen. På grundval av den rapporten kriterier som anges i punkt 2 och av den riskbedömning som och om de respektive villkor som anges i första stycket i denna utförts i enlighet med artikel 9 samt med största möjliga hänsyn punkt fortfarande uppfylls kan kommissionen besluta att det till de yttranden som inkommit i enlighet med punkt 3 i denna undantag som avses i första stycket får fortsätta att gälla under artikel, och med beaktande av aspekter som inte är strikt ekono ytterligare fyra år. Om ett positivt beslut fattas ska förfarandet i miska, till exempel en trygg gasförsörjning och bidraget till den detta stycke upprepas efter fyra år. inre marknaden för gas,

12.11.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 295/11

a) bevilja ett undantag om kapacitet för omvända flöden inte a) vid extrema temperaturer under en sjudagarsperiod som sta nämnvärt skulle öka försörjningstryggheten i någon med tistiskt sett inträffar en gång vart tjugonde år, lemsstat eller region eller om investeringskostnaderna skulle vara avsevärt högre än de potentiella fördelarna för försörj ningstryggheten, eller b) under en period på minst 30 dagar med exceptionellt hög efterfrågan på gas som statistiskt sett inträffar en gång vart tjugonde år, och b) godta förslaget om kapacitet för omvända flöden, eller

c) under minst 30 dagar i händelse av ett avbrott hos den största enskilda gasförsörjningsinfrastrukturen under genom c) begära att den systemansvarige för överföringssystem ändrar snittliga vinterförhållanden. sitt förslag.

Den behöriga myndigheten ska senast den 3 juni 2012 identi Den berörda myndigheten ska utan dröjsmål underrätta kom fiera naturgasföretagen som avses i första stycket. missionen om sitt beslut, tillsammans med alla relevanta upp gifter som visar skälen till beslutet, inklusive de yttranden som mottagits i enlighet med punkt 3 i denna artikel. De berörda myndigheterna ska bemöda sig om att säkerställa att beslut som 2. Alla eventuella höjningar av försörjningsnormer som på är beroende av varandra och som avser samma sammanlänk går längre än en period på minst 30 dagar som avses i punkt 1 ning eller sammanlänkade rörledningar inte strider mot va b och 1 c eller eventuella ytterligare skyldigheter som införts av randra. försörjningstrygghetsskäl ska grundas på den riskbedömning som avses i artikel 9, ska anges i den förebyggande åtgärds planen och

5. Inom två månader från mottagandet av detta meddelande kan kommissionen, om det finns avvikelser mellan den berörda myndighetens beslut och yttrandena från andra berörda myn a) överensstämma med artikel 3.6, digheter, begära att den berörda myndigheten ändrar sitt beslut. Denna period kan förlängas med en månad under vilken kom missionen införskaffar ytterligare upplysningar. Alla förslag från kommissionen med begäran om ändring av den berörda myn b) inte i onödan snedvrida konkurrensen eller medföra att den dighetens beslut ska grundas på de aspekter och kriterier som inre marknaden för gas fungerar sämre, anges i punkterna 2 och 4 a, med beaktande av skälen till den berörda myndighetens beslut. Den berörda myndigheten ska hörsamma begäran genom att ändra sitt beslut inom fyra vec kor. Om kommissionen inte agerar inom denna tvåmånaders c) inte inverka negativt på någon annan medlemsstats möjlig period ska den anses inte ha invänt mot de berörda myndighe het att trygga försörjningen till sina skyddade kunder i en ternas beslut. lighet med denna artikel i händelse av en krissituation på nationell nivå eller unionsnivå eller regional nivå, och

6. Om den riskbedömning som utförts i enlighet med artikel 9 visar att det behövs ytterligare kapacitet för omvända d) uppfylla de kriterier som anges i artikel 11.5 i händelse av en flöden ska det förfarande som anges i punkterna 1–5 i denna krissituation på unionsnivå eller regional nivå. artikel upprepas på begäran av en systemansvarig för över föringssystem, en berörd myndighet eller kommissionen.

Den behöriga myndigheten ska i en anda av solidaritet i den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen fastställa hur even tuellt höjda normer för försörjning eller ytterligare skyldigheter 7. Kommissionen och den berörda myndigheten ska alltid som åläggs naturgasföretag tillfälligtvis kan minskas i händelse behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt. av en krissituation på unionsnivå eller regional nivå.

Artikel 8 3. Efter de tidsperioder som fastställts av den behöriga myn digheten i enlighet med punkterna 1 och 2 eller på strängare

Normer för försörjning

villkor än de som anges i punkt 1 ska den behöriga myndig 1. Den behöriga myndigheten ska kräva att naturgasföretag, heten och naturgasföretagen bemöda sig om att i största möjliga som den identifierar, vidtar åtgärder för att säkerställa försörj utsträckning upprätthålla gasförsörjningen till, i synnerhet, skyd ning av gas till medlemsstatens skyddade kunder dade kunder.

L 295/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 12.11.2010

4. De skyldigheter som åläggs naturgasföretag för att upp gränsöverskridande försörjning, gränsöverskridande tillträde fylla normerna för försörjning enligt denna artikel ska vara icke- till lagringsanläggningar och kapacitet för omvända flöden, diskriminerande och ska inte leda till orimlig börda för dessa företag.

e) ta hänsyn till den maximala sammanlänkningskapaciteten vid varje anslutningspunkt för ingående och utgående gas vid landsgränserna. 5. Naturgasföretag ska ha rätt att fullgöra dessa skyldigheter på regional nivå eller unionsnivå, när det är lämpligt. Den behöriga myndigheten ska inte kräva att normerna i denna artikel uppfylls på grundval av infrastruktur som är lokaliserad 2. När artikel 4.3 tillämpas ska de berörda behöriga myndig enbart inom dess territorium. heterna också genomföra en gemensam riskbedömning på re gional nivå.

6. Den behöriga myndigheten ska se till att förutsättningar 3. Naturgasföretag, industriella gaskunder, de relevanta orga skapas för försörjning till skyddade kunder utan att detta hind nisationer som företräder hushållens och de industriella gaskun rar den inre marknaden för gas från att fungera, och till ett pris dernas intressen liksom medlemsstaterna och den nationella till som respekterar leveransernas marknadsvärde. synsmyndigheten (där denna inte är den behöriga myndigheten) ska samarbeta med den behöriga myndigheten och på begäran tillhandahålla denna all information som krävs för riskbedöm ningen. Artikel 9

Riskbedömning

4. Riskbedömningen ska uppdateras första gången senast 18 1. Varje behörig myndighet ska på grundval av följande ge månader efter antagandet av de förebyggande åtgärdsplaner och mensamma aspekter senast den 3 december 2011 göra en full krisplaner som avses i artikel 4 och därefter senast vartannat år ständig bedömning av riskerna för en tryggad gasförsörjning i den 30 september det berörda året, utom om omständigheterna sin medlemsstat genom att kräver att det görs oftare. Vid riskbedömningen ska hänsyn tas till de framsteg som gjorts i fråga om nödvändiga investeringar för att uppfylla de infrastrukturnormer som fastställs i artikel 6 samt till de landspecifika svårigheterna i samband med tillämp a) tillämpa de normer som anges i artiklarna 6 och 8, med ningen av nya alternativa lösningar. uppgift om beräkningen av N-1-formeln, de använda anta gandena, inklusive antagandena för beräkningen av N-1-for meln på regional nivå, och de uppgifter som krävs för en sådan beräkning, 5. Riskbedömningen, inklusive uppdaterade versioner av den, ska utan dröjsmål göras tillgänglig för kommissionen.

b) beakta alla relevanta nationella och regionala omständighe Artikel 10 ter, särskilt marknadsstorlek, nätkonfiguration, faktiska flö den, inklusive utflöden från den berörda medlemsstaten, Krisplaner och krisnivåer möjligheten till fysiska flöden av gas i båda riktningarna, 1. De nationella och gemensamma krisplanerna ska inklusive det eventuella behovet av därav följande förstärk ning av överföringssystemet, förekomsten av produktion och lagring, gasens betydelse i energimixen, särskilt i förhållande till fjärrvärme- och elproduktion och för industriverksamhe a) bygga på de krisnivåer som anges i punkt 3, ter, samt hänsynstaganden rörande säkerhet och gaskvalitet,

b) definiera naturgasföretags och de industriella gaskundernas, inklusive relevanta elproducenters, roller och ansvar med c) tillämpa olika scenarier med exceptionellt stor efterfrågan på hänsyn till den skilda omfattning i vilken de påverkas av gas och försörjningsavbrott, t.ex. ej fungerande huvudsaklig ett avbrott i gasförsörjningen, samt deras samverkan med infrastruktur för överföring, lagring eller LNG-anläggningar, de behöriga myndigheterna och eventuellt med de nationella och avbrott i försörjningen från tredjeland, med beaktande tillsynsmyndigheterna på var och en av de krisnivåer som av tidigare förekomst, sannolikhet, årstid, frekvens och var anges i punkt 3, aktighet samt, i förekommande fall, geopolitiska risker, och bedöma de sannolika konsekvenserna av dessa scenarier,

c) definiera roller och ansvar för de behöriga myndigheterna och övriga organ till vilka uppgifter som avses i artikel 2.2 d) kartlägga riskernas växelverkan och samband med andra har delegerats, på var och en av de krisnivåer som anges i medlemsstater, bland annat vad gäller sammanlänkningar, punkt 3 i denna artikel,

12.11.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 295/13

d) säkerställa att naturgasföretag och industriella gaskunder ges 3. De tre huvudsakliga krisnivåerna ska vara följande: tillräckliga möjligheter att reagera på varje krisnivå,

a) Nivå för tidig varning (nedan kallad tidig varning ): när det e) om tillämpligt fastställa vilka åtgärder som ska vidtas för att finns konkret, seriös och tillförlitlig information om att en mildra de möjliga följderna av ett avbrott i gasförsörjningen händelse sannolikt kommer att resultera i en avsevärd för för fjärrvärme och försörjningen av el som framställts av gas, sämring av försörjningssituationen och sannolikt kommer att leda till att beredskaps- eller krisnivån kommer att aktiveras. Nivån för tidig varning får aktiveras genom en mekanism för tidig varning. f) fastställa detaljerade förfaranden och åtgärder för varje kris nivå, inklusive scheman för informationsflöden,

b) Beredskapsnivå (nedan kallad beredskap ): när ett avbrott i gasförsörjningen eller en exceptionellt hög efterfrågan på g) utse en krisledare eller en krisgrupp och definiera dess roll, gas uppstår som resulterar i en avsevärd försämring av för sörjningssituationen, men marknaden fortfarande klarar att hantera avbrottet eller efterfrågan utan att icke-marknads baserade åtgärder krävs. h) identifiera hur marknadsbaserade åtgärder, särskilt de som förtecknas i bilaga II, bidrar till att hantera situationen på beredskapsnivån och lindra situationen på krisnivån, c) Krisnivå (nedan kallad kris ): när en exceptionellt hög efter frågan på gas uppstår, när ett allvarligt avbrott i försörj ningen eller en annan avsevärd försämring av försörjnings i) kartlägga hur de icke marknadsbaserade åtgärder som plane situationen uppstår och alla relevanta marknadsåtgärder har ras eller som ska genomföras för krisnivån, särskilt de som vidtagits men gasförsörjningen inte räcker till för att till förtecknas i bilaga III, bidrar och bedöma i vilken utsträck godose den återstående efterfrågan på gas, så att icke-mark ning sådana icke marknadsbaserade åtgärder krävs för att nadsbaserade åtgärder måste vidtas för att, i synnerhet, hantera en kris, bedöma effekterna av dem och definiera trygga försörjningen till skyddade kunder enligt artikel 8. förfaranden för att genomföra dem, med beaktande av det faktum att icke-marknadsbaserade åtgärder endast ska använ das när enbart marknadsbaserade mekanismer inte längre kan trygga försörjningen, i synnerhet till skyddade kunder, 4. De nationella och gemensamma krisplanerna ska säker ställa att gränsöverskridande tillgång till infrastruktur i enlighet med förordning (EG) nr 715/2009 upprätthålls i den utsträck ning det är tekniskt och säkerhetsmässigt möjligt i en krissitua j) beskriva mekanismerna för samarbete med andra medlems tion. Planerna ska vara förenliga med artikel 3.6 i den här stater för varje krisnivå, förordningen och inte medföra någon åtgärd som otillbörligt begränsar gasflödet över gränser.

k) specificera rapporteringskraven för naturgasföretag på bered skaps- och krisnivåerna, 5. När den behöriga myndigheten tillkännager någon av de krisnivåer som avses i punkt 3 ska den omedelbart informera kommissionen och förse den med all nödvändig information, särskilt uppgifter om den åtgärd den avser att vidta. Vid en l) upprätta en förteckning över i förväg fastställda åtgärder för krissituation som kan medföra en vädjan om bistånd från unio att göra gas tillgänglig i händelse av en krissituation, inklu nen och dess medlemsstater ska den behöriga myndigheten i sive kommersiella avtal mellan de parter som är inblandade i den berörda medlemsstaten utan dröjsmål underrätta kommis sådana åtgärder och eventuella kompensationsmekanismer sionens övervaknings- och informationscentrum för civilskydd. för naturgasföretag, med vederbörlig hänsyn till känsliga uppgifters konfidentialitet. Sådana åtgärder får omfatta gräns överskridande avtal mellan medlemsstater och/eller naturgas bolag. 6. När den behöriga myndigheten tillkännager en kris ska den tillämpa de i förväg fastställda åtgärder som definieras i dess krisplan och omedelbart underrätta kommissionen om framför allt de åtgärder den avser att vidta i enlighet med punkt 2. De nationella och gemensamma krisplanerna ska uppdate 1. I vederbörligen motiverade undantagsfall får den behöriga ras vartannat år, om inte omständigheterna kräver att det sker myndigheten vidta åtgärder som avviker från krisplanen. Den oftare, och ska spegla den uppdaterade riskbedömningen. Det behöriga myndigheten ska omedelbart informera kommissionen samråd mellan behöriga myndigheter som avses i artikel 4.2 ska om sådana åtgärder som avviker från krisplanen och ska lämna genomföras innan de uppdaterade planerna antas. en motivering till detta.

L 295/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 12.11.2010

7. Medlemsstaterna och särskilt de behöriga myndigheterna nivå eller på regional nivå för en viss drabbad geografisk region. ska se till att Om minst två behöriga myndigheter som har tillkännagett en kris och efter kontroll i enlighet med artikel 10.8 begär det och orsakerna till dessa krissituationer hänger samman med va randra ska kommissionen, beroende på vad som är lämpligt, tillkännage att en kris föreligger på unionsnivå eller på regional a) åtgärder inte vidtas vid någon tidpunkt som otillbörligt be nivå. Under alla omständigheter ska kommissionen med hjälp gränsar gasflödet på den inre marknaden, av de kommunikationsmedel som är bäst lämpade för situatio nen samla in ståndpunkterna från övriga behöriga myndigheter och ta vederbörlig hänsyn till all relevant information från dem. Om kommissionen bedömer att förutsättningarna för en kris på b) åtgärder inte vidtas som sannolikt utgör ett allvarligt hot unionsnivå eller regional nivå inte längre rättfärdigar ett tillkän mot gasförsörjningen i en annan medlemsstat, och att nagivande av en kris ska den tillkännage att krisen på unions nivå eller den regionala krisen har upphört. Under alla omstän digheter ska kommissionen motivera sitt beslut och informera rådet om detta. c) gränsöverskridande tillgång till infrastruktur i enlighet med förordning (EG) nr 715/2009 upprätthålls i den utsträckning det är tekniskt och säkerhetsmässigt möjligt, i enlighet med 2. Kommissionen ska sammankalla gruppen för samordning krisplanen. av gasförsörjningen så snart den tillkännager att det föreligger en kris på unionsnivå eller regional nivå. Under krisen på unionsnivå eller regional nivå kan kommissionen på begäran av minst tre medlemsstater begränsa deltagandet i gruppen för 8. Kommissionen ska snarast möjligt, men under alla om samordning av gasförsörjningen, under ett helt möte eller delar ständigheter inom fem dagar efter att den erhållit information av ett möte, till medlemsstaternas företrädare och de behöriga från den behöriga myndigheten enligt punkt 5, kontrollera hu myndigheterna. ruvida tillkännagivandet av ett krisläge är motiverat i enlighet med punkt 3 c och huruvida de vidtagna åtgärderna i största möjliga utsträckning överensstämmer med de åtgärder som anges i krisplanen och inte medför en orimlig börda för natur 3. Vid en kris på unionsnivå eller regional nivå som avses i gasföretag samt är förenliga med punkt 7. Kommissionen får på punkt 1 ska kommissionen samordna de behöriga myndighe begäran av en behörig myndighet eller ett naturgasföretag eller ternas åtgärder, och därvid fullt ut beakta relevanta uppgifter på eget initiativ uppmana den behöriga myndigheten att ändra från, och resultaten av, samrådet med gruppen för samordning åtgärderna om de strider mot de villkor som anges i punkt 7 av gasförsörjningen. Kommissionen ska framför allt och i första meningen i detta stycke. Kommissionen kan också uppmana den behöriga myndigheten att dra tillbaka tillkänna givandet av ett krisläge om den bedömer att ett sådant tillkän nagivande inte, eller inte längre, är motiverat i enlighet med a) säkerställa informationsutbytet, punkt 3 c.

b) säkerställa att åtgärderna på medlemsstatlig och regional nivå är konsekventa och effektiva i förhållande till unionsnivån, Den behöriga myndigheten ska inom tre dagar från att den underrättats om kommissionens uppmaning ändra åtgärderna och underrätta kommissionen om detta, eller underrätta kom missionen om skälen till att den motsätter sig uppmaningen. I c) samordna åtgärderna med avseende på tredjeländer. det fallet får kommissionen inom tre dagar ändra eller dra till baka sin uppmaning eller, i syfte att diskutera frågan, samman kalla den behöriga myndigheten eller, i förekommande fall, de behöriga myndigheterna och, om kommissionen anser det nöd 4. Kommissionen får sammankalla en krisgrupp bestående av vändigt, gruppen för samordning av gasförsörjningen. Kommis de krisledare som avses i artikel 10.1 g i de medlemsstater som sionen ska avge en detaljerad motivering till sitt krav på att berörs av krisen. Kommissionen får i överenskommelse med åtgärderna ska ändras. Den behöriga myndigheten ska fullt ut krisledarna bjuda in andra relevanta intressenter att delta. Kom beakta kommissionens ståndpunkt. Om den behöriga myndig missionen ska se till att gruppen för samordning av gasförsörj hetens slutliga beslut avviker från kommissionens ståndpunkt ningen regelbundet informeras om krisgruppens arbete. ska den behöriga myndigheten motivera sitt beslut.

5. Medlemsstaterna och särskilt de behöriga myndigheterna ska se till att Artikel 11

Krishantering på unionsnivå och regional nivå

1. På begäran av en behörig myndighet som har tillkännagett a) åtgärder inte vidtas vid någon tidpunkt som otillbörligt be en kris och efter kontroll i enlighet med artikel 10.8 får kom gränsar gasflödet inom den inre marknaden, särskilt inte missionen tillkännage att en krissituation föreligger på unions gasflödet till de berörda marknaderna,

12.11.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 295/15

b) åtgärder inte vidtas som sannolikt utgör ett allvarligt hot Artikel 12 mot gasförsörjningen i en annan medlemsstat, och

Grupp för samordning av gasförsörjningen

1. En grupp för samordning av gasförsörjningen inrättas i syfte att underlätta samordningen av åtgärder för trygg gasför sörjning. Gruppen ska bestå av företrädare för medlemsstaterna, c) gränsöverskridande tillgång till infrastruktur i enlighet med särskilt för deras behöriga myndigheter, samt byrån, Entso för förordning (EG) nr 715/2009 upprätthålls i den utsträckning gas och representativa organ för berörd industri och för rele det är tekniskt och säkerhetsmässigt möjligt, i enlighet med vanta konsumenter. Kommissionen ska i samråd med medlems krisplanen. staterna besluta om gruppens sammansättning och säkerställa att den är helt representativ. Kommissionen ska vara ordförande för gruppen. Gruppen ska fastställa sin arbetsordning.

6. Om kommissionen på begäran av en behörig myndighet eller ett naturgasföretag eller på eget initiativ bedömer att en 2. Gruppen för samordning av gasförsörjningen ska i enlig medlemsstats eller behörig myndighets åtgärd eller ett naturgas het med denna förordning höras samt bistå kommissionen, företags agerande under en krissituation på unionsnivå eller framför allt i följande frågor: regional nivå strider mot punkt 5 ska den uppmana den med lemsstaten eller behöriga myndigheten att ändra tillvägagångs sätt eller vidta åtgärder för att trygga överensstämmelse med punkt 5, varvid den ska redogöra för skälen till detta. Veder a) tryggad gasförsörjning, när som helst och framför allt i hän börlig hänsyn ska tas till behovet av en ständigt säker drift av delse av en krissituation, gassystemet.

b) all information som är relevant för en trygg gasförsörjning på nationell och regional nivå och på unionsnivå, Medlemsstaten eller den berörda behöriga myndigheten ska inom tre dagar från att den underrättats om kommissionens uppmaning ändra tillvägagångssätt och underrätta kommissio nen om detta, eller underrätta kommissionen om skälen till att c) bästa praxis och eventuella riktlinjer till alla berörda parter, den motsätter sig uppmaningen. I det fallet får kommissionen inom tre dagar ändra eller dra tillbaka sin uppmaning eller sammankalla medlemsstaten eller den behöriga myndigheten och, om kommissionen anser det nödvändigt, gruppen för sam d) hur trygg försörjningen är, referensvärden och bedömnings ordning av gasförsörjningen i syfte att diskutera frågan. Kom metoder, missionen ska avge en detaljerad motivering till sitt krav på att åtgärderna ska ändras. Medlemsstaten eller den behöriga myn digheten ska fullt ut beakta kommissionens ståndpunkt. Om den behöriga myndighetens eller medlemsstatens slutliga beslut e) scenarier på nationell och regional nivå och på unionsnivå, avviker från kommissionens ståndpunkt ska den behöriga myn och prövning av nivåer på beredskapen, digheten eller medlemsstaten tillhandahålla skälen för detta be slut.

f) bedömning av de förebyggande åtgärdsplanerna och krispla nerna samt genomförandet av de åtgärder som anges i dessa,

7. Kommissionen ska efter samråd med gruppen för samord ning av gasförsörjningen upprätta en permanent reservlista för en övervakningsgrupp bestående av experter från industrin och g) samordningen av åtgärder för hantering av en kris inom företrädare för kommissionen. Gruppen kan vid behov sättas in unionen med tredjeländer som omfattas av fördraget om utanför unionen och ska, i samarbete med leverantörstredjelän upprättande av en energigemenskap och med andra tredje derna och tredjeländerna genom vilka transit sker, övervaka och länder, rapportera om gasflödena till unionen.

h) bistånd som de mest drabbade medlemsstaterna behöver.

8. Den behöriga myndigheten ska förse kommissionens över vaknings- och informationscentrum för civilskydd med infor mation om eventuella hjälpbehov. Övervaknings- och infor 3. Kommissionen ska regelbundet sammankalla gruppen för mationscentret för civilskydd ska utvärdera situationen i sin samordning av gasförsörjningen och ska dela med sig av den helhet och ge råd om det stöd som bör tillhandahållas de information som den mottar från de behöriga myndigheterna, mest drabbade medlemsstaterna, och, när det är lämpligt, tredje samtidigt som den ska se till att kommersiellt känsliga uppgifter länderna. behandlas konfidentiellt.

L 295/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 12.11.2010

Artikel 13 har upphört förse kommissionen med en detaljerad utvärdering av krisen och de genomförda åtgärdernas effektivitet, inklusive

Informationsutbyte

en bedömning av krisens ekonomiska konsekvenser, konsekven 1. Om det i medlemsstaterna finns skyldigheter att tillhanda serna för elsektorn och biståndet till och/eller från unionen och hålla allmännyttiga tjänster med anknytning till en trygg gasför medlemsstaterna. Utvärderingen ska göras tillgänglig för grup sörjning ska medlemsstaterna offentliggöra dessa senast den pen för samordning av gasförsörjningen och återges i uppdate 3 januari 2011. Alla eventuella senare uppdateringar eller nya ringarna av de förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna. skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster med an knytning till en trygg gasförsörjning ska också offentliggöras så snart de antagits av medlemsstaterna. Kommissionen ska analysera de behöriga myndigheternas utvär deringar och ska informera medlemsstaterna, Europaparlamentet och gruppen för samordning av gasförsörjningen om resultaten 2. Under en kris ska de berörda naturgasföretagen dagligen av sin analys i aggregerad form. ställa särskilt följande information till den behöriga myndighe tens förfogande:

6. För att kommissionen ska kunna bedöma hur trygg för a) Prognoser för daglig efterfrågan och tillgång på gas under de sörjningen är på unionsnivå tre påföljande dagarna.

b) Dagligt gasflöde vid samtliga gränsöverskridande entry- och a) ska medlemsstaterna senast den 3 december 2011 underrätta exitpunkter liksom vid alla ställen där en produktionsanlägg kommissionen om befintliga mellanstatliga avtal som slutits ning, lagringsanläggning eller LNG-terminal ansluter till nätet med tredjeländer och som påverkar utvecklingen av gasinfra i mcm/d. strukturen och gasförsörjningen; medlemsstaterna ska, när de sluter nya mellanstatliga avtal med tredjeländer som har en sådan verkan, informera kommissionen,

c) Den period, uttryckt i dagar, för vilken gasförsörjningen till skyddade kunder förväntas kunna tryggas. b) ska naturgasbolag, vad gäller befintliga avtal samt vad gäller nya avtal eller ändringar av befintliga avtal, senast den 3 december 2011 till de behöriga myndigheterna anmäla 3. I händelse av en kris på unionsnivå eller regional nivå har följande uppgifter avseende avtal med en giltighet på mer kommissionen rätt att kräva att den behöriga myndigheten utan än ett år som ingåtts med leverantörer i tredjeland: dröjsmål tillhandahåller åtminstone

a) den information som avses i punkt 2, i) avtalets löptid,

b) information om de åtgärder som den behöriga myndigheten har planerat att vidta och som redan har genomförts för att ii) totala avtalade volymer, per år och genomsnittlig volym dämpa krisen, och information om deras effektivitet, per månad,

c) de krav som ställts på andra behöriga myndigheter att vidta iii) avtalade maximala dagliga volymer i händelse av bered kompletterande åtgärder, skap eller kris,

d) information om de åtgärder som genomförts på begäran av andra behöriga myndigheter. iv) avtalade leveransställen.

4. De behöriga myndigheterna och kommissionen ska be handla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt. Den behöriga myndigheten ska anmäla dessa uppgifter i aggre gerad form till kommissionen. Om nya avtal ingås eller befint liga kontrakt ändras ska samtliga uppgifter anmälas på nytt i aggregerad form på regelbunden basis. Den behöriga myndig 5. Efter en krissituation ska den behöriga myndigheten sna heten och kommissionen ska se till att dessa uppgifter behand rast möjligt och senast sex veckor efter det att krissituationen las konfidentiellt.

12.11.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 295/17

Artikel 14 med artikel 2.1 i denna förordning och identifierat naturgas företagen i enlighet med artikel 8.1 i denna förordning.

Kommissionens övervakning

Kommissionen ska löpande övervaka och rapportera om åtgär Utan hinder av första stycket i denna artikel ska artikel 4.1 och der för en trygg gasförsörjning, särskilt genom en årlig utvär 4.2 i direktiv 2004/67/EG inte längre gälla efter den 3 juni dering av de rapporter som avses i artikel 5 i direktiv 2012. 2009/73/EG, och informationen om tillämpningen av artiklarna 11 och 52.1 i det direktivet samt, så snart den finns tillgänglig, informationen i riskbedömningen och de förebyggande åtgärds Artikel 16 planer och krisplaner som ska upprättas i enlighet med denna förordning. Undantag

Denna förordning ska inte gälla Malta och Cypern så länge det Senast den 3 december 2014 ska kommissionen på grundval av inte finns någon gasförsörjning på deras respektive territorier. den rapport som avses i artikel 4.6 och efter samråd med För Malta och Cypern ska de tidsfrister som avses i artiklarna gruppen för samordning av gasförsörjningen 2.1, 3.2, 4.2, 4.5, 6.1, 6.5, 8.1, 9.1, 13.6 a och 13.6 b gälla enligt följande:

a) dra slutsatser om hur försörjningen kan bli tryggare på unionsnivå, bedöma huruvida det är möjligt att genomföra a) för artiklarna 2.1, 3.2, 9.1, 13.6 a och 13.6 b: 12 månader riskbedömningar och upprätta förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner på unionsnivå och till Europaparlamentet b) för artiklarna 4.2 och 8.1: 18 månader och rådet rapportera om genomförandet av denna förord ning, inklusive bland annat om utvecklingen i fråga om sammanlänkningen av marknaderna, och c) för artikel 4.5: 24 månader

b) rapportera till Europaparlamentet och rådet om den generella d) för artikel 6.5: 36 månader överensstämmelsen mellan medlemsstaternas förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner samt hur de bidrar till solidari tet och beredskap sett ur ett unionsperspektiv. e) för artikel 6.1: 48 månader

Rapporten ska, när det är lämpligt, innehålla rekommendationer från och med den första dag det finns gasförsörjning på deras om förbättringar av denna förordning. respektive territorier.

Artikel 15 Artikel 17

Upphävande Ikraftträdande

Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter i fråga om Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att tidsfristerna för införlivande och genomförande av direktiv den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . 2004/67/EG ska det direktivet upphöra att gälla från och med den 2 december 2010, med undantag för artikel 4.1 och 4.2 i det direktivet, som ska gälla till dess att den berörda medlems Artikel 6.8, artikel 10.4 första meningen och artiklarna 10.7 c staten har fastställt en definition av skyddade kunder i enlighet och 11.5 c ska tillämpas från och med den 3 mars 2011.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 20 oktober 2010.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar J. BUZEK O. CHASTEL Ordförande Ordförande

L 295/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 12.11.2010

BILAGA I

BERÄKNING AV N-1-FORMELN

1. Definition av N-1-formeln N-1-formeln anger i vilken utsträckning gasinfrastrukturen har teknisk försörjningskapacitet att tillgodose hela efter frågan på gas i det beräknade området i händelse av avbrott hos den största enskilda gasinfrastrukturen under en dag med exceptionellt hög efterfrågan på gas, som statistiskt sett inträffar en gång vart tjugonde år.

Gasinfrastruktur innefattar överföringsnätet för gas, inklusive sammanlänkningar samt produktions-, LNG- och lag ringsanläggningar som är anslutna till det beräknade området.

Den tekniska kapaciteten ( 1 ) hos hela den återstående tillgängliga gasinfrastrukturen vid avbrott hos den största enskilda gasinfrastrukturen bör minst motsvara summan av den totala dagliga efterfrågan på gas i det beräknade området under en dag med exceptionellt hög efterfrågan på gas, som statistiskt sett inträffar en gång vart tjugonde år.

Resultaten av N-1-formeln ska, enligt nedanstående beräkningsmetod, motsvara minst 100 %.

2. Beräkningsmetod för N-1-formeln

EP m þ P m þ S m þ LNG m – I m N – 1 ½ % â ¼ Ü 100, N – 1 ≥ 100 % D max

3. Definitioner av parametrarna för N-1-formeln:

Med ”beräknat område” avses det geografiska område som den behöriga myndigheten har fastställt och för vilket tillämpningen av N-1-formeln beräknas.

Definition för efterfrågesidan D max – den totala dagliga efterfrågan på gas (i mcm/d) i det beräknade området under en dag med exceptionellt hög efterfrågan på gas, som statistiskt sett inträffar en gång vart tjugonde år.

Definitioner för försörjningssidan

EP m – entrypunkternas tekniska kapacitet (i mcm/d), förutom vid produktions-, LNG- och lagringsanläggningar som omfattas av Pm, Sm och LNGm: summan av den tekniska kapaciteten vid alla gränsöverskridande entrypunkter som har kapacitet att leverera gas till det beräknade området.

P m – högsta möjliga tekniska produktionskapacitet (i mcm/d): summan av den högsta möjliga tekniska dagliga produktionskapacitet hos alla anläggningar för produktion av gas som kan levereras till entrypunkterna i det beräknade området.

S m – högsta möjliga tekniska lagerförsörjning (i mcm/d): summan av alla lagringsanläggningars högsta möjliga tekniska dagliga kapacitet för uttag som kan levereras till entrypunkterna i det beräknade området, med hänsyn till deras respektive fysiska egenskaper.

LNG m – högsta möjliga tekniska LNG-anläggningskapacitet (i mcm/d): summan av den högsta möjliga tekniska dagliga utgångskapaciteten vid samtliga LNG-anläggningar i det beräknade området, med beaktande av kritiska aspekter som lossning, stödtjänster, tillfällig lagring, återförgasning av LNG samt teknisk kapacitet för försörjning av systemet.

I m – den tekniska kapaciteten hos den största enskilda gasinfrastrukturen (i mcm/d) med högst kapacitet att försörja det beräknade området. När flera olika gasinfrastrukturer är anslutna till en gemensam uppströms- eller nedströms gasinfrastruktur och inte kan drivas separat ska de betraktas som en enda gasinfrastruktur.

( 1 ) Enligt artikel 2.1.18 i förordning (EG) nr 715/2009 avser teknisk kapacitet den största möjliga fasta kapacitet som den systemansvarige för överföringssystemet kan tillhandahålla nätanvändare med beaktande av systemets funktionsduglighet och överföringsnätets tekniska drift.

12.11.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 295/19

4. Beräkning av N-1-formeln med hjälp av åtgärder på efterfrågesidan

EP m P m S m LNG m – I m N – 1 % þ þ þ 100, N – 1 ≥ 100 % ½ â ¼ Ü D max – D eff Definitioner för efterfrågesidan

D eff – den del (i mcm/d) av Dmax som vid ett försörjningsavbrott snabbt och i tillräcklig utsträckning kan täckas av marknadsbaserade åtgärder på efterfrågesidan i enlighet med artiklarna 5.1 b och 6.2.

5. Beräkning av N-1-formeln på regional nivå

Det beräknade område som avses i punkt 3 ska i tillämpliga fall utvidgas till lämplig regional nivå efter beslut av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. Den största enskilda gasinfrastrukturen av gemensamt intresse ska användas för beräkningen av N-1-formeln på regional nivå. Den största enskilda gasinfrastruktur av gemensamt intresse för en region är den största gasinfrastruktur i regionen som direkt eller indirekt bidrar till gasförsörjningen av medlemsstaterna i regionen och ska anges i den gemensamma förebyggande åtgärdsplanen.

Den regionala N-1-beräkningen kan ersätta den nationella N-1-beräkningen endast om den största gasinfrastrukturen av gemensamt intresse är av stor betydelse för gasförsörjningen i alla berörda medlemsstater enligt den gemensamma riskbedömningen.

L 295/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 12.11.2010

BILAGA II

MARKNADSBASERADE ÅTGÄRDER FÖR TRYGGAD GASFÖRSÖRJNING

När den behöriga myndigheten utarbetar den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen ska den preliminära och icke uttömmande förteckning över åtgärder som fastställs i denna bilaga beaktas. Den behöriga myndigheten ska ta vederbörlig hänsyn till de föreslagna åtgärdernas miljöpåverkan i samband med upprättandet av den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen och ska i möjligaste mån ge företräde åt de åtgärder som har minst miljöpåverkan, samtidigt som den ska ta hänsyn till försörjningstrygghetsaspekter. Åtgärder på försörjningssidan: — Ökad flexibilitet i produktionen — Ökad flexibilitet vid import — Åtgärder för att underlätta anslutning av gas från förnybara energikällor till gasnätets infrastruktur — Kommersiella gaslager – uttagskapacitet och mängd gas i lager — LNG-anläggningskapacitet och högsta möjliga utmatningskapacitet för försörjning av systemet — Diversifiering av försörjningskällor och försörjningsvägar för gas — Omvända flöden — Samordnad styrning mellan systemansvariga för överföringssystem av gasflödet — Användning av långa och korta kontrakt — Investeringar i infrastruktur, inklusive kapacitet för flöden i båda riktningarna — Avtal för att trygga gasförsörjningen Åtgärder på efterfrågesidan: — Användning av kontrakt som går att avbryta — Möjligheter att övergå till andra bränslen, bland annat användning av alternativa reservbränslen i industrianläggningar och kraftverk — Frivillig frånkoppling av fast last — Ökad effektivitet — Ökad användning av förnybara energikällor

12.11.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 295/21

BILAGA III

ICKE MARKNADSBASERADE ÅTGÄRDER FÖR TRYGGAD GASFÖRSÖRJNING

När den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen utarbetas ska den behöriga myndigheten endast vid en kris överväga följande vägledande och icke fullständiga åtgärdsförteckning: Åtgärder på försörjningssidan: — Användning av strategisk gaslagring — Påbjuden användning av lager av alternativa bränslen (t.ex. i linje med rådets direktiv 2009/119/EG av den 14 september 2009 om skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumproduk ter ( 1 )) — Påbjuden användning av el som framställts från andra källor än gas — Påbjuden produktionsökning av gas — Påbjudet lageruttag Åtgärder på efterfrågesidan: — Olika steg för obligatorisk efterfrågeminskning, inklusive — Påbjuden övergång till andra bränslen — Påbjuden användning av kontrakt som går att avbryta, om detta inte utnyttjas till fullo inom ramen för mark nadsbaserade åtgärder — Påbjuden frånkoppling av fast last

( 1 ) EUT L 265, 9.10.2009, s. 9.

L 295/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 12.11.2010

BILAGA IV

REGIONALT SAMARBETE

I enlighet med artikel 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och såsom betonas i artikel 6 i direktiv 2009/73/EG och artikel 12 i förordning (EG) nr 715/2009 är regionalt samarbete ett uttryck för solidaritetstanken och ett begrepp som ligger till grund för denna förordning. Regionalt samarbete är särskilt viktigt för upprättandet av risk bedömningen (artikel 9), de förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna (artiklarna 4, 5 och 10), normerna för infrastruktur och försörjning (artiklarna 6 och 8) och bestämmelserna för krishantering på unionsnivå och regional nivå (artikel 11). Det regionala samarbetet inom ramen för denna förordning bygger på det befintliga regionala samarbetet mellan natur gasföretag, medlemsstater och nationella tillsynsmyndigheter för att som en av flera målsättningar öka försörjningstrygg heten och integreringen av den inre energimarknaden, till exempel de tre regionala gasmarknaderna enligt det regionala gasinitiativet, gasplattformen, högnivågruppen för den baltiska energimarknadens sammanlänkningsplan samt energigemenskapens samordningsgrupp för försörjningstrygghet. De specifika kraven på försörjningstrygghet kommer dock sannolikt att ge upphov till nya samarbetsramar, och befintliga samarbetsområden måste anpassas så att de garanterar bästa möjliga effektivitet. Mot bakgrund av de alltmer sammanlänkade och ömsesidigt beroende marknaderna och fullbordandet av den inre marknaden för gas kan samarbete mellan följande medlemsstater – som ett exempel bland många andra – inklusive mellan delar av medlemsstater som gränsar till varandra, öka den enskilda och gemensamma försörjningstryggheten i fråga om gas: — Polen och de tre baltiska staterna (Estland, Lettland och Litauen) — Iberiska halvön (Spanien och Portugal) och Frankrike — Irland och Förenade kungariket — Bulgarien, Grekland och Rumänien — Danmark och Sverige — Slovenien, Italien, Österrike, Ungern och Rumänien — Polen och Tyskland — Frankrike, Tyskland, Belgien, Nederländerna och Luxemburg — Tyskland, Tjeckien och Slovakien — Övriga. När det är nödvändigt och lämpligt kan regionalt samarbete mellan medlemsstater utvidgas för att stärka samarbetet med angränsande medlemsstater, inte minst i fallet med ”gasöar”, särskilt för att öka sammanlänkningarna. Medlemsstaterna kan också ingå i olika samarbetsgrupper.

Sammanfattning av utredningsbetänkandet Framtida

Bilaga 2

regelverk och ansvarsförhållanden på naturgasmarknaden i Sverige (SOU 2011:46)

Regeringen beslutade den 3 juni 2010 att utse en särskild utredare med uppgift att hantera frågorna gällande systemansvar, marknadsmodell och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (gasförsörjningsförordningen). Uppdraget för Utredningen om framtida hantering av systemansvaret för gas m.m. (N 2010:05) preciseras i kommittédirektiv 2010:60 och innebär i korthet att:

• Lämna förslag till hur en överföring av dagens systemansvarsverksamhet vid Svenska kraftnät till en ny aktör bör genomföras. • Utreda om den svenska marknadsmodellen för gas behöver anpassas för att uppfylla EU:s formella krav, och om utredaren så finner lämpligt lämna ett förslag till anpassning av det svenska regelverket. • I förekommande fall föreslå anpassningar i lagstiftning och regelverk för att Sverige ska kunna uppfylla kraven enligt gasförsörjningsförordningen.

Utredningen om framtida hantering av systemansvaret för gas m.m. har antagit förkortningen FRANS och lämnar i detta betänkande förslag rörande systemansvar, marknadsmodell och gasförsörjningstrygghet i enlighet med utredningsuppdraget.

Systemansvaret för gas

Utredningen föreslår att den del av dagens systemansvarsverksamhet för gas hos Svenska kraftnät som avser den kortsiktiga balanseringen av det svenska naturgassystemet (systembalansansvaret) överförs till Swedegas AB. Överföringen bör ske efter det att Swedegas AB har certifierats som transmissionsnätsoperatör (TSO). Nuvarande myndighetsuppgifter inom ramen för Svenska kraftnäts systemansvarsverksamhet för gas föreslås överföras till Energimarknadsinspektionen. Genom att formellt skilja på rollen som transmissionsnätsoperatör och rollen som systembalansansvarig möjliggör utredningens förslag ett flexibelt regelverk som tillåter förekomst av fler än en transmissionsnätsoperatör på den svenska gasmarknaden. Med utredningens förslag kommer Swedegas AB således att bli såväl transmissionsnätsoperatör som systembalansansvarig, samtidigt som ytterligare transmissionsnätsoperatörer kan etablera sig vid sidan av Swedegas AB. Utredningen utgår vidare från att Energimarknadsinspektionen i samband med kommande certifieringsförfarande av transmissionsnätsoperatörer fastställer avgränsningen mellan transmission och distribution på den svenska gasmarknaden. Avgränsningen är direkt avhängig tolkningen av regeringens föreslagna 52

definition av begreppet transmissionsnätsoperatör (prop. 2010/11:70). Bilaga 2 Avgränsningen kan få stor inverkan på marknadens aktörer.

I fråga om systemansvaret för gas finns det ett antal förutsättningar och förhållanden som haft speciell inverkan på utredningsarbetet och dess resultat. Överföringen av dagens systemansvarsverksamhet för gas hos Svenska kraftnät till en ny aktör ska enligt kommittédirektivet ske inom ramen för en s.k. TSO-lösning, samtidigt som förvaltningen av transmissionssystemet även fortsättningsvis ska ske i icke-statlig regi. Vidare hanterar Svenska kraftnät i dag den kortsiktiga balanseringen av det svenska gassystemet i sin helhet, i egenskap av systemansvarig myndighet. En överföring av dagens systemansvarsverksamhet för gas hos Svenska kraftnät till en privat aktör kräver således speciell eftertanke vad gäller den framtida hanteringen av Svenska kraftnäts nuvarande myndighetsuppgifter. I regeringens proposition 2010/11:70 Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas föreslås att en transmissionsnätsoperatör ska avse den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas. I dag ägs det svenska transmissionsnätet av Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB i olika delar. Ett förslag som till stor del bygger på ändrade ägarförhållanden i transmissionssystemet torde inte vara särskilt konstruktivt så länge det inte finns några incitament för ändrade ägarförhållanden hos berörda aktörer. Utredningen har därför utformat sina förslag på ett sätt som gör dem tillämpbara i ett flera olika scenarier. Utredningen föreslår att dagens systemansvarsverksamhet för gas hos Svenska kraftnät överförs till Swedegas AB. Vid sidan av Svenska kraftnät bedömer utredningen att Swedegas AB är den enda aktör på den svenska gasmarknaden som i dag väntas uppfylla Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (gasmarknadsdirektivets) krav på ägarmässig åtskillnad. I syfte att undvika eventuella problem till följd av att den privata aktören Swedegas AB övertar uppgifter som tidigare utförts av en myndighet, har utredningen valt att göra en uppdelning av den systemansvariga myndighetens nuvarande uppgifter. Utredningen föreslår att de uppgifter hos den systemansvariga myndigheten som tillsammans utgör den löpande och kortsiktiga balanseringen av naturgassystemet överförs till Swedegas AB i egenskap av systembalansansvarig. Nuvarande myndighetsuppgifter hos Svenska kraftnät föreslås emellertid överföras till Energimarknadsinspektionen. Förslaget innebär flera fördelar. Genom att ersätta den systemansvariga myndigheten med en systembalansansvarig aktör, kan systembalansansvaret i praktiken utövas av vilken aktör som helst så länge regeringen anser att aktören ifråga är lämplig. Regelverket blir på detta sätt mer flexibelt än vad som är fallet i dagsläget samtidigt som åtskillnaden mellan myndighetsuppgifter och löpande systembalansansvar bidrar till en tydlig roll- och ansvarsfördelning på marknaden. 53

Utredningens förslag bygger vidare på att rollen som systembalans- Bilaga 2 ansvarig formellt skiljs från rollen som TSO. Detta skapar ytterligare flexibilitet genom att det ger möjlighet för fler TSO:er att etablera sig på en och samma marknad. En TSO behöver således inte nödvändigtvis vara systembalansansvarig eftersom det endast kan finnas en aktör som ansvarar för systembalansen i det svenska gassystemet som helhet. Med utredningens förslag till hantering av systemansvaret för gas erhålls härigenom ett regelverk som kan tillämpas vid flera olika scenarier. Det faktum att transmissionssystemet i dag ägs av två aktörer utgör därmed inte något hinder för tillämpningen av utredningens förslag. Nuvarande ägarförhållanden i det svenska transmissionsnätet för gas kan däremot leda till problem vid kommande certifiering av transmissionsnätsoperatörer i Sverige. Detta i fall någon ägare av transmissionsnät inte visar sig kunna uppfylla kraven för att bli certifierad. Utredningen föreslår därför att Energimarknadsinspektionen i samband med kommande certifiering av transmissionsnätsoperatörer fastställer avgränsningen mellan transmission och distribution på den svenska gasmarknaden. Avgränsningen är direkt avhängig tolkningen av regeringens föreslagna definition av begreppet transmissionsnätsoperatör, enligt proposition 2010/11:70. Avgränsningen kan få stor inverkan på marknadens aktörer. I syfte att skapa en referens till hur gränsdragning mellan transmission och distribution sker på andra håll, har konsultföretaget COWI AB på uppdrag av utredningen kartlagt och jämfört gränsdragning mellan transmission och distribution i fem av EU:s medlemsstater. Resultatet visar att det inte tycks finnas någon fullständigt gemensam praxis inom EU. Mätning och/eller tryckreglering tycks emellertid återfinnas i gränsen mellan transmissionsnät och distributionsnät i fyra av de fem jämförda medlemsstaterna. Då gränsdragningen mellan transmission och distribution kan få inverkan på tariffnivåerna i det svenska naturgassystemet har utredningen även anlitat konsultföretaget Pöyry Management Consulting AB i syfte att utreda konsekvenserna av en sammanslagning av dagens två tariffer i det svenska transmissionssystemet till en. Resultatet visar att en sammanslagning av transmissionstarifferna kan, men inte nödvändigtvis behöver, leda till höjda tariffnivåer i det svenska naturgassystemets norra del och till sänkt tariffnivå i den södra delen. Med år 2009 som utgångspunkt för en sammanslagning av de nuvarande bägge transmissionstarifferna kan enligt konsultrapporten, allt annat oförändrat, den sammanlagda överföringskostnaden för det norra kundkollektivet komma att öka med knappt 64 miljoner kronor, vilket motsvarar en ökning av tariffen med cirka 65 procent. Omfördelningen kan samtidigt komma att innebära att den sammanlagda överföringskostnaden för slutförbrukarna i det södra kundkollektivet sänks med knappt 64 miljoner kronor, vilket motsvarar en sänkning om cirka 21 procent. Skillnaden i procentandelar beror på att det södra kundkollektivet står för en större andel av naturgasförbrukningen än det norra kundkollektivet. Konsultrapporten visar även att det finns olika vägar att möjliggöra en förändring av ägandet i transmissionssystemet utan att erhålla den omfördelning av kostnaderna som beskrivits ovan. 54

Det är möjligt att tillämpa utredningens förslagna regelverk oberoende Bilaga 2 av hur ägandet av transmissionssystemet kommer att se ut i framtiden. En TSO kan t.ex. komma att äga hela det svenska transmissionsnätet för gas och samtidigt vara systembalansansvarig. Detta scenario skulle kunna bli en realitet om Swedegas AB förvärvar de delar av transmissionssystemet som i dag ägs av E.ON Gas Sverige AB. Det kan också bli en realitet om föreslagen definition av transmissionsnätsoperatör tolkas som att E.ON Gas Sverige AB:s delar av transmissionsnätet i själva verket är att betrakta som distributionsnät. Swedegas AB blir då ensam ägare till återstoden av det svenska transmissionssystemet. Det föreslagna regelverket tillåter vidare ett scenario där en TSO och tillika systembalansansvarig äger en del av det svenska transmissionssystemet, medan en eller fler TSO:er äger övriga delar av transmissionssystemet. Detta scenario kan bli en realitet i det fall E.ON Gas Sverige AB avyttrar sina nuvarande delar av transmissionsnätet till någon annan aktör än Swedegas AB. Slutligen tillåter det föreslagna regelverket ett scenario där dagens ordning kan bibehållas. Svenska kraftnät kan då även fortsättningsvis hantera den kortsiktiga balansen, men i egenskap av systembalansansvarig istället för systemansvarig myndighet. Det sista alternativet är dock inte något som utredningen förespråkar, utan är snarare att betrakta som en konsekvens av det föreslagna regelverkets flexibilitet. Trots att utredningens förslag således gör det möjligt att hantera systembalansansvaret under varierande förutsättningar är det viktigt för marknadens fortsatta funktion att snabbt få klarhet i vilka aktörer som uppfyller kraven för att bli certifierade som TSO liksom konsekvenserna av att äga transmissionsnät för gas utan att uppfylla de krav som ställs på en TSO.

Den svenska marknadsmodellen för gas

Utredningen bedömer att den svenska marknadsmodellen för gas i dag kan anses uppfylla de formella kraven enligt EU:s rättsakter, varför någon förändring av nuvarande marknadsmodell inte bedöms vara nödvändig. Vid jämförelser med andra medlemsstater inom EU visar sig den svenska marknadsmodellen för gas uppvisa tydliga likheter. I syfte att tillgodose ett eventuellt framtida behov av anpassning av den svenska marknadsmodellen för gas, har utredningen utformat en lösning som kan tillämpas med små förändringar av det svenska regelverket. Ett framtida behov av anpassning är en tänkbar konsekvens av det nu pågående harmoniseringsarbetet kring nätföreskrifter inom EU, vars effekter ännu inte är kända. Behovet torde därför kunna uppstå vid t.ex. investeringar i nya gränsöverskridande tillförselledningar till den svenska gasmarknaden.

De kriterier som ligger till grund för hur en marknadsmodell ska utformas är relativt vagt formulerade i EU:s rättsakter. Den svenska regleringen med direkt koppling till marknadsmodellen är dessutom begränsad till 6 kap. 3 § naturgaslagen (2005:403). Den knapphändiga informationen om vad som faktiskt kan anses vara utmärkande för en 55

lämpligt utformad marknadsmodell skulle kunna tolkas som ett stort mått Bilaga 2 av frihet. Samtidigt ställer EU:s rättsakter ett antal krav på bl.a. tillhandahållande av tjänster, produkter och publicering av information, som indirekt ger vägledning om hur en typisk marknadsmodell inom EU är tänkt att vara utformad. I syfte att skapa en bild av hur den svenska marknadsmodellen för gas i dag förhåller sig till marknadsmodeller inom andra medlemsstater inom EU, har utredningen låtit konsultföretaget COWI AB kartlägga och jämföra ett antal signifikanta parametrar hos olika marknadsmodeller. Studien omfattar kartläggning och jämförelser av kapacitetstilldelning, aktörsroller, balansering och avtalsförhållanden i de marknadsmodeller som tillämpas i Sverige, Danmark, Tyskland och Österrike. Resultatet ger vid handen att den svenska marknadsmodellen uppvisar tydliga likheter med övriga jämförda marknadsmodeller. I samband med kontakter mellan utredningen och kommissionen under vintern 2011 fick utredningen vidare bekräftat att den svenska marknadsmodellen för gas i dagsläget anses uppfylla gällande regelverk inom EU. Oberoende av detta är det förvisso möjligt att justera den svenska marknadsmodellen. Genom att införa tvingande krav på att gashandelsföretag ska boka inmatningskapacitet i gränspunkten till det svenska transmissionssystemet, skulle de få återstående olikheterna försvinna. Samtidigt skulle detta resultera i införandet av ytterligare ett moment för den gränsöverskridande handeln med gas, nämligen handel med kapacitet i inmatningspunkten till det svenska transmissionssystemet. Från kommissionens sida framfördes därför att en justering enligt ovan bedöms vara onödig och inte tillföra något ytterligare värde till den svenska marknadsmodellen. Även om den erhållna informationen inte utgör någon garanti för att det inte kan bli aktuellt med framtida ändringar av marknadsmodellen, är utredningens samlade bedömning att den svenska marknadsmodellen för närvarande kan anses uppfylla de formella kraven enligt EU:s rättsakter. Det finns ur denna aspekt därför inte något skäl att justera den nuvarande marknadsmodellen för gas. I det fall Sverige skulle få anledning att justera marknadsmodellen för gas i framtiden, har utredningen tagit fram ett förslag till möjlig justering som i korthet bygger på att gränssnittet mellan den svenska marknadsmodellen och utlandet harmoniseras genom en adapter, dvs. genom tvingande kapacitetsbokningar för gashandelsföretag i gränspunkten till det svenska transmissionssystemet. Genom adaptern kan det nuvarande gränssnittet mellan marknadsmodellerna förflyttas från gränspunkten i Dragör till landföringen i Klagshamn på svenskt fastland. Lösningen skulle således göra det möjligt för Sverige att tillhandahålla de standardiserade produkter och tjänster samt offentliggöra den information som formellt kan komma att krävas för gränsöverskridande infrastruktur enligt EU:s rättsakter. Denna s.k. ”adapterlösning” skulle samtidigt innebära en anpassning av det svenska regelverket inför eventuellt framtida tillförselledningar för gas till den svenska marknaden. Med detta avses att en aktör med planer på att bygga en ny tillförselledning till Sverige skulle ha möjlighet att säkra investeringen genom att kapacitet tilldelas genom ett s.k. open season-förfarande. Denna typ av förfarande kräver att gashandelsföretag kan boka kapacitet i transmissionsnätet, vilket inte är fallet i Sverige i 56

dag. Genom att utforma ett regelverk som tillåter att den svenska Bilaga 2 gasmarknaden sammanlänkas med utlandet genom fler adapters i likhet med den tänkbara vid Dragör, torde även frågan om framtida transit kunna hanteras relativt enkelt med införande av lämpliga entry/exitavgifter till och från det svenska transmissionssystemet. Genom adapterlösningen finns härmed ett användbart verktyg som kan tillämpas om eller när det skulle uppstå behov. Då omfattningen av de författningsförslag som krävs för en justering enligt adapterlösningen är relativt blygsam, är merparten av det arbete som krävs inför en framtida förändring redan utfört.

Utredningen har gjort en genomgång av det svenska regelverket med bäring på försörjningstryggheten för gas och föreslår de förändringar som krävs för att säkerställa den svenska tillämpningen av gasförsörjningsförordningen. Gasförsörjningsförordningen är direkt gällande och tillämplig i samtliga medlemsstater inom EU vilket bl.a. bidrar till att naturgaslagens (2005:403) 8 a kap. ” ” föreslås tas bort och ersättas av en ny lag om försörjningstrygghet för gas. Utredningen föreslår att Statens energimyndighet utses till behörig myndighet enligt gasförsörjningsförordningen. Myndigheten får härigenom även fortsättningsvis det övergripande ansvaret för den svenska försörjningstryggheten för gas. Utredningen har särskilt beaktat de nya förutsättningar som följer av att överföra dagens systemansvarsverksamhet för gas till Swedegas AB. Svenska kraftnäts myndighetsuppgifter med koppling till gasförsörjningstryggheten, som i dag följer av uppdraget som systemansvarig myndighet, föreslås överföras till den behöriga myndigheten som genom delegering kan överlämna uppgifter till exempelvis den föreslagna systembalansansvarige aktören Swedegas AB. Vidare föreslår utredningen att Sverige bör hålla fast vid nuvarande tillämpning av begreppet skyddade kunder, dvs. endast låta begreppet omfatta konsumenter. Mot bakgrund av gasförsörjningsförordningens kraftigt skärpta försörjningsnorm finns det inte utrymme att låta begreppet skyddade kunder omfatta fler kundgrupper än konsumenter. Ett fortsatt väl fungerande och än mer utvecklat samarbete med Danmark bedöms vara nödvändigt för att kunna säkerställa den svenska försörjningstryggheten för gas.

Gasförsörjningsförordningen trädde i kraft den 2 december 2010 och ersatte då Rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning (gasförsörjningsdirektivet). Förordningen är direkt gällande och tillämplig i alla medlemsstater och innehåller detaljerade bestämmelser om vilka krav medlemsstaterna ska se till att uppfylla för att gasförsörjningen ska kunna upprätthållas även vid krissituationer. Varje medlemsstat ska senast den 3 december 2011 utse en behörig myndighet som ska ansvara för att genomföra de åtgärder som gasförsörjningsförordningen innehåller. Alla medlemsstaters behöriga myndigheter ska samarbeta för att undvika avbrott i gasförsörjningen. I 57

Sverige föreslås Statens energimyndighet bli behörig myndighet. Bilaga 2 Myndighetens ansvar och arbetsuppgifter utökas därmed jämfört med i dag. Ett problem vid säkerställandet av gasförsörjningstryggheten är att den behöriga myndigheten inte har tillgång till någon driftcentral för naturgassystemet och därför inte kan övervaka gasförsörjningen. Mot bakgrund av detta är det nödvändigt att Statens energimyndighet kan delegera operativa uppgifter till den systembalansansvarige. Enligt gasförsörjningsförordningen har kommissionen i händelse av kris rätt att kräva vissa uppgifter direkt av den behöriga myndigheten. Vissa uppgifter bör således inte delegeras till någon annan. Det är därför sannolikt nödvändigt att Statens energimyndighet måste upprätta viss jourberedskap för att kunna sköta kommunikationen med kommissionen utanför ordinarie arbetstid när så krävs. Försörjningstrygghetsavgiften som i dag delas av Statens energimyndighet och Svenska kraftnät föreslås oavkortat finansiera Statens energimyndighets fortsatta arbete med försörjningstryggheten för gas. Försörjningstrygghetsavgiftens storlek är en fråga att hanteras av regeringen och Statens energimyndighet. Den behöriga myndigheten ska tillsammans med aktörer på naturgasmarknaden upprätta förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner så att alla berörda aktörer vet vad som ska ske vid försörjningsproblem. De uppgifter som delegeras ska framgå av planerna som ska upprättas. Den behöriga myndigheten får också upprätta gemensamma förebyggande åtgärdsplaner och gemensamma krisplaner med till exempel Danmarks behöriga myndighet. Detta vore för svensk del fördelaktigt eftersom tillförseln av gas till den svenska gasmarknaden sker från Danmark. Planerna ska så långt som möjligt bygga på marknadsåtgärder. Icke marknadsbaserade åtgärder får bara vidtas om kris är utlyst. Gasförsörjningsförordningen inför en norm, N-1, för infrastruktur som stadgar att kapaciteten hos den infrastruktur som återstår efter ett avbrott hos den enskilt största infrastrukturen ska vara tillräcklig för att gasen, trots avbrottet, ska räcka även en dag med exceptionellt hög efterfrågan på gas. Sverige är beviljad undantag från denna bestämmelse eftersom det endast finns en tillförselledning för gas till Sverige. Sverige ska dock fortfarande sträva efter att uppfylla kravet. Undantaget gäller så länge Sverige inte har någon gastransit till andra medlemsländer och så länge den årliga bruttogaskonsumtionen understiger 2 Mtoe samt så länge mindre än 5 procent av Sveriges totala primära energikonsumtion kommer från gas. Den behöriga myndigheten bör kontinuerligt bevaka förutsättningarna för undantaget och rapportera till kommissionen. Vidare ska kapacitet för flöden i båda riktningar möjliggöras i gränspunkter mellan gränsöverskridande naturgasledningar för att gas ska kunna transporteras åt fler håll om det visar sig behövas. Det är möjligt att begära undantag från skyldigheten att möjliggöra kapacitet för flöden i båda riktningarna och ägaren av den svenska stamledningen, Swedegas AB, kan således ansöka om undantag hos den behöriga myndigheten. Kommissionen kan begära att en behörig myndighet ändrar sitt beslut att bevilja undantag. Den största förändringen med gasförsörjningsförordningen är dock att kraven på försörjning, den s.k. försörjningsnormen, skärps markant. Försörjningen av skyddade kunder ska säkerställas även vid extrema 58

temperaturer under en 7-dagarsperiod liksom under en 30-dagarsperiod Bilaga 2 med exceptionellt hög efterfrågan på gas samt under minst 30 dagars avbrott i leveranser genom den svenska tillförselledningen under genomsnittliga vinterförhållanden. Jämfört med det tidigare gasförsörjningsdirektivet har försörjningsnormen således utökats från 24 timmar till 30 dygn vilket är en utmaning för Sverige. För att ha en chans att klara detta kan Sverige inte utöka begreppet skyddade kunder till att omfatta något annat än enbart konsumenter. I fråga om konsumenter har utredningen uppmärksammat ett problem. Det finns starka skäl som talar för att även bostadsrättsinnehavare som inte är spiskunder bör omfattas av begreppet skyddade kunder. I fråga om den fysiska överföringen av gas är det emellertid inte möjligt att skilja mellan bostadsrättsföreningar och fastighetsbolags hyresfastigheter. Vid en krissituation med behov av en snabb reducering av den samlade gasförbrukningen kan därför bostadsrättsföreningar komma att hanteras i likhet med fastighetsbolag. Problemets lösning utgörs dock inte av ytterligare åtgärder på efterfrågesidan. Sannolikt kan problemet endast lösas genom åtgärder för att förbättra tillgången på gas vid en krissituation, t.ex. genom ökad inhemsk biogasproduktion, LNGanläggningar eller en ny tillförselledning. Gasförsörjningsförordningen innehåller också bestämmelser om hur informationsutbyte vid en kris ska gå till och innehållet i de olika planerna som den behöriga myndigheten ska ta fram. EU:s medlemsstater ska eftersträva en samordning av gasförsörjningen inom unionen. Samordningen underlättas av Gas Coordination Group i vilken samtliga behöriga myndigheter ingår tillsammans med byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) och det europeiska nätverket av systemansvariga för gas (ENTSOG). Den behöriga myndigheten förslås få rätt att utfärda förelägganden, som kan förenas med vite, i syfte att säkerställa tillämpningen av gasförsörjningsförordningen i Sverige.

FRANS lagförslag

Bilaga 3

Förslag till lag om trygg naturgasförsörjning

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag finns bestämmelser om trygg naturgasförsörjning. Bestämmelser om trygg naturgasförsörjning finns också i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 10 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av 1 rådets direktiv 2004/67/EG .

Definitioner

2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i naturgaslagen (2005:403).

Behörig myndighet

3 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som ska vara behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 994/2010.

Företagsplaner

4 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den behöriga myndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för företag att upprätta en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet (företagsplaner).

Överlämnande av uppgift enligt förordning (EU) nr 994/2010

5 § Den behöriga myndigheten får överlämna åt den systembalansansvarige att utlysa krisnivåer enligt artikel 10.3 i förordning (EU) nr 994/2010. När den systembalansansvarige utlyser någon av de krisnivåer som anges i nämnda punkt, ska den omedelbart informera den behöriga myndigheten om detta och förse myndigheten med all nödvändig information.

Tillsyn

6 § Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av 1. denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och 2. förordning (EU) nr 994/2010 och de planer som upprättas enligt förordningen.

1 EUT L 295, 12.11.2010, s. 1 (Celex 32010R0994).

Bilaga 3

7 § Den behöriga myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den behöriga myndigheten, får meddela föreskrifter om insamling av de uppgifter som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och förordning (EU) nr 994/2010.

8 § Den behöriga myndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att säkerställa efterlevnaden av de föreskrifter och planer som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite. Ett föreläggande gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

Avgifter

9 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den behöriga myndigheten får meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen samt enligt förordning (EU) nr 994/2010.

Överklagande

10 § Ett beslut av den behöriga myndigheten om förelägganden enligt 8 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

Denna lag träder i kraft den xx 2012.

Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) Bilaga 3

1 Härigenom föreskrivs i fråga om naturgaslagen (2005:403) dels att 7 kap. 2 §, 8 a kap. och 10 kap. 5 a § ska upphöra att gälla, dels att 7 kap. 1, 3–7, 9–12 §§, 10 kap. 1 och 4 §§, 11 kap. 4 § ska ha följande lydelse, och dels att rubriken närmast före 7 kap. ska ha följande lydelse,

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Övergripande systemansvar	Systembalansansvar

7 kap.

1 §

Regeringen skall utse en Regeringen ska utse en juridisk myndighet som har det över- person eller myndighet att ha det gripande ansvaret för att balansen övergripande ansvaret för att kortsiktigt upprätthålls mellan balansen kortsiktigt upprätthålls inmatning och uttag av naturgas i mellan inmatning och uttag av det nationella naturgassystemet naturgas i det nationella naturgas- ( systemansvarig myndighet ). systemet ( systembalansansvarig ). Regeringen får meddela föreskrifter om den systembalansansvariges uppgifter.

3 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för dem som ingått ett balansavtal enligt 4 § första stycket att till den systemansvariga myndigheten lämna de uppgifter om inmatning och uttag av naturgas som behövs för utövandet av systemansvaret. Regeringen eller, efter rege- Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den ringens bemyndigande, tillsynssystemansvariga myndigheten får myndigheten får meddela föremeddela föreskrifter om skyldig- skrifter om skyldighet för dem het för dem som bedriver över- som bedriver överföring av naturföring av naturgas att till den gas att till den systembalanssystemansvariga myndigheten ansvarige lämna de uppgifter som

1 Senaste lydelse för 7 kap. 2 § SFS 2006:646, och 8 a kap. 1-2 §§ SFS 2006:646, 8 a kap. 3 § SFS 2008:901, 8 a kap. 4-8 §§ SFS 2006:646, 10 kap. 5 a § SFS 2006:646.

lämna de uppgifter som behövs för behövs för utövandet av system- Bilaga 3 utövandet av systemansvaret . balansansvaret .

2 4 § En leverantör av naturgas får En leverantör av naturgas får bara leverera naturgas i uttags- bara leverera naturgas i uttagspunkter för vilka leverantören eller punkter för vilka leverantören eller någon annan, gentemot den någon annan, gentemot den systemansvariga myndigheten , har systembalansansvarige , har åtagit åtagit sig det ekonomiska ansvaret sig det ekonomiska ansvaret för att för att det nationella naturgas- det nationella naturgassystemet systemet tillförs lika mycket tillförs lika mycket naturgas som naturgas som tas ut i uttags- tas ut i uttagspunkten (balanspunkten (balansansvar). Ett sådant ansvar). Ett sådant åtagande ska åtagande ska göras genom ett avtal göras genom ett avtal med den med den systemansvariga myndig- systembalansansvarige (balansheten (balansavtal). avtal). Första stycket tillämpas inte under den tidsfrist som anges i 7 a § första stycket. Med uttagspunkt avses därvid den punkt där en gasförbrukare, enligt avtal med innehavaren av naturgasledning, tar ut naturgas för förbrukning.

5 § Villkoren i balansavtalen skall Villkoren i balansavtalen ska vara objektiva och icke- vara objektiva och ickediskriminerande. diskriminerande. Den systemansvariga myndig- Den systembalansansvarige får heten får inte ingå balansavtal inte ingå balansavtal förrän avtalsförrän de metoder som har använts villkoren har godkänts av tillsynsför att utforma avtalen har god- myndigheten. Godkännande ska känts av tillsynsmyndigheten. lämnas om villkoren uppfyller Godkännande skall lämnas, om kraven enligt första stycket. metoderna kan antas leda till att avtalen uppfyller kraven enligt första stycket. Ett beslut enligt andra stycket gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932).

6 § Den systemansvariga myndig- Den systembalansansvarige ska heten skall offentliggöra de villkor offentliggöra de villkor som som tillämpas i balansavtalen samt tillämpas i balansavtalen samt på på begäran utan dröjsmål lämna begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om dessa villkor. skriftlig uppgift om dessa villkor.

2 Senaste lydelse 2009:581. 63

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndig- Bilaga 3 heten får meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av villkor enligt första stycket.

3 7 § När den systemansvariga När den systembalansansvarige myndigheten får kännedom om att får kännedom om att ett avtal med ett avtal med myndigheten om den systembalansansvarige om balansansvar enligt 4 § första balansansvar enligt 4 § första stycket ska upphöra att gälla, ska stycket ska upphöra att gälla, ska myndigheten utan dröjsmål under- den systembalansansvarige utan rätta de innehavare av naturgas- dröjsmål underrätta de innehavare ledningar på vars ledningsnät de av naturgasledningar på vars uttagspunkter är belägna där ledningsnät de uttagspunkter är balansansvaret sålunda kommer att belägna där balansansvaret upphöra att gälla. Lednings- sålunda kommer att upphöra att innehavarna ska utan dröjsmål gälla. Ledningsinnehavarna ska underrätta berörda leverantörer av utan dröjsmål underrätta berörda naturgas. leverantörer av naturgas. När någon, som i ett avtal med När någon, som i ett avtal med en leverantör av naturgas har en leverantör av naturgas har åtagit sig balansansvaret i de åtagit sig balansansvaret i de uttagspunkter där leverantören uttagspunkter där leverantören levererar naturgas, får kännedom levererar naturgas, får kännedom om att detta avtal ska upphöra att om att detta avtal ska upphöra att gälla, ska den balansansvarige gälla, ska den balansansvarige utan dröjsmål underrätta den utan dröjsmål underrätta den systemansvariga myndigheten och systembalansansvarige och de de innehavare av naturgas- innehavare av naturgasledningar ledningar på vars ledningsnät de på vars ledningsnät de uttagsuttagspunkter är belägna där punkter är belägna där balansbalansansvaret sålunda kommer att ansvaret sålunda kommer att upphöra att gälla. Innehavarna av upphöra att gälla. Innehavarna av naturgasledningar ska utan dröjs- naturgasledningar ska utan dröjsmål underrätta leverantören av mål underrätta leverantören av naturgas. naturgas. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar närmare föreskrifter om underrättelseskyldigheten enligt första och andra styckena.

4 9 § Den som övertar balansansvaret i en naturgasförbrukares uttagspunkt efter en anmälan enligt 8 § första stycket får göra det från och med den dag då naturgasleverantören övertar leveranserna. I andra fall får balansansvaret bara övertas från och med den första dagen i en kalendermånad. Den leverantör som enligt 7 d § är leveransskyldig i uttagspunkten ska enligt de närmare föreskrifter som regeringen

3 Senaste lydelse 2009:581. 4 I föreslagen lydelse i prop. 2010/11:70 Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas. 64

eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar Bilaga 3 underrätta innehavaren av naturgasledning om övertagandet senast en månad innan det ska ske. Den systemansvariga myndig- Den systembalansansvarige får, heten får, om det finns särskilda om det finns särskilda skäl, i det skäl, i det enskilda fallet medge att enskilda fallet medge att balansbalansansvaret i en uttagspunkt ansvaret i en uttagspunkt ska börja ska börja gälla tidigare än vad som gälla tidigare än vad som följer av följer av andra stycket. andra stycket. En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt andra stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten.

5 10 § Den som bedriver överföring av Den som bedriver överföring av naturgas ska enligt de närmare naturgas ska enligt de närmare föreskrifter som meddelas av rege- föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som ringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer hålla den regeringen bestämmer hålla den systemansvariga myndigheten systembalansansvarige underunderrättad om byte av balans- rättad om byte av balansansvarig ansvarig enligt 7 b § första och enligt 7 b § första och tredje tredje styckena, 7 c § första styckena, 7 c § första stycket och stycket och 9 §. Den som bedriver 9 §. Den som bedriver överföring överföring av naturgas ska dess- av naturgas ska dessutom hålla utom hålla den systemansvariga den systembalansansvarige undermyndigheten underrättad om vem rättad om vem som har åtagit sig som har åtagit sig balansansvaret balansansvaret för dennes egna för dennes egna inköp. inköp.

11 § Den systemansvariga myndig- Den systembalansansvarige ska heten skall svara för avräkningen svara för avräkningen mellan de mellan de balansansvariga enligt balansansvariga enligt de förede föreskrifter som regeringen skrifter som regeringen eller, efter eller, efter regeringens bemyn- regeringens bemyndigande, tilldigande, myndigheten meddelar. synsmyndigheten meddelar.

6 12 § En leverantör av naturgas som En leverantör av naturgas som har levererat gas till en uttags- har levererat gas till en uttagspunkt där det saknas någon som är punkt där det saknas någon som är balansansvarig ska vid den balansansvarig ska vid den systemansvariga myndighetens systembalansansvariges avräkning avräkning anses som balans- anses som balansansvarig i uttagsansvarig i uttagspunkten. Ersätt- punkten. Ersättning ska betalas

5 Senaste lydelse 2009:581. 6 Senaste lydelse 2009:581. 65

ning ska betalas enligt de villkor enligt de villkor som den system- Bilaga 3 som den systemansvariga myndig- balansansvarige tillämpar mot heten tillämpar mot balans- balansansvariga. ansvariga.

10 kap.

7 1 § Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av 1. denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen, och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005. Tillsynen omfattar inte efter- Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i levnaden av bestämmelserna i 7 kap. med undantag för 5 och 8 kap. med undantag för 13–20 §§ 6 §§ , 8 kap. med undantag för 13– och inte heller efterlevnaden av 20 §§, 8 a kap. med undantag för bestämmelserna i 5 kap. 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 kap.

8 4 § Tillsynsmyndigheten ska fatta Tillsynsmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om kom in till myndigheten om anmälan anmälan 1. har lämnats in av någon som 1. har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och har ett intresse i saken, och 2. innehåller ett påstående att en 2. innehåller ett påstående att en innehavare av en naturgasledning, innehavare av en naturgasledning, lagringsanläggning eller förgas- lagringsanläggning eller förgasningsanläggning inte följer ningsanläggning eller en systembestämmelser som omfattas av balansansvarig inte följer myndighetens tillsyn enligt 1 §. bestämmelser som omfattas av myndighetens tillsyn enligt 1 §. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får tillsynsmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras. Tidsfristerna gäller även vid anmälan mot den systemansvariga myndigheten med påstående att dess balansavtal inte är objektiva eller icke-diskriminerande.

7 Föreslagen lydelse i prop. 2010/11:70. 8 Föreslagen lydelse i prop. 2010/11:70. 66

11 kap. Bilaga 3 9 4 § Beslut av tillsynsmyndigheten Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. 5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra 5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och 10 §§ samt beslut av den system- 10 §§ får överklagas hos allmän ansvariga myndigheten om förvaltningsdomstol. Prövningsersättning enligt 7 kap. 2 § samt tillstånd krävs vid överklagande om åtgärder och ersättning enligt till kammarrätt . 8 a kap. 5 och 6 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten . Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Denna lag träder i kraft den xx 2012.

9 Senaste lydelse 2006:646. 67

Bilaga 4

Förteckning över remissinstanserna vid remissbehandlingen av betänkandet Framtida regelverk och ansvarsförhållanden på naturgasmarknaden i Sverige (SOU 2011:46)

Regelrådet, Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Linköping, Domstolsverket, Statskontoret, Naturvårdsverket, Boverket, Konkurrensverket, Tillväxtverket, Ekonomistyrningsverket, Statens energimyndighet, Energimarknadsinspektionen, Affärsverket svenska kraftnät, Konsumentverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Skåne län, Statens fastighetsverk, Handelshögskolan i Göteborg (Göteborgs universitet), Sveriges kommuner och landsting, Företagarna, Lantbrukarnas riksförbund, Svenskt Näringsliv, Svensk Fjärrvärme, Svensk Energi, Svenska Bioenergiföreningen (Svebio), Energigas Sverige, Sveriges Energiföreningars Riksorganisation (SERO), Näringslivets Regelnämnd, Skogen, Kemin, Gruvorna och Stålet (SKGS), Plast- & Kemiföretagen, Fastighetsägarna Sverige, HSB Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Riksbyggen, Sveriges Bostadsrättscentrum (SBC), Villaägarnas riksförbund och Sveriges Konsumenter. Härutöver har Swedegas AB inkommit med yttrande.