Erkännande och verkställighet av utevarodomar inom Europeiska unionen

Lagrådsremiss

Erkännande och verkställighet av utevarodomar inom Europeiska unionen

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 25 april 2013

Beatrice Ask

Karin Walberg (Justitiedepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

I lagrådsremissen lämnas förslag till lagändringar som krävs för att genomföra delar av rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. Med begreppet utevarodom avses att beskriva att personen i fråga inte var personligen närvarande vid den förhandling som resulterade i den dom eller det beslut som är föremål för verkställighet. Rambeslutet syftar till att stärka den enskildes rättssäkerhet samt att förenkla och effektivisera det rättsliga samarbetet. Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ändrar i fem andra redan antagna rambeslut som reglerar det straffrättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna i EU, bl.a. arresteringsorderrambeslutet. Dessa fem rambeslut reglerar på olika sätt när en medlemsstat ska erkänna och verkställa en annan stats utevarodom. Det har visat sig utgöra ett hinder för det rättsliga samarbetet att frågan om utevarodomar inte är konsekvent reglerad. Avsikten med rambeslutet om verkställighet av utevarodomar är därför att åstadkomma en så likartad reglering som möjligt. På så sätt tydliggörs vilka utevarodomar som kan verkställas över gränserna. Rambeslutet syftar däremot inte till att harmonisera nationella regler om när en utevarodom får meddelas. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2014.

1 Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, 2. lag om ändring i lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen, 3. lag om ändring i lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder dels att 3 kap. 1 § ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 3 § och 5 kap. 6 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken till 3 kap. ska lyda ”Särskilda villkor för överlämnande av svenska medborgare”.

1 kap.

1 §

I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om en arresteringsorder. I 2 kap. finns bestämmelser om förutsättningar för överlämnande. I 3 kap. finns bestämmelser om I 3 kap. finns bestämmelser om särskilda villkor för överlämnande. särskilda villkor för överlämnande av svenska medborgare . I 4 kap. finns bestämmelser om I 4 kap. finns bestämmelser om utredning och tvångsmedel vid det utredning och tvångsmedel vid det inledande förfarandet samt inledande förfarandet samt bestämmelser om att lagen i vissa bestämmelser om att lagen i vissa fall inte skall tillämpas i förhållande fall inte ska tillämpas i förhållande till Danmark och Finland. till Danmark och Finland.

EUT L 81, 27.3.2009, s. 24 (Celex 32009F0299). 5

I 5 kap. finns bestämmelser om beslutsförfarandet vid överlämnande. I 6 kap. finns bestämmelser om verkställighet av ett beslut om överlämnande och om beslut om bl.a. utvidgat överlämnande. I 7 kap. finns bestämmelser om överförande av en frihetsberövande påföljd till Sverige. I 8 kap. finns bestämmelser om återförande av personer som har överlämnats till Sverige och om tillstånd till transport genom Sverige.

2 kap.

3 § Överlämnande får inte beviljas 1. om en begäran, trots att den utfärdande myndigheten har beretts tillfälle att inkomma med komplettering, till form eller innehåll är så bristfällig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en prövning av frågan om överlämnande, 2. om den utfärdande myndig- 2. om den utfärdande myndigheten inte lämnar sådana garantier heten inte lämnar sådana garantier som enligt 3 kap. 1 och 2 §§ krävs som enligt 3 kap. 2 § krävs för att för att överlämnande skall få överlämnande ska få beviljas, beviljas, 3. om den eftersökte enligt 3. om den eftersökte enligt 5 kap. 4 § ska överlämnas till en 5 kap. 4 § skall överlämnas till en annan medlemsstat, annan medlemsstat, 4. om den eftersökte ska 4. om den eftersökte skall utlämnas för brott eller om han utlämnas för brott eller om han eller hon ska överlämnas enligt eller hon skall överlämnas enligt lagen (2002:329) om samarbete lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsmed Internationella brottmåls- domstolen, domstolen, eller 5. om det enligt 2 kap. 8 § andra 5. om det enligt 2 kap. 8 § andra stycket brottsbalken skulle strida stycket brottsbalken skulle strida mot ett villkor som har uppställts mot ett villkor som har uppställts vid utlämning eller överlämnande vid utlämning eller överlämnande till Sverige, eller till Sverige. 6. om det avser verkställighet av en frihetsberövande påföljd som har dömts ut efter en förhandling där den eftersökte inte var personligen närvarande och om den utfärdande myndigheten inte har bekräftat att något av villkoren i artikel 4a.1 i rambeslutet är uppfyllt.

5 kap.

6 § Om garantier som avses i 3 kap. Om garantier som avses i 3 kap. 1 och 2 §§ har lämnats av en 2 § har lämnats av en utländsk utländsk myndighet, skall rätten i myndighet, ska rätten i beslutet om 6 beslutet om överlämnande ange att överlämnande ange att det är ett

det är ett villkor för överlämnandet villkor för överlämnandet att att garantierna kommer att upp- garantierna kommer att uppfyllas. fyllas. Beslut i fråga om överlämnande Beslut i fråga om överlämnande av föremål som enligt 4 kap. 7 § av föremål som enligt 4 kap. 7 § har tagits i beslag skall om möjligt har tagits i beslag ska om möjligt meddelas av rätten i samband med meddelas av rätten i samband med beslutet i fråga om överlämnande beslutet i fråga om överlämnande av den eftersökte. av den eftersökte.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 3 kap. 11 § lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

1 kap.

1 §

3 kap.

11 §

En verkställbarhetsförklaring får inte meddelas

1. om det för samma gärning meddelats dom eller beslut i Sverige eller

i en annan stat och domen eller beslutet i den andra staten, vid ett

2. om gärningen helt eller delvis begåtts i Sverige och den inte

motsvarar brott enligt svensk lag eller om en tillämpning av 35 kap. 7 §

brottsbalken innebär att preskription inträtt,

3. om den dömde inte hade fyllt 15 år när brottet begicks,

4. om en sådan förklaring inte skulle vara förenlig med bestämmelser

EUT L 81, 27.3.2009, s. 24 (Celex 32009F0299).

behörigt ombud informerats om villkoren i artikel 7.2 i–j i förfarandet eller att den dömde rambeslutet är uppfyllt. har förklarat att han eller hon inte motsätter sig bötesstraffet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 3 kap. 11 § lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

1 kap.

1 §

3 kap.

11 §

En verkställbarhetsförklaring får utöver vad som anges i 10 § inte

1. det för samma gärning som ligger till grund för beslutet om

förverkande har meddelats dom eller beslut i Sverige eller i en annan stat

och domen eller beslutet i den andra staten, vid ett fällande avgörande,

2. det enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande

bestämmelse i annan svensk lag har meddelats beslut att inte väcka åtal

för det brott som ligger till grund för beslutet om förverkande,

3. en sådan förklaring inte skulle vara förenlig med bestämmelser om

EUT L 81, 27.3.2009, s. 24 (Celex 32009F0299).

5. den gärning, som ligger till grund för beslutet om förverkande, helt eller delvis har begåtts i Sverige och inte motsvarar brott enligt svensk lag eller preskription har inträtt enligt 36 kap. 15 § brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

3 Ärendet och dess beredning

Den 26 februari 2009 antogs rådets rambeslut 2009/299/RIF om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen (rambeslutet om verkställighet av utevarodomar, EUT L 81, 27.3.2009, s. 24). Innan rambeslutet antogs hade riksdagen den 12 november 2008 godkänt ett utkast till rambeslut (prop. 2008/09:20, bet. 2008/09:JuU9, rskr. 2008/09:31). Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar finns intaget som bilaga 1 . Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ändrar vissa bestämmelser i följande fem rambeslut: - 2002/584/RIF om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (arresteringsorderrambeslutet, EGT L 190, 18.7.2002, s. 1), - 2005/214/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff (rambeslutet om verkställighet av bötesstraff, EUT L 76, 22.3.2005, s. 16), - 2006/783/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande (rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande, EUT L 328, 24.11.2006, s. 59), - 2008/909/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (rambeslutet om överförande av frihetsberövande påföljder, EUT L 327, 5.12.2008, s. 27) och - 2008/947/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder (rambeslutet om övervakning av vissa icke frihetsberövande påföljder, EUT L 337, 16.12.2008 s. 102). Rambeslutet om överförande av frihetsberövande påföljder och rambeslutet om övervakning av vissa icke frihetsberövande påföljder har ännu inte genomförts i svensk rätt. Deras genomförande behandlas i betänkandet Internationell straffverkställighet (SOU 2013:21), vilket för närvarande bereds inom Regeringskansliet. I detta ärende behandlas därför endast förslag till lagstiftning för genomförande av rambeslutet om verkställighet av utevarodomar i de delar det ändrar i arresteringsorderrambeslutet, rambeslutet om verkställighet av bötesstraff samt rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande. Dessa tre rambeslut finns intagna som bilagorna 2-4 . Inom Justitiedepartementet har det utarbetats en promemoria, Erkännande och verkställighet av utevarodomar inom Europeiska unionen (Ds 2012:53). I promemorian föreslås ändringar i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen och lagen (2011:423) om

erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen. Promemorians lagförslag finns i bilaga 5 . Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6 . En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2012/7665/BIRS).

4 Bakgrund

4.1 Det straffrättsliga samarbetet inom EU och principen om ömsesidigt erkännande

Det internationella straffrättsliga samarbetet innebär att stater bistår varandra i pågående brottsutredningar eller inför och under rättegångar i brottmål, men också att en stat hjälper en annan stat med att verkställa en straffrättslig påföljd eller ett beslut om särskild rättsverkan av brott. Det straffrättsliga samarbetet innebär traditionellt att en stat ansöker om hjälp med en viss åtgärd hos en annan stat, varefter den sistnämnda staten beslutar om åtgärden ska vidtas eller inte. Inom EU pågår ett omfattande arbete med att ersätta denna traditionella form av mellanstatligt samarbete med ett samarbete som bygger på principen om ömsesidigt erkännande av domar och beslut. Principen har som utgångspunkt att medlemsstaterna inte ska ifrågasätta varandras domar och beslut utan i stället direkt verkställa dem, trots eventuella olikheter i medlemsstaternas materiella och processuella reglering. Den verkställande staten får endast göra en formaliserad och begränsad prövning av om domen eller beslutet ska erkännas och verkställas. Genom att erkänna och verkställa domar och beslut utan någon ytterligare materiell prövning uppnås ett enklare, snabbare och effektivare samarbete. Med dessa utgångspunkter har ett antal rättsakter förhandlats fram inom EU. Den första rättsakt som antogs var arresteringsorderrambeslutet. Rambeslutet ersätter den utlämningsreglering som tidigare gällde mellan medlemsstaterna. Därefter har flera rättsakter antagits som grundas på principen om ömsesidigt erkännande, varav flertalet rört verkställighet av domar och slutliga beslut. De första av dessa var rambesluten om verkställighet av bötesstraff och om verkställighet av beslut om förverkande. Rambesluten innebär att bötesstraff och beslut om förverkande som meddelats i en medlemsstat ska kunna verkställas i en annan medlemsstat. Vidare har rådet antagit rambesluten om överförande av frihetsberövande påföljder och om övervakning av vissa icke frihetsberövande påföljder. Dessa rambeslut skapar möjligheter för en dömd person att kunna verkställa påföljden i sitt hemland. I avsnitt 4.3 redogörs närmare för det svenska genomförandet av dessa rättsakter.

4.2 Den ursprungliga regleringen avseende utevaro i rambesluten om ömsesidigt erkännande av domar och beslut

I alla de rambeslut som redogjorts för i föregående avsnitt finns bestämmelser som gör det möjligt för den verkställande staten att under vissa förutsättningar vägra erkännande och verkställighet på grund av att domen eller beslutet har meddelats efter en förhandling där den dömde inte var närvarande. Enligt artikel 5.1 i arresteringsorderrambeslutet kan den verkställande myndigheten uppställa villkor om att den dömde ska ges möjlighet till en förnyad prövning och vid denna ha rätt att närvara, i de fall den eftersökte i den utfärdande medlemsstaten har dömts utan att ha varit personligen närvarande vid förhandlingen och inte heller personligen varit kallad till denna. Lämnas ingen sådan garanti får ett överlämnande vägras. I rambesluten om verkställighet av bötesstraff respektive beslut om förverkande finns det bestämmelser som innebär att den verkställande staten kan vägra verkställighet om bötesstraffet (artikel 7.2 g) eller beslutet om förverkande (artikel 8.2 e) har meddelats efter en förhandling i den dömdes utevaro. Bestämmelserna skiljer sig åt i viss mån men innebär i huvudsak att verkställighet kan vägras om inte den utfärdande myndigheten intygar att personen eller behörig företrädare för denne underrättats om förhandlingen alternativt att personen har uppgett att han eller hon inte bestrider bötesstraffet eller beslutet om förverkande. I rambeslutet om överförande av frihetsberövande påföljder anges att den verkställande myndigheten får vägra att erkänna en dom och verkställa en påföljd när det är fråga om en utevarodom (artikel 9.1 i). Det får dock inte ske om den utfärdande myndigheten i intyget angett att personen kallats personligen eller via en behörig företrädare underrättats om tid och plats för den förhandling som ledde till att domen meddelades i personens frånvaro, eller att personen har meddelat att han eller hon inte bestrider saken. En likalydande bestämmelse återfinns i artikel 11.1 h i rambeslutet om övervakning av icke frihetsberövande påföljder.

4.3 Det svenska genomförandet av rambesluten

4.3.1 Arresteringsorderrambeslutet

Arresteringsorderrambeslutet har genomförts i svensk rätt genom lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (prop. 2003/04:7, bet. 2003/04:JuU8, rskr. 2003/04:107) och förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. En europeisk arresteringsorder innebär en begäran om att en annan medlemsstat ska gripa och överlämna en eftersökt person för lagföring eller för verkställighet av en frihetsberövande påföljd. I lagen anges de närmare förutsättningarna och villkoren för ett sådant överlämnande från Sverige. Där anges ett antal vägransgrunder, vars tillämpning kan medföra att något överlämnande

inte sker. Vidare finns bestämmelser som innebär att Sverige i vissa situationer kan ställa upp särskilda villkor gentemot den utfärdande staten innan ett överlämnande sker. Beslut i fråga om överlämnande fattas av domstol. Om överlämnandet avser verkställighet av en utevarodom anges i 3 kap. 1 § lagen om en europeisk arresteringsorder att överlämnande får beviljas endast om den utfärdande myndigheten lämnar garantier om att den eftersökte kommer att ges möjlighet till en förnyad prövning i den utfärdande medlemsstaten och att där bli dömd efter en rättegång vid vilken han eller hon har möjlighet att närvara. Lämnas inga sådana garantier är det hinder mot överlämnande enligt 2 kap. 3 § 2 samma lag.

4.3.2 Rambeslutet om verkställighet av bötesstraff

Rambeslutet om verkställighet av bötesstraff har genomförts i svensk rätt genom lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen (prop. 2008/09:218, bet. 2009/10:JuU3, rskr. 2009/10:33). Lagen omfattar såväl svenska bötesstraff som sänds över till en annan stat inom EU för verkställighet, som bötesstraff som översänds från en annan medlemsstat till Sverige för verkställighet. Med svenska bötesstraff avses enligt 1 kap. 2 § böter enligt 25 kap. brottsbalken och företagsbot enligt 36 kap. samma balk samt beslut om rättegångskostnader och avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. I 1 kap. 3 § anges vad som är att anses som ett utländskt bötesstraff. Kronofogdemyndigheten i Sverige är behörig att ansöka om verkställighet av svenska böter utomlands (2 kap. 1 §). Detta kan bli aktuellt bl.a. om tillgångar finns i en annan medlemsstat och det kan antas att det finns fördelar med en indrivning i den staten. Det är samma myndighet som också är behörig att pröva om utländska bötesstraff ska erkännas och verkställas i Sverige (3 kap. 4 §). Om Kronofogdemyndigheten finner att förutsättningar föreligger att erkänna och verkställa ett utländskt bötesstraff meddelas en s.k. verkställbarhetsförklaring. Beslutet kan överklagas till allmän domstol. Har ett utländskt bötesstraff meddelats i den dömdes utevaro får någon verkställbarhetsförklaring inte meddelas, om inte intyget anger att den dömde personligen eller genom behörigt ombud informerats om förfarandet eller att den dömde har förklarat att han eller hon inte motsätter sig bötesstraffet (3 kap. 11 § 6).

4.3.3 Rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande

Rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande har genomförts i svensk rätt genom lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen (prop. 2010/11:43, bet. 2010/11:JuU16, rskr. 2010/11:186). Lagen behandlar såväl när svenska beslut om förverkande sänds över till en annan medlemsstat för verkställighet där, som när utländska beslut om förverkande översänds till Sverige från en annan medlemsstat för verkställighet här. 15

På motsvarande sätt som vad gäller bötesstraff anges i 1 kap. 2 och 3 §§ vilka svenska respektive utländska beslut om förverkande som omfattas av lagen. Enligt 2 kap. 1 § är det Kronofogdemyndigheten i Sverige som är behörig att ansöka om verkställighet av svenska beslut om förverkande utomlands. Förutsättningarna för detta är likartade de som gäller för verkställighet av bötesstraff, bl.a. att den förverkade egendomen finns i en annan medlemsstat och att det kan antas att det finns fördelar med en verkställighet i den staten. Kronofogdemyndigheten är också behörig att pröva om utländska beslut om förverkande ska kunna erkännas och verkställas i Sverige (3 kap. 4 §). Om förutsättningar finns meddelas en s.k. verkställbarhetsförklaring. Kronofogdemyndighetens beslut kan överklagas till allmän domstol. Har ett utländskt beslut om förverkande meddelats i den dömdes utevaro får någon verkställbarhetsförklaring inte meddelas, om det inte av intyget framgår att den som beslutet riktar sig emot personligen eller genom behörigt ombud informerats om rättegången eller att han eller hon meddelat att beslutet inte bestrids (3 kap. 11 § 4). I promemorian Erkännande och verkställighet av beslut om utvidgat förverkande inom Europeiska unionen (Ds 2012:51) föreslås att lagens tillämpningsområde ska utvidgas till att omfatta även beslut om utvidgat förverkande enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken och motsvarande beslut som meddelats i en annan medlemsstat. Reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2014. Promemorian bereds för närvarande i Regeringskansliet.

4.3.4 Rambesluten om överförande av frihetsberövande påföljder och om övervakning av vissa icke frihetsberövande påföljder

I betänkandet Internationell straffverkställighet (SOU 2013:21) föreslås att rambesluten om överförande av frihetsberövande påföljder och om övervakning av vissa icke frihetsberövande påföljder ska genomföras i svensk rätt genom införandet av två nya lagar. Samtidigt ska även rambeslutet om verkställighet av utevarodomar genomföras såvitt avser dessa båda rambeslut. Betänkandet bereds inom Regeringskansliet. De delar av rambeslutet om verkställighet av utevarodomar som ändrar i rambesluten om överförande av frihetsberövande påföljder och om övervakning av vissa icke frihetsberövande påföljder omfattas således inte av förevarande lagstiftningsärende.

5 Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar

5.1 Rambeslutets terminologi och syfte

I rambeslutet används inte termen utevarodom . Detta begrepp har olika 16 innebörd i medlemsstaterna. För att undvika olika tolkningar har

rambeslutet en text som beskriver vad som faktiskt har föregått domen eller beslutet, dvs. att personen i fråga inte var personligen närvarande vid den förhandling som resulterade i den dom eller det beslut som är föremål för verkställighet. I den följande redogörelsen kommer dock för enkelhets skull uttrycket utevarodom att användas. Detta ska då förstås på det sätt som anges i rambeslutet. Avsaknaden av en konsekvent behandling av utevarodomar i arresteringsorderrambeslutet samt i rambesluten om verkställighet av bötesstraff, om verkställighet av beslut om förverkande, om överförande av frihetsberövande påföljder och om erkännande och övervakning av vissa icke frihetsberövande påföljder komplicerar tillämpningen av dessa. Syftet med rambeslutet om verkställighet av utevarodomar är därför att förenkla samarbetet och att skapa en enhetlig reglering beträffande verkställighet av domar och beslut som meddelats i den dömdes utevaro. Rambeslutet är vidare tänkt att stärka de processuella rättigheterna för personer som är föremål för ett brottmålsförfarande samt underlätta det rättsliga samarbetet i brottmål och då särskilt förbättra ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden mellan EU:s medlemsstater ( artikel 1.1 ). Rambeslutet påverkar inte medlemsstaternas skyldigheter att iaktta de grundläggande rättigheter och rättsprinciper som följer av artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen ( artikel 1.2 ). En allmän utgångspunkt i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar är att de ändringar som föreslås i de fem aktuella rambesluten endast syftar till att reglera när en behörig myndighet kan vägra att erkänna och verkställa en dom eller ett beslut. Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar skapar således en miniminivå för när en medlemsstat ska vara skyldig att verkställa en annan stats utevarodom. Däremot syftar rambeslutet inte till att harmonisera nationell rätt som reglerar under vilka förutsättningar en utevarodom får meddelas (skäl 14) . Utgångspunkten i rambeslutet är att verkställighet av en utevarodom får vägras om den utfärdande staten inte kan försäkra att något av de villkor som räknas upp i rambeslutet är uppfyllt.

5.2 Rambeslutets huvudsakliga innehåll

Rambeslutets materiella bestämmelser finns i artiklarna 2–6 . Genom respektive artikel ändras nuvarande bestämmelser om utevarodomar i de fem berörda rambesluten, dvs. arresteringsorderrambeslutet ( artikel 2 ), rambeslutet om verkställighet av bötesstraff ( artikel 3 ), rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande ( artikel 4 ), rambeslutet om överförande av frihetsberövande påföljder ( artikel 5 ) samt rambeslutet om övervakning av vissa icke frihetsberövande påföljder ( artikel 6 ). Ändringarna omfattar såväl de materiella reglerna i respektive rambeslut som relevanta delar i de intyg som är bifogade rambesluten och som utgör de formulär som ska användas när en medlemsstat sänder över en arresteringsorder respektive en dom eller ett beslut för erkännande och verkställighet till en annan stat. När det gäller arresteringsorderrambeslutet och rambeslutet om verkställighet av bötesstraff har vissa

tillägg, i förhållande till övriga rambeslut, gjorts mot bakgrund av de särskilda omständigheter som gäller för dessa rambeslut. Utgångspunkten i artiklarna 2–6 är att verkställighet av en utevarodom får vägras om inte behörig myndighet i den utfärdande staten (den stat som meddelat domen eller beslutet) i det bifogade intyget har bekräftat att någon av de omständigheter eller villkor som räknas upp i rambeslutets artiklar är uppfyllda. Villkoren är alternativa, dvs. det räcker att ett av dessa villkor är uppfyllt för att den verkställande myndigheten ska vara förhindrad att avslå en verkställighet på denna grund ( skäl 6 ). För att kraven på ett avgörande i utevaro ska vara uppfyllda ska den utfärdande myndigheten kunna intyga att den person som berörs: – i god tid personligen kallats och därigenom underrättats om tid och plats för den förhandling som ledde till avgörandet eller på annat sätt faktiskt underrättades om tid och plats för förhandlingen samt, i båda fallen, underrättades om att ett avgörande kunde meddelas i dennes utevaro, eller – i vetskap om den planerade förhandlingen gett i uppdrag till ett juridiskt ombud, som utsetts av den berörda personen eller staten, att försvara honom eller henne vid förhandlingen, eller – efter att ha delgetts avgörandet och underrättats om rätten till en ny prövning eller överklagande och om rätten att då få delta och få sakfrågan prövad, uttryckligen förklarat att han eller hon inte bestred avgörandet eller inte begärde en ny prövning eller överklagade inom den utsatta tidsramen. I skäl 7–11 återfinns vissa förklaringar och förtydliganden beträffande de ovan nämnda villkoren. För arresteringsorderrambeslutet finns ytterligare ett villkor som den utfärdande myndigheten kan åberopa. Villkoret avser situationen då den berörda personen inte har delgetts en utevarodom. Den verkställande myndigheten får då inte vägra att överlämna den eftersökta personen om den utfärdande myndigheten försäkrar att denne efter överlämnandet utan dröjsmål kommer att delges avgörandet. Den eftersökte ska samtidigt underrättas om rätten att begära en ny prövning eller att överklaga avgörandet och om rätten att få delta och då få sakfrågan prövad samt underrättas om den tidsram som gäller för en ny prövning eller ett överklagande. I dessa fall har personen rätt att begära en kopia av avgörandet innan ett överlämnande får ske. När en person överlämnats med försäkran om att han eller hon kommer att ges möjlighet till en förnyad prövning eller ett överklagande kan personen frihetsberövas i avvaktan på att prövningen eller överklagandet avgörs. Ett sådant frihetsberövande ska omprövas i enlighet med lagen i den utfärdande staten, antingen regelbundet eller på den berörda personens begäran, till dess att förfarandet för omprövning avslutats. I skäl 12–13 finns vissa förtydliganden till bestämmelsen. Även för rambeslutet om verkställighet av bötesstraff finns ytterligare en möjlighet för den utfärdande myndigheten att uppfylla villkoren för att ett bötesstraff som har beslutats i den berörde personens utevaro ska erkännas och verkställas av den andra staten. Verkställighet får enligt detta villkor inte vägras om den utfärdande myndigheten försäkrar att den berörda personen, efter att ha blivit informerad om förfarandena och 18 möjligheten att närvara personligen vid förhandlingen, uttryckligen

avstått rätten till en muntlig förhandling och meddelat att han eller hon inte bestrider saken. Bestämmelsen i rambeslutet om verkställighet av bötesstraff om straff som meddelats efter skriftliga förfaranden ändras inte i sak. I artiklarna 7–10 finns slutbestämmelser. Artikel 8.1 anger att rambeslutet ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 28 mars 2011, dvs. två år efter rambeslutets ikraftträdande. Artikel 8.2 anger vidare att från och med den i 8.1 nämnda tidpunkten ska utevarorambeslutet tillämpas vid erkännande och verkställighet av utevarodomar. En särskild övergångsbestämmelse har införts i artikel 8.3. Enligt den bestämmelsen kan en medlemsstat i samband med att rambeslutet antas, förklara att den staten kommer att ha svårt att leva upp till den tid för genomförande som anges i artikel 8.1 och att rambeslutet om utevarodomar i stället ska tillämpas från och med den 1 januari 2014 på utevarodomar från denna medlemsstat. Fram till de datum som anges i punkterna 1 och 3 kommer enligt artikel 8.4 nuvarande bestämmelser i de fem rambeslut där ändringar genomförs att gälla. Slutligen anges i artikel 9 att kommissionen senast den 28 mars 2014 ska upprätta en rapport om genomförandet i medlemsstaterna.

6 Överväganden och förslag

6.1 Sverige som utfärdande stat

Regeringens bedömning : Ett genomförande av rambeslutet om verkställighet av utevarodomar medför inte något krav på eller behov av ändring i lag för de situationer när Sverige är utfärdande stat.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot promemorians bedömning. Kriminalvården har anfört att myndigheten till följd av rambeslutet i vissa fall kommer att behöva kontrollera domstolens hantering, vilket kommer att medföra visst merarbete.

Skälen för regeringens bedömning

Svenska regler om utevarodomar Bestämmelser i svensk rätt om den tilltalades skyldighet att närvara vid huvudförhandling samt i vilka fall ett mål ändå kan avgöras i hans eller hennes utevaro finns i rättegångsbalken. Utgångspunkten är enligt 21 kap. 2 § att den tilltalade ska närvara vid huvudförhandlingen i såväl tingsrätt som hovrätt. En sådan skyldighet finns dock inte om målet kan avgöras även om den tilltalade inte infinner sig vid huvudförhandlingen och närvaron kan antas vara utan betydelse för utredningen. I 46 kap. 15 a § finns närmare bestämmelser om när ett brottmål kan avgöras trots att den tilltalade inte inställt sig till huvudförhandlingen. En första förutsättning är att den tilltalade enligt 45 kap. 9 § andra stycket delgetts rättens stämning tillsammans med åklagarens stämningsansökan. 19

Vidare ska den tilltalade enligt 45 kap. 15 § andra stycket kallas till huvudförhandlingen, vilket kan ske i stämningen eller genom särskild kallelse. Särskild kallelse, men inte stämning och stämningsansökan, kan delges genom förenklad delgivning. Om ett mål kan komma att avgöras i den tilltalades utevaro ska den tilltalade i kallelsen till huvudförhandlingen erinras om detta. Vidare följer av 32 kap. 1 § att den tilltalade ska erhålla skälig tid att inställa sig vid rätten och när så behövs förbereda sig inför förhandlingen. I 46 kap. 15 a § anges tre fall då ett mål kan avgöras i den tilltalades utevaro. Detta gäller även om den tilltalade inställt sig genom ombud. Ett generellt krav för samtliga tre situationer är att saken kan utredas tillfredsställande. I det första fallet (första stycket 1) kan målet avgöras om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter, fängelse i högst tre månader, villkorlig dom eller skyddstillsyn eller sådana påföljder i förening. Av andra stycket följer att med de påföljder som anges i bestämmelsen ska likställas ett förordnande enligt 34 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken, dvs. att tidigare utdömd påföljd ska avse även annat brott. Detta gäller dock inte om villkorligt medgiven frihet från fängelsestraff i samband med förordnandet förklaras förverkad i fråga om en strafftid som överstiger tre månader. Sammanfattningsvis är fängelse tre månader alltså den övre gräns som gäller. Om det i det enskilda fallet är aktuellt att döma ut ett längre straff eller förverka en längre villkorligt medgiven frihet kan detta inte ske i den berörda personens utevaro med stöd av aktuell bestämmelse. I det andra fallet (första stycket 2) krävs det att den tilltalade delgetts stämning och avvikit eller håller sig undan på ett sådant sätt att han eller hon inte kan hämtas till huvudförhandling. Målet kan i dessa fall avgöras även om den tilltalade inte delgetts kallelse till huvudförhandlingen (tredje stycket). Vid tillämpning av denna bestämmelse finns det inte någon begränsning avseende vilken påföljd eller hur långt fängelsestraff som kan dömas ut. Kraven på att den tilltalade verkligen håller sig undan är dock högt ställda och bestämmelsen tillämpas sällan. Även det sista fallet (första stycket 3) aktualiseras endast undantagsvis och avser situationer när den tilltalade lider av en så allvarlig psykisk störning att hans eller hennes närvaro inte är nödvändig. Även här kan ett längre fängelsestraff än tre månader dömas ut, utöver andra påföljder. Möjligheterna att meddela beslut om särskild rättsverkan av brott eller ersättning för rättegångskostnader i den berörda personens utevaro följer de förutsättningar som ovan beskrivits. Förverkande kan även beslutas i särskild ordning enligt lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. respektive lagen (2008:369) om förfarandet vid förverkande av utbyte av brottslig verksamhet i vissa fall. Slutligen kan nämnas att det i betänkandet Brottmålsprocessen (SOU 2013:17), som för närvarande bereds i Regeringskansliet, bl.a. föreslås utökade möjligheter att avgöra mål i den tilltalades utevaro. Ändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Kräver rambeslutet ändring i lag? En medlemsstat är inte skyldig att sända över en europeisk arresteringsorder, ett bötesstraff eller beslut om förverkande för verkställighet i en annan medlemsstat, utan de olika rambesluten erbjuder en möjlighet att göra det. Det är således upp till varje stat att, inom ramen för respektive rambesluts tillämpningsområde, avgöra när och under vilka förutsättningar nationella domar och beslut ska sändas över för verkställighet i en annan medlemsstat. Detta inkluderar även domar och beslut som meddelats i den berörda personens utevaro. Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ändrar inte detta förhållande, utan syftar endast till att reglera när verkställighet får vägras i de fall då en utevarodom ligger till grund för en begäran om överlämnande eller verkställighet. Det är upp till varje medlemsstat att fastställa de kriterier som ska gälla för att kunna meddela en utevarodom i ett nationellt förfarande. Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar avser således inte att harmonisera nationell rätt när det gäller under vilka förutsättningar utevarodomar ska kunna meddelas. Det kan mot denna bakgrund konstateras att det inte krävs någon ändring i lag för att Sverige, som utfärdande stat, ska leva upp till sina åtaganden enligt rambeslutet om verkställighet av utevarodomar.

Bör rambeslutet ändå leda till lagändringar? Vid genomförandet av arresteringsorderrambeslutet och rambesluten om verkställighet av bötesstraff och om verkställighet av beslut om förverkande har en allmän utgångspunkt varit att svenska arresteringsordrar, domar och beslut i största möjliga utsträckning ska kunna verkställas i en annan medlemsstat. Samma utgångspunkt bör gälla när rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ska genomföras. En strävan är därför att svenska domar och beslut som meddelats i den berörda personens utevaro så långt som möjligt ska kunna ligga till grund för överlämnande hit respektive verkställighet i en annan medlemsstat. Ett genomförande av aktuellt rambeslut skulle alltså kunna föranleda ett behov av ändringar i gällande svenska bestämmelser som reglerar under vilka förutsättningar en utevarodom kan meddelas, om det kan konstateras att verkställighet av svenska utevarodomar i alltför stor utsträckning riskerar att vägras av en annan medlemsstat med stöd av rambeslutet.

Särskilt om en europeisk arresteringsorder Av 4 § förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder framgår att en svensk arresteringsorder kan utfärdas för verkställighet av en lagakraftvunnen dom på fängelse, rättspsykiatrisk vård eller sluten ungdomsvård. Kravet är att det rör sig om en frihetsberövande påföljd i minst fyra månader eller utan tidsbegränsning. Detta krav följer av artikel 2.1 i arresteringsorderrambeslutet. En utevarodom som meddelats med stöd av 46 kap. 15 a § första stycket 1 rättegångsbalken får inte avse ett strängare straff än fängelse tre månader. Då utfärdandet av en europeisk arresteringsorder alltså förutsätter att en frihetsberövande påföljd om minst fyra månader har dömts ut kommer det inte att bli aktuellt att utfärda en europeisk 21

arresteringsorder avseende utevarodomar som tillkommit med stöd av denna bestämmelse. Om en utevarodom meddelats med stöd av 46 kap. 15 a § första stycket 2 eller 3 och den berörda personen delgetts kallelse enligt bestämmelserna i 45 kap. rättegångsbalken kommer den svenska myndigheten, i enlighet med rambeslutet om verkställighet av utevarodomar, att kunna intyga att personen i fråga har underrättats om tid och plats för huvudförhandlingen och att målet kan komma att avgöras i hans eller hennes utevaro samt att skäligt rådrum getts (se artikel 2.1; punkt 1 a i den nya artikeln 4a i arresteringsorderrambeslutet). En annan medlemsstat kommer då inte kunna vägra överlämnande. I 46 kap. 15 a § tredje stycket rättegångsbalken anges emellertid vidare att första stycket 2 får tillämpas även när den tilltalade inte delgetts kallelse till förhandlingen. I dessa fall kan den svenska myndigheten inte i enlighet med rambeslutet om verkställighet av utevarodomar intyga att personen i fråga har underrättats om tid och plats för förhandlingen. En medlemsstat kan då komma att vägra överlämnande, om inte något av de andra tillgängliga alternativen för att undvika avslag kan åberopas. Ett alternativ som rambeslutet ger är att den berörda personen i vetskap om den planerade förhandlingen hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud att försvara honom eller henne vid förhandlingen (se artikel 2.1; punkt 1 b i den nya artikeln 4a i arresteringsorderrambeslutet). Det är emellertid svårt att se en situation där detta alternativ kan användas för svenskt vidkommande. Ett annat alternativ som anvisas i rambeslutet för att undvika avslag är om det intygas att den dömde delgetts beslutet och därigenom underrättats om rätten till en förnyad prövning eller rätten att överklaga, men att den rätten inte utnyttjades (se artikel 2.1; punkt 1 c i den nya artikeln 4a i arresteringsorderrambeslutet). Eftersom en svensk dom inte delges kommer detta alternativ i rambeslutet inte heller vara möjligt att åberopa. Slutligen finns beträffande en europeisk arresteringsorder möjligheten att undvika ett avslag om den utfärdande staten intygar att den dömde efter överlämnandet kommer att underrättas om rätten till förnyad prövning eller överklagande samt inom vilka tidsramar personen i fråga måste begära en ny prövning eller överklaga (se artikel 2.1; punkt 1 d i den nya artikeln 4a i arresteringsorderrambeslutet). De svenska domar som kommer att bli aktuella för verkställighet kommer emellertid att ha vunnit laga kraft vid tidpunkten för utfärdande av arresteringsordern. Någon generell rättighet att få en förnyad prövning av en lagakraftvunnen dom finns inte enligt svensk rätt. Detta alternativ är således inte användbart för svenskt vidkommande. Därmed är inte heller punkten 3 i den nya artikeln 4a i arresteringsorderrambeslutet, som behandlar frågan om frihetsberövande i den utfärdande staten efter att ett överlämnande skett enligt nämnda villkor, aktuell att tillämpa för svensk del. Det kan således konstateras att en svensk europeisk arresteringsorder kan komma att avslås när den underliggande domen är en utevarodom där den dömde inte delgetts kallelse till förhandlingen. Som Kriminalvården anfört torde det i vissa fall krävas att information om 22 domstolens handläggning inhämtas för att säkerställa att en arresterings-

order kan bli korrekt ifylld. Regeringen kan dock inte se att detta skulle innebära något merarbete av nämnvärd betydelse jämfört med dagens situation (jfr nu gällande krav i artikel 5.1 i arresteringsorderrambeslutet).

Särskilt om bötesstraff och förverkande Såväl bötesstraff enligt 25 kap. brottsbalken som företagsbot enligt 36 kap. samma balk samt avgifter till brottsofferfond och vissa rättegångskostnader kan verkställas i en annan medlemsstat (se 1 kap. 2 § lagen om verkställighet av bötesstraff). Även huvudparten av de beslut om förverkande som kan fattas enligt svenska regler kan bli föremål för verkställighet i en annan medlemsstat (se 1 kap. 2 § lagen om verkställighet av beslut om förverkande). Har bötesstraffet eller förverkandet beslutats i en utevarodom som meddelats med stöd av 46 kap. 15 a § första stycket 1 rättegångsbalken, kommer en medlemsstat inte att kunna vägra verkställighet av domen eller beslutet, eftersom den svenska myndigheten i enlighet med rambeslutet om verkställighet av utevarodomar kan uppge i intyget att personen i fråga har underrättats om tid och plats för förhandlingen samt om att ett beslut kunde meddelas trots personens utevaro (se t.ex. artikel 3.1 b; den nya punkten i) i artikel 7.2 i rambeslutet om verkställighet av bötesstraff). Kravet på att underrättelsen ska ha skett i god tid är i överensstämmelse med bestämmelsen i 32 kap. 1 § rättegångsbalken om erhållande av skäligt rådrum. Om en utevarodom avseende böter eller förverkande meddelats med stöd av 46 kap. 15 a § första stycket 2 eller 3 rättegångsbalken och den dömde delgetts kallelse enligt bestämmelserna i 45 kap. rättegångsbalken kan en annan medlemsstat inte heller vägra verkställighet. Om utevarodomen däremot meddelats enligt 46 kap. 15 a § första stycket 2 och den dömde inte delgetts kallelse till förhandlingen kan den svenska myndigheten, precis som ovan redovisats beträffande en europeisk arresteringsorder, inte intyga att personen i fråga har underrättats om tid och plats för förhandlingen. En medlemsstat kan då komma att vägra verkställighet, om inte något av de andra alternativen för att undvika att verkställighet vägras kan användas. På samma sätt som beträffande en europeisk arresteringsorder kommer det i princip inte att vara möjligt för den svenska utfärdande myndigheten att intyga varken att den berörda personen i vetskap om den planerade förhandlingen hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud att försvara honom eller henne vid förhandlingen eller att personen delgetts beslutet och därigenom underrättats om rätten till en förnyad prövning eller rätten att överklaga, men att den rätten inte utnyttjades. Beträffande bötesstraff som beslutats i den dömdes utevaro finns ytterligare ett villkor som den utfärdande staten kan åberopa, nämligen att den dömde delgetts underrättelse om förfarandet och möjligheterna att närvara vid en förhandling men uttryckligen avsagt sig rätten till en muntlig förhandling och angett att han eller hon inte bestrider saken (se artikel 3.1 b; som inför ett nytt led j) i artikel 7.2 i rambeslutet om verkställighet av bötesstraff). Denna möjlighet torde dock normalt sett inte bli aktuell att använda för svensk del.

Det bör vidare nämnas att lagen om verkställighet av bötesstraff och lagen om verkställighet av beslut om förverkande omfattar vissa bötesstraff och beslut om förverkande som kan meddelas efter ett skriftligt förfarande, dvs. utan att någon förhandling har ägt rum. Rambeslutet om verkställighet av bötesstraff innehåller en särskild reglering avseende skriftliga förfaranden (artikel 7.2 g punkt i)). Bötesstraff som meddelats efter ett skriftligt förfarande hanteras i samarbetet med andra stater inte som utevarodomar och rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ändrar inte förutsättningarna för att få ett sådant bötesstraff verkställt (se artikel 3.1 a med den nya lydelsen av artikel 7.2 g i rambeslutet om verkställighet av bötesstraff). Rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande innehåller inte på motsvarande sätt någon uttrycklig reglering avseende skriftliga förfaranden. Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar medför inte någon förändring i detta avseende.

Sammanfattning och slutsats Det torde vara och förbli relativt ovanligt att en svensk utevarodom över huvud taget ligger till grund för utfärdandet av en europeisk arresteringsorder. I flertalet fall meddelas svenska utevarodomar med stöd av reglerna i 46 kap. 15 a § första stycket 1 rättegångsbalken och straffets längd får då uppgå till fängelse högst tre månader. Då det krävs att det utdömda straffet uppgår till fängelse i minst fyra månader för att en europeisk arresteringsorder ska kunna utfärdas kommer det inte vara möjligt att utfärda en sådan order i dessa fall. Om det kan konstateras att den tilltalade avvikit eller håller sig undan är det i och för sig möjligt att döma till ett längre fängelsestraff än tre månader och därmed också att utfärda en europeisk arresteringsorder. Denna möjlighet används dock mycket sällan i praktiken. När det ändå sker kommer en svensk europeisk arresteringsorder inte att kunna avslås, förutom i de fall då den underliggande domen meddelats efter en förhandling som hållits utan att den dömde delgetts kallelse till förhandlingen. Dessa fall torde dock vara så ovanliga att de inte motiverar några författningsändringar. Beträffande svenska bötesstraff och beslut om förverkande meddelade i utevaro kommer erkännande och verkställighet inte kunna vägras så länge den berörda personen delgetts kallelse till förhandlingen. När delgivning av kallelse till förhandling inte skett kommer verkställighet i och för sig att kunna vägras av en annan medlemsstat. De fall det på dessa grunder kan bli fråga om ett avslag torde dock vara så sällsynta att inte heller dessa motiverar några författningsändringar. Sammanfattningsvis ger rambeslutet om verkställighet av utevarodomar inte skäl att ändra gällande rätt avseende när en dom eller ett beslut i Sverige får meddelas i den berörda personens utevaro.

6.2 Sverige som verkställande stat

Regeringens förslag: Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ska, i de delar som nu behandlas, genomföras genom ändringar i lagen om en europeisk arresteringsorder, lagen om verkställighet av bötesstraff och lagen om verkställighet av beslut om förverkande. I respektive lag ska en bestämmelse införas som innebär att verkställighet av en utevarodom ska vägras, om den utfärdande myndigheten inte har bekräftat att något av villkoren som anges i de rambeslut som ligger till grund för lagarna, ändrade genom rambeslutet om verkställighet av utevarodomar, är uppfyllt.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker över lag promemorians förslag eller lämnar det utan erinran. Kronofogdemyndigheten och Föreningen Sveriges Kronofogdar har framhållit att det ur ett rättssäkerhetsperspektiv är viktigt att bestämmelserna utformas som obligatoriska vägransgrunder. Nacka tingsrätt har anfört att det bör övervägas att i första hand låta kriterierna för att vägra verkställighet framgå direkt av lagtexten i stället för genom hänvisningar till rambesluten. I andra hand bör, beträffande lagen om en europeisk arresteringsorder, hänvisningen begränsas till artikel 4a.1 punkterna a-d i arresteringsorderrambeslutet. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala Universitet har anfört att det bör övervägas att, när det gäller böter och förverkande, låta den i rambesluten givna möjligheten att vägra verkställighet även när det översända intyget uppenbarligen inte motsvarar beslutet komma till uttryck i lagtexten.

Skälen för regeringens förslag

Inledande överväganden Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ändrar förutsättningarna för när en verkställande myndighet kan vägra överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder eller verkställighet av ett bötesstraff eller ett beslut om förverkande, när domen eller beslutet som ligger till grund för framställningen har meddelats efter en förhandling i den berörda personens utevaro. De nya bestämmelserna i respektive rambeslut innebär inte att en medlemsstat måste vägra verkställighet även om det är möjligt. Varje medlemsstat avgör själv i vilken omfattning möjligheterna att vägra verkställighet med stöd av rambesluten ska användas. En medlemsstat kan alltså helt avstå från att i nationell rätt införa en vägransgrund som tar sikte på utevarodomar och ändå leva upp till de åtaganden som följer av rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. I den lagstiftning som har genomfört de rambeslut som ändras genom rambeslutet om verkställighet av utevarodomar har bestämmelser införts som återspeglar rambeslutens ursprungliga regler om att vägra verkställighet vid utevarodomar. De svenska reglerna har utformats så att det är en skyldighet, inte bara en möjlighet, för behörig myndighet att vägra verkställighet om inte villkoren som rambesluten uppställer är

uppfyllda (se prop. 2003/04:7 s. 70 ff., prop. 2008/09:218 s. 52 och prop. 2010/11:43 s. 75). Sverige bör även framöver säkerställa en hög nivå av rättssäkerhet för den enskilde. Därför bör möjligheterna som rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ger att vägra verkställighet när domen eller beslutet meddelats i den berörda personens utevaro användas fullt ut. Det innebär att ändringar behöver göras i lagen om en europeisk arresteringsorder, lagen om verkställighet av bötesstraff och lagen om verkställighet av beslut om förverkande. Regeringen anser, i likhet med Kronofogdemyndigheten och Föreningen Sveriges Kronofogdar , att bestämmelserna på samma sätt som i nuvarande lagstiftning ska utformas som obligatoriska vägransgrunder.

Lagen om en europeisk arresteringsorder I 3 kap. 1 § lagen om en europeisk arresteringsorder finns regler som gäller för det fall överlämnande begärs för verkställighet av en frihetsberövande påföljd som har dömts ut efter en rättegång som hållits i den eftersöktes utevaro, utan att han eller hon har kallats personligen eller på annat sätt informerats om tidpunkt och plats för rättegången. Ett överlämnande får i sådana fall beviljas endast om den utfärdande myndigheten lämnar garantier om att den eftersökte kommer att ges möjlighet till en förnyad prövning i den utfärdande staten och där bli dömd efter en rättegång vid vilken han eller hon har möjlighet att närvara. Det är den svenska domstolen som i det enskilda ärendet får avgöra om de lämnade garantierna är tillräckliga. Om tillräckliga garantier inte lämnas får ett överlämnande inte beviljas (2 kap. 3 § 2 samma lag). De svenska reglernas nuvarande utformning, med krav på att vissa garantier ska lämnas, stämmer inte överens med artikel 2 i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar som inför en ny bestämmelse i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder (artikel 4a). Den nya bestämmelsen är utformad som en vägransgrund. Om den utfärdande myndigheten i arresteringsordern bekräftar att något av villkoren för ett avgörande i utevaro är uppfyllt får den verkställande myndigheten inte på denna grund vägra att överlämna den eftersökte personen. Några garantier behöver inte längre inhämtas. Ett genomförande av rambeslutet om verkställighet av utevarodomar innebär således att ändringar behöver göras i lagen om en europeisk arresteringsorder. Som Nacka tingsrätt påpekat är det tillräckligt att den nya bestämmelsen i lagen om en europeisk arresteringsorder hänvisar till punkten 1 i den nya artikel 4a i arresteringsorderrambeslutet. Resten av artikeln innehåller inga villkor som den utfärdande myndigheten kan åberopa. Punkten 2 i artikeln innebär att den verkställande myndigheten i vissa situationer är skyldig att förse den eftersökte med en kopia av domen. Detta kan regleras på annat sätt än genom lag (beträffande punkten 3, se avsnitt 6.1).

Lagen om verkställighet av bötesstraff I 3 kap. 11 § lagen om verkställighet av bötesstraff anges vilka hinder som ska beaktas vid prövningen av om en verkställbarhetsförklaring ska

meddelas. Enligt bestämmelsens punkt 6 får en verkställbarhetsförklaring inte meddelas om böterna har dömts ut efter en rättegång som hållits i den dömdes utevaro och det inte i intyget anges att den dömde personligen eller via behörig företrädare underrättats om förfarandet eller den dömde meddelat att han eller hon inte motsätter sig bötesstraffet. Enligt artikel 3 i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar, som ändrar artikel 7.2 i rambeslutet om verkställighet av bötesstraff, är de alternativ en utfärdande myndighet kan välja mellan annorlunda utformade än de som anges i nuvarande lagstiftning. Exempelvis anges som ett nytt villkor att den dömde faktiskt var medveten om tid och plats för förhandlingen och att det av kallelsen framgick att ett avgörande kunde meddelas även i den berörda personens utevaro. Vidare anges att om den dömde har låtit sig försvaras av ett ombud så ska han eller hon haft vetskap om den kommande förhandlingen, vilket inte heller är ett villkor enligt gällande regler. Bestämmelsen i 3 kap. 11 § 6 i lagen om verkställighet av bötesstraff är således inte i överensstämmelse med artikel 7.2 i rambeslutet om verkställighet av bötesstraff i dess ändrade lydelse. Även i denna del krävs därför ändring i lag för att genomföra rambeslutet.

Lagen om verkställighet av beslut om förverkande När det gäller beslut om förverkande anges i 3 kap. 11 § lagen om verkställighet av beslut om förverkande vilka hinder som ska beaktas vid prövningen av om en verkställbarhetsförklaring ska meddelas. På samma sätt som vid verkställighet av bötesstraff föreligger hinder mot att meddela en verkställbarhetsförklaring i vissa fall när beslutet meddelats i den berörda personens utevaro (se 3 kap. 11 § 4 i nämnda lag). På motsvarande sätt som ovan redovisats avseende verkställighet av bötesstraff överensstämmer inte nuvarande reglering med artikel 4 i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar, som ändrar artikel 8.2 e i rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande. För att genomföra rambeslutet krävs således även ändring av aktuell bestämmelse i lagen om verkställighet av beslut om förverkande.

Bestämmelsernas närmare utformning I rambeslutet om verkställighet av utevarodomar regleras att den verkställande myndigheten får vägra överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder alternativt verkställighet av ett bötesstraff eller ett beslut om förverkande som baseras på en dom eller ett beslut meddelat i den berörda personens utevaro, om inte den utfärdande myndigheten har intygat att något av de villkor som anges för att undvika avslag är uppfyllt. Tre av dessa villkor är gemensamma. Därutöver finns det ytterligare villkor i förhållande till arresteringsorderrambeslutet respektive rambeslutet om verkställighet av bötesstraff (se avsnitt 5.2). Den utfärdande myndigheten ska alltså, antingen i den europeiska arresteringsordern eller i intyget till beslutet om bötesstraffet eller beslutet om förverkande, bekräfta att något av villkoren för ett avgörande i utevaro är uppfyllt. Den verkställande myndigheten ska då inte göra någon egen materiell prövning, t.ex. av om den berörda personen i det enskilda fallet i god tid har underrättats om tid och plats för

förhandlingen. Det är den utfärdande myndigheten som gör denna prövning. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala Universitet har ansett att det, när det gäller böter och förverkande, bör övervägas att låta den i rambesluten givna möjligheten att vägra verkställighet även när det översända intyget uppenbarligen inte motsvarar beslutet komma till uttryck i lagtexten. Av 3 kap. 10 § lagen om verkställighet av bötesstraff respektive 3 kap. 10 § lagen om verkställighet av beslut om förverkande följer att verkställighet får vägras om intyget saknas eller ”till form eller innehåll är så bristfälligt att det inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för prövning av frågan om erkännande och verkställighet”. Med denna formulering har lagstiftaren avsett bl.a. att verkställighet kan vägras när intyget uppenbarligen inte motsvarar beslutet (se t.ex. prop. 2010/11:43 s. 131 och 134). Mot den bakgrunden kan något behov av att komplettera lagtexten inte anses föreligga. Det kan för övrigt nämnas att även lagen om en europeisk arresteringsorder innehåller en vägransgrund som avser förhållandet att begäran till form eller innehåll är så bristfällig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en prövning av frågan om överlämnande (2 kap. 3 § 1 nämnda lag). Bestämmelserna i respektive lag bör utformas utifrån den formella kontroll som behörig verkställande myndighet i Sverige ska vidta. När det är fråga om ett överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder är det domstolen som gör denna kontroll. För övriga två fall, verkställighet av bötesstraff och beslut om förverkande, är behörig svensk myndighet Kronofogdemyndigheten. Det föreslås således att de nya bestämmelserna utformas så att ett överlämnande inte ska beviljas och en verkställbarhetsförklaring inte medges avseende en utevarodom, om den utfärdande myndigheten inte har bekräftat att något av villkoren för ett avgörande i utevaro är uppfyllt. En remissinstans, Nacka tingsrätt, har framfört att det bör övervägas att låta kriterierna för att vägra verkställighet framgå direkt av lagtexten i stället för genom hänvisning till respektive rambeslut. Regeringen har förståelse för tingsrättens synpunkt men är av uppfattningen att den föreslagna lagstiftningsmodellen i detta fall skulle tynga lagtexten alltför mycket. Det bör noteras att det av lagtexten tydligt framgår att det bara är när det är fråga om en utevarodom som den handläggande svenska myndigheten måste gå vidare till respektive rambeslut för att kontrollera att villkoren för en sådan dom är uppfyllda. Det innebär att någon sådan kontroll inte är aktuell i de allra flesta ärenden som handläggs. I sammanhanget bör också noteras att framställningar såväl om överlämnande enligt en arresteringsorder som verkställighet av bötesstraff och beslut om förverkande sker på standardiserade blanketter där de olika villkoren klart framgår. Föreslagna ändringar medför att vissa följdändringar behöver göras.

7 Förslagets konsekvenser

Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar innebär en relativt begränsad ändring av fem andra antagna rambeslutet. Som ovan angetts genomförs nu rambeslutet om verkställighet av utevarodomar avseende ändringarna som görs i arresteringsorderrambeslutet samt i rambesluten om verkställighet av bötesstraff och om verkställighet av beslut om förverkande. Ett genomförande av rambeslutet om verkställighet av utevarodomar har en marginell påverkan på de myndigheters verksamhet som berörs av regleringen. Eventuella merkostnader ryms inom dessa myndigheters befintliga anslag.

8 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag : Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2014. Regeringens bedömning : Några övergångsbestämmelser behövs inte.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag såvitt avser ikraftträdande. Dock föreslogs i promemorian även övergångsbestämmelser, innebärande att de nya reglerna inte skulle tillämpas i förhållande till en medlemsstat i EU som när ett ärende inleds inte genomfört rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot föreslaget ikraftträdande. Nacka tingsrätt och Åklagarmyndigheten har framfört vissa synpunkter på den i promemorian föreslagna övergångsregleringen. Skälen för regeringens förslag och bedömning: I rambeslutet om verkställighet av utevarodomar anges i artikel 8.2 att det från den 28 mars 2011 ska tillämpas på avgöranden när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen. En medlemsstat kan enligt artikel 8.3 lämna en förklaring om att skjuta upp tillämpningen av rambeslutet, som längst till den 1 januari 2014. Sverige har inte lämnat någon sådan förklaring. Den 1 januari 2014 kommer alltså samtliga i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar uppställda tidpunkter för ikraftträdande och tillämpning ha passerats. Mot denna bakgrund föreslås att de nya bestämmelserna ska träda i kraft den 1 januari 2014. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att artikel 8.2 i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar innebär att de nya reglerna ska tillämpas även beträffande domar och beslut som meddelats före den 28 mars 2011 (se även EU-domstolens dom av den 26 februari 2013 i mål C-399/11, Stefano Melloni). Till skillnad från vad som angavs i promemorian anser regeringen emellertid inte att det finns något hinder mot att från och med den 1 januari 2014 tillämpa de nya reglerna i förhållande till samtliga 29

medlemsstater. Utformningen av rambeslutets artikel 8.2 och 8.3 talar enligt regeringens mening för att en sådan tillämpning var åsyftad. Som Nacka tingsrätt och Åklagarmyndigheten framfört innebär en sådan övergångsreglering som föreslogs i promemorian även vissa praktiska nackdelar för de svenska handläggande myndigheterna. Regeringens bedömning är därför att några särskilda övergångsbestämmelser inte bör införas. I de situationer en svensk verkställande myndighet har att bedöma en ansökan som inte uppfyller kraven i de nya bestämmelserna, exempelvis för att en gammal arresteringsorder eller ett gammalt intyg har använts, bör myndigheten bereda den utfärdande myndigheten möjlighet att komplettera arresteringsordern eller intyget innan ärendet avgörs.

9 Författningskommentar

9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

1 kap.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser för genomförande av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, ändrat genom rådets rambeslut 2009/299/RIF . Lagen tillämpas inte i förhållande till en medlemsstat om Europeiska unionen genom ett särskilt beslut har avbrutit tillämpningen av rambeslutet i förhållande till den staten. I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om en arresteringsorder. I 2 kap. finns bestämmelser om förutsättningar för överlämnande. I 3 kap. finns bestämmelser om särskilda villkor för överlämnande av svenska medborgare . I 4 kap. finns bestämmelser om utredning och tvångsmedel vid det inledande förfarandet samt bestämmelser om att lagen i vissa fall inte ska tillämpas i förhållande till Danmark och Finland. I 5 kap. finns bestämmelser om beslutsförfarandet vid överlämnande. I 6 kap. finns bestämmelser om verkställighet av ett beslut om överlämnande och om beslut om bl.a. utvidgat överlämnande. I 7 kap. finns bestämmelser om överförande av en frihetsberövande påföljd till Sverige. I 8 kap. finns bestämmelser om återförande av personer som har överlämnats till Sverige och om tillstånd till transport genom Sverige.

I paragrafen redovisas lagens innehåll. I första stycket förtydligas att lagen innehåller bestämmelser för att genomföra arresteringsorderrambeslutet, ändrat genom rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. När det i lagen hänvisas till ”rambeslutet” avses således arresteringsorderrambeslutet i dess ändrade form. I paragrafens fjärde stycke görs en följdändring med hänsyn till att

3 kap. 1 § upphör att gälla.

2 kap .

3 § Överlämnande får inte beviljas 1. om en begäran, trots att den utfärdande myndigheten har beretts tillfälle att inkomma med komplettering, till form eller innehåll är så bristfällig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en prövning av frågan om överlämnande, 2. om den utfärdande myndigheten inte lämnar sådana garantier som enligt 3 kap. 2 § krävs för att överlämnande ska få beviljas, 3. om den eftersökte enligt 5 kap. 4 § ska överlämnas till en annan medlemsstat, 4. om den eftersökte ska utlämnas för brott eller om han eller hon ska överlämnas enligt lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen, 5. om det enligt 2 kap. 8 § andra stycket brottsbalken skulle strida mot ett villkor som har uppställts vid utlämning eller överlämnande till Sverige, eller 6. om det avser verkställighet av en frihetsberövande påföljd som har dömts ut efter en förhandling där den eftersökte inte var personligen närvarande och om den utfärdande myndigheten inte har bekräftat att något av villkoren i artikel 4a.1 i rambeslutet är uppfyllt.

I paragrafen behandlas vissa hinder mot överlämnande. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Ändringen i punkten 2 är föranledd av att 3 kap. 1 § upphör att gälla. I punkten 6 införs en ny vägransgrund. Denna vägransgrund återfinns i artikel 2 i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar, genom vilken ändringar görs i arresteringsorderrambeslutet. Ändringarna består dels i att artikel 5.1 upphävs, dels i att en ny artikel 4a införs. Avser arresteringsordern verkställighet av en frihetsberövande påföljd som meddelats i den dömdes utevaro, får överlämnande inte beviljas om inte den utfärdande myndigheten har bekräftat att något av de villkor som anges i artikel 4a punkten 1 i arresteringsorderrambeslutet är uppfyllt. Villkoren återges även i bilagan till arresteringsorderrambeslutet, vilken också ändras genom rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. Det är bilagan som utgör själva arresteringsordern. Flera villkor kan vara uppfyllda samtidigt. Det räcker dock att ett av villkoren är uppfyllt. Utgångspunkten är att all information som den verkställande myndigheten behöver för att fatta beslut ska framgå av arresteringsordern. Om det ändå skulle framgå på annat sätt att något av villkoren för att undvika avslag på grund av att det rör sig om en utevarodom är uppfyllt, t.ex. genom en delgivningshandling i vilken det framgår att personen i fråga har underrättats om tid och plats för förhandlingen, bör komplettering inhämtas från den utfärdande myndigheten (jfr 4 kap. 2 a §). Komplettering bör på samma sätt inhämtas om den verkställande myndigheten mottar en arresteringsorder utformad enligt äldre bestämmelser, dvs. en arresteringsorder som inte har ändrats i enlighet med regleringen i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. Övriga ändringar är språkliga.

5 kap.

6 § Om garantier som avses i 3 kap. 2 § har lämnats av en utländsk myndighet, ska rätten i beslutet om överlämnande ange att det är ett villkor för överlämnandet att garantierna kommer att uppfyllas. Beslut i fråga om överlämnande av föremål som enligt 4 kap. 7 § har tagits i beslag ska om möjligt meddelas av rätten i samband med beslutet i fråga om överlämnande av den eftersökte.

Paragrafen handlar om garantier som ska tas upp i domstolens beslut om överlämnande. I paragrafens första stycke görs en följdändring med hänsyn till att

3 kap. 1 § upphör att gälla. Övriga ändringar är språkliga.

9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen

1 kap.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser för genomförande av rådets rambeslut 2005/214/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff, ändrat genom rådets rambeslut 2009/299/RIF .

I paragrafen förtydligas att lagen innehåller bestämmelser för att genomföra rambeslutet om verkställighet av bötesstraff, ändrat genom rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. När det i lagen hänvisas till ”rambeslutet” avses således rambeslutet om verkställighet av bötesstraff i dess ändrade form.

3 kap.

11 § En verkställbarhetsförklaring får inte meddelas 1. om det för samma gärning meddelats dom eller beslut i Sverige eller i en annan stat och domen eller beslutet i den andra staten, vid ett fällande avgörande, har verkställts, 2. om gärningen helt eller delvis begåtts i Sverige och den inte motsvarar brott enligt svensk lag eller om en tillämpning av 35 kap. 7 § brottsbalken innebär att preskription inträtt, 3. om den dömde inte hade fyllt 15 år när brottet begicks, 4. om en sådan förklaring inte skulle vara förenlig med bestämmelser om immunitet, 5. om bötesstraffet har beslutats efter ett skriftligt förfarande och det inte har bekräftats i intyget att den dömde personligen eller genom behörigt ombud underrättats om sin rätt att bestrida samt om tidsfristen för detta, eller 6. om bötesstraffet har meddelats efter en förhandling där den dömde inte var personligen närvarande och om det inte har bekräftats i intyget att något av villkoren i artikel 7.2 i–j i rambeslutet är uppfyllt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hinder mot erkännande och verkställighet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Genom artikel 3.1 i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ändras artikel 7.2 i rambeslutet om verkställighet av bötesstraff.

32 Bestämmelsen i punkten 6 har anpassats till de nya förutsättningar som

därigenom gäller. Hinder mot verkställighet av ett bötesstraff som har meddelats i den dömdes utevaro föreligger, om det inte i intyget bekräftas att något av de villkor som återfinns i artikel 7.2 i–j i rambeslutet om verkställighet av bötesstraff, ändrat genom rambeslutet om verkställighet av utevarodomar, är uppfyllt. Utgångspunkten är att den utfärdande myndigheten i det intyg som sänds över ska bekräfta att något av villkoren är uppfyllt när det rör sig om ett bötesstraff som beslutats i den dömdes utevaro. Om intyget inte anger att något av villkoren är uppfyllt men det på annat sätt framgår att så är fallet, t.ex. genom att en delgivningshandling företes, bör den utfärdande myndigheten beredas tillfälle att komplettera intyget (jfr 3 kap. 7 §). Komplettering bör på samma sätt inhämtas om den verkställande myndigheten mottar ett intyg utformat enligt äldre bestämmelser, dvs. ett intyg som inte har ändrats i enlighet med regleringen i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. Övriga ändringar är språkliga.

9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen

1 kap.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser för genomförande av rådets rambeslut 2006/783/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande, ändrat genom rådets rambeslut 2009/299/RIF.

I paragrafen förtydligas att lagen innehåller bestämmelser för att genomföra rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande, ändrat genom rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. När det i lagen hänvisas till ”rambeslutet” avses således rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande i dess ändrade form.

3 kap.

11 § En verkställbarhetsförklaring får utöver vad som anges i 10 § inte meddelas om 1. det för samma gärning som ligger till grund för beslutet om förverkande har meddelats dom eller beslut i Sverige eller i en annan stat och domen eller beslutet i den andra staten, vid ett fällande avgörande, har verkställts, 2. det enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan svensk lag har meddelats beslut att inte väcka åtal för det brott som ligger till grund för beslutet om förverkande, 3. en sådan förklaring inte skulle vara förenlig med bestämmelser om immunitet och privilegier, 4. beslutet om förverkande har meddelats efter en förhandling där den mot vilken beslutet riktar sig inte var personligen närvarande och om det inte har bekräftats i intyget att något av villkoren i artikel 8.2 e i rambeslutet är uppfyllt , eller 5. den gärning, som ligger till grund för beslutet om förverkande, helt eller delvis har begåtts i Sverige och inte motsvarar brott enligt svensk lag eller preskription har inträtt enligt 36 kap. 15 § brottsbalken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hinder mot erkännande och verkställighet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Genom artikel 4.1 i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ändras artikel 8.2 e i rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande. Bestämmelsen i punkten 4 har anpassats till de nya förutsättningar som därigenom gäller. Hinder mot verkställighet av ett beslut om förverkande som har meddelats i den berörda personens utevaro föreligger, om det inte i intyget bekräftas att något av de villkor som återfinns i artikel 8.2 e i rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande, ändrat genom rambeslutet om verkställighet av utevarodomar, är uppfyllt. Utgångspunkten är att den utfärdande myndigheten i det intyg som sänds över ska bekräfta att något av villkoren är uppfyllt när det rör sig om ett beslut i utevaro. Om intyget inte anger att något av villkoren är uppfyllt men det på annat sätt ändå framgår att så är fallet, t.ex. genom att en delgivningshandling företes, bör den utfärdande myndigheten beredas tillfälle att komplettera intyget (jfr 3 kap. 7 §). Kompletterande information bör på samma sätt inhämtas om den verkställande myndigheten mottar ett intyg utformat enligt äldre bestämmelser, dvs. ett intyg som inte ändrats i enlighet med regleringen i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar.

L 81/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.3.2009

III

(Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen)

RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING VI I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

RÅDETS RAMBESLUT 2009/299/RIF

av den 26 februari 2009

om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA RAMBESLUT (2) De olika rambesluten om genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av lagakraftvunna rättsliga avgö­ randen behandlar inte konsekvent frågan om avgöranden när den berörda personen inte var personligen närva­ rande vid förhandlingen. Skiljaktigheterna kan försvåra juristernas arbete och utgöra ett hinder för rättsligt sam­ med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt arbete. artiklarna 31.1 a och 34.2 b,

(3) Lösningarna i dessa rambeslut är inte tillfredsställande i med beaktande av initiativet från Republiken Slovenien, Repu­ fall där personen inte har kunnat underrättas om det bliken Frankrike, Republiken Tjeckien, Konungariket Sverige, rättsliga förfarandet. Enligt rambesluten 2005/214/RIF Republiken Slovakien, Förenade konungariket Storbritannien om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande och Nordirland och Förbundsrepubliken Tyskland ( 1 ), på bötesstraff ( 2 ), 2006/783/RIF om tillämpning av prin­ cipen om ömsesidigt erkännande på beslut om förver­ 3 kande ( ), 2008/909/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att 4 med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och verkställa dessa inom Europeiska unionen ( ) och 2008/947/RIF om tillämpning av principen om ömsesi­ digt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgär­ 5 der ( ) kan den verkställande myndigheten vägra verkstäl­ lighet av sådana domar. Enligt rambeslut 2002/584/RIF av följande skäl: om en europeisk arresteringsorder och om överlämnande 6 mellan medlemsstaterna ( ) kan den verkställande myn­ digheten begära att den utfärdande myndigheten lämnar tillräckliga garantier om att den person som är föremål för den europeiska arresteringsordern kommer att ges (1) Den tilltalade personens rätt att personligen närvara vid möjlighet till en förnyad prövning av fallet i den utfär­ förhandlingen ingår i rätten till en rättvis rättegång i dande medlemsstaten och att vara närvarande när domen artikel 6 i konventionen om skydd för de mänskliga meddelas. Lämpligheten av en sådan garanti är en fråga rättigheterna och de grundläggande friheterna, enligt som ska avgöras av den verkställande myndigheten och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas det är därför svårt att exakt veta när verkställighet kan tolkning. Denna domstol har också förklarat att den till­ vägras. talade personens rätt att personligen närvara vid förhand­ lingarna inte är absolut och att den tilltalade under vissa 2 ( ) Rambeslut av den 24 februari 2005 (EUT L 76, 22.3.2005, s. 16). förhållanden av egen fri vilja, uttryckligen eller underför­ ( 3 ) Rambeslut av den 6 oktober 2006 (EUT L 328, 24.11.2006, s. 59). ( 4 stått men otvetydigt, kan avsäga sig rätten att vara när­ ) Rambeslut av den 27 november 2008 (EUT L 327, 5.12.2008, s. 27). varande. ( 5 ) Rambeslut av den 27 november 2008 (EUT L 337, 16.12.2008, s. 102). ( 1 ) EUT C 52, 26.2.2008, s. 1. ( 6 ) Rambeslut av den 13 juni 2002 (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).

27.3.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 81/25

(4) Det är därför nödvändigt att ge klara och allmängiltiga utnyttja denna rätt måste den berörda personen ha kän­ skäl för när man kan vägra att erkänna avgöranden på nedom om den planerade förhandlingen. Enligt detta grundval av att den berörda personen inte var personli­ rambeslut bör personens kännedom om förhandlingen gen närvarande vid förhandlingen. Detta rambeslut syftar säkerställas av varje medlemsstat i enlighet med dess till att närmare fastställa de allmängiltiga skäl som ger nationella lagstiftning, varvid ska gälla att kraven enligt den verkställande myndigheten möjlighet att verkställa ovannämnda konvention måste uppfyllas. I enlighet med beslutet trots att personen inte varit närvarande vid för­ rättspraxis i Europeiska domstolen för de mänskliga rät­ handlingen, samtidigt som personens rätt till försvar fullt tigheterna skulle man, när man överväger huruvida det ut respekteras. Detta rambeslut är inte avsett att före­ sätt på vilket informationen tillhandahålls är tillräckligt skriva formerna och metoderna, inklusive de processuella för att säkerställa en persons kännedom om förhand­ kraven, för att uppnå de i rambeslutet angivna resultaten, lingen och när så är lämpligt, kunna ägna särskild upp­ vilket faller under medlemsstaternas nationella lagstift­ märksamhet åt den berörda personens ansträngningar att ning. ta emot den information som riktas till honom eller henne.

(5) De aktuella ändringarna kräver en ändring av de gällande rambesluten om genomförande av principen om ömsesi­ (9) Det planerade datumet för en förhandling kan av prak­ digt erkännande av lagakraftvunna rättsliga avgöranden. tiska skäl ursprungligen anges som flera möjliga datum De nya bestämmelserna bör också kunna tjäna som inom en begränsad tidsperiod. grundval för framtida rättsakter på detta område.

(10) Erkännande och verkställighet av ett avgörande, när den (6) I bestämmelserna i detta rambeslut om ändring av andra berörda personen inte varit personligen närvarande vid rambeslut fastställs villkor för det fall då erkännande och förhandlingen, bör inte kunna vägras när den berörda verkställighet av ett avgörande, när den berörda personen personen hade kännedom om den planerade förhand­ inte varit personligen närvarande vid förhandlingen, inte lingen och försvarades av ett juridiskt ombud som han bör vägras. Dessa villkor är alternativa: när ett av villko­ eller hon gett i uppdrag att göra det, vilket garanterar att ren är uppfyllt försäkrar den utfärdande myndigheten den rättsliga hjälpen är praktisk och effektiv. I detta sam­ genom att fylla i den relevanta delen i den europeiska manhang bör det inte ha någon betydelse om det juri­ arresteringsordern eller det relevanta intyget i de andra diska ombudet valts, utsetts och betalats av den berörda rambesluten, att kraven är uppfyllda eller kommer att personen eller om detta ombud utsetts och betalats av uppfyllas, vilket bör vara tillräckligt för verkställandet staten, förutsatt att den berörda personen avsiktligt har av det rättsliga avgörandet på grundval av principen valt att företrädas av ett juridiskt ombud i stället för att om ömsesidigt erkännande. personligen närvara vid förhandlingen. Utseende av det juridiska ombudet och därtill hörande frågor faller under nationell lagstiftning.

(7) Erkännande och verkställighet av ett rättsligt avgörande när den berörda personen inte var personligen närva­ rande vid förhandlingen, bör inte kunna vägras om han (11) Gemensamma lösningar avseende skäl för att vägra er­ eller hon antingen personligen kallats och därigenom kännande i de berörda befintliga rambesluten bör beakta underrättats om tid och plats för förhandlingen som skiljaktiga förhållanden när det gäller att underrätta per­ ledde till det rättsliga avgörandet, eller om han eller sonen om dennes rätt till förnyad prövning eller över­ hon på annat sätt faktiskt officiellt underrättats om tid klagande. En förnyad prövning eller ett överklagande syf­ och plats för förhandlingen på ett sådant sätt att det tar till att garantera rätten till försvar och karaktäriseras otvetydigt kan slås fast att han eller hon hade kännedom av följande faktorer: att den berörda personen har rätt att om den planerade förhandlingen. I detta sammanhang närvara, att själva sakfrågan, inklusive nytt bevismaterial, förutsätts det att personen underrättats ” i god tid ” , vilket prövas på nytt och att förfarandet kan leda till att det innebär i tillräckligt god tid för att han eller hon person­ ursprungliga avgörandet upphävs. ligen ska kunna närvara vid förhandlingen och effektivt utnyttja sina rättigheter till försvar.

(12) Rätten till förnyad prövning eller överklagande bör ga­ ranteras när avgörandet redan har delgivits och även, när (8) En tilltalad persons rätt till en rättvis rättegång garanteras det gäller den europeiska arresteringsordern, när det ännu av konventionen om skydd för de mänskliga rättighe­ inte hade delgivits, men kommer att delges utan dröjsmål terna och de grundläggande friheterna, enligt Europeiska efter överlämnandet. Det senare fallet syftar på en situ­ domstolen för de mänskliga rättigheternas tolkning. I ation där myndigheterna misslyckades i sitt försök att denna rättighet ingår rätten för den berörda personen kontakta personen, särskilt på grund av att han eller att personligen närvara vid förhandlingen. För att kunna hon försökte undgå rättvisan.

L 81/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.3.2009

(13) Om en europeisk arresteringsorder utfärdas i syfte att 3. I detta rambeslut fastställs gemensamma regler för erkän­ verkställa ett fängelsestraff eller en frihetsberövande åt­ nande och/eller verkställande av rättsliga avgöranden i en med­ gärd och den berörda personen inte dessförinnan motta­ lemsstat (den verkställande medlemsstaten) utfärdade av en an­ git någon officiell information om att det försiggår straff­ nan medlemsstat (den utfärdande medlemsstaten) efter förfaran­ rättsliga förfaranden mot honom eller henne och inte den där den berörda personen inte var personligen närvarande, i heller delgivits domen, bör denna person på den verk­ enlighet med bestämmelserna i artikel 5.1 i rambeslut ställande medlemsstatens begäran erhålla en kopia av 2002/584/RIF, artikel 7.2 g i rambeslut 2005/214/RIF, arti­ domen endast för kännedom. Den utfärdande och den kel 8.2 e i rambeslut 2006/783/RIF, artikel 9.1 i i rambeslut verkställande rättsliga myndigheten bör, om så är lämp­ 2008/909/RIF och i artikel 11.1 h i rambeslut 2008/947/RIF. ligt, samråda om behovet av och befintliga möjligheter att tillhandahålla personen ifråga en översättning av do­ men, eller väsentliga delar av denna, på ett språk som Artikel 2 denna person förstår. Detta tillhandahållande av domen får varken försena överlämnandeförfarandet eller beslutet Ändringar i rambeslut 2002/584/RIF att verkställa den europeiska arresteringsordern. Rambeslut 2002/584/RIF ska ändras på följande sätt:

1. Följande artikel ska läggas till: (14) Detta rambeslut begränsas till att närmare fastställa skäl för att vägra erkännande i rättsakter som rör genomfö­ rande av principen om ömsesidigt erkännande. Därför ” Artikel 4a har bestämmelser som exempelvis sådana som avser

Beslut när den berörda personen inte var personligen

rätt till förnyad prövning ett tillämpningsområde som

närvarande vid förhandlingen

begränsas till de fastställda skälen för vägran. De är inte avsedda att harmonisera nationell lagstiftning. Detta 1. Den verkställande rättsliga myndigheten får även vägra rambeslut påverkar inte Europeiska unionens framtida att verkställa en europeisk arresteringsorder, utfärdad i syfte rättsakter avsedda att tillnärma medlemsstaternas lagstift­ att verkställa ett fängelsestraff eller en frihetsberövande åt­ ning på det straffrättsliga området. gärd, efter ett beslut när personen inte var personligen när­ varande vid förhandlingen, såvida det inte i den europeiska arresteringsordern anges att personen i enlighet med ytterli­ gare processuella krav i den utfärdande medlemsstatens na­ tionella lagstiftning (15) Skälen för icke-erkännande är valfria. Medlemsstaternas utrymme för egen bedömning när det gäller införlivandet av dessa skäl i nationell lagstiftning styrs emellertid i a) i god tid synnerhet av rätten till en rättvis rättegång, samtidigt som hänsyn tas till detta rambesluts övergripande mål att stärka enskilda personers processuella rättigheter och att underlätta det straffrättsliga samarbetet. i) antingen kallats personligen och därigenom underrät­ tades om tid och plats för den förhandling som ledde till beslutet, eller på annat sätt faktiskt officiellt under­ rättades om tid och plats för förhandlingen, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. hon hade kännedom om den planerade förhandlingen,

och

Artikel 1 Syfte och tillämpningsområde ii) underrättades om att ett beslut kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid 1. Syftet med detta rambeslut är att stärka de processuella förhandlingen, rättigheterna för personer som är föremål för straffrättsliga för­ faranden och att samtidigt underlätta det straffrättsliga samar­ betet, och särskilt att förbättra ömsesidigt erkännande av rätts­ eller liga avgöranden mellan medlemsstaterna.

b) i vetskap om den planerade förhandlingen hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av 2. Detta rambeslut ska inte påverka skyldigheten att iaktta den berörda personen eller av staten att försvara honom grundläggande rättigheter och grundläggande rättsprinciper en­ eller henne vid förhandlingen och faktiskt försvarades av ligt artikel 6 i fördraget, bland annat rätten till försvar för ombudet vid förhandlingen, personer som är föremål för straffrättsliga förfaranden, och alla skyldigheter som åligger rättsliga myndigheter i detta avse­ ende ska kvarstå oförändrade. eller

27.3.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 81/27

c) efter att ha delgivits beslutet och uttryckligen underrättats 2. Om en europeisk arresteringsorder utfärdas i syfte att om rätten till förnyad prövning eller överklagande och verkställa ett fängelsestraff eller en frihetsberövande åtgärd rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på enligt villkoren i punkt 1 d och den berörda personen inte nytt även mot bakgrund av nytt bevismaterial, vilket dessförinnan mottagit någon officiell information om att det kan leda till att det ursprungliga beslutet upphävs. försiggår straffrättsliga förfaranden mot honom eller henne, får denna person när denne informeras om innehållet i den europeiska arresteringsordern, begära att erhålla en kopia av i) uttryckligen förklarade att han eller hon inte bestred domen innan personen ifråga överlämnas. Omedelbart efter beslutet, att ha blivit informerad om denna begäran ska den utfär­ dande myndigheten via den verkställande myndigheten till­ eller handahålla den eftersökta personen en kopia av domen. Den eftersökta personens begäran får varken försena överlämnan­ deförfarandet eller beslutet att verkställa den europeiska ar­ ii) inte begärde förnyad prövning eller överklagade inom resteringsordern. Tillhandahållandet av domen till den be­ den tillämpliga tidsramen, rörda personen ska endast ske i informationssyfte; det får varken betraktas som ett formellt delgivande av domen eller eller påverka tidsfristerna för begäran om förnyad prövning eller överklagande.

d) inte personligen delgavs beslutet men 3. Om en person överlämnas enligt villkoren i punkt 1 d och denna person har begärt förnyad prövning eller över­ i) utan dröjsmål kommer att personligen delges detta klagande, ska kvarhållandet av den person som väntar på en efter överlämnandet och uttryckligen underrättas om sådan förnyad prövning eller överklagande omprövas till dess rätten till förnyad prövning eller överklagande och att dessa förfaranden avslutats i enlighet med lagen i den rätten att få delta och få själva sakfrågan, inklusive utfärdande medlemsstaten, antingen regelbundet eller på nytt bevismaterial, prövad på nytt, vilket kan leda till den berörda personens begäran. En sådan omprövning ska att det ursprungliga beslutet upphävs, framför allt omfatta möjligheten att uppskjuta eller avbryta kvarhållandet. Den förnyade prövningen eller överklagandet och ska inledas inom rimlig tid efter överlämnandet. ”

2. I artikel 5 ska punkt 1 utgå. ii) kommer att underrättas om den tidsram inom vilken vederbörande måste begära förnyad prövning eller överklagande enligt den relevanta europeiska arreste­ 3. I bilagan ( ” EUROPEISK ARRESTERINGSORDER ” ) ska led d ringsordern. ersättas med följande:

” d) Ange om personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet:



1. Ja, personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet.



2. Nej, personen var inte personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet.

3. Om ni kryssade i rutan vid punkt 2, var vänlig och bekräfta att något av följande föreligger:



3.1a Personen kallades personligen den … (dag/månad/år), och underrättades därigenom om tid och plats för den förhandling som ledde till beslutet och underrättades om att ett beslut kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

ELLER



3.1b personen kallades inte personligen, men på annat sätt faktiskt underrättades officiellt om tid och plats för den förhandling som ledde till beslutet, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhand­ lingen, och underrättades om att ett beslut kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

L 81/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.3.2009

ELLER



3.2 personen, i vetskap om den planerade förhandlingen, hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid förhandlingen och försvarades faktiskt av ombudet vid förhandlingen,

ELLER



3.3 personen delgavs personligen beslutet den … (dag/månad/år) och underrättades uttryck­ ligen om rätten till förnyad prövning eller överklagande och om rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt även mot bakgrund av nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga beslutet upphävs, och



personen förklarade uttryckligen att han eller hon inte bestred detta beslut,

ELLER



personen begärde inte förnyad prövning eller överklagande inom den tillämpliga tidsramen,

ELLER



3.4 Personen personligen inte delgivits beslutet men — personligen och utan dröjsmål kommer att delges detta beslut efter överlämnandet, och — vid delgivandet uttryckligen kommer att underrättas om rätten till förnyad prövning eller överklagande och om rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt även mot bakgrund av nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga beslutet upphävs, och — kommer att underrättas om den tidsram inom vilken vederbörande måste begära förnyad prövning eller överklagande, dvs. … dagar.

4. Var vänlig ange, för den ruta ni har kryssat för ovan under punkt 3.1b, 3.2 eller 3.3, hur villkoren i fråga har uppfyllts:

Artikel 3

Ändringar i rambeslut 2005/214/RIF

Rambeslut 2005/214/RIF ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 7.2 ska ändras på följande sätt:

a) Led g ska ersättas med följande:

” g) den berörda personen enligt det intyg som avses i artikel 4, i händelse av ett skriftligt förfarande inte, i enlighet med lagstiftningen i den utfärdande staten, personligen eller via en företrädare med behörighet enligt nationell lag underrättades om sin rätt att bestrida saken och om tidsfristerna för ett sådant bestridande ”

b) Följande led ska införas:

27.3.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 81/29

” i) den berörda personen, enligt det intyg som avses i artikel 4 inte var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet, såvida det inte i intyget anges att personen, i enlighet med ytterligare processuella krav i den utfärdande statens nationella lagstiftning

i) i god tid

— antingen kallats personligen och därigenom underrättades om tid och plats för den förhand­ ling som ledde till beslutet, eller på annat sätt faktiskt officiellt underrättades om tid och plats för förhandlingen, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhandlingen,

och

— underrättades om att ett beslut kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

eller

ii) i vetskap om den planerade förhandlingen hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid förhandlingen och faktiskt försvarades av ombudet vid förhandlingen,

eller

iii) efter att ha delgivits beslutet och uttryckligen underrättats om rätten till förnyad prövning eller överklagande och rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt inklusive nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga beslutet upphävs,

— uttryckligen förklarade att han eller hon inte bestred beslutet,

eller

— inte begärde förnyad prövning eller överklagade inom den tillämpliga tidsramen,

j) personen enligt det intyg som avses i artikel 4 inte var personligen närvarande, såvida det inte i intyget anges att personen, efter att uttryckligen ha blivit informerad om förfarandena och möjlig­ heten att närvara personligen vid en förhandling, angett uttryckligen att han eller hon avsagt sig rätten till en muntlig förhandling och uttryckligen meddelat att han eller hon inte bestrider saken. ”

2. Artikel 7.3 ska ersättas med följande:

” 3. I de fall som avses i punkt 1 och i punkt 2 c, 2 g, 2 i och 2 j ska den behöriga myndigheten i den verkställande staten, innan den fattar ett beslut om att helt eller delvis inte erkänna och verkställa ett beslut, på lämpligt sätt samråda med den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och i tillämpliga fall anmoda denna att utan dröjsmål tillhandahålla alla nödvändiga upplysningar. ”

3. I punkt h i bilagan ( ” INTYG ” ) ska punkt 3 ersättas med följande:

” 3. Ange om den berörda personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet:



1. Ja, personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet.



2. Nej, personen var inte personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet. 3. Om ni har kryssat i rutan vid punkt 2 ovan, var vänlig och bekräfta att något av följande föreligger:



3.1a Personen kallades personligen den … (dag/månad/år), och underrättades därigenom om tid och plats för den förhandling som ledde till beslutet och underrättades om att ett avgörande kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

L 81/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.3.2009

ELLER



3.1b personen kallades inte personligen, men på annat sätt faktiskt underrättades officiellt om tid och plats för den förhandling som ledde till beslut, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhand­ lingen, och underrättades om att ett beslut kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen, ELLER



3.2 personen, i vetskap om den planerade förhandlingen, hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom/henne vid förhandlingen och faktiskt försvarades av ombudet vid förhandlingen, ELLER



3.3 personen delgavs beslutet den … (dag/månad/år) och uttryckligen underrättades om rätten till förnyad prövning eller överklagande och om rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt även mot bakgrund av nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga beslutet upphävs, och



personen uttryckligen förklarade att han eller hon inte bestred detta beslut,

ELLER



personen inte begärde förnyad prövning eller överklagande inom den tillämpliga tidsramen, ELLER



3.4 personen, efter att ha blivit uttryckligen informerad om förfarandena och möjligheten att personligen närvara vid en förhandling, angett uttryckligen att han eller hon avsagt sig rätten till en muntlig förhandling och uttryckligen meddelat att han eller hon inte bestrider saken,

4. Var vänlig ange, för den ruta ni har kryssat för ovan under punkt 3.1b, 3.2, 3.3 eller 3.4 hur villkoren i fråga har uppfyllts:

Artikel 4

Ändringar i rambeslut 2006/783/RIF

Rambeslut 2006/783/RIF ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 8.2 ska led e ersättas med följande:

” e) den berörda personen, enligt det intyg som avses i artikel 4.2 inte var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet om förverkande, såvida det inte i intyget fastställs att personen, i enlighet med ytterligare processuella krav i den utfärdande statens nationella lagstiftning

i) i god tid

— antingen kallats personligen och därigenom underrättades om tid och plats för den förhand­ ling som ledde till beslutet om förverkande, eller på annat sätt faktiskt officiellt underrättades om tid och plats för förhandlingen, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhandlingen,

27.3.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 81/31

och

— underrättades om att ett beslut om förverkande kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

eller

ii) i vetskap om den planerade förhandlingen hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid förhandlingen och faktiskt försvarades av ombudet vid förhandlingen,

eller

iii) efter att ha delgivits beslutet om förverkande och uttryckligen underrättats om rätten till förnyad prövning eller överklagande och rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt inklusive nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga beslutet upphävs,

— uttryckligen förklarade att han eller hon inte bestred beslutet om förverkande,

eller

— inte begärde förnyad prövning eller överklagade inom den tillämpliga tidsramen. ”

2. I bilagan ( ” INTYG ” ) ska punkt j ersättas med följande:

” j) Förhandling som ledde till beslutet om förverkande

Ange om personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet om för­ verkande:



1. Ja, personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet om för­ verkande.



2. Nej, personen var inte personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet om förverkande.

3. Om ni har kryssat i rutan vid punkt 2 ovan, var vänlig och bekräfta att något av följande föreligger:



3.1a Personen kallades personligen den … (dag/månad/år), och underrättades därigenom om tid och plats för den förhandling som ledde till beslutet och underrättades om att ett beslut kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

ELLER



3.1b personen kallades inte personligen, men på annat sätt faktiskt underrättades officiellt om tid och plats för den förhandling som ledde till beslutet, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhand­ lingen, och underrättades om att ett beslut kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

ELLER



3.2 personen, i vetskap om den planerade förhandlingen, hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom/henne vid förhandlingen och försvarades faktiskt av ombudet vid förhandlingen,

ELLER

L 81/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.3.2009



3.3 personen delgavs personligen beslutet om förverkande den … (dag/månad/år) och un­ derrättades uttryckligen om rätten till förnyad prövning eller överklagande och om rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt även mot bakgrund av nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga beslutet upphävs, och



personen förklarade uttryckligen att han eller hon inte bestred detta beslut,

ELLER



personen begärde inte förnyad prövning eller överklagade inom den tillämpliga tids­ ramen.

4. Var vänlig ange, för den ruta ni har kryssat för ovan under punkt 3.1b, 3.2 eller 3.3, hur villkoren i fråga har uppfyllts:

Artikel 5

Ändringar i rambeslut 2008/909/RIF

Rambeslut 2008/909/RIF ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 9.1 ska led i ersättas med följande: ” i) den berörda personen, enligt det intyg som avses i artikel 4 inte var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet, såvida det inte i intyget anges att personen, i enlighet med ytterligare processuella krav i den utfärdande statens nationella lagstiftning

i) i god tid — antingen kallats personligen och därigenom underrättades om tid och plats för den förhandling som ledde till avgörandet, eller på annat sätt faktiskt officiellt underrättades om tid och plats för förhandlingen, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhandlingen,

och — underrättades om att ett avgörande kunde meddelas även om han eller hon inte var person­ ligen närvarande vid förhandlingen,

eller

ii) i vetskap om den planerade förhandlingen hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid förhandlingen och faktiskt försvarades av ombudet vid förhandlingen,

eller

iii) efter att ha delgivits avgörandet och uttryckligen underrättats om rätten till förnyad prövning eller överklagande och om rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt inklusive nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga avgörandet upphävs, — uttryckligen förklarade att han eller hon inte bestred avgörandet,

27.3.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 81/33

eller

— inte begärde förnyad prövning eller överklagande inom den tillämpliga tidsramen. ”

2. I punkt i i bilaga I ( ” INTYG ” ) ska punkt 1 ersättas med följande:

” 1. Ange om personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet:



1. Ja, personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet.



2. Nej, personen var inte personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet.

3. Om ni har kryssat i rutan vid punkt 2 ovan, var vänlig och bekräfta att något av följande föreligger:



3.1a Personen kallades personligen den … (dag/månad/år), och underrättades därigenom om tid och plats för den förhandling som ledde till avgörandet och underrättades om att ett avgörande kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

ELLER



3.1b personen kallades inte personligen, men på annat sätt faktiskt underrättades officiellt om tid och plats för den förhandling som ledde till avgörandet, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhand­ lingen, och underrättades om att ett avgörande kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

ELLER



3.2 personen, i vetskap om den planerade förhandlingen, hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid förhandlingen och försvarades faktiskt av ombudet vid förhandlingen,

ELLER



3.3 personen delgavs personligen avgörandet den … (dag/månad/år) och underrättades ut­ tryckligen om rätten till förnyad prövning eller överklagande och om rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt även mot bakgrund av nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga avgörandet upphävs, och



personen förklarade uttryckligen att han eller hon inte bestred detta avgörande,

ELLER



personen begärde inte förnyad prövning eller överklagade inom den tillämpliga tids­ ramen.

4. Var vänlig ange, för den ruta ni har kryssat för ovan under punkt 3.1b, 3.2 eller 3.3, hur villkoren i fråga har uppfyllts:

L 81/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.3.2009

Artikel 6

Ändringar i rambeslut 2008/947/RIF

Rambeslut 2008/947/RIF ska ändras på följande sätt: 1. I artikel 11.1 ska led h ersättas med följande: ” h) den berörda personen, enligt det intyg som avses i artikel 6 inte var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet, såvida det inte i intyget anges att personen, i enlighet med ytterligare processuella krav i den utfärdande statens nationella lagstiftning i) i god tid — antingen kallats personligen och därigenom underrättades om tid och plats för den förhand­ ling som ledde till avgörandet, eller på annat sätt faktiskt officiellt underrättades om tid och plats för förhandlingen, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhandlingen, och — underrättades om att ett avgörande kunde meddelas även om han eller hon inte var person­ ligen närvarande vid förhandlingen, eller ii) i vetskap om den planerade förhandlingen hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid förhandlingen och faktiskt försvarades av ombudet vid förhandlingen, eller iii) efter att ha delgivits avgörandet och uttryckligen underrättats om rätten till förnyad prövning eller överklagande och rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt även mot bakgrund av nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga avgörandet upphävs. — uttryckligen förklarade att han eller hon inte bestred avgörandet,

eller — begärde inte förnyad prövning eller överklagade inom den tillämpliga tidsramen. ” 2. I bilaga I ( ” INTYG ” ), ska punkt h ersättas med följande:

” h) Ange om personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet:



1. Ja, personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet.



2. Nej, personen var inte personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet. 3. Om ni har kryssat i rutan vid punkt 2 ovan, var vänlig och bekräfta att något av följande föreligger:



3.1a Personen kallades personligen den … (dag/månad/år), och underrättades därigenom om tid och plats för den förhandling som ledde till avgörandet och underrättades om att ett avgörande kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

27.3.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 81/35

ELLER



3.1b personen kallades inte personligen, men på annat sätt faktiskt underrättades officiellt om tid och plats för den förhandling som ledde till avgörandet, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhand­ lingen, och underrättades om att ett avgörande kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

ELLER



3.2 personen, i vetskap om den planerade förhandlingen, hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid förhandlingen och försvarades faktiskt av ombudet vid förhandlingen,

ELLER



3.3 personen delgavs personligen avgörandet den … (dag/månad/år) och underrättades ut­ tryckligen om rätten till förnyad prövning eller överklagande och om rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt även mot bakgrund av nytt bevismaterial, och



personen förklarade uttryckligen att han eller hon inte bestred detta avgörande,

ELLER



personen begärde inte förnyad prövning eller överklagade inom den tillämpliga tids­ ramen.

4. Var vänlig ange, för den ruta ni har kryssat för ovan under punkt 3.1b, 3.2 eller 3.3, hur villkoren i fråga har uppfyllts:

Artikel 7 randen när den berörda personen inte var personligen närva­ rande vid förhandlingen.

Territoriell tillämpning

Detta rambeslut ska tillämpas på Gibraltar. 3. Om en medlemsstat vid antagandet av detta rambeslut har förklarat sig ha allvarliga skäl att anta att den inte kommer att kunna följa bestämmelserna i detta rambeslut den dag som Artikel 8 anges i punkt 1, ska detta rambeslut tillämpas senast från och med den 1 januari 2014 på erkännande och verkställande av

Genomförande och övergångsbestämmelser

avgöranden när den berörda personen inte var personligen när­ 1. Medlemsstaterna ska senast den 28 mars 2011 vidta de varande vid förhandlingen och som utfärdats av denna med­ åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta lemsstats behöriga myndigheter. Varje annan medlemsstat kan rambeslut. kräva att den medlemsstat som lämnat en sådan förklaring ska tillämpa de relevanta bestämmelser i de rambeslut som avses i artiklarna 2, 3, 4, 5 och 6 i de versioner som de ursprungligen antogs i, på erkännande och verkställande av avgöranden när 2. Från och med den dag som anges i punkt 1 ska detta den berörda personen inte var personligen närvarande vid för­ rambeslut tillämpas på erkännande och verkställande av avgö­ handlingen, om dessa utfärdats av den andra medlemsstaten.

L 81/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.3.2009

4. Fram till de datum som anges i punkterna 1 och 3 ska a) i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit de åtgär­ relevanta bestämmelser i de rambeslut som avses i artiklarna der som är nödvändiga för att följa detta rambeslut, och 2 – 6 fortsätta att gälla i de versioner som de ursprungligen antogs i. b) tillämpningen av detta rambeslut.

5. En förklaring som lämnas i enlighet med punkt 3 ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning . Den kan 3. Den rapport som avses i punkt 1 ska vid behov åtföljas av när som helst dras tillbaka. lagförslag.

6. Medlemsstaterna ska till rådets generalsekretariat och Artikel 10 kommissionen överlämna texten till de bestämmelser genom vilka skyldigheterna enligt detta rambeslut införlivas med deras Ikraftträdande nationella lagstiftning. Detta rambeslut träder i kraft dagen efter det att det har offent­ liggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Artikel 9

Översyn

Utfärdat i Bryssel den 26 februari 2009. 1. Senast den 28 mars 2014 ska kommissionen utarbeta en rapport på grundval av den information som medlemsstaterna lämnar i enlighet med artikel 8.6. På rådets vägnar I. LANGER 2. Rådet ska, på grundval av den rapport som avses i punkt 1, bedöma Ordförande

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/1

(Rättsakter som antagits med tillämpning av avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen)

RÅDETS RAMBESLUT

av den 13 juni 2002

om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna

(2002/584/RIF)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA RAMBESLUIT (4) Dessutom har medlemsstaterna godkänt följande tre konventioner, som helt eller delvis gäller utlämning och ingår i gemenskapens regelverk: konventionen av den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet av den med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid 4 artikel 31 a och 31 b samt artikel 34.2 b i detta, de gemensamma gränserna ( ) (mellan de medlemsstater som är anslutna till konventionen), konventionen av den 10 mars 1995 om ett förenklat förfarande för utlämning 5 mellan Europeiska unionens medlemsstater ( ) och konmed beaktande av kommissionens förslag ( ventionen av den 27 september 1996 om utlämning 1 ), 6 mellan Europeiska unionens medlemsstater ( ).

med beaktande av Europaparlamentets yttrande ( 2 ), och

(5) Målet för unionen att bli ett område med frihet, säkerhet och rättvisa har medfört att behovet av utlämning melav följande skäl: lan medlemsstaterna har försvunnit, och att det skall ersättas av ett system för överlämnande mellan rättsliga myndigheter. De nuvarande förfarandena för utlämning är komplicerade och riskerar att ge upphov till för- (1) Enligt slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors seningar, vilket kan avhjälpas genom införande av ett den 15–16 oktober 1999, särskilt punkt 35, bör det for- nytt förenklat system för överlämnande av dömda eller mella utlämningsförfarandet avskaffas bland medlemssta- misstänkta personer för verkställighet av domar eller lagterna när det gäller personer som är på flykt undan rätt- föring. De traditionella samarbetsförbindelser mellan visan efter att ha fått sin slutgiltiga dom, och förfaran- medlemsstaterna som hittills varit rådande bör ersättas den för utlämningsärenden påskyndas vad gäller perso- av ett system med fri rörlighet för straffrättsliga avgöranner som är misstänkta för brott. den, såväl preliminära som slutliga, i ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

(2) I åtgärdsprogrammet för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål, vilket avses i punkt 37 i slutsatserna från Europeiska rådet i (6) Den europeiska arresteringsorder som införs genom Tammerfors och antogs av rådet den 30 november 3 detta rambeslut utgör den första konkreta åtgärder på 2000 ( ), behandlas frågan om ömsesidig verkställighet det straffrättsliga området rörande principen om ömsesiav arresteringsorder. digt erkännande, vilken Europeiska rådet har kallat en ”hörnsten” i det rättsliga samarbetet.

(3) Det finns ett antal konventioner på detta område till vilka alla eller en del medlemsstater har anslutit sig, däribland Europeiska utlämningskonventionen av den 13 december 1957 och Europeiska konventionen om (7) Eftersom målet att ersätta den multilaterala utlämningsbekämpande av terrorism av den 27 januari 1977. Lags- ordning som bygger på Europeiska utlämningskonventiftningen om utlämning i de nordiska länderna har tionen av den 13 december 1957 inte i tillräcklig identiskt innehåll. utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det

1 4 ( ) EGT C 332 E, 27.11.2001, s. 305. ( ) EGT L 239, 22.9.2000, s. 19. ( 2 ) Yttrandet avgett den 9 januari 2002 (ännu ej offentligjort i EGT). ( 5 ) EGT C 78, 30.3.1995, s. 2. 3 6 ( ) EGT C 12 E, 15.1.2001, s. 10. ( ) EGT C 313, 13.10.1996, s. 12.

L 190/2 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

därför på grund av dess omfattning och verkningar ordning, föreningsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet i bättre kan uppnås på unionsnivå, kan rådet vidta åtgär- andra medier. der i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 2 i Fördraget om Europeiska unionen och i artikel 5 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskaperna. I (13) Ingen får avvisas, utvisas eller utlämnas till en stat där enlighet med proportionalitetsprincipen i den sist- de löper allvarlig risk att utsättas för dödsstraff, tortyr nämnda artikeln går detta rambeslut inte utöver vad eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller som är nödvändigt för att uppnå detta mål. bestraffning.

(14) Eftersom samtliga medlemsstater har ratificerat Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för (8) Beslut om verkställighet av en europeisk arresteringsenskilda vid automatisk databehandling av personuppgiforder måste kontrolleras i tillräcklig omfattning, vilket ter, bör de personuppgifter som behandlas i samband innebär att en rättslig myndighet i den medlemsstat där med genomförandet av detta rambeslut skyddas i enligden eftersökta personen har gripits måste fatta beslutet het med principerna i denna konvention. om huruvida han eller hon skall överlämnas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. (9) Centralmyndigheternas roll i verkställandet av en europeisk arresteringsorder bör begränsas till praktiskt och administrativt bistånd.

KAPITEL I

(10) Systemet med en europeisk arresteringsorder vilar på en hög grad av förtroende mellan medlemsstaterna. Til- ALLMÄNNA BESTÄMMELSER lämpningen av systemet får avbrytas endast om en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter de principer som fastställs i artikel 6.1 i Fördraget om Europeiska unionen, vilket fastslagits av rådet med tillämpning av Artikel 1 artikel 7.1 i fördraget, och med de följder som avses i punkt 2 i samma artikel. Skyldighet att verkställa en europeisk arresteringsorder

1. Den europeiska arresteringsordern är ett rättsligt avgö- (11) Den europeiska arresteringsordern bör ersätta samtliga rande, utfärdat av en medlemsstat med syftet att en annan tidigare instrument för utlämning mellan medlemsstamedlemsstat skall gripa och överlämna en eftersökt person för terna, även bestämmelserna om utlämning i avdelning lagföring eller för verkställighet av ett fängelsestraff eller en III i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet. annan frihetsberövande åtgärd.

2. Medlemsstaterna skall verkställa varje europeisk arres- (12) Detta rambeslut respekterar de grundläggande rättigheter teringsorder i enlighet med principen om ömsesidigt erkänoch iakttar de principer som erkänns i artikel 6 i Fördra- nande samt bestämmelserna i detta rambeslut. get om Europeiska unionen och återspeglas i Europeiska 1 unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ( ), särskilt kapitel VI i denna. Inget i detta rambeslut får tol- 3. Detta rambeslut påverkar inte skyldigheten att respektera kas som ett förbud att vägra överlämna en person som de grundläggande rättigheterna och de grundläggande rättsliga är föremål för en europeisk arresteringsorder, om det principerna i artikel 6 i Fördraget om Europeiska unionen. finns objektiva skäl för att tro att den europeiska arresteringsordern har utfärdats för att lagföra eller straffa en person på grund av dennes kön, ras, religion, etniska ursprung, nationalitet, språk, politiska uppfattning eller Artikel 2 sexuella läggning, eller att denna persons ställning kan skadas av något av dessa skäl. Tillämpningsområde för en europeisk arresteringsorder

1. En europeisk arresteringsorder får utfärdas för gärningar Detta rambeslut hindrar inte en medlemsstat från att som enligt den utfärdande medlemsstatens lagstiftning kan leda tilämpa sina konstitutionella regler om prövning i laga till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i tolv månader eller mer. Detsamma gäller om ett straff eller en annan frihets- 1 ( ) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1. berövande åtgärd i minst fyra månader har dömts ut.

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/3

2. Följande brott skall medföra överlämnande på grundval — Förfalskning av administrativa dokument och handel med av en europeisk arresteringsorder enligt villkoren i detta ram- sådana förfalskningar. beslut och utan kontroll av om det föreligger dubbel straffbarhet för gärningen, förutsatt att brotten, som de definieras i den — Förfalskning av betalningsmedel. utfärdande medlemsstatens lagstiftning, kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i minst tre år i den utfärdande medlemsstaten: — Olaglig handel med hormonsubstanser och andra tillväxtsubstanser. — Deltagande i en kriminell organisation. — Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen. — Terrorism. — Handel med stulna fordon. — Människohandel. — Våldtäkt. — Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi. — Mordbrand. — Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen. — Brott som omfattas av den internationella brottmålsdomstolens behörighet. — Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen.

— Kapning av flygplan eller fartyg. — Korruption.

— Sabotage. — Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen enligt konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska 3. Rådet får, efter att ha hört Europaparlamentet i enlighet gemenskapernas finansiella intressen. med artikel 39.1 i Fördraget om Europeiska unionen, när som helst enhälligt besluta att lägga till andra typer av brott i förteckningen i punkt 2 i den här artikeln. Mot bakgrund av kom- — Penningtvätt. missionens rapport enligt artikel 34.3 skall rådet bedöma om förteckningen bör utvidgas eller ändras. — Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron.

4. När det gäller andra brott än de som omfattas av punkt 2 — IT-brottslighet. kan överlämnandet förenas med villkoret att de gärningar för vilka den europeiska arresteringsordern har utfärdats skall — Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter utgöra ett brott enligt den verkställande medlemsstatens lagsoch hotade växtarter och växtsorter. tiftning, oberoende av brottsrekvisit eller brottets rättsliga rubricering.

— Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse.

Artikel 3 — Mord, grov misshandel. Skäl till att verkställighet av den europeiska — Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader. arresteringsordern skall vägras

— Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av giss- Den rättsliga myndigheten i den verkställande medlemsstaten lan. (nedan kallad den verkställande rättsliga myndigheten) skall vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder i följande fall: — Rasism och främlingsfientlighet.

1. Om det brott som ligger till grund för den europeiska — Organiserad stöld och väpnat rån. arresteringsordern omfattas av amnesti i den verkställande medlemsstaten då denna var behörig att lagföra brottet — Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter enligt sin egen strafflag. och konstverk. 2. Om det framgår av de uppgifter som står till den verkstäl- — Svindleri. lande rättsliga myndighetens förfogande att den eftersöktes ansvar för samma gärning prövats genom lagakraftägande dom i en medlemsstat, under förutsättning att straffet, vid — Beskyddarverksamhet och utpressning. fällande dom, avtjänats eller är under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt lagstiftningen i den med- — Förfalskning och piratkopiering. lemsstat i vilken avkunnandet ägt rum.

L 190/4 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

3. Om den person som är föremål för en europeisk arres- a) enligt den verkställande medlemsstatens lagstiftning teringsorder på grund av sin ålder ännu inte kan ställas till anses ha begåtts helt eller delvis på dess territorium straffrättsligt ansvar för de gärningar som ligger till grund eller en plats som är likställd med den medlemsstatens för den europeiska arresteringsordern enligt den verkstäl- territorium, eller lande medlemsstatens lag. b) har begåtts utanför den utfärdande medlemsstatens territorium och åtal enligt den verkställande medlemsstatens lagstiftning inte är tillåtet för sådana brott, när de Artikel 4 begåtts utanför den verkställande statens territorium.

Skäl till att verkställighet av den europeiska arresteringsordern får vägras Artikel 5

Den verkställande rättsliga myndigheten får vägra att verkställa Garantier som skall lämnas av den utfärdande staten i en europeisk arresteringsorder särskilda fall

1. om, i något fall som avses i artikel 2.4, den gärning som Den verkställande rättsliga myndigheten får, i enlighet med den ligger till grund för den europeiska arresteringsordern inte verkställande medlemsstatens lagstiftning, föreskriva att verkär ett brott enligt lagen i den verkställande medlemsstaten; ställigheten av en europeisk arresteringsorder är beroende av när det gäller skatter och andra avgifter, tullar och valuta- något av följande villkor: transaktioner får dock verkställandet av den europeiska arresteringsordern inte vägras av det skälet att den verkställande medlemsstatens lagstiftning inte föreskriver samma 1. När en europeisk arresteringsorder har utfärdats för verktyp av skatter eller avgifter eller att den inte innehåller ställighet av ett straff eller en annan åtgärd som har beslusamma slags bestämmelser om skatter och andra avgifter, tats genom utevarodom och den berörda personen inte kaltullar och valutatransaktioner som den utfärdande med- lats personligen eller på annat sätt informerats om tidpunkt lemsstatens lagstiftning, och plats för den förhandling som ledde till att beslutet fattades genom utevarodom, får överlämnande ske på villkor att den utfärdande rättsliga myndigheten lämnar tillräckliga 2. om den person som är föremål för den europeiska arres- garantier om att den person som är föremål för den euroteringsordern är föremål för lagföring i den verkställande peiska arresteringsordern kommer att ges möjlighet till en medlemsstaten för samma gärning som den som ligger till förnyad prövning av beslutet i den utfärdande medlemsstagrund för den europeiska arresteringsordern, ten och att bli dömd i sin närvaro.

3. om de rättsliga myndigheterna i den verkställande med- 2. Om det brott på vars grundval en europeisk arresteringslemsstaten har beslutat antingen att inte väcka åtal för det order har utfärdats är straffbart med fängelse eller annan brott som ligger till grund för den europeiska arresterings- frihetsberövande åtgärd på livstid får verkställandet av den ordern eller att underlåta åtal, eller när den eftersökte i en europeiska arresteringsordern förenas med villkoret att det medlemsstat omfattas av ett annat slutligt avgörande för i den utfärdande medlemsstatens rättssystem finns bestämsamma gärningar som hindrar senare lagföring, melser om att ompröva straffet – efter framställan eller senast efter 20 år – eller att tillämpa sådana åtgärder som kan ge benådning som personen är berättigad till enligt 4. om åtal för brottet eller verkställigheten av straffet preskri- den utfärdande medlemsstatens nationella lagstiftning eller berats enligt den verkställande medlemsstatens lagstiftning praxis i syfte att ett sådant straff eller en sådan åtgärd inte och gärningarna omfattas av denna medlemsstats behörig- skall verkställas. het enligt dess egen strafflagstiftning,

3. När den person som är föremål för en europeisk arres- 5. om det framgår av de uppgifter som står till den verkstäl- teringsorder för lagföring är medborgare eller bosatt i den lande rättsliga myndighetens förfogande att den eftersöktes verkställande medlemsstaten får överlämnandet underkastas ansvar för samma gärningar prövats genom lagakraf- villkoret att personen efter att ha hörts återsänds till den tägande dom i tredje land, under förutsättning att straffet, verkställande medlemsstaten för att där avtjäna det vid fällande dom, avtjänats eller är under verkställighet eller fängelsestraff eller den frihetsberövande åtgärd som dömts inte längre kan verkställas enligt lagstiftningen i det land ut i den utfärdande medlemsstaten. där domen har meddelats,

6. om den europeiska arresteringsordern har udfärdats för Artikel 6 verställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd och den eftersökte uppehåller sig i, är med- Fastställande av de behöriga myndigheterna borgare eller bosatt i den verkställande medlemsstaten och denna stat åtar sig att själv verkställa detta straff eller denna åtgärd enligt denna medlemsstats lagstiftning. 1. Den utfärdande rättsliga myndigheten är den rättsliga myndighet i den utfärdande medlemsstaten som är behörig att utfärda en europeisk arresteringsorder enligt den utfärdande 7. om en europeisk arresteringsorder avser brott som medlemsstatens lagstiftning.

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/5

2. Den verkställande rättsliga myndigheten är den rättsliga 2. Den europeiska arresteringsordern skall översättas till ett myndighet i den verkställande medlemsstaten som är behörig språk som är officiellt i den verkställande medlemsstaten. Varje att verkställa den europeiska arresteringsordern enligt den verk- medlemsstat får, när detta rambeslut antas eller vid en senare ställande medlemsstatens lagstiftning. tidpunkt, i en förklaring som skall deponeras hos rådets generalsekretariat förklara att den kommer att godta en översättning till ett annat eller flera andra av Europeiska gemenskaper- 3. Varje medlemsstat skall underrätta rådets generalsekretanas officiella språk. riat om den, enligt sin nationella lagstiftning, behöriga rättsliga myndigheten.

KAPITEL 2 Artikel 7

ÖVERLÄMNANDEFÖRFARANDE Centralmyndighet

1. Varje medlemsstat får utse en centralmyndighet eller, om Artikel 9 dess rättsordning så kräver, flera centralmyndigheter för att biträda de behöriga rättsliga myndigheterna. Översändande av en europeisk arresteringsorder 2. En medlemsstat får, om organisationen av det nationella rättsväsendet så kräver, låta sin eller sina centralmyndighet(er) 1. Om det är känt var personen befinner sig får den utfäransvara för det administrativa översändandet och mottagandet dande rättsliga myndigheten översända den europeiska arresav europeiska arresteringsorder samt all annan officiell kor- teringsordern direkt till den verkställande rättsliga myndigrespondens i anslutning till dessa. heten.

Den medlemsstat som önskar använda sig av de möjligheter 2. Den utfärdande rättsliga myndigheten får under alla som avses i denna artikel skall lämna uppgifter om sin eller omständigheter besluta om en registrering av den eftersökta sina centralmyndighet(er) till rådets generalsekretariat. Dessa personen i Schengens informationssystem (SIS). anvisningar skall vara bindande för alla myndigheterna i den utfärdande medlemsstaten. 3. En sådan registrering skall utföras i enlighet med bestämmelserna i artikel 95 i konventionen av den 19 juni 1990 om Artikel 8 tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna. En registrering i SIS skall anses vara likvärdig med en euro- Den europeiska arresteringsorderns innehåll och form peisk arresteringsorder åtföljd av den information som beskrivs i artikel 8.1. 1. En europeisk arresteringsorder skall innehålla följande uppgifter uppställda i enlighet med formuläret i bilagan: Under en övergångsperiod, till dess att SIS kan överföra all den information som beskrivs i artikel 8, skall registreringen anses a) Den eftersöktes identitet och nationalitet. vara likvärdig med en europeisk arresteringsorder i avvaktan på att originalet i vederbörlig ordning mottas av den verkställande rättsliga myndigheten. b) Namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress till den utfärdande rättsliga myndigheten.

c) Uppgift om förekomsten av en verkställbar dom, en arres- Artikel 10 teringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan och som omfattas av artiklarna 1 Närmare bestämmelser om översändande av en europeisk och 2. arresteringsorder

d) Brottets beskaffenhet och brottsrubricering, särskilt med 1. Om den utfärdande rättsliga myndigheten inte känner till avseende på artikel 2. vilken verkställande rättslig myndighet som är behörig, skall den göra de efterforskningar som krävs, särskilt via det europeiska rättsliga nätverkets kontaktpunkter ( 1 e) En beskrivning av de omständigheter under vilka brottet ), för att få denna begåtts, inbegripet tidpunkt och plats samt den eftersöktes information av den verkställande medlemsstaten. delaktighet i brottet. 2. Om den utfärdande rättsliga myndigheten så önskar kan f) Det straff som dömts ut, om det rör sig om en slutlig dom, arresteringsordern skickas genom det europeiska rättsliga näteller den straffskalan för brottet som föreskrivs i den utfär- verkets säkrade telekommunikationssystem. dande medlemsstatens lagstiftning.

1 ( ) Gemensam åtgärd av den 29 juni 1998 om inrättande av ett eurog) Eventuella andra konsekvenser av brottet. peiskt rättsligt nätverk (EGT L 191, 7.7.1998, s. 4).

L 190/6 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

3. Om det inte går att använda SIS får den utfärdande rätts- avstående från tillämpning av specialitetsbestämmelsen enligt liga myndigheten använda sig av Interpols tjänster för att över- artikel 27.2 avges inför den verkställande rättsliga myndigsända den europeiska arresteringsordern. heten, i enlighet med den verkställande medlemsstatens nationella lagstiftning.

4. Den utfärdande rättsliga myndigheten får översända den europeiska arresteringsordern på vilket säkert sätt som helst som gör det möjligt att få en skriftlig uppteckning, så att den 2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvänverkställande medlemsstaten kan fastställa att den översända diga för att det samtycke och, i förekommande fall, det avhandlingen är äkta. stående som anges i punkt 1 inhämtas under sådana förhållanden att det framgår att personen har lämnat dem frivilligt och fullt medveten om följderna av detta. Den eftersökte skall i 5. Alla svårigheter rörande översändandet av eller äktheten detta syfte ha rätt till juridiskt biträde. hos de handlingar som behövs för att verkställa den europeiska arresteringsordern skall behandlas genom direkta kontakter mellan de berörda rättsliga myndigheterna eller, i förekom- 3. Det samtycke och, i förekommande fall, det avstående mande fall, med bistånd av medlemsstaternas centrala myndigsom anges i punkt 1 skall protokollföras i enlighet med det heter. förfarande som föreskrivs i den verkställande medlemsstatens nationella lagstiftning. 6. Om den myndighet som tar emot en europeisk arresteringsorder saknar behörighet att verkställa denna, skall den självmant översända den europeiska arresteringsordern till den 4. Samtycket skall i princip vara oåterkalleligt. Varje medbehöriga myndigheten i sin medlemsstat och underrätta den lemsstat får föreskriva att samtycket och, i förekommande fall, utfärdande rättsliga myndigheten om detta. avståendet kan vara återkalleligt i enlighet med deras nationella regler. I ett sådant fall skall den tid som förflyter mellan dagen för samtycke och dagen för återkallelse inte beaktas vid fastställande av de tidsfrister som anges i artikel 17. En medlemsstat Artikel 11 som vill använda sig av denna möjlighet skall underrätta generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd om detta vid anta- Den eftersöktes rättigheter gandet av detta rambeslut och ange på vilka villkor samtycket kan återkallas samt alla ändringar av dessa villkor. 1. När den eftersökte grips skall den behöriga verkställande rättsliga myndigheten i enlighet med den nationella lagstiftningen upplysa personen om den europeiska arresteringsordern och dess innehåll samt om dennes möjlighet att samtycka till Artikel 14 överlämnande till den utfärdande rättsliga myndigheten.

Hörande av den eftersökte 2. En eftersökt person som har gripits för att en europeisk arresteringsorder skall kunna verkställas skall ha rätt till juridiskt biträde och tolk i enlighet med den nationella lagstiftningen i den verkställande medlemsstaten. En person som gripits och som inte samtycker till överlämnande enligt artikel 14 skall ha rätt att höras av den verkställande rättsliga myndigheten i enlighet med lagstiftningen i den verkställande medlemsstaten. Artikel 12

Fortsatt frihetsberövande Artikel 15 Om en person grips på grundval av en europeisk arresteringsorder skall den verkställande rättsliga myndigheten fatta beslut Beslut om överlämnande i enlighet med den verkställande medlemsstatens lagstiftning om huruvida personen skall hållas kvar i häkte. Det är alltid möjligt att, i enlighet med den nationella lagstiftningen i den verkställande medlemsstaten, tillfälligt försätta personen på fri 1. Den verkställande rättsliga myndigheten skall, inom de fot, med förbehåll för att den behöriga myndigheten i denna tidsfrister och enligt de villkor som anges i detta rambeslut, medlemsstat vidtar alla åtgärder som den bedömer vara nöd- besluta om en person skall överlämnas. vändiga för att undvika att den eftersökte avviker.

2. Om den verkställande rättsliga myndigheten anser att de Artikel 13 uppgifter som den utfärdande medlemsstaten har meddelat inte är tillräckliga för att myndigheten skall kunna besluta om överlämnandet, skall den begära att utan dröjsmål få nödvändiga Samtycke till överlämnande kompletterande uppgifter, i synnerhet sådana som rör artiklarna 3–5 och 8, och får dessutom fastställa en tidsfrist inom 1. Om den gripne säger sig samtycka till att överlämnas vilken de skall inkomma, med beaktande av nödvändigheten skall dennes samtycke och, i förekommande fall, uttryckliga att iaktta den tidsfrist som anges i artikel 17.

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/7

3. Den utfärdande rättsliga myndigheten får när som helst underrätta den utfärdande rättsliga myndigheten och ange skäöverföra alla användbara kompletterande uppgifter till den len till detta. I ett sådant fall får tidsfristerna förlängas med verkställande rättsliga myndigheten. ytterligare 30 dagar.

5. Så länge något slutgiltigt beslut om verkställande av den Artikel 16 europeiska arresteringsordern inte har fattats av den verkställande rättsliga myndigheten skall denna säkerställa att de nöd- Beslut vid flera framställningar vändiga materiella villkoren för ett faktiskt överlämnande av personen föreligger.

1. Om flera medlemsstater har utfärdat en europeisk arresteringsorder för samma person, skall beslutet om vilken av 6. Varje vägran att verkställa en europeisk arresteringsorder framställningarna som skall verkställas fattas av den verkstälskall motiveras. lande rättsliga myndigheten, som skall ta vederbörlig hänsyn till alla omständigheter, särskilt till brottens relativa svårhetsgrad och platsen för deras förövande, datumen för de respektive europeiska arresteringsorderna samt huruvida ordern 7. Om en medlemsstat i undantagsfall inte kan iaktta de har utfärdats för lagföring eller för verkställande av ett tidsfrister som föreskrivs i denna artikel skall den underrätta fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd. Eurojust och ange skälen till förseningen. Dessutom skall en medlemsstat som har drabbats av upprepade förseningar med att verkställa europeiska arresteringsorder från en annan med- 2. Den verkställande rättsliga myndigheten får fråga Euro- lemsstats sida underrätta rådet så att det nationella genomjust ( 1 ) om råd inför ett sådant beslut som avses i punkt 1. förandet av detta rambeslut kan utvärderas på medlemsstatsnivå.

3. Vid en konflikt mellan en europeisk arresteringsorder och en framställning om utlämning som givits in av ett tredje land skall beslutet om huruvida den europeiska arresteringsordern Artikel 18 eller framställningen om utlämning skall ges företräde fattas av den behöriga myndigheten i den verkställande medlemsstaten, som skall ta vederbörlig hänsyn till alla omständigheter, särskilt Situation i avvaktan på beslut de som anges i punkt 1 och de som nämns i den tillämpliga konventionen. 1. Om den europeiska arresteringsordern har utfärdats för lagföring skall den utfärdande rättsliga myndigheten 4. Denna artikel skall inte påverka medlemsstaternas skyldigheter enligt den internationella brottmålsdomstolens stadga.

a) antingen godta att den eftersökte hörs i enlighet med artikel 19, eller Artikel 17

Tidsfrister och beslutsregler avseende verkställighet av b) godta tillfällig överföring av den eftersökte. den europeiska arresteringsordern

2. Villkoren för tillfällig överföring och dess varaktighet 1. En europeisk arresteringsorder skall behandlas och verkskall fastställas i samförstånd mellan den utfärdande och den ställas med skyndsamhet. verkställande rättsliga myndigheten.

2. I de fall då den eftersökte samtycker till överlämnandet skall det slutgiltiga beslutet om verkställandet av den europe- 3. Vid tillfällig överföring skall personen i fråga kunna återiska arresteringsordern fattas inom tio dagar efter det att sam- vända till den verkställande staten för att närvara vid den förtycket har givits. handling som rör honom eller henne inom ramen för förfarandet för överlämnande.

3. I övriga fall skall det slutgiltiga beslutet om verkställandet av den europeiska arresteringsordern fattas inom 60 dagar efter det att den eftersökte har gripits. Artikel 19

4. Om den europeiska arresteringsordern i specifika fall inte Hörande av personen i avvaktan på beslut kan verkställas inom de tidsfrister som anges i punkterna 2 eller 3 skall den verkställande rättsliga myndigheten omedelbart 1. Hörandet av den eftersökte skall genomföras av en rätts- ( 1 ) Rådets beslut 2002/187/RIF av den 28 februari 2002 om inrät- lig myndighet, med bistånd av någon annan person som skall tande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet (EGT utses i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där den L 63, 6.3.2002, s. 1). anmodande domstolen är belägen.

L 190/8 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

2. Hörandet av den eftersökte skall verkställas i enlighet Artikel 22 med lagstiftningen i den verkställande medlemsstaten och på de villkor som fastställs i samförstånd mellan den utfärdande Underrättelse om beslutet och den verkställande rättsliga myndigheten.

Den verkställande rättsliga myndigheten skall omedelbart meddela den utfärdande rättsliga myndigheten om sitt beslut med 3. Den behöriga verkställande rättsliga myndigheten får ge anledning av en europeisk arresteringsorder. en annan rättslig myndighet i den egna medlemsstaten i uppdrag att delta vid hörandet av den eftersökte för att säkerställa att denna artikel och de villkor som har fastställts tillämpas på ett korrekt sätt. Artikel 23

Tidsfrist för överlämnande av personen

Artikel 20 1. Den eftersökte skall överlämnas så snart som möjligt vid en tidpunkt som de berörda myndigheterna skall komma Privilegier och immunitet överens om.

2. Den eftersökte personen skall överlämnas senast tio dagar 1. Om den eftersökte har rätt till privilegier eller immunitet efter det slutgiltiga beslutet om att verkställa den europeiska avseende rättsliga förfaranden eller verkställighet i den verkstäl- arresteringsordern. lande medlemsstaten skall tidsfristerna enligt artikel 17 inte börja löpa förrän om, och från och med den dag, den verkställande rättsliga myndigheten har informerats om att dessa privi- 3. Om omständigheter som ligger utanför någon av de legier eller denna immunitet har upphävts. berörda medlemsstaternas kontroll hindrar att den eftersökte överlämnas inom den tidsfrist som anges i punkt 2, skall den verkställande och den utfärdande rättsliga myndigheten omedelbart kontakta varandra och komma överens om en ny tid- Den verkställande medlemsstaten skall se till att de nödvändiga punkt för överlämnandet. I så fall skall överlämnandet äga rum materiella villkoren för ett faktiskt överlämnande föreligger om inom tio dagar från den nya tidpunkt som bestämts. den eftersökte inte längre har rätt till sådana privilegier eller sådan immunitet. 4. Överlämnandet kan i undantagsfall skjutas upp tillfälligt, av allvarliga humanitära skäl, till exempel om det finns godtag- 2. När upphävandet av privilegier eller immunitet åligger en bara skäl att anta att verkställigheten uppenbart skulle innebära myndighet i den verkställande medlemsstaten skall den verk- en fara för den eftersöktes liv eller hälsa. Verkställandet av den ställande rättsliga myndigheten utan dröjsmål begära detta hos europeiska arresteringsordern skall äga rum så snart dessa skäl den myndigheten. När upphävandet av privilegier eller immu- inte längre föreligger. Den verkställande rättsliga myndigheten nitet åligger en myndighet i en annan stat eller en internatio- skall omedelbart underrätta den utfärdande rättsliga myndighenell organisation, skall den utfärdande rättsliga myndigheten ten om detta och komma överens om en ny tidpunkt för överbegära detta hos den myndigheten eller organisationen. lämnandet. I så fall skall överlämnandet äga rum inom tio dagar från den nya tidpunkt som bestämts.

5. När de tidsfrister som anges i punkterna 2–4 har löpt ut Artikel 21 skall personen, om han eller hon fortfarande kvarhålls i häkte, försättas på fri fot.

Samverkande internationella åtaganden

Artikel 24

Detta rambeslut skall inte påverka den verkställande medlems- Uppskjutet eller villkorligt överlämnande statens åtaganden om den eftersökte har utlämnats till denna medlemsstat från ett tredje land och den eftersökte är skyddad genom specialitetsbestämmelserna i den ordning enligt vilken 1. Den verkställande rättsliga myndigheten får, efter att ha han eller hon utlämnades. Den verkställande medlemsstaten fattat beslut om verkställighet av en europeisk arresteringsskall vidta alla åtgärder som krävs för att utan dröjsmål begära order, skjuta upp överlämnandet av den eftersökte så att persosamtycke från den stat som den eftersökte utlämnades ifrån, så nen kan åtalas i den verkställande medlemsstaten eller, om att han eller hon kan överlämnas till den utfärdande medlems- dom redan har fallit, i den staten kan avtjäna ett straff som har staten. Tidsfristerna enligt artikel 17 börjar inte löpa förrän dömts ut för en annan gärning än den som den europeiska från och med den dag dessa specialitetsbestämmelser upphör arresteringsordern avser. att gälla. I avvaktan på beslutet i den stat varifrån den eftersökte har utlämnats skall den verkställande medlemsstaten se till att de nödvändiga materiella villkoren för ett faktiskt över- 2. I stället för att uppskjuta överlämnandet får den verkställämnande föreligger. lande rättsliga myndigheten tillfälligt överlämna den eftersökte

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/9

till den utfärdande medlemsstaten på villkor som skall faststäl- 5. När en transitering gäller en person som skall utlämnas las i samförstånd mellan den verkställande och den utfärdande från ett tredje land till en medlemsstat, skall denna artikel gälla rättsliga myndigheten. Överenskommelsen skall göras skriftligt i tillämpliga delar. I synnerhet uttrycket ”europeisk arresteringsoch villkoren skall vara bindande för alla myndigheter i den order” skall ersättas med ”framställning om utlämning”. utfärdande medlemsstaten.

KAPITEL 3 Artikel 25 FÖLJDER AV ÖVERLÄMNANDET Transitering

Artikel 26 1. Varje medlemsstat skall, utom när den utnyttjar möjligheten att vägra när transitering begärs för en medborgare eller Avräkning av tiden för frihetsberövande i den varaktigt bosatt för verkställighet av ett fängelsestraff eller en verkställande staten annan frihetsberövande åtgärd, tillåta transitering genom sitt territorium av en eftersökt person som överlämnas, förutsatt att medlemsstaten har fått uppgifter om 1. Den utfärdande medlemsstaten skall avräkna tiden för frihetsberövande som beror på verkställighet av en europeisk arresteringsorder från det totala frihetsberövande som skall avtjänas i den utfärdande medlemsstaten som ett resultat av att a) identitet och nationalitet på den person som är föremål för ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd har en europeisk arresteringsorder, dömts ut.

b) att det finns en europeisk arresteringsorder, 2. I detta syfte skall den verkställande rättsliga myndigheten, eller den centralmyndighet som utsetts enligt artikel 7, vid överlämnandet översända alla uppgifter om hur länge den c) brottets beskaffenhet och brottsrubricering, eftersökte varit frihetsberövad på grundval av den europeiska arresteringsordern till den utfärdande rättsliga myndigheten.

d) brottets omständigheter, bland annat tidpunkt och plats. Artikel 27

När den person som är föremål för en europeisk arresterings- Möjligheter till åtal för andra brott order i lagföringssyfte är medborgare eller varaktigt bosatt i transiteringsmedlemsstaten, får transiteringen underkastas villkoret att personen, efter att ha hörts, återsänds till transite- 1. Varje medlemsstat får anmäla till generalsekretariatet vid ringsmedlemsstaten för att där avtjäna det fängelsestraff eller Europeiska unionens råd att, i medlemsstatens förbindelser den frihetsberövande åtgärd som dömts ut i den utfärdande med andra medlemsstater som har lämnat samma förklaring, medlemsstaten. samtycke skall anses ha givits till åtal, dom eller frihetsberövande för att verkställa ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd för ett annat brott, som begicks före överlämnandet, än det brott för vilket personen överlämnades, 2. Varje medlemsstat skall utse en myndighet som skall vara såvida inte den verkställande rättsliga myndigheten i ett enskilt ansvarig för att ta emot framställningar om transitering och de fall uppger något annat i sitt beslut om överlämnande. dokument som krävs, liksom eventuell övrig officiell skriftväxling avseende framställningar om transitering. Medlemsstaterna skall meddela rådets generalsekretariat vilka myndigheter som 2. Utom i de fall som avses i punkterna 1 och 3 får en utsetts. överlämnad person inte åtalas, dömas eller på annat sätt berövas sin frihet för något annat brott, som begicks före överlämnandet, än det brott för vilket personen överlämnades. 3. Framställningen om transitering samt de uppgifter som avses i punkt 1 får sändas till den myndighet som utsetts enligt punkt 2 på varje sätt som gör det möjligt att få en skriftlig 3. Punkt 2 skall inte tillämpas i följande fall: uppteckning. Transiteringsmedlemsstaten skall meddela sitt beslut på samma sätt. a) Om personen har haft möjlighet att lämna territoriet i den medlemsstat som han eller hon överlämnats till men inte har gjort detta inom 45 dagar efter sitt slutliga frigivande 4. Detta rambeslut gäller inte om transporten sker med flyg eller har återvänt till det territoriet efter att ha lämnat det. utan planerad mellanlandning. Om en icke planerad landning görs skall emellertid den utfärdande medlemsstaten förse den myndighet som utsetts enligt punkt 2 med de uppgifter som b) Brottet kan inte leda till fängelse eller annan frihetsberöavses i punkt 1. vande åtgärd.

L 190/10 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

c) Det straffrättsliga förfarandet föranleder inte tillämpning av arresteringsorder, utan samtycke av den verkställande medlemsen åtgärd som innebär att den personliga friheten staten, överlämnas till en annan medlemsstat än den verkstälinskränks. lande medlemsstaten enligt en europeisk arresteringsorder som utfärdats före överlämnandet i följande fall:

d) Om personen kommer att bli föremål för en icke frihetsberövande påföljd, inbegripet böter eller en åtgärd som träa) Om den eftersökte har haft möjlighet att lämna territoriet i der istället för detta, även om påföljden inskränker den perden medlemsstat som han eller hon överlämnats till men sonliga friheten. inte har gjort detta inom 45 dagar efter sitt slutliga frigivande eller har återvänt till det territoriet efter att ha lämnat det. e) Om personen har samtyckt till att bli överlämnad och i förekommande fall avstått från tillämpning av specialitetsbestämmelsen i enlighet med artikel 13. b) Om den eftersökte samtycker till att överlämnas till en annan medlemsstat än den verkställande medlemsstaten f) Om personen efter sitt överlämnande uttryckligen avstått enligt en europeisk arresteringsorder. Samtycke skall lämfrån att utnyttja specialitetsbestämmelsen med avseende på nas inför de behöriga rättsliga myndigheterna i den utfärspecifika gärningar som begåtts före överlämnandet. Avstå- dande medlemsstaten och skall protokollföras i enlighet endet skall göras inför de behöriga rättsliga myndigheterna med denna stats nationella lagstiftning. Samtycket skall i den utfärdande medlemsstaten och skall protokollföras i inhämtas så att det framgår att personen har gjort detta frienlighet med denna stats nationella lagstiftning. Avståendet villigt och fullt medveten om följderna av detta. Den efterskall inhämtas så att det framgår att personen har gjort sökte skall i detta syfte ha rätt till juridiskt biträde. detta frivilligt och fullt medveten om följderna av detta. Personen skall i detta syfte ha rätt till juridiskt biträde. c) Om den eftersökte inte utnyttjar specialitetsbestämmelsen enligt artikel 27.3 a, e, f och g. g) Om den verkställande rättsliga myndigheten som överlämnat den eftersökte ger sitt samtycke i enlighet med punkt 4. 3. Den verkställande rättsliga myndigheten skall ge sitt samtycke till överlämnande av den berörda personen till en annan 4. En framställan om samtycke skall överlämnas till den medlemsstat enligt följande bestämmelser: verkställande rättsliga myndigheten, tillsammans med de uppgifter som anges i artikel 8.1, och åtföljas av en översättning enligt artikel 8.2. Samtycke skall ges om det brott för vilket det a) En framställan om samtycke skall överlämnas i enlighet begärs i sig skall medföra överlämnande enligt bestämmelserna med artikel 9 och åtföljas av de uppgifter som anges i artii detta rambeslut. Samtycke skall vägras av de skäl som anges i kel 8.1 och av en översättning enligt artikel 8.2. artikel 3 och får i övrigt vägras endast av de skäl som anges i artikel 4. Beslutet skall fattas senast 30 dagar efter det att framställningen har mottagits. b) Samtycke skall ges om det brott för vilket det begärs i sig skall medföra överlämnande enligt bestämmelserna i detta I de situationer som anges i artikel 5 måste de garantier som rambeslut. föreskrivs i den artikeln ges av den utfärdande staten.

c) Beslutet skall fattas senast 30 dagar efter det att framställningen har mottagits. Artikel 28

Överlämnande eller efter följande utlämning d) Samtycke skall vägras av de skäl som anges i artikel 3 och får i övrigt vägras endast av de skäl som anges i artikel 4.

1. Varje medlemsstat får anmäla till rådets generalsekretariat att, i medlemsstatens förbindelser med andra medlemsstater I de situationer som anges i artikel 5 måste de garantier som som har lämnat samma förklaring, samtycket till överlämnande föreskrivs i den artikeln ges av den utfärdande medlemsstaten. av en person till en annan medlemsstat än den verkställande medlemsstaten enligt en europeisk arresteringsorder som har utfärdats för ett brott som har begåtts före överlämnandet skall anses ha avgivits, såvida inte den verkställande rättsliga myn- 4. Trots vad som sägs i punkt 1 skall en person som har digheten i ett enskilt fall uppger något annat i sitt beslut om överlämnats enligt en europeisk arresteringsorder inte utlämnas överlämnande. till ett tredje land utan samtycke av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har överlämnat personen. Samtycket skall lämnas i enlighet med de konventioner enligt vilka den 2. Under alla förhållanden får en person som har överläm- medlemsstaten är bunden samt enligt den statens nationella nats till den utfärdande medlemsstaten enligt en europeisk lagstiftning.

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/11

Artikel 29 1975, det andra tilläggsprotokollet till denna av den 17 mars 1978 och Europeiska konventionen om bekämpande Överlämnande av egendom av terrorism av den 27 januari 1977, vad gäller utlämning,

1. Den verkställande rättsliga myndigheten skall, i enlighet med dess nationella lagstiftning, på begäran av den utfärdande b) avtalet av den 26 maj 1989 om förenkling och moderniserättsliga myndigheten eller på eget initiativ beslagta och över- ring av förfarandena för översändande av utlämningsansöklämna egendom som ningar,

a) kan behöva företes som bevis, eller c) konventionen av den 10 mars 1995 om ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europeiska unionens medb) har förvärvats av den eftersökte till följd av brottet. lemsstater,

2. Sådan egendom som avses i punkt 1 skall överlämnas även om den europeiska arresteringsordern inte kan verkställas på grund av att den eftersökte avlidit eller avvikit. d) konventionen av den 27 september 1996 om utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater, och

3. Om den egendom som avses i punkt 1 är föremål för beslag eller förverkande på den verkställande medlemsstatens territorium, får den medlemsstaten, om egendomen behövs i e) kapitel 4 i avdelning III i konventionen av den 19 juni samband med pågående straffrättsliga förfaranden, tillfälligt 1990 om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni behålla eller överlämna den till den utfärdande medlemsstaten, 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemenpå villkor att den återlämnas. samma gränserna.

4. Rättigheter som den verkställande medlemsstaten eller tredje man kan ha förvärvat i den egendom som avses i punkt 2. Medlemsstaterna får fortsätta att tillämpa de bilaterala 1 skall bibehållas. Om sådana rättigheter finns, skall den utfär- eller multilaterala avtal eller överenskommelser som är i kraft dande medlemsstaten återlämna egendomen utan kostnad till när detta rambeslut antas, i den mån de gör det möjligt att den verkställande medlemsstaten så snart som möjligt efter det fördjupa eller vidga rambeslutets målsättningar och bidrar till straffrättsliga förfarandet. att ytterligare förenkla eller underlätta förfarandena för överlämnande av personer som är föremål för en europeisk arresteringsorder. Artikel 30

Kostnader Medlemsstaterna får sluta bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser efter det att rambeslutet har trätt i kraft i 1. Utgifter på den verkställande medlemsstatens territorium den mån de gör det möjligt att fördjupa eller vidga innehållet i för att verkställa den europeiska arresteringsordern skall betalas detta rambeslut och bidrar till att ytterligare förenkla eller av denna medlemsstat. underlätta förfarandena för överlämnande av personer som är föremål för en europeisk arresteringsorder, särskilt genom att fastställa kortare tidsfrister än de som anges i artikel 17, genom 2. Alla andra utgifter skall betalas av den utfärdande medatt utöka förteckningen över brott i artikel 2.2, genom att lemsstaten. ytterligare begränsa skälen till att vägra verkställighet enligt artiklarna 3 och 4, eller genom att sänka strafftröskeln i artikel 2.1 eller 2.2. KAPITEL 4

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER De avtal och överensstämmelser som avses i andra stycket skall inte i något fall kunna påverka förbindelserna med de medlemsstater som inte är parter i dessa. Artikel 31

Förhållande till andra rättsliga instrument Medlemsstaterna skall, inom tre månader efter detta rambesluts ikraftträdande, underrätta rådet och kommissionen om gällande 1. Bestämmelserna i detta rambeslut skall, utan att detta avtal eller överenskommelser enligt punkt 1 som de önskar påverkar deras tillämpning i förbindelserna mellan medlemssta- fortsätta tillämpa. ter och tredje länder, den 1 januari 2004 ersätta motsvarande konventionsbestämmelser om utlämning i förbindelserna mellan medlemsstaterna: Medlemsstaterna skall även underrätta rådet och kommissionen om nya avtal eller överenskommelser av den typ som avses i a) Europeiska utlämningskonventionen av den 13 december andra stycket, senast tre månader efter att de har underteck- 1957, tilläggsprotokollet till denna av den 15 oktober nats.

L 190/12 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

3. I den mån som de konventioner eller avtal som avses i Artikel 34 punkt 1 är tillämpliga på territorier i medlemsstaterna, eller territorier för vilka en medlemsstat ombesörjer de yttre förbin- Genomförande delserna, på vilka detta rambeslut inte är tillämpligt, skall de nuvarande förbindelserna mellan dessa territorier och de övriga 1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvänmedlemsstaterna fortsätta att regleras genom dessa instrument. diga för att följa bestämmelserna i detta rambeslut före den 31 december 2003.

2. Medlemsstaterna skall till rådets generalsekretariat och kommissionen överlämna texten till de bestämmelser genom Artikel 32 vilka skyldigheterna enligt detta rambeslut införlivas med deras nationella lagstiftning. När de gör detta kan varje medlemsstat Övergångsbestämmelse ange att den omedelbart kommer att tillämpa detta rambeslut i sina förbindelser med de medlemsstater som har lämnat samma underrättelse. 1. För framställningar om utlämning som tas emot före den 1 januari 2004 kommer även fortsättningsvis gällande utläm- Rådets generalsekretariat skall underrätta medlemsstaterna och ningsinstrument att vara i kraft. För framställningar som tas kommissionen om de uppgifter som tagits emot enligt artikemot efter detta datum kommer de regler att gälla som antas larna 7.2, 8.2, 13.4 och 25.2. Det skall även ombesörja offentav medlemsstaterna i enlighet med detta rambeslut. Medlems- liggörandet i Officiella tidningen. staterna får dock, när rådet antar detta rambeslut, göra ett uttalande, där de förklarar att de som verkställande medlemsstat 3. På grundval av de uppgifter som rådets generalsekretariat kommer att fortsätta att behandla framställningar, som gäller lämnat skall kommissionen senast den 31 december 2004 gärningar som begåtts före en tidpunkt som de skall fastställa, i överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillenlighet med det utlämningssystem som gällde före den 1 lämpningen av detta rambeslut, vid behov tillsammans med januari 2004. Ifrågavarande tidpunkt får inte vara senare än 7 lagförslag. augusti 2002. Detta uttalande skall offentliggöras i Officiella tidningen. Det kan återkallas när som helst. 4. Rådet skall under andra halvåret 2003 göra en utvärdering av bestämmelserna i detta rambeslut, särskilt när det gäller den praktiska tillämpningen i medlemsstaterna samt hur SIS fungerar. Artikel 33 Artikel 35 Bestämmelser avseende Österrike och Gibraltar Ikraftträdande

Detta rambeslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att 1. Så länge som Österrike inte har ändrat artikel 12.1 i det har offentliggjorts i Officiella tidningen. ”Auslieferungs- und Rechtshilfegesetz”, och allra senast fram till den 31 december 2008, får landet tillåta sina verkställande rättsliga myndigheter att vägra verkställa en europeisk arres- Utfärdat i Luxemburg den 13 juni 2002. teringsorder, om den eftersökte är österrikisk medborgare och om den gärning för vilken den europeiska arresteringsordern har utfärdats inte är straffbar enligt österrikisk lag. På rådets vägnar M. RAJOY BREY 2. Detta rambeslut skall tillämpas på Gibraltar. Ordförande

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/13

BILAGA 1 EUROPEISK ARRESTERINGSORDER ( ) Denna order har utfärdats av en behörig rättslig myndighet. Jag begär att nedan nämnda person skall gripas och överlämnas för lagföring eller för verkställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd.

1 ( ) Denna order måste skrivas på eller översättas till ett av den verkställande medlemsstatens språk, när denna stat är känd, eller på något annat språk som denna stat godtar.

L 190/14 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

a) Information om den eftersöktes identitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Efternamn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förnamn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Flicknamn, i förekommande fall: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Alias, i förekommande fall: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kön: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nationalitet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Födelsedatum: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Födelseort: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bostadsort och/eller känd adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Om uppgift finns, det eller de språk som den eftersökte förstår: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utmärkande drag/beskrivning av den eftersökte: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Foto och fingeravtryck av den eftersökte, om dessa finns tillgängliga och kan överlämnas, eller kontaktadress för den person som kan tillhandahålla information eller en DNA-profil (om denna information finns tillgänglig för överföring och inte har bifogats)

b) Beslut på vilket arresteringsordern grundas 1. Arresteringsorder eller verkställbart rättsligt beslut med samma verkan: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Typ: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Verkställbar dom: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Beteckning: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/15

c) Uppgifter om straffets längd 1. Maximal längd för det fängelsestraff eller den frihetsberövande åtgärd som kan dömas ut för brottet eller brotten: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Längd för det fängelsestraff eller den frihetsberövande åtgärd som har dömts ut: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Straff som återstår att avtjäna: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

d) Beslut genom utevarodom, och — den berörda personen har kallats personligen eller på annat sätt informerats om tidpunkt och plats för den förhandling som ledde till att beslutet fattades genom utevarodom, eller — den berörda personen har inte kallats personligen eller på annat sätt informerats om tidpunkt och plats för den förhandling som ledde till att beslutet fattades genom utevarodom men har följande rättsliga garantier efter överlämnande till de rättsliga myndigheterna (om sådana garantier kan lämnas i förväg): Precisera de rättsliga garantierna: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

L 190/16 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

e) Brott:

Denna order berör totalt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . brott.

Beskrivning av de omständigheter under vilka brottet eller brotten begicks, inklusive tidpunkt (datum och klockslag), plats och den eftersöktes grad av delaktighet i brottet eller brotten:

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Brottets eller brottens beskaffenhet och brottsrubricering samt tillämplig lagbestämmelse:

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

I. Markera i förekommande fall om det rör sig om ett eller flera av följande brott, som i den utfärdande medlemsstaten kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i minst tre år enligt den utfärdande medlemsstatens lagstiftning:

n Deltagande i en kriminell organisation. n Terrorism. n Människohandel. n Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi. n Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen. n Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen. n Korruption. n Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen enligt konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. n Penningtvätt. n Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron. n IT-brottslighet. n Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter och hotade växtarter och växtsorter. n Hjälp till olaglig inresa och olaglig vistelse. n Mord, grov misshandel. n Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader. n Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan. n Rasism och främlingsfientlighet. n Organiserad stöld och väpnat rån. n Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter och konstverk. n Svindleri. n Beskyddarverksamhet och utpressning. n Förfalskning och piratkopiering. n Förfalskning av administrativa dokument och handel med sådana förfalskningar. n Förfalskning av betalningsmedel. n Olaglig handel med hormonsubstanser och andra tillväxtsubstanser. n Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen. n Handel med stulna fordon. n Våldtäkt. n Mordbrand. n Brott som omfattas av den internationella brottmålsdomstolens behörighet. n Kapning av flygplan eller fartyg. n Sabotage.

II. Fullständig beskrivning av det eller de brott som inte omfattas av fallen i punkt I ovan:

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/17

f) Andra omständigheter i fallet (frivillig information): (Observera att detta kan omfatta kommentarer om extraterritorialitet, avbrytande av tidsbegränsningar och andra följder av brottet) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

g) Denna order rör också beslag och överlämnande av föremål som kan utgöra bevis: Denna order rör också beslag och överlämnande av föremål som den eftersökte förvärvat genom brottet: Om uppgift finns, beskrivning av och plats för dessa föremål: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

h) Det eller de brott som har lett till att denna order utfärdas är straffbart/straffbara med/har medfört fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd på livstid — rättssystemet i den utfärdande medlemsstaten medger omprövning av straffet – på begäran eller åtminstone efter 20 år – i syfte att ett sådant straff eller en sådan åtgärd inte skall verkställas, och/eller — rättssystemet i den utfärdande medlemsstaten medger tillämpning av sådana benådningsåtgärder som personen är berättigad till enligt den utfärdande medlemsstatens nationella lagstiftning eller praxis, i syfte att ett sådant straff eller en sådan åtgärd inte skall verkställas.

i) Den rättsliga myndighet som har utfärdat ordern: Officiellt namn: Företrädarens namn ( 1 ): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Befattning (titel/grad): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ärendebeteckning: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tfn (landskod) (riktnummer) ( ) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fax (landskod) (riktnummer) ( ) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . E-post: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Information för kontakt med den person som skall kontaktas för nödvändiga arrangemang för överlämnandet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 ( ) M de olika synähverrinerna skall det henvisas till ”Ninehavaren” av den rättsliga myndigheten.

L 190/18 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

Central myndighet för överföringen och det administrativa mottagandet av en europeisk arresteringsorder, i förekommande fall: Namn på den centrala myndigheten: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kontaktperson, i förekommande fall (titel/grad och namn): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tfn (landskod) (riktnummer) ( ) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fax (landskod) (riktnummer) ( ) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . E-post: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Underskrift av den utfärdande rättsliga myndigheten och/eller dess företrädare: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Befattning (titel/grad): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Datum: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Officiell stämpel (i förekommande fall)

L 76/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.3.2005

(Rättsakter som antagits med tillämpning av avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen)

RÅDETS RAMBESLUT 2005/214/RIF

av den 24 februari 2005

om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA RAMBESLUT att vägra verkställa ett beslut om det finns objektiva skäl för att tro att bötesstraffet syftar till att straffa en person på grundval av dennes kön, ras, religion, etniska med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt ursprung, nationalitet, språk, politiska uppfattning eller artikel 31 a och artikel 34.2 b i detta, sexuella läggning, eller att denna persons ställning kan skadas av något av dessa skäl

med beaktande av initiativet från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Frankrike och Konungariket (6) Detta rambeslut hindrar inte en medlemsstat från att till- 1 Sverige ( ) , lämpa sina konstitutionella regler om prövning i laga ordning, föreningsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet i 2 andra medier. med beaktande av Europaparlamentets yttrande ( ) , och

av följande skäl: HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

(1) Europeiska rådet i Tammerfors den 15 − 16 oktober 1999 stödde principen om ömsesidigt erkännande, som bör bli Artikel 1 en hörnsten i det rättsliga samarbetet på både det civilrättsliga och det straffrättsliga området inom unionen.

Definitioner

(2) Principen om ömsesidigt erkännande bör vara tillämplig på bötesstraff som utdöms av rättsliga eller administrativa I detta rambeslut används följande beteckningar med de betydelmyndigheter för att underlätta verkställigheten av sådana ser som här anges: straff i andra medlemsstater än den stat i vilken straffet utdömdes. a) beslut : ett slutgiltigt beslut om bötesstraff för en fysisk eller juridisk person, om beslutet fattas (3) Den 29 november 2000 antog rådet, i enlighet med slutsatserna från Tammerfors, ett åtgärdsprogram för att i) av en domstol i den utfärdande staten med avseende på genomföra principen om ömsesidigt erkännande av 3 en brottslig gärning enligt lagen i den utfärdande staten, beslut på det straffrättsliga området ( ) och prioriterade därvid antagandet av ett instrument enligt vilket principen om ömsesidigt erkännande skall vara tillämplig på ii) av en annan myndighet i den utfärdande staten än en bötesstraff (åtgärd 18). domstol med avseende på en brottslig gärning enligt lagen i den utfärdande staten, förutsatt att personen i fråga har haft möjlighet att få fallet prövat inför en (4) Detta rambeslut bör även omfatta bötesstraff som ådömts domstol med särskild behörighet i brottmål, för vägtrafikbrott.

iii) av en annan myndighet än domstol i den utfärdande (5) Detta rambeslut respekterar de grundläggande rättigheter staten med avseende på gärningar som är straffbara och iakttar de principer som erkänns i artikel 6 i Förenligt den utfärdande statens nationella lag eftersom de draget och återspeglas i Europeiska unionens stadga om 4 utgör överträdelser mot lagbestämmelser, förutsatt att de grundläggande rättigheterna ( ) , särskilt kapitel VI i vederbörande har haft möjlighet att få fallet prövat inför denna. Inget i detta rambeslut får tolkas som ett förbud en domstol med särskild behörighet i brottmål,

1 ( ) EGT C 278, 2.10.2001, s. 4. iv) av en domstol med särskild behörighet i brottmål, där 2 ( ) EGT C 271 E, 7.11.2002, s. 423. 3 ( ) EGT C 12, 15.1.2001, s. 10. beslutet fattades angående ett sådant beslut som avses i 4 ( ) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1. led iii.

22.3.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 76/17

b) bötesstraff : skyldighet att betala 3. Rådets generalsekretariat skall hålla de erhållna underrättelserna tillgängliga för alla medlemsstater och för kommissionen.

i) ett penningbelopp som utdöms som påföljd för ett brott, Artikel 3

ii) ersättning till brottsoffer som utdöms i samma beslut, där brottsoffret inte får vara civilrättslig part i förfaran- Grundläggande rättigheter dena och domstolen beslutar under utövande av sin domsrätt i brottmål, Detta rambeslut skall inte ändra skyldigheten att respektera de grundläggande rättigheterna och de grundläggande rättsliga iii) penningbelopp som skall betalas för kostnader för de principerna enligt artikel 6 i Fördraget. rättegångsförfaranden eller förvaltningsrättsliga förfaranden som leder fram till beslutet,

Artikel 4 iv) penningbelopp som skall betalas till en allmän fond eller till en stödorganisation för brottsoffer, vilket utdömts i samma beslut. Översändande av beslut och anlitande av den centrala myn-

digheten

Bötesstraff skall inte inbegripa 1. Ett beslut tillsammans med ett intyg enligt denna artikel, får översändas till de behöriga myndigheterna i en medlemsstat — beslut om förverkande av hjälpmedel till eller vinning av där den fysiska eller juridiska person mot vilken beslutet har brott, meddelats har egendom eller inkomst, normalt är bosatt eller, när det gäller en juridisk person, har sitt säte.

— beslut av civilrättslig art som fattats till följd av enskilda anspråk och som är verkställbara enligt rådets förord- 2. Intyget, vars standardutformning återges i bilagan, måste ning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om undertecknas och riktigheten i dess innehåll intygas av den domstols behörighet och om erkännande och verkstäl- behöriga myndigheten i den utfärdande staten. 1 lighet av domar på privaträttens område ( ) .

3. Beslutet, eller en bestyrkt avskrift av detta, skall tillsammans c) utfärdande stat : den medlemsstat där ett beslut i detta rambe- med intyget översändas av den behöriga myndigheten i den sluts mening har meddelats. utfärdande staten direkt till den behöriga myndigheten i den verkställande staten, på ett sätt som lämnar ett skriftligt spår och möjliggör för den verkställande staten att fastställa äktheten. d) verkställande stat : den medlemsstat dit ett beslut har överförts Beslutet i original, eller en bestyrkt avskrift av detta, och intyget för verkställighet. i original skall översändas till den verkställande staten, om den kräver detta. Allt informationsutbyte skall också ske direkt mellan de berörda myndigheterna.

Artikel 2 4. Den utfärdande staten skall översända ett beslut till endast en verkställande stat åt gången.

Fastställande av behöriga myndigheter

5. Om den behöriga myndigheten i den verkställande staten 1. Varje medlemsstat skall underrätta rådets generalsekretariat inte är känd av den behöriga myndigheten i den utfärdande staom vilken eller vilka myndigheter som enligt nationell lag är ten, skall denna vidta alla nödvändiga efterforskningar, inklusive 2 behöriga enligt detta rambeslut, när medlemsstaten är utfär- via kontaktpunkterna i det europeiska rättsliga nätverket ( ) , för dande stat eller verkställande stat. att erhålla informationen från den verkställande staten.

2. Utan hinder av artikel 4 får varje medlemsstat, om organi- 6. Om en myndighet i den verkställande staten tar emot ett sationen av dess interna system gör det nödvändigt, utse en eller beslut och inte är behörig att erkänna det och vidta de åtgärder flera centrala myndigheter till att ansvara för administrativt över- som krävs för att det skall verkställas, skall den ex officio översändande och mottagande av beslut och bistå de behöriga myn- sända beslutet till den behöriga myndigheten och därefter underdigheterna. rätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten.

1 2 ( ) EGT L 12, 16.1.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom ( ) Rådets gemensamma åtgärd 98/428/RIF av den 29 juni 1998 om kommissionens förordning (EG) nr 2245/2004 (EUT L 381, inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk (EGT L 191, 7.7.1998, 28.12.2004, s. 10). s. 4).

L 76/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.3.2005

7. Förenade kungariket respektive Irland får i en förklaring — Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan. meddela att beslutet och intyget måste sändas via deras centrala myndighet eller myndigheter enligt specifikation i förklaringen. — Rasism och främlingsfientlighet. Dessa medlemsstater får när som helst genom ytterligare en förklaring begränsa räckvidden för en sådan förklaring för att ge punkt 3 större verkan. De skall göra detta när bestämmelserna — Organiserad stöld eller väpnat rån. om ömsesidig rättslig hjälp i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet träder i kraft för deras vidkommande. Förklar- — Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter ingarna skall deponeras hos rådets generalsekretariat och medoch konstverk. delas kommissionen.

— Svindleri.

Artikel 5 — Beskyddarverksamhet och utpressning.

Räckvidd

— Förfalskning och piratkopiering.

1. Följande brott skall enligt detta rambeslut medföra erkän- — Förfalskning av administrativa dokument och handel med nande och verkställighet av beslut utan kontroll av dubbel straff- sådana förfalskningar. barhet, om de är straffbara i den utfärdande staten enligt den utfärdande statens lagstiftning: — Förfalskning av betalningsmedel.

— Deltagande i en kriminell organisation. — Olaglig handel med hormonpreparat och andra tillväxtsubstanser. — Terrorism. — Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen.

— Människohandel. — Handel med stulna fordon.

— Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi. — Våldtäkt.

— Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen. — Mordbrand.

— Brott som omfattas av den internationella brottmålsdomsto- — Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen. lens behörighet.

— Korruption. — Kapning av flygplan eller fartyg.

— Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot Europe- — Sabotage. iska gemenskapernas ekonomiska intressen enligt konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska — Beteende som står i strid med vägtrafikbestämmelser, inbegemenskapernas finansiella intressen. gripet överträdelser av bestämmelser om körtid och viloperioder och av bestämmelser om farligt gods. — Tvätt av vinning av brott. — Smuggling av varor.

— Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron. — Intrång i immateriella rättigheter.

— IT-brottslighet. — Våldshandlingar och hot om våld mot personer, inbegripet våldshandlingar under idrottsevenemang. — Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter och hotade växtarter och växtsorter. — Skadegörelse.

— Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse. — Stöld.

— Mord, grov misshandel. — Brott i enlighet med den utfärdande statens lagstiftning, vilka omfattas av genomförandeskyldigheter enligt instrument som antagits enligt EG-fördraget eller enligt avdelning — Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader. VI i EU-fördraget.

22.3.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 76/19

2. Rådet kan när som helst, med enhällighet och efter att ha c) verkställigheten av beslutet har preskriberats enligt den verkhört Europaparlamentet enligt villkoren i artikel 39.1 i EU-för- ställande statens lagstiftning och beslutet avser gärningar draget, besluta att lägga till andra kategorier av brott i förteck- som omfattas av denna stats behörighet enligt dess egen lagningen i punkt 1. stiftning,

Rådet skall på grundval av den rapport som det erhåller i enlig- d) beslutet avser gärningar som het med artikel 20.5 överväga om förteckningen skall utvidgas eller ändras. Rådet skall i ett senare skede överväga frågan ytterligare på grundval av en rapport om den praktiska tillämpi) enligt den verkställande statens lagstiftning helt eller delningen av rambeslutet som kommissionen skall upprätta inom vis anses ha begåtts inom dess territorium eller på en fem år efter den tidpunkt som nämns i artikel 20.1. plats som är likställd med detta, eller

3. I andra fall än de som anges i punkt 1 får den verkställande ii) har begåtts utanför den utfärdande statens territorium staten som villkor för att erkänna och verkställa ett beslut och åtal enligt den verkställande statens lagstiftning inte begära att beslutet avser ett beteende som skulle utgöra ett brott är tillåtet för sådana brott, när de begåtts utanför den enligt den verkställande statens lagstiftning, oavsett brottsrekvisit verkställande statens territorium, eller brottets rättsliga rubricering.

e) det enligt lagen i den verkställande staten föreligger immunitet som gör det omöjligt att verkställa beslutet, Artikel 6

f) beslutet har ådömts en fysisk person som enligt lagen i den Erkännande och verkställighet av beslut verkställande staten på grund av sin ålder inte kan göras straffrättsligt ansvarig för de gärningar som beslutet avser,

De behöriga myndigheterna i den verkställande staten skall erkänna ett beslut som har översänts i enlighet med artikel 4 g) den berörda personen enligt det intyg som avses i artikel 4 utan krav på ytterligare formaliteter och skyndsamt vidta alla de åtgärder som krävs för att verkställa det, såvida inte den behöriga myndigheten beslutar att åberopa något av de skäl för att i) i händelse av skriftligt förfarande inte, i enlighet med vägra erkännande eller verkställighet som anges i artikel 7. lagstiftningen i den utfärdande staten, personligen eller via en företrädare med behörighet enligt nationell lag underrättades om sin rätt att bestrida och om tidsfristerna för ett sådant bestridande, eller Artikel 7

ii) inte inställde sig personligen, om inte intyget uppger

Skäl för att inte erkänna och verkställa ett beslut

— att personen personligen eller via en företrädare 1. De behöriga myndigheterna i den verkställande staten får med behörighet enligt nationell lag underrättades vägra erkänna och verkställa beslutet, om det intyg som avses i om de rättsliga åtgärderna i enlighet med lagstiftartikel 4 saknas, är ofullständigt eller uppenbarligen inte motningen i den utfärdande staten, eller svarar beslutet.

2. Den behöriga myndigheten i den verkställande staten får — att personen har meddelat att han eller hon inte bestrider saken, också vägra erkänna och verkställa beslutet, om det konstateras att

h) bötesstraffet understiger 70 euro eller motsvarande belopp. a) den dömda personen har dömts för samma gärningar i den verkställande staten eller i en annan stat än den utfärdande eller den verkställande staten, och detta beslut i det senare 3. Vid fall enligt punkt 1 samt punkt 2 c och 2 g skall den fallet har verkställts, behöriga myndigheten i den verkställande staten, innan den fattar ett beslut om att helt eller delvis inte erkänna och verkställa ett beslut, på lämpligt sätt samråda med den behöriga myndigb) beslutet i ett av fallen enligt artikel 5.3 avser gärningar som heten i den utfärdande staten och i tillämpliga fall anmoda inte skulle utgöra ett brott enligt den verkställande statens denna att utan dröjsmål tillhandahålla alla nödvändiga upplyslagstiftning, ningar.

L 76/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.3.2005

Artikel 8 Artikel 11

Amnesti, nåd, omprövning av dom Fastställande av det belopp som skall betalas

1. Amnesti och nåd får beviljas av både den utfärdande staten 1. Om det fastställs att beslutet hänför sig till gärningar som och den verkställande staten. inte begåtts i den utfärdande staten, får den verkställande staten besluta att minska bötesbeloppet till det högsta belopp som föreskrivs för gärningar av samma slag enligt nationell lag i den 2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10 får endast verkställande staten, när gärningarna omfattas av denna stats den utfärdande staten fatta beslut om ansökan om omprövning behörighet. av beslutet.

2. Den behöriga myndigheten i den verkställande staten skall Artikel 12 vid behov räkna om bötesbeloppet till den verkställande statens valuta till den växelkurs som gällde vid den tidpunkt då bötesstraffet utdömdes.

Inställande av verkställighet

1. Den behöriga myndigheten i den utfärdande staten skall Artikel 9 genast informera den behöriga myndigheten i den verkställande staten om varje beslut eller åtgärd som innebär att beslutet inte längre är verkställbart eller av någon annan anledning dras till- Lag som reglerar verkställighet baka från den verkställande staten.

2. Den verkställande staten skall inställa verkställigheten av 1. Om inte annat föreskrivs i punkt 3 i denna artikel eller i beslutet så snart som den erhåller information från den behöriga artikel 10, skall beslutets verkställighet regleras av lagen i den myndigheten i den utfärdande staten om beslutet eller åtgärden. verkställande staten på samma sätt som för ett bötesstraff i den verkställande staten. Myndigheterna i den verkställande staten skall ha exklusiv behörighet att besluta om verkställighetsförfarandena och att fastställa alla åtgärder i samband därmed, inklu- Artikel 13 sive grunderna för att avbryta verkställigheten.

Fördelning av belopp som erhålls vid verkställighet av

2. Om den dömda personen kan lämna bevis för att han helt beslut eller delvis erlagt betalning i någon stat, skall den behöriga myndigheten i den verkställande staten samråda med den behöriga myndigheten i den utfärdande staten på det sätt som anges i Belopp som erhålls vid verkställighet av beslut skall tillfalla den artikel 7.3. Oavsett hur indrivningen sker, skall varje del av verkställande staten, om inte denna stat och den utfärdande stabötesbeloppet som drivs in i någon stat dras av från det belopp ten kommit överens om något annat, särskilt i de fall som åsyfsom skall indrivas i den verkställande staten. tas i artikel 1 b ii.

3. Ett bötesstraff som ådömts en juridisk person skall verkstäl- Artikel 14 las, även om den verkställande staten inte erkänner principen om juridiska personers straffrättsliga ansvar.

Information från den verkställande staten

Artikel 10 Den behöriga myndigheten i den verkställande staten skall utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i den utfärdande staten på ett sätt som lämnar ett skriftligt spår

Frihetsberövande eller andra alternativa straff då böterna inte kan indrivas

a) om att beslutet sänds till den behöriga myndigheten enligt artikel 4.6,

Om det inte är möjligt att vare sig helt eller delvis verkställa ett beslut, kan den verkställande staten tillämpa alternativa straff, b) om ett eventuellt beslut att inte erkänna och verkställa ett inbegripet frihetsstraff, om dessa föreskrivs i dess lagar i sådana beslut enligt artikel 7 eller artikel 20.3 samt skälen till beslufall, och den utfärdande staten i det intyg som avses i artikel 4 tet, medgivit att sådana alternativa straff får tillämpas. Hur strängt det alternativa straffet skall vara, skall bestämmas enligt lagen i den verkställande staten, men det får inte överskrida det maxi- c) om att beslutet helt eller delvis inte har verkställts av de skäl mala straff som anges i intyget från den utfärdande staten. som anges i artikel 8 samt artiklarna 9.1, 9.2 och 11.1,

22.3.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 76/21

d) om att beslutet har verkställts så snart verkställigheten har Artikel 18 fullföljts,

Förhållandet till andra avtal och överenskommelser

e) om tillämpningen av alternativa straff enligt artikel 10.

Detta rambeslut skall inte åsidosätta tillämpningen av bilaterala Artikel 15 eller multilaterala avtal eller överenskommelser mellan medlemsstaterna, i den mån som sådana avtal och överenskommelser medger undantag från bestämmelserna i detta rambeslut och Följder av översändande av beslut ytterligare förenklar och underlättar förfarandena för indrivning av bötesstraff. 1. Med förbehåll för punkt 2 får den utfärdande staten inte fullfölja verkställigheten av ett beslut som översänts enligt artikel 4. Artikel 19

2. Rätten att verkställa beslutet skall återgå till den utfärdande Territoriell tillämpning staten

Detta rambeslut skall tillämpas på Gibraltar. a) när denna har erhållit information från den verkställande staten om att beslutet helt eller delvis inte har verkställts, eller inte har erkänts eller verkställts enligt artikel 7, med undantag för artikel 7.2 a samt artiklarna 11.1 och 20.3, eller Artikel 20

b) när den utfärdande staten har underrättat den verkställande

Genomförande

staten om att beslutets verkställighet har dragits tillbaka från denna enligt artikel 12. 1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga 3. Om en myndighet i den utfärdande staten, efter det att ett för att följa bestämmelserna i detta rambeslut senast den 22 beslut har översänts i enlighet med artikel 4, tar emot ett belopp mars 2007. som den dömde har betalat frivilligt med avseende på beslutet, skall den utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i den verkställande staten. Artikel 9.2 skall tillämpas. 2. Varje medlemsstat får under högst fem år från och med den dag detta rambeslut träder i kraft begränsa dess tillämpning till

Artikel 16 a) beslut som nämns i artikel 1 a i och 1 a iv, och/eller

Språk

b) i fråga om juridiska personer, beslut som avser ett beteende 1. Intyget, i den standardform som anges i bilagan, skall över- för vilket ett EU-instrument föreskriver tillämpning av prinsättas till det officiella språket eller något av de officiella språken cipen om juridiska personers ansvar. i den verkställande staten. Varje medlemsstat får när detta rambeslut antas eller senare i en förklaring som deponeras vid rådets generalsekretariat tillkännage att den godtar en översättning till Varje medlemsstat som vill tillämpa denna punkt skall lämna en ett eller flera av de officiella språken i unionens institutioner. förklaring att detta sker till rådets generalsekreterare vid antagandet av detta rambeslut. Förklaringen skall offentliggöras i 2. Verkställandet av beslutet får skjutas upp under den tid Europeiska unionens officiella tidning . som är nödvändig för att få fram en översättning på den verkställande statens bekostnad. 3. Varje medlemsstat får motsätta sig erkännande och verkställighet av beslut, om intyget enligt artikel 4 ger anledning att förmoda att de grundläggande rättigheterna eller de grundläg- Artikel 17 gande rättsliga principerna enligt artikel 6 i fördraget kan ha kränkts. Det förfarande som anges i artikel 7.3 skall därvid tilllämpas.

Kostnader

Medlemsstaterna får inte avkräva varandra ersättning för kostna- 4. Varje medlemsstat får tillämpa ömsesidighetsprincipen i der i samband med tillämpningen av detta rambeslut. förhållande till varje medlemsstat som tillämpar punkt 2.

L 76/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.3.2005

5. Medlemsstaterna skall till rådets generalsekretariat och 9. Inom sju år efter det att detta rambeslut träder i kraft skall kommissionen överlämna texten till de bestämmelser genom kommissionen utarbeta en rapport på grundval av den motvilka skyldigheterna enligt detta rambeslut införlivas med deras tagna informationen, vilken skall åtföljas av eventuella initiativ nationella lagstiftning. På grundval av en rapport som kommis- som den finner lämpliga. Rådet skall på grundval av rapporten sionen utarbetar med hjälp av denna information skall rådet se över denna artikel för att överväga om punkt 3 skall bibehålsenast den 22 mars 2008 bedöma i vilken utsträckning med- las eller ersättas med en mer specifik bestämmelse. lemsstaterna har följt bestämmelserna i detta rambeslut.

6. Rådets generalsekretariat skall underrätta medlemsstaterna och kommissionen om de förklaringar som görs i enlighet med Artikel 21 artikel 4.7 och artikel 16.

7. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35.7 i för- Ikraftträdande draget, får en medlemsstat som vid upprepade tillfällen stött på svårigheter eller bemötts med passivitet från en annan medlemsstats sida när det gäller ömsesidigt erkännande och verkställighet Detta rambeslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i av beslut och om dessa problem inte har lösts genom bilaterala Europeiska unionens officiella tidning . samråd, underrätta rådet för en utvärdering av detta rambesluts genomförande på medlemsstatsnivå. Utfärdat i Bryssel den 24 februari 2005. 8. Varje medlemsstat som under ett kalenderår har tillämpat punkt 3 skall i början av det påföljande kalenderåret underrätta På rådets vägnar rådet och kommissionen om sådana ärenden där de skäl för N. SCHMIT icke-erkännande eller icke-verkställighet av ett beslut som det hänvisas till i den bestämmelsen har tillämpats. Ordförande

22.3.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 76/23

BILAGA

INTYG

enligt artikel 4 i rådets rambeslut 2005/214/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff

a) * Utfärdande stat: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . * Verkställande stat: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

b) Den myndighet som har utfärdat beslutet om bötesstraff: Officiellt namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ärendebeteckning [ … ]: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tfn (landsnummer) (riktnummer) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fax (landsnummer) (riktnummer) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . E-post (om sådan finns): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Språk för kontakter med den utfärdande myndigheten: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppgifter om den person/de personer som skall kontaktas för ytterligare information för verkställighet av beslutet eller i förekommande fall för överförande till den utfärdande staten av belopp som erhålls vid verkställighet (namn, titel/grad, tfn, fax och, om sådan finns, e-post): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

L 76/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.3.2005

c) Behörig myndighet för verkställighet av ett beslut om bötesstraff i den utfärdande staten (om denna myndighet är en annan än den myndighet som anges under b): Officiellt namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tfn (landsnummer) (riktnummer) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fax (landsnummer) (riktnummer) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . E-post (om sådan finns): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Språk för kontakter med den för verkställighet behöriga myndigheten: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppgifter om den person/de personer som skall kontaktas för ytterligare information för verkställighet av beslutet eller i förekommande fall för överförande till den utfärdande staten av belopp som erhålls vid verkställighet (namn, titel/grad, tfn, fax och, om sådan finns, e-post): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

d) Central myndighet med ansvar för administrativ översändning av beslut om bötesstraff i den utfärdande staten: Namn på den centrala myndigheten: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kontaktperson, i förekommande fall (titel/grad och namn): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ärendebeteckning: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tfn (landsnummer) (riktnummer) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fax (landsnummer) (riktnummer) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . E-post (om sådan finns): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

22.3.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 76/25

e) Den myndighet/de myndigheter som kan kontaktas (om punkt c och/eller d har fyllts i):

 Myndighet enligt b:

Kan kontaktas beträffande frågor som rör: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

 Myndighet enligt c:

Kan kontaktas beträffande frågor som rör: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

 Myndighet enligt d:

Kan kontaktas beträffande frågor som rör: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

f) Uppgifter om fysisk eller juridisk person för vilken bötesstraffet har utdömts: 1. F y s i s k p e r s o n Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Samtliga förnamn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Flicknamn, i tillämpliga fall: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Alias, i tillämpliga fall: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kön: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nationalitet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ID-nummer eller socialförsäkringsnummer (om sådant finns): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Födelsedatum: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Födelseort: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Senaste kända adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Språk som personen förstår (om detta/dessa är känt/kända): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . a) Om beslutet översänds till den verkställande staten på grund av att personen som är föremål för beslutet normalt är bosatt där, lägg till följande uppgifter: Hemvist i den verkställande staten: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . b) Om beslutet översänds till den verkställande staten på grund av att personen som är föremål för beslutet har egendom i den verkställande staten, lägg till följande uppgifter: Beskrivning av personens egendom: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Egendomens belägenhet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

L 76/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.3.2005

c) Om beslutet översänds till den verkställande staten på grund av att personen som är föremål för beslutet har inkomster i den verkställande staten, lägg till följande uppgifter: Beskrivning av personens inkomstkälla/-källor: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inkomstkällans/-källornas belägenhet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. J u r i d i s k p e r s o n Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Form av juridisk person: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Registreringsnummer (om sådant finns) ( ) : . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Registrerat säte (om sådant finns) ( ): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Den juridiska personens adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . a) Om beslutet översänds till den verkställande staten på grund av att den juridiska person som är föremål för beslutet har egendom i den verkställande staten, lägg till följande uppgifter: Beskrivning av den juridiska personens egendom: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Egendomens belägenhet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . b) Om beslutet översänds till den verkställande staten på grund av att den juridiska person som är föremål för beslutet har inkomster i den verkställande staten, lägg till följande uppgifter: Beskrivning av personens inkomstkälla/-källor: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inkomstkällans/-källornas belägenhet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

g) Beslut om utdömande av bötesstraff: 1. Arten av beslut om bötesstraff (sätt kryss i tillämplig ruta):

 i) Beslut av en domstol i den utfärdande staten med avseende på en brottslig gärning enligt lagen i

den utfärdande staten.

 ii) Beslut av en annan myndighet än domstol i den utfärdande staten med avseende på gärningar som

är straffbara enligt den utfärdande statens lag. Det bekräftas att den berörda personen har haft tillfälle att få fallet prövat inför en domstol med särskild behörighet i brottmål.

 iii) Beslut av en annan myndighet än domstol i den utfärdande staten med avseende på gärningar som

är straffbara enligt den utfärdande statens nationella lag eftersom de utgör överträdelser mot lagbestämmelser. Det bekräftas att den berörda personen har haft tillfälle att få fallet prövat inför en domstol med särskild behörighet i brottmål.

 iv) Beslut av en domstol med särskild behörighet i brottmål med avseende på ett beslut enligt iii.

Beslutet fattades den (datum) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 ( ) Om ett beslut översänds till den verkställande staten på grund av att den juridiska person mot vilken beslutet har meddelats har sitt registrerade säte i den staten måste registreringsnummer och registrerat säte fyllas i.

22.3.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 76/27

Beslutet blev slutgiltigt den (datum) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Beslutets referensnummer är (om sådant finns): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bötesstraffet innebär en skyldighet att betala (sätt kryss i tillämplig[a] ruta[or] och ange beloppet[en] med angivande av valuta):

 i) Ett penningbelopp som utdöms som påföljd för ett brott.

Belopp: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

 ii) En ersättning till brottsoffer som utdöms i samma beslut, där brottsoffret inte får vara civilrättslig

part i förfarandena och domstolen beslutar under utövande av sin domsrätt i brottmål. Belopp: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

 iii) Ett penningbelopp som skall betalas för kostnader för de rättegångsförfaranden eller förvaltnings-

rättsliga förfaranden som leder fram till beslutet. Belopp: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

 iv) Ett penningbelopp som skall betalas till en allmän fond eller till en stödorganisation för brottsoffer,

vilket utdöms i samma beslut. Belopp: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Det sammanlagda bötesbeloppet med angivande av valuta: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. En sammanfattning av fakta och en beskrivning av omständigheterna när brottet/brotten begicks, bland annat tid och plats: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Brottets eller brottens beskaffenhet, brottsrubricering och den tillämpliga lagbestämmelse som beslutet grundar sig på: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3. Om de(t) brott som anges under punkt 2 ovan utgör ett eller flera av följande, bekräfta detta genom att sätta kryss i tillämplig(a) ruta(or):

 Deltagande i en kriminell organisation.

 Terrorism.

 Människohandel.

 Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi.

 Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen.

 Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen.

L 76/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.3.2005

 Korruption.  Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen enligt konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen.  Tvätt av vinning av brott.  Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron.  IT-brottslighet.  Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter och hotade växtarter och växtsorter.  Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse.  Mord, grov misshandel.  Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader.  Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan.  Rasism och främlingsfientlighet.  Organiserad stöld eller väpnat rån.  Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter och konstverk.  Svindleri.  Beskyddarverksamhet och utpressning.  Förfalskning och piratkopiering.  Förfalskning av administrativa dokument och handel med sådana förfalskningar.  Förfalskning av betalningsmedel.  Olaglig handel med hormonpreparat och andra tillväxtsubstanser.  Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen.  Handel med stulna fordon.  Våldtäkt.  Mordbrand.  Brott som omfattas av den internationella brottmålsdomstolens behörighet.  Kapning av flygplan eller fartyg.  Sabotage.  Beteende som står i strid med vägtrafikbestämmelser, inbegripet överträdelser av bestämmelser om körtid och viloperioder och av bestämmelser om farligt gods.  Smuggling av varor.  Intrång i immateriella rättigheter.  Våldshandlingar och hot om våld mot personer, inbegripet våldshandlingar under idrottsevenemang.  Skadegörelse.

22.3.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 76/29

 Stöld.

 Brott i enlighet med den utfärdande statens lagstiftning vilka omfattas av genomförandeskyldigheter

enligt instrument som antagits enligt EG-fördraget eller enligt avdelning VI i EU-fördraget. Om denna ruta kryssas för, ange exakt vilka bestämmelser i det instrument som antagits på grundval av EG- eller EU-fördraget som dessa brott avser: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Om de(t) brott som anges i punkt 2 ovan inte omfattas av punkt 3, ge en fullständig beskrivning av ifrågavarande brott: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

h) Status för beslutet om bötesstraff 1. Bekräfta att (sätt kryss i rutorna)

 a) beslutet är slutgiltigt,

 b) den myndighet som utfärdar intyget inte har kännedom om att den dömda personen har dömts

för samma gärningar i den verkställande staten eller att något sådant beslut som meddelats i någon annan stat än den utfärdande eller den verkställande staten har verkställts. 2. Ange om fallet har varit föremål för ett skriftligt förfarande:

 a) Nej, det har det inte.

 b) Ja, det har det. Det bekräftas att den berörda personen i enlighet med den utfärdande statens lag-

stiftning personligen eller via en företrädare med behörighet enligt nationell lag har underrättats om sin rätt att bestrida saken samt om tidsfrister för ett sådant bestridande. 3. Ange om den berörda personen inställde sig personligen till rättegången:

 a) Ja, det gjorde han/hon.

 b) Nej, det gjorde han/hon inte. Det bekräftas

 att personen personligen eller via en företrädare med behörighet enligt nationell lag underrättades

om de rättsliga åtgärderna i enlighet med den utfärdande statens lagstiftning, eller

 att personen har meddelat att han/hon inte bestrider saken.

4. Delbetalning av bötesbeloppet Om någon del av böterna redan har betalats i den utfärdande staten eller i någon annan stat och den myndighet som utfärdat intyget är informerad om detta, ange vilket belopp: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

L 76/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.3.2005

i) Alternativa straff, inklusive frihetsstraff 1. Ange om den utfärdande staten medger att den verkställande staten tillämpar alternativa straff, om det inte är möjligt att vare sig helt eller delvis verkställa beslutet om bötesstraff:

 ja

 nej

2. Om ja, ange vilka straff som kan tillämpas (beskaffenhet, maximistraff):

 Frihetsberövande. Maximitid: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

 Samhällstjänst (eller motsvarande). Maximitid: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

 Andra straff. Beskrivning: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

j) Andra omständigheter i fallet (frivillig information): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

k) Texten till beslutet om bötesstraff bifogas intyget. Underskrift av den myndighet som utfärdar intyget och/eller företrädare, som bekräftar att intyget är korrekt: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Befattning (titel/grad): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Datum: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Officiell stämpel (i förekommande fall)

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/59

(Rättsakter som antagits med tillämpning av avdelning VI i fördraget om Europeiska unionen)

RÅDETS RAMBESLUT 2006/783/RIF

av den 6 oktober 2006

om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA RAMBESLUT myndigheter för att erhålla ett beslut om förverkande samt att, om ett sådant beslut erhålls, verkställa detta. Parterna kan avvisa framställningar om förverkande, bl.a. när det brott som framställan gäller inte är något brott enligt den med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt anmodade partens nationella lagstiftning eller om det brott artiklarna 31.1 a och 34.2 b, som framställan gäller inte kan utgöra underlag för förverkande enligt den anmodade partens nationella lagstiftning.

med beaktande av Konungariket Danmarks initiativ ( 1 ),

(4) Rådet antog den 30 november 2000 ett åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkänmed beaktande av Europaparlamentets yttrande ( ), och 2 nande av domar i brottmål, i vilket högsta prioritet (åtgärderna 6 och 7) gavs till antagande av ett instrument om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på frysning av bevismaterial och egendom. Dessutom framav följande skäl: går det av punkt 3.3 i programmet att syftet är att, i enlighet med principen om ömsesidigt erkännande, förbättra verkställigheten i en medlemsstat av ett beslut om förverkande som avkunnats i en annan medlemsstat, bland (1) Europeiska rådet i Tammerfors den15 och 16 okto- annat när det gäller återställande till offret för en straffbar ber 1999 betonade att principen om ömsesidigt erkän- gärning, med beaktande av 1990 års konvention. För att nande bör utgöra hörnstenen i det rättsliga samarbetet på uppnå detta syfte minskas genom detta rambeslut, inom både det civilrättsliga och det straffrättsliga området inom dess tillämpningsområde, skälen till vägran av verkställigunionen. het och upphävs, bland medlemsstaterna, eventuella system för att omvandla beslutet om förverkande till ett inhemskt beslut.

(2) I punkt 51 i slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors framfördes att penningtvätt är en central del i den organiserade brottsligheten, att den bör utrotas varhelst den förekommer och att Europeiska rådet är fast beslutet I rådets rambeslut 2001/500/RIF ( 3 (5) ) fastställs bestämmelatt se till att det vidtas konkreta åtgärder för spårande, ser om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, spärrande, beslag och förverkande av vinning av brott. beslag och förverkande av hjälpmedel till och vinning av Europeiska rådet uppmanade i detta sammanhang, i brott. Enligt det rambeslutet får medlemsstaterna inte helpunkt 55 i slutsatserna, till tillnärmning av straffrätten och ler göra eller vidhålla några reservationer i fråga om artide straffrättsliga förfarandena vid penningtvätt (t.ex. spåkel 2 i 1990 års konvention, om brottet bestraffas med rande, spärrande och förverkande av medel). frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där högsta straffet är mer än ett år.

(3) Samtliga medlemsstater har ratificerat Europarådets konvention av den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott (nedan kallad ”1990 års konvention”). Konventionen åläg- (6) Slutligen antog rådet den 22 juli 2003 ger de parter som har undertecknat den att erkänna rambeslut 2003/577/RIF om verkställighet i Europeoch verkställa beslut om förverkande från en annan part iska unionen av beslut om frysning av egendom eller eller att inlämna en framställan till sina egna behöriga bevismaterial ( 4 ).

( 1 ) EGT C 184, 2.8.2002, s. 8. ( 3 ( 2 ) Yttrandet avgivet den 20 november 2002 (EUT C 25 E, 29.1.2004, ) EGT L 182, 5.7.2001, s. 1. s. 205). ( 4 ) EUT L 196, 2.8.2003, s. 45.

L 328/60 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

(7) Huvudsyftet för den organiserade brottsligheten är ekono- (12) Om det råder tveksamhet om var den egendom som är misk vinning. Effektivt förebyggande och effektiv bekämp- föremål för beslut om förverkande är belägen, bör medning av den organiserade brottsligheten bör därför inriktas lemsstaterna använda alla tillgängliga medel för att korpå spårande, spärrande, beslag och förverkande av vin- rekt kunna fastställa var egendomen finns, också med ning av brott. Det räcker dock inte med att garantera användning av alla tillgängliga informationssystem. ömsesidigt erkännande inom Europeiska unionen av preliminära rättsliga åtgärder såsom spärrande och beslag, eftersom effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet (13) Detta rambeslut respekterar de grundläggande rättigheter dessutom kräver ömsesidigt erkännande av beslut om föroch iakttar de principer som erkänns i artikel 6 i fördraverkande av vinning av brott. get om Europeiska unionen och återspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt kapitel VI i denna. Inget i detta rambeslut får tolkas som ett förbud mot att vägra att förverka egendom om vilken ett beslut om förverkande har utfärdats, om det finns objektiva skäl att tro att beslutet har utfärdats för att (8) Syftet med detta rambeslut är att underlätta samarbetet lagföra eller straffa en person på grund av dennes kön, ras, mellan medlemsstaterna om ömsesidigt erkännande religion, etniska ursprung, nationalitet, språk, politiska och verkställighet av beslut om förverkande av egendom, uppfattning eller sexuella läggning, eller att denna persons så att en medlemsstat på sitt territorium skall erkänna ställning kan skadas av något av dessa skäl. och verkställa beslut om förverkande som har utfärdats av en annan medlemsstats domstol som är behörig i brottmål. Detta rambeslut hänger samman med rådets rambeslut 2005/212/RIF av den 24 februari 2005 om (14) Detta rambeslut hindrar inte en medlemsstat från att förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som tillämpa sina konstitutionella regler om prövning i laga härrör från brott ( 1 ). Syftet med det rambeslutet är att ordning, föreningsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet i säkerställa att alla medlemsstater har effektiva regler för andra medier. förverkande av vinning av brott, bland annat när det gäller bevisbördan i fråga om ursprung för tillgångar vilka innehas av en person som är dömd för ett brott som har (15) Detta rambeslut tar inte upp återställande av egendom till samband med organiserad brottslighet. dess rättmätiga ägare.

(16) Detta rambeslut påverkar inte det ändamål för vilket medlemsstaterna använder de summor som erhålls till följd av dess tillämpning. (9) Samarbete mellan medlemsstaterna på grundval av principen om ömsesidigt erkännande och omedelbar verkställighet av rättsliga avgöranden förutsätter förtroende för att de beslut som skall erkännas och verkställas alltid kom- (17) Detta rambeslut påverkar inte medlemsstaternas ansvar för mer att fattas i enlighet med principerna om laglighet, subatt upprätthålla lag och ordning och skydda den inre sidiaritet och proportionalitet. Det förutsätter också att de säkerheten enligt artikel 33 i fördraget om Europeiska rättigheter som beviljas parterna eller berörda tredje parunionen. ter i god tro kommer att bibehållas. I detta sammanhang bör lämplig hänsyn tas till att förhindra att orättmätiga anspråk från juridiska eller fysiska personer tillgodoses. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 (10) En korrekt tillämpning av detta rambeslut förutsätter nära förbindelser mellan de berörda ansvariga nationella myn- Syfte digheterna, i synnerhet när det gäller samtidig verkställighet av ett beslut om förverkande i fler än en medlemsstat. 1. Syftet med detta rambeslut är att fastställa de regler enligt vilka en medlemsstat skall erkänna och på sitt territorium verkställa ett beslut om förverkande som har utfärdats av en domstol som är behörig i brottmål i en annan medlemsstat.

(11) Termerna ”vinning” och ”hjälpmedel” som används i detta rambeslut har en tillräckligt vid definition för att i förekommande fall innefatta föremål för brottet. 2. Detta rambeslut innebär ingen ändring av skyldigheten att iaktta de grundläggande rättigheterna och de grundläggande rättsprinciperna enligt artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, och inga skyldigheter som åligger rättsliga myndigheter i detta ( avseende skall påverkas. 1 ) EUT L 68, 15.3.2005, s. 49.

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/61

Artikel 2 h) om de straffrättsliga förfaranden som leder fram till ett beslut om förverkande omfattar ett förbrott, inbegripet penning-

Definitioner

tvätt, skall med ”brott” enligt artikel 8.2 f avses ett förbrott.

I detta rambeslut används följande beteckningar med de betydelser som här anges: Artikel 3

Fastställande av behöriga myndigheter

a) utfärdande stat: den medlemsstat där en domstol har utfärdat ett beslut om förverkande i samband med ett straffrättsligt förfarande. 1. Varje medlemsstat skall underrätta rådets generalsekretariat om vilken eller vilka myndigheter som enligt nationell lag är behöriga enligt detta rambeslut, när medlemsstaten är b) verkställande stat: den medlemsstat till vilken ett beslut om förverkande har överförts för verkställighet.

— utfärdande stat, c) beslut om förverkande: sådant slutligt straff eller sådan slutlig åtgärd som beslutas av domstol efter rättegång på grund av en eller flera brottsliga handlingar som innebär slutligt beröeller vande av egendom.

d) egendom: varje form av egendom, materiell eller immateriell, — verkställande stat. lös eller fast, samt juridiska handlingar eller urkunder som styrker äganderätt eller annan rätt till sådan egendom, som enligt beslut av domstolen i den utfärdande staten 2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 4.1 och 4.2 får varje medlemsstat, om organisationen av dess interna system gör det nödvändigt, utse en eller flera centrala myndigheter till att i) utgör vinning av ett brott eller motsvarande som helt ansvara för administrativ översändning och mottagning av beslut eller delvis uppgår till värdet av denna vinning, om förverkande och bistå de behöriga myndigheterna.

ii) utgör hjälpmedel för ett sådant brott, vinning, 3. Rådets generalsekretariat skall hålla de erhållna underrättelserna tillgängliga för alla medlemsstater och för kommissionen. iii) kan förklaras förverkade till följd av tillämpningen i den utfärdande staten av någon av de utökade möjligheterna till förverkande som anges i artikel 3.1 och 3.2 i rambeslut 2005/212/RIF, Artikel 4

Översändande av beslut om förverkande

eller

1. Ett beslut om förverkande får, om beslutet om förverkande iv) kan förklaras förverkade enligt någon annan bestämavser ett penningbelopp, översändas, tillsammans med det intyg melse om utökade möjligheter till förverkande enligt som avses i punkt 2, till den behöriga myndigheten i en medden utfärdande statens lagstiftning. lemsstat i vilken den behöriga myndigheten i den utfärdande staten har tillräckliga skäl att anta att den fysiska eller juridiska person mot vilken ett beslut om förverkande har utfärdats har e) vinning: varje ekonomisk fördel av brott. Den kan bestå av egendom eller inkomster. alla former av egendom.

f) hjälpmedel: all slags egendom som på något sätt, helt eller Om beslutet om förverkande avser specifik egendom får beslutet delvis, använts eller varit avsedd att användas för att begå om förverkande och intyget översändas till den behöriga mynett eller flera brott. digheten i en medlemsstat i vilken den behöriga myndigheten i den utfärdande staten har tillräckliga skäl att anta att egendom som omfattas av beslutet om förverkande är belägen. g) kulturföremål som ingår i det nationella kulturarvet skall definieras i enlighet med artikel 1.1 i direktiv 93/7/EEG av den 15 mars 1993 om återlämnande av kulturföremål som Om det saknas tillräckliga skäl för att den utfärdande staten skall olagligt förts bort från en medlemsstats territorium ( ). 1 kunna fastställa till vilken medlemsstat beslutet om förverkande skall översändas, kan detta överföras till den behöriga myndighe- ( 1 ) EGT L 74, 27.3.1993, s. 74. Direktivet senast ändrat genom Europa- ten i den medlemsstat där den fysiska eller juridiska person för parlamentets och rådets direktiv 2001/38/EG (EGT L 187, 10.7.2001, vilken beslutet om förverkande har utfärdats normalt är bosatt s. 43). respektive har sitt registrerade säte.

L 328/62 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

2. Beslutet om förverkande eller en bestyrkt avskrift av detta, 3. Ett beslut om förverkande som avser ett penningbelopp får skall tillsammans med intyget översändas av den behöriga myn- översändas till flera än en verkställande stat åt gången om den digheten i den utfärdande staten direkt till den behöriga myndig- behöriga myndigheten i den utfärdande staten bedömer att det heten i den verkställande staten, på ett sätt som gör det möjligt finns ett specifikt behov att göra det, till exempel om att få en skriftlig uppteckning, så att den verkställande staten kan fastställa äktheten. Beslutet om förverkande i original, eller en — egendomen i fråga inte har frysts i enlighet med rådets rambestyrkt avskrift av detta, och intyget i original skall översändas beslut 2003/577/RIF, till den verkställande staten, om den kräver detta. Allt informationsutbyte skall också ske direkt mellan de berörda myndigheterna. eller

3. Intyget skall undertecknas och riktigheten i dess innehåll — värdet på den egendom som får förverkas i den utfärdande intygas av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten. staten och ytterligare en verkställande stat förmodligen inte räcker för att driva in hela det belopp som omfattas av beslutet om förverkande. 4. Om den myndighet som är behörig att verkställa beslutet om förverkande inte är känd av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten, skall denna vidta alla nödvändiga efterforsk- Artikel 6 ningar, inklusive via kontaktpunkterna i det europeiska rättsliga nätverket, för att erhålla informationen från den verkställande Brott staten.

1. Om de gärningar som föranleder beslutet om förverkande 5. Om en myndighet i den verkställande staten tar emot ett utgör ett eller flera av följande brott, enligt den utfärdande statens lagstiftning, och de i den utfärdande staten medför ett högbeslut om förverkande och inte är behörig att erkänna det sta frihetsstraff på minst 3 år, skall ett beslut om förverkande och vidta de åtgärder som krävs för att det skall verkställas, skall verkställas utan kontroll av dubbel straffbarhet: den ex officio översända beslutet till den behöriga myndigheten och därefter underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten. — Deltagande i en kriminell organisation.

— Terrorism. Artikel 5 — Människohandel.

Översändande av ett beslut om förverkande till en eller flera verkställande stater

— Sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.

1. Med förbehåll för punkterna 2 och 3 får ett beslut om för- — Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen. verkande endast översändas i enlighet med artikel 4 till en verkställande stat åt gången. — Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängmedel.

2. Ett beslut om förverkande som avser specifik egendom får — Korruption. översändas till flera än en verkställande stat åt gången om

— Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som skadar Europeiska — den behöriga myndigheten i den utfärdande staten har till- gemenskapernas finansiella intressen enligt konventionen av räckliga skäl att anta att olika delar av den egendom som den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas omfattas av beslutet om förverkande är belägna i olika verk- finansiella intressen. ställande stater, — Tvätt av vinning av brott.

eller — Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron.

— förverkandet av en specifik egendom som omfattas av beslu- — IT-brottslighet. tet om förverkande medför åtgärder i mer än en verkställande stat, — Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter och hotade växtarter och växtsorter. eller — Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse.

— den behöriga myndigheten i den utfärdande staten har till- — Mord, grov misshandel. räckliga skäl att anta att en specifik egendom som omfattas av beslutet om förverkande är belägen i en av två eller fler angivna verkställande stater. — Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader.

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/63

— Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan. skäl för att vägra erkännande eller verkställighet som anges i artikel 8 eller något av de skäl till uppskov av verkställigheten som — Rasism och främlingsfientlighet. anges i artikel 10.

— Organiserad stöld och väpnat rån. 2. Om en framställan om förverkande rör en viss specifik egendom, får de behöriga myndigheterna i den utfärdande och — Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter den verkställande medlemsstaten, om det föreskrivs i dessa staoch konstverk. ters lagstiftning, träffa överenskommelse om att den verkställande staten kan verkställa förverkandet i form av ett krav om — Svindleri. inbetalning av ett penningbelopp som motsvarar värdet av denna egendom. — Beskyddarverksamhet och utpressning.

3. Om ett beslut om förverkande avser ett penningbelopp skall — Förfalskning och piratkopiering. de behöriga myndigheterna i den verkställande staten, om betalning inte erhålls, verkställa beslutet om förverkande i enlighet — Förfalskning av administrativa dokument och handel med med punkt 1 på all egendom som finns att tillgå för detta. sådana förfalskningar.

4. Om ett beslut om förverkande avser ett penningbelopp, — Förfalskning av betalningsmedel. skall de behöriga myndigheterna i den verkställande staten om nödvändigt räkna om det förverkade beloppet till den verkstäl- — Olaglig handel med hormonpreparat och andra lande statens valuta till den växelkurs som rådde när beslutet om tillväxtsubstanser. förverkande utfärdades.

— Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen. 5. Varje medlemsstat får genom en förklaring som deponeras — Handel med stulna fordon. vid rådets generalsekretariat förklara att dess behöriga myndigheter inte kommer att erkänna och verkställa beslut om förverkande, om beslutet utfärdades under omständigheter som — Våldtäkt. medförde att egendomen skulle förverkas i enlighet med de utökade möjligheter till förverkande som avses i artikel 2 d iv. Alla — Mordbrand. sådana förklaringar får dras tillbaka vid vilken tidpunkt som helst.

— Brott som omfattas av den internationella brottmålsdomstolens behörighet. Artikel 8

— Kapning av flygplan eller fartyg. Skäl för att vägra erkännande eller verkställighet

— Sabotage. 1. Den behöriga myndigheten i den verkställande staten får vägra att erkänna och verkställa beslutet, om det intyg som avses 2. Rådet kan när som helst med enhällighet, och efter att ha i artikel 4 saknas, är ofullständigt eller uppenbarligen inte mothört Europaparlamentet enligt villkoren i artikel 39.1 i svarar beslutet. EU-fördraget, besluta att lägga till andra kategorier av brott i förteckningen i punkt 1. Rådet skall på grundval av den rapport som kommissionen lägger fram i enlighet med artikel 22 över- 2. Den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staväga om förteckningen skall utvidgas eller ändras. ten, så som den definieras i den statens lagstiftning, får dessutom vägra att erkänna och verkställa beslutet om förverkande, om det 3. I andra fall än de som anges i punkt 1 får den verkstäl- fastställs att lande staten låta erkännande och verkställighet av ett beslut om förverkande bero på om de gärningar som föranleder beslutet om förverkande utgör ett brott som ger möjlighet till förver- a) verkställande av beslutet om förverkande skulle stå i strid kande enligt den verkställande statens lagstiftning, oavsett brot- med ne bis in idem-principen, tets beskaffenhet eller brottsrubriceringen enligt den utfärdande statens lagstiftning. b) i något av de fall som anges i artikel 6.3, den gärning som ligger till grund för beslutet om förverkande inte utgör ett Artikel 7 brott som ger möjlighet till förverkande enligt lagen i den verkställande staten; när det gäller skatter och andra avgif-

Erkännande och verkställighet

ter, tullar och valutatransaktioner får emellertid verkställigheten av ett beslut om förverkande inte vägras av det skälet 1. De behöriga myndigheterna i den verkställande staten skall att den verkställande statens lagstiftning inte föreskriver utan ytterligare formaliteter erkänna ett beslut om förverkande samma typ av skatter eller andra avgifter eller att den inte som har översänts i enlighet med artiklarna 4 och 5 och skynd- innehåller samma slags bestämmelser om skatter och andra samt vidta alla de åtgärder som krävs för att verkställa det, såvida avgifter, tullar och valutatransaktioner som den utfärdande inte de behöriga myndigheterna beslutar att åberopa något av de statens lagstiftning,

L 328/64 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

c) det enligt den verkställande statens lagstiftning föreligger — beslutet om förverkande faller utanför räckvidden av det immunitet eller privilegier som skulle förhindra verkställig- alternativ som den verkställande staten har antagit enligt artiheten av ett nationellt beslut om förverkande av egendomen kel 3.2 i rambeslut 2005/212/RIF. i fråga,

skall den verkställa beslutet om förverkande åtminstone i den d) de rättigheter som innehas av berörda parter, inklusive tredje omfattning som föreskrivs i liknande fall enligt den nationella part i god tro, enligt den verkställande statens lagstiftning lagstiftningen. gör det omöjligt att verkställa beslutet om förverkande, inklusive när detta är en konsekvens av tillämpningen av rättsmedel i enlighet med artikel 9, 4. De behöriga myndigheterna i den verkställande staten skall särskilt överväga att på lämpligt sätt samråda med de behöriga myndigheterna i den utfärdande staten innan de beslutar att inte e) den berörda personen, enligt det intyg som avses i arti- erkänna och verkställa ett beslut om förverkande enligt punkt 2 kel 4.2, inte inställde sig personligen och inte heller företräd- eller att begränsa verkställigheten enligt punkt 3. Samråd är oblides av ett ombud vid det förfarande som ledde till beslutet gatoriskt då beslutet sannolikt kommer att grunda sig på om förverkande, såvida inte intyget fastställer att personen personligen eller genom sin enligt nationell lagstiftning behörige företrädare informerades om förfarandet enligt den — punkt 1, utfärdande statens lagstiftning, eller att personen har meddelat att han/hon inte bestrider beslutet om förverkande, — punkt 2 a, 2 e, 2 f eller 2 g,

f) beslutet om förverkande är grundat på straffrättsliga förfaranden med avseende på brott som — punkt 2 d och det inte ges någon information enligt artikel 9.3,

— enligt den verkställande statens lagstiftning helt eller deleller vis anses ha begåtts inom dess territorium eller på en plats som är likvärdig med dess territorium,

— punkt 3. eller

5. Om det är omöjligt att verkställa beslutet om förverkande, på grund av att den egendom som skall förverkas redan har för- — begicks utanför den utfärdande statens territorium och verkats, försvunnit, förstörts, inte kan återfinnas på den plats som det enligt den verkställande statens lagstiftning inte är anges i intyget eller platsen där egendomen finns inte har angetts möjligt att inleda rättsliga förfaranden med avseende på tillräckligt exakt, trots att den utfärdande staten konsulterats, skall sådana brott om de begås utanför dess territorium, den behöriga myndigheten i den utfärdande staten underrättas utan dröjsmål.

g) beslutet om förverkande, i enlighet med vad denna myndighet har funnit, utfärdades under omständigheter som medförde att egendomen skulle förverkas i enlighet med de Artikel 9 utökade möjligheter till förverkande som avses i

Rättsmedel i den verkställande staten mot erkännande

artikel 2 d iv,

och verkställighet

h) verkställigheten av beslutet har preskriberats enligt lagen i 1. Varje medlemsstat skall införa nödvändiga bestämmelser den verkställande staten, under förutsättning att gärningarna för att se till att alla berörda parter, inbegripet tredje part i god omfattas av den statens behörighet enligt dess egen tro, har tillgång till rättsmedel mot erkännande och verkställigstrafflagstiftning. het av ett beslut om förverkande i enlighet med artikel 7 i syfte att bevara hans eller hennes rättigheter. Talan skall väckas vid en domstol i den verkställande staten i enlighet med den statens 3. Om den behöriga myndigheten i den verkställande staten nationella lagstiftning. Talan får ha suspensiv effekt enligt lagen i har funnit att den verkställande staten.

— beslutet om förverkande utfärdades under omständigheter 2. Grunden för utfärdande av beslutet om förverkande får inte som medförde att egendomen skulle förverkas i enlighet med prövas vid en domstol i den verkställande staten. de utökade möjligheter till förverkande som avses i artikel 2 d iii 3. Om talan väcks vid en domstol i den verkställande staten skall den behöriga myndigheten i den utfärdande staten underoch rättas om detta.

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/65

Artikel 10 berörda personen inte har tillräckligt med resurser i den verkställande staten för att alla beslut skall kunna verkställas,

Uppskov av verkställigheten

1. Den behöriga myndigheten i den verkställande staten får uppskjuta verkställigheten av ett beslut om förverkande som har eller överlämnats i enlighet med artiklarna 4 och 5

a) om den när det gäller ett beslut om förverkande avseende — två eller flera beslut om förverkande avseende samma speciett penningbelopp anser att det finns risk för att det samfika egendom, manlagda värdet av verkställigheten kommer att överstiga det belopp som anges i beslutet om förverkande på grund av samtidig verkställighet av beslutet om förverkande i fler skall beslutet om vilken eller vilka av framställningarna som skall än en medlemsstat, verkställas fattas av den behöriga myndigheten i den verkställande staten i enlighet med lagstiftningen i den verkställande staeller ten, med vederbörlig hänsyn till alla omständigheter, vilka kan b) i fråga om de rättsmedel som avses i artikel 9, omfatta förekomsten av frysta tillgångar, brottets relativa svårighetsgrad och platsen för dess förövande samt datum för respekeller tive beslut och tidpunkt då respektive beslut översändes.

c) om verkställigheten kan skada en pågående brottsutredning eller ett förfarande, fram till en tidpunkt som anses lämplig, Artikel 12 eller

Tillämplig lag för verkställighet

d) i fall där det anses nödvändigt att helt eller delvis översätta beslutet om förverkande, under den tid som är nödvändig för översättningen på den verkställande statens bekostnad, 1. Om inte annat föreskrivs i punkt 3 skall verkställigheten av beslutet om förverkande regleras av lagen i den verkställande eller staten, och dess myndigheter skall ha exklusiv behörighet att besluta om verkställighetsförfarandena och om alla åtgärder i e) i fall där egendomen redan omfattas av förfaranden om församband härmed. verkande i den verkställande staten.

2. Den behöriga myndigheten i den verkställande staten skall under uppskovet vidta alla åtgärder som den skulle vidta i ett lik- 2. Om den berörda personen kan lämna bevis på att förvernande inhemskt fall för att undvika att egendomen inte längre kande helt eller delvis skett i någon stat, skall den behöriga mynstår till förfogande för verkställighet av beslutet om förverkande. digheten i den verkställande staten samråda med den behöriga myndigheten i den utfärdande staten på lämpligt sätt. Vid förver- 3. Vid uppskov enligt punkt 1 a skall den behöriga myndigkande av vinning skall varje del av beloppet som drivits in enligt heten i den verkställande staten omedelbart underrätta den behöbeslutet om förverkande i en annan stat än den verkställande stariga myndigheten i den utfärdande staten om detta, på ett sätt ten i sin helhet dras av från det belopp som skall drivas in i den som gör det möjligt att få en skriftlig uppteckning, och den behöverkställande staten. riga myndigheten i den utfärdande staten skall fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 14.3.

4. När det gäller de fall som anges i punkterna 1 b, 1 c, 1 d 3. Ett beslut om förverkande mot en juridisk person skall verkoch 1 e skall den behöriga myndigheten i den verkställande sta- ställas, även om den verkställande staten inte erkänner principen ten omgående lämna rapport till den behöriga myndigheten i om juridiska personers straffrättsliga ansvar. den utfärdande staten om uppskovet av verkställigheten, inklusive skälen för uppskovet och om möjligt uppgift om hur långt uppskovet väntas bli, på ett sätt som gör det möjligt att få en 4. Den verkställande staten får inte föreskriva åtgärder som skriftlig uppteckning. alternativ till beslutet om förverkande, inklusive frihetsstraff eller någon annan åtgärd som begränsar en persons frihet till följd av Så snart det inte längre finns något skäl för uppskovet, skall den översändande enligt artiklarna 4 och 5, såvida inte den utfärbehöriga myndigheten i den verkställande staten omgående vidta dande staten har samtyckt till detta. de åtgärder som är nödvändiga för att verkställa beslutet om förverkande och underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om detta på ett sätt som gör det möjligt att få en skriftlig uppteckning. Artikel 13

Amnesti, nåd, omprövning av beslut om förverkande

Artikel 11

Flera beslut om förverkande

1. Amnesti och nåd får beviljas av både den utfärdande sta- Om de behöriga myndigheterna i den verkställande staten ten och den verkställande staten. handlägger

— två eller flera beslut om förverkande avseende ett penning- 2. Endast den utfärdande staten får fatta beslut om en ansöbelopp mot samma fysiska eller juridiska person och den kan om omprövning av beslutet om förverkande.

L 328/66 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

Artikel 14 b) I samtliga övriga fall skall 50 % av det belopp som erhålls vid verkställigheten av beslutet om förverkande överföras av

Följder av översändande av beslut om förverkande

den verkställande staten till den utfärdande staten.

1. Översändandet av ett beslut om förverkande till en eller flera verkställande stater i enlighet med artiklarna 4 och 5 begrän- 2. Annan egendom än penningbelopp som erhålls vid verksar inte den utfärdande statens rätt att själv verkställa beslutet om ställigheten av beslutet om förverkande skall förfogas över på ett förverkande. av följande sätt som den verkställande staten själv bestämmer:

2. Om ett beslut om förverkande avseende ett penningbelopp översänds till en eller flera verkställande stater får det samman- a) Egendomen får säljas. I detta fall skall intäkterna från försäljlagda värde som härrör från verkställigheten inte överstiga det ningen fördelas i enlighet med punkt 1. högsta belopp som anges i beslutet om förverkande.

3. Den behöriga myndigheten i den utfärdande staten skall b) Egendomen får överföras till den utfärdande staten. Om därför omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i varje beslutet om förverkande omfattar ett penningbelopp får berörd verkställande stat på ett sätt som gör det möjligt att få en egendomen endast överföras till den utfärdande staten när skriftlig uppteckning denna stat har gett sitt samtycke.

a) om den anser att det finns risk för att verkställighet utöver det högsta beloppet kan äga rum, till exempel på grundval c) Om det inte är möjligt att tillämpa led a eller b, får egendoav information som den erhållit från en verkställande stat i men förfogas över på något annat sätt i enlighet med den enlighet med artikel 10.3. Om artikel 10.1 a tillämpas skall verkställande statens nationella lagstiftning. den behöriga myndigheten i den utfärdande staten så snart som möjligt underrätta den behöriga myndigheten i den verkställande staten om risken har upphört, 3. Trots vad som sägs i punkt 2 behöver den verkställande staten inte sälja eller återlämna specifika föremål som omfattas av beslutet om förverkande vilka utgörs av kulturföremål som b) om beslutet om förverkande helt eller delvis har verkställts i ingår i den statens nationella kulturarv. den utfärdande staten eller i en annan verkställande stat. Det belopp beträffande vilket beslutet om förverkande ännu inte har verkställts skall specificeras, 4. Punkterna 1, 2 och 3 skall tillämpas om inget annat överenskommits mellan den utfärdande staten och den verkställande c) om en myndighet i den utfärdande staten, efter det att ett staten. beslut om förverkande har översänts i enlighet med artiklarna 4 och 5, tar emot ett penningbelopp som den berörda personen har betalat frivilligt med avseende på beslutet om förverkande. Artikel 12.2 skall tillämpas. Artikel 17

Information om resultatet av verkställigheten

Artikel 15

Inställande av verkställighet

Den behöriga myndigheten i den verkställande staten skall utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i den utfärdande Den behöriga myndigheten i den utfärdande staten skall genast staten, på ett sätt som gör det möjligt att få en skriftlig informera den behöriga myndigheten i den verkställande staten, uppteckning, på ett sätt som gör det möjligt att få en skriftlig uppteckning, om varje beslut eller åtgärd som innebär att beslutet inte längre är verkställbart eller av någon annan anledning skall dras tilla) om översändande av beslutet om förverkande till den behöbaka från den verkställande staten. Den verkställande staten skall riga myndigheten enligt artikel 4.5, inställa verkställigheten av beslutet, så snart som den erhåller information från den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om ett sådant beslut eller en sådan åtgärd. b) om varje beslut om att inte erkänna beslutet om förverkande samt skälen till beslutet, Artikel 16

Förfogande över förverkad egendom

c) om att beslutet helt eller delvis inte har verkställts av de skäl som anges i artikel 10, artikel 12.1 och 12.2 eller 1. Den verkställande staten skall fördela de penningbelopp artikel 13.1, som erhålls vid verkställigheten av beslutet om förverkande enligt följande: d) så snart som beslutet har verkställts, a) Om det belopp som erhålls vid verkställigheten av beslutet om förverkande understiger 10 000 EUR eller motsvarande belopp skall detta tillfalla den verkställande staten. e) om tillämpning av alternativa åtgärder enligt artikel 12.4.

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/67

Artikel 18 till att ytterligare förenkla eller underlätta förfaranden för att verkställa beslut om förverkande.

Ersättning

1. Om den verkställande staten enligt sin lagstiftning är ansva- Artikel 22 rig för skada, som orsakats någon av de parter som avses i arti-

Genomförande

kel 9 på grund av verkställighet av ett beslut om förverkande som översänts till denna enligt artiklarna 4 och 5 skall den utfärdande staten, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.2, 1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvänersätta den verkställande staten eventuella skadeståndsbelopp diga för att följa bestämmelserna i detta rambeslut senast den som betalats ut i enlighet med detta ansvar till nämnda part, 24 november 2008. såvida inte skadan eller någon del av den uteslutande beror på den verkställande statens agerande. 2. Medlemsstaterna skall till rådets generalsekretariat och kommissionen överlämna texten till de bestämmelser genom vilka skyldigheterna enligt detta rambeslut införlivas med deras 2. Punkt 1 påverkar inte tillämpningen av medlemsstaternas nationella lagstiftning. På grundval av en rapport som kommislagstiftning om fysiska eller juridiska personers anspråk på sionen utarbetar med hjälp av denna information skall rådet skadeersättning. senast den 24 november 2009 bedöma i vilken utsträckning medlemsstaterna har följt bestämmelserna i detta rambeslut. Artikel 19 3. Rådets generalsekretariat skall underrätta medlemsstaterna

Språk

och kommissionen om de förklaringar som görs i enlighet med artiklarna 7.5 och 19.2. 1. Intyget skall översättas till det officiella språket eller något av de officiella språken i den verkställande staten. 4. En medlemsstat som erfarit upprepade svårigheter eller bristande verksamhet från en annan medlemsstats sida när det gäller 2. Varje medlemsstat får vid antagandet av detta rambeslut ömsesidigt erkännande och verkställighet av beslut om förvereller vid en senare tidpunkt, genom en förklaring som deponeras kande, utan att detta har lösts genom bilaterala samråd, får underhos rådets generalsekretariat, förklara att den kommer att godta rätta rådet för en utvärdering av detta rambesluts genomförande en översättning till ett eller flera av de övriga officiella språken på medlemsstatsnivå. vid Europeiska gemenskapernas institutioner. 5. Medlemsstaterna skall, som verkställande stater, i början av varje kalenderår informera rådet och kommissionen om antalet Artikel 20 fall i vilka artikel 17 b har tillämpats och en sammanfattning av Kostnader skälen till detta.

1. Om inte annat föreskrivs i artikel 16, får medlemsstaterna Senast den 24 november 2013 skall kommissionen upprätta en inte avkräva varandra ersättning för kostnader i samband med rapport på grundval av mottagen information tillsammans med tillämpningen av detta rambeslut. eventuella initiativ som den anser lämpliga.

2. Om den verkställande staten har haft kostnader som den Artikel 23 anser vara stora eller exceptionella, får den lägga fram ett förslag för den utfärdande staten om att dessa kostnader skall delas. Den Ikraftträdande utfärdande staten skall beakta varje sådant förslag på grundval av detaljerade specifikationer från den verkställande staten. Detta rambeslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 21 Förhållandet till andra avtal och överenskommelser Utfärdat i Luxemburg den 6 oktober 2006.

Detta rambeslut påverkar inte tillämpningen av bilaterala eller På rådets vägnar multilaterala avtal eller överenskommelser mellan medlemssta- K. RAJAMÄKI terna i den mån som sådana avtal och överenskommelser bidrar Ordförande

L 328/68 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

BILAGA

INTYG

enligt artikel 4 i rådets rambeslut 2006/783/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/69

L 328/70 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/71

L 328/72 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/73

L 328/74 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/75

L 328/76 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/77

L 328/78 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

Bilaga 5

Promemorians lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder dels att 3 kap. 1 § ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 3 § och 5 kap. 6 § ska ha följande lydelse.

1 kap

1 §

I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om en arresteringsorder. I 2 kap. finns bestämmelser om förutsättningar för överlämnande. I 3 kap. finns bestämmelser om I 3 kap. finns bestämmelser om särskilda villkor för över- särskilda villkor för överlämnande lämnande. av en svensk medborgare . I 4 kap. finns bestämmelser om I 4 kap. finns bestämmelser om utredning och tvångsmedel vid det utredning och tvångsmedel vid det inledande förfarandet samt inledande förfarandet samt bestämmelser om att lagen i vissa bestämmelser om att lagen i vissa fall inte skall tillämpas i fall inte ska tillämpas i förhållande

1 Rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen, EUT L 81, 27.3.2009, s. 24 (Celex 32009F0299).

Bilaga 5 förhållande till Danmark och till Danmark och Finland. Finland. I 5 kap. finns bestämmelser om beslutsförfarandet vid överlämnande. I 6 kap. finns bestämmelser om verkställighet av ett beslut om överlämnande och om beslut om bl.a. utvidgat överlämnande. I 7 kap. finns bestämmelser om överförande av en frihetsberövande påföljd till Sverige. I 8 kap. finns bestämmelser om återförande av personer som har överlämnats till Sverige och om tillstånd till transport genom Sverige.

2 kap

3 § Överlämnande får inte beviljas 1. om en begäran, trots att den utfärdande myndigheten har beretts tillfälle att inkomma med komplettering, till form eller innehåll är så bristfällig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en prövning av frågan om överlämnande, 2. om den utfärdande 2. om den utfärdande myndigheten inte lämnar sådana myndigheten inte lämnar sådana garantier som enligt 3 kap. 1 och garantier som enligt 3 kap. 2 § 2 §§ krävs för att överlämnande krävs för att överlämnande ska få skall få beviljas, beviljas, 3. om den eftersökte enligt 5 3. om den eftersökte enligt 5 kap. 4 § skall överlämnas till en kap. 4 § ska överlämnas till en annan medlemsstat, annan medlemsstat, 4. om den eftersökte skall 4. om den eftersökte ska utlämnas för brott eller om han utlämnas för brott eller om han eller hon skall överlämnas enligt eller hon ska överlämnas enligt lagen (2002:329) om samarbete lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmåls- med Internationella brottmålsdomstolen, eller domstolen, 5. om det enligt 2 kap. 8 § andra 5. om det enligt 2 kap. 8 § andra stycket brottsbalken skulle strida stycket brottsbalken skulle strida mot ett villkor som har uppställts mot ett villkor som har uppställts vid utlämning eller överlämnande vid utlämning eller överlämnande till Sverige. till Sverige, eller 6. om det avser verkställighet av en frihetsberövande påföljd som har dömts ut efter en förhandling där den eftersökte inte var personligen närvarande och det inte har bekräftats i arresteringsordern att något av villkoren i artikel 4a i rambeslutet är uppfyllt .

5 kap Bilaga 5 6 § Om garantier som avses i 3 kap. Om garantier som avses i 3 kap. 1 och 2 §§ har lämnats av en 2 § har lämnats av en utländsk utländsk myndighet, skall rätten i myndighet, ska rätten i beslutet om beslutet om överlämnande ange att överlämnande ange att det är ett det är ett villkor för överlämnandet villkor för överlämnandet att att garantierna kommer att upp- garantierna kommer att uppfyllas. fyllas. Beslut i fråga om överlämnande Beslut i fråga om överlämnande av föremål som enligt 4 kap. 7 § av föremål som enligt 4 kap. 7 § har tagits i beslag skall om möjligt har tagits i beslag ska om möjligt meddelas av rätten i samband med meddelas av rätten i samband med beslutet i fråga om överlämnande beslutet i fråga om överlämnande av den eftersökte. av den eftersökte.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. De nya föreskrifterna ska dock inte tillämpas i förhållande till en medlemsstat i Europeiska unionen som när ärendet inleds inte har genomfört rådets rambeslut 2009/299/RIF om verkställighet av utevarodomar.

Bilaga 5

2 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 3 kap. 11 § lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

1 kap

1 §

3 kap

11 §

En verkställbarhetsförklaring får inte meddelas

1. om det för samma gärning meddelats dom eller beslut i Sverige eller

i en annan stat och domen eller beslutet i den andra staten, vid ett

2. om gärningen helt eller delvis begåtts i Sverige och den inte

motsvarar brott enligt svensk lag eller om en tillämpning av 35 kap. 7 §

brottsbalken innebär att preskription inträtt,

3. om den dömde inte hade fyllt 15 år när brottet begicks,

4. om en sådan förklaring inte skulle vara förenlig med bestämmelser

Rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen, EUT L 81, 27.3.2009, s. 24 (Celex 32009F0299

6. om bötesstraffet har 6. om bötesstraffet har beslutats Bilaga 5 meddelats vid en rättegång där efter en förhandling där den den dömde personligen inte dömde inte var personligen inställt sig och intyget inte anger närvarande och det inte har att denne personligen eller genom bekräftats i intyget att något av behörigt ombud informerats om villkoren i artikel 7.2 i–j i förfarandet eller att den dömde rambeslutet är uppfyllt. har förklarat att han eller hon inte motsätter sig bötesstraffet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. De nya föreskrifterna ska dock inte tillämpas i förhållande till en medlemsstat i Europeiska unionen som när ärendet inleds inte har genomfört rådets rambeslut 2009/299/RIF om verkställighet av utevarodomar.

Bilaga 5

3 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 3 kap. 11 § lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

1 kap

1 §

3 kap

11 §

En verkställbarhetsförklaring får utöver vad som anges i 10 § inte

1. det för samma gärning som ligger till grund för beslutet om

förverkande har meddelats dom eller beslut i Sverige eller i en annan stat

och domen eller beslutet i den andra staten, vid ett fällande avgörande,

2. det enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande

bestämmelse i annan svensk lag har meddelats beslut att inte väcka åtal

för det brott som ligger till grund för beslutet om förverkande,

3. en sådan förklaring inte skulle vara förenlig med bestämmelser om

Rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen, EUT L 81, 27.3.2009, s. 24 (Celex 32009F0299).

- att denne personligen eller något av villkoren i artikel 8.2 e i Bilaga 5 genom behörigt ombud rambeslutet är uppfyllt , eller informerats om rättegången, eller - att denne har meddelat att beslutet inte bestrids , eller 5. den gärning, som ligger till grund för beslutet om förverkande, helt eller delvis har begåtts i Sverige och inte motsvarar brott enligt svensk lag eller preskription har inträtt enligt 36 kap. 15 § brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. De nya föreskrifterna ska dock inte tillämpas i förhållande till en medlemsstat i Europeiska unionen som när ärendet inleds inte har genomfört rådets rambeslut 2009/299/RIF om verkställighet av utevarodomar

Bilaga 6

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Nacka tingsrätt, Linköpings tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse, Socialstyrelsen, Tullverket, Kustbevakningen, Kronofogdemyndigheten, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges advokatsamfund och Föreningen Sveriges Kronofogdar. Sveriges Domareförbund, Amnesty International och Civil Rights Defenders (tidigare Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter) har inbjudits att lämna synpunkter men avstått.