Erkännande och verkställighet av utevarodomar inom Europeiska unionen

Erkännande och verkställighet av utevarodomar inom Europeiska unionen

Justitiedepartementet

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss – hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02) – En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/

Tryckt av Elanders Sverige AB Stockholm 2012

ISBN 978-91-38-23843-1 ISSN 0284-6012

1 Sammanfattning

Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar syftar till att stärka den enskildes rättssäkerhet och förenkla och effektivisera det rättsliga samarbetet inom unionen. Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ändrar i fem andra rambeslut som reglerar det straffrättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna och som bygger på principen om ömsesidigt erkännande, bl.a. rambeslutet om en europeisk arresteringsorder. Dessa fem rambeslut innehåller regler om under vilka förutsättningar en medlemsstat ska erkänna och verkställa en annan stats dom eller beslut, bl.a. när domen eller beslutet meddelats i den dömdes utevaro. För närvarande ser dessa regler olika ut och avsikten med rambeslutet om verkställighet av utevarodomar är att åstadkomma en så likartad reglering som möjligt och på så sätt tydliggöra vilka utevarodomar som kan verkställas över gränserna. Riksdagen godkände den 12 november 2008 ett utkast till rambeslut om verkställighet av utevarodomar (prop. 2008/09:20, bet. 2008/09:JuU9, rskr. 2008/09:31). Den 26 februari 2009 antog rådet för inrikes och rättsliga frågor rambeslutet. I promemorian lämnas förslag till ny lagstiftning som krävs för att genomföra delar av rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2014.

2 Promemorians lagförslag

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder dels att 3 kap. 1 § ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 3 § och 5 kap. 6 § ska ha följande lydelse.

1 kap.

Promemorians lagförslag

unionen genom ett särskilt verkställighet av utevarodomar . beslut har avbrutit tillämp- Lagen tillämpas inte i förningen av rambeslutet i för- hållande till en medlemsstat hållande till den staten. om Europeiska unionen genom ett särskilt beslut har avbrutit tillämpningen av rambeslut i förhållande till den staten. I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om en arresteringsorder. I 2 kap. finns bestämmelser om förutsättningar för överlämnande. I 3 kap. finns bestämmelser I 3 kap. finns bestämmelser om särskilda villkor för över- om särskilda villkor för överlämnande. lämnande av en svensk medborgare . I 4 kap. finns bestämmelser I 4 kap. finns bestämmelser om utredning och tvångsmedel om utredning och tvångsmedel vid det inledande förfarandet vid det inledande förfarandet samt bestämmelser om att samt bestämmelser om att lagen i vissa fall inte skall lagen i vissa fall inte ska tillämpas i förhållande till tillämpas i förhållande till Danmark och Finland. Danmark och Finland. I 5 kap. finns bestämmelser om beslutsförfarandet vid överlämnande. I 6 kap. finns bestämmelser om verkställighet av ett beslut om överlämnande och om beslut om bl.a. utvidgat överlämnande. I 7 kap. finns bestämmelser om överförande av en frihetsberövande påföljd till Sverige. I 8 kap. finns bestämmelser om återförande av personer som har överlämnats till Sverige och om tillstånd till transport genom Sverige.

Rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen, EUT L 81, 27.3.2009, s. 24 (Celex 32009F0299).

10

Promemorians lagförslag

2 kap.

3 § Överlämnande får inte beviljas 1. om en begäran, trots att den utfärdande myndigheten har beretts tillfälle att inkomma med komplettering, till form eller innehåll är så bristfällig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en prövning av frågan om överlämnande, 2. om den utfärdande 2. om den utfärdande myndigheten inte lämnar myndigheten inte lämnar sådana garantier som enligt sådana garantier som enligt 3 kap. 1 och 2 §§ krävs för att 3 kap. 2 § krävs för att överöverlämnande skall få beviljas, lämnande ska få beviljas, 3. om den eftersökte enligt 3. om den eftersökte enligt 5 kap. 4 § skall överlämnas till 5 kap. 4 § ska överlämnas till en en annan medlemsstat, annan medlemsstat, 4. om den eftersökte skall 4. om den eftersökte ska utlämnas för brott eller om han utlämnas för brott eller om han eller hon skall överlämnas eller hon ska överlämnas enligt enligt lagen (2002:329) om lagen (2002:329) om samarbete samarbete med Internationella med Internationella brottmålsbrottmålsdomstolen, eller domstolen, 5. om det enligt 2 kap. 8 § 5. om det enligt 2 kap. 8 § andra stycket brottsbalken andra stycket brottsbalken skulle strida mot ett villkor skulle strida mot ett villkor som har uppställts vid utläm- som har uppställts vid utlämning eller överlämnande till ning eller överlämnande till Sverige . Sverige , eller 6. om det avser verkställighet av en frihetsberövande påföljd som har dömts ut efter en förhandling där den eftersökte inte var personligen närvarande och det inte har bekräftats i arresteringsordern att något av villkoren i artikel 4a i rambeslutet är uppfyllt.

Promemorians lagförslag

5 kap.

6 § Om garantier som avses i Om garantier som avses i 3 kap. 1 och 2 §§ har lämnats av 3 kap. 2 § har lämnats av en en utländsk myndighet, skall utländsk myndighet, ska rätten rätten i beslutet om över- i beslutet om överlämnande lämnande ange att det är ett ange att det är ett villkor för villkor för överlämnandet att överlämnandet att garantierna garantierna kommer att upp- kommer att uppfyllas. fyllas. Beslut i fråga om överläm- Beslut i fråga om överlämnande av föremål som enligt nande av föremål som enligt 4 kap. 7 § har tagits i beslag 4 kap. 7 § har tagits i beslag ska skall om möjligt meddelas av om möjligt meddelas av rätten rätten i samband med beslutet i i samband med beslutet i fråga fråga om överlämnande av den om överlämnande av den eftereftersökte. sökte.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. De nya föreskrifterna ska dock inte tillämpas i förhållande till en medlemsstat i Europeiska unionen som när ärendet inleds inte har genomfört rådets rambeslut 2009/299/RIF om verkställighet av utevarodomar.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 3 kap. 11 § lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

1 kap.

3 kap.

11 §

En verkställbarhetsförklaring får inte meddelas

1 Rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen, EUT L 81, 27.3.2009, s. 24 (Celex 32009F0299).

Promemorians lagförslag

1. om det för samma gärning meddelats dom eller beslut i Sverige eller i en annan stat och domen eller beslutet i den andra staten, vid ett fällande avgörande, har verkställts, 2. om gärningen helt eller delvis begåtts i Sverige och den inte motsvarar brott enligt svensk lag eller om en tillämpning av 35 kap. 7 § brottsbalken innebär att preskription inträtt, 3. om den dömde inte hade fyllt 15 år när brottet begicks, 4. om en sådan förklaring inte skulle vara förenlig med bestämmelser om immunitet, 5. om bötesstraffet har 5. om bötesstraffet har beslutats efter ett skriftligt beslutats efter ett skriftligt förfarande och intyget inte förfarande och det inte har beanger att den dömde person- kräftats i intyget att den dömde ligen eller genom behörigt personligen eller genom ombud underrättats om sin behörigt ombud underrättats rätt att bestrida samt om om sin rätt att bestrida samt tidsfristen för detta, eller om tidsfristen för detta, eller 6. om bötesstraffet har 6. om bötesstraffet har meddelats vid en rättegång där beslutats efter en förhandling där den dömde personligen inte den dömde inte var personligen inställt sig och intyget inte anger närvarande och det inte har att denne personligen eller bekräftats i intyget att något av genom behörigt ombud informe- villkoren i artikel 7.2 i–j i rats om förfarandet eller att den rambeslutet är uppfyllt. dömde har förklarat att han eller hon inte motsätter sig bötesstraffet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. De nya föreskrifterna ska dock inte tillämpas i förhållande till en medlemsstat i Europeiska unionen som när ärendet inleds inte har genomfört rådets rambeslut 2009/299/RIF om verkställighet av utevarodomar.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 3 kap. 11 § lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

1 kap.

3 kap.

11 §

En verkställbarhetsförklaring får utöver vad som anges i 10 § inte meddelas om 1. det för samma gärning som ligger till grund för beslutet om förverkande har meddelats dom eller beslut i Sverige eller i en

1 Rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen, EUT L 81, 27.3.2009, s. 24 (Celex 32009F0299).

Promemorians lagförslag

annan stat och domen eller beslutet i den andra staten, vid ett fällande avgörande, har verkställts, 2. det enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan svensk lag har meddelats beslut att inte väcka åtal för det brott som ligger till grund för beslutet om förverkande, 3. en sådan förklaring inte skulle vara förenlig med bestämmelser om immunitet och privilegier, 4. beslutet om förverkande 4. beslutet om förverkande har meddelats vid en rättegång har meddelats vid en rättegång där den mot vilken beslutet där den mot vilken beslutet riktar sig inte varit närvarande riktar sig inte var personligen och det av intyget inte framgår närvarande och det inte har – att denne personligen eller bekräftats i intyget att något av genom behörigt ombud villkoren i artikel 8.2 e i informerats om rättegången, rambeslutet är uppfyllt , eller eller – att denne har meddelat att beslutet inte bestrids , eller 5. den gärning, som ligger till grund för beslutet om förverkande, helt eller delvis har begåtts i Sverige och inte motsvarar brott enligt svensk lag eller preskription har inträtt enligt 36 kap. 15 § brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. De nya föreskrifterna ska dock inte tillämpas i förhållande till en medlemsstat i Europeiska unionen som när ärendet inleds inte har genomfört rådets rambeslut 2009/299/RIF om verkställighet av utevarodomar.

3 Internationellt straffrättsligt samarbete

3.1 Allmänt om det internationella straffrättsliga samarbetet

3.1.1 Det mellanstatliga samarbetet

Det internationella straffrättsliga samarbetet syftar till att stater bistår varandra i pågående brottsutredningar eller inför och under rättegång i brottmål, men också att en stat hjälper en annan stat med att verkställa en straffrättslig påföljd eller ett beslut om särskild rättsverkan av brott. Det straffrättsliga samarbetet innebär vanligen att en stat ansöker om hjälp med en viss åtgärd hos en annan stat. Den sistnämnda staten beslutar om åtgärden ska vidtas eller inte. Det internationella straffrättsliga samarbetet baserar sig huvudsakligen på internationella konventioner och avtal som förhandlats fram inom Europarådet. Inom FN har ett flertal konventioner också antagits i vilka det finns bestämmelser om straffrättsligt samarbete. Det senaste decenniet har utvecklingen av det straffrättsliga samarbetet främst skett inom EU. Inom ramen för utlämning, internationell rättslig hjälp och överförande av lagföring kan stater bistå varandra i brottsutredningar och rättegångar. Det kan vara fråga om att utlämna en person som är misstänkt för brott till den stat där han eller hon ska lagföras. En stat kan vidare lämna rättslig hjälp i brottsutredningar med förhör, husrannsakan och beslag eller hemlig

Internationellt straffrättsligt samarbete

avlyssning. Rättslig hjälp kan också lämnas inför eller under rättegång, t.ex. i form av delgivning eller vittnesförhör. Slutligen kan en stat bistå en annan stat genom att överta lagföringen för ett visst brott. Utlämningssamarbetet har sin utgångspunkt i Europarådets utlämningskonvention från 1957. Villkoren för att Sverige ska utlämna en eftersökt person finns i lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen). Inom Norden finns en särskild reglering om överlämnande. Bestämmelserna om internationell rättslig hjälp baserar sig på Europarådets konvention om ömsesidig rättslig hjälp från 1959 samt EU:s konvention från 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Till båda konventionerna finns flera tilläggsprotokoll. Sveriges åtaganden i relation till dessa överenskommelser återfinns huvudsakligen i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. Stater hjälper även varandra med att verkställa påföljder och beslut om särskild rättsverkan av brott. Utlämning kan ske av en dömd person för att han eller hon ska verkställa sitt straff i ett annat land (samma regelverk som anges ovan). Detta samarbete omfattar annars de situationer när en stat tar över verkställigheten av t.ex. en påföljd som en annan stat dömt ut eller beslutat om. Det kan röra sig om fängelsestraff eller annan frihetsberövande påföljd (t.ex. rättspsykiatrisk vård), men även bötesstraff och andra icke frihetsberövande påföljder, t.ex. skyddstillsyn. Samarbetet kring överförande av verkställighet av olika påföljder eller beslut om särskild rättsverkan av brott baserar sig på olika europeiska konventioner antagna av Europarådet. De mest framträdande är 1970 års konvention om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen), 1983 års konvention om överförande av dömda personer (överförandekonventionen) med ett tilläggsprotokoll från 1997, samt 1990 års konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott (förverkandekonventionen). Nämnda överenskommelser har

Internationellt straffrättsligt samarbete

genomförts genom lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen) som reglerar verkställighet av fängelse, bötesstraff och beslut om förverkande. Inom Norden finns en särskild reglering om nordisk verkställighet.

3.1.2 Utevarodomar i det mellanstatliga samarbetet

I utlämnings-, brottmålsdoms- respektive förverkandekonventionen finns särskilda regler för den situationen att den dom eller det beslut som är föremål för verkställighet har meddelats i den berörde personens utevaro. Bestämmelserna skiljer sig dock åt. I brottmålsdomskonventionen ges den dömde en möjlighet att begära omprövning av domen innan en verkställighet blir aktuell (se artiklarna 21–30 samt 19–22 §§ internationella verkställighetslagen). När det däremot gäller utlämnings- och förverkandekonventionen kan den anmodade staten vägra verkställighet om den anser att vissa grundläggande rättigheter inte har uppfyllts eller, vid utlämning, den dömde inte garanteras ny domstolsprövning (se artikel 3 i andra tilläggsprotokollet till utlämningskonventionen och artikel 18 i förverkandekonventionen, och som återfinns i 9 § tredje stycket utlämningslagen respektive i 5 § andra stycket internationella verkställighetslagen).

3.2 Det straffrättsliga samarbetet inom EU

3.2.1 Principen om ömsesidigt erkännande

Inom EU pågår ett omfattande arbete med att ersätta den traditionella formen av mellanstatligt samarbete, som beskrivits i föregående avsnitt, med ett samarbete som bygger på principen om ömsesidigt erkännande av domar och beslut. Principen har som utgångspunkt att medlemsstaterna inte ska ifrågasätta varandras domar och beslut, utan i stället direkt verkställa dem trots eventuella olikheter i medlemsstaternas materiella och

Internationellt straffrättsligt samarbete

processuella reglering. Genom att erkänna och verkställa domar och beslut utan någon ytterligare prövning av grunderna för domen eller beslutet uppnås ett enklare, snabbare och effektivare samarbete. Den verkställande staten får endast göra en formaliserad och begränsad prövning av om domen eller beslutet ska erkännas och verkställas. Syftet med ömsesidigt erkännande är alltså att skapa ett mervärde i förhållande till det traditionella straffrättsliga samarbetet. Med dessa utgångspunkter har ett flertal rättsakter förhandlats fram inom EU. Den första rättsakten som antogs var rambeslutet 2002/584/RIF om en europeisk arresteringsorder och om överlämnande mellan medlemsstaterna (rambeslutet om en europeisk arresteringsorder). Rambeslutet ersätter den utlämningsreglering som tidigare gällt mellan medlemsstaterna. Därefter har flera rättsakter antagits, varav flertalet rört verkställighet av domar och slutliga beslut. De första som antogs var rambeslutet 2005/214/RIF om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff (rambeslutet om verkställighet av bötesstraff) och rambeslutet 2006/783/RIF om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande (rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande) Rambesluten innebär att bötesstraff och beslut om förverkande som meddelats i en medlemsstat ska kunna verkställas i en annan medlemsstat. Vidare har rådet antagit rambeslutet 2008/909/RIF om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (rambeslutet om överförande frihetsberövande påföljder) och rambeslutet 2008/947/RIF om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder (rambeslutet om övervakning av vissa icke frihetsberövande påföljder). Dessa rambeslut skapar möjligheter för en dömd person att kunna verkställa påföljden i sitt hemland.

Internationellt straffrättsligt samarbete

I avsnitt 4.1 redogörs närmare för genomförandet av dessa rättsakter.

3.2.2 Regleringen av utevaro i rambesluten om ömsesidigt erkännande av domar och beslut

I alla de rambeslut som redogjorts för i föregående avsnitt finns bestämmelser som gör det möjligt för den verkställande staten att vägra erkännande och verkställighet på grund av att domen eller beslutet har meddelats efter en förhandling där den dömde inte var närvarande. Enligt artikel 5.1 i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder kan den verkställande myndigheten uppställa villkor om att den dömde ska ges möjlighet till en förnyad prövning och vid denna ha rätt att närvara, i de fall den eftersökte i den utfärdande medlemsstaten har dömts utan att ha varit personligen närvarande vid förhandlingen och inte heller personligen varit kallad till denna. Lämnas inte en sådan garanti får ett överlämnande vägras. Konstruktionen motsvarar i huvudsak den som finns i artikel 3 i andra tilläggsprotokollet till 1957 års utlämningskonvention. I rambesluten om verkställighet av bötesstraff respektive beslut om förverkande finns det bestämmelser som innebär att den verkställande staten kan vägra verkställighet om bötesstraffet (artikel 7.2 g) eller beslutet om förverkande (artikel 8.2 e) har meddelats efter en förhandling i den dömdes utevaro. Bestämmelserna skiljer sig i viss mån åt men innebär i stort att verkställighet kan vägras om inte den utfärdande staten intygar att personen eller behörig företrädare för denne underrättats om förhandlingen eller att personen har uppgett att han eller hon inte bestrider bötesstraffet eller beslutet om förverkande. I rambeslutet om överförande av frihetsberövande påföljder anges att den verkställande staten får vägra att erkänna domen och verkställa påföljden när det är fråga om en utevarodom (artikel 9.1 i). Det får dock inte ske om intyget anger att personen kallats personligen eller via en behörig företrädare

Internationellt straffrättsligt samarbete

underrättats om tid och plats för den förhandling som ledde till att domen meddelades i personens frånvaro eller att personen har meddelat att han eller hon inte bestrider saken. En likalydande bestämmelse återfinns i artikel 11.1, punkt h, i rambeslutet om övervakning av icke frihetsberövande påföljder.

4 Genomförandet av vissa rambeslut och svenska regler om utevarodomar

4.1 Genomförandet av vissa rambeslut

4.1.1 Rambeslutet om en europeisk arresteringsorder

Rambeslutet om en europeisk arresteringsorder har genomförts i svensk rätt genom lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (prop. 2003/04:7, bet. 2003/04:JuU8, rskr. 2003/04:107; lagen om en europeisk arresteringsorder) och två förordningar. En europeisk arresteringsorder innebär att en medlemsstat ska gripa och överlämna en eftersökt person för lagföring eller för verkställighet av en frihetsberövande påföljd. I lagen anges de närmare förutsättningarna och villkoren för ett sådant överlämnande från Sverige. Det är domstol som beslutar om överlämnande ska ske. I lagen anges ett antal vägransgrunder, vars tillämpning kan medföra att något överlämnande inte sker. Vidare finns bestämmelser som innebär att Sverige kan ställa särskilda villkor gentemot den utfärdande staten innan ett överlämnande sker. Om överlämnandet avser en verkställighet av en utevarodom anges i 3 kap. 1 § lagen om en europeisk arresteringsorder att överlämnande får beviljas endast om den utfärdande myndigheten lämnar garantier att den eftersökte kommer att ges möjlighet till en förnyad prövning i den utfärdande medlemsstaten och att där bli dömd efter en rättegång vid vilken

Genomförandet av vissa rambeslut och svenska regler om utevarodomar

han eller hon har möjlighet att närvara. Lämnas inte en sådan garanti utgör det hinder mot överlämnande enligt 2 kap. 3 § 2 samma lag.

4.1.2 Rambeslutet om verkställighet av bötesstraff

Rambeslutet om verkställighet av bötesstraff har genomförts i svensk rätt genom lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen (lagen om verkställighet av bötesstraff, prop. 2008/09:218, bet. 2009/10:JuU3, rskr. 2009/10:33). Lagen omfattar såväl svenska beslut om bötesstraff som sänds över till en annan stat inom EU för verkställighet, som bötesstraff som översänds från en annan medlemsstat till Sverige för verkställighet. Med svenska bötesstraff avses enligt 1 kap. 2 § lagen om verkställighet av bötesstraff böter enligt 25 kap. brottsbalken och företagsbot enligt 36 kap. samma balk samt beslut om rättegångskostnader och avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. I 1 kap. 3 § i lagen om verkställighet av bötesstraff anges vad som är att anses som ett utländskt bötesstraff. Enligt 2 kap. 1 § samma lag är det Kronofogdemyndigheten i Sverige som är behörig att ansöka om verkställighet av svenska böter utomlands. Förutsättningarna för detta är bl.a. att tillgångar finns i en annan medlemsstat och att det kan antas att det finns fördelar med en indrivning i den staten. Det är också samma myndighet som har getts behörighet att pröva under vilka förutsättningar utländska bötesstraff ska kunna verkställas i Sverige och om det föreligger några hinder för verkställighet (3 kap. 4 §). Om förutsättningar finns meddelas en s.k. verkställbarhetsförklaring. Kronofogdemyndighetens beslut kan överklagas till allmän domstol. Har bötesstraffet meddelats i den dömdes utevaro får enligt 3 kap. 11 § 6 lagen om verkställighet av bötesstraff någon verkställbarhetsförklaring inte meddelas om inte intyget anger att den dömde personligen eller genom behörigt ombud informerats

Genomförandet av vissa rambeslut och svenska regler om utevarodomar

om förfarandet eller att den dömde har förklarat att han eller hon inte motsätter sig bötesstraffet.

4.1.3 Rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande

Rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande har genomförts i svensk rätt genom lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen (lagen om verkställighet av beslut om förverkande, prop. 2010/11:143, bet. 2010/11:JuU16, rskr. 2010/11:186;). Bestämmelserna omfattar situationer när såväl svenska beslut om förverkande sänds över till en annan medlemsstat för verkställighet där, som när utländska beslut om förverkande översänds till Sverige från en annan medlemsstat för verkställighet här. På motsvarande sätt som vad gäller bötesstraff anges i 1 kap. 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet av beslut om förverkande vilka svenska respektive utländska beslut om förverkande som omfattas av lagen. Enligt 2 kap. 1 § i lagen är det Kronofogdemyndigheten i Sverige som är behörig att ansöka om verkställighet av svenska beslut om förverkande utomlands. Förutsättningarna för detta är likartade de som gäller för verkställighet av bötesstraff, bl.a. att den förverkade egendomen finns i en annan medlemsstat och att det kan antas att det finns fördelar med en verkställighet i den staten. Kronofogdemyndigheten har också getts behörighet att pröva under vilka förutsättningar utländska beslut om förverkande ska kunna verkställas i Sverige och om det föreligger några hinder för verkställighet (3 kap. 4 §). Om förutsättningar finns meddelas en s.k. verkställbarhetsförklaring. Kronofogdemyndighetens beslut kan överklagas till allmän domstol. Har beslutet om förverkande meddelats i den dömdes utevaro får enligt 3 kap. 11 § 4 lagen om verkställighet av beslut om förverkande någon verkställbarhetsförklaring inte meddelas om det

Genomförandet av vissa rambeslut och svenska regler om utevarodomar

inte av intyget framgår att den som beslutet riktar sig emot personligen eller genom behörigt ombud informerats om rättegången eller att han eller hon meddelat att beslutet inte bestrids. I departementspromemorian Erkännande och verkställighet av beslut om utvidgat förverkande inom Europeiska unionen (Ds 2012:51) föreslås att tillämpningsområdet ska utökas till att omfatta beslut om utvidgat förverkande enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken och motsvarande beslut som meddelats i en annan medlemsstat.

4.1.4 Rambesluten om överförande av frihetsberövande påföljder och om övervakning av vissa icke frihetsberövande påföljder

Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att bl.a. föreslå hur rambesluten om överförande av frihetsberövande påföljder och om övervakning av vissa icke frihetsberövande påföljder ska genomföras i svensk rätt (dir. 2011:28). I tilläggsdirektiv har utredaren fått förlängd utredningstid (dir. 2012:62). Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2013. Det kan dock noteras att i anslutning till riksdagens godkännande av utkast till respektive rambeslut (prop. 2007/08:84, bet. 2007/08:JuU23, rskr. 2007/08:221 respektive prop. 2008/09:19, bet. 2008/09:JuU10, rskr. 2008/09:132) gjordes bedömningen att de möjligheter som rambesluten ger för att vägra verkställighet när det rör sig om en utevarodom bör införas när rambesluten genomförs i svensk rätt men att utformningen bör bli föremål för närmare överväganden.

4.2 Svenska regler om utevarodomar

Bestämmelser i svensk rätt om den tilltalades skyldighet att närvara vid huvudförhandling samt i vilka fall ett mål ändå kan avgöras i hans eller hennes utevaro finns i rättegångsbalken.

Genomförandet av vissa rambeslut och svenska regler om utevarodomar

Utgångspunkten är enligt 21 kap. 2 § att den tilltalade ska närvara vid huvudförhandlingen i såväl tingsrätt som hovrätt. En sådan skyldighet finns inte om målet kan avgöras även om den tilltalade inte infinner sig vid huvudförhandlingen och närvaron kan antas vara utan betydelse för utredningen. I 46 kap. 15 a § finns närmare bestämmelser om när ett brottmål kan avgöras trots att den tilltalade inte inställt sig till huvudförhandlingen. En första förutsättning är att den tilltalade enligt 45 kap. 9 § andra stycket delgetts rättens stämning tillsammans med åklagarens stämningsansökan. Vidare ska den tilltalade, enligt 45 kap. 15 andra stycket, kallas till huvudförhandlingen vilket kan ske i stämningen eller genom särskild kallelse. Särskild kallelse, men inte stämning och stämningsansökan, kan delges genom förenklad delgivning. Om ett mål kan komma att avgöras i den tilltalades utevaro ska den tilltalade i kallelsen till huvudförhandlingen erinras om detta. Vidare följer av 32 kap. 1 § att den tilltalade ska erhålla skälig tid att inställa sig vid rätten och när så behövs förbereda sig inför förhandlingen. I 46 kap. 15 a § anges tre situationer när ett mål kan avgöras i den tilltalades utevaro. Detta gäller även om den tilltalade inställt sig genom ombud. Ett generellt krav för samtliga tre situationer är att saken kan utredas tillfredsställande. I det första fallet (första stycket 1) kan målet avgöras om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter, fängelse i högst tre månader, villkorlig dom eller skyddstillsyn, eller sådana påföljder i förening. Detta fall torde vara det som huvudsakligen används i praktiken. I andra stycket anges att med de påföljder som anges i angivna bestämmelse ska likställas ett förordnande enligt 34 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken, dvs. att tidigare utdömd påföljd ska avse även annat brott. Detta gäller dock inte, om i samband med förordnandet villkorligt medgiven frihet från fängelsestraff förklaras förverkad i fråga om en strafftid som överstiger tre månader. Sammanfattningsvis är fängelse tre månader den övre gräns som gäller. Om det i det enskilda fallet är aktuellt att döma ut ett längre straff eller

Genomförandet av vissa rambeslut och svenska regler om utevarodomar

förverka en längre villkorligt medgiven frihet kan detta inte ske i den berörda personens utevaro med stöd av aktuell bestämmelse. I det andra fallet (första stycket 2) krävs det att den tilltalade delgetts stämning och avvikit eller håller sig undan på ett sådant sätt att han eller hon inte kan hämtas till huvudförhandling. Målet kan i dessa fall avgöras även om den tilltalade inte delgetts kallelse till huvudförhandlingen (tredje stycket). Kraven på att den tilltalade verkligen håller sig undan är högt ställda och bestämmelsen torde sällan tillämpas. Vid tillämpning av denna bestämmel finns det inte någon begränsning avseende vilken påföljd eller hur långt fängelsestraff som kan dömas ut. Det sista fallet (första stycket 3) torde också tillämpas endast undantagsvis och avser situationer när den tilltalade lider av en så allvarlig psykisk störning att hans eller hennes närvaro inte är nödvändig. Även här kan ett längre fängelsestraff än tre månader dömas ut utöver andra påföljder. Möjligheterna att meddela beslut om särskild rättsverkan av brott eller ersättning för rättegångskostnader i den berörda personens utevaro följer de förutsättningar som ovan beskrivits. Frågan om förverkande kan även beslutas i särskild ordning enligt lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. respektive lagen (2008:369) om förfarandet vid förverkande av utbyte av brottslig verksamhet i vissa fall.

5 Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar

5.1 Rambeslutets syfte

I rambeslutet används inte termen utevarodom . Bakgrunden är att i medlemsstaterna har detta begrepp olika innebörd. En dom som i en stat anses vara en utevarodom kan i en annan stat anses vara en dom i den dömdes närvaro. För att undvika olika tolkningar av ett juridisk-tekniskt begrepp har rambeslutet i stället valt att använda sig av en text som beskriver vad som faktiskt har föregått domen eller beslutet, dvs. att personen ifråga inte var personligen närvarande vid den förhandling som resulterade i den dom eller det beslut som är föremål för verkställighet. I den följande redogörelsen kommer termen utevarodom att användas och ska då förstås på det sätt som anges i rambeslutet. I rambesluten om en europeisk arresteringsorder, om verkställighet av bötesstraff, om verkställighet av beslut om förverkande, om överförande av frihetsberövande påföljder och om erkännande och övervakning av vissa icke frihetsberövande påföljder finns bestämmelser som innebär att en verkställande stat under vissa förutsättningar kan vägra erkännande och verkställighet om den berörda personen inte varit personligen närvarande vid den förhandling som resulterade i domen eller beslutet. Under vilka förutsättningar en stat kan vägra att erkänna ett sådant avgörande hanteras dock olika i rambesluten. Avsaknaden av en konsekvent behandling av utevarodomar i rambesluten komplicerar tillämpningen av dessa. För att förenkla

Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar

samarbetet som sker med stöd av dessa rambeslut antog rådet den 26 februari 2009 rambeslutet om verkställighet av utevarodomar (för rambeslutets fullständiga lydelse, se bilaga 1). Syftet är att skapa en enhetlig reglering beträffande verkställighet av domar och beslut som meddelats i den dömdes utevaro ( artikel 1.3 ). Rambeslutet är vidare tänkt att stärka de processuella rättigheterna för personer som är föremål för ett brottmålsförfarande samt underlätta det rättsliga samarbetet i brottmål och då särskilt förbättra ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden mellan EU:s medlemsstater (artikel 1.1) . Rambeslutet påverkar inte medlemsstaternas skyldigheter att iaktta de grundläggande rättigheter och rättsprinciper som följer av artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen ( artikel 1.2 ). En allmän utgångspunkt i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar är att de ändringar som föreslås i de fem aktuella rambesluten endast syftar till att reglera när en behörig myndighet kan vägra att erkänna och verkställa en dom eller ett beslut. Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar skapar således en miniminivå för när en medlemsstat ska vara skyldig att verkställa en annan stats utevarodom. Däremot syftar rambeslutet inte till att harmonisera nationell rätt som reglerar under vilka förutsättningar en utevarodom får meddelas. Utgångspunkten i rambeslutet är att verkställighet av en utevarodom får vägras om den utfärdande staten inte kan försäkra att någon av de omständigheter eller villkor som räknas upp i rambeslutet är uppfyllda.

5.2 Rambeslutets huvudsakliga innehåll

Rambeslutets materiella bestämmelser finns i artiklarna 2–6 . Genom respektive artikel ändras nuvarande bestämmelser om utevarodomar i de fem berörda rambesluten, dvs. rambesluten om en europeisk arresteringsorder ( artikel 2 ), om verkställighet av bötesstraff ( artikel 3 ), om verkställighet av beslut om förverkande ( artikel 4 ), om överförande av frihetsberövande på-

Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar

följder ( artikel 5 ) samt om övervakning av vissa icke frihetsberövande påföljder ( artikel 6 ). Ändringarna omfattar såväl de materiella reglerna i respektive rambeslut som relevanta delar i de intyg som är bifogade rambesluten och som utgör de formulär som ska användas när en medlemsstat sänder över en dom eller ett beslut för erkännande och verkställighet till en annan stat. När det gäller rambeslutet om den europeiska arresteringsordern och rambeslutet om verkställighet av bötesstraff har vissa tillägg, i förhållande till övriga rambeslut, gjorts mot bakgrund av de särskilda omständigheter som gäller för dessa rambeslut. Utgångspunkten i artiklarna 2–6 är att verkställighet av en utevarodom får vägras om inte behörig myndighet i den utfärdande staten (den stat som meddelat domen eller beslutet) i det bifogade intyget har bekräftat att någon av de omständigheter eller villkor som räknas upp i rambeslutets artiklar är uppfyllda. Villkoren är alternativa, dvs. det räcker att ett av dessa är uppfyllt för att den verkställande staten inte ska kunna avslå en verkställighet på denna grund (skäl 6). För att kraven på ett avgörande i utevaro ska vara uppfyllda ska den utfärdande myndigheten kunna intyga att den person som berörs: – i god tid personligen kallats och därigenom underrättats om tid och plats för den förhandling som ledde till avgörandet eller på annat sätt faktiskt underrättades om tid och plats för förhandlingen samt, i båda fallen, underrättades om att ett avgörande kunde meddelas i dennes frånvaro från förhandlingen, eller – i vetskap om den planerade förhandlingen gett i uppdrag till ett juridiskt ombud, som utsetts av den berörda personen eller staten, att försvara honom eller henne vid förhandlingen, eller – efter att ha delgetts avgörandet och underrättats om rätten till en ny prövning eller överklagande, och om rätten att då få delta och få sakfrågan prövad, uttryckligen förklarat att han eller hon inte bestred avgörandet eller inte begärde en ny prövning eller överklagade inom den utsatta tidsramen.

Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar

I skäl 7–11 återfinns vissa förklaringar och förtydliganden beträffande de ovan nämnda villkoren. För rambeslutet om en europeisk arresteringsorder finns ytterligare en möjlighet för den utfärdande myndigheten att se till att ett överlämnade inte vägras på grund av en utevarodom. Det gäller de fall då den berörda personen inte har delgetts avgörandet när det blir aktuellt att ta ställning till om en europeisk arresteringsorder ska verkställas. Den verkställande myndigheten får inte vägra att överlämna den eftersökte personen om den utfärdande myndigheten försäkrar att den berörda personen sedan överlämnandet har skett, omgående kommer att delges avgörandet och underrättas om rätten att begära en ny prövning eller rätten att överklaga avgörandet och då få delta och få sakfrågan prövad samt att personen kommer att underrättas om den tidsram som gäller för en ny prövning eller ett överklagande. I dessa fall har personen rätt att begära en kopia av avgörandet innan ett överlämnande får ske. När en person överlämnats under villkor att han eller hon kommer att ges möjlighet till en förnyad prövning eller ett överklagande kan han eller hon frihetsberövas i avvaktan på att prövningen eller överklagandet avgörs. Ett sådant frihetsberövande ska omprövas i enlighet med lagen i den utfärdandes staten, antingen regelbundet eller på den berörde personens begäran, till dess att förfarandet för omprövning avslutats. I skäl 12–13 finns vissa förtydliganden till bestämmelsen. För rambeslutet om verkställighet av bötesstraff finns ytterligare en möjlighet för den utfärdande myndigheten att uppfylla villkoren för att ett bötesstraff som har beslutats i den berörde personens utevaro ska erkännas och verkställas av den andra staten. Verkställighet får inte vägras om den utfärdande myndigheten försäkrar att den berörda personen, efter att ha blivit informerad om förfarandena och möjligheten att närvara personligen vid förhandlingen, uttryckligen avstått rätten till en muntlig förhandling och meddelat att han eller hon inte bestrider saken. Bestämmelsen i rambeslutet om verkställighet av

Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar

bötesstraff om bötesstraff som meddelats efter skriftliga förfaranden ändras inte i sak (artikel 3) . I artiklarna 7–10 finns sedvanliga slutbestämmelser. I artikel 7 anges att rambeslutet ska tillämpas för Gibraltar. Artikel 8.1 anger att rambeslutet ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 28 mars 2011, dvs. två år efter rambeslutets ikraftträdande. En särskild övergångsbestämmelse har införts i artikel 8.3. Enligt den bestämmelsen kan en medlemsstat i samband med att rambeslutet antas, förklara att den staten kommer att ha svårt att leva upp till den tid för genomförande som anges i artikel 8.1. För de stater som avger en sådan förklaring ska rambeslutet vara genomfört senast den 1 januari 2014. Fram till det datum som anges i punkterna 1 och 3 kommer nuvarande bestämmelser i de fem rambeslut där ändringar genomförs att gälla enligt artikel 8.4. Slutligen anger artikel 9 att kommissionen senast den 28 mars 2014 ska upprätta en rapport om genomförandet i medlemsstaterna.

6 Överväganden och förslag

6.1 Genomförandet av rambeslutet om verkställighet av utevarodomar

Bedömning : Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar bör i det här sammanhanget genomföras endast i de delar som ändrar i rambesluten om en europeisk arresteringsorder, om verkställighet av bötesstraff och om verkställighet av beslut om förverkande.

Skälen för bedömningen : Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar innebär ändringar i fem rambeslut som behandlar ömsesidigt erkännande och verkställighet av straffrättsliga beslut och domar (se avsnitt 5). Av dessa har rambesluten om en europeisk arresteringsorder, om verkställighet av bötesstraff och om verkställighet av beslut om förverkande genomförts i svensk rätt (se avsnitt 4.1). När det däremot gäller rambesluten om överförande av frihetsberövande påföljder och om övervakning av vissa icke frihetsberövande påföljder har regeringen gett en särskild utredare i uppdrag att föreslå hur dessa rambeslut ska genomföras i svensk rätt (se avsnitt 4.1.4). Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 mars 2013. De delar av rambeslutet om verkställighet utevarodomar som ändrar i rambesluten om överförande av frihetsberövande påföljder och om övervakning av vissa icke frihetsberövande påföljder genomförs därför lämpligast i samband med att dessa rambeslut genomförs i sin helhet.

Överväganden och förslag

Promemorian behandlar således endast genomförande av rambeslutet om verkställighet av utevarodomar i de delar det avser rambesluten om en europeisk arresteringsorder, om verkställighet av bötesstraff och om verkställighet av beslut om förverkande.

6.2 Sverige som utfärdande stat

Bedömning : Ett genomförande av rambeslutet om verkställighet av utevarodomar medför inte något krav på eller behov av ändring i lag i de situationer när Sverige är utfärdande stat.

Skälen för bedömningen

Kräver rambeslutet ändring i lag?

En medlemsstat är inte skyldig att sända över en europeisk arresteringsorder, ett bötesstraff eller beslut om förverkande för verkställighet i en annan medlemsstat utan de olika rambesluten erbjuder en möjlighet att göra det. Det är således upp till varje stat att, inom ramen för respektive rambesluts tillämpningsområde, avgöra när och under vilka förutsättningar nationella domar och beslut ska kunna sändas över för verkställighet i en annan medlemsstat. Detta inkluderar även domar och beslut som meddelats i den berörda personens utevaro. Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ändrar inte denna utgångspunkt. Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar syftar i stället till att endast reglera när verkställighet kan vägras eller inte, i de fall då en utevarodom ligger till grund för ett överlämnande eller verkställighet. Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar avser således inte att harmonisera nationell rätt när det gäller under vilka förutsättningar utevarodomar kan meddelas ( skäl 14 ). Det är upp till varje medlemsstat att fastställa de kriterier

Överväganden och förslag

som ska gälla för att kunna meddela en utevarodom i ett nationellt förfarande. Det kan således inledningsvis konstateras att det inte krävs någon ändring i lag för att Sverige ska leva upp till sina åtaganden i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar i de fall Sverige är utfärdande stat.

Bör rambeslutet ändå leda till några författningsändringar?

En allmän utgångspunkt i samarbetet med andra medlemsstater är att svenska domar och beslut i största möjliga utsträckning ska kunna verkställas i en annan medlemsstat. Detta har också varit utgångspunkten vid genomförandet av rambesluten om en europeisk arresteringsorder, om verkställighet av bötesstraff och om verkställighet av beslut om förverkande. Samma utgångspunkt bör gälla när rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ska genomföras. En strävan är därför att svenska domar och beslut som meddelats i den berörda personens utevaro så långt som möjligt ska kunna verkställas i en annan medlemsstat. Ett genomförande av aktuellt rambeslut kan därför föranleda ett behov av ändringar i gällande svenska bestämmelser som reglerar under vilka förutsättningar en utevarodom kan meddelas. Ett sådant behov kan uppstå om svenska utevarodomar i alltför stor utsträckning inte kan verkställas i en annan medlemsstat för att den staten med stöd av rambeslutet om verkställighet av utevarodomar vägrar verkställighet. Av 4 § förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder framgår att en svensk arresteringsorder kan utfärdas i syfte att verkställa en lagakraftvunnen dom på fängelse, rättspsykiatrisk vård eller sluten ungdomsvård. Kravet är att det rör sig om en frihetsberövande påföljd i minst fyra månader eller utan tidsbegränsning. Vidare kan bötesstraff enligt 25 kap. brottsbalken och företagsbot enligt 36 kap. samma balk samt avgifter till brottsofferfond och vissa rättegångskostnader verkställas i en annan

Överväganden och förslag

medlemsstat (se 1 kap. 2 § lagen om verkställighet av bötesstraff). Slutligen kan huvudparten av de beslut om förverkande som kan fattas enligt svenska regler bli föremål för verkställighet i en annan medlemsstat (se 1 kap. 2 § lagen om verkställighet av beslut om förverkande). Alla dessa påföljder och beslut om särskild rättsverkan som enligt ovan kan verkställas i en annan medlemsstat kan meddelas i den berörda personens utevaro med stöd av bestämmelserna i 46 kap. 15 a § rättegångsbalken. En utevarodom med stöd av av 46 kap. 15 a § första stycket 1 rättegångsbalken förutsätter att personen i fråga genom delgivning underrättats om tid och plats för huvudförhandlingen samt om att målet kan komma att avgöras i hans eller hennes utevaro (se 45 kap. 9 och 15 §§ samma balk). En medlemsstat kommer inte kunna vägra verkställighet av de domar och beslut som meddelats med stöd av nämnda bestämmelse eftersom den svenska myndigheten i intyget kan uppge, i enlighet med rambeslutet om verkställighet av utevarodomar, att personen i fråga har underrättats om tid och plats för förhandlingen samt om att ett beslut trots personens utevaro kunde meddelas (se t.ex. artikel 3.1 b; den nya punkten i) i rambeslutet om verkställighet av bötesstraff). Kravet i nämnda artikel i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar, att underrättelsen ska ha skett i god tid, är i överensstämmelse med bestämmelsen i 32 kap. 1 § rättegångsbalken om erhållande av skäligt rådrum. Verkställighet av en dom eller ett beslut enligt 46 kap. 15 a § första stycket 1 i en annan medlemsstat kommer emellertid bli aktuellt endast när det gäller bötesstraff eller beslut om förverkande med hänsyn till den begränsning som finns i bestämmelsen om att fängelse högst tre månader får dömas ut (utöver andra icke frihetsberövande påföljder). Som nämnts ovan kan en arresteringsorder endast utfärdas för en frihetsberövande påföljd om minst fyra månader. En utevarodom enligt 46 kap. 15 a § första stycket 2 och 3 rättegångsbalken har samma utgångspunkt som bestämmelsen i

Överväganden och förslag

första stycket 1, dvs. enligt bestämmelserna i 45 kap. 9 och 15 §§ rättegångsbalken ska den tilltalade i en kallelse ha underrättats om tid och plats för huvudförhandlingen samt att målet kan komma att avgöras i hans eller hennes utevaro. Skillnaden är att det inte finns några begränsningar när det gäller vilka påföljder eller längden på det fängelsestraff som kan dömas ut. Förutsättningarna är dock – förutom det allmänna kravet att saken ska kunna utredas tillfredsställande – att den tilltalade har avvikit eller håller sig undan på ett sådant sätt att han eller hon inte kan hämtas till huvudförhandlingen (första stycket 2) eller den tilltalade lider av en allvarlig psykisk störning och hans eller hennes närvaro därför inte är nödvändig (första stycket 3). Bestämmelserna tillämpas restriktivt och kravet för att en person ska anses ha avvikit eller håller sig undan ställs högt. Om en utevarodom meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser och den berörda personen delgetts kallelse enligt bestämmelserna i 45 kap. rättegångsbalken kan en annan medlemsstat inte vägra verkställighet. Även här kommer alltså den svenska myndigheten kunna intyga i enlighet med rambeslutet om verkställighet av utevarodomar att personen i fråga har underrättats om tid och plats för huvudförhandlingen, att målet kan komma att avgöras i hans eller hennes utevaro samt att skäligt rådrum getts. I 46 kap. 15 a § tredje stycket rättegångsbalken anges däremot att första stycket 2 får tillämpas även om den tilltalade inte delgetts kallelse till förhandlingen. I dessa fall kan den svenska myndigheten enligt rambeslutet om verkställighet av utevarodomar därmed inte intyga att personen i fråga har underrättats om tid och plats för förhandlingen (se t.ex. artikel 2.1; punkt 1 a i den nya artikeln 4a i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder). Verkställighet av sådana domar och beslut kan således vägras att erkännas och verkställas i den verkställande staten. Frågan är om svenska myndigheter kan använda sig av något av de andra alternativen som finns i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar för att på så sätt undvika att verkställigheten vägras.

Överväganden och förslag

Ett alternativ som rambeslutet ger är att den berörde personen i vetskap om den planerade förhandlingen hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud att försvara honom eller henne vid förhandlingen (se t.ex. artikel 2.1; punkt 1 b i den nya artikeln 4a i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder). Det är emellertid svårt att se en situation där detta alternativ kan användas för ett svenskt avgörande. Ett annat alternativ som anvisas i rambeslutet för att undvika att verkställighet av en svensk dom eller ett svenskt beslut vägras är om det intygas att den dömde delgetts beslutet och därigenom underrättats om rätten till en förnyad prövning eller rätten att överklaga, men att den rätten inte utnyttjades (se t.ex. artikel 2.1; punkt 1 c i den nya artikeln 4a i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder). Eftersom en svensk dom inte delges kommer detta alternativ i rambeslutet inte heller vara möjligt att använda för att undvika en vägran av verkställighet. Vid verkställighet av en europeisk arresteringsorder avseende en utevarodom finns det ytterligare en möjlighet att undvika ett avslag som innebär att den utfärdande staten intygar att den dömde efter överlämnandet underrättas om rätten till förnyad prövning eller överklagande samt inom vilka tidsramar personen i fråga måste begära en ny prövning eller överklaga (se artikel 2.1; punkt 1 d i den nya artikeln 4a i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder). Några sådana möjligheter finns inte enligt svensk rätt och detta alternativ är således inte användbart. När det slutligen gäller verkställighet av ett bötesstraff som beslutats i den dömdes utevaro kan en vägran undvikas om den utfärdande staten intygar att den dömde delgetts underrättelse om förfarandet och möjligheterna att närvara vid en förhandling, men uttryckligen avsagt sig rätten till en muntlig förhandling och angett att han eller hon inte bestrider saken (se artikel 3.1 b; som inför ett nytt led j i artikel 7.2 i rambeslutet om verkställighet av bötesstraff). Denna möjlighet torde inte bli aktuell att använda för svenska myndigheter.

Överväganden och förslag

Mot bakgrund av det anförda kan det konstateras att de allra flesta av de utevarodomar som meddelas i Sverige lever upp till villkoren som införs genom utevarorambeslutet. Den svenska myndigheten som sänder över en europeisk arresteringsorder, ett bötesstraff eller ett beslut om förverkande till en annan medlemsstat kommer i stort sett i samtliga fall kunna intyga att personen i fråga har underrättats om tid och plats för förhandlingen, att målet kan komma att avgöras i hans eller hennes utevaro samt att skäligt rådrum getts. I de få fall en utevarodom meddelats trots att den berörda personen inte delgetts kallelse till huvudförhandlingen finns det en risk att domen inte kommer att verkställas i en annan medlemsstat. Men med hänsyn till de få fall det kan röra sig om saknas det skäl att ändra bestämmelserna i 46 kap. 15 a § rättegångsbalken som reglerar under vilka förutsättningar en svensk utevarodom kan meddelas. En del bötesstraff och beslut om förverkande kan meddelas efter ett skriftligt förfarande, dvs. någon förhandling har inte ägt rum. När det gäller lagen om verkställighet av bötesstraff omfattar den bötesstraff m.m. som godkänts genom ett strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot enligt 48 kap. rättegångsbalken (se 1 kap. 2 § nämnda lag). Dessa förelägganden hanteras i samarbetet med andra stater inte såsom domar meddelande i dömdes utevaro utan domar som meddelats efter ett skriftligt förfarande (jfr artikel 7.2 g punkt i respektive punkt ii) i rambeslutet om verkställighet av bötesstraff). Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ändrar inte förutsättningarna att få ett bötesstraff som beslutats efter skriftligt förfarande verkställt (se artikel 3.1 a med den nya lydelsen av artikel 7.2 g i rambeslutet om verkställighet av bötesstraff). Även domar på bötesstraff som meddelats med stöd av 45 kap. 10 a § första stycket 3 rättegångsbalken omfattas av regleringen av skriftliga förfaranden i rambeslutet om verkställighet av bötesstraff. Lagen om verkställighet av beslut om förverkande omfattar beslut som fattats efter ett skriftligt förfarande med stöd av

Överväganden och förslag

lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. eller 45 kap. 10 a § första stycket 3 rättegångsbalken. Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar medför emellertid att beslut om förverkande som fattats efter ett skriftligt förfarande riskerar att inte kunna bli föremål för verkställighet. Den verkställande staten kommer att kunna vägra att verkställa dessa svenska beslut om förverkande eftersom den svenska myndigheten inte kommer att kunna intyga att något av de alternativ som finns i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar har förelegat. Med hänsyn till att det måste röra sig om ett mycket begränsat antal beslut som av denna anledning inte kan verkställas i en annan medlemsstat är det inte motiverat att ändra de svenska förfarandereglerna för beslut om förverkande. Sammanfattningsvis medför bestämmelserna i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar inte skäl att ändra gällande rätt i de fall Sverige agerar som utfärdande stat.

Överväganden och förslag

6.3 Sverige som verkställande stat

Förslag: Rambeslutet om utevarodomar ska genomföras genom ändringar i lagen om en europeisk arresteringsorder, lagen om verkställighet av bötesstraff och lagen om verkställighet av beslut om förverkande. I respektive lag ska en bestämmelse införas som innebär att verkställighet ska vägras om den utfärdande myndigheten inte har bekräftat att något av de i respektive rambeslut uppställda kraven för ett avgörande i den berörde personens utevaro är uppfyllt. Bestämmelserna ska utformas som obligatoriska vägransgrunder.

Skälen för förslagen

Inledande överväganden

Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ändrar förutsättningar för när en verkställande stat kan vägra erkänna och verkställa en europeisk arresteringsorder, ett bötesstraff eller ett beslut om förverkande när domen eller beslutet meddelats efter en förhandling i den berörda personens utevaro. De nya bestämmelserna i respektive rambeslut innebär dock inte att en medlemsstat måste vägra verkställighet även om det är möjligt. Varje medlemsstat avgör själv i vilken omfattning möjligheterna att vägra verkställighet med stöd av rambesluten ska användas. En medlemsstat kan helt avstå från att i nationell rätt införa en vägransgrund i de fall verkställigheten baserar sig på en utevarodom, men ändå leva upp till de åtaganden som följer av rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. I den lagstiftning som har genomfört aktuella rambeslut har bestämmelser införts som återspeglar rambeslutens ursprungliga regler om att vägra verkställighet vid utevarodomar. De svenska reglerna har utformats så att det är en skyldighet, inte bara en möjlighet, för behörig myndighet att vägra verkställighet, om

Överväganden och förslag

inte villkoren som rambesluten innehåller är uppfyllda (se prop. 2003/04:7 s. 70 ff., prop. 2008/09:218 s. 52 och prop. 2010/11:43 s. 75). Sverige bör även framöver säkerställa en hög nivå av rättssäkerhet för den enskilde. Därför bör möjligheterna som rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ger att vägra verkställighet när domen eller beslutet meddelats i den berörda personens utevaro användas fullt ut. Det innebär att ändringar behöver göras i lagen om en europeisk arresteringsorder, lagen om verkställighet av bötesstraff och lagen om verkställighet av beslut om förverkande. På samma sätt som i nuvarande lagstiftning bör bestämmelserna utformas som obligatoriska vägransgrunder.

Lagen om en europeisk arresteringsorder

I 3 kap. 1 § lagen om en europeisk arresteringsorder finns regler som gäller för det fall överlämnande begärs för verkställighet av en frihetsberövande påföljd som har dömts ut efter en rättegång som hållits i den eftersöktes utevaro, utan att han eller hon har kallats personligen eller på annat sätt informerats om tidpunkt och plats för rättegången. Ett överlämnande får i så fall beviljas endast om den utfärdande staten lämnar garantier för att den eftersökte kommer att ges möjlighet till en förnyad prövning i den utfärdande staten och där bli dömd efter en rättegång vid vilken han eller hon har möjlighet att närvara. Det är den svenska domstolen som i det enskilda ärendet får avgöra om de lämnade garantierna är tillräckliga. Om inte tillräckliga garantier lämnas får, enligt 2 kap. 3 § 2 samma lag, ett överlämnande inte beviljas. De svenska reglernas nuvarande utformning, med krav på att vissa garantier ska lämnas, stämmer inte överens med artikel 2 i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar som inför en ny bestämmelse, artikel 4a i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder. Bestämmelsen i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar är utformad som en vägransgrund. Om den

Överväganden och förslag

utfärdande myndigheten i intyget bekräftar att något av villkoren för ett avgörande i utevaro är uppfyllt får den verkställande myndigheten inte vägra att överlämna den eftersökte personen. Med utgångspunkten att vägransgrunden enligt artikel 2 i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ska användas innebär ett genomförande av rambeslutet att ändringar behöver göras i lagen om en europeisk arresteringsorder.

Lagen om verkställighet av bötesstraff

I 3 kap. 11 § lagen om verkställighet av bötesstraff anges vilka hinder mot erkännande och verkställighet som ska beaktas vid prövningen av om en verkställbarhetsförklaring ska meddelas. Enligt 3 kap. 11 § 6 samma lag får en verkställbarhetsförklaring inte meddelas om böterna har dömts ut efter en rättegång som hållits i den dömdes utevaro och det inte i intyget anges att den dömde personligen eller via behörig företrädare underrättats om förfarandet eller den dömde meddelat att han eller hon inte motsätter sig bötesstraffet. Enligt artikel 3 i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar, som ändrar artikel 7.2 i rambeslutet om verkställighet av bötesstraff, är de alternativ en utfärdande stat kan bekräfta i intyget annorlunda utformade än de som anges i nuvarande lagstiftning, t.ex. att den dömde faktiskt var medveten om tid och plats för förhandlingen och att det av kallelsen framgick att ett avgörande kunde meddelas även i den berörda personens utevaro. Om den dömde har låtit sig försvaras av ett ombud kräver rambeslutet att den dömde haft vetskap om den kommande förhandlingen, vilket inte är krav enligt gällande regler. Bestämmelsen i 3 kap. 11 § 6 i nämnd lag är således inte i överensstämmelse med aktuell bestämmelse i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar och även i denna del krävs ändring i lag för att genomföra rambeslutet.

Överväganden och förslag

Lagen om verkställighet av beslut om förverkande

När det slutligen gäller beslut om förverkande anges i 3 kap. 11 § lagen om verkställighet av beslut om förverkande vilka hinder mot erkännande och verkställighet som ska beaktas vid prövningen av om en verkställbarhetsförklaring ska meddelas. På samma sätt som vid verkställighet av bötesstraff föreligger hinder mot att meddela en verkställbarhetsförklaring i vissa fall när beslutet meddelats i den berörda personens utevaro (se 3 kap. 11 § 4 i nämnd lag). På motsvarande sätt överensstämmer inte den regleringen med artikel 4 i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar som ändrar artikel 8.2 i rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande. För att genomföra rambeslutet med de allmänna utgångspunkterna enligt ovan krävs även här ändring av aktuell bestämmelse i lagen om verkställighet av beslut om förverkande.

Bestämmelsernas närmare utformning

Utgångspunkten i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar är att den verkställande staten får vägra verkställa en europeisk arresteringsorder, ett bötesstraff eller ett beslut om förverkande om domen eller beslutet meddelats i den berörda personens utevaro, om inte den utfärdande staten anger att något av de alternativ som rambeslutet anger för att undvika avslag är uppfyllda. Tre av dessa alternativ är gemensamma. Sedan finns det ytterligare alternativ i förhållande till rambeslutet om en europeisk arresteringsorder respektive rambeslutet om verkställighet av bötesstraff. För en närmare redogörelse av dessa alternativ hänvisas till avsnitt 5.2. Den utfärdande myndigheten ska, antingen i den europeiska arresteringsordern eller i intyget till beslutet om bötesstraffet eller beslutet om förverkande, bekräfta att någon av förutsättningarna för ett avgörande i utevaro är uppfyllt. Om detta görs får den verkställande myndigheten inte vägra

Överväganden och förslag

verkställighet. Den verkställande myndigheten ska inte göra någon materiell prövning, t.ex. om den berörda personen i det enskilda fallet i god tid har underrättats om tid och plats för förhandlingen. Det är den utfärdande myndigheten som gör denna prövning. Den verkställande myndighetens prövning går endast ut på att om domen eller beslutet meddelats i den berörda personens utevaro kontrollera att den utfärdande staten har bekräftat att något av de villkor som anges i rambesluten är uppfyllt. Bestämmelsen i respektive lag bör utformas utifrån denna formella kontroll som behörig myndighet ska vidta när Sverige är verkställande stat. När det är fråga om ett överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder blir det domstolen som gör denna kontroll. För övriga två fall, verkställighet av böter och beslut om förverkande, blir det Kronofogdemyndigheten. I respektive lag bör det införas en bestämmelse som innebär att ett överlämnande inte får beviljas eller en verkställbarhetsförklaring inte får meddelas om den utfärdande myndigheten inte har bekräftat, i arresteringsordern eller i intygen för verkställighet av bötesstraff respektive beslut om förverkande, att någon av förutsättningarna för ett avgörande i utevaro är uppfyllt. Utgångspunkten vid prövningen bör vara att den utfärdande myndigheten i arresteringsordern eller intyget har angett att något av villkoren för att undvika ett avslag när det finns en utevarodom är uppfyllda. Om detta har utelämnats, men om det på annat sätt framgår att något villkor är uppfyllt, t.ex. genom till intyget bifogad dokumentation, kan komplettering inhämtas från den utfärdande myndigheten. Föreslagna ändringar medför att vissa följdändringar behöver göras.

7 Ekonomiska konsekvenser

Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar ändrar vissa materiella regler i fem andra antagna rambeslutet. Såsom angetts i avsnitt 6.1 genomförs nu rambeslutet avseende ändringarna som görs i rambesluten om en europeisk arresteringsorder, om verkställighet av bötesstraff och om verkställighet av beslut om förverkande. Ett genomförande av rambeslutet om verkställighet av utevarodomar torde ha en ytterst marginell påverkan på de myndigheters verksamhet som berörs av regleringen. Eventuella kostnader ryms inom dessa myndigheters befintliga anslag.

8 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Förslag : Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2014. De nya bestämmelserna ska dock inte tillämpas i förhållande till en medlemsstat i Europeiska unionen som när ett ärende inleds inte har genomfört rambeslutet om verkställighet av utevarodomar.

Skälen för förslaget

De nya bestämmelserna, som föreslås träda i kraft den 1 januari 2014, ska bara tillämpas i förhållande till de medlemsstater som har genomfört rambeslutet om verkställighet av utevarodomar när ett ärende inleds. Visserligen skulle rambeslutet vara genomfört den 28 mars 2011, men bara ett fåtal medlemsstater har ännu genomfört rambeslutet och det är inte alls säkert att alla medlemsstater har genomfört rambeslutet till den 1 januari 2014. Av den anledningen bör det införas övergångsbestämmelser. I rambeslutet om utevarodomar anges i artikel 8.2 att det från den 28 mars 2011 ska tillämpas på erkännanden och avgöranden när den berörde personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen. Den bestämmelsen måste dock förstås så att rambeslutet även ska tillämpas på äldre avgöranden, dvs. beslut som fattats före den 28 mars 2011. Rambeslutet har inte direkt effekt och kan därför inte tillämpas gentemot medlemsstater som inte har genomfört det. De nya bestämmelserna bör därför

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

tillämpas endast i förhållande till andra medlemsstater som har genomfört rambeslutet om utevarodomar när ett ärende inleds i Sverige. Det innebär att de äldre bestämmelserna bör tillämpas för en arresteringsorder, ett bötesstraff eller ett beslut om förverkande som översänts av en stat som inte genomfört rambeslutet om utevarodomar. Vägledande för om den utfärdande staten genomfört rambeslutet om utevarodomar får vara om den arresteringsorder respektiv det intyg om bötesstraff eller om förverkande som sänts över är upprättat i enlighet med den enligt rambeslutet ändrade versionen. Utgångspunkten för den svenska verkställande myndigheten bör alltså vara att om den utfärdande staten genomfört rambeslutet om utevarodomar kommer också den ändrade versionen av arresteringsordern eller intygen att användas. Det hindrar förstås inte att det under handläggningen av ett ärende kan framkomma att den utfärdande staten har genomfört rambeslutet trots att den äldre versionen av arresteringsordern eller något av intygen använts. I de situationer oklarheter uppstår huruvida den utfärdande staten har genomfört rambeslutet eller inte kan det klargöras genom att kompletteringar begärs in. Detta kan regleras i förordning.

9 Författningskommentar

9.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

1 kap.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser för genomförande av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (rambeslutet), ändrat genom rådet rambeslut 2009/299/RIF om verkställighet av utevarodomar. Lagen tillämpas inte i förhållande till en medlemsstat om Europeiska unionen genom ett särskilt beslut har avbrutit tillämpningen av rambeslutet i förhållande till den staten. I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om en arresteringsorder. I 2 kap. finns bestämmelser om förutsättningar för överlämnande. I 3 kap. finns bestämmelser om särskilda villkor för överlämnande av en svensk medborgare . I 4 kap. finns bestämmelser om utredning och tvångsmedel vid det inledande förfarandet samt bestämmelser om att lagen i vissa fall inte ska tillämpas i förhållande till Danmark och Finland. I 5 kap. finns bestämmelser om beslutsförfarandet vid överlämnande. I 6 kap. finns bestämmelser om verkställighet av ett beslut om överlämnande och om beslut om bl.a. utvidgat överlämnande. I 7 kap. finns bestämmelser om överförande av en frihetsberövande påföljd till Sverige.

Författningskommentar

I 8 kap. finns bestämmelser om återförande av personer som har överlämnats till Sverige och om tillstånd till transport genom Sverige.

Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om lagens innehåll. Överväganden finns i avsnitt 6.1. I paragrafens första stycke förtydligas att lagen innehåller bestämmelser för att genomföra rambeslutet om en europeisk arresteringsorder ändrat genom rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. I bestämmelsens tredje stycket görs en följdändring med hänsyn till att 3 kap. 1 § upphör att gälla.

2 kap.

3 § Överlämnande får inte beviljas 1. om en begäran, trots att den utfärdande myndigheten har beretts tillfälle att inkomma med komplettering, till form eller innehåll är så bristfällig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en prövning av frågan om överlämnande, 2. om den utfärdande myndigheten inte lämnar sådana garantier som enligt 3 kap. 2 § krävs för att överlämnande ska få beviljas, 3. om den eftersökte enligt 5 kap. 4 § ska överlämnas till en annan medlemsstat, 4. om den eftersökte ska utlämnas för brott eller om han eller hon ska överlämnas enligt lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen, 5. om det enligt 2 kap. 8 § andra stycket brottsbalken skulle strida mot ett villkor som har uppställts vid utlämning eller överlämnande till Sverige , eller 6. om det avser verkställighet av en frihetsberövande påföljd som har dömts ut efter en förhandling där den eftersökte inte var personligen närvarande och det inte har bekräftats i arresteringsordern att något av villkoren i artikel 4a i rambeslutet är uppfyllt.

Paragrafen behandlar hinder mot överlämnande. Överväganden finns i avsnitt 6.3.

Författningskommentar

Ändringen i paragrafens första stycke 2 är föranledd av att 3 kap. 1 § upphör att gälla. I paragrafens första stycke 6 införs en ny vägransgrund. Avser överlämnandet verkställighet en frihetsberövande påföljd som dömts ut i den dömdes utevaro får överlämnande inte beviljas om det inte i arresteringsordern har bekräftats att något av de villkor som anges i bilagan (arresteringsordern) till rambeslutet om en europeisk arresteringsorder, ändrat genom rambeslutet om verkställighet av utevarodomar, är uppfyllt. I de fall överlämnandet avser verkställighet av en utevarodom kommer det i de allra flesta fallen framgå av arresteringsordern att något av villkoren är uppfyllda, t.ex. att den dömde i god tid underrättades om tid och plats för den förhandling som ledde till utevarodomen samt att han eller hon underrättades om att en dom kunde meddelas även vid utevaro (se artikel 2.1 i rambeslutet om verkställighet av utevarodomar som inför en ny artikel 4a i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder). För den utfärdande staten finns ytterligare tre villkor som kan åberopas (se nämnda artikel 2.1). Flera villkor kan vara uppfyllda samtidigt. Om det inte i arresteringsordern intygats något av dessa villkor för att undvika ett avslag kan det ändå framgå av annan dokumentation att något av villkoren är uppfyllt, t.ex. genom delgivningshandling i vilken det framgår att personen i fråga har underrättats om tid och plats för förhandlingen. I ett sådant fall bör kompletteringar inhämtas från den utfärdande staten.

5 kap.

6 § Om garantier som avses i 3 kap. 2 § har lämnats av en utländsk myndighet, ska rätten i beslutet om överlämnande ange att det är ett villkor för överlämnandet att garantierna kommer att uppfyllas. Beslut i fråga om överlämnande av föremål som enligt 4 kap. 7 § har tagits i beslag ska om möjligt meddelas av rätten i samband med beslutet i fråga om överlämnande av den eftersökte.

Paragrafen handlar om garantier som ska tas upp i domstolens beslut.

Författningskommentar

I paragrafens första stycke görs en följdändring med hänsyn till att 3 kap. 1 § upphör att gälla.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. De nya föreskrifterna ska dock inte tillämpas i förhållande till en medlemsstat i Europeiska unionen som när ärendet inleds inte har genomfört rådets rambeslut 2009/299/RIF om verkställighet av utevarodomar.

Tillämpningen av de nya bestämmelserna i lagen om en europeisk arresteringsorder utgår ifrån att den utfärdande staten också har genomfört rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. Avgörande för tillämpningen av de nya föreskrifterna blir alltså om den andra staten har genomfört rambeslutet om utevarodomar när ärendet om överlämnande inleds. För det fall att den andra staten inte har genomfört rambeslutet gäller bestämmelserna i sin äldre lydelse. Den verkställande myndigheten i Sverige får utgå från att en stat som har genomfört rambeslutet har utfärdat arresteringsordern enligt den genom rambeslutet om utevarodomar ändrade versionen. För det fall att genomförandestatusen i den utfärdande staten är oklar bör den utfärdande staten ges möjligheter att ge in kompletteringar.

9.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen

1 kap.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser för genomförande av rådets rambeslut 2005/214/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt

Författningskommentar

erkännande på bötesstraff (rambeslutet), ändrat genom rådets rambeslut 2009/299/RIF om verkställighet av utevarodomar.

I paragrafen förtydligas att lagen innehåller bestämmelser för att genomföra rambeslutet om verkställighet av bötesstraff ändrat genom rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. Överväganden återfinns i avsnitt 6.1.

3 kap.

11 § En verkställbarhetsförklaring får inte meddelas 1. om det för samma gärning meddelats dom eller beslut i Sverige eller i en annan stat och domen eller beslutet i den andra staten, vid ett fällande avgörande, har verkställts, 2. om gärningen helt eller delvis begåtts i Sverige och den inte motsvarar brott enligt svensk lag eller om en tillämpning av 35 kap. 7 § brottsbalken innebär att preskription inträtt, 3. om den dömde inte hade fyllt 15 år när brottet begicks, 4. om en sådan förklaring inte skulle vara förenlig med bestämmelser om immunitet, 5. om bötesstraffet har beslutats efter ett skriftligt förfarande och det inte har bekräftats i intyget att den dömde personligen eller genom behörigt ombud underrättats om sin rätt att bestrida samt om tidsfristen för detta, eller 6. om bötesstraffet har beslutats efter en förhandling där den dömde inte var personligen närvarande och det inte har bekräftats i intyget att något av villkoren i artikel 7.2 i–j i rambeslutet är uppfyllt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hinder mot erkännande och verkställighet. Överväganden finns i avsnitt 6.3. Bestämmelsen i första stycket 6 om när en verkställbarhetsförklaring inte får meddelas om bötesstraffet har meddelats efter en förhandling där den eftersökte inte var närvarande har anpassats till de förutsättningar som gäller enligt rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. Hinder mot verkställighet föreligger om det inte i intyget har bekräftas att något av de villkor som återfinns i rambeslutet om verkställighet av bötesstraff ändrat

Författningskommentar

genom rambeslutet om verkställighet av utevarodomar, är uppfyllt. Genom rambeslutet om verkställighet av utevarodomar (artikel 3.1) införs nya bestämmelser i artikel 7.2 i rambeslutet om verkställighet av bötesstraff. Ändringarna till har bekräftats i stället för intyget inte anger i paragrafens första stycke 5 och 6 är inte avsedd att ändra något i sak utan är endast redaktionella. En bekräftelse om att något av villkoren är uppfyllda när det rör sig om ett beslut i den dömdes utevaro kommer i de flesta fall ske i det intyg som sänds över. Det utesluter dock inte att det på annat sätt framgår att något av villkoren är uppfyllda, t.ex. genom att en delgivningshandling företes. I ett sådant fall bör kompletterande information inhämtas från den utfärdande staten.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. De nya föreskrifterna ska dock inte tillämpas i förhållande till en medlemsstat i Europeiska unionen som när ärendet inleds inte har genomfört rådets rambeslut 2009/299/RIF om verkställighet av utevarodomar.

Tillämpningen av de nya bestämmelserna i lagen om verkställighet av bötesstraff utgår ifrån att den utfärdande staten har genomfört rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. De nya bestämmelserna ska inte tillämpas om den utfärdande staten inte har genomfört rambeslutet när ärendet inleds. I dessa fall gäller bestämmelserna i sin äldre lydelse. I övrigt gör sig samma överväganden gällande som för övergångsbestämmelserna i avsnitt 9.1.

Författningskommentar

9.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen

1 kap.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser för genomförande av rådets rambeslut 2006/783/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande (rambeslutet), ändrat genom rådet rambeslut 2009/299/RIF om verkställighet av utevarodomar .

I paragrafen förtydligas att lagen innehåller bestämmelser för att genomföra rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande ändrat genom rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. Överväganden återfinns i avsnitt 6.1.

3 kap.

11 § En verkställbarhetsförklaring får utöver vad som anges i 10 § inte meddelas om 1. det för samma gärning som ligger till grund för beslutet om förverkande har meddelats dom eller beslut i Sverige eller i en annan stat och domen eller beslutet i den andra staten, vid ett fällande avgörande, har verkställts, 2. det enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan svensk lag har meddelats beslut att inte väcka åtal för det brott som ligger till grund för beslutet om förverkande, 3. en sådan förklaring inte skulle vara förenlig med bestämmelser om immunitet och privilegier, 4. beslutet om förverkande har meddelats vid en rättegång där den mot vilken beslutet riktar sig inte var personligen närvarande och det inte har bekräftats i intyget att något av villkoren i artikel 8.2 e i rambeslutet är uppfyllt , eller 5. den gärning, som ligger till grund för beslutet om förverkande, helt eller delvis har begåtts i Sverige och inte motsvarar brott enligt svensk lag eller preskription har inträtt enligt 36 kap. 15 § brottsbalken.

Författningskommentar

Paragrafen innehåller bestämmelser om hinder mot erkännande och verkställighet. Överväganden finns i avsnitt 6.3. Bestämmelsen i första stycket 4 om när en verkställbarhetsförklaring inte får meddelas om beslutet om förverkande har meddelats efter en förhandling där den eftersökte inte var närvarande har anpassats till de förutsättningar som gäller enligt rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. Hinder mot verkställighet föreligger om det inte i intyget bekräftas att något av de villkor som återfinns i rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande ändrat genom rambeslutet om verkställighet av utevarodomar, är uppfyllt. Genom rambeslutet om verkställighet av utevarodomar (artikel 4.1) ändras bestämmelserna i artikel 8.2 e i rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande. Ändringen till har bekräftats i stället för intyget inte anger är inte avsedd att ändra något i sak utan är endast redaktionell. En bekräftelse om att något av villkoren är uppfyllda när det rör sig om ett beslut i den dömdes utevaro kommer huvudsakligen ske i det intyg som sänds över. Det utesluter dock, på samma sätt som vid verkställighet av bötesstraff, inte möjligheten att det på annat sätt framgår att något av villkoren är uppfyllda, t.ex. genom att en delgivningshandling företes. I ett sådant fall bör kompletterande information inhämtas från den utfärdande staten.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. De nya föreskrifterna ska dock inte tillämpas i förhållande till en medlemsstat i Europeiska unionen som när ärendet inleds inte har genomfört rådets rambeslut 2009/299/RIF om verkställighet av utevarodomar.

Tillämpningen av de nya bestämmelserna i lagen om verkställighet av beslut om förverkande utgår ifrån att den utfärdande staten har genomfört rambeslutet om verkställighet av utevarodomar. De nya bestämmelserna ska inte tillämpas om den ut-

Författningskommentar

färdande staten inte har genomfört rambeslutet när ärendet inleds. I dessa fall gäller bestämmelserna i sin äldre lydelse. I övrigt gör sig samma överväganden gällande som för övergångsbestämmelserna i avsnitt 9.1.

Bilaga 1

Bilaga 1 Rambeslutet om verkställighet av utevarodomar

L 81/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.3.2009

III

(Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen)

RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING VI I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

RÅDETS RAMBESLUT 2009/299/RIF

av den 26 februari 2009

om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA RAMBESLUT (2) De olika rambesluten om genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av lagakraftvunna rättsliga avgö­ randen behandlar inte konsekvent frågan om avgöranden när den berörda personen inte var personligen närva­ rande vid förhandlingen. Skiljaktigheterna kan försvåra juristernas arbete och utgöra ett hinder för rättsligt sam­ med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt arbete. artiklarna 31.1 a och 34.2 b,

(3) Lösningarna i dessa rambeslut är inte tillfredsställande i med beaktande av initiativet från Republiken Slovenien, Repu­ fall där personen inte har kunnat underrättas om det bliken Frankrike, Republiken Tjeckien, Konungariket Sverige, rättsliga förfarandet. Enligt rambesluten 2005/214/RIF Republiken Slovakien, Förenade konungariket Storbritannien om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande och Nordirland och Förbundsrepubliken Tyskland ( 1 ), på bötesstraff ( 2 ), 2006/783/RIF om tillämpning av prin­ cipen om ömsesidigt erkännande på beslut om förver­ 3 kande ( ), 2008/909/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att 4 med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och verkställa dessa inom Europeiska unionen ( ) och 2008/947/RIF om tillämpning av principen om ömsesi­ digt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgär­ 5 der ( ) kan den verkställande myndigheten vägra verkstäl­ lighet av sådana domar. Enligt rambeslut 2002/584/RIF av följande skäl: om en europeisk arresteringsorder och om överlämnande 6 mellan medlemsstaterna ( ) kan den verkställande myn­ digheten begära att den utfärdande myndigheten lämnar tillräckliga garantier om att den person som är föremål för den europeiska arresteringsordern kommer att ges (1) Den tilltalade personens rätt att personligen närvara vid möjlighet till en förnyad prövning av fallet i den utfär­ förhandlingen ingår i rätten till en rättvis rättegång i dande medlemsstaten och att vara närvarande när domen artikel 6 i konventionen om skydd för de mänskliga meddelas. Lämpligheten av en sådan garanti är en fråga rättigheterna och de grundläggande friheterna, enligt som ska avgöras av den verkställande myndigheten och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas det är därför svårt att exakt veta när verkställighet kan tolkning. Denna domstol har också förklarat att den till­ vägras. talade personens rätt att personligen närvara vid förhand­ lingarna inte är absolut och att den tilltalade under vissa 2 ( ) Rambeslut av den 24 februari 2005 (EUT L 76, 22.3.2005, s. 16). förhållanden av egen fri vilja, uttryckligen eller underför­ ( 3 ) Rambeslut av den 6 oktober 2006 (EUT L 328, 24.11.2006, s. 59). ( 4 stått men otvetydigt, kan avsäga sig rätten att vara när­ ) Rambeslut av den 27 november 2008 (EUT L 327, 5.12.2008, s. 27). varande. ( 5 ) Rambeslut av den 27 november 2008 (EUT L 337, 16.12.2008, s. 102). ( 1 ) EUT C 52, 26.2.2008, s. 1. ( 6 ) Rambeslut av den 13 juni 2002 (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).

27.3.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 81/25

(4) Det är därför nödvändigt att ge klara och allmängiltiga utnyttja denna rätt måste den berörda personen ha kän­ skäl för när man kan vägra att erkänna avgöranden på nedom om den planerade förhandlingen. Enligt detta grundval av att den berörda personen inte var personli­ rambeslut bör personens kännedom om förhandlingen gen närvarande vid förhandlingen. Detta rambeslut syftar säkerställas av varje medlemsstat i enlighet med dess till att närmare fastställa de allmängiltiga skäl som ger nationella lagstiftning, varvid ska gälla att kraven enligt den verkställande myndigheten möjlighet att verkställa ovannämnda konvention måste uppfyllas. I enlighet med beslutet trots att personen inte varit närvarande vid för­ rättspraxis i Europeiska domstolen för de mänskliga rät­ handlingen, samtidigt som personens rätt till försvar fullt tigheterna skulle man, när man överväger huruvida det ut respekteras. Detta rambeslut är inte avsett att före­ sätt på vilket informationen tillhandahålls är tillräckligt skriva formerna och metoderna, inklusive de processuella för att säkerställa en persons kännedom om förhand­ kraven, för att uppnå de i rambeslutet angivna resultaten, lingen och när så är lämpligt, kunna ägna särskild upp­ vilket faller under medlemsstaternas nationella lagstift­ märksamhet åt den berörda personens ansträngningar att ning. ta emot den information som riktas till honom eller henne.

(5) De aktuella ändringarna kräver en ändring av de gällande rambesluten om genomförande av principen om ömsesi­ (9) Det planerade datumet för en förhandling kan av prak­ digt erkännande av lagakraftvunna rättsliga avgöranden. tiska skäl ursprungligen anges som flera möjliga datum De nya bestämmelserna bör också kunna tjäna som inom en begränsad tidsperiod. grundval för framtida rättsakter på detta område.

(10) Erkännande och verkställighet av ett avgörande, när den (6) I bestämmelserna i detta rambeslut om ändring av andra berörda personen inte varit personligen närvarande vid rambeslut fastställs villkor för det fall då erkännande och förhandlingen, bör inte kunna vägras när den berörda verkställighet av ett avgörande, när den berörda personen personen hade kännedom om den planerade förhand­ inte varit personligen närvarande vid förhandlingen, inte lingen och försvarades av ett juridiskt ombud som han bör vägras. Dessa villkor är alternativa: när ett av villko­ eller hon gett i uppdrag att göra det, vilket garanterar att ren är uppfyllt försäkrar den utfärdande myndigheten den rättsliga hjälpen är praktisk och effektiv. I detta sam­ genom att fylla i den relevanta delen i den europeiska manhang bör det inte ha någon betydelse om det juri­ arresteringsordern eller det relevanta intyget i de andra diska ombudet valts, utsetts och betalats av den berörda rambesluten, att kraven är uppfyllda eller kommer att personen eller om detta ombud utsetts och betalats av uppfyllas, vilket bör vara tillräckligt för verkställandet staten, förutsatt att den berörda personen avsiktligt har av det rättsliga avgörandet på grundval av principen valt att företrädas av ett juridiskt ombud i stället för att om ömsesidigt erkännande. personligen närvara vid förhandlingen. Utseende av det juridiska ombudet och därtill hörande frågor faller under nationell lagstiftning.

(7) Erkännande och verkställighet av ett rättsligt avgörande när den berörda personen inte var personligen närva­ rande vid förhandlingen, bör inte kunna vägras om han (11) Gemensamma lösningar avseende skäl för att vägra er­ eller hon antingen personligen kallats och därigenom kännande i de berörda befintliga rambesluten bör beakta underrättats om tid och plats för förhandlingen som skiljaktiga förhållanden när det gäller att underrätta per­ ledde till det rättsliga avgörandet, eller om han eller sonen om dennes rätt till förnyad prövning eller över­ hon på annat sätt faktiskt officiellt underrättats om tid klagande. En förnyad prövning eller ett överklagande syf­ och plats för förhandlingen på ett sådant sätt att det tar till att garantera rätten till försvar och karaktäriseras otvetydigt kan slås fast att han eller hon hade kännedom av följande faktorer: att den berörda personen har rätt att om den planerade förhandlingen. I detta sammanhang närvara, att själva sakfrågan, inklusive nytt bevismaterial, förutsätts det att personen underrättats ” i god tid ” , vilket prövas på nytt och att förfarandet kan leda till att det innebär i tillräckligt god tid för att han eller hon person­ ursprungliga avgörandet upphävs. ligen ska kunna närvara vid förhandlingen och effektivt utnyttja sina rättigheter till försvar.

(12) Rätten till förnyad prövning eller överklagande bör ga­ ranteras när avgörandet redan har delgivits och även, när (8) En tilltalad persons rätt till en rättvis rättegång garanteras det gäller den europeiska arresteringsordern, när det ännu av konventionen om skydd för de mänskliga rättighe­ inte hade delgivits, men kommer att delges utan dröjsmål terna och de grundläggande friheterna, enligt Europeiska efter överlämnandet. Det senare fallet syftar på en situ­ domstolen för de mänskliga rättigheternas tolkning. I ation där myndigheterna misslyckades i sitt försök att denna rättighet ingår rätten för den berörda personen kontakta personen, särskilt på grund av att han eller att personligen närvara vid förhandlingen. För att kunna hon försökte undgå rättvisan.

L 81/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.3.2009

(13) Om en europeisk arresteringsorder utfärdas i syfte att 3. I detta rambeslut fastställs gemensamma regler för erkän­ verkställa ett fängelsestraff eller en frihetsberövande åt­ nande och/eller verkställande av rättsliga avgöranden i en med­ gärd och den berörda personen inte dessförinnan motta­ lemsstat (den verkställande medlemsstaten) utfärdade av en an­ git någon officiell information om att det försiggår straff­ nan medlemsstat (den utfärdande medlemsstaten) efter förfaran­ rättsliga förfaranden mot honom eller henne och inte den där den berörda personen inte var personligen närvarande, i heller delgivits domen, bör denna person på den verk­ enlighet med bestämmelserna i artikel 5.1 i rambeslut ställande medlemsstatens begäran erhålla en kopia av 2002/584/RIF, artikel 7.2 g i rambeslut 2005/214/RIF, arti­ domen endast för kännedom. Den utfärdande och den kel 8.2 e i rambeslut 2006/783/RIF, artikel 9.1 i i rambeslut verkställande rättsliga myndigheten bör, om så är lämp­ 2008/909/RIF och i artikel 11.1 h i rambeslut 2008/947/RIF. ligt, samråda om behovet av och befintliga möjligheter att tillhandahålla personen ifråga en översättning av do­ men, eller väsentliga delar av denna, på ett språk som Artikel 2 denna person förstår. Detta tillhandahållande av domen får varken försena överlämnandeförfarandet eller beslutet Ändringar i rambeslut 2002/584/RIF att verkställa den europeiska arresteringsordern. Rambeslut 2002/584/RIF ska ändras på följande sätt:

1. Följande artikel ska läggas till: (14) Detta rambeslut begränsas till att närmare fastställa skäl för att vägra erkännande i rättsakter som rör genomfö­ rande av principen om ömsesidigt erkännande. Därför ” Artikel 4a har bestämmelser som exempelvis sådana som avser

Beslut när den berörda personen inte var personligen

rätt till förnyad prövning ett tillämpningsområde som

närvarande vid förhandlingen

begränsas till de fastställda skälen för vägran. De är inte avsedda att harmonisera nationell lagstiftning. Detta 1. Den verkställande rättsliga myndigheten får även vägra rambeslut påverkar inte Europeiska unionens framtida att verkställa en europeisk arresteringsorder, utfärdad i syfte rättsakter avsedda att tillnärma medlemsstaternas lagstift­ att verkställa ett fängelsestraff eller en frihetsberövande åt­ ning på det straffrättsliga området. gärd, efter ett beslut när personen inte var personligen när­ varande vid förhandlingen, såvida det inte i den europeiska arresteringsordern anges att personen i enlighet med ytterli­ gare processuella krav i den utfärdande medlemsstatens na­ tionella lagstiftning (15) Skälen för icke-erkännande är valfria. Medlemsstaternas utrymme för egen bedömning när det gäller införlivandet av dessa skäl i nationell lagstiftning styrs emellertid i a) i god tid synnerhet av rätten till en rättvis rättegång, samtidigt som hänsyn tas till detta rambesluts övergripande mål att stärka enskilda personers processuella rättigheter och att underlätta det straffrättsliga samarbetet. i) antingen kallats personligen och därigenom underrät­ tades om tid och plats för den förhandling som ledde till beslutet, eller på annat sätt faktiskt officiellt under­ rättades om tid och plats för förhandlingen, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. hon hade kännedom om den planerade förhandlingen,

och

Artikel 1 Syfte och tillämpningsområde ii) underrättades om att ett beslut kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid 1. Syftet med detta rambeslut är att stärka de processuella förhandlingen, rättigheterna för personer som är föremål för straffrättsliga för­ faranden och att samtidigt underlätta det straffrättsliga samar­ betet, och särskilt att förbättra ömsesidigt erkännande av rätts­ eller liga avgöranden mellan medlemsstaterna.

b) i vetskap om den planerade förhandlingen hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av 2. Detta rambeslut ska inte påverka skyldigheten att iaktta den berörda personen eller av staten att försvara honom grundläggande rättigheter och grundläggande rättsprinciper en­ eller henne vid förhandlingen och faktiskt försvarades av ligt artikel 6 i fördraget, bland annat rätten till försvar för ombudet vid förhandlingen, personer som är föremål för straffrättsliga förfaranden, och alla skyldigheter som åligger rättsliga myndigheter i detta avse­ ende ska kvarstå oförändrade. eller

27.3.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 81/27

c) efter att ha delgivits beslutet och uttryckligen underrättats 2. Om en europeisk arresteringsorder utfärdas i syfte att om rätten till förnyad prövning eller överklagande och verkställa ett fängelsestraff eller en frihetsberövande åtgärd rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på enligt villkoren i punkt 1 d och den berörda personen inte nytt även mot bakgrund av nytt bevismaterial, vilket dessförinnan mottagit någon officiell information om att det kan leda till att det ursprungliga beslutet upphävs. försiggår straffrättsliga förfaranden mot honom eller henne, får denna person när denne informeras om innehållet i den europeiska arresteringsordern, begära att erhålla en kopia av i) uttryckligen förklarade att han eller hon inte bestred domen innan personen ifråga överlämnas. Omedelbart efter beslutet, att ha blivit informerad om denna begäran ska den utfär­ dande myndigheten via den verkställande myndigheten till­ eller handahålla den eftersökta personen en kopia av domen. Den eftersökta personens begäran får varken försena överlämnan­ deförfarandet eller beslutet att verkställa den europeiska ar­ ii) inte begärde förnyad prövning eller överklagade inom resteringsordern. Tillhandahållandet av domen till den be­ den tillämpliga tidsramen, rörda personen ska endast ske i informationssyfte; det får varken betraktas som ett formellt delgivande av domen eller eller påverka tidsfristerna för begäran om förnyad prövning eller överklagande.

d) inte personligen delgavs beslutet men 3. Om en person överlämnas enligt villkoren i punkt 1 d och denna person har begärt förnyad prövning eller över­ i) utan dröjsmål kommer att personligen delges detta klagande, ska kvarhållandet av den person som väntar på en efter överlämnandet och uttryckligen underrättas om sådan förnyad prövning eller överklagande omprövas till dess rätten till förnyad prövning eller överklagande och att dessa förfaranden avslutats i enlighet med lagen i den rätten att få delta och få själva sakfrågan, inklusive utfärdande medlemsstaten, antingen regelbundet eller på nytt bevismaterial, prövad på nytt, vilket kan leda till den berörda personens begäran. En sådan omprövning ska att det ursprungliga beslutet upphävs, framför allt omfatta möjligheten att uppskjuta eller avbryta kvarhållandet. Den förnyade prövningen eller överklagandet och ska inledas inom rimlig tid efter överlämnandet. ”

2. I artikel 5 ska punkt 1 utgå. ii) kommer att underrättas om den tidsram inom vilken vederbörande måste begära förnyad prövning eller överklagande enligt den relevanta europeiska arreste­ 3. I bilagan ( ” EUROPEISK ARRESTERINGSORDER ” ) ska led d ringsordern. ersättas med följande:

” d) Ange om personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet:



1. Ja, personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet.



2. Nej, personen var inte personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet.

3. Om ni kryssade i rutan vid punkt 2, var vänlig och bekräfta att något av följande föreligger:



3.1a Personen kallades personligen den … (dag/månad/år), och underrättades därigenom om tid och plats för den förhandling som ledde till beslutet och underrättades om att ett beslut kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

ELLER



3.1b personen kallades inte personligen, men på annat sätt faktiskt underrättades officiellt om tid och plats för den förhandling som ledde till beslutet, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhand­ lingen, och underrättades om att ett beslut kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

L 81/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.3.2009

ELLER



3.2 personen, i vetskap om den planerade förhandlingen, hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid förhandlingen och försvarades faktiskt av ombudet vid förhandlingen,

ELLER



3.3 personen delgavs personligen beslutet den … (dag/månad/år) och underrättades uttryck­ ligen om rätten till förnyad prövning eller överklagande och om rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt även mot bakgrund av nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga beslutet upphävs, och



personen förklarade uttryckligen att han eller hon inte bestred detta beslut,

ELLER



personen begärde inte förnyad prövning eller överklagande inom den tillämpliga tidsramen,

ELLER



3.4 Personen personligen inte delgivits beslutet men — personligen och utan dröjsmål kommer att delges detta beslut efter överlämnandet, och — vid delgivandet uttryckligen kommer att underrättas om rätten till förnyad prövning eller överklagande och om rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt även mot bakgrund av nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga beslutet upphävs, och — kommer att underrättas om den tidsram inom vilken vederbörande måste begära förnyad prövning eller överklagande, dvs. … dagar.

4. Var vänlig ange, för den ruta ni har kryssat för ovan under punkt 3.1b, 3.2 eller 3.3, hur villkoren i fråga har uppfyllts:

Artikel 3

Ändringar i rambeslut 2005/214/RIF

Rambeslut 2005/214/RIF ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 7.2 ska ändras på följande sätt:

a) Led g ska ersättas med följande:

” g) den berörda personen enligt det intyg som avses i artikel 4, i händelse av ett skriftligt förfarande inte, i enlighet med lagstiftningen i den utfärdande staten, personligen eller via en företrädare med behörighet enligt nationell lag underrättades om sin rätt att bestrida saken och om tidsfristerna för ett sådant bestridande ”

b) Följande led ska införas:

27.3.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 81/29

” i) den berörda personen, enligt det intyg som avses i artikel 4 inte var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet, såvida det inte i intyget anges att personen, i enlighet med ytterligare processuella krav i den utfärdande statens nationella lagstiftning

i) i god tid

— antingen kallats personligen och därigenom underrättades om tid och plats för den förhand­ ling som ledde till beslutet, eller på annat sätt faktiskt officiellt underrättades om tid och plats för förhandlingen, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhandlingen,

och

— underrättades om att ett beslut kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

eller

ii) i vetskap om den planerade förhandlingen hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid förhandlingen och faktiskt försvarades av ombudet vid förhandlingen,

eller

iii) efter att ha delgivits beslutet och uttryckligen underrättats om rätten till förnyad prövning eller överklagande och rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt inklusive nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga beslutet upphävs,

— uttryckligen förklarade att han eller hon inte bestred beslutet,

eller

— inte begärde förnyad prövning eller överklagade inom den tillämpliga tidsramen,

j) personen enligt det intyg som avses i artikel 4 inte var personligen närvarande, såvida det inte i intyget anges att personen, efter att uttryckligen ha blivit informerad om förfarandena och möjlig­ heten att närvara personligen vid en förhandling, angett uttryckligen att han eller hon avsagt sig rätten till en muntlig förhandling och uttryckligen meddelat att han eller hon inte bestrider saken. ”

2. Artikel 7.3 ska ersättas med följande:

” 3. I de fall som avses i punkt 1 och i punkt 2 c, 2 g, 2 i och 2 j ska den behöriga myndigheten i den verkställande staten, innan den fattar ett beslut om att helt eller delvis inte erkänna och verkställa ett beslut, på lämpligt sätt samråda med den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och i tillämpliga fall anmoda denna att utan dröjsmål tillhandahålla alla nödvändiga upplysningar. ”

3. I punkt h i bilagan ( ” INTYG ” ) ska punkt 3 ersättas med följande:

” 3. Ange om den berörda personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet:



1. Ja, personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet.



2. Nej, personen var inte personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet. 3. Om ni har kryssat i rutan vid punkt 2 ovan, var vänlig och bekräfta att något av följande föreligger:



3.1a Personen kallades personligen den … (dag/månad/år), och underrättades därigenom om tid och plats för den förhandling som ledde till beslutet och underrättades om att ett avgörande kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

L 81/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.3.2009

ELLER



3.1b personen kallades inte personligen, men på annat sätt faktiskt underrättades officiellt om tid och plats för den förhandling som ledde till beslut, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhand­ lingen, och underrättades om att ett beslut kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen, ELLER



3.2 personen, i vetskap om den planerade förhandlingen, hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom/henne vid förhandlingen och faktiskt försvarades av ombudet vid förhandlingen, ELLER



3.3 personen delgavs beslutet den … (dag/månad/år) och uttryckligen underrättades om rätten till förnyad prövning eller överklagande och om rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt även mot bakgrund av nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga beslutet upphävs, och



personen uttryckligen förklarade att han eller hon inte bestred detta beslut,

ELLER



personen inte begärde förnyad prövning eller överklagande inom den tillämpliga tidsramen, ELLER



3.4 personen, efter att ha blivit uttryckligen informerad om förfarandena och möjligheten att personligen närvara vid en förhandling, angett uttryckligen att han eller hon avsagt sig rätten till en muntlig förhandling och uttryckligen meddelat att han eller hon inte bestrider saken,

4. Var vänlig ange, för den ruta ni har kryssat för ovan under punkt 3.1b, 3.2, 3.3 eller 3.4 hur villkoren i fråga har uppfyllts:

Artikel 4

Ändringar i rambeslut 2006/783/RIF

Rambeslut 2006/783/RIF ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 8.2 ska led e ersättas med följande:

” e) den berörda personen, enligt det intyg som avses i artikel 4.2 inte var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet om förverkande, såvida det inte i intyget fastställs att personen, i enlighet med ytterligare processuella krav i den utfärdande statens nationella lagstiftning

i) i god tid

— antingen kallats personligen och därigenom underrättades om tid och plats för den förhand­ ling som ledde till beslutet om förverkande, eller på annat sätt faktiskt officiellt underrättades om tid och plats för förhandlingen, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhandlingen,

27.3.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 81/31

och

— underrättades om att ett beslut om förverkande kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

eller

ii) i vetskap om den planerade förhandlingen hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid förhandlingen och faktiskt försvarades av ombudet vid förhandlingen,

eller

iii) efter att ha delgivits beslutet om förverkande och uttryckligen underrättats om rätten till förnyad prövning eller överklagande och rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt inklusive nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga beslutet upphävs,

— uttryckligen förklarade att han eller hon inte bestred beslutet om förverkande,

eller

— inte begärde förnyad prövning eller överklagade inom den tillämpliga tidsramen. ”

2. I bilagan ( ” INTYG ” ) ska punkt j ersättas med följande:

” j) Förhandling som ledde till beslutet om förverkande

Ange om personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet om för­ verkande:



1. Ja, personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet om för­ verkande.



2. Nej, personen var inte personligen närvarande vid den förhandling som ledde till beslutet om förverkande.

3. Om ni har kryssat i rutan vid punkt 2 ovan, var vänlig och bekräfta att något av följande föreligger:



3.1a Personen kallades personligen den … (dag/månad/år), och underrättades därigenom om tid och plats för den förhandling som ledde till beslutet och underrättades om att ett beslut kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

ELLER



3.1b personen kallades inte personligen, men på annat sätt faktiskt underrättades officiellt om tid och plats för den förhandling som ledde till beslutet, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhand­ lingen, och underrättades om att ett beslut kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

ELLER



3.2 personen, i vetskap om den planerade förhandlingen, hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom/henne vid förhandlingen och försvarades faktiskt av ombudet vid förhandlingen,

ELLER

L 81/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.3.2009



3.3 personen delgavs personligen beslutet om förverkande den … (dag/månad/år) och un­ derrättades uttryckligen om rätten till förnyad prövning eller överklagande och om rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt även mot bakgrund av nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga beslutet upphävs, och



personen förklarade uttryckligen att han eller hon inte bestred detta beslut,

ELLER



personen begärde inte förnyad prövning eller överklagade inom den tillämpliga tids­ ramen.

4. Var vänlig ange, för den ruta ni har kryssat för ovan under punkt 3.1b, 3.2 eller 3.3, hur villkoren i fråga har uppfyllts:

Artikel 5

Ändringar i rambeslut 2008/909/RIF

Rambeslut 2008/909/RIF ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 9.1 ska led i ersättas med följande: ” i) den berörda personen, enligt det intyg som avses i artikel 4 inte var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet, såvida det inte i intyget anges att personen, i enlighet med ytterligare processuella krav i den utfärdande statens nationella lagstiftning

i) i god tid — antingen kallats personligen och därigenom underrättades om tid och plats för den förhandling som ledde till avgörandet, eller på annat sätt faktiskt officiellt underrättades om tid och plats för förhandlingen, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhandlingen,

och — underrättades om att ett avgörande kunde meddelas även om han eller hon inte var person­ ligen närvarande vid förhandlingen,

eller

ii) i vetskap om den planerade förhandlingen hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid förhandlingen och faktiskt försvarades av ombudet vid förhandlingen,

eller

iii) efter att ha delgivits avgörandet och uttryckligen underrättats om rätten till förnyad prövning eller överklagande och om rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt inklusive nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga avgörandet upphävs, — uttryckligen förklarade att han eller hon inte bestred avgörandet,

27.3.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 81/33

eller

— inte begärde förnyad prövning eller överklagande inom den tillämpliga tidsramen. ”

2. I punkt i i bilaga I ( ” INTYG ” ) ska punkt 1 ersättas med följande:

” 1. Ange om personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet:



1. Ja, personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet.



2. Nej, personen var inte personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet.

3. Om ni har kryssat i rutan vid punkt 2 ovan, var vänlig och bekräfta att något av följande föreligger:



3.1a Personen kallades personligen den … (dag/månad/år), och underrättades därigenom om tid och plats för den förhandling som ledde till avgörandet och underrättades om att ett avgörande kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

ELLER



3.1b personen kallades inte personligen, men på annat sätt faktiskt underrättades officiellt om tid och plats för den förhandling som ledde till avgörandet, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhand­ lingen, och underrättades om att ett avgörande kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

ELLER



3.2 personen, i vetskap om den planerade förhandlingen, hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid förhandlingen och försvarades faktiskt av ombudet vid förhandlingen,

ELLER



3.3 personen delgavs personligen avgörandet den … (dag/månad/år) och underrättades ut­ tryckligen om rätten till förnyad prövning eller överklagande och om rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt även mot bakgrund av nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga avgörandet upphävs, och



personen förklarade uttryckligen att han eller hon inte bestred detta avgörande,

ELLER



personen begärde inte förnyad prövning eller överklagade inom den tillämpliga tids­ ramen.

4. Var vänlig ange, för den ruta ni har kryssat för ovan under punkt 3.1b, 3.2 eller 3.3, hur villkoren i fråga har uppfyllts:

L 81/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.3.2009

Artikel 6

Ändringar i rambeslut 2008/947/RIF

Rambeslut 2008/947/RIF ska ändras på följande sätt: 1. I artikel 11.1 ska led h ersättas med följande: ” h) den berörda personen, enligt det intyg som avses i artikel 6 inte var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet, såvida det inte i intyget anges att personen, i enlighet med ytterligare processuella krav i den utfärdande statens nationella lagstiftning i) i god tid — antingen kallats personligen och därigenom underrättades om tid och plats för den förhand­ ling som ledde till avgörandet, eller på annat sätt faktiskt officiellt underrättades om tid och plats för förhandlingen, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhandlingen, och — underrättades om att ett avgörande kunde meddelas även om han eller hon inte var person­ ligen närvarande vid förhandlingen, eller ii) i vetskap om den planerade förhandlingen hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid förhandlingen och faktiskt försvarades av ombudet vid förhandlingen, eller iii) efter att ha delgivits avgörandet och uttryckligen underrättats om rätten till förnyad prövning eller överklagande och rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt även mot bakgrund av nytt bevismaterial, vilket kan leda till att det ursprungliga avgörandet upphävs. — uttryckligen förklarade att han eller hon inte bestred avgörandet,

eller — begärde inte förnyad prövning eller överklagade inom den tillämpliga tidsramen. ” 2. I bilaga I ( ” INTYG ” ), ska punkt h ersättas med följande:

” h) Ange om personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet:



1. Ja, personen var personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet.



2. Nej, personen var inte personligen närvarande vid den förhandling som ledde till avgörandet. 3. Om ni har kryssat i rutan vid punkt 2 ovan, var vänlig och bekräfta att något av följande föreligger:



3.1a Personen kallades personligen den … (dag/månad/år), och underrättades därigenom om tid och plats för den förhandling som ledde till avgörandet och underrättades om att ett avgörande kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

27.3.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 81/35

ELLER



3.1b personen kallades inte personligen, men på annat sätt faktiskt underrättades officiellt om tid och plats för den förhandling som ledde till avgörandet, på ett sådant sätt att man otvetydigt kan slå fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhand­ lingen, och underrättades om att ett avgörande kunde meddelas även om han eller hon inte var personligen närvarande vid förhandlingen,

ELLER



3.2 personen, i vetskap om den planerade förhandlingen, hade gett i uppdrag åt ett juridiskt ombud som antingen utsetts av den berörda personen eller av staten att försvara honom eller henne vid förhandlingen och försvarades faktiskt av ombudet vid förhandlingen,

ELLER



3.3 personen delgavs personligen avgörandet den … (dag/månad/år) och underrättades ut­ tryckligen om rätten till förnyad prövning eller överklagande och om rätten att få delta och få själva sakfrågan prövad på nytt även mot bakgrund av nytt bevismaterial, och



personen förklarade uttryckligen att han eller hon inte bestred detta avgörande,

ELLER



personen begärde inte förnyad prövning eller överklagade inom den tillämpliga tids­ ramen.

4. Var vänlig ange, för den ruta ni har kryssat för ovan under punkt 3.1b, 3.2 eller 3.3, hur villkoren i fråga har uppfyllts:

Artikel 7 randen när den berörda personen inte var personligen närva­ rande vid förhandlingen.

Territoriell tillämpning

Detta rambeslut ska tillämpas på Gibraltar. 3. Om en medlemsstat vid antagandet av detta rambeslut har förklarat sig ha allvarliga skäl att anta att den inte kommer att kunna följa bestämmelserna i detta rambeslut den dag som Artikel 8 anges i punkt 1, ska detta rambeslut tillämpas senast från och med den 1 januari 2014 på erkännande och verkställande av

Genomförande och övergångsbestämmelser

avgöranden när den berörda personen inte var personligen när­ 1. Medlemsstaterna ska senast den 28 mars 2011 vidta de varande vid förhandlingen och som utfärdats av denna med­ åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta lemsstats behöriga myndigheter. Varje annan medlemsstat kan rambeslut. kräva att den medlemsstat som lämnat en sådan förklaring ska tillämpa de relevanta bestämmelser i de rambeslut som avses i artiklarna 2, 3, 4, 5 och 6 i de versioner som de ursprungligen antogs i, på erkännande och verkställande av avgöranden när 2. Från och med den dag som anges i punkt 1 ska detta den berörda personen inte var personligen närvarande vid för­ rambeslut tillämpas på erkännande och verkställande av avgö­ handlingen, om dessa utfärdats av den andra medlemsstaten.

L 81/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.3.2009

4. Fram till de datum som anges i punkterna 1 och 3 ska a) i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit de åtgär­ relevanta bestämmelser i de rambeslut som avses i artiklarna der som är nödvändiga för att följa detta rambeslut, och 2 – 6 fortsätta att gälla i de versioner som de ursprungligen antogs i. b) tillämpningen av detta rambeslut.

5. En förklaring som lämnas i enlighet med punkt 3 ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning . Den kan 3. Den rapport som avses i punkt 1 ska vid behov åtföljas av när som helst dras tillbaka. lagförslag.

6. Medlemsstaterna ska till rådets generalsekretariat och Artikel 10 kommissionen överlämna texten till de bestämmelser genom vilka skyldigheterna enligt detta rambeslut införlivas med deras Ikraftträdande nationella lagstiftning. Detta rambeslut träder i kraft dagen efter det att det har offent­ liggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Artikel 9

Översyn

Utfärdat i Bryssel den 26 februari 2009. 1. Senast den 28 mars 2014 ska kommissionen utarbeta en rapport på grundval av den information som medlemsstaterna lämnar i enlighet med artikel 8.6. På rådets vägnar I. LANGER 2. Rådet ska, på grundval av den rapport som avses i punkt 1, bedöma Ordförande

Bilaga 2

Bilaga 2 Rambeslutet om en europeisk arresteringsorder

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/1

(Rättsakter som antagits med tillämpning av avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen)

RÅDETS RAMBESLUT

av den 13 juni 2002

om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna

(2002/584/RIF)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA RAMBESLUIT (4) Dessutom har medlemsstaterna godkänt följande tre konventioner, som helt eller delvis gäller utlämning och ingår i gemenskapens regelverk: konventionen av den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet av den med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid 4 artikel 31 a och 31 b samt artikel 34.2 b i detta, de gemensamma gränserna ( ) (mellan de medlemsstater som är anslutna till konventionen), konventionen av den 10 mars 1995 om ett förenklat förfarande för utlämning 5 mellan Europeiska unionens medlemsstater ( ) och konmed beaktande av kommissionens förslag ( ventionen av den 27 september 1996 om utlämning 1 ), 6 mellan Europeiska unionens medlemsstater ( ).

med beaktande av Europaparlamentets yttrande ( 2 ), och

(5) Målet för unionen att bli ett område med frihet, säkerhet och rättvisa har medfört att behovet av utlämning melav följande skäl: lan medlemsstaterna har försvunnit, och att det skall ersättas av ett system för överlämnande mellan rättsliga myndigheter. De nuvarande förfarandena för utlämning är komplicerade och riskerar att ge upphov till för- (1) Enligt slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors seningar, vilket kan avhjälpas genom införande av ett den 15–16 oktober 1999, särskilt punkt 35, bör det for- nytt förenklat system för överlämnande av dömda eller mella utlämningsförfarandet avskaffas bland medlemssta- misstänkta personer för verkställighet av domar eller lagterna när det gäller personer som är på flykt undan rätt- föring. De traditionella samarbetsförbindelser mellan visan efter att ha fått sin slutgiltiga dom, och förfaran- medlemsstaterna som hittills varit rådande bör ersättas den för utlämningsärenden påskyndas vad gäller perso- av ett system med fri rörlighet för straffrättsliga avgöranner som är misstänkta för brott. den, såväl preliminära som slutliga, i ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

(2) I åtgärdsprogrammet för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål, vilket avses i punkt 37 i slutsatserna från Europeiska rådet i (6) Den europeiska arresteringsorder som införs genom Tammerfors och antogs av rådet den 30 november 3 detta rambeslut utgör den första konkreta åtgärder på 2000 ( ), behandlas frågan om ömsesidig verkställighet det straffrättsliga området rörande principen om ömsesiav arresteringsorder. digt erkännande, vilken Europeiska rådet har kallat en ”hörnsten” i det rättsliga samarbetet.

(3) Det finns ett antal konventioner på detta område till vilka alla eller en del medlemsstater har anslutit sig, däribland Europeiska utlämningskonventionen av den 13 december 1957 och Europeiska konventionen om (7) Eftersom målet att ersätta den multilaterala utlämningsbekämpande av terrorism av den 27 januari 1977. Lags- ordning som bygger på Europeiska utlämningskonventiftningen om utlämning i de nordiska länderna har tionen av den 13 december 1957 inte i tillräcklig identiskt innehåll. utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det

1 4 ( ) EGT C 332 E, 27.11.2001, s. 305. ( ) EGT L 239, 22.9.2000, s. 19. ( 2 ) Yttrandet avgett den 9 januari 2002 (ännu ej offentligjort i EGT). ( 5 ) EGT C 78, 30.3.1995, s. 2. 3 6 ( ) EGT C 12 E, 15.1.2001, s. 10. ( ) EGT C 313, 13.10.1996, s. 12.

L 190/2 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

därför på grund av dess omfattning och verkningar ordning, föreningsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet i bättre kan uppnås på unionsnivå, kan rådet vidta åtgär- andra medier. der i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 2 i Fördraget om Europeiska unionen och i artikel 5 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskaperna. I (13) Ingen får avvisas, utvisas eller utlämnas till en stat där enlighet med proportionalitetsprincipen i den sist- de löper allvarlig risk att utsättas för dödsstraff, tortyr nämnda artikeln går detta rambeslut inte utöver vad eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller som är nödvändigt för att uppnå detta mål. bestraffning.

(14) Eftersom samtliga medlemsstater har ratificerat Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för (8) Beslut om verkställighet av en europeisk arresteringsenskilda vid automatisk databehandling av personuppgiforder måste kontrolleras i tillräcklig omfattning, vilket ter, bör de personuppgifter som behandlas i samband innebär att en rättslig myndighet i den medlemsstat där med genomförandet av detta rambeslut skyddas i enligden eftersökta personen har gripits måste fatta beslutet het med principerna i denna konvention. om huruvida han eller hon skall överlämnas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. (9) Centralmyndigheternas roll i verkställandet av en europeisk arresteringsorder bör begränsas till praktiskt och administrativt bistånd.

KAPITEL I

(10) Systemet med en europeisk arresteringsorder vilar på en hög grad av förtroende mellan medlemsstaterna. Til- ALLMÄNNA BESTÄMMELSER lämpningen av systemet får avbrytas endast om en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter de principer som fastställs i artikel 6.1 i Fördraget om Europeiska unionen, vilket fastslagits av rådet med tillämpning av Artikel 1 artikel 7.1 i fördraget, och med de följder som avses i punkt 2 i samma artikel. Skyldighet att verkställa en europeisk arresteringsorder

1. Den europeiska arresteringsordern är ett rättsligt avgö- (11) Den europeiska arresteringsordern bör ersätta samtliga rande, utfärdat av en medlemsstat med syftet att en annan tidigare instrument för utlämning mellan medlemsstamedlemsstat skall gripa och överlämna en eftersökt person för terna, även bestämmelserna om utlämning i avdelning lagföring eller för verkställighet av ett fängelsestraff eller en III i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet. annan frihetsberövande åtgärd.

2. Medlemsstaterna skall verkställa varje europeisk arres- (12) Detta rambeslut respekterar de grundläggande rättigheter teringsorder i enlighet med principen om ömsesidigt erkänoch iakttar de principer som erkänns i artikel 6 i Fördra- nande samt bestämmelserna i detta rambeslut. get om Europeiska unionen och återspeglas i Europeiska 1 unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ( ), särskilt kapitel VI i denna. Inget i detta rambeslut får tol- 3. Detta rambeslut påverkar inte skyldigheten att respektera kas som ett förbud att vägra överlämna en person som de grundläggande rättigheterna och de grundläggande rättsliga är föremål för en europeisk arresteringsorder, om det principerna i artikel 6 i Fördraget om Europeiska unionen. finns objektiva skäl för att tro att den europeiska arresteringsordern har utfärdats för att lagföra eller straffa en person på grund av dennes kön, ras, religion, etniska ursprung, nationalitet, språk, politiska uppfattning eller Artikel 2 sexuella läggning, eller att denna persons ställning kan skadas av något av dessa skäl. Tillämpningsområde för en europeisk arresteringsorder

1. En europeisk arresteringsorder får utfärdas för gärningar Detta rambeslut hindrar inte en medlemsstat från att som enligt den utfärdande medlemsstatens lagstiftning kan leda tilämpa sina konstitutionella regler om prövning i laga till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i tolv månader eller mer. Detsamma gäller om ett straff eller en annan frihets- 1 ( ) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1. berövande åtgärd i minst fyra månader har dömts ut.

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/3

2. Följande brott skall medföra överlämnande på grundval — Förfalskning av administrativa dokument och handel med av en europeisk arresteringsorder enligt villkoren i detta ram- sådana förfalskningar. beslut och utan kontroll av om det föreligger dubbel straffbarhet för gärningen, förutsatt att brotten, som de definieras i den — Förfalskning av betalningsmedel. utfärdande medlemsstatens lagstiftning, kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i minst tre år i den utfärdande medlemsstaten: — Olaglig handel med hormonsubstanser och andra tillväxtsubstanser. — Deltagande i en kriminell organisation. — Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen. — Terrorism. — Handel med stulna fordon. — Människohandel. — Våldtäkt. — Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi. — Mordbrand. — Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen. — Brott som omfattas av den internationella brottmålsdomstolens behörighet. — Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen.

— Kapning av flygplan eller fartyg. — Korruption.

— Sabotage. — Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen enligt konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska 3. Rådet får, efter att ha hört Europaparlamentet i enlighet gemenskapernas finansiella intressen. med artikel 39.1 i Fördraget om Europeiska unionen, när som helst enhälligt besluta att lägga till andra typer av brott i förteckningen i punkt 2 i den här artikeln. Mot bakgrund av kom- — Penningtvätt. missionens rapport enligt artikel 34.3 skall rådet bedöma om förteckningen bör utvidgas eller ändras. — Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron.

4. När det gäller andra brott än de som omfattas av punkt 2 — IT-brottslighet. kan överlämnandet förenas med villkoret att de gärningar för vilka den europeiska arresteringsordern har utfärdats skall — Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter utgöra ett brott enligt den verkställande medlemsstatens lagsoch hotade växtarter och växtsorter. tiftning, oberoende av brottsrekvisit eller brottets rättsliga rubricering.

— Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse.

Artikel 3 — Mord, grov misshandel. Skäl till att verkställighet av den europeiska — Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader. arresteringsordern skall vägras

— Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av giss- Den rättsliga myndigheten i den verkställande medlemsstaten lan. (nedan kallad den verkställande rättsliga myndigheten) skall vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder i följande fall: — Rasism och främlingsfientlighet.

1. Om det brott som ligger till grund för den europeiska — Organiserad stöld och väpnat rån. arresteringsordern omfattas av amnesti i den verkställande medlemsstaten då denna var behörig att lagföra brottet — Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter enligt sin egen strafflag. och konstverk. 2. Om det framgår av de uppgifter som står till den verkstäl- — Svindleri. lande rättsliga myndighetens förfogande att den eftersöktes ansvar för samma gärning prövats genom lagakraftägande dom i en medlemsstat, under förutsättning att straffet, vid — Beskyddarverksamhet och utpressning. fällande dom, avtjänats eller är under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt lagstiftningen i den med- — Förfalskning och piratkopiering. lemsstat i vilken avkunnandet ägt rum.

L 190/4 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

3. Om den person som är föremål för en europeisk arres- a) enligt den verkställande medlemsstatens lagstiftning teringsorder på grund av sin ålder ännu inte kan ställas till anses ha begåtts helt eller delvis på dess territorium straffrättsligt ansvar för de gärningar som ligger till grund eller en plats som är likställd med den medlemsstatens för den europeiska arresteringsordern enligt den verkstäl- territorium, eller lande medlemsstatens lag. b) har begåtts utanför den utfärdande medlemsstatens territorium och åtal enligt den verkställande medlemsstatens lagstiftning inte är tillåtet för sådana brott, när de Artikel 4 begåtts utanför den verkställande statens territorium.

Skäl till att verkställighet av den europeiska arresteringsordern får vägras Artikel 5

Den verkställande rättsliga myndigheten får vägra att verkställa Garantier som skall lämnas av den utfärdande staten i en europeisk arresteringsorder särskilda fall

1. om, i något fall som avses i artikel 2.4, den gärning som Den verkställande rättsliga myndigheten får, i enlighet med den ligger till grund för den europeiska arresteringsordern inte verkställande medlemsstatens lagstiftning, föreskriva att verkär ett brott enligt lagen i den verkställande medlemsstaten; ställigheten av en europeisk arresteringsorder är beroende av när det gäller skatter och andra avgifter, tullar och valuta- något av följande villkor: transaktioner får dock verkställandet av den europeiska arresteringsordern inte vägras av det skälet att den verkställande medlemsstatens lagstiftning inte föreskriver samma 1. När en europeisk arresteringsorder har utfärdats för verktyp av skatter eller avgifter eller att den inte innehåller ställighet av ett straff eller en annan åtgärd som har beslusamma slags bestämmelser om skatter och andra avgifter, tats genom utevarodom och den berörda personen inte kaltullar och valutatransaktioner som den utfärdande med- lats personligen eller på annat sätt informerats om tidpunkt lemsstatens lagstiftning, och plats för den förhandling som ledde till att beslutet fattades genom utevarodom, får överlämnande ske på villkor att den utfärdande rättsliga myndigheten lämnar tillräckliga 2. om den person som är föremål för den europeiska arres- garantier om att den person som är föremål för den euroteringsordern är föremål för lagföring i den verkställande peiska arresteringsordern kommer att ges möjlighet till en medlemsstaten för samma gärning som den som ligger till förnyad prövning av beslutet i den utfärdande medlemsstagrund för den europeiska arresteringsordern, ten och att bli dömd i sin närvaro.

3. om de rättsliga myndigheterna i den verkställande med- 2. Om det brott på vars grundval en europeisk arresteringslemsstaten har beslutat antingen att inte väcka åtal för det order har utfärdats är straffbart med fängelse eller annan brott som ligger till grund för den europeiska arresterings- frihetsberövande åtgärd på livstid får verkställandet av den ordern eller att underlåta åtal, eller när den eftersökte i en europeiska arresteringsordern förenas med villkoret att det medlemsstat omfattas av ett annat slutligt avgörande för i den utfärdande medlemsstatens rättssystem finns bestämsamma gärningar som hindrar senare lagföring, melser om att ompröva straffet – efter framställan eller senast efter 20 år – eller att tillämpa sådana åtgärder som kan ge benådning som personen är berättigad till enligt 4. om åtal för brottet eller verkställigheten av straffet preskri- den utfärdande medlemsstatens nationella lagstiftning eller berats enligt den verkställande medlemsstatens lagstiftning praxis i syfte att ett sådant straff eller en sådan åtgärd inte och gärningarna omfattas av denna medlemsstats behörig- skall verkställas. het enligt dess egen strafflagstiftning,

3. När den person som är föremål för en europeisk arres- 5. om det framgår av de uppgifter som står till den verkstäl- teringsorder för lagföring är medborgare eller bosatt i den lande rättsliga myndighetens förfogande att den eftersöktes verkställande medlemsstaten får överlämnandet underkastas ansvar för samma gärningar prövats genom lagakraf- villkoret att personen efter att ha hörts återsänds till den tägande dom i tredje land, under förutsättning att straffet, verkställande medlemsstaten för att där avtjäna det vid fällande dom, avtjänats eller är under verkställighet eller fängelsestraff eller den frihetsberövande åtgärd som dömts inte längre kan verkställas enligt lagstiftningen i det land ut i den utfärdande medlemsstaten. där domen har meddelats,

6. om den europeiska arresteringsordern har udfärdats för Artikel 6 verställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd och den eftersökte uppehåller sig i, är med- Fastställande av de behöriga myndigheterna borgare eller bosatt i den verkställande medlemsstaten och denna stat åtar sig att själv verkställa detta straff eller denna åtgärd enligt denna medlemsstats lagstiftning. 1. Den utfärdande rättsliga myndigheten är den rättsliga myndighet i den utfärdande medlemsstaten som är behörig att utfärda en europeisk arresteringsorder enligt den utfärdande 7. om en europeisk arresteringsorder avser brott som medlemsstatens lagstiftning.

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/5

2. Den verkställande rättsliga myndigheten är den rättsliga 2. Den europeiska arresteringsordern skall översättas till ett myndighet i den verkställande medlemsstaten som är behörig språk som är officiellt i den verkställande medlemsstaten. Varje att verkställa den europeiska arresteringsordern enligt den verk- medlemsstat får, när detta rambeslut antas eller vid en senare ställande medlemsstatens lagstiftning. tidpunkt, i en förklaring som skall deponeras hos rådets generalsekretariat förklara att den kommer att godta en översättning till ett annat eller flera andra av Europeiska gemenskaper- 3. Varje medlemsstat skall underrätta rådets generalsekretanas officiella språk. riat om den, enligt sin nationella lagstiftning, behöriga rättsliga myndigheten.

KAPITEL 2 Artikel 7

ÖVERLÄMNANDEFÖRFARANDE Centralmyndighet

1. Varje medlemsstat får utse en centralmyndighet eller, om Artikel 9 dess rättsordning så kräver, flera centralmyndigheter för att biträda de behöriga rättsliga myndigheterna. Översändande av en europeisk arresteringsorder 2. En medlemsstat får, om organisationen av det nationella rättsväsendet så kräver, låta sin eller sina centralmyndighet(er) 1. Om det är känt var personen befinner sig får den utfäransvara för det administrativa översändandet och mottagandet dande rättsliga myndigheten översända den europeiska arresav europeiska arresteringsorder samt all annan officiell kor- teringsordern direkt till den verkställande rättsliga myndigrespondens i anslutning till dessa. heten.

Den medlemsstat som önskar använda sig av de möjligheter 2. Den utfärdande rättsliga myndigheten får under alla som avses i denna artikel skall lämna uppgifter om sin eller omständigheter besluta om en registrering av den eftersökta sina centralmyndighet(er) till rådets generalsekretariat. Dessa personen i Schengens informationssystem (SIS). anvisningar skall vara bindande för alla myndigheterna i den utfärdande medlemsstaten. 3. En sådan registrering skall utföras i enlighet med bestämmelserna i artikel 95 i konventionen av den 19 juni 1990 om Artikel 8 tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna. En registrering i SIS skall anses vara likvärdig med en euro- Den europeiska arresteringsorderns innehåll och form peisk arresteringsorder åtföljd av den information som beskrivs i artikel 8.1. 1. En europeisk arresteringsorder skall innehålla följande uppgifter uppställda i enlighet med formuläret i bilagan: Under en övergångsperiod, till dess att SIS kan överföra all den information som beskrivs i artikel 8, skall registreringen anses a) Den eftersöktes identitet och nationalitet. vara likvärdig med en europeisk arresteringsorder i avvaktan på att originalet i vederbörlig ordning mottas av den verkställande rättsliga myndigheten. b) Namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress till den utfärdande rättsliga myndigheten.

c) Uppgift om förekomsten av en verkställbar dom, en arres- Artikel 10 teringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan och som omfattas av artiklarna 1 Närmare bestämmelser om översändande av en europeisk och 2. arresteringsorder

d) Brottets beskaffenhet och brottsrubricering, särskilt med 1. Om den utfärdande rättsliga myndigheten inte känner till avseende på artikel 2. vilken verkställande rättslig myndighet som är behörig, skall den göra de efterforskningar som krävs, särskilt via det europeiska rättsliga nätverkets kontaktpunkter ( 1 e) En beskrivning av de omständigheter under vilka brottet ), för att få denna begåtts, inbegripet tidpunkt och plats samt den eftersöktes information av den verkställande medlemsstaten. delaktighet i brottet. 2. Om den utfärdande rättsliga myndigheten så önskar kan f) Det straff som dömts ut, om det rör sig om en slutlig dom, arresteringsordern skickas genom det europeiska rättsliga näteller den straffskalan för brottet som föreskrivs i den utfär- verkets säkrade telekommunikationssystem. dande medlemsstatens lagstiftning.

1 ( ) Gemensam åtgärd av den 29 juni 1998 om inrättande av ett eurog) Eventuella andra konsekvenser av brottet. peiskt rättsligt nätverk (EGT L 191, 7.7.1998, s. 4).

L 190/6 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

3. Om det inte går att använda SIS får den utfärdande rätts- avstående från tillämpning av specialitetsbestämmelsen enligt liga myndigheten använda sig av Interpols tjänster för att över- artikel 27.2 avges inför den verkställande rättsliga myndigsända den europeiska arresteringsordern. heten, i enlighet med den verkställande medlemsstatens nationella lagstiftning.

4. Den utfärdande rättsliga myndigheten får översända den europeiska arresteringsordern på vilket säkert sätt som helst som gör det möjligt att få en skriftlig uppteckning, så att den 2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvänverkställande medlemsstaten kan fastställa att den översända diga för att det samtycke och, i förekommande fall, det avhandlingen är äkta. stående som anges i punkt 1 inhämtas under sådana förhållanden att det framgår att personen har lämnat dem frivilligt och fullt medveten om följderna av detta. Den eftersökte skall i 5. Alla svårigheter rörande översändandet av eller äktheten detta syfte ha rätt till juridiskt biträde. hos de handlingar som behövs för att verkställa den europeiska arresteringsordern skall behandlas genom direkta kontakter mellan de berörda rättsliga myndigheterna eller, i förekom- 3. Det samtycke och, i förekommande fall, det avstående mande fall, med bistånd av medlemsstaternas centrala myndigsom anges i punkt 1 skall protokollföras i enlighet med det heter. förfarande som föreskrivs i den verkställande medlemsstatens nationella lagstiftning. 6. Om den myndighet som tar emot en europeisk arresteringsorder saknar behörighet att verkställa denna, skall den självmant översända den europeiska arresteringsordern till den 4. Samtycket skall i princip vara oåterkalleligt. Varje medbehöriga myndigheten i sin medlemsstat och underrätta den lemsstat får föreskriva att samtycket och, i förekommande fall, utfärdande rättsliga myndigheten om detta. avståendet kan vara återkalleligt i enlighet med deras nationella regler. I ett sådant fall skall den tid som förflyter mellan dagen för samtycke och dagen för återkallelse inte beaktas vid fastställande av de tidsfrister som anges i artikel 17. En medlemsstat Artikel 11 som vill använda sig av denna möjlighet skall underrätta generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd om detta vid anta- Den eftersöktes rättigheter gandet av detta rambeslut och ange på vilka villkor samtycket kan återkallas samt alla ändringar av dessa villkor. 1. När den eftersökte grips skall den behöriga verkställande rättsliga myndigheten i enlighet med den nationella lagstiftningen upplysa personen om den europeiska arresteringsordern och dess innehåll samt om dennes möjlighet att samtycka till Artikel 14 överlämnande till den utfärdande rättsliga myndigheten.

Hörande av den eftersökte 2. En eftersökt person som har gripits för att en europeisk arresteringsorder skall kunna verkställas skall ha rätt till juridiskt biträde och tolk i enlighet med den nationella lagstiftningen i den verkställande medlemsstaten. En person som gripits och som inte samtycker till överlämnande enligt artikel 14 skall ha rätt att höras av den verkställande rättsliga myndigheten i enlighet med lagstiftningen i den verkställande medlemsstaten. Artikel 12

Fortsatt frihetsberövande Artikel 15 Om en person grips på grundval av en europeisk arresteringsorder skall den verkställande rättsliga myndigheten fatta beslut i enlighet med den verkställande medlemsstatens lagstiftning Beslut om överlämnande om huruvida personen skall hållas kvar i häkte. Det är alltid möjligt att, i enlighet med den nationella lagstiftningen i den verkställande medlemsstaten, tillfälligt försätta personen på fri 1. Den verkställande rättsliga myndigheten skall, inom de fot, med förbehåll för att den behöriga myndigheten i denna tidsfrister och enligt de villkor som anges i detta rambeslut, medlemsstat vidtar alla åtgärder som den bedömer vara nöd- besluta om en person skall överlämnas. vändiga för att undvika att den eftersökte avviker.

2. Om den verkställande rättsliga myndigheten anser att de Artikel 13 uppgifter som den utfärdande medlemsstaten har meddelat inte är tillräckliga för att myndigheten skall kunna besluta om överlämnandet, skall den begära att utan dröjsmål få nödvändiga Samtycke till överlämnande kompletterande uppgifter, i synnerhet sådana som rör artiklarna 3–5 och 8, och får dessutom fastställa en tidsfrist inom 1. Om den gripne säger sig samtycka till att överlämnas vilken de skall inkomma, med beaktande av nödvändigheten skall dennes samtycke och, i förekommande fall, uttryckliga att iaktta den tidsfrist som anges i artikel 17.

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/7

3. Den utfärdande rättsliga myndigheten får när som helst underrätta den utfärdande rättsliga myndigheten och ange skäöverföra alla användbara kompletterande uppgifter till den len till detta. I ett sådant fall får tidsfristerna förlängas med verkställande rättsliga myndigheten. ytterligare 30 dagar.

5. Så länge något slutgiltigt beslut om verkställande av den Artikel 16 europeiska arresteringsordern inte har fattats av den verkställande rättsliga myndigheten skall denna säkerställa att de nöd- Beslut vid flera framställningar vändiga materiella villkoren för ett faktiskt överlämnande av personen föreligger.

1. Om flera medlemsstater har utfärdat en europeisk arresteringsorder för samma person, skall beslutet om vilken av 6. Varje vägran att verkställa en europeisk arresteringsorder framställningarna som skall verkställas fattas av den verkstälskall motiveras. lande rättsliga myndigheten, som skall ta vederbörlig hänsyn till alla omständigheter, särskilt till brottens relativa svårhetsgrad och platsen för deras förövande, datumen för de respek- 7. Om en medlemsstat i undantagsfall inte kan iaktta de tive europeiska arresteringsorderna samt huruvida ordern tidsfrister som föreskrivs i denna artikel skall den underrätta har utfärdats för lagföring eller för verkställande av ett Eurojust och ange skälen till förseningen. Dessutom skall en fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd. medlemsstat som har drabbats av upprepade förseningar med att verkställa europeiska arresteringsorder från en annan med- 2. Den verkställande rättsliga myndigheten får fråga Euro- lemsstats sida underrätta rådet så att det nationella genom- 1 just ( ) om råd inför ett sådant beslut som avses i punkt 1. förandet av detta rambeslut kan utvärderas på medlemsstatsnivå.

3. Vid en konflikt mellan en europeisk arresteringsorder och en framställning om utlämning som givits in av ett tredje land skall beslutet om huruvida den europeiska arresteringsordern Artikel 18 eller framställningen om utlämning skall ges företräde fattas av den behöriga myndigheten i den verkställande medlemsstaten, som skall ta vederbörlig hänsyn till alla omständigheter, särskilt Situation i avvaktan på beslut de som anges i punkt 1 och de som nämns i den tillämpliga konventionen. 1. Om den europeiska arresteringsordern har utfärdats för lagföring skall den utfärdande rättsliga myndigheten 4. Denna artikel skall inte påverka medlemsstaternas skyldigheter enligt den internationella brottmålsdomstolens stadga.

a) antingen godta att den eftersökte hörs i enlighet med artikel 19, eller Artikel 17

Tidsfrister och beslutsregler avseende verkställighet av b) godta tillfällig överföring av den eftersökte. den europeiska arresteringsordern

2. Villkoren för tillfällig överföring och dess varaktighet 1. En europeisk arresteringsorder skall behandlas och verkskall fastställas i samförstånd mellan den utfärdande och den ställas med skyndsamhet. verkställande rättsliga myndigheten.

2. I de fall då den eftersökte samtycker till överlämnandet skall det slutgiltiga beslutet om verkställandet av den europe- 3. Vid tillfällig överföring skall personen i fråga kunna återiska arresteringsordern fattas inom tio dagar efter det att sam- vända till den verkställande staten för att närvara vid den förtycket har givits. handling som rör honom eller henne inom ramen för förfarandet för överlämnande.

3. I övriga fall skall det slutgiltiga beslutet om verkställandet av den europeiska arresteringsordern fattas inom 60 dagar efter det att den eftersökte har gripits. Artikel 19

4. Om den europeiska arresteringsordern i specifika fall inte Hörande av personen i avvaktan på beslut kan verkställas inom de tidsfrister som anges i punkterna 2 eller 3 skall den verkställande rättsliga myndigheten omedelbart 1. Hörandet av den eftersökte skall genomföras av en rätts- ( 1 ) Rådets beslut 2002/187/RIF av den 28 februari 2002 om inrät- lig myndighet, med bistånd av någon annan person som skall tande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet (EGT utses i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där den L 63, 6.3.2002, s. 1). anmodande domstolen är belägen.

L 190/8 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

2. Hörandet av den eftersökte skall verkställas i enlighet Artikel 22 med lagstiftningen i den verkställande medlemsstaten och på de villkor som fastställs i samförstånd mellan den utfärdande Underrättelse om beslutet och den verkställande rättsliga myndigheten.

Den verkställande rättsliga myndigheten skall omedelbart meddela den utfärdande rättsliga myndigheten om sitt beslut med 3. Den behöriga verkställande rättsliga myndigheten får ge anledning av en europeisk arresteringsorder. en annan rättslig myndighet i den egna medlemsstaten i uppdrag att delta vid hörandet av den eftersökte för att säkerställa att denna artikel och de villkor som har fastställts tillämpas på ett korrekt sätt. Artikel 23

Tidsfrist för överlämnande av personen

Artikel 20 1. Den eftersökte skall överlämnas så snart som möjligt vid en tidpunkt som de berörda myndigheterna skall komma Privilegier och immunitet överens om.

2. Den eftersökte personen skall överlämnas senast tio dagar 1. Om den eftersökte har rätt till privilegier eller immunitet efter det slutgiltiga beslutet om att verkställa den europeiska avseende rättsliga förfaranden eller verkställighet i den verkstäl- arresteringsordern. lande medlemsstaten skall tidsfristerna enligt artikel 17 inte börja löpa förrän om, och från och med den dag, den verkställande rättsliga myndigheten har informerats om att dessa privi- 3. Om omständigheter som ligger utanför någon av de legier eller denna immunitet har upphävts. berörda medlemsstaternas kontroll hindrar att den eftersökte överlämnas inom den tidsfrist som anges i punkt 2, skall den verkställande och den utfärdande rättsliga myndigheten omedelbart kontakta varandra och komma överens om en ny tid- Den verkställande medlemsstaten skall se till att de nödvändiga punkt för överlämnandet. I så fall skall överlämnandet äga rum materiella villkoren för ett faktiskt överlämnande föreligger om inom tio dagar från den nya tidpunkt som bestämts. den eftersökte inte längre har rätt till sådana privilegier eller sådan immunitet. 4. Överlämnandet kan i undantagsfall skjutas upp tillfälligt, av allvarliga humanitära skäl, till exempel om det finns godtag- 2. När upphävandet av privilegier eller immunitet åligger en bara skäl att anta att verkställigheten uppenbart skulle innebära myndighet i den verkställande medlemsstaten skall den verk- en fara för den eftersöktes liv eller hälsa. Verkställandet av den ställande rättsliga myndigheten utan dröjsmål begära detta hos europeiska arresteringsordern skall äga rum så snart dessa skäl den myndigheten. När upphävandet av privilegier eller immu- inte längre föreligger. Den verkställande rättsliga myndigheten nitet åligger en myndighet i en annan stat eller en internatio- skall omedelbart underrätta den utfärdande rättsliga myndighenell organisation, skall den utfärdande rättsliga myndigheten ten om detta och komma överens om en ny tidpunkt för överbegära detta hos den myndigheten eller organisationen. lämnandet. I så fall skall överlämnandet äga rum inom tio dagar från den nya tidpunkt som bestämts.

5. När de tidsfrister som anges i punkterna 2–4 har löpt ut Artikel 21 skall personen, om han eller hon fortfarande kvarhålls i häkte, försättas på fri fot.

Samverkande internationella åtaganden Artikel 24

Detta rambeslut skall inte påverka den verkställande medlems- Uppskjutet eller villkorligt överlämnande statens åtaganden om den eftersökte har utlämnats till denna medlemsstat från ett tredje land och den eftersökte är skyddad genom specialitetsbestämmelserna i den ordning enligt vilken 1. Den verkställande rättsliga myndigheten får, efter att ha han eller hon utlämnades. Den verkställande medlemsstaten fattat beslut om verkställighet av en europeisk arresteringsskall vidta alla åtgärder som krävs för att utan dröjsmål begära order, skjuta upp överlämnandet av den eftersökte så att persosamtycke från den stat som den eftersökte utlämnades ifrån, så nen kan åtalas i den verkställande medlemsstaten eller, om att han eller hon kan överlämnas till den utfärdande medlems- dom redan har fallit, i den staten kan avtjäna ett straff som har staten. Tidsfristerna enligt artikel 17 börjar inte löpa förrän dömts ut för en annan gärning än den som den europeiska från och med den dag dessa specialitetsbestämmelser upphör arresteringsordern avser. att gälla. I avvaktan på beslutet i den stat varifrån den eftersökte har utlämnats skall den verkställande medlemsstaten se till att de nödvändiga materiella villkoren för ett faktiskt över- 2. I stället för att uppskjuta överlämnandet får den verkställämnande föreligger. lande rättsliga myndigheten tillfälligt överlämna den eftersökte

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/9

till den utfärdande medlemsstaten på villkor som skall faststäl- 5. När en transitering gäller en person som skall utlämnas las i samförstånd mellan den verkställande och den utfärdande från ett tredje land till en medlemsstat, skall denna artikel gälla rättsliga myndigheten. Överenskommelsen skall göras skriftligt i tillämpliga delar. I synnerhet uttrycket ”europeisk arresteringsoch villkoren skall vara bindande för alla myndigheter i den order” skall ersättas med ”framställning om utlämning”. utfärdande medlemsstaten.

KAPITEL 3 Artikel 25 FÖLJDER AV ÖVERLÄMNANDET Transitering

Artikel 26 1. Varje medlemsstat skall, utom när den utnyttjar möjligheten att vägra när transitering begärs för en medborgare eller Avräkning av tiden för frihetsberövande i den varaktigt bosatt för verkställighet av ett fängelsestraff eller en verkställande staten annan frihetsberövande åtgärd, tillåta transitering genom sitt territorium av en eftersökt person som överlämnas, förutsatt att medlemsstaten har fått uppgifter om 1. Den utfärdande medlemsstaten skall avräkna tiden för frihetsberövande som beror på verkställighet av en europeisk arresteringsorder från det totala frihetsberövande som skall avtjänas i den utfärdande medlemsstaten som ett resultat av att a) identitet och nationalitet på den person som är föremål för ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd har en europeisk arresteringsorder, dömts ut.

b) att det finns en europeisk arresteringsorder, 2. I detta syfte skall den verkställande rättsliga myndigheten, eller den centralmyndighet som utsetts enligt artikel 7, vid överlämnandet översända alla uppgifter om hur länge den c) brottets beskaffenhet och brottsrubricering, eftersökte varit frihetsberövad på grundval av den europeiska arresteringsordern till den utfärdande rättsliga myndigheten.

d) brottets omständigheter, bland annat tidpunkt och plats. Artikel 27

När den person som är föremål för en europeisk arresterings- Möjligheter till åtal för andra brott order i lagföringssyfte är medborgare eller varaktigt bosatt i transiteringsmedlemsstaten, får transiteringen underkastas villkoret att personen, efter att ha hörts, återsänds till transite- 1. Varje medlemsstat får anmäla till generalsekretariatet vid ringsmedlemsstaten för att där avtjäna det fängelsestraff eller Europeiska unionens råd att, i medlemsstatens förbindelser den frihetsberövande åtgärd som dömts ut i den utfärdande med andra medlemsstater som har lämnat samma förklaring, medlemsstaten. samtycke skall anses ha givits till åtal, dom eller frihetsberövande för att verkställa ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd för ett annat brott, som begicks före överlämnandet, än det brott för vilket personen överlämnades, 2. Varje medlemsstat skall utse en myndighet som skall vara såvida inte den verkställande rättsliga myndigheten i ett enskilt ansvarig för att ta emot framställningar om transitering och de fall uppger något annat i sitt beslut om överlämnande. dokument som krävs, liksom eventuell övrig officiell skriftväxling avseende framställningar om transitering. Medlemsstaterna skall meddela rådets generalsekretariat vilka myndigheter som 2. Utom i de fall som avses i punkterna 1 och 3 får en utsetts. överlämnad person inte åtalas, dömas eller på annat sätt berövas sin frihet för något annat brott, som begicks före överlämnandet, än det brott för vilket personen överlämnades. 3. Framställningen om transitering samt de uppgifter som avses i punkt 1 får sändas till den myndighet som utsetts enligt punkt 2 på varje sätt som gör det möjligt att få en skriftlig 3. Punkt 2 skall inte tillämpas i följande fall: uppteckning. Transiteringsmedlemsstaten skall meddela sitt beslut på samma sätt. a) Om personen har haft möjlighet att lämna territoriet i den medlemsstat som han eller hon överlämnats till men inte har gjort detta inom 45 dagar efter sitt slutliga frigivande 4. Detta rambeslut gäller inte om transporten sker med flyg eller har återvänt till det territoriet efter att ha lämnat det. utan planerad mellanlandning. Om en icke planerad landning görs skall emellertid den utfärdande medlemsstaten förse den myndighet som utsetts enligt punkt 2 med de uppgifter som b) Brottet kan inte leda till fängelse eller annan frihetsberöavses i punkt 1. vande åtgärd.

L 190/10 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

c) Det straffrättsliga förfarandet föranleder inte tillämpning av arresteringsorder, utan samtycke av den verkställande medlemsen åtgärd som innebär att den personliga friheten staten, överlämnas till en annan medlemsstat än den verkstälinskränks. lande medlemsstaten enligt en europeisk arresteringsorder som utfärdats före överlämnandet i följande fall:

d) Om personen kommer att bli föremål för en icke frihetsberövande påföljd, inbegripet böter eller en åtgärd som träa) Om den eftersökte har haft möjlighet att lämna territoriet i der istället för detta, även om påföljden inskränker den perden medlemsstat som han eller hon överlämnats till men sonliga friheten. inte har gjort detta inom 45 dagar efter sitt slutliga frigivande eller har återvänt till det territoriet efter att ha lämnat det. e) Om personen har samtyckt till att bli överlämnad och i förekommande fall avstått från tillämpning av specialitetsbestämmelsen i enlighet med artikel 13. b) Om den eftersökte samtycker till att överlämnas till en annan medlemsstat än den verkställande medlemsstaten f) Om personen efter sitt överlämnande uttryckligen avstått enligt en europeisk arresteringsorder. Samtycke skall lämfrån att utnyttja specialitetsbestämmelsen med avseende på nas inför de behöriga rättsliga myndigheterna i den utfärspecifika gärningar som begåtts före överlämnandet. Avstå- dande medlemsstaten och skall protokollföras i enlighet endet skall göras inför de behöriga rättsliga myndigheterna med denna stats nationella lagstiftning. Samtycket skall i den utfärdande medlemsstaten och skall protokollföras i inhämtas så att det framgår att personen har gjort detta frienlighet med denna stats nationella lagstiftning. Avståendet villigt och fullt medveten om följderna av detta. Den efterskall inhämtas så att det framgår att personen har gjort sökte skall i detta syfte ha rätt till juridiskt biträde. detta frivilligt och fullt medveten om följderna av detta. Personen skall i detta syfte ha rätt till juridiskt biträde. c) Om den eftersökte inte utnyttjar specialitetsbestämmelsen enligt artikel 27.3 a, e, f och g. g) Om den verkställande rättsliga myndigheten som överlämnat den eftersökte ger sitt samtycke i enlighet med punkt 4. 3. Den verkställande rättsliga myndigheten skall ge sitt samtycke till överlämnande av den berörda personen till en annan 4. En framställan om samtycke skall överlämnas till den medlemsstat enligt följande bestämmelser: verkställande rättsliga myndigheten, tillsammans med de uppgifter som anges i artikel 8.1, och åtföljas av en översättning enligt artikel 8.2. Samtycke skall ges om det brott för vilket det a) En framställan om samtycke skall överlämnas i enlighet begärs i sig skall medföra överlämnande enligt bestämmelserna med artikel 9 och åtföljas av de uppgifter som anges i artii detta rambeslut. Samtycke skall vägras av de skäl som anges i kel 8.1 och av en översättning enligt artikel 8.2. artikel 3 och får i övrigt vägras endast av de skäl som anges i artikel 4. Beslutet skall fattas senast 30 dagar efter det att framställningen har mottagits. b) Samtycke skall ges om det brott för vilket det begärs i sig skall medföra överlämnande enligt bestämmelserna i detta I de situationer som anges i artikel 5 måste de garantier som rambeslut. föreskrivs i den artikeln ges av den utfärdande staten.

c) Beslutet skall fattas senast 30 dagar efter det att framställningen har mottagits. Artikel 28

Överlämnande eller efter följande utlämning d) Samtycke skall vägras av de skäl som anges i artikel 3 och får i övrigt vägras endast av de skäl som anges i artikel 4.

1. Varje medlemsstat får anmäla till rådets generalsekretariat att, i medlemsstatens förbindelser med andra medlemsstater I de situationer som anges i artikel 5 måste de garantier som som har lämnat samma förklaring, samtycket till överlämnande föreskrivs i den artikeln ges av den utfärdande medlemsstaten. av en person till en annan medlemsstat än den verkställande medlemsstaten enligt en europeisk arresteringsorder som har utfärdats för ett brott som har begåtts före överlämnandet skall anses ha avgivits, såvida inte den verkställande rättsliga myn- 4. Trots vad som sägs i punkt 1 skall en person som har digheten i ett enskilt fall uppger något annat i sitt beslut om överlämnats enligt en europeisk arresteringsorder inte utlämnas överlämnande. till ett tredje land utan samtycke av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har överlämnat personen. Samtycket skall lämnas i enlighet med de konventioner enligt vilka den 2. Under alla förhållanden får en person som har överläm- medlemsstaten är bunden samt enligt den statens nationella nats till den utfärdande medlemsstaten enligt en europeisk lagstiftning.

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/11

Artikel 29 1975, det andra tilläggsprotokollet till denna av den 17 mars 1978 och Europeiska konventionen om bekämpande Överlämnande av egendom av terrorism av den 27 januari 1977, vad gäller utlämning,

1. Den verkställande rättsliga myndigheten skall, i enlighet med dess nationella lagstiftning, på begäran av den utfärdande b) avtalet av den 26 maj 1989 om förenkling och moderniserättsliga myndigheten eller på eget initiativ beslagta och över- ring av förfarandena för översändande av utlämningsansöklämna egendom som ningar,

a) kan behöva företes som bevis, eller c) konventionen av den 10 mars 1995 om ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europeiska unionens medb) har förvärvats av den eftersökte till följd av brottet. lemsstater,

2. Sådan egendom som avses i punkt 1 skall överlämnas även om den europeiska arresteringsordern inte kan verkställas på grund av att den eftersökte avlidit eller avvikit. d) konventionen av den 27 september 1996 om utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater, och

3. Om den egendom som avses i punkt 1 är föremål för beslag eller förverkande på den verkställande medlemsstatens territorium, får den medlemsstaten, om egendomen behövs i e) kapitel 4 i avdelning III i konventionen av den 19 juni samband med pågående straffrättsliga förfaranden, tillfälligt 1990 om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni behålla eller överlämna den till den utfärdande medlemsstaten, 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemenpå villkor att den återlämnas. samma gränserna.

4. Rättigheter som den verkställande medlemsstaten eller tredje man kan ha förvärvat i den egendom som avses i punkt 2. Medlemsstaterna får fortsätta att tillämpa de bilaterala 1 skall bibehållas. Om sådana rättigheter finns, skall den utfär- eller multilaterala avtal eller överenskommelser som är i kraft dande medlemsstaten återlämna egendomen utan kostnad till när detta rambeslut antas, i den mån de gör det möjligt att den verkställande medlemsstaten så snart som möjligt efter det fördjupa eller vidga rambeslutets målsättningar och bidrar till straffrättsliga förfarandet. att ytterligare förenkla eller underlätta förfarandena för överlämnande av personer som är föremål för en europeisk arresteringsorder. Artikel 30

Kostnader Medlemsstaterna får sluta bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser efter det att rambeslutet har trätt i kraft i 1. Utgifter på den verkställande medlemsstatens territorium den mån de gör det möjligt att fördjupa eller vidga innehållet i för att verkställa den europeiska arresteringsordern skall betalas detta rambeslut och bidrar till att ytterligare förenkla eller av denna medlemsstat. underlätta förfarandena för överlämnande av personer som är föremål för en europeisk arresteringsorder, särskilt genom att fastställa kortare tidsfrister än de som anges i artikel 17, genom 2. Alla andra utgifter skall betalas av den utfärdande medatt utöka förteckningen över brott i artikel 2.2, genom att lemsstaten. ytterligare begränsa skälen till att vägra verkställighet enligt artiklarna 3 och 4, eller genom att sänka strafftröskeln i artikel 2.1 eller 2.2. KAPITEL 4

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER De avtal och överensstämmelser som avses i andra stycket skall inte i något fall kunna påverka förbindelserna med de medlemsstater som inte är parter i dessa. Artikel 31

Förhållande till andra rättsliga instrument Medlemsstaterna skall, inom tre månader efter detta rambesluts ikraftträdande, underrätta rådet och kommissionen om gällande 1. Bestämmelserna i detta rambeslut skall, utan att detta avtal eller överenskommelser enligt punkt 1 som de önskar påverkar deras tillämpning i förbindelserna mellan medlemssta- fortsätta tillämpa. ter och tredje länder, den 1 januari 2004 ersätta motsvarande konventionsbestämmelser om utlämning i förbindelserna mellan medlemsstaterna: Medlemsstaterna skall även underrätta rådet och kommissionen om nya avtal eller överenskommelser av den typ som avses i a) Europeiska utlämningskonventionen av den 13 december andra stycket, senast tre månader efter att de har underteck- 1957, tilläggsprotokollet till denna av den 15 oktober nats.

L 190/12 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

3. I den mån som de konventioner eller avtal som avses i Artikel 34 punkt 1 är tillämpliga på territorier i medlemsstaterna, eller territorier för vilka en medlemsstat ombesörjer de yttre förbin- Genomförande delserna, på vilka detta rambeslut inte är tillämpligt, skall de nuvarande förbindelserna mellan dessa territorier och de övriga 1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvänmedlemsstaterna fortsätta att regleras genom dessa instrument. diga för att följa bestämmelserna i detta rambeslut före den 31 december 2003.

2. Medlemsstaterna skall till rådets generalsekretariat och kommissionen överlämna texten till de bestämmelser genom Artikel 32 vilka skyldigheterna enligt detta rambeslut införlivas med deras nationella lagstiftning. När de gör detta kan varje medlemsstat Övergångsbestämmelse ange att den omedelbart kommer att tillämpa detta rambeslut i sina förbindelser med de medlemsstater som har lämnat samma underrättelse. 1. För framställningar om utlämning som tas emot före den 1 januari 2004 kommer även fortsättningsvis gällande utläm- Rådets generalsekretariat skall underrätta medlemsstaterna och ningsinstrument att vara i kraft. För framställningar som tas kommissionen om de uppgifter som tagits emot enligt artikemot efter detta datum kommer de regler att gälla som antas larna 7.2, 8.2, 13.4 och 25.2. Det skall även ombesörja offentav medlemsstaterna i enlighet med detta rambeslut. Medlems- liggörandet i Officiella tidningen. staterna får dock, när rådet antar detta rambeslut, göra ett uttalande, där de förklarar att de som verkställande medlemsstat 3. På grundval av de uppgifter som rådets generalsekretariat kommer att fortsätta att behandla framställningar, som gäller lämnat skall kommissionen senast den 31 december 2004 gärningar som begåtts före en tidpunkt som de skall fastställa, i överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillenlighet med det utlämningssystem som gällde före den 1 lämpningen av detta rambeslut, vid behov tillsammans med januari 2004. Ifrågavarande tidpunkt får inte vara senare än 7 lagförslag. augusti 2002. Detta uttalande skall offentliggöras i Officiella tidningen. Det kan återkallas när som helst. 4. Rådet skall under andra halvåret 2003 göra en utvärdering av bestämmelserna i detta rambeslut, särskilt när det gäller den praktiska tillämpningen i medlemsstaterna samt hur SIS fungerar. Artikel 33 Artikel 35 Bestämmelser avseende Österrike och Gibraltar Ikraftträdande

Detta rambeslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att 1. Så länge som Österrike inte har ändrat artikel 12.1 i det har offentliggjorts i Officiella tidningen. ”Auslieferungs- und Rechtshilfegesetz”, och allra senast fram till den 31 december 2008, får landet tillåta sina verkställande rättsliga myndigheter att vägra verkställa en europeisk arres- Utfärdat i Luxemburg den 13 juni 2002. teringsorder, om den eftersökte är österrikisk medborgare och om den gärning för vilken den europeiska arresteringsordern har utfärdats inte är straffbar enligt österrikisk lag. På rådets vägnar M. RAJOY BREY 2. Detta rambeslut skall tillämpas på Gibraltar. Ordförande

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/13

BILAGA 1 EUROPEISK ARRESTERINGSORDER ( ) Denna order har utfärdats av en behörig rättslig myndighet. Jag begär att nedan nämnda person skall gripas och överlämnas för lagföring eller för verkställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd.

1 ( ) Denna order måste skrivas på eller översättas till ett av den verkställande medlemsstatens språk, när denna stat är känd, eller på något annat språk som denna stat godtar.

L 190/14 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

a) Information om den eftersöktes identitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Efternamn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förnamn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Flicknamn, i förekommande fall: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Alias, i förekommande fall: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kön: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nationalitet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Födelsedatum: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Födelseort: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bostadsort och/eller känd adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Om uppgift finns, det eller de språk som den eftersökte förstår: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utmärkande drag/beskrivning av den eftersökte: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Foto och fingeravtryck av den eftersökte, om dessa finns tillgängliga och kan överlämnas, eller kontaktadress för den person som kan tillhandahålla information eller en DNA-profil (om denna information finns tillgänglig för överföring och inte har bifogats)

b) Beslut på vilket arresteringsordern grundas 1. Arresteringsorder eller verkställbart rättsligt beslut med samma verkan: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Typ: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Verkställbar dom: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Beteckning: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/15

c) Uppgifter om straffets längd 1. Maximal längd för det fängelsestraff eller den frihetsberövande åtgärd som kan dömas ut för brottet eller brotten: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Längd för det fängelsestraff eller den frihetsberövande åtgärd som har dömts ut: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Straff som återstår att avtjäna: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

d) Beslut genom utevarodom, och — den berörda personen har kallats personligen eller på annat sätt informerats om tidpunkt och plats för den förhandling som ledde till att beslutet fattades genom utevarodom, eller — den berörda personen har inte kallats personligen eller på annat sätt informerats om tidpunkt och plats för den förhandling som ledde till att beslutet fattades genom utevarodom men har följande rättsliga garantier efter överlämnande till de rättsliga myndigheterna (om sådana garantier kan lämnas i förväg): Precisera de rättsliga garantierna: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

L 190/16 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

e) Brott:

Denna order berör totalt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . brott.

Beskrivning av de omständigheter under vilka brottet eller brotten begicks, inklusive tidpunkt (datum och klockslag), plats och den eftersöktes grad av delaktighet i brottet eller brotten:

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Brottets eller brottens beskaffenhet och brottsrubricering samt tillämplig lagbestämmelse:

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

I. Markera i förekommande fall om det rör sig om ett eller flera av följande brott, som i den utfärdande medlemsstaten kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i minst tre år enligt den utfärdande medlemsstatens lagstiftning:

n Deltagande i en kriminell organisation. n Terrorism. n Människohandel. n Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi. n Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen. n Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen. n Korruption. n Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen enligt konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. n Penningtvätt. n Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron. n IT-brottslighet. n Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter och hotade växtarter och växtsorter. n Hjälp till olaglig inresa och olaglig vistelse. n Mord, grov misshandel. n Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader. n Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan. n Rasism och främlingsfientlighet. n Organiserad stöld och väpnat rån. n Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter och konstverk. n Svindleri. n Beskyddarverksamhet och utpressning. n Förfalskning och piratkopiering. n Förfalskning av administrativa dokument och handel med sådana förfalskningar. n Förfalskning av betalningsmedel. n Olaglig handel med hormonsubstanser och andra tillväxtsubstanser. n Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen. n Handel med stulna fordon. n Våldtäkt. n Mordbrand. n Brott som omfattas av den internationella brottmålsdomstolens behörighet. n Kapning av flygplan eller fartyg. n Sabotage.

II. Fullständig beskrivning av det eller de brott som inte omfattas av fallen i punkt I ovan:

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18.7.2002 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 190/17

f) Andra omständigheter i fallet (frivillig information): (Observera att detta kan omfatta kommentarer om extraterritorialitet, avbrytande av tidsbegränsningar och andra följder av brottet) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

g) Denna order rör också beslag och överlämnande av föremål som kan utgöra bevis: Denna order rör också beslag och överlämnande av föremål som den eftersökte förvärvat genom brottet: Om uppgift finns, beskrivning av och plats för dessa föremål: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

h) Det eller de brott som har lett till att denna order utfärdas är straffbart/straffbara med/har medfört fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd på livstid — rättssystemet i den utfärdande medlemsstaten medger omprövning av straffet – på begäran eller åtminstone efter 20 år – i syfte att ett sådant straff eller en sådan åtgärd inte skall verkställas, och/eller — rättssystemet i den utfärdande medlemsstaten medger tillämpning av sådana benådningsåtgärder som personen är berättigad till enligt den utfärdande medlemsstatens nationella lagstiftning eller praxis, i syfte att ett sådant straff eller en sådan åtgärd inte skall verkställas.

i) Den rättsliga myndighet som har utfärdat ordern: Officiellt namn: Företrädarens namn ( 1 ): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Befattning (titel/grad): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ärendebeteckning: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tfn (landskod) (riktnummer) ( ) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fax (landskod) (riktnummer) ( ) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . E-post: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Information för kontakt med den person som skall kontaktas för nödvändiga arrangemang för överlämnandet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 ( ) M de olika synähverrinerna skall det henvisas till ”Ninehavaren” av den rättsliga myndigheten.

L 190/18 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning 18.7.2002

Central myndighet för överföringen och det administrativa mottagandet av en europeisk arresteringsorder, i förekommande fall: Namn på den centrala myndigheten: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kontaktperson, i förekommande fall (titel/grad och namn): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tfn (landskod) (riktnummer) ( ) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fax (landskod) (riktnummer) ( ) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . E-post: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Underskrift av den utfärdande rättsliga myndigheten och/eller dess företrädare: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Befattning (titel/grad): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Datum: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Officiell stämpel (i förekommande fall)

Bilaga 3

Bilaga 3 Rambeslutet om verkställighet av bötesstraff

L 76/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.3.2005

(Rättsakter som antagits med tillämpning av avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen)

RÅDETS RAMBESLUT 2005/214/RIF

av den 24 februari 2005

om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA RAMBESLUT att vägra verkställa ett beslut om det finns objektiva skäl för att tro att bötesstraffet syftar till att straffa en person på grundval av dennes kön, ras, religion, etniska med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt ursprung, nationalitet, språk, politiska uppfattning eller artikel 31 a och artikel 34.2 b i detta, sexuella läggning, eller att denna persons ställning kan skadas av något av dessa skäl

med beaktande av initiativet från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Frankrike och Konungariket (6) Detta rambeslut hindrar inte en medlemsstat från att till- 1 Sverige ( ) , lämpa sina konstitutionella regler om prövning i laga ordning, föreningsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet i 2 andra medier. med beaktande av Europaparlamentets yttrande ( ) , och

av följande skäl: HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

(1) Europeiska rådet i Tammerfors den 15 − 16 oktober 1999 stödde principen om ömsesidigt erkännande, som bör bli Artikel 1 en hörnsten i det rättsliga samarbetet på både det civilrättsliga och det straffrättsliga området inom unionen.

Definitioner

(2) Principen om ömsesidigt erkännande bör vara tillämplig på bötesstraff som utdöms av rättsliga eller administrativa I detta rambeslut används följande beteckningar med de betydelmyndigheter för att underlätta verkställigheten av sådana ser som här anges: straff i andra medlemsstater än den stat i vilken straffet utdömdes. a) beslut : ett slutgiltigt beslut om bötesstraff för en fysisk eller juridisk person, om beslutet fattas (3) Den 29 november 2000 antog rådet, i enlighet med slutsatserna från Tammerfors, ett åtgärdsprogram för att i) av en domstol i den utfärdande staten med avseende på genomföra principen om ömsesidigt erkännande av 3 en brottslig gärning enligt lagen i den utfärdande staten, beslut på det straffrättsliga området ( ) och prioriterade därvid antagandet av ett instrument enligt vilket principen om ömsesidigt erkännande skall vara tillämplig på ii) av en annan myndighet i den utfärdande staten än en bötesstraff (åtgärd 18). domstol med avseende på en brottslig gärning enligt lagen i den utfärdande staten, förutsatt att personen i fråga har haft möjlighet att få fallet prövat inför en (4) Detta rambeslut bör även omfatta bötesstraff som ådömts domstol med särskild behörighet i brottmål, för vägtrafikbrott.

iii) av en annan myndighet än domstol i den utfärdande (5) Detta rambeslut respekterar de grundläggande rättigheter staten med avseende på gärningar som är straffbara och iakttar de principer som erkänns i artikel 6 i Förenligt den utfärdande statens nationella lag eftersom de draget och återspeglas i Europeiska unionens stadga om 4 utgör överträdelser mot lagbestämmelser, förutsatt att de grundläggande rättigheterna ( ) , särskilt kapitel VI i vederbörande har haft möjlighet att få fallet prövat inför denna. Inget i detta rambeslut får tolkas som ett förbud en domstol med särskild behörighet i brottmål,

1 ( ) EGT C 278, 2.10.2001, s. 4. iv) av en domstol med särskild behörighet i brottmål, där 2 ( ) EGT C 271 E, 7.11.2002, s. 423. 3 ( ) EGT C 12, 15.1.2001, s. 10. beslutet fattades angående ett sådant beslut som avses i 4 ( ) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1. led iii.

22.3.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 76/17

b) bötesstraff : skyldighet att betala 3. Rådets generalsekretariat skall hålla de erhållna underrättelserna tillgängliga för alla medlemsstater och för kommissionen.

i) ett penningbelopp som utdöms som påföljd för ett brott, Artikel 3

ii) ersättning till brottsoffer som utdöms i samma beslut, där brottsoffret inte får vara civilrättslig part i förfaran- Grundläggande rättigheter dena och domstolen beslutar under utövande av sin domsrätt i brottmål, Detta rambeslut skall inte ändra skyldigheten att respektera de grundläggande rättigheterna och de grundläggande rättsliga iii) penningbelopp som skall betalas för kostnader för de principerna enligt artikel 6 i Fördraget. rättegångsförfaranden eller förvaltningsrättsliga förfaranden som leder fram till beslutet,

Artikel 4 iv) penningbelopp som skall betalas till en allmän fond eller till en stödorganisation för brottsoffer, vilket utdömts i samma beslut. Översändande av beslut och anlitande av den centrala myn-

digheten

Bötesstraff skall inte inbegripa 1. Ett beslut tillsammans med ett intyg enligt denna artikel, får översändas till de behöriga myndigheterna i en medlemsstat — beslut om förverkande av hjälpmedel till eller vinning av där den fysiska eller juridiska person mot vilken beslutet har brott, meddelats har egendom eller inkomst, normalt är bosatt eller, när det gäller en juridisk person, har sitt säte.

— beslut av civilrättslig art som fattats till följd av enskilda anspråk och som är verkställbara enligt rådets förord- 2. Intyget, vars standardutformning återges i bilagan, måste ning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om undertecknas och riktigheten i dess innehåll intygas av den domstols behörighet och om erkännande och verkstäl- behöriga myndigheten i den utfärdande staten. 1 lighet av domar på privaträttens område ( ) .

3. Beslutet, eller en bestyrkt avskrift av detta, skall tillsammans c) utfärdande stat : den medlemsstat där ett beslut i detta rambe- med intyget översändas av den behöriga myndigheten i den sluts mening har meddelats. utfärdande staten direkt till den behöriga myndigheten i den verkställande staten, på ett sätt som lämnar ett skriftligt spår och möjliggör för den verkställande staten att fastställa äktheten. d) verkställande stat : den medlemsstat dit ett beslut har överförts Beslutet i original, eller en bestyrkt avskrift av detta, och intyget för verkställighet. i original skall översändas till den verkställande staten, om den kräver detta. Allt informationsutbyte skall också ske direkt mellan de berörda myndigheterna.

Artikel 2 4. Den utfärdande staten skall översända ett beslut till endast en verkställande stat åt gången.

Fastställande av behöriga myndigheter

5. Om den behöriga myndigheten i den verkställande staten 1. Varje medlemsstat skall underrätta rådets generalsekretariat inte är känd av den behöriga myndigheten i den utfärdande staom vilken eller vilka myndigheter som enligt nationell lag är ten, skall denna vidta alla nödvändiga efterforskningar, inklusive 2 behöriga enligt detta rambeslut, när medlemsstaten är utfär- via kontaktpunkterna i det europeiska rättsliga nätverket ( ) , för dande stat eller verkställande stat. att erhålla informationen från den verkställande staten.

2. Utan hinder av artikel 4 får varje medlemsstat, om organi- 6. Om en myndighet i den verkställande staten tar emot ett sationen av dess interna system gör det nödvändigt, utse en eller beslut och inte är behörig att erkänna det och vidta de åtgärder flera centrala myndigheter till att ansvara för administrativt över- som krävs för att det skall verkställas, skall den ex officio översändande och mottagande av beslut och bistå de behöriga myn- sända beslutet till den behöriga myndigheten och därefter underdigheterna. rätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten.

1 2 ( ) EGT L 12, 16.1.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom ( ) Rådets gemensamma åtgärd 98/428/RIF av den 29 juni 1998 om kommissionens förordning (EG) nr 2245/2004 (EUT L 381, inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk (EGT L 191, 7.7.1998, 28.12.2004, s. 10). s. 4).

L 76/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.3.2005

7. Förenade kungariket respektive Irland får i en förklaring — Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan. meddela att beslutet och intyget måste sändas via deras centrala myndighet eller myndigheter enligt specifikation i förklaringen. — Rasism och främlingsfientlighet. Dessa medlemsstater får när som helst genom ytterligare en förklaring begränsa räckvidden för en sådan förklaring för att ge punkt 3 större verkan. De skall göra detta när bestämmelserna — Organiserad stöld eller väpnat rån. om ömsesidig rättslig hjälp i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet träder i kraft för deras vidkommande. Förklar- — Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter ingarna skall deponeras hos rådets generalsekretariat och medoch konstverk. delas kommissionen.

— Svindleri.

Artikel 5 — Beskyddarverksamhet och utpressning.

Räckvidd

— Förfalskning och piratkopiering.

1. Följande brott skall enligt detta rambeslut medföra erkän- — Förfalskning av administrativa dokument och handel med nande och verkställighet av beslut utan kontroll av dubbel straff- sådana förfalskningar. barhet, om de är straffbara i den utfärdande staten enligt den utfärdande statens lagstiftning: — Förfalskning av betalningsmedel.

— Deltagande i en kriminell organisation. — Olaglig handel med hormonpreparat och andra tillväxtsubstanser. — Terrorism. — Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen.

— Människohandel. — Handel med stulna fordon.

— Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi. — Våldtäkt.

— Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen. — Mordbrand.

— Brott som omfattas av den internationella brottmålsdomsto- — Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen. lens behörighet.

— Korruption. — Kapning av flygplan eller fartyg.

— Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot Europe- — Sabotage. iska gemenskapernas ekonomiska intressen enligt konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska — Beteende som står i strid med vägtrafikbestämmelser, inbegemenskapernas finansiella intressen. gripet överträdelser av bestämmelser om körtid och viloperioder och av bestämmelser om farligt gods. — Tvätt av vinning av brott. — Smuggling av varor. — Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron. — Intrång i immateriella rättigheter.

— IT-brottslighet. — Våldshandlingar och hot om våld mot personer, inbegripet våldshandlingar under idrottsevenemang. — Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter och hotade växtarter och växtsorter. — Skadegörelse.

— Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse. — Stöld.

— Mord, grov misshandel. — Brott i enlighet med den utfärdande statens lagstiftning, vilka omfattas av genomförandeskyldigheter enligt instrument som antagits enligt EG-fördraget eller enligt avdelning — Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader. VI i EU-fördraget.

22.3.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 76/19

2. Rådet kan när som helst, med enhällighet och efter att ha c) verkställigheten av beslutet har preskriberats enligt den verkhört Europaparlamentet enligt villkoren i artikel 39.1 i EU-för- ställande statens lagstiftning och beslutet avser gärningar draget, besluta att lägga till andra kategorier av brott i förteck- som omfattas av denna stats behörighet enligt dess egen lagningen i punkt 1. stiftning,

Rådet skall på grundval av den rapport som det erhåller i enlig- d) beslutet avser gärningar som het med artikel 20.5 överväga om förteckningen skall utvidgas eller ändras. Rådet skall i ett senare skede överväga frågan ytterligare på grundval av en rapport om den praktiska tillämpi) enligt den verkställande statens lagstiftning helt eller delningen av rambeslutet som kommissionen skall upprätta inom vis anses ha begåtts inom dess territorium eller på en fem år efter den tidpunkt som nämns i artikel 20.1. plats som är likställd med detta, eller

3. I andra fall än de som anges i punkt 1 får den verkställande ii) har begåtts utanför den utfärdande statens territorium staten som villkor för att erkänna och verkställa ett beslut och åtal enligt den verkställande statens lagstiftning inte begära att beslutet avser ett beteende som skulle utgöra ett brott är tillåtet för sådana brott, när de begåtts utanför den enligt den verkställande statens lagstiftning, oavsett brottsrekvisit verkställande statens territorium, eller brottets rättsliga rubricering.

e) det enligt lagen i den verkställande staten föreligger immunitet som gör det omöjligt att verkställa beslutet, Artikel 6

f) beslutet har ådömts en fysisk person som enligt lagen i den Erkännande och verkställighet av beslut verkställande staten på grund av sin ålder inte kan göras straffrättsligt ansvarig för de gärningar som beslutet avser,

De behöriga myndigheterna i den verkställande staten skall erkänna ett beslut som har översänts i enlighet med artikel 4 g) den berörda personen enligt det intyg som avses i artikel 4 utan krav på ytterligare formaliteter och skyndsamt vidta alla de åtgärder som krävs för att verkställa det, såvida inte den behöriga myndigheten beslutar att åberopa något av de skäl för att i) i händelse av skriftligt förfarande inte, i enlighet med vägra erkännande eller verkställighet som anges i artikel 7. lagstiftningen i den utfärdande staten, personligen eller via en företrädare med behörighet enligt nationell lag underrättades om sin rätt att bestrida och om tidsfristerna för ett sådant bestridande, eller Artikel 7

ii) inte inställde sig personligen, om inte intyget uppger

Skäl för att inte erkänna och verkställa ett beslut

— att personen personligen eller via en företrädare 1. De behöriga myndigheterna i den verkställande staten får med behörighet enligt nationell lag underrättades vägra erkänna och verkställa beslutet, om det intyg som avses i om de rättsliga åtgärderna i enlighet med lagstiftartikel 4 saknas, är ofullständigt eller uppenbarligen inte motningen i den utfärdande staten, eller svarar beslutet.

2. Den behöriga myndigheten i den verkställande staten får — att personen har meddelat att han eller hon inte bestrider saken, också vägra erkänna och verkställa beslutet, om det konstateras att

h) bötesstraffet understiger 70 euro eller motsvarande belopp. a) den dömda personen har dömts för samma gärningar i den verkställande staten eller i en annan stat än den utfärdande eller den verkställande staten, och detta beslut i det senare 3. Vid fall enligt punkt 1 samt punkt 2 c och 2 g skall den fallet har verkställts, behöriga myndigheten i den verkställande staten, innan den fattar ett beslut om att helt eller delvis inte erkänna och verkställa ett beslut, på lämpligt sätt samråda med den behöriga myndigb) beslutet i ett av fallen enligt artikel 5.3 avser gärningar som heten i den utfärdande staten och i tillämpliga fall anmoda inte skulle utgöra ett brott enligt den verkställande statens denna att utan dröjsmål tillhandahålla alla nödvändiga upplyslagstiftning, ningar.

L 76/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.3.2005

Artikel 8 Artikel 11

Amnesti, nåd, omprövning av dom Fastställande av det belopp som skall betalas

1. Amnesti och nåd får beviljas av både den utfärdande staten 1. Om det fastställs att beslutet hänför sig till gärningar som och den verkställande staten. inte begåtts i den utfärdande staten, får den verkställande staten besluta att minska bötesbeloppet till det högsta belopp som föreskrivs för gärningar av samma slag enligt nationell lag i den 2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10 får endast verkställande staten, när gärningarna omfattas av denna stats den utfärdande staten fatta beslut om ansökan om omprövning behörighet. av beslutet.

2. Den behöriga myndigheten i den verkställande staten skall Artikel 12 vid behov räkna om bötesbeloppet till den verkställande statens valuta till den växelkurs som gällde vid den tidpunkt då bötesstraffet utdömdes.

Inställande av verkställighet

1. Den behöriga myndigheten i den utfärdande staten skall Artikel 9 genast informera den behöriga myndigheten i den verkställande staten om varje beslut eller åtgärd som innebär att beslutet inte längre är verkställbart eller av någon annan anledning dras till- Lag som reglerar verkställighet baka från den verkställande staten.

2. Den verkställande staten skall inställa verkställigheten av 1. Om inte annat föreskrivs i punkt 3 i denna artikel eller i beslutet så snart som den erhåller information från den behöriga artikel 10, skall beslutets verkställighet regleras av lagen i den myndigheten i den utfärdande staten om beslutet eller åtgärden. verkställande staten på samma sätt som för ett bötesstraff i den verkställande staten. Myndigheterna i den verkställande staten skall ha exklusiv behörighet att besluta om verkställighetsförfarandena och att fastställa alla åtgärder i samband därmed, inklu- Artikel 13 sive grunderna för att avbryta verkställigheten.

Fördelning av belopp som erhålls vid verkställighet av

2. Om den dömda personen kan lämna bevis för att han helt beslut eller delvis erlagt betalning i någon stat, skall den behöriga myndigheten i den verkställande staten samråda med den behöriga myndigheten i den utfärdande staten på det sätt som anges i Belopp som erhålls vid verkställighet av beslut skall tillfalla den artikel 7.3. Oavsett hur indrivningen sker, skall varje del av verkställande staten, om inte denna stat och den utfärdande stabötesbeloppet som drivs in i någon stat dras av från det belopp ten kommit överens om något annat, särskilt i de fall som åsyfsom skall indrivas i den verkställande staten. tas i artikel 1 b ii.

3. Ett bötesstraff som ådömts en juridisk person skall verkstäl- Artikel 14 las, även om den verkställande staten inte erkänner principen om juridiska personers straffrättsliga ansvar.

Information från den verkställande staten

Artikel 10 Den behöriga myndigheten i den verkställande staten skall utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i den utfärdande staten på ett sätt som lämnar ett skriftligt spår

Frihetsberövande eller andra alternativa straff då böterna inte kan indrivas

a) om att beslutet sänds till den behöriga myndigheten enligt artikel 4.6,

Om det inte är möjligt att vare sig helt eller delvis verkställa ett beslut, kan den verkställande staten tillämpa alternativa straff, b) om ett eventuellt beslut att inte erkänna och verkställa ett inbegripet frihetsstraff, om dessa föreskrivs i dess lagar i sådana beslut enligt artikel 7 eller artikel 20.3 samt skälen till beslufall, och den utfärdande staten i det intyg som avses i artikel 4 tet, medgivit att sådana alternativa straff får tillämpas. Hur strängt det alternativa straffet skall vara, skall bestämmas enligt lagen i den verkställande staten, men det får inte överskrida det maxi- c) om att beslutet helt eller delvis inte har verkställts av de skäl mala straff som anges i intyget från den utfärdande staten. som anges i artikel 8 samt artiklarna 9.1, 9.2 och 11.1,

22.3.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 76/21

d) om att beslutet har verkställts så snart verkställigheten har Artikel 18 fullföljts,

Förhållandet till andra avtal och överenskommelser

e) om tillämpningen av alternativa straff enligt artikel 10.

Detta rambeslut skall inte åsidosätta tillämpningen av bilaterala Artikel 15 eller multilaterala avtal eller överenskommelser mellan medlemsstaterna, i den mån som sådana avtal och överenskommelser medger undantag från bestämmelserna i detta rambeslut och Följder av översändande av beslut ytterligare förenklar och underlättar förfarandena för indrivning av bötesstraff. 1. Med förbehåll för punkt 2 får den utfärdande staten inte fullfölja verkställigheten av ett beslut som översänts enligt artikel 4. Artikel 19

2. Rätten att verkställa beslutet skall återgå till den utfärdande Territoriell tillämpning staten

Detta rambeslut skall tillämpas på Gibraltar. a) när denna har erhållit information från den verkställande staten om att beslutet helt eller delvis inte har verkställts, eller inte har erkänts eller verkställts enligt artikel 7, med undantag för artikel 7.2 a samt artiklarna 11.1 och 20.3, eller Artikel 20

b) när den utfärdande staten har underrättat den verkställande

Genomförande

staten om att beslutets verkställighet har dragits tillbaka från denna enligt artikel 12.

1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga 3. Om en myndighet i den utfärdande staten, efter det att ett för att följa bestämmelserna i detta rambeslut senast den 22 beslut har översänts i enlighet med artikel 4, tar emot ett belopp mars 2007. som den dömde har betalat frivilligt med avseende på beslutet, skall den utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i den verkställande staten. Artikel 9.2 skall tillämpas. 2. Varje medlemsstat får under högst fem år från och med den dag detta rambeslut träder i kraft begränsa dess tillämpning till

Artikel 16 a) beslut som nämns i artikel 1 a i och 1 a iv, och/eller

Språk

b) i fråga om juridiska personer, beslut som avser ett beteende 1. Intyget, i den standardform som anges i bilagan, skall över- för vilket ett EU-instrument föreskriver tillämpning av prinsättas till det officiella språket eller något av de officiella språken cipen om juridiska personers ansvar. i den verkställande staten. Varje medlemsstat får när detta rambeslut antas eller senare i en förklaring som deponeras vid rådets generalsekretariat tillkännage att den godtar en översättning till Varje medlemsstat som vill tillämpa denna punkt skall lämna en ett eller flera av de officiella språken i unionens institutioner. förklaring att detta sker till rådets generalsekreterare vid antagandet av detta rambeslut. Förklaringen skall offentliggöras i 2. Verkställandet av beslutet får skjutas upp under den tid Europeiska unionens officiella tidning . som är nödvändig för att få fram en översättning på den verkställande statens bekostnad. 3. Varje medlemsstat får motsätta sig erkännande och verkställighet av beslut, om intyget enligt artikel 4 ger anledning att förmoda att de grundläggande rättigheterna eller de grundläg- Artikel 17 gande rättsliga principerna enligt artikel 6 i fördraget kan ha kränkts. Det förfarande som anges i artikel 7.3 skall därvid tilllämpas.

Kostnader

Medlemsstaterna får inte avkräva varandra ersättning för kostna- 4. Varje medlemsstat får tillämpa ömsesidighetsprincipen i der i samband med tillämpningen av detta rambeslut. förhållande till varje medlemsstat som tillämpar punkt 2.

L 76/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.3.2005

5. Medlemsstaterna skall till rådets generalsekretariat och 9. Inom sju år efter det att detta rambeslut träder i kraft skall kommissionen överlämna texten till de bestämmelser genom kommissionen utarbeta en rapport på grundval av den motvilka skyldigheterna enligt detta rambeslut införlivas med deras tagna informationen, vilken skall åtföljas av eventuella initiativ nationella lagstiftning. På grundval av en rapport som kommis- som den finner lämpliga. Rådet skall på grundval av rapporten sionen utarbetar med hjälp av denna information skall rådet se över denna artikel för att överväga om punkt 3 skall bibehålsenast den 22 mars 2008 bedöma i vilken utsträckning med- las eller ersättas med en mer specifik bestämmelse. lemsstaterna har följt bestämmelserna i detta rambeslut.

6. Rådets generalsekretariat skall underrätta medlemsstaterna och kommissionen om de förklaringar som görs i enlighet med Artikel 21 artikel 4.7 och artikel 16.

7. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35.7 i för- Ikraftträdande draget, får en medlemsstat som vid upprepade tillfällen stött på svårigheter eller bemötts med passivitet från en annan medlemsstats sida när det gäller ömsesidigt erkännande och verkställighet Detta rambeslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i av beslut och om dessa problem inte har lösts genom bilaterala Europeiska unionens officiella tidning . samråd, underrätta rådet för en utvärdering av detta rambesluts genomförande på medlemsstatsnivå. Utfärdat i Bryssel den 24 februari 2005. 8. Varje medlemsstat som under ett kalenderår har tillämpat punkt 3 skall i början av det påföljande kalenderåret underrätta På rådets vägnar rådet och kommissionen om sådana ärenden där de skäl för N. SCHMIT icke-erkännande eller icke-verkställighet av ett beslut som det hänvisas till i den bestämmelsen har tillämpats. Ordförande

22.3.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 76/23

BILAGA

INTYG

enligt artikel 4 i rådets rambeslut 2005/214/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff

a) * Utfärdande stat: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . * Verkställande stat: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

b) Den myndighet som har utfärdat beslutet om bötesstraff: Officiellt namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ärendebeteckning [ … ]: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tfn (landsnummer) (riktnummer) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fax (landsnummer) (riktnummer) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . E-post (om sådan finns): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Språk för kontakter med den utfärdande myndigheten: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppgifter om den person/de personer som skall kontaktas för ytterligare information för verkställighet av beslutet eller i förekommande fall för överförande till den utfärdande staten av belopp som erhålls vid verkställighet (namn, titel/grad, tfn, fax och, om sådan finns, e-post): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

L 76/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.3.2005

c) Behörig myndighet för verkställighet av ett beslut om bötesstraff i den utfärdande staten (om denna myndighet är en annan än den myndighet som anges under b): Officiellt namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tfn (landsnummer) (riktnummer) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fax (landsnummer) (riktnummer) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . E-post (om sådan finns): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Språk för kontakter med den för verkställighet behöriga myndigheten: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppgifter om den person/de personer som skall kontaktas för ytterligare information för verkställighet av beslutet eller i förekommande fall för överförande till den utfärdande staten av belopp som erhålls vid verkställighet (namn, titel/grad, tfn, fax och, om sådan finns, e-post): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

d) Central myndighet med ansvar för administrativ översändning av beslut om bötesstraff i den utfärdande staten: Namn på den centrala myndigheten: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kontaktperson, i förekommande fall (titel/grad och namn): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ärendebeteckning: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tfn (landsnummer) (riktnummer) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fax (landsnummer) (riktnummer) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . E-post (om sådan finns): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

22.3.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 76/25

e) Den myndighet/de myndigheter som kan kontaktas (om punkt c och/eller d har fyllts i):

 Myndighet enligt b:

Kan kontaktas beträffande frågor som rör: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

 Myndighet enligt c:

Kan kontaktas beträffande frågor som rör: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

 Myndighet enligt d:

Kan kontaktas beträffande frågor som rör: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

f) Uppgifter om fysisk eller juridisk person för vilken bötesstraffet har utdömts: 1. F y s i s k p e r s o n Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Samtliga förnamn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Flicknamn, i tillämpliga fall: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Alias, i tillämpliga fall: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kön: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Nationalitet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ID-nummer eller socialförsäkringsnummer (om sådant finns): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Födelsedatum: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Födelseort: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Senaste kända adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Språk som personen förstår (om detta/dessa är känt/kända): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . a) Om beslutet översänds till den verkställande staten på grund av att personen som är föremål för beslutet normalt är bosatt där, lägg till följande uppgifter: Hemvist i den verkställande staten: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . b) Om beslutet översänds till den verkställande staten på grund av att personen som är föremål för beslutet har egendom i den verkställande staten, lägg till följande uppgifter: Beskrivning av personens egendom: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Egendomens belägenhet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

L 76/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.3.2005

c) Om beslutet översänds till den verkställande staten på grund av att personen som är föremål för beslutet har inkomster i den verkställande staten, lägg till följande uppgifter: Beskrivning av personens inkomstkälla/-källor: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inkomstkällans/-källornas belägenhet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. J u r i d i s k p e r s o n Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Form av juridisk person: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Registreringsnummer (om sådant finns) ( ) : . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Registrerat säte (om sådant finns) ( ): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Den juridiska personens adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . a) Om beslutet översänds till den verkställande staten på grund av att den juridiska person som är föremål för beslutet har egendom i den verkställande staten, lägg till följande uppgifter: Beskrivning av den juridiska personens egendom: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Egendomens belägenhet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . b) Om beslutet översänds till den verkställande staten på grund av att den juridiska person som är föremål för beslutet har inkomster i den verkställande staten, lägg till följande uppgifter: Beskrivning av personens inkomstkälla/-källor: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Inkomstkällans/-källornas belägenhet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

g) Beslut om utdömande av bötesstraff: 1. Arten av beslut om bötesstraff (sätt kryss i tillämplig ruta):

 i) Beslut av en domstol i den utfärdande staten med avseende på en brottslig gärning enligt lagen i

den utfärdande staten.

 ii) Beslut av en annan myndighet än domstol i den utfärdande staten med avseende på gärningar som

är straffbara enligt den utfärdande statens lag. Det bekräftas att den berörda personen har haft tillfälle att få fallet prövat inför en domstol med särskild behörighet i brottmål.

 iii) Beslut av en annan myndighet än domstol i den utfärdande staten med avseende på gärningar som

är straffbara enligt den utfärdande statens nationella lag eftersom de utgör överträdelser mot lagbestämmelser. Det bekräftas att den berörda personen har haft tillfälle att få fallet prövat inför en domstol med särskild behörighet i brottmål.

 iv) Beslut av en domstol med särskild behörighet i brottmål med avseende på ett beslut enligt iii.

Beslutet fattades den (datum) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 ( ) Om ett beslut översänds till den verkställande staten på grund av att den juridiska person mot vilken beslutet har meddelats har sitt registrerade säte i den staten måste registreringsnummer och registrerat säte fyllas i.

22.3.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 76/27

Beslutet blev slutgiltigt den (datum) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Beslutets referensnummer är (om sådant finns): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bötesstraffet innebär en skyldighet att betala (sätt kryss i tillämplig[a] ruta[or] och ange beloppet[en] med angivande av valuta):

 i) Ett penningbelopp som utdöms som påföljd för ett brott.

Belopp: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

 ii) En ersättning till brottsoffer som utdöms i samma beslut, där brottsoffret inte får vara civilrättslig

part i förfarandena och domstolen beslutar under utövande av sin domsrätt i brottmål. Belopp: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

 iii) Ett penningbelopp som skall betalas för kostnader för de rättegångsförfaranden eller förvaltnings-

rättsliga förfaranden som leder fram till beslutet. Belopp: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

 iv) Ett penningbelopp som skall betalas till en allmän fond eller till en stödorganisation för brottsoffer,

vilket utdöms i samma beslut. Belopp: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Det sammanlagda bötesbeloppet med angivande av valuta: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. En sammanfattning av fakta och en beskrivning av omständigheterna när brottet/brotten begicks, bland annat tid och plats: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Brottets eller brottens beskaffenhet, brottsrubricering och den tillämpliga lagbestämmelse som beslutet grundar sig på: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3. Om de(t) brott som anges under punkt 2 ovan utgör ett eller flera av följande, bekräfta detta genom att sätta kryss i tillämplig(a) ruta(or):

 Deltagande i en kriminell organisation.

 Terrorism.

 Människohandel.

 Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi.

 Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen.

 Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen.

L 76/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.3.2005

 Korruption.  Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen enligt konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen.  Tvätt av vinning av brott.  Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron.  IT-brottslighet.  Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter och hotade växtarter och växtsorter.  Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse.  Mord, grov misshandel.  Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader.  Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan.  Rasism och främlingsfientlighet.  Organiserad stöld eller väpnat rån.  Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter och konstverk.  Svindleri.  Beskyddarverksamhet och utpressning.  Förfalskning och piratkopiering.  Förfalskning av administrativa dokument och handel med sådana förfalskningar.  Förfalskning av betalningsmedel.  Olaglig handel med hormonpreparat och andra tillväxtsubstanser.  Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen.  Handel med stulna fordon.  Våldtäkt.  Mordbrand.  Brott som omfattas av den internationella brottmålsdomstolens behörighet.  Kapning av flygplan eller fartyg.  Sabotage.  Beteende som står i strid med vägtrafikbestämmelser, inbegripet överträdelser av bestämmelser om körtid och viloperioder och av bestämmelser om farligt gods.  Smuggling av varor.  Intrång i immateriella rättigheter.  Våldshandlingar och hot om våld mot personer, inbegripet våldshandlingar under idrottsevenemang.  Skadegörelse.

22.3.2005 SV Europeiska unionens officiella tidning L 76/29

 Stöld.

 Brott i enlighet med den utfärdande statens lagstiftning vilka omfattas av genomförandeskyldigheter

enligt instrument som antagits enligt EG-fördraget eller enligt avdelning VI i EU-fördraget. Om denna ruta kryssas för, ange exakt vilka bestämmelser i det instrument som antagits på grundval av EG- eller EU-fördraget som dessa brott avser: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Om de(t) brott som anges i punkt 2 ovan inte omfattas av punkt 3, ge en fullständig beskrivning av ifrågavarande brott: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

h) Status för beslutet om bötesstraff 1. Bekräfta att (sätt kryss i rutorna)

 a) beslutet är slutgiltigt,

 b) den myndighet som utfärdar intyget inte har kännedom om att den dömda personen har dömts

för samma gärningar i den verkställande staten eller att något sådant beslut som meddelats i någon annan stat än den utfärdande eller den verkställande staten har verkställts. 2. Ange om fallet har varit föremål för ett skriftligt förfarande:

 a) Nej, det har det inte.

 b) Ja, det har det. Det bekräftas att den berörda personen i enlighet med den utfärdande statens lag-

stiftning personligen eller via en företrädare med behörighet enligt nationell lag har underrättats om sin rätt att bestrida saken samt om tidsfrister för ett sådant bestridande. 3. Ange om den berörda personen inställde sig personligen till rättegången:

 a) Ja, det gjorde han/hon.

 b) Nej, det gjorde han/hon inte. Det bekräftas

 att personen personligen eller via en företrädare med behörighet enligt nationell lag underrättades

om de rättsliga åtgärderna i enlighet med den utfärdande statens lagstiftning, eller

 att personen har meddelat att han/hon inte bestrider saken.

4. Delbetalning av bötesbeloppet Om någon del av böterna redan har betalats i den utfärdande staten eller i någon annan stat och den myndighet som utfärdat intyget är informerad om detta, ange vilket belopp: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

L 76/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.3.2005

i) Alternativa straff, inklusive frihetsstraff 1. Ange om den utfärdande staten medger att den verkställande staten tillämpar alternativa straff, om det inte är möjligt att vare sig helt eller delvis verkställa beslutet om bötesstraff:

 ja

 nej

2. Om ja, ange vilka straff som kan tillämpas (beskaffenhet, maximistraff):

 Frihetsberövande. Maximitid: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

 Samhällstjänst (eller motsvarande). Maximitid: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

 Andra straff. Beskrivning: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

j) Andra omständigheter i fallet (frivillig information): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

k) Texten till beslutet om bötesstraff bifogas intyget. Underskrift av den myndighet som utfärdar intyget och/eller företrädare, som bekräftar att intyget är korrekt: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Befattning (titel/grad): . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Datum: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Officiell stämpel (i förekommande fall)

Bilaga 4

Bilaga 4 Rambeslutet om verkställighet av beslut om förverkande

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/59

(Rättsakter som antagits med tillämpning av avdelning VI i fördraget om Europeiska unionen)

RÅDETS RAMBESLUT 2006/783/RIF

av den 6 oktober 2006

om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA RAMBESLUT myndigheter för att erhålla ett beslut om förverkande samt att, om ett sådant beslut erhålls, verkställa detta. Parterna kan avvisa framställningar om förverkande, bl.a. när det brott som framställan gäller inte är något brott enligt den med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt anmodade partens nationella lagstiftning eller om det brott artiklarna 31.1 a och 34.2 b, som framställan gäller inte kan utgöra underlag för förverkande enligt den anmodade partens nationella lagstiftning.

med beaktande av Konungariket Danmarks initiativ ( 1 ),

(4) Rådet antog den 30 november 2000 ett åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkänmed beaktande av Europaparlamentets yttrande ( ), och 2 nande av domar i brottmål, i vilket högsta prioritet (åtgärderna 6 och 7) gavs till antagande av ett instrument om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på frysning av bevismaterial och egendom. Dessutom framav följande skäl: går det av punkt 3.3 i programmet att syftet är att, i enlighet med principen om ömsesidigt erkännande, förbättra verkställigheten i en medlemsstat av ett beslut om förverkande som avkunnats i en annan medlemsstat, bland (1) Europeiska rådet i Tammerfors den15 och 16 okto- annat när det gäller återställande till offret för en straffbar ber 1999 betonade att principen om ömsesidigt erkän- gärning, med beaktande av 1990 års konvention. För att nande bör utgöra hörnstenen i det rättsliga samarbetet på uppnå detta syfte minskas genom detta rambeslut, inom både det civilrättsliga och det straffrättsliga området inom dess tillämpningsområde, skälen till vägran av verkställigunionen. het och upphävs, bland medlemsstaterna, eventuella system för att omvandla beslutet om förverkande till ett inhemskt beslut.

(2) I punkt 51 i slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors framfördes att penningtvätt är en central del i den organiserade brottsligheten, att den bör utrotas varhelst den förekommer och att Europeiska rådet är fast beslutet I rådets rambeslut 2001/500/RIF ( 3 (5) ) fastställs bestämmelatt se till att det vidtas konkreta åtgärder för spårande, ser om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, spärrande, beslag och förverkande av vinning av brott. beslag och förverkande av hjälpmedel till och vinning av Europeiska rådet uppmanade i detta sammanhang, i brott. Enligt det rambeslutet får medlemsstaterna inte helpunkt 55 i slutsatserna, till tillnärmning av straffrätten och ler göra eller vidhålla några reservationer i fråga om artide straffrättsliga förfarandena vid penningtvätt (t.ex. spåkel 2 i 1990 års konvention, om brottet bestraffas med rande, spärrande och förverkande av medel). frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där högsta straffet är mer än ett år.

(3) Samtliga medlemsstater har ratificerat Europarådets konvention av den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott (nedan kallad ”1990 års konvention”). Konventionen åläg- (6) Slutligen antog rådet den 22 juli 2003 ger de parter som har undertecknat den att erkänna rambeslut 2003/577/RIF om verkställighet i Europeoch verkställa beslut om förverkande från en annan part iska unionen av beslut om frysning av egendom eller eller att inlämna en framställan till sina egna behöriga bevismaterial ( 4 ).

( 1 ) EGT C 184, 2.8.2002, s. 8. ( 3 ( 2 ) Yttrandet avgivet den 20 november 2002 (EUT C 25 E, 29.1.2004, ) EGT L 182, 5.7.2001, s. 1. s. 205). ( 4 ) EUT L 196, 2.8.2003, s. 45.

L 328/60 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

(7) Huvudsyftet för den organiserade brottsligheten är ekono- (12) Om det råder tveksamhet om var den egendom som är misk vinning. Effektivt förebyggande och effektiv bekämp- föremål för beslut om förverkande är belägen, bör medning av den organiserade brottsligheten bör därför inriktas lemsstaterna använda alla tillgängliga medel för att korpå spårande, spärrande, beslag och förverkande av vin- rekt kunna fastställa var egendomen finns, också med ning av brott. Det räcker dock inte med att garantera användning av alla tillgängliga informationssystem. ömsesidigt erkännande inom Europeiska unionen av preliminära rättsliga åtgärder såsom spärrande och beslag, eftersom effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet (13) Detta rambeslut respekterar de grundläggande rättigheter dessutom kräver ömsesidigt erkännande av beslut om föroch iakttar de principer som erkänns i artikel 6 i fördraverkande av vinning av brott. get om Europeiska unionen och återspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt kapitel VI i denna. Inget i detta rambeslut får tolkas som ett förbud mot att vägra att förverka egendom om vilken ett beslut om förverkande har utfärdats, om det finns objektiva skäl att tro att beslutet har utfärdats för att (8) Syftet med detta rambeslut är att underlätta samarbetet lagföra eller straffa en person på grund av dennes kön, ras, mellan medlemsstaterna om ömsesidigt erkännande religion, etniska ursprung, nationalitet, språk, politiska och verkställighet av beslut om förverkande av egendom, uppfattning eller sexuella läggning, eller att denna persons så att en medlemsstat på sitt territorium skall erkänna ställning kan skadas av något av dessa skäl. och verkställa beslut om förverkande som har utfärdats av en annan medlemsstats domstol som är behörig i brottmål. Detta rambeslut hänger samman med rådets rambeslut 2005/212/RIF av den 24 februari 2005 om (14) Detta rambeslut hindrar inte en medlemsstat från att förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som tillämpa sina konstitutionella regler om prövning i laga härrör från brott ( 1 ). Syftet med det rambeslutet är att ordning, föreningsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet i säkerställa att alla medlemsstater har effektiva regler för andra medier. förverkande av vinning av brott, bland annat när det gäller bevisbördan i fråga om ursprung för tillgångar vilka innehas av en person som är dömd för ett brott som har (15) Detta rambeslut tar inte upp återställande av egendom till samband med organiserad brottslighet. dess rättmätiga ägare.

(16) Detta rambeslut påverkar inte det ändamål för vilket medlemsstaterna använder de summor som erhålls till följd av dess tillämpning. (9) Samarbete mellan medlemsstaterna på grundval av principen om ömsesidigt erkännande och omedelbar verkställighet av rättsliga avgöranden förutsätter förtroende för att de beslut som skall erkännas och verkställas alltid kom- (17) Detta rambeslut påverkar inte medlemsstaternas ansvar för mer att fattas i enlighet med principerna om laglighet, subatt upprätthålla lag och ordning och skydda den inre sidiaritet och proportionalitet. Det förutsätter också att de säkerheten enligt artikel 33 i fördraget om Europeiska rättigheter som beviljas parterna eller berörda tredje parunionen. ter i god tro kommer att bibehållas. I detta sammanhang bör lämplig hänsyn tas till att förhindra att orättmätiga anspråk från juridiska eller fysiska personer tillgodoses. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 (10) En korrekt tillämpning av detta rambeslut förutsätter nära förbindelser mellan de berörda ansvariga nationella myn- Syfte digheterna, i synnerhet när det gäller samtidig verkställighet av ett beslut om förverkande i fler än en medlemsstat. 1. Syftet med detta rambeslut är att fastställa de regler enligt vilka en medlemsstat skall erkänna och på sitt territorium verkställa ett beslut om förverkande som har utfärdats av en domstol som är behörig i brottmål i en annan medlemsstat.

(11) Termerna ”vinning” och ”hjälpmedel” som används i detta rambeslut har en tillräckligt vid definition för att i förekommande fall innefatta föremål för brottet. 2. Detta rambeslut innebär ingen ändring av skyldigheten att iaktta de grundläggande rättigheterna och de grundläggande rättsprinciperna enligt artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, och inga skyldigheter som åligger rättsliga myndigheter i detta ( avseende skall påverkas. 1 ) EUT L 68, 15.3.2005, s. 49.

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/61

Artikel 2 h) om de straffrättsliga förfaranden som leder fram till ett beslut om förverkande omfattar ett förbrott, inbegripet penning-

Definitioner

tvätt, skall med ”brott” enligt artikel 8.2 f avses ett förbrott.

I detta rambeslut används följande beteckningar med de betydelser som här anges: Artikel 3

Fastställande av behöriga myndigheter

a) utfärdande stat: den medlemsstat där en domstol har utfärdat ett beslut om förverkande i samband med ett straffrättsligt förfarande. 1. Varje medlemsstat skall underrätta rådets generalsekretariat om vilken eller vilka myndigheter som enligt nationell lag är behöriga enligt detta rambeslut, när medlemsstaten är b) verkställande stat: den medlemsstat till vilken ett beslut om förverkande har överförts för verkställighet.

— utfärdande stat, c) beslut om förverkande: sådant slutligt straff eller sådan slutlig åtgärd som beslutas av domstol efter rättegång på grund av en eller flera brottsliga handlingar som innebär slutligt beröeller vande av egendom.

d) egendom: varje form av egendom, materiell eller immateriell, — verkställande stat. lös eller fast, samt juridiska handlingar eller urkunder som styrker äganderätt eller annan rätt till sådan egendom, som enligt beslut av domstolen i den utfärdande staten 2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 4.1 och 4.2 får varje medlemsstat, om organisationen av dess interna system gör det nödvändigt, utse en eller flera centrala myndigheter till att i) utgör vinning av ett brott eller motsvarande som helt ansvara för administrativ översändning och mottagning av beslut eller delvis uppgår till värdet av denna vinning, om förverkande och bistå de behöriga myndigheterna.

ii) utgör hjälpmedel för ett sådant brott, vinning, 3. Rådets generalsekretariat skall hålla de erhållna underrättelserna tillgängliga för alla medlemsstater och för kommissionen. iii) kan förklaras förverkade till följd av tillämpningen i den utfärdande staten av någon av de utökade möjligheterna till förverkande som anges i artikel 3.1 och 3.2 i rambeslut 2005/212/RIF, Artikel 4

Översändande av beslut om förverkande

eller

1. Ett beslut om förverkande får, om beslutet om förverkande iv) kan förklaras förverkade enligt någon annan bestämavser ett penningbelopp, översändas, tillsammans med det intyg melse om utökade möjligheter till förverkande enligt som avses i punkt 2, till den behöriga myndigheten i en medden utfärdande statens lagstiftning. lemsstat i vilken den behöriga myndigheten i den utfärdande staten har tillräckliga skäl att anta att den fysiska eller juridiska person mot vilken ett beslut om förverkande har utfärdats har e) vinning: varje ekonomisk fördel av brott. Den kan bestå av egendom eller inkomster. alla former av egendom.

f) hjälpmedel: all slags egendom som på något sätt, helt eller Om beslutet om förverkande avser specifik egendom får beslutet delvis, använts eller varit avsedd att användas för att begå om förverkande och intyget översändas till den behöriga mynett eller flera brott. digheten i en medlemsstat i vilken den behöriga myndigheten i den utfärdande staten har tillräckliga skäl att anta att egendom som omfattas av beslutet om förverkande är belägen. g) kulturföremål som ingår i det nationella kulturarvet skall definieras i enlighet med artikel 1.1 i direktiv 93/7/EEG av den 15 mars 1993 om återlämnande av kulturföremål som Om det saknas tillräckliga skäl för att den utfärdande staten skall olagligt förts bort från en medlemsstats territorium ( ). 1 kunna fastställa till vilken medlemsstat beslutet om förverkande skall översändas, kan detta överföras till den behöriga myndighe- ( 1 ) EGT L 74, 27.3.1993, s. 74. Direktivet senast ändrat genom Europa- ten i den medlemsstat där den fysiska eller juridiska person för parlamentets och rådets direktiv 2001/38/EG (EGT L 187, 10.7.2001, vilken beslutet om förverkande har utfärdats normalt är bosatt s. 43). respektive har sitt registrerade säte.

L 328/62 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

2. Beslutet om förverkande eller en bestyrkt avskrift av detta, 3. Ett beslut om förverkande som avser ett penningbelopp får skall tillsammans med intyget översändas av den behöriga myn- översändas till flera än en verkställande stat åt gången om den digheten i den utfärdande staten direkt till den behöriga myndig- behöriga myndigheten i den utfärdande staten bedömer att det heten i den verkställande staten, på ett sätt som gör det möjligt finns ett specifikt behov att göra det, till exempel om att få en skriftlig uppteckning, så att den verkställande staten kan fastställa äktheten. Beslutet om förverkande i original, eller en — egendomen i fråga inte har frysts i enlighet med rådets rambestyrkt avskrift av detta, och intyget i original skall översändas beslut 2003/577/RIF, till den verkställande staten, om den kräver detta. Allt informationsutbyte skall också ske direkt mellan de berörda myndigheterna. eller

3. Intyget skall undertecknas och riktigheten i dess innehåll — värdet på den egendom som får förverkas i den utfärdande intygas av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten. staten och ytterligare en verkställande stat förmodligen inte räcker för att driva in hela det belopp som omfattas av beslutet om förverkande. 4. Om den myndighet som är behörig att verkställa beslutet om förverkande inte är känd av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten, skall denna vidta alla nödvändiga efterforsk- Artikel 6 ningar, inklusive via kontaktpunkterna i det europeiska rättsliga nätverket, för att erhålla informationen från den verkställande Brott staten.

1. Om de gärningar som föranleder beslutet om förverkande 5. Om en myndighet i den verkställande staten tar emot ett utgör ett eller flera av följande brott, enligt den utfärdande statens lagstiftning, och de i den utfärdande staten medför ett högbeslut om förverkande och inte är behörig att erkänna det sta frihetsstraff på minst 3 år, skall ett beslut om förverkande och vidta de åtgärder som krävs för att det skall verkställas, skall verkställas utan kontroll av dubbel straffbarhet: den ex officio översända beslutet till den behöriga myndigheten och därefter underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten. — Deltagande i en kriminell organisation.

— Terrorism. Artikel 5 — Människohandel.

Översändande av ett beslut om förverkande till en eller flera verkställande stater

— Sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.

1. Med förbehåll för punkterna 2 och 3 får ett beslut om för- — Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen. verkande endast översändas i enlighet med artikel 4 till en verkställande stat åt gången. — Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängmedel.

2. Ett beslut om förverkande som avser specifik egendom får — Korruption. översändas till flera än en verkställande stat åt gången om

— Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som skadar Europeiska — den behöriga myndigheten i den utfärdande staten har till- gemenskapernas finansiella intressen enligt konventionen av räckliga skäl att anta att olika delar av den egendom som den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas omfattas av beslutet om förverkande är belägna i olika verk- finansiella intressen. ställande stater, — Tvätt av vinning av brott.

eller — Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron.

— förverkandet av en specifik egendom som omfattas av beslu- — IT-brottslighet. tet om förverkande medför åtgärder i mer än en verkställande stat, — Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter och hotade växtarter och växtsorter. eller — Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse.

— den behöriga myndigheten i den utfärdande staten har till- — Mord, grov misshandel. räckliga skäl att anta att en specifik egendom som omfattas av beslutet om förverkande är belägen i en av två eller fler angivna verkställande stater. — Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader.

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/63

— Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan. skäl för att vägra erkännande eller verkställighet som anges i artikel 8 eller något av de skäl till uppskov av verkställigheten som — Rasism och främlingsfientlighet. anges i artikel 10.

— Organiserad stöld och väpnat rån. 2. Om en framställan om förverkande rör en viss specifik egendom, får de behöriga myndigheterna i den utfärdande och — Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter den verkställande medlemsstaten, om det föreskrivs i dessa staoch konstverk. ters lagstiftning, träffa överenskommelse om att den verkställande staten kan verkställa förverkandet i form av ett krav om — Svindleri. inbetalning av ett penningbelopp som motsvarar värdet av denna egendom. — Beskyddarverksamhet och utpressning.

3. Om ett beslut om förverkande avser ett penningbelopp skall — Förfalskning och piratkopiering. de behöriga myndigheterna i den verkställande staten, om betalning inte erhålls, verkställa beslutet om förverkande i enlighet — Förfalskning av administrativa dokument och handel med med punkt 1 på all egendom som finns att tillgå för detta. sådana förfalskningar.

4. Om ett beslut om förverkande avser ett penningbelopp, — Förfalskning av betalningsmedel. skall de behöriga myndigheterna i den verkställande staten om nödvändigt räkna om det förverkade beloppet till den verkstäl- — Olaglig handel med hormonpreparat och andra lande statens valuta till den växelkurs som rådde när beslutet om tillväxtsubstanser. förverkande utfärdades.

— Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen. 5. Varje medlemsstat får genom en förklaring som deponeras — Handel med stulna fordon. vid rådets generalsekretariat förklara att dess behöriga myndigheter inte kommer att erkänna och verkställa beslut om förverkande, om beslutet utfärdades under omständigheter som — Våldtäkt. medförde att egendomen skulle förverkas i enlighet med de utökade möjligheter till förverkande som avses i artikel 2 d iv. Alla — Mordbrand. sådana förklaringar får dras tillbaka vid vilken tidpunkt som helst.

— Brott som omfattas av den internationella brottmålsdomstolens behörighet. Artikel 8

— Kapning av flygplan eller fartyg. Skäl för att vägra erkännande eller verkställighet

— Sabotage. 1. Den behöriga myndigheten i den verkställande staten får vägra att erkänna och verkställa beslutet, om det intyg som avses 2. Rådet kan när som helst med enhällighet, och efter att ha i artikel 4 saknas, är ofullständigt eller uppenbarligen inte mothört Europaparlamentet enligt villkoren i artikel 39.1 i svarar beslutet. EU-fördraget, besluta att lägga till andra kategorier av brott i förteckningen i punkt 1. Rådet skall på grundval av den rapport som kommissionen lägger fram i enlighet med artikel 22 över- 2. Den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staväga om förteckningen skall utvidgas eller ändras. ten, så som den definieras i den statens lagstiftning, får dessutom vägra att erkänna och verkställa beslutet om förverkande, om det 3. I andra fall än de som anges i punkt 1 får den verkstäl- fastställs att lande staten låta erkännande och verkställighet av ett beslut om förverkande bero på om de gärningar som föranleder beslutet om förverkande utgör ett brott som ger möjlighet till förver- a) verkställande av beslutet om förverkande skulle stå i strid kande enligt den verkställande statens lagstiftning, oavsett brot- med ne bis in idem-principen, tets beskaffenhet eller brottsrubriceringen enligt den utfärdande statens lagstiftning. b) i något av de fall som anges i artikel 6.3, den gärning som ligger till grund för beslutet om förverkande inte utgör ett Artikel 7 brott som ger möjlighet till förverkande enligt lagen i den verkställande staten; när det gäller skatter och andra avgif-

Erkännande och verkställighet

ter, tullar och valutatransaktioner får emellertid verkställigheten av ett beslut om förverkande inte vägras av det skälet 1. De behöriga myndigheterna i den verkställande staten skall att den verkställande statens lagstiftning inte föreskriver utan ytterligare formaliteter erkänna ett beslut om förverkande samma typ av skatter eller andra avgifter eller att den inte som har översänts i enlighet med artiklarna 4 och 5 och skynd- innehåller samma slags bestämmelser om skatter och andra samt vidta alla de åtgärder som krävs för att verkställa det, såvida avgifter, tullar och valutatransaktioner som den utfärdande inte de behöriga myndigheterna beslutar att åberopa något av de statens lagstiftning,

L 328/64 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

c) det enligt den verkställande statens lagstiftning föreligger — beslutet om förverkande faller utanför räckvidden av det immunitet eller privilegier som skulle förhindra verkställig- alternativ som den verkställande staten har antagit enligt artiheten av ett nationellt beslut om förverkande av egendomen kel 3.2 i rambeslut 2005/212/RIF. i fråga,

skall den verkställa beslutet om förverkande åtminstone i den d) de rättigheter som innehas av berörda parter, inklusive tredje omfattning som föreskrivs i liknande fall enligt den nationella part i god tro, enligt den verkställande statens lagstiftning lagstiftningen. gör det omöjligt att verkställa beslutet om förverkande, inklusive när detta är en konsekvens av tillämpningen av rättsmedel i enlighet med artikel 9, 4. De behöriga myndigheterna i den verkställande staten skall särskilt överväga att på lämpligt sätt samråda med de behöriga myndigheterna i den utfärdande staten innan de beslutar att inte e) den berörda personen, enligt det intyg som avses i arti- erkänna och verkställa ett beslut om förverkande enligt punkt 2 kel 4.2, inte inställde sig personligen och inte heller företräd- eller att begränsa verkställigheten enligt punkt 3. Samråd är oblides av ett ombud vid det förfarande som ledde till beslutet gatoriskt då beslutet sannolikt kommer att grunda sig på om förverkande, såvida inte intyget fastställer att personen personligen eller genom sin enligt nationell lagstiftning behörige företrädare informerades om förfarandet enligt den — punkt 1, utfärdande statens lagstiftning, eller att personen har meddelat att han/hon inte bestrider beslutet om förverkande, — punkt 2 a, 2 e, 2 f eller 2 g,

f) beslutet om förverkande är grundat på straffrättsliga förfaranden med avseende på brott som — punkt 2 d och det inte ges någon information enligt artikel 9.3,

— enligt den verkställande statens lagstiftning helt eller deleller vis anses ha begåtts inom dess territorium eller på en plats som är likvärdig med dess territorium,

— punkt 3. eller

5. Om det är omöjligt att verkställa beslutet om förverkande, på grund av att den egendom som skall förverkas redan har för- — begicks utanför den utfärdande statens territorium och verkats, försvunnit, förstörts, inte kan återfinnas på den plats som det enligt den verkställande statens lagstiftning inte är anges i intyget eller platsen där egendomen finns inte har angetts möjligt att inleda rättsliga förfaranden med avseende på tillräckligt exakt, trots att den utfärdande staten konsulterats, skall sådana brott om de begås utanför dess territorium, den behöriga myndigheten i den utfärdande staten underrättas utan dröjsmål.

g) beslutet om förverkande, i enlighet med vad denna myndighet har funnit, utfärdades under omständigheter som medförde att egendomen skulle förverkas i enlighet med de Artikel 9 utökade möjligheter till förverkande som avses i

Rättsmedel i den verkställande staten mot erkännande

artikel 2 d iv,

och verkställighet

h) verkställigheten av beslutet har preskriberats enligt lagen i 1. Varje medlemsstat skall införa nödvändiga bestämmelser den verkställande staten, under förutsättning att gärningarna för att se till att alla berörda parter, inbegripet tredje part i god omfattas av den statens behörighet enligt dess egen tro, har tillgång till rättsmedel mot erkännande och verkställigstrafflagstiftning. het av ett beslut om förverkande i enlighet med artikel 7 i syfte att bevara hans eller hennes rättigheter. Talan skall väckas vid en domstol i den verkställande staten i enlighet med den statens 3. Om den behöriga myndigheten i den verkställande staten nationella lagstiftning. Talan får ha suspensiv effekt enligt lagen i har funnit att den verkställande staten.

— beslutet om förverkande utfärdades under omständigheter 2. Grunden för utfärdande av beslutet om förverkande får inte som medförde att egendomen skulle förverkas i enlighet med prövas vid en domstol i den verkställande staten. de utökade möjligheter till förverkande som avses i artikel 2 d iii 3. Om talan väcks vid en domstol i den verkställande staten skall den behöriga myndigheten i den utfärdande staten underoch rättas om detta.

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/65

Artikel 10 berörda personen inte har tillräckligt med resurser i den verkställande staten för att alla beslut skall kunna verkställas,

Uppskov av verkställigheten

1. Den behöriga myndigheten i den verkställande staten får uppskjuta verkställigheten av ett beslut om förverkande som har eller överlämnats i enlighet med artiklarna 4 och 5

a) om den när det gäller ett beslut om förverkande avseende — två eller flera beslut om förverkande avseende samma speciett penningbelopp anser att det finns risk för att det samfika egendom, manlagda värdet av verkställigheten kommer att överstiga det belopp som anges i beslutet om förverkande på grund av samtidig verkställighet av beslutet om förverkande i fler skall beslutet om vilken eller vilka av framställningarna som skall än en medlemsstat, verkställas fattas av den behöriga myndigheten i den verkställande staten i enlighet med lagstiftningen i den verkställande staeller ten, med vederbörlig hänsyn till alla omständigheter, vilka kan b) i fråga om de rättsmedel som avses i artikel 9, omfatta förekomsten av frysta tillgångar, brottets relativa svårighetsgrad och platsen för dess förövande samt datum för respekeller tive beslut och tidpunkt då respektive beslut översändes.

c) om verkställigheten kan skada en pågående brottsutredning eller ett förfarande, fram till en tidpunkt som anses lämplig, Artikel 12 eller

Tillämplig lag för verkställighet

d) i fall där det anses nödvändigt att helt eller delvis översätta beslutet om förverkande, under den tid som är nödvändig för översättningen på den verkställande statens bekostnad, 1. Om inte annat föreskrivs i punkt 3 skall verkställigheten av beslutet om förverkande regleras av lagen i den verkställande eller staten, och dess myndigheter skall ha exklusiv behörighet att besluta om verkställighetsförfarandena och om alla åtgärder i e) i fall där egendomen redan omfattas av förfaranden om församband härmed. verkande i den verkställande staten.

2. Den behöriga myndigheten i den verkställande staten skall under uppskovet vidta alla åtgärder som den skulle vidta i ett lik- 2. Om den berörda personen kan lämna bevis på att förvernande inhemskt fall för att undvika att egendomen inte längre kande helt eller delvis skett i någon stat, skall den behöriga mynstår till förfogande för verkställighet av beslutet om förverkande. digheten i den verkställande staten samråda med den behöriga myndigheten i den utfärdande staten på lämpligt sätt. Vid förver- 3. Vid uppskov enligt punkt 1 a skall den behöriga myndigkande av vinning skall varje del av beloppet som drivits in enligt heten i den verkställande staten omedelbart underrätta den behöbeslutet om förverkande i en annan stat än den verkställande stariga myndigheten i den utfärdande staten om detta, på ett sätt ten i sin helhet dras av från det belopp som skall drivas in i den som gör det möjligt att få en skriftlig uppteckning, och den behöverkställande staten. riga myndigheten i den utfärdande staten skall fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 14.3.

4. När det gäller de fall som anges i punkterna 1 b, 1 c, 1 d 3. Ett beslut om förverkande mot en juridisk person skall verkoch 1 e skall den behöriga myndigheten i den verkställande sta- ställas, även om den verkställande staten inte erkänner principen ten omgående lämna rapport till den behöriga myndigheten i om juridiska personers straffrättsliga ansvar. den utfärdande staten om uppskovet av verkställigheten, inklusive skälen för uppskovet och om möjligt uppgift om hur långt uppskovet väntas bli, på ett sätt som gör det möjligt att få en 4. Den verkställande staten får inte föreskriva åtgärder som skriftlig uppteckning. alternativ till beslutet om förverkande, inklusive frihetsstraff eller någon annan åtgärd som begränsar en persons frihet till följd av Så snart det inte längre finns något skäl för uppskovet, skall den översändande enligt artiklarna 4 och 5, såvida inte den utfärbehöriga myndigheten i den verkställande staten omgående vidta dande staten har samtyckt till detta. de åtgärder som är nödvändiga för att verkställa beslutet om förverkande och underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om detta på ett sätt som gör det möjligt att få en skriftlig uppteckning. Artikel 13

Amnesti, nåd, omprövning av beslut om förverkande

Artikel 11

Flera beslut om förverkande

1. Amnesti och nåd får beviljas av både den utfärdande sta- Om de behöriga myndigheterna i den verkställande staten ten och den verkställande staten. handlägger

— två eller flera beslut om förverkande avseende ett penning- 2. Endast den utfärdande staten får fatta beslut om en ansöbelopp mot samma fysiska eller juridiska person och den kan om omprövning av beslutet om förverkande.

L 328/66 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

Artikel 14 b) I samtliga övriga fall skall 50 % av det belopp som erhålls vid verkställigheten av beslutet om förverkande överföras av

Följder av översändande av beslut om förverkande

den verkställande staten till den utfärdande staten.

1. Översändandet av ett beslut om förverkande till en eller flera verkställande stater i enlighet med artiklarna 4 och 5 begrän- 2. Annan egendom än penningbelopp som erhålls vid verksar inte den utfärdande statens rätt att själv verkställa beslutet om ställigheten av beslutet om förverkande skall förfogas över på ett förverkande. av följande sätt som den verkställande staten själv bestämmer:

2. Om ett beslut om förverkande avseende ett penningbelopp översänds till en eller flera verkställande stater får det samman- a) Egendomen får säljas. I detta fall skall intäkterna från försäljlagda värde som härrör från verkställigheten inte överstiga det ningen fördelas i enlighet med punkt 1. högsta belopp som anges i beslutet om förverkande.

3. Den behöriga myndigheten i den utfärdande staten skall b) Egendomen får överföras till den utfärdande staten. Om därför omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i varje beslutet om förverkande omfattar ett penningbelopp får berörd verkställande stat på ett sätt som gör det möjligt att få en egendomen endast överföras till den utfärdande staten när skriftlig uppteckning denna stat har gett sitt samtycke.

a) om den anser att det finns risk för att verkställighet utöver det högsta beloppet kan äga rum, till exempel på grundval c) Om det inte är möjligt att tillämpa led a eller b, får egendoav information som den erhållit från en verkställande stat i men förfogas över på något annat sätt i enlighet med den enlighet med artikel 10.3. Om artikel 10.1 a tillämpas skall verkställande statens nationella lagstiftning. den behöriga myndigheten i den utfärdande staten så snart som möjligt underrätta den behöriga myndigheten i den verkställande staten om risken har upphört, 3. Trots vad som sägs i punkt 2 behöver den verkställande staten inte sälja eller återlämna specifika föremål som omfattas av beslutet om förverkande vilka utgörs av kulturföremål som b) om beslutet om förverkande helt eller delvis har verkställts i ingår i den statens nationella kulturarv. den utfärdande staten eller i en annan verkställande stat. Det belopp beträffande vilket beslutet om förverkande ännu inte har verkställts skall specificeras, 4. Punkterna 1, 2 och 3 skall tillämpas om inget annat överenskommits mellan den utfärdande staten och den verkställande c) om en myndighet i den utfärdande staten, efter det att ett staten. beslut om förverkande har översänts i enlighet med artiklarna 4 och 5, tar emot ett penningbelopp som den berörda personen har betalat frivilligt med avseende på beslutet om förverkande. Artikel 12.2 skall tillämpas. Artikel 17

Information om resultatet av verkställigheten

Artikel 15

Inställande av verkställighet

Den behöriga myndigheten i den verkställande staten skall utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i den utfärdande Den behöriga myndigheten i den utfärdande staten skall genast staten, på ett sätt som gör det möjligt att få en skriftlig informera den behöriga myndigheten i den verkställande staten, uppteckning, på ett sätt som gör det möjligt att få en skriftlig uppteckning, om varje beslut eller åtgärd som innebär att beslutet inte längre är verkställbart eller av någon annan anledning skall dras tilla) om översändande av beslutet om förverkande till den behöbaka från den verkställande staten. Den verkställande staten skall riga myndigheten enligt artikel 4.5, inställa verkställigheten av beslutet, så snart som den erhåller information från den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om ett sådant beslut eller en sådan åtgärd. b) om varje beslut om att inte erkänna beslutet om förverkande samt skälen till beslutet, Artikel 16

Förfogande över förverkad egendom

c) om att beslutet helt eller delvis inte har verkställts av de skäl som anges i artikel 10, artikel 12.1 och 12.2 eller 1. Den verkställande staten skall fördela de penningbelopp artikel 13.1, som erhålls vid verkställigheten av beslutet om förverkande enligt följande: d) så snart som beslutet har verkställts, a) Om det belopp som erhålls vid verkställigheten av beslutet om förverkande understiger 10 000 EUR eller motsvarande belopp skall detta tillfalla den verkställande staten. e) om tillämpning av alternativa åtgärder enligt artikel 12.4.

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/67

Artikel 18 till att ytterligare förenkla eller underlätta förfaranden för att verkställa beslut om förverkande.

Ersättning

1. Om den verkställande staten enligt sin lagstiftning är ansva- Artikel 22 rig för skada, som orsakats någon av de parter som avses i arti-

Genomförande

kel 9 på grund av verkställighet av ett beslut om förverkande som översänts till denna enligt artiklarna 4 och 5 skall den utfärdande staten, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.2, 1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvänersätta den verkställande staten eventuella skadeståndsbelopp diga för att följa bestämmelserna i detta rambeslut senast den som betalats ut i enlighet med detta ansvar till nämnda part, 24 november 2008. såvida inte skadan eller någon del av den uteslutande beror på den verkställande statens agerande. 2. Medlemsstaterna skall till rådets generalsekretariat och kommissionen överlämna texten till de bestämmelser genom vilka skyldigheterna enligt detta rambeslut införlivas med deras 2. Punkt 1 påverkar inte tillämpningen av medlemsstaternas nationella lagstiftning. På grundval av en rapport som kommislagstiftning om fysiska eller juridiska personers anspråk på sionen utarbetar med hjälp av denna information skall rådet skadeersättning. senast den 24 november 2009 bedöma i vilken utsträckning medlemsstaterna har följt bestämmelserna i detta rambeslut. Artikel 19 3. Rådets generalsekretariat skall underrätta medlemsstaterna

Språk

och kommissionen om de förklaringar som görs i enlighet med artiklarna 7.5 och 19.2. 1. Intyget skall översättas till det officiella språket eller något av de officiella språken i den verkställande staten. 4. En medlemsstat som erfarit upprepade svårigheter eller bristande verksamhet från en annan medlemsstats sida när det gäller 2. Varje medlemsstat får vid antagandet av detta rambeslut ömsesidigt erkännande och verkställighet av beslut om förvereller vid en senare tidpunkt, genom en förklaring som deponeras kande, utan att detta har lösts genom bilaterala samråd, får underhos rådets generalsekretariat, förklara att den kommer att godta rätta rådet för en utvärdering av detta rambesluts genomförande en översättning till ett eller flera av de övriga officiella språken på medlemsstatsnivå. vid Europeiska gemenskapernas institutioner. 5. Medlemsstaterna skall, som verkställande stater, i början av varje kalenderår informera rådet och kommissionen om antalet Artikel 20 fall i vilka artikel 17 b har tillämpats och en sammanfattning av Kostnader skälen till detta.

1. Om inte annat föreskrivs i artikel 16, får medlemsstaterna Senast den 24 november 2013 skall kommissionen upprätta en inte avkräva varandra ersättning för kostnader i samband med rapport på grundval av mottagen information tillsammans med tillämpningen av detta rambeslut. eventuella initiativ som den anser lämpliga.

2. Om den verkställande staten har haft kostnader som den Artikel 23 anser vara stora eller exceptionella, får den lägga fram ett förslag för den utfärdande staten om att dessa kostnader skall delas. Den Ikraftträdande utfärdande staten skall beakta varje sådant förslag på grundval av detaljerade specifikationer från den verkställande staten. Detta rambeslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 21 Förhållandet till andra avtal och överenskommelser Utfärdat i Luxemburg den 6 oktober 2006.

Detta rambeslut påverkar inte tillämpningen av bilaterala eller På rådets vägnar multilaterala avtal eller överenskommelser mellan medlemssta- K. RAJAMÄKI terna i den mån som sådana avtal och överenskommelser bidrar Ordförande

L 328/68 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

BILAGA

INTYG

enligt artikel 4 i rådets rambeslut 2006/783/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/69

L 328/70 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/71

L 328/72 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/73

L 328/74 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/75

L 328/76 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

24.11.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 328/77

L 328/78 SV Europeiska unionens officiella tidning 24.11.2006

Departementsserien 2012

Kronologisk förteckning

1. Nya regler om prospekt. Fi. 23. Svenska miljömål – preciseringar av 2. Specialist i allmänmedicin – en yrkes- miljö- kvalitetsmålen och en första kvalifikation för läkare i allmänpraktik. S. uppsättning etappmål. M. 3. Rättssäkerhet och likabehandling i 24. Utökad målgrupp för samhällsorientering. A. arbetslöshetsförsäkringen. A. 25. Förstärkt skydd för arbetstagare med allmän 4. Revision i finansiella företag. Fi. visstidsanställning och vikariat. A. 5. Behandling av personuppgifter vid Institutet 26. Jobbstimulans inom det ekonomiska för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk biståndet m.m. S. utvärdering. A. 27. Utvidgad målgrupp för etableringslagen. A. 6. Patientrörlighet i EU 28. Genomförande av blåkortsdirektivet. Ju. förslag till ny lag. S. 29. En gemensam inlämningsfunktion för 7. Fordonsrelaterade skulder. N. skogsägare. L. 8. Nationell samordning av hemslöjden 30. Fördraget om stabilitet, samordning och – en översyn av Nämnden för hemslöjds- styrning inom ekonomiska och monetära frågor. Ku. unionen. Fi. 9. Karenstid för egenföretagare, m.m. S. 31. App to date. Konsumenternas rättsliga 10. Blankning. Fi. ställning när varor eller tjänster betalas via 11. Kontrollköp – ålderskontroll vid försäljning telefonräkningen, m.m. Ju. av folköl, tobak och receptfria läkemedel. S. 32. Internationella avvecklingsmekanismen för 12. En ny taltidningsverksamhet. Ku. FN:s brottmålstribunaler. Ju. 13. Ny bibliotekslag. Ku. 33. Ändringar med anledning av förordningen 14. Skadestånd för miljöfarliga sjötransporter. Ju. (EG) nr 1223/2009 om kosmetiska 15. Bevakning ombord på svenska fartyg. N. produkter. S. 16. Genomförande av ändringsdirektiv 34. Sekretess i det internationella samarbetet. Ju. 2011/62/EU. Förhindrande av förfalskade 35. Behöriga företrädare för myndigheter. S. läkemedel i den lagliga försörjningskedjan. S. 36. Hälso- och sjukvård till personer som vistas i 17. Överflyttning av vissa utlänningsärenden till Sverige utan tillstånd. S. den ordinarie migrationsprocessen samt 37. Ökning av aktiekapitalet i aktiemarknadsborttagande av automatiskt uppskov vid bolag. Ju. ansökan om nåd. Ju. 38. Ändringar i växtskyddslagen. L. 18. Convention on nuclear safety 2012 39. OTC-derivat, centrala motparter och extra ordinary meeting. transaktionsregister. Fi. The Swedish National Report. M. 40. Förlängd försöksverksamhet med 19. Kroatiens anslutning till Europeiska unionen. trafiknykterhetskontrollanter i hamnar. Ju. + Bilagedel. UD. 41. Anmälan enligt tjänstedirektivet av förslag 20. Inspektionen för vård och omsorg – en ny till vissa kommunala föreskrifter. UD. effektiv tillsynsmyndighet för hälso- och 42. Förverkande av fordon vid trafikbrott. Ju. sjukvård och socialtjänst. S. 43. Införande av regressrätt för staten i samband 21. Ny myndighet för infrastrukturfrågor för med bekämpning av djursmittor. L. vård och apotek. S. 44. Förlängd skyddstid för musik. Ju. 22. Europarådskonventionen om ömsesidig 45. Genomförande av EU:s direktiv om rättslig hjälp i brottmål. Tillträde till det bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, andra tilläggsprotokollet. Ju. sexuell exploatering av barn och barnpornografi. Ju.

46. Avskaffande av steriliseringskrav som villkor för ändrad könstillhörighet. S. 47. Ett gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott. – Genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/82/EU. N. 48. Godkännande av ett irländskt protokoll som ska fogas till EU-fördraget och EUF-fördraget. SB. 49. En mer samlad myndighetsstruktur inom folkhälsoområdet. S. 50. Marknadsföring m.m. av modersmjölks– ersättning och tillskottsnäring. L. 51. Erkännande och verkställighet av beslut om utvidgat förverkande inom Europeiska unionen. Ju. 52. Sveriges tillträde till Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet samt vissa frågor om kontaktförbud avseende gemensam bostad. Ju. 53. Erkännande och verkställighet av utevarodomar inom Europeiska unionen. Ju.

Departementsserien 2012

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Utrikesdepartementet

Godkännande av ett irländskt protokoll som ska Kroatiens anslutning till Europeiska unionen. fogas till EU-fördraget och EUF-fördraget. + Bilagedel. [19] [48] Anmälan enligt tjänstedirektivet av förslag till vissa kommunala föreskrifter. [41]

Justitiedepartementet

Skadestånd för miljöfarliga sjötransporter. [14] Socialdepartementet Överflyttning av vissa utlänningsärenden till den Specialist i allmänmedicin – en yrkeskvalifikation ordinarie migrationsprocessen samt bort- för läkare i allmänpraktik. [2] tagande av automatiskt uppskov vid ansökan Patientrörlighet i EU om nåd. [17] förslag till ny lag. [6] Europarådskonventionen om ömsesidig rättslig Karenstid för egenföretagare, m.m. [9] hjälp i brottmål. Tillträde till det andra Kontrollköp – ålderskontroll vid försäljning av tilläggsprotokollet. [22] folköl, tobak och receptfria läkemedel. [11] Genomförande av blåkortsdirektivet. [28] Genomförande av ändringsdirektiv App to date. Konsumenternas rättsliga ställning 2011/62/EU. Förhindrande av förfalskade när varor eller tjänster betalas via telefon- läkemedel i den lagliga försörjningskedjan. räkningen, m.m. [31] [16] Internationella avvecklingsmekanismen för FN:s Inspektionen för vård och omsorg – en ny brottmålstribunaler. [32] effektiv tillsynsmyndighet för hälso- och Sekretess i det internationella samarbetet. [34] sjukvård och socialtjänst. [20] Ökning av aktiekapitalet i aktiemarknadsbolag. Ny myndighet för infrastrukturfrågor för vård [37] och apotek. [21] Förlängd försöksverksamhet med Jobbstimulans inom det ekonomiska biståndet trafiknykterhetskontrollanter i hamnar. [40] m.m. [26] Förverkande av fordon vid trafikbrott. [42] Ändringar med anledning av förordningen (EG) Förlängd skyddstid för musik. [44] nr 1223/2009 om kosmetiska produkter. [33] Genomförande av EU:s direktiv om bekämpande Behöriga företrädare för myndigheter. [35] av sexuella övergrepp mot barn, sexuell Hälso- och sjukvård till personer som vistas i exploatering av barn och barnpornografi. [45] Sverige utan tillstånd. [36] Erkännande och verkställighet av beslut Avskaffande av steriliseringskrav som villkor för om utvidgat förverkande inom Europeiska ändrad könstillhörighet. [46] unionen. [51] En mer samlad myndighetsstruktur inom Sveriges tillträde till Europarådets konvention folkhälsoområdet. [49] om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet samt vissa Finansdepartementet frågor om kontaktförbud avseende gemensam Nya regler om prospekt. [1] bostad. [52] Revision i finansiella företag. [4] Erkännande och verkställighet av utevarodomar Blankning [10] inom Europeiska unionen. [53]

Fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom ekonomiska och monetära unionen. [30] OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. [39]

Landsbygdsdepartementet

En gemensam inlämningsfunktion för skogsägare. [29] Ändringar i växtskyddslagen. [38] Införande av regressrätt för staten i samband med bekämpning av djursmittor. [43] Marknadsföring m.m. av modersmjölksersättning och tillskottsnäring. [50]

Miljödepartementet

Convention on nuclear safety 2012 extra ordinary meeting. The Swedish National Report. [18] Svenska miljömål – preciseringar av miljökvalitetsmålen och en första uppsättning etappmål. [23]

Näringsdepartementet

Fordonsrelaterade skulder. [7] Bevakning ombord på svenska fartyg. [15] Ett gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott – Genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/82/EU. [47]

Kulturdepartementet

Nationell samordning av hemslöjden – en översyn av Nämnden för hemslöjdsfrågor. [8] En ny taltidningsverksamhet. [12] Ny bibliotekslag. [13]

Arbetsmarknadsdepartementet

Rättssäkerhet och likabehandling i arbetslöshetsförsäkringen. [3] Behandling av personuppgifter vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering. [5] Utökad målgrupp för samhällsorientering. [24] Förstärkt skydd för arbetstagare med allmän visstidsanställning och vikariat. [25] Utvidgad målgrupp för etableringslagen. [27]