Nya trafikförsäkringsregler

Lagrådsremiss

Nya trafikförsäkringsregler – stärkt skydd för dem som skadas i trafiken

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 8 juni 2023

Parisa Liljestrand

Erik Hällströmer (Justitiedepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår nya regler om trafikförsäkringen. Förslagen, som bygger på ett EU-direktiv, ökar skyddet för dem som skadas i trafiken, bland annat genom att fler får rätt till ersättning ur försäkringssystemet. För att genomföra EU-direktivet i svensk lag föreslår regeringen bland annat följande: • Trafikskadelagens tillämpningsområde ändras så att även vissa eldrivna cyklar omfattas av kravet på trafikförsäkring. • Ett insolvensgarantisystem införs som säkerställer att en skadelidande får ersättning även om hans eller hennes trafikförsäkringsgivare går i konkurs. • Det högsta ersättningsbeloppet som kan betalas från en motortävlingsförsäkring höjs. • Det införs en möjlighet för köparen att välja i vilket land som en försäkring ska tecknas vid fordonsimport.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 23 december 2023, förutom bestämmelserna om det nya insolvensgarantisystemet som i stället föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

1 Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410), 2. lag om ändring i lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring, 3. lag om ändring i konkurslagen (1987:672), 4. lag om ändring i lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal, 5. lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, 6. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)

Härigenom föreskrivs i fråga om trafikskadelagen (1975:1410) 1 dels att 1, 5, 6, 16, 17 a, 24, 31 c, 33 och 37 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas nio nya paragrafer, 1 a–1 c och 29 a–29 f §§, och närmast före 29 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § 2 Denna lag gäller trafikförsäkring Denna lag gäller trafikförsäkring för motordrivet fordon och ersätt- för motordrivna fordon och ersättning från trafikförsäkring för skada ning från trafikförsäkring för i följd av trafik med motordrivet skador i följd av trafik med sådana fordon (trafikskadeersättning). fordon (trafikskadeersättning). Lagen tillämpas dock ej på 1. motordrivet fordon som är avsett att föras av gående, 2. motordrivet fordon när det användes för tävling, träning, övningskörning, uppvisning eller liknande ändamål inom inhägnat tävlingsområde, 3. motorredskap med en tjänstevikt av högst 2 000 kg som är inrättat huvudsakligen som arbetsredskap och som varken är eller bör vara registrerat i vägtrafikregistret. Har till motordrivet fordon som omfattas av lagen kopplats fordon av annat slag, tillämpas lagens bestämmelser om skada i följd av trafik med motordrivet fordon på fordonskombinationen i dess helhet .

1 a § Vid tillämpningen av lagen ska ett eldrivet fordon utan tramp- eller

1 Lagen omtryckt 1994:43. 2 Senaste lydelse 2001:562.

vevanordning alltid anses som ett motordrivet fordon, om det 1. är konstruerat för en hastighet som överstiger 20 kilometer i timmen, eller 2. är konstruerat för en hastighet som överstiger 14 kilometer i timmen och har en nettovikt som överstiger 25 kilogram. Första stycket 2 gäller inte om fordonet enbart är avsett för användning av personer med fysisk funktionsnedsättning.

1 b § Lagen tillämpas inte på 1. ett motordrivet fordon som är avsett att föras av gående, 2. ett motordrivet fordon när det används för tävling, träning, övningskörning, uppvisning eller liknande ändamål inom ett inhägnat tävlingsområde, 3. ett motorredskap med en tjänstevikt av högst 2 000 kilogram som är inrättat huvudsakligen som arbetsredskap och som inte ska vara registrerat i vägtrafikregistret.

1 c § Om det till ett motordrivet fordon som omfattas av lagen har kopplats ett fordon av något annat slag, tillämpas lagens bestämmelser om skada i följd av trafik med ett motordrivet fordon på fordonskombinationen i dess helhet.

3 5 § Trafikförsäkring får meddelas av 1. en försäkringsgivare som har 1. en försäkringsgivare som har fått tillstånd till det enligt 2 kap. 4 § fått tillstånd till det enligt 2 kap. 4 § försäkringsrörelselagen försäkringsrörelselagen (2010:2043), utom i det fall som (2010:2043), avses i andra stycket, 2. en försäkringsgivare som har 2. en försäkringsgivare som har fått tillstånd till det enligt 4 kap. 1 § fått tillstånd till det enligt 4 kap. 1 §

3 Senaste lydelse 2010:2050. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

lagen (1998:293) om utländska för- lagen (1998:293) om utländska säkringsgivares och tjänstepen- försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige sionsinstituts verksamhet i Sverige , och och 3. en EES-försäkringsgivare som 3. en EES-försäkringsgivare som är verksam i Sverige enligt 2 kap. är verksam i Sverige enligt 2 kap. 1 § lagen om utländska försäkrings- 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts givares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige , utom i det fall verksamhet i Sverige. som avses i andra stycket . Om ett fordon som är registrerat i vägtrafikregistret köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land, får trafikförsäkring under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning meddelas av en försäkringsgivare som enligt 3 kap. försäkringsrörelselagen är verksam i det land till vilket fordonet ska införas eller en EES-försäkringsgivare som är verksam i det landet. En försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring är skyldig att på begäran meddela trafikförsäkring. I ett tillstånd enligt 2 kap. 4 § försäkringsrörelselagen eller 4 kap. 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige kan dock skyldigheten begränsas till att gälla försäkring åt personer som tillhör en viss yrkesgrupp eller intressegrupp eller som är bosatta inom ett visst område. Finansinspektionen kan efter ansökan besluta om motsvarande begränsning för försäkringsgivare som driver verksamhet här enligt 2 kap. 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Finansinspektionens beslut får överklagas hos regeringen. En försäkringsgivare som avser En försäkringsgivare som avser att meddela trafikförsäkring genom att meddela trafikförsäkring genom gränsöverskridande verksamhet gränsöverskridande verksamhet med stöd av 2 kap. 1 § lagen om med stöd av 2 kap. 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige men som inte har fast i Sverige men som inte har fast driftställe i Sverige ska ha en repre- driftställe i Sverige ska ha en representant här i landet. Representanten sentant här i landet. Representanten ska vara bosatt i Sverige eller vara ska vara bosatt i Sverige eller vara en svensk juridisk person. För- en svensk juridisk person. Försäkringsgivaren ska utfärda en säkringsgivaren ska utfärda en fullmakt för representanten att fullmakt för representanten att gentemot skadelidande företräda gentemot skadelidande företräda försäkringsgivaren och att själv försäkringsgivaren och att själv eller genom någon annan tala och eller genom någon annan tala och svara för denne angående för- svara för denne angående försäkringsfall. Representanten ska säkringsfall. Representanten ska 7

även ha behörighet att företräda även ha behörighet att företräda försäkringsgivaren vid kontroll av försäkringsgivaren vid kontroll av om det finns giltig trafikförsäkring. om det finns en giltig trafik- Försäkringsgivaren ska informera försäkring. Försäkringsgivaren ska försäkringstagarna om vem som är informera försäkringstagarna om försäkringsgivarens representant vem som är försäkringsgivarens och om dennes adress. Regeringen representant och om dennes adress. eller den myndighet som rege- Regeringen eller den myndighet ringen bestämmer får meddela som regeringen bestämmer får ytterligare föreskrifter om villkor meddela ytterligare föreskrifter om för sådana representanter. villkor för sådana representanter.

6 § Återkallar regeringen tillståndet Om en försäkringsgivares tillstånd för en försäkringsanstalt att med- att meddela trafikförsäkring återdela trafikförsäkring, skall den som kallas , ska den som har tecknat har tagit trafikförsäkring hos an- trafikförsäkring hos försäkringsstalten och som är skyldig att ha givaren och som är skyldig att ha en sådan försäkring taga ny trafikför- sådan försäkring teckna en ny säkring för fordonet inom en månad trafikförsäkring för fordonet inom efter det att beslutet om återkallelse en månad efter det att beslutet om har kungjorts i Post- och Inrikes återkallelse har kungjorts i Post- Tidningar. och Inrikes Tidningar. I fall som avses i första stycket upphör den tidigare trafikförsäkringen senast vid utgången av den angivna månadsfristen.

4 16 § Beträffande motordrivet fordon För ett motordrivet fordon som har som med stöd av 4 § 2 har undan- undantagits från trafikförsäkringstagits från trafikförsäkringsplikt plikt med stöd av 4 § 2 och som sakoch som saknar trafikförsäkring nar trafikförsäkring ansvarar samtsvarar samtliga försäkrings- liga försäkringsgivare , som vid anstalter , som vid skadetillfället skadetillfället fick meddela trafikhade tillstånd att meddela försäkring enligt 5 § första stycket , trafikförsäkring eller som hade solidariskt för den trafikskadegjort sådan anmälan som avses i ersättning som skulle ha betalats , 5 § tredje stycket , solidariskt för om en försäkring hade funnits. den trafikskadeersättning som skulle ha utgått , om försäkring hade funnits. I fråga om fordon som är för- I fråga om ett fordon som är försäkringspliktigt men som saknar säkringspliktigt men som saknar trafikförsäkring har de försäkrings- trafikförsäkring har de försäkringsanstalter som avses i första stycket givare som avses i första stycket samma ersättningsansvar som samma ersättningsansvar som anges där. För sakskada som till- anges där. För sakskada som tillfogas den försäkringspliktige gäller fogas den försäkringspliktige gäller dock detta ansvar endast i fall då dock detta ansvar endast om

4 Senaste lydelse 2010:1220.

fordonet brukades olovligen av fordonet brukades olovligen av annan och antingen ej var regist- någon annan och antingen inte var rerat i vägtrafikregistret eller var registrerat i vägtrafikregistret eller avställt. var avställt. De försäkringsanstalter som De försäkringsgivare som avses i avses i första stycket svarar även första stycket ansvarar även solidariskt för den trafikskade- solidariskt för den trafikskadeersättning som skulle ha utgått från ersättning som skulle ha betalats trafikförsäkringen för motordrivet från trafikförsäkringen för ett fordon vars identitet ej kan motordrivet fordon vars identitet fastställas. Från ersättning för inte kan fastställas. Från ersättning sakskada ska därvid avräknas ett för sakskada ska ett belopp belopp som svarar mot en avräknas som motsvarar en tjugondedel av det prisbasbelopp tjugondel av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialför- enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialsäkringsbalken som gäller för det år försäkringsbalken som gäller för då skadehändelsen inträffar. Vid det år då skadehändelsen inträffar. skador på renar ska någon Vid skador på renar ska någon avräkning inte ske . avräkning inte göras .

17 a § 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet 1. för försäkringsgivaren, dennes 1. för försäkringsgivaren, dennes representant enligt 27 § och den representant enligt 27 § och den trafikförsäkringsförening som trafikförsäkringsförening som avses i 33 § att till den skadelidande avses i 33 § att till den skadelidande ge ett motiverat besked om ge ett motiverat besked om ersättning och ersättning , 2. för försäkringsgivaren att till 2. för försäkringsgivaren att till försäkringstagaren utfärda intyg om försäkringstagaren utfärda ett intyg skadefall . om skadehistorik, och 3. för försäkringsgivaren att offentliggöra allmän information om hur intyg om skadehistorik används när premier för trafikförsäkring bestäms.

6 24 § I fall som avses i 16 § fördelas för- I fall som avses i 16 § fördelas säkringsanstalternas inbördes försäkringsgivarnas inbördes ersättningsansvar efter förhållandet ersättningsansvar efter förhållandet mellan beloppen av de premier för mellan beloppen av de premier för direkt tecknade trafikförsäkringar direkt tecknade trafikförsäkringar som härrör från verksamheten här i som härrör från verksamheten här i landet och som för var och en av landet och som för var och en av

5 Senaste lydelse 2007:333. 6 Senaste lydelse 2010:1220.

dem belöper på näst föregående dem belöper på närmast föregående kalenderår. kalenderår. Trafikskadeersättning som har Trafikskadeersättning som har utgetts enligt 16 § andra stycket får betalats enligt 16 § andra stycket intill en tiondedel av det prisbas- får upp till en tiondel av det prisbasbelopp som anges i 21 § krävas åter belopp som anges i 21 § krävas från den som var skyldig att ha tillbaka från den som var skyldig att trafikförsäkring. Ersättningen får ha trafikförsäkring. Ersättningen får dock ej krävas åter , om fordonet vid inte krävas tillbaka , om fordonet skadetillfället brukades olovligen vid skadetillfället brukades av annan och antingen ej var olovligen av någon annan och registrerat i vägtrafikregistret eller antingen inte var registrerat i var avställt. vägtrafikregistret eller var avställt. Har trafikskadeersättning utgetts Om trafikskadeersättning har enligt 16 § tredje stycket och blir betalats enligt 16 § tredje stycket fordonet sedermera känt, får ersätt- och fordonet därefter blir känt, får ningen krävas åter från den för- ersättningen krävas tillbaka från säkringsanstalt som har meddelat den försäkringsgivare som har trafikförsäkring för fordonet. meddelat trafikförsäkring för fordonet.

Insolvensgarantisystem

29 a § Om en försäkringsgivare som har tillstånd att meddela trafikförsäkring i Sverige eller i ett annat EES-land är föremål för ett likvidationsförfarande som avses i 2 § lagen (2005:1047) om internationella förhållanden rörande finansiella företags insolvens, ansvarar samtliga försäkringsgivare som vid tidpunkten för beslutet om likvidationsförfarandet fick meddela trafikförsäkring enligt 5 § första stycket 1 och 2 solidariskt för ersättning till en skadelidande som är bosatt i Sverige, i den utsträckning ersättningen omfattas av försäkring hos försäkringsgivaren. Den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet omfattas inte av det solidariska ansvaret. Ersättning till den skadelidande ska betalas så snart som möjligt och senast tre månader från det att den skadelidande har accepterat ett motiverat anbud om ersättning.

29 b § Om den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet har sitt huvudkontor i ett annat EES-land än Sverige får de solidariskt ansvariga försäkringsgivarna kräva ersättning för betalning enligt 29 a § från insolvensorganet i det EES-landet.

29 c § Om den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet är en sådan försäkringsgivare som avses i 5 § första stycket 1, ansvarar de försäkringsgivare som har solidariskt ansvar enligt 29 a § även solidariskt för den ersättning som krävs av ett insolvensorgan i ett annat EES-land, i den utsträckning ersättningen har betalats till en skadelidande som är bosatt i det EES-landet. Ersättning till organet i det andra EES-landet ska betalas senast sex månader från det att ett krav har mottagits, om inte något annat har avtalats.

29 d § Försäkringsgivarnas inbördes ersättningsansvar fördelas efter förhållandet mellan beloppen av de premier för direkt tecknade trafikförsäkringar som härrör från verksamheten i Sverige och som för var och en av dem avser kalenderåret närmast före beslutet om likvidationsförfarandet. För en försäkringsgivare som avses i 5 § första stycket 1 ska även premier för direkt tecknade obligatoriska motorfordonsförsäkringar som härrör från verksamheten i andra EESländer än Sverige ingå vid fördelningen av ersättningsansvaret.

29 e § De försäkringsgivare som har betalat ersättning enligt 29 a eller 29 c § inträder i den skadelidandes 11

fordran hos den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet. De nämnda försäkringsgivarna inträder också i den skadelidandes rätt till skadestånd av skadevållaren, upp till det utbetalade beloppet. Det insolvensorgan som har betalat ersättning efter ett krav enligt 29 b § inträder i den rätt som försäkringsgivarna har enligt andra stycket.

29 f § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förfarandet hos de försäkringsgivare som är solidariskt ansvariga enligt 29 a § och om underrättelseskyldighet med anledning av insolvensgarantisystemet.

31 c § 7 Det som sägs om försäkringsgivare Det som sägs om försäkringsgivare i 31 § andra och tredje styckena i 31 § andra och tredje styckena samt i 31 b § andra stycket ska i ett samt i 31 b § andra stycket ska i ett fall som avses i 15 § gälla staten fall som avses i 15 § gälla staten och i ett fall som avses i 16 eller och i ett fall som avses i 16 , 28 eller 28 § gälla Trafik- 29 a–29 c § gälla Trafikförsäkringsföreningen. försäkringsföreningen.

33 § 8 I fall som avses i 16 § företräds I fall som avses i 16 § företräds försäkringsanstalterna i ärenden försäkringsgivarna i ärenden om om trafikskadeersättning eller om trafikskadeersättning eller om återåterkrav av utgiven sådan ersättning krav av sådan ersättning av en av en trafikförsäkringsförening i trafikförsäkringsförening i vilken vilken anstalterna är medlemmar. försäkringsgivarna är medlemmar. Detta gäller även ärenden enligt Detta gäller även ärenden enligt 28 28 § . För ett visst ärende eller en och 29 a – 29 f §§. För ett visst viss grupp av ärenden kan före- ärende eller en viss grupp av ningen utse en av anstalterna att ärenden får föreningen utse en av företräda de övriga. försäkringsgivarna att företräda de övriga.

7 Senaste lydelse 2013:1089. 8 Senaste lydelse 2002:343.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer stadgar för trafikförsäkringsföreningen.

9 37 § Förare av moped och förare av En förare av en moped , ett motormotorredskap som, utan att vara redskap eller ett eldrivet fordon registrerat i vägtrafikregistret, om- utan tramp- eller vevanordning ska, fattas av denna lag ska under färd om fordonet omfattas av denna lag här i landet ha med sig bevis om att men inte är registrerat i vägtrafikfordonet är trafikförsäkrat och på registret, under färd i Sverige ha begäran visa upp beviset för en med sig bevis om att fordonet är bilinspektör eller polisman. trafikförsäkrat och på begäran visa upp beviset för en bilinspektör eller polisman. Den som bryter mot första stycket Den som bryter mot första stycket döms till penningböter. Föraren ska döms till penningböter. Föraren ska dock vara fri från ansvar, om han dock vara fri från ansvar, om han eller hon senast tredje vardagen eller hon senast tredje vardagen efter förseelsen styrker hos efter förseelsen styrker hos Polismyndigheten att han eller hon Polismyndigheten att han eller hon hade bevis om trafikförsäkring vid hade bevis om trafikförsäkring vid tiden för förseelsen och omständig- tiden för förseelsen och omständigheterna ger vid handen att heterna tyder på att förseelsen har förseelsen har berott på tillfälligt berott på tillfälligt förbiseende. förbiseende.

1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om 29 a–29 f och 33 §§ och i övrigt den 23 december 2023. 2. Bestämmelserna i de nya 29 a–29 f §§ och 33 § i den nya lydelsen tillämpas även på försäkringsavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. 3. Bestämmelserna i de nya 29 a–29 f §§ och 33 § i den nya lydelsen tillämpas inte på likvidationsförfaranden som har beslutats före ikraftträdandet.

9 Senaste lydelse 2014:609.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 § Från motortävlingsförsäkring utgår Från en motortävlingsförsäkring ersättning med anledning av en och betalas ersättning med anledning av samma händelse med högst femtio en och samma händelse med högst miljoner kronor, ränta och ersättning 100 miljoner kronor, exklusive ränta för rättegångskostnader oräknade . och ersättning för rättegångs- Förslår beloppet ej till gottgörelse åt kostnader. Om beloppet inte räcker var och en som har rätt till ersättning till gottgörelse åt var och en som har ur beloppet, utgår i första hand ersätt- rätt till ersättning ur beloppet, betalas ning för personskada. Ersättningarna i första hand ersättning för persontill dem som ej kan beredas full skada. Ersättning till dem som inte gottgörelse nedsättes med samma kan ges full gottgörelse sätts ned med kvotdel för var och en. Kan efter samma kvotdel för var och en. Om det inträffat skadefall befaras att sådan efter ett inträffat skadefall kan befaras nedsättning blir nödvändig, kan att en sådan nedsättning blir nödvänregeringen eller myndighet som dig, får regeringen eller den myndigregeringen bestämmer förordna att het som regeringen bestämmer ersättning tills vidare skall utgå besluta att ersättning tills vidare ska endast med viss kvotdel. betalas endast med en viss kvotdel.

Denna lag träder i kraft den 23 december 2023.

2.3 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 13 § och 9 kap. 5 § konkurslagen (1987:672) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

13 § 1 Förvaltaren ska upprätta en bouppteckning. I den ska boets tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden. I bouppteckningen ska vidare boets skulder tas upp med uppgift om varje borgenärs namn och adress. Bouppteckningen ska dessutom innehålla en bedömning av om utdelning kan förväntas i konkursen. Om det finns anledning, ska bouppteckningen också innehålla uppgift om egendom som inte ingår i boet på grund av att den finns utomlands. Om gäldenären har uppgett att sådan egendom saknas, ska bouppteckningen innehålla uppgift om detta. I den utsträckning det behövs ska bouppteckningen också innehålla en förteckning över boets räkenskapsinformation och annat material som rör boet. Förvaltaren ska ge in bouppteckningen till rätten och tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före bouppteckningssammanträdet. Om ett bevakningsförfarande ska Om ett bevakningsförfarande ska äga rum och det ännu inte har getts in äga rum och det ännu inte har getts in någon bouppteckning till rätten, ska någon bouppteckning till rätten, ska förvaltaren så snart som möjligt och förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka från beslutet om senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en bevakningsförfarandet skicka en förteckning över borgenärerna med förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs adress till uppgift om varje borgenärs adress till rätten och tillsynsmyndigheten. I rätten och tillsynsmyndigheten. I konkurs hos ett kreditinstitut ska till konkurs hos ett kreditinstitut ska till bouppteckningen eller borgenärsför- bouppteckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift om insätt- teckningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras ningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. fordringsbelopp med upplupen ränta. Detsamma gäller i ett värdepappers- Detsamma gäller i ett värdepappersbolags konkurs, om bolaget har till- bolags konkurs, om bolaget har tillstånd att ta emot insättningar på stånd att ta emot insättningar på konto. I ett livförsäkringsföretags konto. I ett livförsäkringsföretags eller ett tjänstepensionsföretags kon- eller ett tjänstepensionsföretags

1 Senaste lydelse 2021:538.

kurs ska på motsvarande sätt bifogas konkurs ska det på motsvarande sätt uppgift om försäkringstagarna och bifogas uppgift om försäkringsderas fordringar. tagarna och andra ersättningsberättigade och om deras fordringar . I konkurs hos ett försäkringsföretag som får meddela trafikförsäkring ska det på motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkringstagare som har ingått ett avtal om trafikförsäkring och andra ersättningsberättigade enligt sådana avtal och om deras fordringar som grundas på ett sådant avtal.

9 kap.

5 § 2 En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom behöver inte bevaka fordran för att få rätt till betalning ur den pantsatta egendomen. En borgenär som har en fordran hos En borgenär som har en fordran hos ett kreditinstitut på grund av en ett kreditinstitut på grund av en insättning på räkning behöver inte insättning på räkning behöver inte bevaka sin fordran i institutets kon- bevaka sin fordran i institutets konkurs, om uppgift om fordran har läm- kurs, om en uppgift om fordran har nats enligt 7 kap. 13 § femte stycket. lämnats enligt 7 kap. 13 § femte Detsamma gäller beträffande värde- stycket. Detsamma gäller för värdepappersbolag som har tillstånd att ta pappersbolag som har tillstånd att ta emot insättningar på konto. En emot insättningar på konto. försäkringstagare behöver inte be- En försäkringstagare eller en annan vaka sin fordran i ett livförsäk- ersättningsberättigad behöver inte ringsföretags eller ett tjänstepen- bevaka sin fordran i ett livförsäksionsföretags konkurs, om uppgift om ringsföretags eller ett tjänstepenfordran lämnats enligt det angivna sionsföretags konkurs, om en uppgift lagrummet. om fordran har lämnats enligt 7 kap. 13 § femte stycket. Detsamma gäller för ett försäkringsföretag som får meddela trafikförsäkring.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för konkurser som har beslutats före ikraftträdandet.

2 Senaste lydelse 2021:538.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 2 § Vid tillämpning av artikel 7 i för- Vid tillämpning av artikel 7 i förordningen gäller följande i fråga om ordningen gäller följande i fråga om avtal om försäkring för ett registr- avtal om försäkring för ett registreringspliktigt fordon. När ett fordon eringspliktigt fordon. När ett fordon som är registrerat i en EES-stat köps i som är registrerat i ett EES-land köps syfte att införas och stadigvarande i syfte att införas och stadigvarande brukas i en annan EES-stat , ska risken brukas i ett annat EES-land , ska under 30 dagar från det att fordonet risken under 30 dagar från det att kommit i köparens besittning anses fordonet kommit i köparens besittfinnas i den stat till vilken fordonet ning anses finnas antingen i det land ska införas. där fordonet är registrerat eller i det land till vilke t fordonet ska införas , beroende på i vilket av dessa länder som köparen har ingått avtalet om försäkring .

3 § 2 På ett avtal om obligatorisk skade- På ett avtal om obligatorisk skadeförsäkring som avses i artikel 7.4 i försäkring som avses i artikel 7.4 i förordningen tillämpas lagen i den förordningen tillämpas lagen i det EES-stat som har föreskrivit skyldig- EES-land som har föreskrivit skyldigheten att teckna försäkring. heten att teckna försäkring.

Denna lag träder i kraft den 23 december 2023.

1 Senaste lydelse 2014:1451. 2 Senaste lydelse 2014:1451.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige 1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 7 § Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses 1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring, 2. risk som är hänförlig till ett 2. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i Sverige fordon som är registrerat i Sverige utom , när fordonet köps i syfte att utom under 30 dagar från det att införas och stadigvarande brukas i ett fordonet har kommit i en köpares annat EES-land , under 30 dagar från besittning, om fordonet köps i syfte det att fordonet kommit i köparens att införas och stadigvarande brukas i besittning , ett annat EES-land och köparen väljer att försäkra fordonet i det landet , 3. risk som är hänförlig till ett 3. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i ett annat fordon som är registrerat i ett annat EES-land än Sverige och som köps i EES-land än Sverige , under 30 dagar syfte att införas och stadigvarande från det att fordonet har kommit i en brukas i Sverige , under 30 dagar från köpares besittning, om fordonet köps det att fordonet kommit i köparens i syfte att införas och stadigvarande besittning , brukas i Sverige och köparen väljer att försäkra fordonet här , 4. risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige. När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i första stycket eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet anses skadeförsäkringsrisken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige. När det gäller livförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123. 2 Senaste lydelse 2020:396.

vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige. När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som har eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.

Denna lag träder i kraft den 23 december 2023.

2.6 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 17 § och 12 kap. 74 och 75 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

17 § För skadeförsäkring avses med land där risken är belägen 1. det land där försäkringstagaren har sin vanliga vistelseort, om försäkringstagaren är en fysisk person, och 2. det land där det etableringsställe som försäkringen gäller är beläget, om försäkringstagaren är en juridisk person. När det gäller följande skadeförsäkringar ska dock med land där risken är belägen avses 1. det land som byggnaden är belägen i, om försäkringen avser byggnad eller byggnad och dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet omfattas av samma försäkring, 2. det land där fordonet är registrerat, om försäkringen avser ett registreringspliktigt fordon, utom i de fall som avses i 3, 3. det land till vilket fordonet ska 3. det land till vilket fordonet ska införas, om försäkringen avser ett införas, under 30 dagar från det att fordon som är registrerat i ett EES- fordonet har kommit i en köpares land och som köps i syfte att införas besittning, om försäkringen avser ett till och stadigvarande brukas i ett fordon som är registrerat i ett EESannat EES-land , dock endast under 30 land och som köps i syfte att införas dagar från det att fordonet kommit i till och stadigvarande brukas i ett köparens besittning , och annat EES-land och köparen väljer att försäkra fordonet i det landet , och 4. det land där försäkringstagaren har tecknat försäkringen, om försäkringen har en giltighetstid av fyra månader eller mindre och omfattar rese- eller semesterrisker oberoende av försäkringsklass.

12 kap.

1 74 § Bestämmelsen i 17 kap. 16 § första Bestämmelsen i 17 kap. 16 § första stycket 1 lagen (2018:672) om ekono- stycket 1 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar om allmän dom- miska föreningar om allmän domstols stolsbeslut om likvidation ska gälla beslut om likvidation ska gälla också också för ömsesidiga försäkrings- för ömsesidiga försäkringsbolag. bolag.

1 Senaste lydelse 2019:766.

Bolagsverket ska besluta att ett ömsesidigt försäkringsbolag ska gå i likvidation om 1. bolagets hela försäkringsbestånd har överlåtits, 2. ett tillstånd att driva försäkringsrörelse som har beviljats för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, 3. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, eller 4. bolaget saknar till försäkringsregistret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör. En fråga om likvidation enligt första eller andra stycket prövas på anmälan av Finansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en delägare eller en röstberättigad som inte är delägare. I de fall som avses i andra stycket 4 prövas frågan på ansökan även av en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget. I de fall som avses i andra stycket 3 I de fall som avses i andra stycket 3 ska Bolagsverket fatta beslutet om ska Bolagsverket fatta beslutet om likvidation så snart det är praktiskt likvidation så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. likvidation kom in till Bolagsverket. Ett beslut om likvidation ska inte Ett beslut om likvidation ska inte meddelas, om det styrks att likvida- meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden upphört under ärendets tionsgrunden upphört under ärendets handläggning. Beslut om likvidation handläggning. gäller omedelbart. Bestämmelser om allmän domstols beslut om likvidation vid konkurs finns i 18 kap. 13 och 14 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

75 § 2 I ärenden enligt 74 § andra stycket 3 ska 17 kap. 12 och 18 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar inte tillämpas. I övrigt gäller för genomförandet av I övrigt gäller för genomförandet av likvidationen för ömsesidiga försäk- likvidationen för ömsesidiga försäkringsbolag 17 kap. 18, 19 och 23– ringsbolag 17 kap. 13, 18, 19 och 23– 45 §§ lagen om ekonomiska förening- 45 §§ lagen om ekonomiska föreningar med de tillägg som följer av 76– ar med de tillägg som följer av 76– 78 §§. 78 §§. I ett ärende enligt 74 § andra stycket 1, 2 eller 4 gäller även 17 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar.

1. Denna lag träder i kraft den 23 december 2023.

2 Senaste lydelse 2019:766.

2. För likvidationer som har beslutats före ikraftträdandet gäller 12 kap. 74 och 75 §§ i den äldre lydelsen.

3 Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog den 24 november 2021 direktivet (EU) 2021/2118 om ändring av direktiv 2009/103/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet, här benämnt 2021 års direktiv. Direktivet finns i bilaga 1 . Det direktiv från 2009 som 2021 års direktiv ändrar finns i bilaga 2 . I departementspromemorian Nya trafikförsäkringsregler – stärkt skydd för försäkringstagare och andra som skadas i trafiken (Ds 2022:27) lämnas förslag om hur 2021 års direktiv bör genomföras i svensk rätt. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3 . Lagförslagen i promemorian finns i bilaga 4 . Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5 . Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i lagstiftningsärendet (Ju2022/03386). I departementspromemorian Konkursförfarandet (Ds 2019:31) lämnas bl.a. ett förslag om att vissa försäkringstagares bevakningsfrihet i konkurs ska gälla även andra ersättningsberättigade. Lagförslaget finns i bilaga 6 . Även den promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7 . Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i lagstiftningsärendet (Ju2019/04217). I denna lagrådsremiss behandlas lagförslagen i promemorian Nya trafikförsäkringsregler – stärkt skydd för försäkringstagare och andra som skadas i trafiken, samt det nämnda förslaget i promemorian Konkursförfarandet.

4 Trafikförsäkringssystemet

4.1 Trafikskadelagen

Obligatorisk trafikförsäkring I trafikskadelagen (1975:1410) finns det bestämmelser om trafikförsäkring för motordrivna fordon och om ersättning från trafikförsäkringen för skada i följd av trafik med ett sådant fordon (trafikskadeersättning). Enligt lagen krävs trafikförsäkring för motordrivna fordon som är registrerade i vägtrafikregistret och inte är avställda samt för andra motordrivna fordon som brukas i trafik i Sverige (se 2 § första stycket). Det är fordonets ägare som är skyldig att teckna försäkring för fordonet (se 2 § andra stycket). Trafikförsäkringssystemet garanterar att en skadelidande får ersättning även om ett försäkringspliktigt fordon saknar trafikförsäkring. Detsamma gäller om det inte går att fastställa identiteten på det fordon som har orsakat skadan. I sådana fall ansvarar samtliga försäkringsgivare som vid skadetillfället fick meddela trafikförsäkring i Sverige solidariskt för ersättningen genom Trafikförsäkringsföreningen (se 16 §).

Försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring Trafikförsäkring kan meddelas av en svensk eller en utländsk försäkringsgivare (se 5 § trafikskadelagen). En svensk försäkringsgivare ges tillstånd att meddela trafikförsäkring enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043). En EES-försäkringsgivare som har fått tillstånd att meddela motsvarande obligatorisk motorfordonsförsäkring i ett annat EES-land får meddela trafikförsäkring även i Sverige under vissa förutsättningar. Bland annat ska Finansinspektionen underrättas (se 2 kap. 1 § lagen [1998:293] om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige tillsammans med de nationella bestämmelserna i EESförsäkringsgivarens hemland som genomför artiklarna 145–148 i Solvens II-direktivet). Slutligen får en försäkringsgivare med säte utanför EES meddela trafikförsäkring här om Finansinspektionen ger tillstånd till det (se 4 kap 1 § i den nyss nämnda lagen).

Ersättning för skador Trafikskadelagen bygger på den s.k. no-fault-principen, som innebär att en trafikskada ersätts oavsett om den har orsakats genom vållande eller på något annat sätt. Ersättning lämnas alltså på strikt ansvarsgrund. För att en skada ska ersättas krävs dock att den har uppkommit i följd av trafik med ett motordrivet fordon. Föraren, passagerare och personer utanför fordonet som skadas får ersättning från trafikförsäkringen. Även skador på egendom ersätts ur försäkringen men som huvudregel ersätts inte skador på fordonsägarens egendom, vilket typiskt sett är själva fordonet (se 10 och 11 §§). Trafikskadeersättning beräknas efter samma grunder som skadestånd (se 9 §). Det innebär att skadan ska täckas fullt ut och att ersättning inte bara ges för ekonomisk skada utan även för ideell. Ersättning som har betalats från annat håll ska i vissa fall räknas av från trafikskadeersättningen. Avräkning sker efter samma principer som när det gäller skadestånd, dvs. för bl.a. sjukpenning och annan ersättning från socialförsäkringen.

Internationella förhållanden Trafikförsäkringen ger ersättning för skador som uppkommer i följd av trafik i Sverige. Den ger också ersättning för skador som uppkommer i följd av trafik utomlands med ett här i landet registrerat eller svenska staten tillhörigt motordrivet fordon och som drabbar en svensk medborgare eller den som har hemvist i Sverige (se 8 §). Slutligen täcker försäkringen den ersättning för skada som uppkommer i ett annat EES-land än Sverige som enligt lagstiftningen i det landet ska omfattas av en obligatorisk motorfordonsförsäkring (se 38 §). En försäkringsgivare som har tillstånd att meddela trafikförsäkring i Sverige ska utse en skaderegleringsrepresentant i varje annat land inom EES. En skadelidande som är bosatt i ett annat EES-land ska från det landet kunna begära ersättning genom försäkringsgivarens representant (se 27 §). Motsvarande gäller för skadelidande bosatta i Sverige som skadas i ett annat EES-land. Ersättning ska då kunna begäras genom den utländska försäkringsgivarens representant i Sverige. Om försäkringsgivaren inte har utsett någon representant eller om representanten inte svarar inom viss tid

kan den skadelidande i stället få ersättning genom Trafikförsäkringsföreningen (se 28 §). Genom det så kallade gröna kort-samarbetet, som inte regleras i trafikskadelagen, gäller ett liknande system även i förhållande till andra länder. Genom samarbetet åtar sig försäkringsgivarna att ersätta skador som uppkommer i de länder som omfattas av samarbetet. Det gröna kortet är ett bevis på att fordonet har en trafikförsäkring som täcker sådana skador, varför fordonet kan användas i trafik i det andra landet utan att någon försäkring tecknas även där.

4.2 Äldre direktiv om motorfordonsförsäkring

Det första direktivet Det första direktivet om motorfordonsförsäkring är från 1972 (rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet). Enligt det direktivet skulle varje medlemsstat vidta åtgärder för att alla fordon som normalt hörde hemma inom landet skulle omfattas av en försäkring. Undantag fick bl.a. göras för vissa fysiska och juridiska personer eller för vissa slags fordon. Försäkringen skulle även täcka skador som har orsakats i andra medlemsstater. Ett särskilt organ i varje medlemsstat skulle garantera att det skedde skadereglering för olyckshändelser inom dess territorium orsakade av fordon som var normalt hemmahörande inom en annan medlemsstats territorium. Direktivet medförde ändringar i bl.a. 38 § trafikskadelagen (se prop. 1992/93:8 om den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk m.m., bet. 1992/93:LU7).

Det andra direktivet I det andra direktivet föreskrevs att den försäkring som avsågs i det första direktivet skulle omfatta både person- och sakskada och täcka vissa angivna ersättningsbelopp (rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon). Varje land skulle enligt direktivet inrätta en garantifond med uppgift att ersätta skador som orsakats av oidentifierade eller oförsäkrade fordon. Direktivet krävde inga lagändringar i Sverige. Enligt svensk rätt utgick trafikskadeersättning redan för person- och sakskada med de belopp som krävdes enligt direktivet. Genom Trafikförsäkringsföreningen och dess verksamhet ansågs det finnas ett organ med sådana uppgifter som direktivet förutsatte (se prop. 1992/93:8, bet. 1992/93:LU7).

Det tredje direktivet Enligt det tredje direktivet skulle medlemsstaterna se till att en enda premie täckte alla medlemsstaters territorium (rådets tredje direktiv 90/232/EEG av den 14 maj 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon). Premien skulle tillförsäkra det skydd som krävdes i varje medlemsstat 25

enligt dess lagstiftning eller det skydd som krävdes enligt lagen i den stat där fordonet var normalt hemmahörande om detta var högre. Direktivet genomfördes i Sverige genom ändringar i det som nu är 14 och 38 §§ trafikskadelagen (se prop. 1992/93:8, bet. 1992/93:LU7).

Det fjärde direktivet Enligt det fjärde direktivet skulle alla försäkringsgivare utse skaderegleringsrepresentanter i alla andra EES-länder som på försäkringsgivarens vägnar reglerar anspråk som omfattades av direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon samt om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG). Från särskilda informationscentrum i varje medlemsland skulle en skadelidande få information om bl.a. vilken försäkringsgivare som försäkrat ett visst fordon och försäkringsgivarens skaderegleringsrepresentant. Varje medlemsstat skulle också inrätta ett skadeersättningsorgan som skulle ansvara för skaderegleringen om det inte utsetts någon skaderegleringsrepresentant eller om försäkringsgivaren inte svarade på ett framställt krav. Direktivet genomfördes i Sverige genom ändringar i bl.a. 27–29 §§ trafikskadelagen samt 17 och 18 §§ trafikförsäkringsförordningen (1976:359), se prop. 2001/02:133 Ersättning för trafikskador utomlands.

Det femte direktivet I det femte direktivet förtydligades att medlemsstaterna fick utföra kontroller av försäkringar, under förutsättning att de inte var systematiska eller diskriminerande. För att det skulle vara tillåtet att utföra sådana kontroller krävdes också att de genomfördes inom ramen för en bredare kontroll som inte uteslutande syftade till försäkringskontroll (Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG av den 11 maj 2005 om ändring av rådets direktiv 72/166/EEG, 84/5/EEG, 88/357/EEG och 90/232/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon). Direktivet krävde vidare att fordon som hade undantagits från försäkringsplikten skulle behandlas på samma sätt som oförsäkrade fordon, vilket bl.a. innebar att garantifonden i den medlemsstat där olyckan inträffade skulle ersätta skadan. Genom direktivet höjdes också de belopp som en försäkring minst skulle omfatta. Enligt direktivet skulle beloppen ses över var femte år. Medlemsstaterna fick möjlighet att utnyttja en övergångsperiod för att nå upp till de nya nivåerna. I direktivet infördes dessutom en rätt för försäkringstagare att begära ett intyg från försäkringsgivaren om vilka ersättningskrav som framställts eller om frånvaron av sådana krav. Försäkringstagarna skulle också få rätt till ett motiverat besked om ersättning. Enligt direktivet skulle informationscentrumen lämna information även i rent nationella fall. Direktivet genomfördes i Sverige genom ändringar i bl.a. 5 och 17 a §§ trafikskadelagen, dåvarande försäkringsrörelselagen (1982:713) och lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal (se prop. 2006/07:50 Vissa frågor om trafikförsäkring och rättsskyddsförsäkring).

2009 års direktiv År 2009 konstaterades att de ovan redovisade direktiven hade ändrats flera gånger på väsentliga punkter. Det beslutades därför ett konsoliderat direktiv (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet). Samtidigt beslutades att de tidigare direktiven skulle upphöra att gälla.

5 2021 års direktiv och dess genomförande

5.1 Direktivets syfte och innehåll

Det övergripande syftet med 2021 års direktiv är att säkerställa och förbättra skyddet för skadelidande till följd av trafikolyckor inom unionen och förstärka och förbättra den inre marknaden för motorfordonsförsäkringar. Genom direktivet ändras 2009 års direktiv på flera sätt. I artikel 1 ändras direktivets definition av fordon och nya definitioner av användning av ett fordon och hemmedlemsstat införs. I artikel 3 införs ett undantag från direktivets tillämpningsområde för evenemang och aktiviteter för motorsport. Artikel 4, som reglerar kontroll av försäkringar, justeras i syfte att göra det möjligt för medlemsstaterna att införa automatiska försäkringskontroller. I artikel 5 införs ytterligare möjligheter för medlemsstaterna att förordna om undantag från direktivets krav på försäkring. I artikel 9 harmoniseras minimibeloppen för försäkringsersättning och en översynsklausul införs. Genom en ny artikel 10a införs ett insolvensgarantisystem som ska skydda den skadelidande vid en försäkringsgivares insolvens vid olyckor som inträffar i den medlemsstat där den skadelidande är bosatt. I en ny artikel 25a införs motsvarande skydd vid olyckor som inträffar i en annan medlemsstat än den där den skadelidande är bosatt. I artikel 15 ändras bestämmelsen om i vilken medlemsstat risken finns när ett fordon avsänds från en medlemsstat till en annan och nya regler för informationscentrumet införs. Genom en ny artikel 15a införs en möjlighet för skadelidande att, vid olyckor som orsakas av ett fordon som drar ett släp, i vissa fall framställa ett anspråk direkt till släpets försäkringsgivare under förutsättning att släpet har en separat trafikförsäkring, samt vissa informationskrav. I artikel 16 införs ändrade bestämmelser om de intyg om skadehistorik som försäkringstagarna kan begära från försäkringsgivarna. Enligt artikeln ska kommissionen också anta genomförandeakter som innehåller en mall för intygens form och innehåll. Genom en ny artikel 16a ges medlemsstaterna möjlighet att införa ett system med certifierade prisjämförelseverktyg. I artikel 23, som reglerar informationscentrum, införs en ny bestämmelse om att säkerställa att försäkringsgivare lämnar viss information till centrumen. Genom en ny artikel 26a införs krav på medlemsstaterna att se till att skadelidande får information om olika möjligheter att framställa ersättningsanspråk.

I artikel 28.1 införs ett nytt stycke om att medlemsstaterna kan kräva försäkring även för motorredskap som inte är fordon enligt direktivet. I artikel 28a–28c införs nya bestämmelser om ett kommittéförfarande, om kommissionens utövande av delegering, om utvärdering och översyn av insolvensorganen och om genomförandet av direktivet. I artikel 30, som reglerar införlivandet, införs särskilda datum från när bestämmelserna om insolvensgarantisystemet respektive intyg om skadehistorik ska tillämpas. Avslutningsvis innehåller artiklarna 2–4 i 2021 års direktiv regler om införlivande, ikraftträdande och adressater. Direktivet tillåter medlemsstaterna att behålla eller införa regler som är mer förmånliga för den skadelidande än de bestämmelser som är nödvändiga för att följa direktivet (se artikel 28.1).

5.2 Genomförandet av direktivet

Ett EU-direktiv är bindande för medlemsstaterna när det gäller det resultat som ska uppnås, men överlåter åt medlemsstaterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet (artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Det innebär att en medlemsstat vid genomförandet inte behöver använda sig av samma terminologi och systematik som i direktivet. Genomförandet måste dock innebära att det avsedda resultatet uppnås. Medlemsstaterna ska också verka för en enhetlig tolkning och tillämpning av EU-rätten. Särskilt viktigt är detta när det gäller direktiv som i likhet med 2021 års direktiv bl.a. syftar till att stärka den fria rörligheten för personer och varor i syfte att genomföra den inre marknaden. Samtidigt ska det framhållas att såväl 2021 års direktiv som tidigare motorfordonsförsäkringsdirektiv är minimidirektiv. Direktivet hindrar alltså inte medlemsstaterna från att behålla eller införa striktare bestämmelser för att skydda skadelidande. I Sverige finns sedan länge en väl utbyggd trafikförsäkring som i många avseenden ger ett bättre skydd än vad som krävs enligt EU-rätten. Vid genomförandet av direktivet i svensk rätt är det viktigt att säkerställa att det skydd som ges till dem som skadas i trafiken inte sänks. När ett EU-direktiv genomförs gör sig olika intressen gällande. På den ena sidan står intresset av att författningstexten utformas i enlighet med en för svenska tillämpare väl känd terminologi och att bestämmelserna passar in i den svenska författningsstrukturen. På den andra sidan finns intresset av att författningstexten korrekt återspeglar innebörden av direktivet. En författningstext som avviker för mycket från direktivets ordalydelse riskerar att underkännas av EU-domstolen. Förslagen i denna lagrådsremiss innebär att direktivstexten i stor utsträckning överförs till svensk författningstext, men anpassas till den hittillsvarande terminologin och strukturen. För att leva upp till EU-rättens krav är det avgörande att det i nationell rätt läggs fast en rättslig ram som garanterar att direktivet tillämpas fullt ut på ett tillräckligt klart och precist sätt. Enskilda ska ha möjlighet att identifiera sina rättigheter enligt direktivet och göra dem gällande. Finns det nationella regler som redan uppfyller direktivets målsättning behövs inga särskilda åtgärder.

Direktivet omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet). Det innebär att det även gäller i förhållande till de länder som är medlemmar i EES, för närvarande Norge, Island och Liechtenstein. De förslag som lämnas i denna lagrådsremiss är därför utformade för att genomföra direktivet även i förhållande till EESländerna.

6 Försäkringspliktiga fordon

Regeringens förslag : Vissa eldrivna cyklar ska anses som ett motordrivet fordon vid tillämpningen av trafikskadelagen, nämligen om cykeln är konstruerad för en hastighet som överstiger 14 kilometer i timmen och har en nettovikt som överstiger 25 kilogram. Om en sådan cykel enbart är avsedd för användning av personer med fysisk funktionsnedsättning, ska den dock inte anses som ett motordrivet fordon. Alla eldrivna fordon utan tramp- eller vevanordning ska anses som motordrivna fordon vid tillämpningen av trafikskadelagen om de är konstruerade för en hastighet som överstiger 20 kilometer i timmen. En förare av ett trafikförsäkringspliktigt eldrivet fordon utan trampeller vevanordning som inte omfattas av krav på registrering ska vid färd ha med sig ett försäkringsbevis.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås det att ersättning för skador som orsakas av ett fordon som omfattas av utvidgningen av fordonsdefinitionen och vars konstruktionshastighet inte överstiger 20 kilometer i timmen solidariskt ska betalas av de försäkringsgivare som vid skadetillfället fick meddela trafikförsäkring. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Ett flertal av remissinstanserna, däribland Myndigheten för delaktighet och Nordic Micromobility Association , tillstyrker promemorians förslag eller har ingen invändning mot dem. Flera remissinstanser är dock kritiska mot förslaget att undanta de eldrivna cyklarna från kravet på trafikförsäkring. Bland dessa finns Trafikförsäkringsföreningen , Svensk Försäkring , Sveriges advokatsamfund , Sveriges MotorCyklister och Kungliga Automobil Klubben . Flera remissinstanser, såsom bl.a. Sveriges MotorCyklister, anser vidare att försäkringsplikten bör begränsas till en ansvarsförsäkring eftersom det enbart är en sådan försäkring som krävs enligt direktivet. Trafikförsäkringsföreningen och Svensk Försäkring anser också att direktivets möjlighet till undantag för elektrifierade rullstolar bör utnyttjas. Några remissinstanser anför att även andra fordon bör omfattas av trafikförsäkringssystemet. Sveriges advokatsamfund anser att samtliga elsparkcyklar bör omfattas. Bland andra 2030-sekretariatet och Nordic Micromobility Association anser att promemorians förslag bör gälla oavsett elsparkcykelns vikt, eftersom tyngre elsparkcyklar normalt är säkrare. Bland andra Nordic Micromobility Association anser att det bör

förtydligas vad som avses med konstruktionshastighet. Transportstyrelsen pekar på att begreppet nettovikt inte förekommer i annan fordonsrelaterad lagstiftning och anför att det vore bra om förarbetena gav ledning för tolkningen av begreppet. Flera remissinstanser, däribland Trafikförsäkringsföreningen och Svensk Försäkring, efterlyser regler om förutsättningarna för att framföra eldrivna enpersonsfordon och om trafiksäkerhet, såsom regler om hjälm, lägsta ålder, promillegräns, trafikutbildning och fordonens klassificering. Kungliga Automobil Klubben lyfter frågan om möjliga sanktioner för den som inte tecknar försäkring. Sveriges MotorCyklister anser att personer som framför ett lätt elektriskt fordon bör omfattas av straffansvar i samma grad som förare av andra fordon. Trafikförsäkringsföreningen och Svensk Försäkring efterfrågar en registreringsplikt för att möjliggöra kontroll av försäkring och korrekt prissättning, och anser att ett krav på att medföra försäkringsbevis inte är tillräckligt för att säkerställa att reglerna efterlevs.

Skälen för regeringens förslag

Försäkringspliktiga fordon Medlemsstaterna är enligt 2009 års direktiv skyldiga att vidta åtgärder för att fordon ska omfattas av ansvarsförsäkring (artikel 3). Med direktivets hittillsvarande lydelse avses med fordon varje slags motorfordon som är avsett för färd på land och som drivs av mekaniskt förmedlad kraft men som inte är spårbundet, samt släpfordon, även om det inte är tillkopplat (artikel 1). Genom 2021 års direktiv justeras definitionen av fordon (artikel 1.1). Enligt definitionen avses med fordon varje slags motorfordon som enbart drivs av mekaniskt förmedlad kraft på land, men som inte är spårbundet, med i) en högsta konstruktionshastighet på över 25 kilometer i timmen, eller ii) en högsta nettovikt på över 25 kilogram och en högsta konstruktionshastighet på över 14 kilometer i timmen. Även varje slags släp som är avsett för användning med ett fordon, vare sig det är tillkopplat eller inte, är ett fordon enligt den nya definitionen. Från fordonsdefinitionen undantas rullstolar som enbart är avsedda att användas av personer med fysisk funktionsnedsättning. Den nya definitionen anger alltså viss hastighet och vikt som ett motorfordon ska ha för att vara ett fordon enligt direktivet. Definitionen har ändrats även på andra sätt. Numera framgår det att det endast är motorfordon som enbart drivs av mekaniskt förmedlad kraft som omfattas. Dessutom har uttrycket avsett för färd strukits. Av direktivets skäl framgår dock att det är fordon vars normala funktion är transport som omfattas av direktivets tillämpningsområde (skäl 5 i 2021 års direktiv). Fordonsdefinitionen gäller vidare oavsett antal hjul och drivmedel, och därmed alltså för både eldrivna och bränsledrivna fordon (jfr skäl 3 i 2021 års direktiv). Enligt svensk rätt krävs det trafikförsäkring för motordrivna fordon (se 2 § första stycket trafikskadelagen). I lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner anges betydelsen av olika beteckningar, bl.a. av beteckningen motordrivet fordon. Definitionerna är avsedda att användas i andra författningar i den utsträckning som föreskrivs i dem (se 1 § lagen om 30 vägtrafikdefinitioner). Trafikskadelagen hänvisar inte till lagen om

vägtrafikdefinitioner, men enligt lagens förarbeten anses det även utan en sådan hänvisning vara naturligt att uttrycket motordrivet fordon i trafikskadelagen ges samma innebörd som i andra samtida författningar rörande vägtrafik, exempelvis fordonskungörelsen (1972:595, se prop. 1975/76:15 med förslag till trafikskadelag m.m., s. 269). Fordonskungörelsen är numera upphävd och grundläggande fordonsbegrepp har samlats i lagen om vägtrafikdefinitioner. Uttrycket motordrivna fordon i trafikskadelagen har också bedömts ha en innebörd som ligger i linje med den definition av fordon som tidigare direktiv utgår från (se prop. 1992/93:8 s. 11). Av lagen om vägtrafikdefinitioner framgår att beteckningarna fordon och motordrivet fordon har följande betydelse.

Fordon En anordning på hjul, band, medar eller liknande som är inrättad huvudsakligen för färd på marken och inte löper på skenor. Fordon delas in i motordrivna fordon, släpfordon, efterfordon, sidvagnar, cyklar, hästfordon och övriga fordon.

Motordrivet fordon Ett fordon som för framdrivande är försett med motor, dock inte ett sådant eldrivet fordon som är att anse som cykel. Motordrivna fordon delas in i motorfordon, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon.

Definitionen av motordrivet fordon i svensk rätt motsvarar således i hög grad den justerade definitionen i direktivet. Att den svenska definitionen undantar eldrivna cyklar medför dock att sådana cyklar knappast kan anses omfattas av det svenska kravet på försäkring. Motordrivna fordon som saknar någon av de tekniska egenskaperna för att vara en cykel enligt lagen om vägtrafikdefinitioner omfattas däremot enligt huvudregeln av kravet på trafikförsäkring.

Eldrivna cyklar En cykel är enligt lagen om vägtrafikdefinitioner följande (se 2 §):

1. Ett fordon som är avsett att drivas med tramp- eller vevanordning och inte är ett lekfordon.

2. Ett eldrivet fordon med en tramp- eller vevanordning om elmotorn a) endast förstärker kraften från tramp- eller vevanordningen, b) inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen, och c) har en kontinuerlig märkeffekt som inte överstiger 250 watt.

3. Ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som är avsett för användning av personer med fysisk funktionsnedsättning, och är a) inrättat huvudsakligen för befordran av en person, b) inrättat för att föras av den åkande, och 31

c) konstruerat för en hastighet av högst 20 kilometer i timmen.

4. Ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som uppfyller villkoren i 3 a–c och som antingen a) har en elmotor vars kontinuerliga märkeffekt inte överstiger 250 watt, eller b) är självbalanserande.

Cyklar enligt punkt 1 är inte försedda med en motor och omfattas därmed inte av direktivets fordonsdefinition. Inte heller cyklar enligt punkt 2 omfattas av direktivet, eftersom de inte drivs enbart av mekaniskt förmedlad kraft. Cyklar enligt punkt 3 bör omfattas av direktivets undantag för rullstolar och faller därför också utanför direktivets fordonsdefinition. Att cyklar enligt punkt 1–3 undantas från den svenska definitionen av motordrivna fordon föranleder därför ingen lagstiftningsåtgärd. Cyklar enligt punkt 4 är eldrivna. Vissa av dem omfattas av direktivets definition av fordon och därmed kravet på försäkring, men kan knappast anses omfattas av kravet på trafikförsäkring i svensk rätt. De fordon det handlar om är eldrivna cyklar utan tramp- eller vevanordning, inrättade huvudsakligen för befordran av en person och för att föras av den åkande. De ska vidare antingen ha en elmotor vars kontinuerliga märkeffekt inte överstiger 250 watt eller vara självbalanserande. Slutligen ska de ha en nettovikt över 25 kilogram och en konstruktionshastighet som överstiger 14 kilometer i timmen men inte 20 kilometer i timmen. Cyklar med dessa tekniska egenskaper omfattas alltså av direktivet. Ett fordon som saknar någon av dessa tekniska egenskaper omfattas antingen inte av direktivet eller inte av definitionen av cykel i punkt 4. Om fordonet inte är en cykel enligt punkt 4, exempelvis för att det har en hastighet över 20 kilometer i timmen, kan det vara ett motordrivet fordon som redan omfattas av kravet på trafikförsäkring. I direktivet anges inte närmare vad uttrycken nettovikt och konstruktionshastighet betyder, vilket minskar möjligheten att, som Transportstyrelsen och bl.a. Nordic Micromobility Association efterfrågar, precisera uttryckens innebörd för svensk del. För att direktivet ska vara korrekt genomfört måste uttrycken i svensk rätt ha samma betydelse som enligt direktivet. Det ankommer ytterst på EU-domstolen att tolka uttrycken och dess betydelse, men i avvaktan på domstolens tolkning får uttrycken förstås utifrån sin ordalydelse och med ledning av liknande uttryck inom den fordonsrelaterade lagstiftningen. Till skillnad från konstruktionshastighet förekommer inte nettovikt i svensk rätt. Däremot förekommer flera andra uttryck för att beskriva olika fordonsvikter, såsom bruttovikt på fordon, tjänstevikt, totalvikt och vikt i körklart skick (se 2 § lagen om vägtrafikdefinitioner). Inget av dessa uttryck lär vara detsamma som nettovikt. För varor används uttrycket ofta för att beskriva varan utan dess förpackning, dvs. lösvikt. Det framstår som rimligt att nettovikt i detta sammanhang inte omfattar hela ekipagets vikt och särskilt inte sådant som inte utgör en del av själva fordonet, t.ex. fordonets förare och passagerare, samt annan last, medan vikten för batteri och annat som krävs för ett funktionsdugligt fordon torde räknas med.

Det är oklart hur många fordon i landet som för närvarande har dessa tekniska egenskaper. Nordic Micromobility Association uppger dock att praktiskt taget samtliga 30 000 elsparkcyklar som hyrs ut i Sverige har sådana egenskaper. Av de fordon som säljs på den privata marknaden verkar få vara utformade på detta sätt. Sådana fordon väger ofta mindre än 25 kilogram eller har för hög hastighet eller effekt för att vara en cykel.

Trafikförsäkring ska krävas för cyklar som omfattas av direktivet Det finns olika alternativ för att genomföra direktivets fordonsdefinition i svensk rätt. Ett alternativ är att kräva försäkring för fordonen. Ett annat alternativ är att föreskriva att skador i följd av trafik med en viss fordonstyp ska ersättas genom Trafikförsäkringsföreningen. Enligt direktivet får medlemsstaterna nämligen förordna om undantag från försäkringsplikten för särskilda slag av fordon (se artikel 5.2). Medlemsstaterna ska i så fall se till att sådana fordon behandlas på samma sätt som fordon för vilka försäkringsplikten inte har uppfyllts. Det innebär att ersättning för skador som orsakas av fordonen ska betalas av den nationella garantifonden. I Sverige är det Trafikförsäkringsföreningen som betalar sådan ersättning och de försäkringsgivare som vid skadetillfället fick meddela trafikförsäkring som ansvarar för ersättningen (se 16 och 24 §§ trafikskadelagen). I promemorian görs bedömningen att det är ett begränsat antal cyklar som har sådana tekniska egenskaper att de omfattas av direktivet. Enligt promemorian är det inte heller aktuellt att föreskriva registreringsplikt. Mot den bakgrunden är det enligt promemorian varken ändamålsenligt eller kostnadseffektivt att utsträcka försäkringsplikten till att även omfatta sådana cyklar. Enligt regeringens mening är det en självklar utgångspunkt att ägare till de fordon som omfattas av försäkringsskydd enligt direktivet själva ska bära kostnaden för den ersättning som kan betalas vid en olycka, genom försäkringsplikt och premiebetalning. Denna uppfattning delas av flera remissinstanser, däribland Sveriges advokatsamfund , Svensk Försäkring och Trafikförsäkringsföreningen . Skälen för att låta de cyklar som träffas av direktivets fordonsdefinition omfattas av ett krav på trafikförsäkring är starka. Enligt uppgifter från Transportstyrelsen ökade antalet skadade i olyckor med elsparkcyklar kraftigt under 2022. Förutom att det framstår som orättvist att kostnader för skador som en viss fordonstyp orsakar i praktiken betalas av andra fordonsägare, försvårar ett undantag från trafikförsäkringsplikten också anpassningen mot säkrare fordon. Premiesättningen är nämligen ett viktigt verktyg i trafiksäkerhetsarbetet. Ett undantag skulle dessutom kunna få till följd att fordonen utformas med de tekniska egenskaper som träffas av undantaget. Fordonets ägare skulle då slippa att betala för en trafikförsäkring men ändå omfattas av ett försäkringsskydd. Det finns emellertid också skäl som talar för att undanta cyklarna från försäkringsplikten. Ett sådant skäl är främjandet av cykeltrafiken. Som bl.a. 2030-sekretariatet påpekar bidrar cyklarna till att nå klimatmålen och är viktiga för att avlasta kollektivtrafiken och minska antalet bilar i städerna. En ökad kostnad för att använda cyklarna, t.ex. på grund av ett krav på trafikförsäkring, verkar i motsatt riktning. Eftersom det inte

framstår som troligt att kostnaden för en trafikförsäkring för de aktuella cyklarna blir orimligt hög, kommer denna effekt sannolikt inte att bli särskilt stor. Även svårigheten att rikta sanktioner mot den som inte tecknar försäkring kan vara ett skäl för ett undantag från försäkringsplikten. En regel utan effektiva sanktioner kan framstå som svag, särskilt när den som inte tecknar försäkring ändå omfattas av det skydd som trafikförsäkringssystemet medför. Vissa åtgärder kan dock vidtas för att öka efterlevnaden av försäkringsplikten, se vidare nedan. Nordic Micromobility Association och flera bolag som hyr ut bl.a. elsparkcyklar uppger att ett krav på trafikförsäkring kan leda till höjda avgifter för kunden. Här är det viktigt att framhålla att ett krav på trafikförsäkring visserligen innebär en ökad kostnad för bolagen men även ett stärkt skydd för bolagens kunder. De bolag det handlar om bör dessutom ha goda möjligheter att förhandla sig till mängdrabatter hos försäkringsgivarna. Huruvida kostnaden slår igenom fullt ut för kunderna påverkas också av konkurrensförhållandena på marknaden. Uthyrningsbolagen menar vidare att tyngre elsparkcyklar normalt är säkrare, eftersom de är förknippade med fler säkerhetsfunktioner. En försäkringsplikt för de tyngre cyklarna skulle kunna innebära att bolagen väljer att införskaffa exempelvis lättare elsparkcyklar så att de inte träffas av kravet på försäkring. Ett krav på trafikförsäkring för de tyngre elsparkcyklarna skulle därför kunna riskera att vara ett incitament för lättare och mindre trafiksäkra fordon, vilket bl.a. Nordic Micromobility Association pekar på. Frågan om vilka fordon uthyrningsbolagen väljer att införskaffa beror dock på många faktorer, bl.a. vilka fordon kunderna efterfrågar. Ett tyngre fordon innebär också en högre skaderisk för den som blir påkörd, vilket talar för att de tyngre fordonen bör omfattas av försäkringsplikt. Slutligen är ett skäl för att cyklarna ska undantas från trafikförsäkringsplikt att de kan användas av personer med funktionsnedsättning. Cyklar som är avsedda för användning av personer med fysisk funktionsnedsättning omfattas inte av direktivet. Det förekommer dock att personer med en funktionsnedsättning föredrar att använda fordon, bl.a. självbalanserande cyklar, som inte i första hand är avsedda att föras av personer med funktionsnedsättning. Ett försäkringskrav för vissa sådana cyklar riskerar därför att försvåra valet av fordon för personer med funktionsnedsättning. Eftersom endast vissa självbalanserande cyklar träffas av försäkringskravet kommer det dock fortfarande att finnas ett stort urval av cyklar som inte kräver försäkring. Sammantaget anser regeringen att de skäl som talar för att undanta de aktuella cyklar från trafikförsäkringsplikten inte är så starka att de uppväger skälen för att de ska omfattas. Det bör alltså krävas trafikförsäkring för de eldrivna cyklar utan tramp- och vevanordning som omfattas av direktivet. Flera remissinstanser, exempelvis Sveriges MotorCyklister , anför att cyklarna endast bör omfattas av krav på ansvarsförsäkring, eftersom det endast är en sådan försäkring som krävs enligt direktivet. En ansvarsförsäkring täcker emellertid bara skador på tredje man. Den svenska trafikförsäkringen innebär ett bredare försäkringsskydd bl.a. 34 eftersom försäkringen också täcker ersättning för personskador som

drabbar fordonets förare. Det svenska trafikförsäkringssystemet bygger på tanken att trafiken ska bära sina egna kostnader. För att åstadkomma det bör försäkringen även täcka skador på förare. Det är svårt att hitta skäl för att denna princip inte ska gälla för vissa fordon, särskilt när elsparkcyklar främst är inblandade i singelolyckor. Regeringen anser att det ska krävas trafikförsäkring för de cyklar som träffas av direktivets fordonsdefinition. Ett krav på trafikförsäkring för cyklarna medför att försäkringsgivarna måste tillhandahålla en sådan produkt. Som bl.a. Svensk Försäkring och Trafikförsäkringsföreningen anför är det något försäkringsgivarna är vana att göra och bör inte innebära någon större belastning för dem.

Cyklar som enbart är avsedda för personer med fysisk funktionsnedsättning Det föreslagna kravet på trafikförsäkring för cyklar med vissa tekniska egenskaper träffar även cyklar som är avsedda för personer med fysisk funktionsnedsättning. I direktivet är rullstolar som enbart är avsedda att användas av personer med fysisk funktionsnedsättning undantagna från kravet på försäkring. Ett motsvarande undantag bör gälla i svensk rätt, vilket efterfrågas av Trafikförsäkringsföreningen och Svensk Försäkring .

Andra eldrivna fordon Det finns fordon som liknar cyklar men som inte har en cykels egenskaper så som de anges i lagen om vägtrafikdefinitioner, exempelvis för att konstruktionshastigheten eller effekten är för hög. Bland andra Svensk Försäkring och Trafikförsäkringsföreningen uppger att det är oklart hur sådana fordon ska klassificeras och att förutsättningarna för att framföra dem borde regleras. Direktivet behandlar dock inte frågor om fordons klassificering och under vilka förutsättningar det är tillåtet att framföra vissa fordon. Frågorna omfattas därför inte av detta lagstiftningsprojekt. Det är dock viktigt att det är tydligt vilka fordon som omfattas av krav på trafikförsäkring och att direktivet har genomförts i svensk rätt. När nya regler nu föreslås för vissa eldrivna cyklar utan tramp- och vevanordning finns det därför skäl att samtidigt förtydliga trafikskadelagens tillämpningsområde för alla eldrivna fordon utan tramp- och vevanordning. Sådana fordon omfattas av krav på försäkring så snart de har en konstruktionshastighet över 20 kilometer i timmen. Det gäller även om fordonet inte har de tekniska egenskaperna för att exempelvis kunna typgodkännas enligt fordonslagen (2002:574). En bestämmelse av denna innebörd bör tas in i lagen. I övrigt uppfyller svensk rätt direktivets nya fordonsdefinition. Några remissinstanser anser att även andra fordon, som inte omfattas av direktivet, bör omfattas av det svenska trafikförsäkringssystemet. Inom ramen för detta lagstiftningsprojekt, som avser genomförande av direktivet, finns det emellertid inte förutsättningar att överväga den frågan.

Sanktioner I syfte att kunna identifiera de cyklar som omfattas av det utvidgade kravet på trafikförsäkring, och därmed möjliggöra kontroll av om försäkring har tecknats, anser Svensk Försäkring och Trafikförsäkringsföreningen att cyklarna också ska registreras. Enligt regeringens mening skulle 35

emellertid ett krav på registrering innebära en alltför stor administrativ börda för enskilda och för höga kostnader för det allmänna. För att säkerställa en hög försäkringsgrad bör i stället andra medel användas. Straffbarhet (se 36 § trafikskadelagen) och Trafikförsäkringsföreningens återkravsrätt (se 24 § andra stycket trafikskadelagen) är exempel på sanktioner som ökar efterlevnaden av reglerna. Efterlevnaden kan dessutom stärkas genom aktiva informationskampanjer. För förare av mopeder klass II och vissa motorredskap som inte omfattas av krav på registrering finns en skyldighet att medföra bevis om försäkring som på begäran ska visas upp för polisen (se 37 § första stycket trafikskadelagen). Att inte ha med sig och kunna visa upp ett sådant bevis är straffbart (se 37 § andra stycket trafikskadelagen). Kravet på att medföra försäkringsbevis gäller dock för föraren av fordonet och borde därför vara ett bra medel för att i ett enskilt fall kontrollera om försäkringsplikten har uppfyllts. Enligt regeringen bör ett sådant krav därför föreskrivas för förare av försäkringspliktiga eldrivna fordon utan tramp- eller vevanordning som inte omfattas av krav på registrering. Det saknas skäl att i det här sammanhanget överväga ytterligare kriminalisering.

7 Undantaget för motortävlingar

Regeringens förslag: Det ersättningsbelopp som kan betalas från en motortävlingsförsäkring med anledning av en och samma skadehändelse ska höjas till 100 miljoner kronor.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Sveriges MotorCyklister anser att det högsta ersättningsbeloppet inte bör överstiga det belopp som krävs enligt direktivet. Svenska bilsportförbundet och Riksidrottsförbundet anser att ersättningsbeloppet bör höjas med 50 miljoner kronor vart femte år då internationella förbund ställer krav på försäkringsbeloppens storlek och för att Sverige ur konkurrenshänseende ska få hålla event. Svenska bilsportförbundet önskar även att det område där motortävlingsförsäkring ska gälla förtydligas och harmoniseras med direktivets reglering. Skälen för regeringens förslag: I 2021 års direktiv anges att direktivet inte är tillämpligt på användning av fordon vid evenemang och aktiviteter för motorsport på ett avgränsat och markerat område (se andra stycket i artikel 3). En förutsättning för att direktivet inte ska vara tillämpligt är att medlemsstaterna säkerställer att organisatören eller någon annan tecknar en alternativ försäkring eller garanti som täcker skador för tredje man. I skälen till direktivet klargörs att en sådan alternativ försäkring eller garanti bör ge ett skydd som så nära som möjligt motsvarar det skydd som följer av direktivet (se skäl 12 i 2021 års direktiv). Trafikskadelagen gäller inte för ett motordrivet fordon när det används för tävling, träning, övningskörning, uppvisning eller liknande ändamål inom ett inhägnat tävlingsområde (1 § 2). Då är i stället lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring tillämplig. Från en motortävlingsförsäkring

betalas ersättning för en person- eller sakskada som orsakas genom ett motordrivet fordon när det används inom inhägnat tävlingsområde (se 3 § lagen om motortävlingsförsäkring). Ett inhägnat tävlingsområde får anses vara ett sådant avgränsat och markerat område där direktivet under vissa förutsättningar inte är tillämpligt. Genom lagen om motortävlingsförsäkring finns det i svensk rätt en sådan alternativ försäkringsordning som innebär att undantaget från trafikskadelagens tillämpningsområde är förenligt med direktivet. Regeringen anser till skillnad från Svenska bilsportförbundet inte att det finns skäl att anpassa lagens tillämpningsområde. Ersättningsbeloppen enligt lagen om motortävlingsförsäkring är dock för låga för att motsvara direktivets krav. Enligt 5 § i den lagen kan ersättning med anledning av en och samma händelse betalas med högst 50 miljoner kronor, ränta och ersättning för rättegångskostnader oräknade. Enligt direktivet ska det från en försäkring kunna betalas ut ersättningsbelopp med 6,45 miljoner euro för personskador och 1,3 miljoner euro för sakskador. De ersättningsbelopp som ska kunna betalas från en motortävlingsförsäkring måste därför höjas. Sveriges MotorCyklister anser att beloppet endast bör höjas till det belopp som krävs enligt direktivet. För att undvika att de i lag angivna beloppen ska behöva ändras när direktivets ersättningsbelopp räknas om vart femte år (jfr artikel 9.2 i direktivet), anser regeringen dock att beloppen i lagen om motortävlingsförsäkring bör vara högre än direktivets minimibelopp. Enligt regeringen är det ändamålsenligt att höja takbeloppet till 100 miljoner kronor. Att därutöver uppräkna beloppet vart femte år i syfte att öka Sveriges konkurrenskraft som anordnare av motortävlingar, såsom Svenska bilsportförbundet och Riksidrottsförbundet förespråkar, faller utanför syftet med detta lagstiftningsprojekt.

8 Ett nytt insolvensgarantisystem

8.1 Insolvensorganet, dess ersättningsskyldighet och finansiering

Regeringens förslag : Ett insolvensgarantisystem för trafikförsäkringar ska införas. Det kollektiv av försäkringsgivare som har tillstånd att meddela trafikförsäkring ska vara insolvensorgan i Sverige och solidariskt ansvara för ersättningen enligt systemet. Insolvensorganet ska företrädas av Trafikförsäkringsföreningen. Insolvensorganet ska på begäran ersätta skadelidande bosatta i Sverige om en försäkringsgivare som har tillstånd att meddela trafikförsäkring i Sverige eller i ett annat EES-land är föremål för tvångslikvidation, konkurs eller ett annat liknande förfarande. Betalningen ska göras inom tre månader från det att den skadelidande accepterade ett anbud om ersättning. Om den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet har sitt huvudkontor i ett annat EES-land än Sverige, ska det svenska

insolvensorganet i sin tur kunna kräva ersättning av insolvensorganet i det landet. Ett utländskt insolvensorgan ska kunna kräva ersättning av dess svenska motsvarighet om den försäkringsgivare som är föremål för förfarandet har sitt huvudkontor i Sverige. Insolvensorganet ska göra utbetalningen inom sex månader från det att det tog emot ett krav på ersättning, om inte något annat har avtalats. Regeringens bedömning: En skyldighet för Trafikförsäkringsföreningen att ge den skadelidande ett motiverat besked om ersättning inom tre månader från en skadelidandes begäran om ersättning kan införas på lägre nivå än i lag.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Ett insolvensgarantisystem inom EES Genom 2021 års direktiv införs regler om ett nytt insolvensgarantisystem (se artiklarna 10a och 25a). Systemet syftar till att skydda skadelidande genom att säkerställa att ersättning till en skadelidande betalas även om försäkringsgivaren är insolvent. Varje EES-land ska därför inrätta ett insolvensorgan som i vissa fall ska ersätta en skadelidande i försäkringsgivarens ställe. I Sverige finns det enligt den hittillsvarande ordningen inte något motsvarande organ. För att genomföra direktivet bör därför ett insolvensgarantisystem inrättas.

Förfaranden som ska aktualisera garantin Enligt artiklarna 10a.1 och 25a.1 i direktivet ska insolvensgarantisystemet tillämpas från den tidpunkt då en försäkringsgivare försätts i konkurs eller blir föremål för ett likvidationsförfarande enligt definitionen i artikel 268.1 d i Solvens II-direktivet. I den definitionen anges följande:

likvidationsförfarande : kollektivt förfarande som innebär att ett försäkringsföretags tillgångar avyttras och behållningen fördelas mellan borgenärerna, aktieägarna eller delägarna på lämpligt sätt och som med nödvändighet medför ingripande av de behöriga myndigheterna, inbegripet fall där det kollektiva förfarandet avslutas med ackord eller annan motsvarande åtgärd, oavsett om förfarandet baseras på insolvens eller om det är frivilligt eller obligatoriskt.

Definitionen har införlivats i svensk rätt genom lagen (2005:1047) om internationella förhållanden rörande finansiella företags insolvens. I 2 § 2 i den lagen definieras ett likvidationsförfarande som tvångslikvidation, konkurs eller liknande kollektivt tvingande förfarande som har beslutats av en domstol eller annan myndighet och som innebär att företagets eller institutets tillgångar avyttras och behållningen fördelas mellan borgenärerna, aktieägarna eller delägarna. De förfaranden som i svensk rätt utgör ett sådant likvidationsförfarande är tvångslikvidation och konkurs (se prop. 2005/06:37 s. 52). Ersättnings-

skyldigheten för det svenska insolvensorganet ska dock enligt direktivet även gälla vid förfaranden som enligt lagen i andra medlemsstater utgör konkurs- eller likvidationsförfaranden. Enligt regeringens mening bör därför insolvensgarantisystemet tillämpas när en försäkringsgivare är föremål för ett likvidationsförfarande enligt 2 § 2 lagen om internationella förhållanden rörande finansiella företags insolvens. Därmed kommer utländska motsvarigheter till konkursförfaranden och tvånglikvidationsförfaranden att omfattas, oavsett i vilken medlemsstat som ett sådant förfarande genomförs.

Försäkringsgivare som ska omfattas av systemet när de blir föremål för tvångslikvidation Enligt direktivet är det när ett försäkringsföretag blir föremål för ett av de nämnda förfarandena som insolvensgarantisystemet ska aktualiseras. Ett försäkringsföretag är ett företag som har fått officiell auktorisation enligt vissa artiklar i Solvens II-direktivet (se artikel 1.6 i 2009 års direktiv och artikel 310 i Solvens II-direktivet). Enligt artikel 14.1 och 14.2 i Solvens II-direktivet ska auktorisation krävas för att starta direkt försäkringsverksamhet som omfattas av det direktivet. Följande företag ska ansöka om sådan auktorisation hos tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten: a) varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom den medlemsstatens territorium och b) varje försäkringsföretag som, efter att ha beviljats auktorisation önskar utvidga sin verksamhet till en hel försäkringsklass eller till andra klasser än de för vilka det redan är auktoriserat. Det medför att sådana försäkringsgivare som har sitt huvudkontor inom en medlemsstat och som har auktoriserats av den medlemsstaten ska omfattas av insolvensgarantisystemet. I artikel 162.2 i Solvens II-direktivet uppställs kriterier för att en medlemsstat ska få bevilja auktorisation för företag vars huvudkontor är beläget utanför unionen och som vill etablera sig i medlemsstaten och bedriva direkt liv- och skadeförsäkringsverksamhet. Även sådana försäkringsgivare som har sitt huvudkontor utanför unionen, men som har etablerat en filial som har auktoriserats inom en medlemsstat, bör därmed omfattas av systemet. Det sagda innebär sammantaget att det är försäkringsgivare som har fått tillstånd i ett EES-land att meddela trafikförsäkring som ska omfattas av insolvensgarantisystemet.

Finansiering av garantin Enligt direktivet ska medlemsstaterna bestämma hur insolvensgarantisystemet ska finansieras (se artiklarna 10a.2 och 25a.2 samt skäl 25). Andra ersättningssystem som syftar till att skydda skadelidande vid trafikolyckor finansieras solidariskt av försäkringsgivarna, exempelvis vid skador orsakade av oförsäkrade eller okända fordon (se 16 § trafikskadelagen). Det finns inte skäl att införa en annan ordning när det gäller insolvensgarantisystemet. Regeringen anser alltså att det även i detta fall bör vara försäkringsgivarna som ansvarar för finansieringen. Direktivet tillåter endast att krav på att lämna bidrag för att finansiera insolvensgarantisystemet införs för försäkringsgivare som har auktoriserats av den medlemsstat som fastställer kraven (se artiklarna

10a.2 och 25a.2 i direktivet). Det är alltså försäkringsgivare som har auktoriserats i Sverige som kan ges ansvar för att bidra till det svenska insolvensgarantisystemet. Svenska försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land har beviljats tillstånd till att meddela trafikförsäkring i Sverige. Dessa försäkringsgivare kan alltså åläggas att bidra till insolvensgarantisystemet. Däremot får EES-försäkringsgivare under vissa förutsättningar meddela trafikförsäkring här med stöd av ett tillstånd beviljat i det andra EES-landet. EES- försäkringsgivare ska alltså inte åläggas att bidra till det svenska insolvensgarantisystemet. Det är rimligt att det kollektiv vars kostnader ska täckas av systemet bidrar till dess finansiering. Eftersom det svenska insolvensorganet ska betala ersättning till skadelidande bosatta här om en svensk försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredje land blir föremål för ett likvidationsförfarande, bör sådana försäkringsgivare bidra till det svenska insolvensgarantisystemet. Det svenska insolvensorganet ska visserligen också betala ersättning till skadelidande bosatta här om en EES-försäkringsgivare, som alltså inte kan åläggas att bidra till systemet, blir föremål för ett likvidationsförfarande. I dessa fall kommer det svenska insolvensorganet emellertid att kunna kräva ersättning av insolvensorganet i det andra EES-landet för betalningen till skadelidande (se nedan). Någon motsvarande möjlighet finns inte om en svensk försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredje land blir föremål för ett likvidationsförfarande. Regeringen anser alltså att de svenska försäkringsgivare och de försäkringsgivare från tredje land som vid tidpunkten för ett beslut om ett likvidationsförfarande fick meddela trafikförsäkring solidariskt bör ansvara för ersättningen till skadelidande bosatta i Sverige. Det innebär att det är dessa försäkringsgivare som tillsammans bör inrättas till insolvensorgan i Sverige. Reglerna om finansiering kan utformas på olika sätt. Ett alternativ är att försäkringsgivarna åläggs att göra avsättningar till en för ändamålet skapad säkerhetsfond. Ett annat alternativ är att försäkringsgivarna åläggs ett solidariskt ansvar i efterhand. Det finns vissa fördelar med en säkerhetsfond, såsom att exempelvis insolvens hos en försäkringsgivare i princip inte skulle behöva beröra andra försäkringsgivare. Regeringen anser dock att övervägande skäl talar för att försäkringsgivarna i stället bör ha ett solidariskt ansvar i efterhand. Ett sådant ansvar ger nämligen ett omedelbart skydd för de skadelidande samtidigt som det inte medför samma kostnader som en säkerhetsfond. Av betydelse är också att ingen svensk trafikförsäkringsgivare hittills har gått i konkurs och att den faktiska nyttan av en fond riskerar att bli liten.

Finansieringsskyldighetens fördelning Försäkringsgivarna har i dag ett solidariskt ansvar för kostnader med anledning av olyckor orsakade av oförsäkrade och okända fordon (se 16 § trafikskadelagen). Försäkringsgivarnas ersättningsansvar fördelas då efter förhållandet mellan beloppen av de premier för direkt tecknade trafikförsäkringar som härrör från verksamheten här i landet och som för var och en av dem belöper på närmast föregående kalenderår (se 24 §). Samma fördelningsmodell bör enligt regeringens mening användas för kost-

naderna för insolvensgarantisystemet. Ansvaret bör alltså fördela sig i förhållande till försäkringsgivarnas premieintäkter. För att ansvaret ska stå i proportion till de kostnader som organet kan behöva täcka bör dock svenska försäkringsgivare vara skyldiga att bidra i förhållande till premieintäkten för motsvarande obligatorisk ansvarsförsäkring inom hela EES-området och inte bara i förhållande till premieintäkterna i Sverige.

Trafikförsäkringsföreningen ska företräda det svenska insolvensorganet I de fall försäkringsgivarna har ett solidariskt ansvar enligt trafikskadelagen företräds de av Trafikförsäkringsföreningen (se 16, 28 och 33 §§ trafikskadelagen). Föreningen företräder också försäkringsgivarna i ärenden om återkrav av utgiven ersättning. Trafikförsäkringsföreningen är en ideell förening som försäkringsgivarna enligt lag är skyldiga att vara medlemmar i (se 33 §). Enligt regeringens mening bör Trafikförsäkringsföreningen även företräda de försäkringsgivare som föreslås att kollektivt inrättas till insolvensorgan. Föreningen bedöms kunna begära, ta emot och lämna information samt samarbeta med olika aktörer såsom exempelvis andra insolvensorgan och försäkringsgivare i andra medlemsstater, vilket krävs enligt direktivet (se artiklarna 10a.9 och 25a.9 i direktivet). Enligt föreningens stadgar kan den förskottera belopp från försäkringsgivarna i syfte att kunna utföra betalningarna i rätt tid. Föreningen kommer därför att ha tillräckliga medel när ersättning ska betalas till skadelidande (se artiklarna 10a.2 och 25a.2 i direktivet). Regeringens förslag medför också att skadelidande kommer att kunna framställa ersättningsanspråk direkt till insolvensorganet genom Trafikförsäkringsföreningen (se artiklarna 10a.4 och 25a.4 i direktivet). Genom att Trafikförsäkringsföreningen företräder insolvensorganet får organet således de egenskaper som direktivet kräver.

Skadelidande som ska ersättas Det svenska insolvensorganet ska enligt direktivet betala ut ersättning till skadelidande som är bosatta i Sverige, både vid olyckor som inträffat i Sverige och vid olyckor i ett annat land inom EES (se artiklarna 10a.1 och 25a.1). Uttrycket bosatt definieras inte i direktivet. Vid genomförandet av tidigare direktiv har det uttalats att det torde krävas att en person har en fast anknytning till ett land för att han eller hon ska anses bosatt där. Uttrycket har därmed en något vidare innebörd än uttrycket hemvist, men omfattar inte varje plats där den skadelidande tillbringar sin dygnsvila (se prop. 2001/02:133 s. 52). Detsamma bör gälla nu. Regeringen föreslår alltså att det svenska insolvensorganet genom Trafikförsäkringsföreningen ska betala ut ersättning till skadelidande som är bosatta här i landet.

Tidpunkten för skador som omfattas av garantin Enligt direktivet ska en skadelidande kunna vända sig till insolvensorganet för att få ersättning från den tidpunkt då försäkringsgivaren blir föremål för ett likvidationsförfarande (se artiklarna 10a.1 och 25a.1 i direktivet). I direktivet anges däremot inte när ett ersättningsanspråk ska ha uppkommit för att omfattas av insolvensgarantisystemet. Det framstår som naturligt att en skadelidande som hade en fordran på försäkringsgivaren 41

när försäkringsgivaren blev föremål för likvidationsförfarandet ska omfattas. Men även skador som har uppkommit efter det att likvidationsförfarandet har inletts bör omfattas. För någon som skadas av ett fordon med giltig trafikförsäkring bör det inte vara avgörande om det sker strax före eller efter den angivna tidpunkten. En förutsättning för insolvensorganets ersättningsskyldighet enligt direktivet är dock att fordonet är försäkrat hos försäkringsgivaren. Om försäkringsavtalet har upphört till följd av likvidationsförfarandet bör skadehändelser som inträffar därefter inte omfattas av systemet. Enligt svensk rätt kan exempelvis en konkursförvaltare säga upp försäkringsavtalet med 14 dagars uppsägningstid (se 3 kap. 9 § försäkringsavtalslagen [2005:104]). För att ett anspråk på ersättning enligt trafikskadelagen inte ska preskriberas måste den som vill ha ersättning enligt huvudregeln väcka talan inom tio år från skadehändelsen (se 31 §). Regeln medför att den som har anmält skadan i tid till försäkringsgivaren, men där försäkringsgivaren inte reglerar ärendet inom fristen, riskerar att drabbas av rättsförlust. En särskild regel finns därför som innebär att preskriptionstiden kan förlängas upp till sex månader efter försäkringsgivarens slutliga ställningstagande till anspråket. Denna regel och andra regler om preskription bör gälla på motsvarande sätt när ersättning begärs av insolvensorganet (jfr 31 c §)

Ersättning som ska betalas ur garantin Direktivet kräver att insolvensorganet ska ersätta skadelidande minst upp till gränserna för försäkringsskyldigheten (se artiklarna 10a.1 och 25a.1). För att garantisystemet ska medföra avsett skydd bör enligt regeringens mening ersättning som helt motsvarar den ersättning som kan betalas från en trafikförsäkring betalas ur insolvensgarantisystemet. Insolvensorganet i Sverige kan också komma att behöva betala den ersättning som kan betalas från en obligatorisk motorfordonsförsäkring enligt lagstiftningen i ett annat EES-land. Regeringen föreslår därför att det svenska insolvensorganet ska betala den ersättning som omfattas av en obligatorisk motorfordonsförsäkring hos den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet.

Betalning till skadelidande Enligt direktivet ska insolvensorganet inom tre månader från den dag då den skadelidande framställde sitt ersättningsanspråk lämna ett motiverat ersättningsanbud eller ett motiverat svar till honom eller henne (se artiklarna 10a.7 och 25a.7 i direktivet). Trafikförsäkringsföreningen är enligt den hittillsvarande regleringen skyldig att inom tre månader lämna ett motiverat anbud eller svar till den skadelidande när föreningen exempelvis ska utge ersättning med anledning av skador orsakade av okända eller oförsäkrade fordon (se 15 a § andra stycket trafikförsäkringsförordningen). Även de tillkommande regler som direktivet kräver kan införas på lägre nivå än i lag (jfr 17 a § trafikskadelagen). Om ersättning ska betalas till en skadelidande ska insolvensorganet enligt direktivet göra det så fort som möjligt och under alla omständigheter inom tre månader från det att den skadelidande har godtagit det motiverade anbudet (se artiklarna 10a.8 och 25a.8). Om skadeersättningen endast har

beräknats delvis ska samma frist gälla för betalning av den delen av skadan. Motsvarande bestämmelser bör tas in i trafikskadelagen.

Återkrav mellan insolvensorganen Enligt direktivet ska ett insolvensorgan i en medlemsstat som har betalat ersättning till en skadelidande, om den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet har en annan hemmedlemsstat, ha rätt att begära full ersättning för betalningen från ett insolvensorgan i det andra landet (se artiklarna 10a.10 och 25a.10). Med hemmedlemsstat avses den medlemsstat där den försäkringsgivare som försäkrar risken har sitt huvudkontor (se artikel 1.8). Det svenska insolvensorganet ska alltså ersätta andra insolvensorgan som med anledning av en svensk försäkringsgivares likvidationsförfarande har betalat ersättning till den skadelidande. Ersättningsskyldigheten bör begränsas till sådan ersättning som har betalats till den skadelidande. Betalningen ska i enlighet med direktivet göras inom en rimlig tid som inte överstiger sex månader efter det att organet har mottagit ett sådant ersättningsanspråk, om inte annat skriftligen har avtalats (se artiklarna 10a.10 och 25a.10 i direktivet). En bestämmelser av den innebörden bör tas in i trafikskadelagen. En EES-försäkringsgivares hemmedlemsstat är det andra EES-landet. Det svenska insolvensorganet ska av insolvensorganet i det landet kunna kräva ersättning för betalningar till svenska skadelidande med anledning av en sådan försäkringsgivares likvidationsförfarande. Regler om det bör tas in i trafikskadelagen.

8.2 Insolvensorganets regressrätt

Regeringens förslag : När insolvensorganet har betalat ersättning till en skadelidande ska det i sin tur ha rätt till ersättning av försäkringsgivaren. Varken försäkringstagare eller insolvensorganet ska behöva bevaka sin fordran eller förmånsrätt i en trafikförsäkringsgivares konkurs. I en sådan konkurs, liksom i ett livförsäkringsföretags eller ett tjänstepensionsföretags konkurs ska bevakningsfriheten också gälla för andra ersättningsberättigade. När insolvensorganet har betalat ersättning till en skadelidande ska organet i sin tur ha rätt till skadestånd av skadevållaren. Om ett insolvensorgan i ett annat EES-land därefter ersätter det svenska insolvensorganet för betalningen, ska regressrätten övergå till det utländska insolvensorganet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem. Rekonstruktör- & Konkursförvaltarkollegiet efterfrågar en analys av hur insolvensorganets rätt att överta fordran hos försäkringsgivaren kan påverkas av preklusionsverkan vid tvångslikvidation.

Förslaget i promemorian Konkursförfarandet överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att det är bra att det råder bevakningsfrihet för vissa fordringar, men anför att det är viktigt att det tydliggörs vem som har att bevaka vilka fordringar och under vilka förutsättningar. Även Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) anför att det är önskvärt att det förtydligas i lag att en förmånstagare i ett tjänstepensionsföretags konkurs inte behöver bevaka sin fordran och tillstyrker förslaget, men pekar på att det är viktigt att samtliga fordringsägare får del av bouppteckningen eftersom det endast är fordringar som har tagits upp där som omfattas av bevakningsfriheten.

Skälen för regeringens förslag

Insolvensorganets rätt att överta en skadelidandes fordran hos försäkringsgivaren Det nya insolvensgarantisystemet bör inte utformas så att de försäkringsgivare som utgör det svenska insolvensorganet belastas med högre kostnader än vad som krävs för att skydda de skadelidande i ett likvidationsförfarande. Systemet bör inte heller leda till att försäkringsgivarens övriga borgenärer gynnas på insolvensorganets bekostnad. Efter det att insolvensorganet har ersatt en skadelidande bör de eventuella medel som i försäkringsgivarens likvidationsförfarande annars skulle ha betalats till den skadelidande därför i stället betalas till insolvensorganet. Det bör alltså exempelvis vara insolvensorganet som i så fall får en eventuell utdelning i en konkurs. Motsvarande bör gälla när det svenska insolvensorganet har betalat ersättning till ett annat insolvensorgan efter ett återkrav. Regeringen föreslår därför att ett insolvensorgan som har betalat ersättning till en skadelidande eller till ett annat insolvensorgan ska överta den skadelidandes fordran hos den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet i Sverige. Enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) är en skadelidandes fordran förenad med förmånsrätt i försäkringsgivarens konkurs. Förmånsrätten består även om fordran t.ex. överlåts eller på något annat sätt övergår till någon annan (se 3 § förmånsrättslagen). Insolvensorganet övertar med förslaget därför även den förmånsrätt som den skadelidandes fordran är förenad med.

Bevakningsfrihet Om en fordran utan förmånsrätt kan antas få utdelning i en konkurs bör ett bevakningsförfarande anordnas (9 kap. 1 § konkurslagen [1987:672]). För att få rätt till utdelning i konkursen måste en borgenär i så fall vanligtvis bevaka sin fordran och förmånsrätt (9 kap. 4 § konkurslagen). Vissa undantag finns från kravet på bevakning. Förvaltaren ska t.ex. bifoga en uppgift om försäkringstagares fordran på ersättning i ett livförsäkringsföretags eller ett tjänstepensionsföretags konkurs till bouppteckningen eller borgenärsförteckningen (7 kap. 13 § femte stycket konkurslagen). Om en sådan uppgift bifogas behöver försäkringstagaren inte själv bevaka sin fordran i konkursen (9 kap. 5 § konkurslagen).

Om en försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring går i konkurs och ett bevakningsförfarande anordnas måste däremot den som har en fordran på försäkringsgivaren bevaka fordran. Insolvensgarantisystemet medför emellertid att en skadelidandes intresse av att bevaka sin fordran minskar eftersom den skadelidande kan få ersättning genom garantin. Om en försäkringstagare inte bevakar fordran förlorar även det insolvensorgan som träder in i fordran rätten till utdelning i konkursen. Därför bör även en försäkringstagare som har en fordran på en trafikförsäkringsgivare undantas från kravet på bevakning. Inte heller det insolvensorgan som har övertagit en fordran från den skadelidande bör behöva bevaka fordran. Om försäkringsgivaren även har tillstånd att meddela andra försäkringar bör bevakningsfriheten endast gälla sådana försäkringstagare som har ingått avtal om trafikförsäkring. Bevakningsfriheten bör också endast omfatta trafikskadeersättning eller annan ersättning som betalas ur trafikförsäkringen. En försäkringstagares fordran på återbetalning av erlagda premier bör alltså inte omfattas av bevakningsfriheten. Ett försäkringsavtal kan innebära att även andra än försäkringstagaren har rätt till ersättning, exempelvis en förmånstagare. I ett tidigare lagstiftningsärende anförde Lagrådet att det är möjligt att konkurslagen skulle kunna tolkas och tillämpas så att också en fordran som en sådan ersättningsberättigad har omfattas av bevakningsfriheten. Lagrådet ansåg att frågan borde bli föremål för ytterligare överväganden (se prop. 2018/19:158 En ny reglering för tjänstepensionsföretag, s. 655 och 1180). Enligt regeringens mening finns det inte skäl att göra skillnad på olika fordringar som härrör från samma försäkringsavtal. Regeringen anser därför att det, såsom LO och TCO anför, bör förtydligas att inte heller andra ersättningsberättigade än försäkringstagaren, t.ex. en försäkrad arbetstagare eller en förmånstagare, behöver bevaka sin fordran i ett livförsäkringsföretags eller ett tjänstepensionsföretags konkurs, under förutsättning att uppgiften om fordran har bifogats bouppteckningen eller borgenärsförteckningen. Samma skäl gäller för en trafikförsäkring. Ersättning från en sådan försäkring utgår även till andra skadelidande än försäkringstagaren, såsom fordonspassagerare och gångtrafikanter. Även sådana andra ersättningsberättigade bör omfattas av bevakningsfriheten. Enligt LO och TCO bör samtliga fordringsägare få del av bouppteckningen, för att kunna avgöra om de behöver bevaka sin fordran eller inte. Bouppteckningen eller borgenärsförteckningen ska ges in till rätten och tillsynsmyndigheten (7 kap. 13 § konkurslagen). Ett krav på att därutöver skicka handlingarna till samtliga borgenärer framstår enligt regeringens mening som alltför betungande för konkursboet. Den borgenär som vill säkerställa att en uppgift om fordran har bifogats bouppteckningen eller borgenärsförteckningen kan vända sig till domstolen, tillsynsmyndigheten eller konkursförvaltaren för att kontrollera det. Rekonstruktör- & Konkursförvaltarkollegiet lyfter frågan om hur insolvensorganets rätt att överta fordran påverkas av preklusion vid tvångslikvidation. Vid tvångslikvidation ska likvidatorn ansöka hos Bolagsverket om kallelse på bolagets okända borgenärer enligt lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer (för försäkringsaktiebolag, se 11 kap. 45 § försäkringsrörelselagen och 25 kap. 34 § aktiebolagslagen 45

[2005:551], för ömsesidiga försäkringsbolag, se 12 kap. 75 § försäkringsrörelselagen och 17 kap. 30 § lagen om ekonomiska föreningar [2018:672], och för försäkringsföreningar, se 13 kap. 2 § försäkringsrörelselagen och 17 kap. 30 § lagen om ekonomiska föreningar). Likvidatorn ska bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer till ansökan (4 § lagen om kallelse på okända borgenärer). Bolagsverket utfärdar sedan en kallelse på bolagets okända borgenärer och förelägger dem att skriftligen anmäla sina fordringar till myndigheten inom en viss tid (5 § lagen om kallelse på okända borgenärer). En borgenär som inte är upptagen i förteckningen över kända borgenärer och som underlåter att anmäla sin fordran inom den föreskrivna tiden förlorar rätten att kräva ut fordringen, om han eller hon inte visar att gäldenären har känt till den före anmälningstidens utgång (6 § lagen om kallelse på okända borgenärer). En skadelidande som har framställt ett ersättningsanspråk mot trafikförsäkringsgivaren ska tas upp i förteckningen över kända borgenärer. Den skadelidandes fordran är alltså känd och prekluderas inte, oberoende av om insolvensorganet betalar ersättning till den skadelidande och övertar fordran eller inte. I vissa fall kan en skadelidande begära ersättning från insolvensorganet utan att först ha begärt ersättning från försäkringsgivaren. I en sådan situation följer det av direktivet att insolvensorganet ska vara skyldigt att informera försäkringsgivaren i likvidation så snart anspråket på ersättning mottas (se vidare avsnitt 8.3). Även i ett sådant fall blir fordran alltså känd och prekluderas inte. Anspråk på ersättning som framställs först efter det att ett bevakningsförfarande har avslutats eller fristen vid kallelse på okända borgenärer har gått ut får behandlas på samma sätt som andra sent framställda fordringsanspråk inom ramen för respektive institut. Några särskilda regler med anledning av insolvensgarantisystemet föreslås alltså inte i detta avseende.

Insolvensorganets rätt att träda in i skadelidandes rätt till skadestånd Enligt direktivet ska ett insolvensorgan i vissa fall ersätta ett annat insolvensorgan för dess betalningar till skadelidande (se första stycket i artiklarna 10a.10 och 25a.10). I avsnitt 8.1 lämnas förslag på hur direktivet i denna del ska genomföras i svensk rätt. Enligt direktivet ska därutöver det insolvensorgan som har betalat sådan ersättning till ett annat insolvensorgan överta den skadelidandes rättigheter mot den person som orsakade olyckan eller dennes försäkringsgivare. Enligt 20 § trafikskadelagen inträder den försäkringsgivare som har betalat trafikskadeersättning i den skadelidandes rätt till skadestånd av skadevållaren om skadan vållats uppsåtligen eller av grov vårdslöshet. Enligt direktivet kan emellertid insolvensorganets inträde inte vara begränsat av hur skadan har orsakats. Att låta insolvensorganet träda in i en skadelidandes rätt enbart i fall som anges i 20 § trafikskadelagen är därför inte tillräckligt för att genomföra direktivet. I stället bör insolvensorganenets inträde regleras särskilt och oberoende av hur skadan har orsakats. När ett insolvensorgan i ett annat EES-land betalar ersättning till det svenska insolvensorganet med anledning av ett återkrav, bör det insolvensorganet inträda i den rätt som det svenska insolvensorganet har. På motsvarande sätt bör det svenska insolvensorganet ha rätt att framställa

krav på att få träda in i den skadelidandes rätt till skadestånd, när det svenska insolvensorganet har ersatt ett insolvensorgan i ett annat EESland. Det finns inte tillräckliga skäl att justera bestämmelsen i 19 § om rätt till inträde i trafikskadeersättning för den som har utgett skadestånd. Rätten till inträde ska enligt direktivet gälla i den skadelidandes rättigheter mot skadevållaren eller dennes försäkringsgivare. Högsta domstolen har vid tillämpningen av försäkringsavtalslagen funnit att ett försäkringsbolag som har betalat ersättning för en skada inträder i den skadelidandes rätt att rikta krav direkt mot skadevållarens ansvarsförsäkring (se rättsfallet NJA 2013 s. 233). Det finns inte skäl att anta att insolvensorganets möjlighet till direktkrav efter det att det har betalat ersättning enligt trafikskadelagen är någon annan. Insolvensorganet bör alltså även utan någon uttrycklig bestämmelse kunna rikta krav direkt mot skadevållarens försäkringsgivare, under förutsättning att den skadelidande har denna rätt. Enligt direktivet gäller vidare ett undantag från insolvensorganets rätt att träda in i en skadelidandes rätt, nämligen när skadevållarens ansvar gentemot den skadelidande täcks av försäkringsgivaren i likvidation i enlighet med tillämplig nationell rätt. Undantaget gäller alltså när skadevållaren är försäkrad hos samma försäkringsgivare som den skadelidande. Ett inträde skulle i en sådan situation endast få till följd en fordran hos försäkringsgivaren i skadevållarens i stället för den skadelidandes namn. Eftersom det inte finns något värde av ett sådant inträde är det inte nödvändigt att föreskriva ett sådant undantag. Direktivet kräver slutligen att varje medlemsstat ska vara skyldig att erkänna det övertagande av rättigheter som direktivet kräver i enlighet med vad som har fastställts i någon annan medlemsstat (se tredje stycket i artiklarna 10a.10 och 25a.10 i direktivet). Insolvensorgan i andra EESländer föreslås ovan få samma rätt till inträde som det svenska insolvensorganet. Den rätt till inträde som fastställs i ett annat EES-land kommer alltså även att gälla enligt svensk rätt. Någon ytterligare föreskrift behövs därför inte för att genomföra direktivet i denna del.

8.3 Offentliggörande och underrättelseskyldighet

Regeringens förslag: Bolagsverkets beslut om tvångslikvidation av ett ömsesidigt försäkringsbolag ska registreras i försäkringsregistret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om underrättelseskyldigheter och om förfarandet hos insolvensorganet med anledning av insolvensgarantisystemet. Regeringens bedömning: En skyldighet för den domstol eller myndighet som beslutar om konkurs eller tvångslikvidation av en svensk trafikförsäkringsgivare att underrätta Trafikförsäkringsföreningen om beslutet kan införas på lägre nivå än i lag.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem. Rekonstruktör- & Konkursförvaltar-

kollegiet anser att Trafikförsäkringsföreningen bör underrättas om samtliga ersättningsanspråk som har uppkommit innan ett beslut om konkurs eller tvångslikvidation.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Offentliggörande av beslut om likvidationsförfarande Enligt direktivet ska varje medlemsstat säkerställa att beslut om att inleda ett likvidationsförfarande offentliggörs (se artiklarna 10a.3 och 25a.3). Skyldigheten avser försäkringsgivare som har sin hemmedlemsstat i landet. För Sveriges räkning innebär det att kravet på offentliggörande gäller när en svensk försäkringsgivare blir föremål för ett beslut om tvångslikvidation eller konkurs (jfr prop. 2005/06:37 s. 52). Beslut om konkurs meddelas alltid av allmän domstol. Sådana beslut ska genast kungöras i Post- och Inrikes Tidningar (se 2 kap. 24 § och 15 kap. 1 § konkurslagen). Kravet på offentliggörande uppfylls alltså vid konkursbeslut genom den hittillsvarande regleringen. Beslut om tvångslikvidation kan fattas både av Bolagsverket och av domstol. Ett sådant beslut som avser ett försäkringsaktiebolag eller en försäkringsförening ska kungöras (för försäkringsaktiebolag, se 11 kap. 1 § försäkringsrörelselagen och 25 kap. 10 § och 27 kap. 3 § aktiebolagslagen, och för försäkringsföreningar, se 13 kap. 2 § försäkringsrörelselagen samt 17 kap. 13 och 19 §§ och 19 kap. 5 § lagen om ekonomiska föreningar). Även en domstols beslut om tvångslikvidation av ett ömsesidigt försäkringsbolag ska kungöras (se 12 kap. 74 och 75 §§ försäkringsrörelselagen samt 17 kap. 19 § och 19 kap. 5 § lagen om ekonomiska föreningar). I samband med att 2018 års lag om ekonomiska föreningar infördes ändrades emellertid försäkringsrörelselagen på ett sätt som medförde att det inte längre gäller något krav på att Bolagsverkets beslut om tvångslikvidation av ett ömsesidigt försäkringsbolag ska kungöras. För att genomföra direktivets krav på offentliggörande bör det införas ett krav på registrering av sådana beslut i försäkringsregistret. Det som registreras i försäkringsregistret ska nämligen kungöras (se 19 kap. 5 § lagen om ekonomiska föreningar). Därmed uppfylls direktivets krav på offentliggörande även för Bolagsverkets beslut om tvångslikvidation av ömsesidiga försäkringsbolag.

Underrättelser Insolvensorganet i försäkringsgivarens hemmedlemsstat ska säkerställa att alla insolvensorgan och skadeersättningsorgan i alla EES-stater underrättas om ett beslut om att inleda ett likvidationsförfarande (se artiklarna 10a.3 och 25a.3 i direktivet). Det innebär att det svenska insolvensorganet ska tillhandahålla sådan information när en svensk försäkringsgivare blir föremål för konkurs eller tvångslikvidation. Insolvensorganen ska också, vid mottagande av ett ersättningsanspråk från en skadelidande, underrätta insolvensorganet i försäkringsgivarens hemmedlemsstat och den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet, eller dess rekonstruktör eller förvaltare enligt definitionerna i Solvens II-direktivet, om att ersättningsanspråket har

mottagits (se artiklarna 10a.5 och 25a.5 i direktivet). I situationer som avses i artikel 25a i direktivet, alltså när olyckan har inträffat i en annan medlemsstat än den där skadelidande är bosatt, ska insolvensorganet också säkerställa att skadeersättningsorganet i den skadelidandes bosättningsmedlemsstat underrättas om mottagandet. Slutligen ska försäkringsgivaren, eller dess rekonstruktör eller förvaltare, underrätta insolvensorganet när ersättning betalas ut eller när ansvar bestrids avseende ett ersättningsanspråk som även har tagits emot av insolvensorganet (se artiklarna 10a.6 och 25a.6 i direktivet). Dessa underrättelseskyldigheter kan införas på lägre nivå än i lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela sådana föreskrifter. För att säkerställa att Trafikförsäkringsföreningen får information om svenska beslut om konkurs och tvångslikvidation bör den domstol eller myndighet som fattar ett sådant beslut för en trafikförsäkringsgivare underrätta föreningen om beslutet. Detta kan också, med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen, regleras på lägre nivå än i lag. Rekonstruktör- & Konkursförvaltarkollegiet anser att Trafikförsäkringsföreningen också bör underrättas om samtliga anspråk som har framställts mot försäkringsgivaren i konkurs eller likvidation. Någon sådan underrättelseskyldighet föreskrivs inte i direktivet och det går inte att i svensk rätt införa en sådan skyldighet för en försäkringsgivare som är föremål för ett likvidationsförfaranande i ett annat EES-land. För att systemet ska vara likvärdigt oavsett i vilket land som likvidationsförfarandet pågår bör någon sådan skyldighet inte föreskrivas.

Förfarandet hos insolvensorganet Direktivet förutsätter att insolvensorganen ingår en överenskommelse med varandra eller, om en överenskommelse inte nås, att kommissionen antar delegerade akter om insolvensorganens uppgifter, skyldigheter och ersättningsförfaranden. Eftersom innehållet i överenskommelsen eller de delegerade akterna inte är känt, kan det inte uteslutas att det uppkommer ett behov av föreskrifter om bl.a. insolvensorganets handläggning av ärenden. Syftet med föreskrifterna är att säkerställa att insolvensgarantisystemet i praktiken fungerar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om uppgifter för insolvensorganet med anledning av insolvensgarantisystemet. Det kan exempelvis handla om föreskrifter om att rapportera antalet inkomna ersättningsanspråk, att avsätta medel för att säkerställa betalningar eller att tillhandahålla viss information till allmänheten. Det är de försäkringsgivare som har solidariskt ersättningsansvar i insolvensgarantisystemet som föreslås vara det svenska insolvensorganet. Insolvensorganet företräds enligt förslaget av Trafikförsäkringsföreningen. Det är alltså föreningen som i praktiken kommer att utföra de uppgifter som föreskrifterna kan handla om.

9 Intyg om skadehistorik

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för försäkringsgivare att offentliggöra allmän information om hur de använder intyg om skadehistorik när de bestämmer premier för trafikförsäkring.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Svensk Försäkring och Trafikförsäkringsföreningen anser att uppgifterna i intyget ska vara begränsade och att intygen ska kunna användas i digital form. Statens väg- och transportforskningsinstitut efterfrågar ett förtydligande kring hur försäkringsgivarna ska offentliggöra informationen och om det finns några sanktioner. Skälen för regeringens förslag: I syfte att underlätta för försäkringstagaren att byta försäkringsgivare har en försäkringstagare redan enligt den hittillsvarande regleringen rätt att begära ett intyg om skadehistorik från en försäkringsgivare (se 15 b § trafikförsäkringsförordningen och artikel 16 i 2009 års direktiv). Ett sådant intyg ska enligt direktivet innehålla uppgifter om tredje mans skadeståndskrav för det eller de fordon som har omfattats av ett försäkringsavtal under åtminstone de senaste fem åren av avtalsförhållandet, eller om avsaknad av sådana ersättningskrav. Enligt 2021 års direktiv ska det användas ett formulär som antas av kommissionen när intygen utfärdas (se artikel 16 i direktivet). En del av de uppgifter som ska ingå i formuläret, såsom exempelvis identiteten på försäkringsgivaren och försäkringstagaren, det försäkrade fordonet och försäkringens giltighetsdatum, framgår av direktivet. Men kommissionen har möjlighet att specificera formen och innehållet i de genomförandeakter som kommissionen ska anta. Hur detaljerade uppgifter som kommer att krävas och hur intygen kommer att kunna användas återstår därför att se. Regeringen har dock ingen annan uppfattning än Svensk Försäkring och Trafikförsäkringsföreningen när det kommer till uppgifternas omfattning och användning. Regler om intyg om skadehistorik kan tas in på förordningsnivå. Ett bemyndigande som ger utrymme för en sådan reglering finns i 17 a § 2 trafikskadelagen. Vidare gäller enligt 2021 års direktiv att en försäkringsgivare som beaktar intyg om skadehistorik när premier fastställs inte får behandla försäkringstagare på ett diskriminerande sätt, eller sätta ett högre pris på premier på grundval av nationalitet eller den medlemsstat där försäkringstagaren tidigare har varit bosatt. En försäkringsgivare ska också behandla intyg utfärdade i olika medlemsstater som likvärdiga även när rabatter tillämpas (artikel 16). Regler om förbud mot diskriminering finns i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Enligt artikel 18 i fördraget är all diskriminering på grund av nationalitet förbjuden inom fördragens tillämpningsområde och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild bestämmelse i fördragen. Bestämmelsen i EUF-fördraget om icke-

diskriminering har horisontell direkt effekt och gäller alltså i förhållandet mellan försäkringsgivare och försäkringstagare. Mot denna bakgrund anser regeringen att det inte behöver införas några särskilda bestämmelser om förbud mot diskriminering vid användande av intyg om skadehistorik. En sådan reglering skulle dessutom kunna riskera att ge en missvisande bild av det EU-rättsliga diskrimineringsförbudets omfattning. Enligt 2021 års direktiv ska försäkringsgivarna offentliggöra en allmän översikt av sin policy när det gäller användningen av intyg om skadehistorik i samband med beräkning av premier (se artikel 16 i direktivet). Det finns inte något motsvarande krav i 2009 års direktiv eller i svensk rätt. För att uppfylla direktivet bör det därför införas en sådan skyldighet för försäkringsgivarna. Enligt regeringens bedömning kan en bestämmelse om detta efter bemyndigande införas i föreskrift på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela sådana föreskrifter. Föreskrifterna kan handla om bl.a. hur offentliggörandet ska ske, såsom Statens väg- och transportforskningsinstitut efterfrågar, och hur ofta uppgifterna ska uppdateras.

10 Försäkring vid import av fordon

Regeringens förslag: Den som är skyldig att teckna trafikförsäkring för ett registrerat fordon ska, om fordonet köps i syfte att importeras från ett EES-land till ett annat, under 30 dagar kunna välja om fordonet ska försäkras i det ena eller det andra EES-landet. Vid sådan import ska den lag som är tillämplig på avtal om frivillig fordonsförsäkring regleras av lagen i det land där den frivilliga försäkringen tecknas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem.

Skälen för regeringens förslag

Platsen där risken finns enligt direktivet I syfte att förenkla fordonsimport finns det i den hittillsvarande lydelsen av direktivet en särskild bestämmelse om var risken för ett fordon finns vid fordonsimport. Frågan om var risken finns har betydelse bl.a. för vilka försäkringsgivare som får försäkra ett fordon och alltså om försäkring kan tecknas i den medlemsstat som fordonet exporteras från eller importeras till. Av artikel 15 i 2009 års direktiv följer att risken ska anses finnas i införselmedlemsstaten omedelbart efter att köparen accepterade leveransen, för en period av 30 dagar, trots att fordonet ännu inte har registrerats där. Detta är ett undantag från den allmänna regeln inom EU om att risken vid försäkring av fordon finns i den medlemsstat där registrering har skett (se artikel 13.13 b i Solvens II-direktivet). Genom 2021 års direktiv ändras artikel 15.1. Enligt den nya lydelsens första stycke ska den medlemsstat där risken finns vara antingen registre-

ringsmedlemsstaten eller införselmedlemsstaten för en period om 30 dagar, beroende på vad den person som ansvarar för ansvarsförsäkringen väljer. Syftet med den nya regeln är att göra det möjligt för den ansvariga personen att under perioden välja i vilken av de två medlemsstaterna som försäkring ska tecknas och på så vis ytterligare underlätta import av fordon (se skäl 29 i 2021 års direktiv).

Försäkringsgivares verksamhet och risker i andra EES-länder Om en svensk försäkringsgivare vill meddela försäkringar från Sverige för risker som finns i andra EES-länder ska försäkringsgivaren underrätta Finansinspektionen om det (se 3 kap. 1 och 15 §§ försäkringsrörelselagen). En försäkringsgivare som har fått tillstånd i Sverige måste alltså vidta åtgärder innan risker som finns i andra EESländer kan försäkras. Motsvarande gäller för EES-försäkringsgivare som vill försäkra risker som finns i Sverige. För att en sådan försäkringsgivare ska få bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige måste Finansinspektionen ha tagit emot en underrättelse från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland (se 1 kap. 13 § och 2 kap. 1 § första stycket 2 lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige). Frågan om var en risk finns påverkar alltså om en försäkringsgivare med tillstånd i ett EES-land kan försäkra risken eller inte. Enligt huvudregeln i svensk rätt finns risken för ett registreringspliktigt fordon i det land där fordonet är registrerat (se 1 kap. 17 § andra stycket 2 försäkringsrörelselagen och 1 kap. 7 § första stycket 2 lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige). Detta genomför den EU-rättsliga bestämmelsen om var risken finns (se artikel 13.13 b i Solvens II-direktivet). I svensk rätt finns det i dag undantag från huvudregeln om att risken finns där fordonet är registrerat. Undantagen avser ett fordon som är registrerat i ett EES-land och som köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land. Det land som fordonet ska införas till, och inte registreringslandet, anses då som det land där risken finns, men bara under 30 dagar från det att fordonet har kommit i köparens besittning (se 1 kap. 17 § andra stycket 3 försäkringsrörelselagen och 1 kap. 7 § första stycket 2 lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige). Risken för ett fordon som exempelvis är registrerat i Sverige och som köps i syfte att införas till Tyskland, ska alltså anses finnas i Tyskland, trots att fordonet ännu inte är registrerat där. Undantagen genomför artikel 15 enligt 2009 års direktiv. För att genomföra den nya lydelsen av artikel 15 måste undantagen ändras så att risken kan finnas antingen i registreringslandet eller det land som fordonet ska importeras till, beroende på den ansvariges val. Det är den som äger ett fordon och i den aktuella situationen således köparen som ansvarar för att teckna trafikförsäkring (se 2 § trafikskadelagen). Risken ska alltså anses finnas i antingen registreringslandet eller införsellandet beroende på var köparen väljer att teckna försäkring. Även i trafikskadelagen regleras vilka försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring (se 5 § trafikskadelagen). I syfte att genomföra den hittillsvarande lydelsen av artikel 15 har det införts ett undantag från den

rätt att försäkra fordon som svenska försäkringsgivare och EESförsäkringsgivare annars har (se 5 § andra stycket trafikskadelagen). Undantaget avser försäkring för fordon som köps för att införas till ett annat EES-land och innebär att sådana försäkringsgivare bara får meddela trafikförsäkring för fordonet om de är verksamma i det land som fordonet ska införas till. Eftersom även försäkringsgivare som inte är verksamma i införsellandet ska få försäkra fordonet enligt den nya lydelsen av artikel 15 bör undantaget tas bort.

Tillämplig lag för försäkringsavtal Platsen där risken finns har också betydelse för att avgöra vilket lands lag som är tillämplig på ett försäkringsavtal för ett registreringspliktigt fordon enligt Rom I-förordningen (se artikel 7). När den hittillsvarande lydelsen av artikel 15 genomfördes i svensk rätt infördes en särskild bestämmelse om var risken finns vid import av sådana fordon (se 2 § lagen om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal). Bestämmelsen gäller vid tillämpningen av artikel 7 i Rom I-förordningen och innebär att risken för ett fordon som är registrerat i ett EES-land och som köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land, ska anses finnas i införsellandet under 30 dagar från det att fordonet har kommit i köparens besittning. Eftersom någon motsvarighet till bestämmelsen inte finns i Rom I-förordningen är det nödvändigt att särskilt reglera risken i importsituationer i svensk rätt (se prop. 2013/14:243 Lagvalsregler på civilrättens område – Rom I- och Rom II-förordningarna, s. 28). Bestämmelsen är tillämplig på avtal om frivilliga försäkringar, såsom kasko- och vagnskadeförsäkring (se prop. 2006/07:50 Vissa frågor om trafikförsäkring och rättsskyddsförsäkring, s. 26 och 43–44). För avtal om obligatorisk skadeförsäkring gäller i stället lagen i det EES-land som har föreskrivit skyldigheten (se 3 § lagen om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal, jfr artikel 7.4 b i Rom Iförordningen). Den nya lydelsen av artikel 15 i direktivet medför ändringar även i 2 § lagen om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal eftersom risken nu ska kunna finnas antingen i registreringslandet eller det land som fordonet ska importeras till, beroende på vad den som ansvarar för ansvarsförsäkringen väljer. Det är fordonsägaren som är ansvarig för att teckna trafikförsäkring (se 2 § trafikskadelagen). Valet kommer till uttryck genom att försäkring tecknas hos en försäkringsgivare som får försäkra risken i det landet. Det är alltså lagen i det land där försäkringsavtalet har tecknats som är tillämplig på avtalet. Naturligtvis behöver avtalet inte ingås på plats i det landet.

11 Ny försäkring vid återkallat tillstånd

Regeringens förslag: Skyldigheten att teckna en ny försäkring efter det att tillståndet för försäkringsgivaren har återkallats ska gälla oavsett vilken tillsynsmyndighet som har beslutat om återkallelse.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. 53

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen invändning mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt 6 § trafikskadelagen ska, om regeringen återkallar tillståndet att meddela trafikförsäkring för en försäkringsgivare, den som har tecknat trafikförsäkring hos försäkringsgivaren teckna en ny försäkring inom en månad från det att beslutet har offentliggjorts. Det är emellertid inte längre regeringen som beslutar om att återkalla tillstånd att meddela trafikförsäkring. Tillstånd att meddela trafikförsäkring för svenska försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land återkallas numera av Finansinspektionen, den svenska tillsynsmyndigheten (se 18 kap. försäkringsrörelselagen och 6 kap. lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige). EES-försäkringsgivare har getts tillstånd att bedriva försäkringsrörelse i sitt hemland. För sådana försäkringsgivare prövar tillsynsmyndigheten i hemlandet frågan om återkallelse av tillstånd (se artikel 144 i Solvens II-direktivet). Bestämmelsen i trafikskadelagen bör därmed ändras så att skyldigheten att teckna en ny försäkring gäller oavsett vilken tillsynsmyndighet som har beslutat om att återkalla tillståndet.

12 Övriga bestämmelser i direktivet

Regeringens bedömning: Direktivets bestämmelser i övrigt kräver inte några genomförandeåtgärder.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna delar bedömningen eller har ingen invändning mot den. Trafikförsäkringsföreningen och Svensk Försäkring anför att det förekommer oförsäkrade fordon på svenska vägar och att regeringen bör verka för ett EU-gemensamt databaserat registreringssystem för att kunna kontrollera försäkringsinnehav.

Skälen för regeringens bedömning

Användning av fordon Genom 2021 års direktiv införs en definition av användning av ett fordon (se artikel 1). Enligt definitionen avses med användning av ett fordon all användning som överensstämmer med fordonets funktion som transportmedel vid tillfället för olyckan, oavsett vilka egenskaper fordonet har, i vilken terräng som fordonet används och om fordonet står stilla eller befinner sig i rörelse. Syftet med definitionen är enligt skälen att återspegla tre avgöranden från EU-domstolen där domstolen har bedömt vad som utgör användning av ett fordon (se skäl 5 till 2021 års direktiv). Frågan i avgörandena var om en viss skada skulle omfattas av den obligatoriska försäkringen. Enligt 8 § trafikskadelagen utgår trafikskadeersättning för person- eller sakskador som uppkommer i följd av trafik här i landet med ett motordrivet fordon. Av lagförarbeten och rättspraxis framgår att bestämmelsen kan

omfatta de skador som täcks av direktivets definition av användning av ett fordon (se prop. 1975/76:15 s. 21 och 110 samt rättsfallen NJA 1988 s. 221, NJA 2007 s. 997 och NJA 2019 s. 89). Bestämmelsen i trafikskadelagen kan därmed tolkas i enlighet med direktivets krav på vilka skador som ska omfattas av en trafikförsäkring. Någon författningsändring behövs därför inte med anledning av den nya definitionen.

Automatiska försäkringskontroller För att säkerställa fri rörlighet får medlemsstaterna enligt 2009 års direktiv bara göra stickprovskontroller för att kontrollera om ett fordon som körs in i landet är försäkrat. Enligt 2021 års direktiv tillåts också automatiska försäkringskontroller som kan göras utan att fordonet måste stanna (se artikel 4). För att sådana kontroller ska vara ändamålsenliga krävs emellertid också ett automatiskt informationsutbyte om innehav av försäkring mellan medlemsstaterna. Något sådant system finns ännu inte och måste i så fall förhandlas fram inom EU eller bilateralt mellan två medlemsstater. I direktivet anges också att kommissionen ska återkomma med en bedömning av bl.a. syfte och kostnader för ett system för informationsutbyte. Som Trafikförsäkringsföreningen och Svensk Försäkring pekar på kan det därefter finnas skäl att återkomma till frågan. I nuläget saknas det dock tillräckliga skäl för att överväga ett sådant system och det lämnas därför inte i denna lagrådsremiss några författningsförslag om automatiska försäkringskontroller.

Undantag från trafikförsäkringsplikten I det nya direktivet införs fler möjligheter att göra undantag från trafikförsäkringsplikten (se artikel 5). I promemorian görs bedömningen att det inte finns behov av att införa några ytterligare sådana undantag. Regeringen gör inte någon annan bedömning. Det finns alltså inte skäl för att i svensk rätt använda dessa nya möjligheter till undantag.

Minimibelopp Sedan tidigare finns det regler i direktivet om vilka minimibelopp som en trafikförsäkring ska kunna ersätta vid person- och sakskador. Beloppen har justerats med jämna intervall och nya medlemsstater i EU har fått möjlighet att utnyttja en övergångsperiod för att komma upp i minimibeloppen. Sammantaget har det lett till ett komplicerat system där omräkning av beloppen måste ske relativt ofta. I 2021 års direktiv harmoniseras minimibeloppen och det införs en enhetlig översynsklausul (se artikel 9). Minimibeloppen för personskador ska enligt det nya direktivet uppgå till 6,45 miljoner euro per olycka, oavsett antalet skadelidande, eller 1,3 miljoner euro per skadelidande. För sakskador är motsvarande belopp 1,3 miljoner euro per olycka, oavsett antalet skadelidande. Enligt svensk rätt uppgår de belopp som kan betalas ur en trafikförsäkring till högst 300 miljoner kronor, vilket alltså överstiger direktivets nya minimibelopp (se 14 § trafikskadelagen). Någon lagändring med anledning av de nya miniminivåerna i direktivet är därför inte nödvändig.

Släp som dras av fordon Enligt 2021 års direktiv ska en skadelidande vid en olycka som orsakas av ett fordon som drar ett släp under vissa förutsättningar kunna framställa sitt anspråk direkt till släpets försäkringsgivare om släpet skulle ha en separat ansvarsförsäkring (se artikel 15a och skäl 30). Släpets försäkringsgivare ska också i vissa fall underrätta den skadelidande om bl.a. dragfordonets försäkringsgivare. Enligt trafikskadelagen gäller lagens regler om skada i följd av trafik på fordonskombinationen i dess helhet när en släpvagn har kopplats till ett motordrivet fordon (se 1 § andra stycket). I Sverige har släp alltså inte separata ansvarsförsäkringar. Detta är inte heller något som krävs enligt direktivet, utan det är tillräckligt att släpet omfattas av en ansvarsförsäkring (se artikel 3). I Sverige omfattas alltså släpet av dragfordonets trafikförsäkring. Den nya artikeln i direktivet medför därmed inte några ändringar i trafikskadelagen.

Prisjämförelseverktyg Enligt 2021 års direktiv kan medlemsstaterna införa ett system med certifierade prisjämförelseverktyg som konsumenter kostnadsfritt ska kunna använda för att jämföra försäkringsgivares pris, taxor och täckning (se artikel 16a). För att ett prisjämförelseverktyg ska få certifieras ska vissa villkor vara uppfyllda. Av direktivet framgår alltså att det är valbart för medlemsstaterna att införa ett system. Mot bakgrund av de kostnader och den administration ett sådant system skulle innebära och då det redan finns företag som erbjuder liknande prisjämförelser på internet anser regeringen att det inte är motiverat att införa ett sådant certifieringssystem.

Informationscentrum Enligt 2009 års direktiv ska medlemsstaterna inrätta ett informationscentrum som bl.a. ska registrera vissa uppgifter och tillhandahålla information till skadelidande (se artikel 23). I Sverige är det Trafikförsäkringsföreningen som har utsetts till informationscentrum (se 29 och 33 §§ trafikskadelagen och prop. 2001/02:133 Ersättning för trafikskador utomlands, s. 42). I stället för att föreningen för ett eget register över uppgifterna har den getts direktåtkomst till vägtrafikregistret, som förs av Transportstyrelsen (jfr 2 kap. 5 § 1 samt 3 kap. 4 § första stycket 2 och 5 § vägtrafikdatalagen [2019:369]). Försäkringsgivarna ska dock lämna vissa uppgifter till Trafikförsäkringsföreningen (se 19 § trafikförsäkringsförordningen om namn och adress på deras skaderegleringsrepresentanter). I det nya direktivet anges att medlemsstaterna ska säkerställa att försäkringsgivare är skyldiga att lämna den ifrågavarande informationen till informationscentrumen och att informera dem när en försäkring upphör eller av någon annan anledning inte längre täcker ett fordon med registreringsnummer (se artikel 23.1a). Denna information har Trafikförsäkringsföreningen redan genom tidigare åtgärder tillförsäkrats tillgång till (se prop. 2001/02:133 Ersättning för trafikskador utomlands, s. 43–45). Av trafikförsäkringsförordningen framgår dessutom att försäkringsgivare ska anmäla till Transportstyrelsen när ett avtal om trafikförsäkring för ett 56 motordrivet fordon som är registrerat i vägtrafikregistret har upphört att

gälla (se 20 § andra stycket). Den nya bestämmelsen i direktivet föranleder därför inte några författningsändringar. I det nya direktivet anges också att den behandling av personuppgifter som följer av artikeln ska göras i enlighet med EU:s dataskyddsförordning från 2016 (se artikel 23.6 i direktivet). Det nya direktivet innebär dock inte någon ny eller ytterligare behandling av personuppgifter. Den personuppgiftsbehandling som redan sker, görs framför allt med stöd av aktuella registerförfattningar som är anpassade efter EU:s dataskyddsförordning (se vägtrafikdatalagen och lagen [2019:370] om fordons registrering och användning, med tillhörande förordningar samt bl.a. prop. 2018/19:33 Behandling av personuppgifter samt registrering och användning av fordon på vägtrafikområdet). Inte heller artikel 23.6 föranleder några författningsändringar. Slutligen anges i det nya direktivet att medlemsstaterna ska säkerställa att informationscentrumen samarbetar med varandra för att information om importerade fordon är tillgänglig (se artikel 15.1 andra stycket). Trafikförsäkringsföreningen ska såsom informationscentrum lämna uppgift om bl.a. vem som har meddelat trafikförsäkring för ett fordon som är normalt hemmahörande i Sverige och, om föreningen har tillgång till uppgifterna, även för ett fordon som är normalt hemmahörande i ett annat EES-land (se 29 § trafikskadelagen). Uppgifterna kan begäras av vem som helst, däribland enskilda och informationscentrum i andra EES-länder (se prop. 2001/02:133 s. 45–46). Den samarbetsskyldighet för att tillgängliggöra uppgifter om importerade fordon som direktivet kräver täcks redan av denna skyldighet. Några författningsändringar är inte nödvändiga.

Information om olika organ Enligt 2009 års direktiv är medlemsstaterna skyldiga att inrätta flera olika organ, bl.a. ett ersättningsansvarigt organ (se artikel 10) och ett skadeersättningsorgan (se artikel 24). Om medlemsstaterna inrättar olika organ för att ersätta skadelidande ska de enligt 2021 års direktiv säkerställa att de skadelidande har tillgång till nödvändig information om olika möjligheter att framställa ersättningsanspråk (se artikel 26a). I Sverige är det Trafikförsäkringsföreningen som företräder de organ som tidigare har utsetts (se 16, 28 och 33 §§ trafikskadelagen). Det är också Trafikförsäkringsföreningen som föreslås att företräda insolvensorganet i denna promemoria. Några författningsändringar behövs därför inte med anledning av artikel 26a.

13 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 23 december 2023 förutom de ändringar som avser det föreslagna insolvensgarantisystemet, som ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Det föreslagna insolvensgarantisystemet ska gälla även för försäkringsavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Det ska dock inte gälla i fråga om likvidationsförfaranden som har inletts före ikraftträdandet. Ändringarna i fråga om bevakningsförfarandet i konkurs ska inte gälla för konkurser som har beslutats före ikraftträdandet. De nya reglerna om registrering av beslut om tvångslikvidation av ett ömsesidigt försäkringsbolag ska inte gälla för tvångslikvidationer som har beslutats före ikraftträdandet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem. Svenska Taxiförbundet anser att direktivet borde kunna införlivas i svensk rätt snabbare. Förslagen i promemorian Konkursförfarandet överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås det att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2022. Det föreslås också de föreslagna bestämmelserna om bevakningsförfarandet inte ska tillämpas om förfarandet har inletts före ikraftträdandet. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har ingen invändning mot dem. Hovrätten för Västra Sverige och Ackordcentralen anser att äldre regler ska gälla för konkurser beslutade före ikraftträdandet.

Skälen för regeringens förslag

Förslagens ikraftträdande Enligt direktivet ska medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra direktivet senast den 23 december 2023 (se artikel 2.1 i 2021 års direktiv). Att sätta bestämmelserna i kraft tidigare än så är inte möjligt. De föreslagna lagändringarna bör därför i huvudsak träda i kraft den 23 december 2023. Direktivets bestämmelser om insolvensgarantisystemet kan emellertid komma att bli tillämpliga först senare. Insolvensgarantisystemet ska nämligen tillämpas från det datum som gäller för den överenskommelse som insolvensorganen ska sträva efter att ingå senast den 23 december 2023, eller från dagen för tillämpningen av den delegerade akt som kommissionen ges befogenhet att anta om någon överenskommelse inte har ingåtts vid det datumet (se artikel 30 andra och tredje styckena). Eftersom det därmed inte går att ange när reglerna om insolvensgarantisystemet ska träda i kraft bör tidpunkten för ikraftträdandet överlämnas till regeringen att bestämma, vilket kan ske antingen när en överenskommelse har ingåtts mellan insolvensorganen 58 eller när kommissionen har antagit den delegerade akten.

Den föreslagna ändringen i försäkringsrörelselagen som medför att Bolagsverkets beslut om tvångslikvidation av ett ömsesidigt försäkringsbolag kungörs är visserligen en följd av insolvensgarantisystemet. Det finns dock inte något skäl för att avvakta med ikraftträdandet i den delen. Den ändringen bör därför träda i kraft den 23 december 2023. Enligt direktivet ska även de nya bestämmelserna om intyg om skadehistorik tillämpas först senare (se artikel 30 femte stycket). Detsamma gäller skyldigheten för en försäkringsgivare att offentliggöra en allmän översikt av dess policy om intygens användning. De bestämmelserna ska tillämpas från tillämpningsdatumet för de genomförandeakter som kommissionen ska anta om formulär för intygen, dock som tidigast från och med den 23 april 2024. Inget hindrar dock att det föreslagna nya bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer träder i kraft redan den 23 december 2023.

Behovet av övergångsbestämmelser En utgångspunkt är att lagändringar blir tillämpliga omedelbart vid ikraftträdandet. Det innebär att nya bestämmelser ska tillämpas direkt efter ikraftträdandet om inte något annat anges i övergångsbestämmelser. De nya bestämmelserna om försäkringsplikt för vissa eldrivna fordon och skyldighet att medföra försäkringsbevis för förare av sådana fordon gäller således från och med den 23 december 2023. Processrättslig och annan förfarandelagstiftning blir som utgångspunkt tillämplig omedelbart vid ikraftträdandet. De förfarandemässiga bestämmelser som föreslås när det gäller insolvensgarantisystemet bör dock inte få genomslag på redan inledda likvidationsförfaranden, tvärtom förutsätts de i direktivet gälla i fråga om likvidationsförfaranden som inleds efter ikraftträdandet. Det krävs därför en särskild övergångsreglering för dessa bestämmelser. På motsvarande sätt bör inte heller de föreslagna ändringarna i reglerna om bevakningsförfarande få genomslag på redan beslutade konkurser, vilket överensstämmer med det som Hovrätten för Västra Sverige och Ackordcentralen för fram. Inte heller den föreslagna bestämmelsen om kungörande bör få genomslag på redan inledda tvångslikvidationer. Det behövs övergångsbestämmelser även om detta. När det gäller hur insolvensgarantissystemet ska förhålla sig till försäkringsavtal som har ingåtts före ikraftträdandet kan det konstateras att en huvudregel i svensk rätt är att ny lag bara tillämpas på avtal ingångna efter lagens ikraftträdande. På civilrättens område kan nämligen en retroaktiv lagstiftning innebära att en part i ett avtalsförhållande ges en fördel eller en nackdel som inte beaktades när avtalsvillkoren förhandlades. Vid tillkomsten av försäkringsavtalslagen tillämpades huvudregeln att ny lag bara gäller nya avtal. Ingrepp i äldre försäkringsavtal ansågs dock berättigade när det var av särskild vikt från konsumentsynpunkt (se prop. 2003/04:150 Ny försäkringsavtalslag, s. 359). Samma överväganden har gjort sig gällande även i senare sammanhang (se prop. 2012/13:168 Preskription och information i försäkringssammanhang, s. 45–49, och prop. 2021/22:74 En utvidgad rätt till återköp och flytt av fond- och depåförsäkringar, s. 16–18).

Enligt direktivet ska insolvensgarantisystemet ersätta skadelidande vid en försäkringsgivares likvidationsförfarande. Direktivet synes innebära att skadelidande som ingått försäkringsavtal före ikraftträdandet omfattas av systemets skydd. De nya bestämmelserna om insolvensgarantisystemet är inte heller rent civilrättsliga till sin natur. Bestämmelserna ger i och för sig en skadelidande en civilrättslig fordran mot insolvensorganet i vissa fall. Denna fordran har dock inte sin grund i ett avtal mellan den skadelidande och insolvensorganet utan i en offentligrättslig skyldighet för insolvensorganet att garantera ersättning och därmed skydda de skadelidande. Om det föreslagna insolvensgarantisystemet skulle gälla även för redan ingångna avtal skulle det innebära ett bättre skydd för skadelidande. Exempelvis skulle en skadelidande som har rätt till livränta med anledning av en skada som inträffat för länge sedan skyddas genom systemet. Att försäkringsgivarna ska garantera ersättningen till skadelidande i andra försäkringsgivares likvidationsförfaranden är visserligen en risk som de inte kunnat beakta vid premiesättningen. Avtal om trafikförsäkring är dock som huvudregel ettåriga. Även om bestämmelserna skulle gälla för redan ingångna avtal kommer försäkringsgivarna därför att kunna beakta risken vid premiesättningen inom ett år. En sådan premiesättning skulle visserligen innebära att dagens försäkringstagare får bekosta skyddet även för tidigare skadelidande. Intresset av att skydda skadelidande som har rätt till ersättning enligt tidigare avtal får dock anses väga tyngre. Insolvensgarantisystemet ska därför gälla även för avtal som har ingåtts före lagens ikraftträdande, vilket bör anges i en övergångsbestämmelse. Den nya bestämmelsen om vilket högsta belopp som ska kunna betalas från en motortävlingsförsäkring och de nya bestämmelserna om var risken finns vid import av ett fordon bör enligt huvudregeln i försäkringssammanhang endast tillämpas på försäkringsavtal som ingås eller förnyas efter lagens ikraftträdande. Detta kommer att gälla utan särskilda övergångsbestämmelser.

14 Konsekvenser av förslagen

Regeringens bedömning: Förslagen får positiva konsekvenser för dem som skadas i trafiken eftersom trafikförsäkringsplikten utvidgas och ett insolvensgarantisystem införs. Förslagen innebär att bl.a. ägare av vissa eldrivna cyklar kommer att behöva teckna en trafikförsäkring. Kostnaderna för försäkringspremien kan antas bli relativt låg. För övriga trafikförsäkringstagare kan förslagen leda till marginella höjningar av premierna. Förslagen medför endast mindre kostnadsökningar för Trafikförsäkringsföreningen och försäkringsgivarna. Förslaget om intyg om skadehistorik kommer att medföra en marginell kostnadsökning för Finansinspektionen. Dessa kostnader ryms inom befintliga anslagsramar. I övrigt medför förslagen inte några ekonomiska konsekvenser för det allmänna.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna delar bedömningen eller har ingen invändning mot den. Regelrådet anser att konsekvensbedömningen inte uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning, bl.a. eftersom kostnadspåverkan och hur företag av olika storlek påverkas behöver beskrivas tydligare. Motorhistoriska Riksförbundet anser att mer fakta borde ha presenterats, t.ex. om hur många fordon som kan komma att omfattas av förslaget. Bland andra Nordic Micromobility Association uppger att ett krav på trafikförsäkring för vissa cyklar riskerar att minska uthyrningen av sådana cyklar och att nya regler i stället bör stötta miljövänliga transportsätt. Svensk Försäkring och Trafikförsäkringsföreningen uppger att konsekvenserna för försäkringsgivarna blir stora om de ska ersätta skador orsakade av de cyklar som föreslås omfattas av försäkringsskyddet.

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser för enskilda Förslagen i avsnitt 6 innebär att fler fordon blir trafikförsäkringspliktiga. Det medför att fler skadelidande kommer att få ersättning genom trafikförsäkringssystemet. Det insolvensgarantisystem som föreslås i avsnitt 8 stärker skyddet för skadelidande i händelse av att en försäkringsgivare blir föremål för ett likvidationsförfarande. Förslagens konsekvenser för enskilda som skadas i trafiken är alltså positiva. Den utökade försäkringsplikten för vissa cyklar som föreslås i avsnitt 6 innebär visserligen en administrativ och ekonomisk börda för ägare av sådana fordon. Det finns dock inte anledning att tro annat än försäkringspremierna för cyklarna kommer att vara rimliga. Försäkringen innebär också ett ökat skydd för sådana cyklister. För att försäkringsplikten ska få genomslag är det viktigt att ägarna till sådana cyklar informeras om de nya reglerna. Trafikförsäkringsföreningen och försäkringsbranschen har ett intresse av att sprida sådan information. Transportstyrelsen har också information om trafikförsäkring och fordon som är försäkringspliktiga på myndighetens webbplats. Det finns inte skäl att tro annat än att de fordonsägare som nås av information om försäkringsplikten kommer att teckna försäkring. Skador som orsakas av oförsäkrade men försäkringspliktiga cyklar kommer dock att ersättas av Trafikförsäkringsföreningen. Samma regler som vid skador orsakade av andra oförsäkrade men försäkringspliktiga fordon kommer alltså att gälla. Trafikförsäkringsföreningens kostnader för sådana skador finansieras av försäkringsgivarna och påverkar trafikförsäkringspremierna. Om ägare till de cyklar som nu föreslås bli försäkringspliktiga inte tecknar försäkring finns det en risk för att försäkringspremierna för ägare av andra fordon komma att höjas. Cyklarna är inte registreringspliktiga och möjligheten att kontrollera försäkringspliktens efterlevnad är därför lägre än för de flesta motordrivna fordon. Det finns därför en viss högre risk för att försäkringsplikten inte följs, vilket alltså skulle innebära ökade kostnader för andra fordonsägare. Under 2022 betalade Trafikförsäkringsföreningen ut drygt 800 miljoner kronor för skador på personer, egendom och djur som orsakats av oförsäkrade eller okända 61

fordon. Samtidigt uppgår försäkringsgivarnas samlade intäkter från premier för trafikförsäkringen till drygt 8 miljarder kronor per år. Det totala antalet registrerade fordon som för närvarande är trafikförsäkrade är ca 6,7 miljoner fordon. Företag som hyr ut bl.a. elsparkcyklar har uppgett att deras elsparkcyklar, ca 30 000 totalt, kommer att omfattas av kravet på trafikförsäkring. Det finns inte skäl att tro annat än att dessa cyklar kommer att vara försäkrade. Det finns däremot inga uppgifter om hur många andra cyklar som kommer att omfattas av försäkringsplikten. Det är också svårt att uppskatta hur många sådana cyklister som kommer att underlåta att teckna försäkring, liksom hur stor kostnaden för skador orsakade av oförsäkrade cyklar kommer att bli. I jämförelse med antal trafikförsäkrade fordon och de kostnader för skador som orsakas av okända och oförsäkrade fordon som redan belastar försäkringspremierna, är det dock svårt att tro annat än att en eventuell premiehöjning till följd av skador orsakade av oförsäkrade men försäkringspliktiga cyklar kommer att bli marginell. Den utökade försäkringsplikten för vissa cyklar innebär ökade kostnader för företag som hyr ut sådana cyklar. Det finns därför en risk för att det blir dyrare för konsumenter att hyra exempelvis en elsparkcykel som träffas av försäkringsplikten. Samtidigt innebär kravet på försäkring ett skydd för skador som konsumenter kan drabbas av vid användningen av sådana cyklar. För fordon som enbart är avsedda för personer med fysisk funktionsnedsättning kommer de hittillsvarande reglerna att fortsätta gälla. Vissa självbalanserande cyklar, exempelvis vissa mobilitetsscootrar som inte enbart är avsedda för någon med fysisk funktionsnedsättning, kan dock komma att träffas av kravet på trafikförsäkring. Den försäkringsplikt som nu föreslås kan därför komma att påverka valet av fordon för personer med fysisk funktionsnedsättning. Det kommer dock fortfarande att vara möjligt att välja mobilitetsscootrar som inte träffas av kravet på trafikförsäkring, nämligen om fordonet inte har de tekniska egenskaper som medför försäkringsplikt. Insolvensgarantisystemet ska enligt förslaget finansieras av samtliga trafikförsäkringsgivare som har tillstånd i Sverige. Systemet innebär kostnader för kollektivet av försäkringsgivare om en försäkringsgivare blir föremål för ett likvidationsförfarande. Försäkringsgivarna kan i så fall förväntas höja premierna för trafikförsäkringen, vilket drabbar samtliga ägare till ett trafikförsäkringspliktigt fordon. Hittills har ingen försäkringsgivare med tillstånd att meddela trafikförsäkring försatts i konkurs i Sverige. Om den försäkringsgivare som är föremål för ett likvidationsförfarande har beviljats tillståndet i ett annat EES-land kan kostnaderna dessutom återkrävas från ett insolvensorgan som har utsetts i det landet. Systemet förväntas dock innebära vissa kostnader i samband med att det inrättas, vissa löpande administrationskostnader och kostnader i samband med eventuella avsättningar som försäkringsgivarna kan göra i syfte att hantera risken med systemet. De eventuella premiehöjningar dessa kostnader kan medföra får antas vara mycket små. Förslagen innebär fördelar för enskilda i gränsöverskridande situationer. De nya reglerna om intyg om skadehistorik innebär att sådana intyg nu ska utfärdas enligt en särskild mall. Mallen ska tas fram av kommissionen och 62 vara densamma inom hela EU. Svensk Försäkring och Trafikförsäkrings-

föreningen uppger att försäkringsgivarna i Sverige inte begär in upplysningar om skadehistorik av konsumenter. De hittillsvarande intygen har därför främst kommit att tillhandahållas försäkringstagare som flyttar till ett annat EES-land. Den gemensamma mallen kommer att underlätta för sådana försäkringstagare som flyttar till ett land där intygen används att få rabatt på försäkringspremien. Den ökade valmöjligheten för försäkringstagare vid import av fordon som föreslås i avsnitt 10 bedöms förenkla för enskilda vid köp av fordon i andra EES-länder. Det höjda maxbelopp som kan betalas ur en motortävlingsförsäkring kan visserligen bidra till högre premier för en sådan försäkring. Såvitt känt har emellertid någon olycka som orsakat skador över det tidigare maxbeloppet aldrig inträffat. En eventuell premiehöjning för sådana försäkringar med anledning av förslaget får därför antas vara liten.

Konsekvenser för Trafikförsäkringsföreningen Trafikförsäkringsföreningen är den centrala aktören inom trafikförsäkringssystemet i Sverige. Föreningen har för närvarande 57 medlemsföretag, varav 35 är svenska försäkringsgivare. Förslagen kommer att innebära ökad administration, ökade kostnader för utbetald ersättning till skadelidande och, åtminstone inledningsvis, arbete med information gentemot allmänheten med anledning av de nya reglerna. Föreningen kommer till följd av förslagen troligtvis att behöva utöka sin verksamhet. Förslaget i avsnitt 6 innebär att fler fordon blir trafikförsäkringspliktiga, nämligen cyklar med vissa tekniska egenskaper. Förslaget kommer att innebära ytterligare kostnader för Trafikförsäkringsföreningen för skador orsakade av oförsäkrade och okända sådana cyklar. De cyklar som föreslås bli trafikförsäkringspliktiga kan vara svåra att skilja från andra cyklar som inte föreslås omfattas av kravet. Förslaget kan därför komma att innebära jämförelsevis något högre administrationskostnader per fordon. Eftersom kostnaderna finansieras av försäkringsgivarna, som i sin tur tar ut försäkringspremier från försäkringstagarna, kan kostnaderna i slutändan förväntas bäras av försäkringstagarna (se konsekvenser för enskilda). Även förslaget i avsnitt 8 om ett insolvensgarantisystem kan innebära ytterligare kostnader för Trafikförsäkringsföreningen, både om systemet behöver användas, men också för dess inrättande och upprätthållande. Även dessa kostnader kan i slutändan förväntas bäras av försäkringstagarna (se konsekvenser för enskilda).

Konsekvenser för försäkringsgivarna Förslaget om en utvidgad försäkringsplikt och ett insolvensgarantisystem innebär ökade kostnader för Trafikförsäkringsföreningen och därmed ökade kostnader för försäkringsföretag (se konsekvenser för enskilda). Trafikförsäkringsföreningens kostnader fördelas på försäkringsgivarna i relation till deras andel av trafikförsäkringsmarknaden. Förslagen i dessa delar påverkar alltså mindre och större bolag i relation till deras marknadsandelar, vilket Regelrådet efterlyser information om. En obligatorisk försäkring för vissa cyklar öppnar upp en ny marknad för försäkringsgivarna och därmed en ytterligare möjlighet till intäkter. Försäkringsgivarna kan dock behöva ta fram nya avtal om trafikförsäkring

som anpassas för cyklarna. Svensk Försäkring och Trafikförsäkringsföreningen har dock uppgett att detta är något bolagen är vana och duktiga på att göra. De föreslagna reglerna om intyg om skadehistorik innebär att sådana intyg ska utfärdas enligt en särskild mall som tas fram av kommissionen och vara densamma inom hela EU. Försäkringsgivarna kommer att behöva fylla i den information som efterfrågas i mallen. Det kan innebära ytterligare administrationskostnader jämfört med de hittillsvarande kostnaderna för intygen. Flertalet uppgifter som nu ska lämnas torde bolagen redan ha tillgång till. Kostnaderna för försäkringsgivarna med anledning av de nya reglerna om intygen bör därför bli begränsade. Förslaget i avsnitt 7 om att höja det lägsta tillåtna maxbeloppet för motortävlingsförsäkringar skulle i teorin kunna leda till ökade kostnader för försäkringsgivarna. Någon ersättning som uppgår till det tidigare högsta beloppet har såvitt är känt hittills aldrig betalats ut. Förslaget innebär därför i praktiken inte några nya konsekvenser.

Konsekvenser för andra företag Förslagen i avsnitt 6 om att vissa cyklar ska omfattas av kravet på försäkring innebär att företag som hyr ut sådana cyklar kommer att drabbas av en ytterligare kostnad. Det finns därför en risk för att förslaget medför att det blir dyrare för konsumenter att hyra en elsparkcykel. Eftersom sådana företag kommer att försäkra många fordon kan det dock antas att de får ett rabatterat pris på försäkringen. Flera uthyrare har dessutom redan tecknat ansvarsförsäkring för sina fordon. Även om en trafikförsäkring bedöms vara betydligt dyrare, blir kostnadsökningen något lägre när ansvarsförsäkringen inte längre behövs. En trafikförsäkring innebär också ett skydd för företagens kunder.

Konsekvenser för det allmänna Förslaget om nya regler om intyg om skadehistorik i avsnitt 9 innebär bl.a. att Finansinspektionen ska tillhandahålla den mall som kommissionen ska ta fram till försäkringsgivarna. Förslaget kommer att medföra viss begränsad administration för myndigheten. Eventuella kostnader för det bör vara försumbara och kunna hanteras inom befintliga anslagsramar. Förslagen i promemorian får i övrigt inte några ekonomiska konsekvenser för det allmänna.

Konsekvenser för miljön I avsnitt 6 föreslås att det ska krävas trafikförsäkring för vissa cyklar. Föreslaget innebär kostnader och administration för ägare av sådana cyklar. Som bl.a. Nordic Micromobility Association pekar på kan det medföra att efterfrågan på sådana cyklar minskar. Som 2030-sekretariatet påpekar bidrar eldrivna cyklar till att nå klimatmålen. Förslaget riskerar därför att medföra negativa konsekvenser för miljön. Påverkan på miljön får dock anses som marginell. Övriga förslag i promemorian bedöms inte påverka miljön.

Konsekvenser i övrigt Förslagen bedöms inte ha någon betydelse för jämställdheten, för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättningen och offentlig service i olika delar av landet, för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen eller för kommunerna.

15 Författningskommentar

15.1 Förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller trafikförsäkring för motordrivna fordon och ersättning från trafikförsäkring för skador i följd av trafik med sådana fordon (trafikskadeersättning).

Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om lagens tillämpningsområde. Paragrafen genomför delvis artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2118, nedan direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6. Paragrafen får en ny utformning. Det hittillsvarande första styckets andra mening flyttas till den nya 1 b § medan andra stycket flyttas till den nya 1 c §.

1 a § Vid tillämpningen av lagen ska ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning alltid anses som ett motordrivet fordon, om det 1. är konstruerat för en hastighet som överstiger 20 kilometer i timmen, eller 2. är konstruerat för en hastighet som överstiger 14 kilometer i timmen och har en nettovikt som överstiger 25 kilogram. Första stycket 2 gäller inte om fordonet enbart är avsett för användning av personer med fysisk funktionsnedsättning.

Paragrafen, som är ny, kompletterar 1 § genom att ange vissa fordon som alltid ska anses som motordrivna fordon vid tillämpningen av lagen. Paragrafen genomför delvis artikel 1.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6. Av första stycket följer att lagen ska tillämpas på eldrivna fordon utan tramp- eller vevanordning som har vissa tekniska egenskaper. Ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning kan bl.a. vara en elscooter, en elsparkcykel eller ett självbalanserande fordon. Flera av dessa fordon omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 1 §. I denna paragraf förtydligas och utvidgas tillämpningsområdet. Ett fordon som träffas av den förevarande paragrafen ska alltid anses som ett motordrivet fordon. Ett fordon som inte har de tekniska egenskaper som anges i paragrafen kan ändå vara ett motordrivet fordon enligt 1 §.

Punkt 1 förtydligar lagens tillämpningsområde. Enligt 1 § gäller lagen för motordrivna fordon. Den fordonstekniska utvecklingen möjliggör nya eldrivna fordon som visserligen drivs av en motor, men som inte har de tekniska egenskaperna för motordrivna fordon enligt definitionen av sådana fordon i 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Ett exempel på ett sådant fordon är en eldriven enhjuling. Punkten anger att även ett sådant fordon ska behandlas som ett motordrivet fordon enligt den förevarande lagen, om det är konstruerat för en hastighet som överstiger 20 kilometer i timmen. Punkt 2 utvidgar lagens tillämpningsområde. Punkten omfattar i första hand vissa fordon som inte utgör motordrivna fordon enligt lagen om vägtrafikdefinitionen och inte heller enligt 1 § i den förevarande lagen. Det handlar om vissa eldrivna cyklar utan tramp- och vevanordning enligt beteckningen för cyklar i 2 § lagen om vägtrafikdefinitioner. Ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning ska enligt lagen om vägtrafikdefinitioner ha vissa tekniska egenskaper för att vara en cykel enligt den lagen. Fordonet ska exempelvis vara konstruerat för en hastighet av högst 20 kilometer i timmen och antingen ha en elmotor vars märkeffekt inte överstiger 250 watt eller vara självbalanserande. Av punkten framgår att sådana cyklar ska behandlas som motordrivna fordon enligt den förevarande lagen, om de är konstruerade för en hastighet som överstiger 14 kilometer i timmen och har en nettovikt som överstiger 25 kilogram. Uttrycken konstruktionshastighet och nettovikt ska tolkas i enlighet med direktivet och således ytterst av EU-domstolen. I avvaktan på avgöranden som förtydligar dessa uttryck får de tolkas enligt sedvanliga tolkningsprinciper. En rimlig tolkning är att i vart fall inte föraren, eventuella passagerare eller annan last ingår i nettovikten, medan däremot vikt för batteri och annat som krävs för ett funktionsdugligt fordon torde räknas med. Även andra fordon, som inte har en cykels tekniska egenskaper, kan träffas av punkten och därmed behandlas som motordrivna fordon enligt lagen. Det kan exempelvis vara ett fordon som inte är självbalanserande och som har en märkeffekt som överstiger 250 watt. I andra stycket undantas fordon som enbart är avsedda för användning av personer med fysisk funktionsnedsättning från punkt 2 i första stycket. Detta gäller dock under förutsättning att fordonet inte omfattas av 1 §. Undantaget gäller därför för cyklar utan tramp- eller vevanordning som är konstruerade för en hastighet som överstiger 14 kilometer i timmen och som har en nettovikt över som överstiger 25 kilogram, om de enbart är avsedda för användning av personer med fysisk funktionsnedsättning. Ett fordon som i och för sig omfattas av punkt 2 i första stycket, men som träffas av undantaget i andra stycket ska alltså inte behandlas som ett motordrivet fordon vid tillämpningen av lagen. Det är fordonets faktiska utformning som avgör om det omfattas av undantaget och inte ägarens avsikt med användningen. Fordonet ska vara utformat på ett sådant sätt att det framgår att syftet är att det ska användas av någon med fysisk funktionsnedsättning. En elrullstol kan exempelvis vara utformad på så sätt att den träffas av undantaget.

1 b § Lagen tillämpas inte på 66 1. ett motordrivet fordon som är avsett att föras av gående,

2. ett motordrivet fordon när det används för tävling, träning, övningskörning, uppvisning eller liknande ändamål inom ett inhägnat tävlingsområde, 3. ett motorredskap med en tjänstevikt av högst 2 000 kilogram som är inrättat huvudsakligen som arbetsredskap och som inte ska vara registrerat i vägtrafikregistret.

Paragrafen, som är ny, motsvarar hittillsvarande 1 § första stycket andra meningen. I den nya 1 a § anges vissa fordon som ska anses som motordrivna fordon enligt trafikskadelagen. Enligt den förevarande paragrafen ska lagen trots det inte tillämpas på fordonet om det omfattas av något av punkterna paragrafen.

1 c § Om det till ett motordrivet fordon som omfattas av lagen har kopplats ett fordon av något annat slag, tillämpas lagens bestämmelser om skada i följd av trafik med ett motordrivet fordon på fordonskombinationen i dess helhet.

Paragrafen, som är ny, motsvarar hittillsvarande 1 § andra stycket.

Trafikförsäkring

5 § Trafikförsäkring får meddelas av 1. en försäkringsgivare som har fått tillstånd till det enligt 2 kap. 4 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), 2. en försäkringsgivare som har fått tillstånd till det enligt 4 kap. 1 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige , och 3. en EES-försäkringsgivare som är verksam i Sverige enligt 2 kap. 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. En försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring är skyldig att på begäran meddela trafikförsäkring. I ett tillstånd enligt 2 kap. 4 § försäkringsrörelselagen eller 4 kap. 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige kan dock skyldigheten begränsas till att gälla försäkring åt personer som tillhör en viss yrkesgrupp eller intressegrupp eller som är bosatta inom ett visst område. Finansinspektionen kan efter ansökan besluta om motsvarande begränsning för försäkringsgivare som driver verksamhet här enligt 2 kap. 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Finansinspektionens beslut får överklagas hos regeringen. En försäkringsgivare som avser att meddela trafikförsäkring genom gränsöverskridande verksamhet med stöd av 2 kap. 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige men som inte har fast driftställe i Sverige ska ha en representant här i landet. Representanten ska vara bosatt i Sverige eller vara en svensk juridisk person. Försäkringsgivaren ska utfärda en fullmakt för representanten att gentemot skadelidande företräda försäkringsgivaren och att själv eller genom någon annan tala och svara för denne angående försäkringsfall. Representanten ska även ha behörighet att företräda försäkringsgivaren vid kontroll av om det finns en giltig trafikförsäkring. Försäkringsgivaren ska informera försäkringstagarna om vem som är försäkringsgivarens representant och om dennes adress. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om villkor för sådana representanter.

Paragrafen innehåller bestämmelser om meddelande av trafikförsäkring. Ändringarna genomför delvis artikel 15 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.

Ändringarna innebär att det hittillsvarande andra stycket och hänvisningarna till det i det första stycket tas bort. Detta möjliggör för försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring enligt första stycket 1 och 3 att försäkra fordon som är registrerade i vägtrafikregistret och som köps i syfte att exporteras till ett annat EES-land. Se även de föreslagna ändringarna i 1 kap. 7 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige samt 1 kap. 17 § försäkringsrörelselagen som behandlar försäkringsrisken i dessa fall.

6 § Om en försäkringsgivares tillstånd att meddela trafikförsäkring återkallas , ska den som har tecknat trafikförsäkring hos försäkringsgivaren och som är skyldig att ha en sådan försäkring teckna en ny trafikförsäkring för fordonet inom en månad efter det att beslutet om återkallelse har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. I fall som avses i första stycket upphör den tidigare trafikförsäkringen senast vid utgången av den angivna månadsfristen.

Paragrafen slår fast en skyldighet att inom viss tid teckna en ny trafikförsäkring om trafikförsäkringsgivarens tillstånd återkallas. Övervägandena finns i avsnitt 11. Första stycket ändras så att det inte längre anges att det är regeringen som återkallar tillstånd för försäkringsgivare att meddela trafikförsäkring. Ändringen är en följd av att tillstånd att meddela trafikförsäkring enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) och lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige numera återkallas av Finansinspektionen (se 18 kap. 11–14 §§ försäkringsrörelselagen respektive 6 kap. 13–14 §§ lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige).

Trafikskadeersättning

16 § För ett motordrivet fordon som har undantagits från trafikförsäkringsplikt med stöd av 4 § 2 och som saknar trafikförsäkring ansvarar samtliga försäkringsgivare , som vid skadetillfället fick meddela trafikförsäkring enligt 5 § första stycket , solidariskt för den trafikskadeersättning som skulle ha betalats , om en försäkring hade funnits. I fråga om ett fordon som är försäkringspliktigt men som saknar trafikförsäkring har de försäkringsgivare som avses i första stycket samma ersättningsansvar som anges där. För sakskada som tillfogas den försäkringspliktige gäller dock detta ansvar endast om fordonet brukades olovligen av någon annan och antingen inte var registrerat i vägtrafikregistret eller var avställt. De försäkringsgivare som avses i första stycket ansvarar även solidariskt för den trafikskadeersättning som skulle ha betalats från trafikförsäkringen för ett motordrivet fordon vars identitet inte kan fastställas. Från ersättning för sakskada ska ett belopp avräknas som motsvarar en tjugondel av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller för det år då skadehändelsen inträffar. Vid skador på renar ska någon avräkning inte göras .

Paragrafen innehåller bestämmelser om trafikskadeersättning för skador som orsakas av oförsäkrade eller oidentifierade fordon.

I första stycket görs en ändring av rättelsekaraktär. De försäkringsgivare som hade tillstånd att meddela trafikförsäkring eller som hade gjort en anmälan anges i 5 § första stycket.

17 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet 1. för försäkringsgivaren, dennes representant enligt 27 § och den trafikförsäkringsförening som avses i 33 § att till den skadelidande ge ett motiverat besked om ersättning , 2. för försäkringsgivaren att till försäkringstagaren utfärda ett intyg om skadehistorik, och 3. för försäkringsgivaren att offentliggöra allmän information om hur intyg om skadehistorik används när premier för trafikförsäkring bestäms.

Paragrafen innehåller bemyndiganden att meddela föreskrifter om motiverat besked om ersättning och om intyg om skadehistorik. Ändringarna genomför delvis artikel 16 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9. I första stycket punkt 3 införs ett nytt bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att försäkringsgivaren ska offentliggöra allmän information om hur intyg om skadehistorik används när premier för trafikförsäkring bestäms.

24 § I fall som avses i 16 § fördelas försäkringsgivarnas inbördes ersättningsansvar efter förhållandet mellan beloppen av de premier för direkt tecknade trafikförsäkringar som härrör från verksamheten här i landet och som för var och en av dem belöper på närmast föregående kalenderår. Trafikskadeersättning som har betalats enligt 16 § andra stycket får upp till en tiondel av det prisbasbelopp som anges i 21 § krävas tillbaka från den som var skyldig att ha trafikförsäkring. Ersättningen får inte krävas tillbaka , om fordonet vid skadetillfället brukades olovligen av någon annan och antingen inte var registrerat i vägtrafikregistret eller var avställt. Om trafikskadeersättning har betalats enligt 16 § tredje stycket och fordonet därefter blir känt, får ersättningen krävas tillbaka från den försäkringsgivare som har meddelat trafikförsäkring för fordonet.

Paragrafen reglerar fördelningen av trafikförsäkringsgivarnas solidariska ansvar dem emellan. Ändringarna i paragrafen är endast språkliga.

Insolvensgarantisystem

29 a § Om en försäkringsgivare som har tillstånd att meddela trafikförsäkring i Sverige eller i ett annat EES-land är föremål för ett likvidationsförfarande som avses i 2 § lagen (2005:1047) om internationella förhållanden rörande finansiella företags insolvens, ansvarar samtliga försäkringsgivare som vid tidpunkten för beslutet om likvidationsförfarandet fick meddela trafikförsäkring enligt 5 § första stycket 1 och 2 solidariskt för ersättning till en skadelidande som är bosatt i Sverige, i den utsträckning ersättningen omfattas av försäkring hos försäkringsgivaren. Den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet omfattas inte av det solidariska ansvaret.

Ersättning till den skadelidande ska betalas så snart som möjligt och senast tre månader från det att den skadelidande har accepterat ett motiverat anbud om ersättning.

Paragrafen, som är ny, innebär att en skadelidande som är bosatt i Sverige kan få ersättning från ett insolvensgarantisystem och att vissa trafikförsäkringsgivare i egenskap av insolvensorgan är solidariskt ansvariga för sådan ersättning. Paragrafen genomför delvis artiklarna 10a och 25a i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1. Enligt första stycket är det vid ett likvidationsförfarande som avses i 2 § lagen om internationella förhållanden rörande finansiella företags insolvens som försäkringsgivarna är solidariskt ansvariga för ersättningen till en skadelidande. De förfaranden som omfattas av den paragrafen är tvångslikvidation, konkurs och liknande kollektivt tvingande förfaranden som har beslutats av domstol eller annan myndighet och som innebär att företagets eller institutets tillgångar avyttras och behållningen fördelas mellan borgenärerna, aktieägarna eller delägarna. För en närmare beskrivning av vilka likvidationsförfaranden som avses, se prop. 2005/06:37 s. 51. De förfaranden som i svensk rätt utgör sådana likvidationsförfaranden är tvångslikvidation och konkurs. Det är de försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring enligt 5 § första stycket 1 och 2 som ansvarar för ersättningen till en skadelidande. Det innebär att ansvaret gäller dels för de försäkringsgivare som har fått tillstånd att meddela trafikförsäkring enligt 2 kap. 4 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), dels de försäkringsgivare som har fått tillstånd att meddela trafikförsäkring enligt 4 kap. 1 § lagen (1998:239) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Ansvaret gäller för de försäkringsgivare som har ett sådant tillstånd vid tidpunkten för beslutet om likvidationsförfarandet. Det är dessa försäkringsgivare som utgör det svenska insolvensorganet. Ansvaret är solidariskt och fördelas dem emellan enligt 29 d §. Det solidariska ansvaret inträder vid tidpunkten för myndighetens beslut om likvidationsförfarandet. I svenska förhållanden inträder ansvaret alltså dagen för beslutet om konkurs eller tvångslikvidation. Insolvensgarantisystemet gäller om en försäkringsgivare som har tillstånd att meddela trafikförsäkring i ett ESS-land är föremål för likvidationsförfarandet. En sådan försäkringsgivare kan vara en försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring i Sverige enligt 5 § första stycket. Det kan också vara en försäkringsgivare som i ett annat EES-land har fått tillstånd att meddela obligatorisk motorfordonsförsäkring i det landet, oavsett om den försäkringsgivaren får meddela trafikförsäkring i Sverige eller inte. Försäkringsgivarna är ansvariga för ersättningen till en skadelidande som är bosatt i Sverige. Uttrycket bosatt har samma innebörd som i 27 och 28 §§. Den skadelidande ska enligt paragrafen få ersättning i den utsträckning som ersättningen omfattas av försäkring hos den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet. Den skadelidande ska få en ersättning genom insolvensgarantisystemet som helt motsvarar den som han eller hon hade fått om ersättningen hade betalats av försäkringsgivaren innan denna blev föremål för likvidationsförfarandet. Det är alltså försäkringsavtalet och gällande

lagstiftning om trafikförsäkring eller motsvarande obligatorisk ansvarsförsäkring som bestämmer ersättningens omfattning. Den skadelidande kan få ersättning för såväl skador som har inträffat före beslutet om likvidationsförfarandet som skador som inträffar därefter. Om det till följd av likvidationsförfarandet inte finns något gällande försäkringsavtal vid skadetillfället är det i stället fråga om en skada orsakad av ett oförsäkrat fordon. Sådana skador ersätts enligt den ordning som föreskrivs i 16 §. I andra stycket anges att den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet inte omfattas av det solidariska ansvaret. Bestämmelsen får betydelse när den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet har ett sådant tillstånd som enligt första stycket annars innebär ett solidariskt ansvar för företaget. I tredje stycket anges den tidsfrist inom vilken de försäkringsgivare som har solidariskt ansvar, dvs. det svenska insolvensorganet, ska betala ersättning till en skadelidande som har begärt ersättning. Betalning ska ske så snart som möjligt och senast tre månader från det att den skadelidande har accepterat ett motiverat anbud om ersättning. I 33 § regleras Trafikförsäkringsföreningens skyldighet att företräda försäkringsgivarna i deras egenskap av insolvensorgan. Av den paragrafen följer att det är Trafikförsäkringsföreningen som tar emot anspråk från skadelidande och som avger motiverade anbud om ersättning till skadelidande.

29 b § Om den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet har sitt huvudkontor i ett annat EES-land än Sverige får de solidariskt ansvariga försäkringsgivarna kräva ersättning för betalning enligt 29 a § från insolvensorganet i det EES-landet.

Paragrafen, som är ny, reglerar när det svenska insolvensorganet får kräva ersättning för den betalning som har lämnats till en skadelidande. Paragrafen genomför delvis artiklarna 10a och 25a i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1. De solidariskt ansvariga försäkringsgivarna enligt 29 a § ska enligt den paragrafen ersätta skadelidande som är bosatta i Sverige oavsett i vilket EES-land som den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet har fått tillstånd att meddela obligatorisk motorfordonsförsäkring. Enligt denna paragraf får de solidariskt ansvariga försäkringsgivarna (det svenska insolvensorganet) framställa krav på ersättning för betalningen från det insolvensorgan som har utsetts i försäkringsgivarens hemmedlemsstat, dvs. det andra EES-land där den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet har sitt huvudkontor (se artiklarna 1.8, 10a.10 och 25a.10 i direktivet och artikel 13.8 a i Solvens II-direktivet). Med insolvensorgan avses det organ som har utsetts enligt artiklarna 10a och 25a i direktivet. Med huvudkontor avses det land där försäkringsgivarens faktiska ledning bedrivs (jfr prop. 1995/96:173 s. 92– 93).

29 c § Om den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet är en sådan försäkringsgivare som avses i 5 § första stycket 1, ansvarar de försäkringsgivare som har solidariskt ansvar enligt 29 a § även solidariskt för den

ersättning som krävs av ett insolvensorgan i ett annat EES-land, i den utsträckning ersättningen har betalats till en skadelidande som är bosatt i det EES-landet. Ersättning till organet i det andra EES-landet ska betalas senast sex månader från det att ett krav har mottagits, om inte något annat har avtalats.

Paragrafen, som är ny, reglerar när det svenska insolvensorganet ska ersätta insolvensorgan i andra EES-länder. Paragrafen genomför delvis artiklarna 10a och 25a i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1. Ett insolvensorgan i ett annat EES-land ska enligt direktivet betala ersättning till skadelidande bosatta i det landet. Genom första stycket föreskrivs ett solidariskt ansvar för de försäkringsgivare som har ett sådant ansvar enligt 29 a §, se vidare kommentaren till den paragrafen. Här avser ansvaret den ersättning som ett insolvensorgan i ett annat EES-land än Sverige har betalat och sedan kräver av det svenska insolvensorganet. Det är insolvensorgan som har utsetts enligt artiklarna 10a och 25a i direktivet i andra EES-länder som kan kräva ersättning enligt paragrafen. Ansvaret gäller endast om den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet är en sådan försäkringsgivare som avses i 5 § första stycket 1, dvs. en försäkringsgivare som har fått tillstånd att meddela trafikförsäkring enligt 2 kap. 4 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). Enligt andra stycket är tidsfristen för betalning med anledning av ett krav från ett insolvensorgan som har utsetts i ett annat EES-land sex månader från det att kravet mottogs. Om insolvensorganen har avtalat om en annan tidsfrist för betalning gäller den i stället (jfr artiklarna 10a.10 och 25a.10 i direktivet). Det är Trafikförsäkringsföreningen som företräder det svenska insolvensorganet (se 33 §). Därmed är det föreningen som tar emot anspråk från andra insolvensorgan.

29 d § Försäkringsgivarnas inbördes ersättningsansvar fördelas efter förhållandet mellan beloppen av de premier för direkt tecknade trafikförsäkringar som härrör från verksamheten i Sverige och som för var och en av dem avser kalenderåret närmast före beslutet om likvidationsförfarandet. För en försäkringsgivare som avses i 5 § första stycket 1 ska även premier för direkt tecknade obligatoriska motorfordonsförsäkringar som härrör från verksamheten i andra EES-länder än Sverige ingå vid fördelningen av ersättningsansvaret.

Paragrafen, som är ny, reglerar fördelningen av trafikförsäkringsgivarnas solidariska ansvar dem emellan. Ändringarna genomför delvis artiklarna 10a och 25a i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1. I första meningen anges den fördelningsgrund som tillämpas vid fördelningen av det solidariska ansvar som enligt 29 a och 29 c §§ inträder vid ett likvidationsförfarande. Ansvaret fördelas efter förhållandet mellan beloppen av de premier för direkt tecknade trafikförsäkringar som för var och en av trafikförsäkringsgivarna belöper på närmast föregående kalenderår. Kretsen av solidariskt ansvariga försäkringsgivare framgår av de sistnämnda paragraferna. I andra meningen anges att för en försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring enligt 5 § första stycket 1, dvs. svenska försäkringsgivare, ska även de premier som avser direkt tecknade obligatoriska motorfordonsförsäkringar som härrör från verksamhet i andra EES-länder 72 beaktas vid fördelningen av ersättningsansvaret.

29 e § De försäkringsgivare som har betalat ersättning enligt 29 a eller 29 c § inträder i den skadelidandes fordran hos den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet. De nämnda försäkringsgivarna inträder också i den skadelidandes rätt till skadestånd av skadevållaren, upp till det utbetalade beloppet. Det insolvensorgan som har betalat ersättning efter ett krav enligt 29 b § inträder i den rätt som försäkringsgivarna har enligt andra stycket.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om regressrätt. Den genomför delvis artiklarna 10a och 25a i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. Av 29 a § framgår att de solidariskt ansvariga försäkringsgivarna ska betala ersättning till en skadelidande som är bosatt i Sverige. Av 29 c § framgår att de solidariskt ansvariga försäkringsgivarna ska betala ersättning till ett insolvensorgan i ett annat EES-land än Sverige, som i sin tur har betalat ersättning till en skadelidande som är bosatt i det landet. Enligt första stycket inträder de försäkringsgivare som har betalat ersättning enligt 29 a eller 29 c § i den skadelidandes fordran hos den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet. I 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) finns det bestämmelser om förmånsrätt för försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran hos en försäkringsgivare. Förmånsrätten består, även om fordran överlåts eller tas i anspråk genom utmätning eller på annat sätt övergår till annan (3 § förmånsrättslagen). Det innebär att det svenska insolvensorganet som övertar fordran också övertar den förmånsrätt som fordran är förenad med. Enligt andra stycket inträder det svenska insolvensorganet (de försäkringsgivare som har solidariskt ansvar enligt 29 a §) i den skadelidandes rätt till skadestånd av skadevållaren, när insolvensorganet har betalat ersättning enligt 29 a eller 29 c §. Det krävs inte att skadan har orsakats med uppsåt eller genom grov vårdslöshet för att försäkringsgivarna ska ha rätt till regress (jfr 20 §). I tredje stycket ges ett insolvensorgan som har utsetts i ett annat EESland rätt att inträda i den rätt som tillkommer det svenska insolvensorganet enligt andra stycket. Det svenska insolvensorganet får framställa krav på ersättning för betalning till en skadelidande om den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet har sitt huvudkontor i ett annat EESland än Sverige (se 29 b §). Det insolvensorgan som har utsetts i det andra EES-landet övertar regressrätten om det har ersatt det svenska insolvensorganet för dess betalning till den skadelidande.

29 f § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förfarandet hos de försäkringsgivare som är solidariskt ansvariga enligt 29 a § och om underrättelseskyldighet med anledning av insolvensgarantisystemet.

Paragrafen, som är ny, innehåller bemyndiganden att meddela föreskrifter med anledning av insolvensgarantisystemet. Ändringarna genomför delvis artiklarna 10a och 25a i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3. I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om uppgifter för de försäkringsgivare som har solidariskt ersättningsansvar enligt 29 a §, dvs. 73

insolvensorganet, med anledning av insolvensgarantisystemet. Föreskrifterna kan bl.a. avse uppgifter i syfte att säkerställa att ersättningsförfarandet som insolvensgarantisystemet innebär i praktiken fungerar. Det kan exempelvis handla om föreskrifter om att rapportera antalet inkomna ersättningsanspråk, att avsätta medel för att säkerställa betalningar eller att tillhandahålla viss information till allmänheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas också att meddela föreskrifter om underrättelseskyldighet med anledning av insolvensgarantisystemet. Med stöd av bemyndigandet kan underrättelseskyldighet exempelvis föreskrivas för de försäkringsgivare som har solidariskt ersättningsansvar enligt 29 a §, dvs. insolvensorganet, samt för den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet.

Övriga bestämmelser

31 c § Det som sägs om försäkringsgivare i 31 § andra och tredje styckena samt i 31 b § andra stycket ska i ett fall som avses i 15 § gälla staten och i ett fall som avses i 16 , 28 eller 29 a–29 c § gälla Trafikförsäkringsföreningen.

I paragrafen finns det en bestämmelse om tillämpningen av vissa preskriptionsregler. Övervägandena finns i avsnitt 8.1. Av paragrafen framgår att när staten eller Trafikförsäkringsföreningen ska svara för ersättning enligt lagen gäller samma preskriptionsbestämmelser som för en försäkringsgivare. Den nuvarande bestämmelsen jämställer Trafikförsäkringsföreningen med försäkringsgivare i de fall som avses i 16 och 28 §§. Ändringen innebär att detsamma ska gälla när Trafikförsäkringsföreningen företräder de försäkringsgivare som har solidariskt ersättningsansvar enligt 29 a §, dvs. insolvensorganet.

33 § I fall som avses i 16 § företräds försäkringsgivarna i ärenden om trafikskadeersättning eller om återkrav av sådan ersättning av en trafikförsäkringsförening i vilken försäkringsgivarna är medlemmar. Detta gäller även ärenden enligt 28 och 29 a – 29 f §§. För ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden får föreningen utse en av försäkringsgivarna att företräda de övriga. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer stadgar för trafikförsäkringsföreningen.

Paragrafen anger bl.a. en skyldighet för trafikförsäkringsgivarna att vara medlemmar i en trafikförsäkringsförening. Ändringarna genomför delvis artiklarna 10a och 25a i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1. Ändringen i första stycket innebär att trafikförsäkringsföreningen ska företräda försäkringsgivarna även i ärenden enligt 29 a–29 f §§. Bestämmelsen innebär att föreningen enligt huvudregeln ensam företräder försäkringsgivarna (insolvensorganet) i alla frågor som sammanhänger med det solidariska ersättningsansvaret som försäkringsgivarna har (jfr prop. 1975/76:15 s. 140–141).

37 § En förare av en moped , ett motorredskap eller ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning ska, om fordonet omfattas av denna lag men inte är registrerat i vägtrafikregistret, under färd i Sverige ha med sig bevis om att fordonet är trafikförsäkrat och på begäran visa upp beviset för en bilinspektör eller polisman.

Den som bryter mot första stycket döms till penningböter. Föraren ska dock vara fri från ansvar, om han eller hon senast tredje vardagen efter förseelsen styrker hos Polismyndigheten att han eller hon hade bevis om trafikförsäkring vid tiden för förseelsen och omständigheterna tyder på att förseelsen har berott på tillfälligt förbiseende.

I paragrafen regleras skyldigheten för förare av vissa fordon att ha med sig bevis om trafikförsäkring. Övervägandena finns i avsnitt 6. Ändringen i första stycket innebär att förare av ett eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som är ett motordrivet fordon enligt denna lag men som inte omfattas av krav på registrering måste ha med sig ett bevis om att fordonet är trafikförsäkrat. Enligt den hittillsvarande regleringen gäller detta redan för förare av bl.a. mopeder klass II. Av 1 a § framgår vilka eldrivna fordon utan tramp- eller vevanordning som ska behandlas som motordrivna fordon vid tillämpningen av lagen. Av 1 och 5 §§ lagen (2019:370) om fordons registrering och användning framgår om ett fordon omfattas av krav på registrering. Ändringen i andra stycket är språklig och någon ändring i sak är alltså inte avsedd.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om 29 a– 29 f och 33 §§ och i övrigt den 23 december 2023. 2. Bestämmelserna i de nya 29 a–29 f §§ och 33 § i den nya lydelsen tillämpas även på försäkringsavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. 3. Bestämmelserna i de nya 29 a–29 f §§ och 33 § i den nya lydelsen tillämpas inte på likvidationsförfaranden som har beslutats före ikraftträdandet.

Enligt punkt 1 träder bestämmelserna om insolvensgarantisystemet i kraft den dag regeringen bestämmer och övriga bestämmelser den 23 december 2023. Av allmänna principer följer att lagändringarna blir tillämpliga omedelbart vid ikraftträdandet. Det innebär bl.a. att de nya bestämmelserna i 5 och 17 a §§ samt den nya 1 a § blir direkt tillämpliga. Av det följer bl.a. att det från den 23 december 2023 krävs trafikförsäkring för vissa ytterligare eldrivna fordon utan tramp- och vevanordning. Enligt punkt 2 gäller de i punkten angivna bestämmelserna om insolvensgarantisystemet även för försäkringsavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Av punkt 3 framgår att de angivna bestämmelserna endast gäller i likvidationsförfaranden som har beslutats efter ikraftträdandet. Vilket beslut som är det relevanta beslutet avgörs av regleringen i det EES-land där beslutet tas. För svensk del är det tidpunkten för domstolens beslut om konkurs respektive domstolens eller myndighetens beslut om tvångslikvidation som avgör om reglerna är tillämpliga eller inte. Övervägandena finns i avsnitt 13.

15.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring

5 § Från en motortävlingsförsäkring betalas ersättning med anledning av en och samma händelse med högst 100 miljoner kronor, exklusive ränta och ersättning för rättegångskostnader. Om beloppet inte räcker till gottgörelse åt var och en som har rätt till ersättning ur beloppet, betalas i första hand ersättning för personskada. Ersättning till dem som inte kan ges full gottgörelse sätts ned med samma kvotdel för var och en. Om det efter ett inträffat skadefall kan befaras att en sådan nedsättning blir nödvändig, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att ersättning tills vidare ska betalas endast med en viss kvotdel.

Paragrafen reglerar vilket belopp som högst kan betalas från en motortävlingsförsäkring. Ändringen genomför delvis artikel 3 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7. I första meningen höjs beloppsgränsen från 50 miljoner kronor till 100 miljoner kronor med anledning av en och samma händelse. Ränta och ersättning för rättegångskostnader är inte medräknade i beloppet.

15.3 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

7 kap. Förvaltning och tillsyn

Förvaltarens allmänna åligganden m. m.

13 § Förvaltaren ska upprätta en bouppteckning. I den ska boets tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden. I bouppteckningen ska vidare boets skulder tas upp med uppgift om varje borgenärs namn och adress. Bouppteckningen ska dessutom innehålla en bedömning av om utdelning kan förväntas i konkursen. Om det finns anledning, ska bouppteckningen också innehålla uppgift om egendom som inte ingår i boet på grund av att den finns utomlands. Om gäldenären har uppgett att sådan egendom saknas, ska bouppteckningen innehålla uppgift om detta. I den utsträckning det behövs ska bouppteckningen också innehålla en förteckning över boets räkenskapsinformation och annat material som rör boet. Förvaltaren ska ge in bouppteckningen till rätten och tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före bouppteckningssammanträdet. Om ett bevakningsförfarande ska äga rum och det ännu inte har getts in någon bouppteckning till rätten, ska förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs adress till rätten och tillsynsmyndigheten. I konkurs hos ett kreditinstitut ska till bouppteckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. Detsamma gäller i ett värdepappersbolags konkurs, om bolaget har tillstånd att ta emot insättningar på konto. I ett livförsäkringsföretags eller ett tjänstepensionsföretags konkurs ska det på motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade och om deras fordringar . I konkurs hos ett försäkringsföretag som får meddela trafikförsäkring ska det på motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkringstagare som har ingått ett avtal om trafikförsäkring och andra ersättningsberättigade enligt sådana avtal och om deras fordringar som grundas på ett sådant avtal.

Paragrafen behandlar bl.a. vad som gäller för upprättandet av konkursbouppteckningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. Ändringen i femte stycket innebär att uppgifter om försäkringstagare och om andra ersättningsberättigade enligt ett avtal om trafikförsäkring samt om deras fordringar som grundas på avtalet ska bifogas bouppteckningen eller borgenärsförteckningen i konkurs hos ett försäkringsföretag som får meddela trafikförsäkring. Vilka försäkringsföretag som får meddela en sådan försäkring anges i 5 § trafikskadelagen (1975:1410). Det är endast uppgifter som hör samman med trafikförsäkringar, och inte andra försäkringar som meddelas av företaget, som ska bifogas. Andra ersättningsberättigade enligt ett avtal om trafikförsäkring kan t.ex. vara fordonspassagerare eller gångtrafikanter som har drabbats av skada i följd av trafik med det försäkrade fordonet. Förutom uppgifter om de berörda personerna ska det också bifogas uppgifter om deras fordringar som grundas på avtalet om trafikförsäkring. En fordran som avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla grundas inte på försäkringsavtalet och uppgifter om sådana fordringar ska alltså inte bifogas (jfr 4 a § förmånsrättslagen [1970:979] och 6 kap. 13 § försäkringsrörelselagen [2010:2043]). Ändringen innebär också att den hittillsvarande skyldigheten att bifoga uppgifter i bouppteckningen eller borgenärsförteckningen vid konkurs i ett livförsäkringsföretag eller i ett tjänstepensionsföretag utvidgas till att omfatta även andra ersättningsberättigade än försäkringstagarna. Med andra ersättningsberättigade avses här alla som, utan att vara försäkringstagare, har rätt till ersättning ur försäkringen. Till exempel omfattas en försäkrad arbetstagare eller en förmånstagare.

9 kap. Bevaknings- och anmärkningsförfarandet

Bevakning

5 § En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom behöver inte bevaka fordran för att få rätt till betalning ur den pantsatta egendomen. En borgenär som har en fordran hos ett kreditinstitut på grund av en insättning på räkning behöver inte bevaka sin fordran i institutets konkurs, om en uppgift om fordran har lämnats enligt 7 kap. 13 § femte stycket. Detsamma gäller för värdepappersbolag som har tillstånd att ta emot insättningar på konto. En försäkringstagare eller en annan ersättningsberättigad behöver inte bevaka sin fordran i ett livförsäkringsföretags eller ett tjänstepensionsföretags konkurs, om en uppgift om fordran har lämnats enligt 7 kap. 13 § femte stycket. Detsamma gäller för ett försäkringsföretag som får meddela trafikförsäkring.

Paragrafen anger vissa situationer då en borgenär inte behöver bevaka sin fordran. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. Det nya tredje stycket innebär att försäkringstagare och andra ersättningsberättigade inte behöver bevaka fordringar i en konkurs hos ett försäkringsföretag som får meddela trafikförsäkring, om en uppgift om fordran har lämnats enligt 7 kap. 13 § femte stycket, dvs. i konkursboupptäckningen eller borgenärsförteckningen. Vilka försäkringsföretag som får meddela trafikförsäkring anges i 5 § trafikskadelagen (1975:1410). Bevakningsfriheten gäller för försäkringstagaren och andra 77

ersättningsberättigade, exempelvis fordonspassagerare eller gångtrafikanter som har drabbats av skada i följd av trafik med det försäkrade fordonet. Att bevakningsfriheten endast gäller om en uppgift om fordran har lämnats enligt 7 kap. 13 § femte stycket innebär bl.a. att det ska handla om en fordran till följd av ett avtal om trafikförsäkring och att fordran ska grundas på det avtalet. Ändringen innebär också att andra ersättningsberättigade än försäkringstagaren i ett livförsäkringsföretags eller i ett tjänstepensionsföretags konkurs inte behöver bevaka sina fordringar, under förutsättning att den har tagits upp i konkursbouppteckningen eller borgenärsförteckningen. För vad som avses med andra ersättningsberättigade, se författningskommentaren till 7 kap. 13 §.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för konkurser som har beslutats före ikraftträdandet.

Enligt punkt 1 träder bestämmelserna i kraft den dag regeringen bestämmer. Enligt punkt 2 gäller bestämmelserna i sina äldre lydelser om konkursen har beslutats före ikraftträdandet. Det innebär bl.a. att försäkringstagare och andra ersättningsberättigade måste bevaka sina fordringar i en trafikförsäkringsgivares konkurs som beslutas före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 13.

15.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal

2 § Vid tillämpning av artikel 7 i förordningen gäller följande i fråga om avtal om försäkring för ett registreringspliktigt fordon. När ett fordon som är registrerat i ett EES-land köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EESland , ska risken under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning anses finnas antingen i det land där fordonet är registrerat eller i det land till vilke t fordonet ska införas , beroende på i vilket av dessa länder som köparen har ingått avtalet om försäkring .

Paragrafen anger var risken ska anses finnas vid vissa fordonsförsäkringar. Ändringen genomför delvis artikel 15 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10. Ändringen innebär att risken ska anses finnas antingen i det land där fordonet är registrerat eller i det land till vilket fordonen ska införas. Det är köparen av fordonet som kan välja en av dessa länder. Valet kommer till uttryck genom att försäkring tecknas hos en försäkringsgivare som får försäkra risken i det landet. Avtalet behöver däremot inte ingås på plats i det landet.

3 § På ett avtal om obligatorisk skadeförsäkring som avses i artikel 7.4 i förordningen tillämpas lagen i det EES-land som har föreskrivit skyldigheten att teckna försäkring.

Paragrafen anger vilket lands lag som tillämpas på ett avtal om obligatorisk skadeförsäkring. Ändringen i paragrafen är endast språklig.

15.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

1 kap. Tillämpningsområde och vissa grundläggande bestämmelser

Definitioner m.m.

7 § Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses 1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring, 2. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i Sverige utom under 30 dagar från det att fordonet har kommit i en köpares besittning, om fordonet köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land och köparen väljer att försäkra fordonet i det landet , 3. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i ett annat EES-land än Sverige , under 30 dagar från det att fordonet har kommit i en köpares besittning, om fordonet köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i Sverige och köparen väljer att försäkra fordonet här , 4. risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige. När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i första stycket eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet anses skadeförsäkringsrisken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige. När det gäller livförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige. När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som har eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.

I paragrafen anges vad som avses med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige. Ändringarna genomför delvis artikel 15 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10. I första stycket anges när en skadeförsäkringsrisk ska anses vara belägen i Sverige. Enligt punkt 2 är huvudregeln att risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i Sverige ska anses vara belägen i Sverige. Från detta görs ett undantag för fordon som köps i syfte att exporteras till ett annat EES-land. Ändringen innebär att undantaget justeras så att en förutsättning för att undantaget ska vara tillämpligt är att köparen väljer att 79

försäkra fordonet i det andra EES-landet, dvs. hos en försäkringsgivare som får meddela försäkring där. Detta medför att köparen under de 30 första dagar från det att fordonet har kommit i hans eller hennes besittning, kan välja att försäkra fordonet i Sverige eller inte, och därmed välja om risken ska anses vara belägen i Sverige eller inte. Punkt 3 gäller den omvända situationen, nämligen när ett fordon som är registrerat i ett annat EES-land köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i Sverige. En förutsättning för att risken ska anses vara belägen i Sverige är enligt ändringen att köparen väljer att försäkra fordonet i Sverige, dvs. hos en försäkringsgivare som får meddela försäkring här. Ändringen innebär även i detta fall att köparen genom sitt val av försäkring kan välja om risken finns i Sverige eller inte under de 30 första dagarna. Se även de föreslagna ändringarna i 5 § trafikskadelagen (1975:1410) och 1 kap. 17 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) som behandlar vilka försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring och försäkringsrisken.

15.6 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

1 kap. Inledande bestämmelser

Land där risken är belägen vid skadeförsäkring

17 § För skadeförsäkring avses med land där risken är belägen 1. det land där försäkringstagaren har sin vanliga vistelseort, om försäkringstagaren är en fysisk person, och 2. det land där det etableringsställe som försäkringen gäller är beläget, om försäkringstagaren är en juridisk person. När det gäller följande skadeförsäkringar ska dock med land där risken är belägen avses 1. det land som byggnaden är belägen i, om försäkringen avser byggnad eller byggnad och dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet omfattas av samma försäkring, 2. det land där fordonet är registrerat, om försäkringen avser ett registreringspliktigt fordon, utom i de fall som avses i 3, 3. det land till vilket fordonet ska införas, under 30 dagar från det att fordonet har kommit i en köpares besittning, om försäkringen avser ett fordon som är registrerat i ett EES-land och som köps i syfte att införas till och stadigvarande brukas i ett annat EES-land och köparen väljer att försäkra fordonet i det landet , och 4. det land där försäkringstagaren har tecknat försäkringen, om försäkringen har en giltighetstid av fyra månader eller mindre och omfattar rese- eller semesterrisker oberoende av försäkringsklass.

I paragrafen anges vad som avses med land där risken är belägen vid skadeförsäkringar. Ändringen genomför delvis artikel 15 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10. Andra stycket punkt 3 behandlar fallet när ett fordon som är registrerat i ett EES-land köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land. Ändringen innebär att risken i sådana fall som alternativ kan vara belägen i registreringslandet. Enligt punkten kan köparen av fordonet genom sitt val av land att teckna försäkring i bestämma att risken ska 80 finnas i det land som fordonet ska införas till under 30 dagar från det att

fordonet har kommit i köparens besittning. Risken finns annars i det land där fordonet är registrerat. Se även de föreslagna ändringarna i 5 § trafikskadelagen (1975:1410) och 1 kap. 7 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige som behandlar vilka försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring och försäkringsrisken.

12 kap. Associationsrättsliga bestämmelser för ömsesidiga

försäkringsbolag

Tvångslikvidation

74 § Bestämmelsen i 17 kap. 16 § första stycket 1 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar om allmän domstols beslut om likvidation ska gälla också för ömsesidiga försäkringsbolag. Bolagsverket ska besluta att ett ömsesidigt försäkringsbolag ska gå i likvidation om 1. bolagets hela försäkringsbestånd har överlåtits, 2. ett tillstånd att driva försäkringsrörelse som har beviljats för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, 3. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, eller 4. bolaget saknar till försäkringsregistret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör. En fråga om likvidation enligt första eller andra stycket prövas på anmälan av Finansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en delägare eller en röstberättigad som inte är delägare. I de fall som avses i andra stycket 4 prövas frågan på ansökan även av en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget. I de fall som avses i andra stycket 3 ska Bolagsverket fatta beslutet om likvidation så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Ett beslut om likvidation ska inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden upphört under ärendets handläggning. Bestämmelser om allmän domstols beslut om likvidation vid konkurs finns i 18 kap. 13 och 14 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tvångslikvidation. Övervägandena finns i avsnitt 8.3. Ändringen innebär att fjärde stycket sista meningen, som anger att beslutet om likvidation gäller omedelbart, tas bort. Eftersom 17 kap. 13 § lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas vid genomförande av likvidationen (se 12 kap. 75 § i denna lag) medför det ingen ändring i sak.

Genomförande av likvidationen

75 § I ärenden enligt 74 § andra stycket 3 ska 17 kap. 12 och 18 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar inte tillämpas. I övrigt gäller för genomförandet av likvidationen för ömsesidiga försäkringsbolag 17 kap. 13, 18, 19 och 23–45 §§ lagen om ekonomiska föreningar med de tillägg som följer av 76–78 §§. I ett ärende enligt 74 § andra stycket 1, 2 eller 4 gäller även 17 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar.

Paragrafen anger vilka bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar som är tillämpliga vid tvångslikvidation av ett ömsesidigt försäkringsbolag. Ändringen genomför delvis artiklarna 10a och 25a i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3. Ett tillägg görs i andra stycket så att det anges att även 17 kap. 13 § lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas vid genomförandet av en tvångslikvidation av ett ömsesidigt försäkringsbolag. Detta får till följd att Bolagsverkets beslut om tvångslikvidation ska registreras i försäkringsregistret, vilket i sin tur innebär att Bolagsverket ska kungöra beslutet i Post- och Inrikes Tidningar (se 19 kap. 5 § lagen om ekonomiska föreningar). Hänvisningen innebär vidare att beslutet om likvidation gäller omedelbart.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 23 december 2023. 2. För likvidationer som har beslutats före ikraftträdandet gäller 12 kap. 74 och 75 §§ i den äldre lydelsen.

Enligt punkt 1 träder bestämmelserna i kraft den 23 december 2023. Enligt punkt 2 gäller 12 kap. 74–75 §§ i sin äldre lydelse, om likvidationen har beslutats före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 13.

Bilaga 1

2.12.2021 SV Europeiska unionens officiella tidning L 430/1

I

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2021/2118

av den 24 november 2021

om ändring av direktiv 2009/103/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att

försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 1 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 2 ), och

av följande skäl:

(1) Ansvarsförsäkring för motorfordon ( motorfordonsförsäkring ) har stor betydelse för EU-medborgarna, oavsett om de är försäkringstagare eller kan bli skadelidande till följd av en olycka. Även för försäkringsföretag är sådan försäkring av stort intresse, eftersom den utgör ett betydande segment av skadeförsäkringsmarknaden i unionen. Motorfordons­ försäkringen har också en betydande inverkan på den fria rörligheten för personer, varor och fordon och därmed på den inre marknaden. Att förstärka och befästa den inre marknaden för motorfordonsförsäkring bör därför vara ett viktigt mål för unionens åtgärder på området för finansiella tjänster.

(2) 2017 genomförde kommissionen en utvärdering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG ( 3 ), bland annat i fråga om dess effektivitet, ändamålsenlighet och samstämmighet med unionens politik inom andra områden. Slutsatsen av utvärderingen var att direktiv 2009/103/EG på det hela taget fungerar väl, och i de flesta avseenden inte behöver ändras. Dock identifierades fyra områden avseende vilka riktade ändringar skulle vara lämpliga, nämligen ersättning till skadelidande till följd av olyckor när det berörda försäkringsföretaget är insolvent, obligatoriska minimibelopp av försäkringsskydd, försäkringskontroller av fordon från medlemsstaternas sida samt användningen av intyg om försäkringstagares skadehistorik av ett nytt försäkringsföretag. Utöver dessa fyra områden har också följande områden identifierats som lämpliga för riktade åtgärder: avsända fordon, olyckor med släp som dras av ett fordon, oberoende prisjämförelseverktyg för motorfordonsförsäkring samt informationscentrum och information ( 1 ) EUT C 440, 6.12.2018, s. 85. ( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 21 oktober 2021 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 9 november 2021. ( ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll 3 av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263, 7.10.2009, s. 11).

Bilaga 1

L 430/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 2.12.2021

till skadelidande. Tydligheten i direktiv 2009/103/EG bör vidare ökas genom att termen victim (i den svenska versionen skadelidande ), som i det direktivet används synonymt med injured party (i den svenska versionen skadelidande ), ersätts med termen injured party eller party injured (i den svenska versionen skadelidande ) beroende på vad som passar, genom lämpliga ändringar. Dessa ändringar syftar enbart till att harmonisera terminologin i det direktivet och utgör ingen ändring i sak.

(3) Sedan direktiv 2009/103/EG trädde i kraft har många nya typer av motordrivna fordon kommit ut på marknaden. Vissa drivs av en helt elektrisk motor, medan vissa drivs av hjälputrustning. Sådana fordon bör beaktas när begreppet fordon definieras. Definitionen bör utgå från de allmänna egenskaperna hos sådana fordon, i synnerhet deras högsta konstruktionshastighet och nettovikt, och bör klargöra att endast fordon som enbart drivs av mekaniskt förmedlad kraft omfattas. Definitionen bör gälla oberoende av hur många hjul fordonet har. Rullstolar avsedda för användning av personer med fysiska funktionsnedsättningar bör inte omfattas av definitionen.

(4) Lätta elektriska fordon som inte omfattas av definitionen av fordon bör undantas från tillämpningsområdet för direktiv 2009/103/EG. Ingenting i det direktivet bör dock hindra medlemsstaterna från att i nationell rätt kräva motorfordonsförsäkring, på villkor som fastställs av dem, för alla motorredskap som används på land och som inte omfattas av det direktivets definition av fordon , och för vilka det direktivet följaktligen inte kräver sådan försäkring. Inte heller bör det direktivet hindra medlemsstaterna från att i nationell lagstiftning föreskriva att skadelidande till följd av olyckor som orsakats av andra motorredskap ska ha rätt att vända sig till den medlemsstatens ersättningsorgan i enlighet med vad som fastställs i kapitel 4. Medlemsstaterna bör också kunna besluta att när personer bosatta på deras territorium är skadelidande till följd av en olycka som orsakats av sådana andra motorredskap i en annan medlemsstat, där motorfordonsförsäkring inte är obligatorisk för den typen av motorredskap, ska dessa personer ha rätt att vända sig till det ersättningsorgan som fastställs i kapitel 4 i den medlemsstat där de är bosatta. Medlemsstaternas ersättningsorgan bör ha möjlighet att ingå en ömsesidig överenskommelse om hur de kommer att samarbeta i en sådan situation.

(5) Europeiska unionens domstol klargjorde i ett antal nyligen fattade beslut, nämligen i sina domar i målen Vnuk ( 4 ), Rodrigues de Andrade ( 5 ) och Torreiro ( 6 ), betydelsen av begreppet användning av fordon . Domstolen klargjorde särskilt att motorfordon normalt är avsedda att vara transportmedel, oavsett fordonets egenskaper, och att användningen av sådana fordon omfattar all användning av fordon som överensstämmer med deras normala funktion som transportmedel, oavsett vilken terräng motorfordonet används i eller om det är stillastående eller i rörelse. Direktiv 2009/103/EG är inte tillämpligt om ett sådant fordons normala funktion, vid olyckstillfället, är ”användning på annat sätt än som transportmedel”. Detta kan vara fallet om fordonet inte används i enlighet med vad som avses i artikel 3 första stycket i det direktivet, då dess normala funktion, till exempel, är ”användning som kraftkälla i industrin eller jordbruket”. Av rättssäkerhetsskäl är det lämpligt att återspegla denna rättspraxis i direktiv 2009/103/EG genom att införa en definition av användning av ett fordon .

(6) Vissa motorfordon är mindre till storleken och är därför mindre benägna än andra fordon att vålla betydande skador på personer eller egendom. Det skulle vara oproportionellt och inte framtidssäkert att inkludera dem i tillämpningsområdet för direktiv 2009/103/EG. Att inkludera dem skulle också undergräva spridningen av nya fordon, exempelvis elcyklar, som inte enbart drivs av mekaniskt förmedlad kraft, och motverka innovation. Vidare saknas tillräckliga bevis för att sådana mindre fordon skulle kunna orsaka olyckor med skadelidande i samma omfattning som andra fordon, såsom personbilar eller lastbilar. I linje med subsidiaritets- och proportionalitets­ principerna bör kraven på unionsnivå därför endast omfatta de fordon som definieras som sådana i direktiv 2009/103/EG.

( 4 ) Domstolens dom av den 4 december 2014, Vnuk, C-162/13, ECLI:EU:C:2014:2146. ( 5 ) Domstolens dom av den 28 november 2017, Rodrigues de Andrade, C-514/16, ECLI:EU:C:2017:908. ( 6 ) Domstolens dom av den 20 december 2017, Torreiro, C-334/16, ECLI:EU:C:2017:1007.

Bilaga 1

2.12.2021 SV Europeiska unionens officiella tidning L 430/3

(7) Principiellt bör motorfordonsförsäkring omfatta olyckor inom alla områden i medlemsstaterna. Vissa medlemsstater har dock bestämmelser för fordon som enbart används inom bestämda områden med begränsat tillträde. Det bör vara möjligt för de medlemsstaterna att göra begränsade undantag från artikel 3 i direktiv 2009/103/EG vad gäller avgränsade områden dit obehöriga inte har tillträde, till exempel platsspecifika områden och områden med utrustning i hamnar och på flygplatser. En medlemsstat som beslutar om sådana undantag bör också vidta lämpliga åtgärder för att se till att ersättning betalas för förlust eller skada som orsakas av ett sådant fordon.

(8) Det bör också vara möjligt för en medlemsstat att inte kräva obligatorisk motorfordonsförsäkring för fordon som inte får framföras i trafik på väg i enlighet med dess nationella rätt. Medlemsstaten bör dock vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ersättning betalas för förlust eller skada som orsakas av sådana fordon, utom då medlemsstaten även beslutar om undantag från artikel 10 i direktiv 2009/103/EG beträffande ersättning för skada som orsakas av sådana fordon inom områden dit allmänheten inte har tillträde på grund av en rättslig eller fysisk begränsning av tillträdet till sådana områden, såsom de definieras i dess nationella lagstiftning. Sådana undantag från artikel 10 bör vara tillämpliga på fordon för vilka en medlemsstat har beslutat om undantag från försäkringsplikten eftersom dessa fordon inte får framföras i trafik på väg i enlighet med dess nationella rätt, även om försäkringsplikten för de fordonen även skulle kunna omfattas av ett annat undantag, som föreskrivs i artikel 5 i direktiv 2009/103/EG.

(9) I vissa medlemsstater finns bestämmelser om användning av fordon för att avsiktligt vålla skada på människor eller egendom. I förekommande fall bör medlemsstaterna i samband med de allvarligaste brotten ha möjlighet att bibehålla sin rättsliga praxis att undanta sådan skada från obligatorisk motorfordonsförsäkring eller att återkräva det försäkringsersättningsbelopp som betalas till de skadelidande från de personer som är ansvariga för den skadan. För att inte sänka det skydd som direktiv 2009/103/EG medför bör dock sådan rättslig praxis endast tillåtas om en medlemsstat säkerställer att de skadelidande i sådana fall ges ersättning för sådan skada på ett sätt som i så hög grad som möjligt motsvarar det sätt på vilket de skulle få ersättning enligt direktiv 2009/103/EG. Om medlemsstaten inte har föreskrivit någon sådan alternativ ersättningsmekanism eller garanti, som säkerställer ersättning till skadelidande för sådan skada på ett sätt som i så hög grad som möjligt motsvarar det sätt på vilket de skulle få ersättning enligt direktiv 2009/103/EG, bör sådan skada omfattas i enlighet med det direktivet.

(10) Medlemsstaterna bör inte tillämpa direktiv 2009/103/EG på användning av fordon vid evenemang och aktiviteter för motorsport, inbegripet lopp och tävlingar samt träning, tester och uppvisningar, inbegripet sådana som gäller hastighet, tillförlitlighet eller skicklighet, som är tillåtna enligt deras nationella rätt. Sådana undantagna aktiviteter bör äga rum på avgränsade och markerade områden på ett sådant sätt att det säkerställs att vanlig trafik, allmänheten och alla övriga parter som inte har någon koppling till aktiviteten inte har faktisk eller potentiell möjlighet att befinna sig på den vägsträcka som används. Sådan verksamhet inbegriper vanligtvis aktiviteter på särskilda banor eller vägsträckor för motorsport och intilliggande områden, som säkerhetsområden, depåer, verkstäder och garage, där risken för olyckor är mycket högre än på normala vägar och dit obehöriga personer inte bör ha tillträde.

(11) Sådana undantag för evenemang och aktiviteter för motorsport bör endast vara tillämpliga om medlemsstaten säkerställer att evenemangets eller aktivitetens organisatör, eller någon annan part, har tecknat en alternativ försäkring eller garanti som omfattar skador för tredje man, inbegripet åskådare och andra som befinner sig på platsen, men inte nödvändigtvis skador på deltagande förare och deras fordon. Om organisatörerna eller andra parter inte, som villkor för undantaget, har tecknat en alternativ försäkring eller garanti bör skadan, med eventuellt undantag för skador på deltagande förare och deras fordon, omfattas i enlighet med direktiv 2009/103/EG.

(12) För att inte sänka det skydd som direktiv 2009/103/EG medför bör medlemsstaterna, i samband med evenemang och aktiviteter för motorsport som är tillåtna enligt deras nationella rätt och som kan omfattas av det undantaget, säkerställa att de skadelidande ersätts för sådan skada på ett sätt som i så hög grad som möjligt motsvarar det sätt på vilket de skulle få ersättning enligt direktiv 2009/103/EG.

Bilaga 1

L 430/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 2.12.2021

(13) Under tillverkning och frakt saknar fordon transportfunktioner och anses därmed inte användas på det sätt som avses i artikel 3 första stycket i direktiv 2009/103/EG. Om en medlemsstat väljer att inte tillämpa kravet på motorfordonsförsäkring för sådana fordon enligt artikel 28.1 i direktiv 2009/103/EG bör det dock finnas en ansvarsförsäkring för företag som täcker de skador som de fordonen kan orsaka.

(14) I många medlemsstaters nationella lagstiftning finns det i dagsläget en koppling mellan försäkringskrav och användning av ett fordon i den mening som avses i artikel 3 första stycket i direktiv 2009/103/EG. I sådana medlemsstater är användning av ett fordon endast tillåten om fordonet är registrerat. Lagstiftningen i dessa medlemsstater föreskriver att fordonet ska omfattas av motorfordonsförsäkring när fordonet är registrerat som aktivt och används i den mening som avses i artikel 3 första stycket i direktiv 2009/103/EG. Följaktligen kräver dessa medlemsstater inte försäkringsskydd för användning av fordon som är permanent eller tillfälligt avregistrerade, för att de till exempel står på museum, genomgår renovering eller inte har använts under en längre period av andra skäl, till exempel att de bara används under en viss årstid. Sådana medlemsstater behöver vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ersättning i linje med den ersättning som föreskrivs i direktiv 2009/103/EG betalas för eventuella förluster eller skador som orsakas på deras territorium och på andra medlemsstaters territorium av fordon enligt definitionen i det direktivet som används i den mening som avses i artikel 3 första stycket i det direktivet.

(15) Vissa medlemsstater, där kravet på ansvarsförsäkring för användning av ett motorfordon inte är kopplat till fordonsregistrering, väljer för närvarande att inte kräva obligatorisk motorfordonsförsäkring för fordon som är formellt avställda i enlighet med deras nationella rätt. Sådan formell avställning kan till exempel göras genom att en anmälan skickas till behörig myndighet eller annan utsedd part som agerar som behörig myndighet eller genom att andra verifierbara konkreta åtgärder vidtas. Dessa medlemsstater behöver vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ersättning i linje med den ersättning som föreskrivs i direktiv 2009/103/EG betalas för eventuella förluster eller skador som sådana fordon orsakar på deras territorium och på andra medlemsstaters territorium.

(16) I dagsläget ska medlemsstaterna avstå från att kontrollera innehav av försäkring för fordon som är normalt hemmahörande inom en annan medlemsstats territorium och för fordon som är normalt hemmahörande inom tredjelands territorium vid inresa till det egna territoriet från en annan medlemsstats territorium. Ny teknik, såsom teknik för automatisk registreringsskyltsavläsning, gör det möjligt att kontrollera försäkring för fordon utan att de behöver stanna och därmed utan att den fria rörligheten för personer inskränks. Det är därför lämpligt att tillåta sådana kontroller av försäkring för fordon förutsatt att kontrollerna inte är diskriminerande, att de är nödvändiga och proportionella, att de utgör en del av ett allmänt system av kontroller på det nationella territoriet som även genomförs avseende fordon som är normalt hemmahörande i den medlemsstat som utför kontrollerna och att de inte kräver att fordonet stannar.

(17) Medlemsstater som väljer att införa system som behandlar personuppgifter som i ett senare skede kan delas med andra medlemsstater, såsom uppgifter från automatisk registreringsskyltsavläsning, måste ha lagstiftning som möjliggör behandling av personuppgifter i syfte att bekämpa oförsäkrad körning, samtidigt som lämpliga skyddsåtgärder införs för att skydda den registrerades rättigheter och friheter och berättigade intressen. Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 ( 7 ) är tillämpliga på behandling av personuppgifter i syfte att bekämpa oförsäkrad körning. Medlemsstaternas lagstiftning bör i synnerhet ange det exakta syftet, hänvisa till relevant rättslig grund, efterleva relevanta säkerhetskrav och respektera principerna om nödvändighet, proportionalitet och ändamålsbegränsning , och bör fastställa en proportionell lagringstid för uppgifter. Dessutom bör principerna om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard tillämpas i alla databehand­ lingssystem som utvecklas och används inom ramen för medlemsstaternas lagstiftning.

(18) I linje med de principerna bör medlemsstaterna inte spara de personuppgifter som enbart behandlas i syfte att handlägga en försäkringskontroll längre än den period som behövs för att kontrollera om ett fordon har giltig försäkring. När det konstaterats att ett fordon är försäkrat bör alla uppgifter som rör denna kontroll raderas. Om kontrollsystemet inte lyckas fastställa om ett fordon är försäkrat bör uppgifterna sparas endast under en begränsad

( 7 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

Bilaga 1

2.12.2021 SV Europeiska unionens officiella tidning L 430/5

tidsperiod, som inte överstiger det antal dagar som krävs för att fastställa om försäkring finns. I fråga om fordon avseende vilka det har konstaterats att giltig försäkring saknas är det rimligt att kräva att dessa uppgifter sparas till dess att eventuella administrativa eller rättsliga förfaranden har slutförts och fordonet omfattas av en giltig försäkring.

(19) I direktiv 2009/103/EG fastställs för närvarande olika referensdatum för den periodiska omräkningen av minimibelopp för försäkringstäckning i olika medlemsstater, vilket leder till olika minimibelopp för försäkrings­ täckning i olika medlemsstater. För att säkerställa ett likvärdigt minimiskydd för skadelidande i hela unionen bör dessa minimibelopp harmoniseras och en enhetlig översynsklausul som tillämpar Eurostats harmoniserade konsumentprisindex som referensvärde, samt procedurregler som styr översynen och fastställer en enhetlig tidsram bör införas.

(20) En förutsättning för att skyddet av skadelidande till följd av trafikolyckor ska vara verkningsfullt och effektivt är att dessa skadelidande har rätt att begära ersättning i den medlemsstat där de är bosatta och att få svar inom rimlig tid. Det förutsätter också att dessa skadelidande, om deras ersättningsanspråk är berättigade, alltid erhåller de belopp de har rätt till avseende personskador eller eventuella sakskador, oberoende av om den ansvariga partens försäkringsföretag är solvent. Medlemsstaterna bör därför inrätta eller auktorisera ett organ som ger en initial ersättning till skadelidande som är bosatta inom deras territorium, vilket därefter har rätt att återkräva denna ersättning från det organ som inrättats eller auktoriserats i samma syfte i hemmedlemsstaten för det insolventa försäkringsföretag som utfärdade försäkringen för den ansvariga partens fordon. Om en medlemsstat har ett befintligt ersättningsarrangemang bör medlemsstaten kunna fortsätta att använda det.

(21) Ett försäkringsföretag kan bli insolvent på olika sätt, till exempel efter att ha försatts i konkurs, inte ha fullgjort sina skyldigheter efter att ha avsagt sig sin auktorisation i hemmedlemsstaten eller efter att ha blivit föremål för återkallande eller ett beslut om näringsförbud. När beslut fattas om att inleda ett konkurs- eller likvidationsförfarande bör det beslutet offentliggöras. Det organ som inrättats eller auktoriserats för att ersätta skadelidande i händelse av ett försäkringsföretags insolvens i försäkringsföretagets hemmedlemsstat bör informera motsvarande organ i övriga medlemsstater om det beslutet.

(22) Medlemsstaterna bör säkerställa att det organ som inrättats eller auktoriserats för att ersätta skadelidande i händelse av ett försäkringsföretags insolvens i den medlemsstat på vars territorium den skadelidande är bosatt är behörigt att på alla stadier i förfarandet begära information från, lämna ut information till och ta emot information från, samt samarbeta med, andra relevanta organ, myndigheter och intressenter i unionen. Sådan information bör vara tillräcklig för att mottagaren ska få åtminstone en generell uppfattning om situationen. Sådan information är viktig för att säkerställa att det organ som ersätter en skadelidande, innan ersättningen betalas, själv eller tillsammans med alla relevanta parter enligt nationell lagstiftning, kan fastställa om försäkringsföretaget redan har ersatt sökanden avseende dennes ersättningsanspråk. Det ersättningsanspråk som riktas till det organet kan också föras över till försäkringsföretaget för ytterligare granskning eller för beslut, om så krävs enligt nationell processrätt. Medlemsstaterna bör säkerställa att organet begär och erhåller närmare uppgifter om specifika ersättningsanspråk.

(23) Ersättningssystemet bör inte påverka tillämplig rätt om ersättningsnivåer för skadelidande. Samma principer bör tillämpas på ersättningsanspråk oberoende av om försäkringsföretaget är solvent eller insolvent. Organet i hemmedlemsstaten för det försäkringsföretag som utfärdade den ansvariga partens försäkring bör göra betalningen till organet i den medlemsstat på vars territorium den skadelidande är bosatt inom rimlig tid efter det att organet i försäkringsföretagets hemmedlemsstat mottar en begäran om ersättning angående en betalning som organet i den skadelidandes bosättningsmedlemsstat har gjort till den skadelidande.

Bilaga 1

L 430/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 2.12.2021

(24) Beroende på de olika stadierna i handläggningen av ersättningsanspråk, på betalningar som gjorts till de skadelidande och på ersättningsförfarandet i olika organ kan det förekomma utestående fordringar mellan organ som inrättats eller auktoriserats för att ersätta skadelidande i samband med ett försäkringsföretags insolvens. Rätten att överta rättigheter bör övergå från det organ som först har betalat ut ersättning till organet i den andra medlemsstaten allt eftersom organens ersättningsförfarande framskrider. Organet bör därför, i den mån det har betalat ersättning för förlusten eller skadan och ännu inte har fått ersättning, överta den skadelidandes rättigheter gentemot den person som orsakat olyckan eller dennes försäkringsföretag. Organet bör dock inte överta den skadelidandes rättigheter gentemot försäkringsinnehavaren eller annan försäkrad person som orsakat olyckan, i den mån försäkringstagarens eller den försäkrade personens ansvar skulle täckas av det insolventa försäkringsföretaget i enlighet med tillämplig nationell rätt. Varje medlemsstat bör vara skyldig att erkänna detta övertagande av rättigheter i enlighet med vad som har fastställts i någon annan medlemsstat.

(25) För att säkerställa effektivt och verkningsfullt skydd för skadelidande i händelse av ett försäkringsföretags insolvens, är det nödvändigt att medlemsstaterna inför lämpliga arrangemang för att säkerställa att de medel som behövs för att ersätta skadelidande är tillgängliga när ersättning ska betalas. I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör dessa arrangemang fastställas av hemmedlemsstaterna på nationell nivå. De bör dock stämma överens med unionsrätten och särskilt med principerna om lex specialis och lex posterior . Om en medlemsstat kräver ekonomiska bidrag från försäkringsföretag bör de bidragen, för att undvika en oskälig och oproportionell börda på försäkringsgivare, endast uppbäras från försäkringsföretag som är auktoriserade av den medlemsstaten. Detta bör inte påverka finansieringen av andra uppgifter som kan åläggas det organ som inrättas eller auktoriseras för att ersätta skadelidande i händelse av försäkringsföretags insolvens.

(26) För att säkerställa verkningsfullt genomförande av kraven i detta direktiv avseende ersättning till skadelidande i händelse av ett försäkringsföretags insolvens bör de organ som ålagts denna uppgift sträva efter att ingå en överenskommelse om sina uppgifter och skyldigheter samt om ersättningsförfarandena. Om ingen sådan överenskommelse har nåtts inom 24 månader från detta direktivs ikraftträdande bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa sådana organs förfarandemässiga uppgifter och skyldigheter vad gäller ersättning.

(27) I händelse av ett försäkringsföretags insolvens bör skadelidande ha rätt att framställa krav på ersättning från ett organ i den medlemsstat där de är bosatta, inbegripet när de lider skada till följd av olyckor i en annan medlemsstat än den där de är bosatta. Medlemsstaterna bör kunna ge uppgiften att ersätta sådana skadelidande till ett nytt organ eller till ett organ som redan finns, inbegripet det ersättningsorgan som inrättats eller godkänts enligt artikel 24 i direktiv 2009/103/EG. I händelse av ett försäkringsföretags insolvens bör medlemsstaterna också kunna ge uppgiften att ersätta skadelidande till följd av olyckor i den medlemsstat där de är bosatta och skadelidande till följd av olyckor i en annan medlemsstat än den där de är bosatta till ett och samma organ. I fråga om skadelidande till följd av olyckor i andra medlemsstater än den där de är bosatta är det också viktigt att säkerställa informationsutbyte och samarbete med de ersättningsorgan som inrättats eller godkänts enligt artikel 24 i direktiv 2009/103/EG i samtliga medlemsstater och med skaderegleringsrepresentanter.

(28) Medlemsstaterna kan inrätta eller auktorisera fler än ett ersättningsorgan enligt direktiv 2009/103/EG, vilket potentiellt kan göra det svårare för skadelidande att identifiera det organ till vilket de ska framställa sina ersättningsanspråk. Medlemsstater som inrättar eller auktoriserar fler än ett ersättningsorgan bör därför säkerställa att skadelidande har tillgång till nödvändig information om olika möjligheter att söka ersättning på ett sätt som gör det lätt att förstå vilket organ de ska vända sig till.

(29) Vad gäller avsända fordon bör det vara möjligt för den person som ansvarar för ansvarsförsäkringen att välja att teckna en försäkring i den medlemsstat där fordonet är registrerat eller, för en period på 30 dagar från den dag då köparen accepterade leveransen, i införselmedlemsstaten, även om fordonet inte formellt har registrerats i införselmedlemsstaten. Informationscentrum i den medlemsstat där fordonet är registrerat och, om det inte är samma, införselmedlemsstaten, liksom varje annan relevant medlemsstat, till exempel en medlemsstat på vars territorium en olycka skett eller där en skadelidande är bosatt, bör samarbeta med varandra för att säkerställa att

Bilaga 1

2.12.2021 SV Europeiska unionens officiella tidning L 430/7

den nödvändiga information om det avsända fordonet som de förfogar över i enlighet med artikel 23 i direktiv 2009/103/EG görs tillgänglig.

(30) I samband med olyckor med släp för vilka det finns en ansvarsförsäkring som är separat från dragfordonets ansvarsförsäkring bör den skadelidande, där detta föreskrivs enligt nationell rätt, kunna rikta sitt ersättningsanspråk till släpets försäkringsgivare. På begäran bör den skadelidande från släpets försäkringsgivare kunna erhålla information om identiteten på dragfordonets försäkringsgivare eller, om släpets försäkringsgivare trots rimliga ansträngningar inte lyckas identifiera dragfordonets försäkringsgivare, information om den ersättningsmekanism som avses i artikel 10 i direktiv 2009/103/EG.

(31) För att underlätta erkännandet av skadehistoriken när ett nytt försäkringsavtal ingås bör det vara möjligt att enkelt bekräfta skadehistoriken för försäkringstagare som avser att ingå nya försäkringsavtal med försäkringsföretag. För att förenkla kontroll och bekräftande av intyg om skadehistorik är det viktigt att innehåll och form för detta intyg är detsamma i alla medlemsstater. Vidare bör försäkringsföretag som beaktar intyg om skadehistorik när de fastställer premier för motorfordonsförsäkring inte diskriminera på grundval av nationalitet eller endast på grundval av den medlemsstat i vilken försäkringstagaren tidigare varit bosatt. Dessutom bör försäkringsföretag betrakta ett intyg om skadehistorik från en annan medlemsstat som likvärdigt med ett inhemskt intyg om skadehistorik och för en kund från en annan medlemsstat tillämpa alla rabatter som skulle vara tillgängliga för en i övrigt identisk inhemsk kund, inbegripet de rabatter som krävs enligt medlemsstatens nationella lagstiftning, såsom bonus-malus -rabatter. Medlemsstaterna bör ha frihet att anta nationell lagstiftning om bonus-malus -system eftersom sådana system är nationella till sin karaktär och saknar gränsöverskridande inslag, och i enlighet med subsidiaritetsprincipen bör därför beslut om dessa system även fortsättningsvis fattas av medlemsstaterna. För att göra det möjligt att verifiera om och hur försäkringsföretag behandlar intyg om skadehistorik bör försäkringsföretag offentliggöra en allmän översikt av sin policy i fråga om hur de använder skadehistorik vid beräkning av premier. Utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 ( ) behöver försäkringsföretag inte offentliggöra 8 kommersiellt känsliga uppgifter, såsom detaljerade taxeregler.

(32) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2009/103/EG bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende form och innehåll för intyg om skadehistorik. Dessa genomförandebefo­ genheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 ( 9 ).

(33) Medlemsstaterna bör ha möjlighet att välja att certifiera verktyg som gör det möjligt för konsumenter att jämföra priser, taxor och täckning mellan tillhandahållare av motorfordonsförsäkring i enlighet med villkoren i direktiv 2009/103/EG. Verktyg som vederbörligen certifierats kan ges beteckningen ”oberoende prisjämförelseverktyg för motorfordonsförsäkring”. Medlemsstaterna bör också ha möjlighet att inrätta offentliga prisjämförelseverktyg som drivs av en offentlig myndighet.

(34) För att säkerställa att ersättningsanspråk handläggs på ett smidigt sätt, när det enligt nationell rätt krävs en olycksrapport och den skadelidande har rätt att erhålla en kopia av denna från behöriga myndigheter, är det viktigt att den skadelidande får tillgång till denna inom rimlig tid.

(35) För att säkerställa att minimibeloppen för försäkringstäckning för motorfordonsförsäkring inte urholkas över tid bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på anpassning av dessa minimibelopp i syfte att återspegla utvecklingen i den ekonomiska verkligheten.

( 8 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsin­ formation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 15.6.2016, s. 1). ( ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och 9 principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

Bilaga 1

L 430/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 2.12.2021

(36) När kommissionen antar delegerade akter enligt detta direktiv är det särskilt viktigt att den genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning ( 10 ). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(37) Som ett led i utvärderingen av hur direktiv 2009/103/EG fungerar bör kommissionen övervaka tillämpningen av det direktivet, med beaktande av antalet skadelidande, utestående ersättningsbelopp till följd av förseningar orsakade av gränsöverskridande insolvensärenden, miniminivån för försäkringstäckning i medlemsstaterna, utestående ersättningsbelopp till följd av oförsäkrad körning över landsgränser samt antalet klagomål avseende intyg om skadehistorik.

(38) Dessutom bör kommissionen utarbeta en rapport för att utvärdera hur de ersättningsorgan som inrättats eller auktoriserats för att ersätta skadelidande i händelse av ett försäkringsföretags insolvens fungerar, samarbetar med varandra och finansieras. Vid behov bör rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

(39) För att säkerställa att direktiv 2009/103/EG fortsätter att tjäna sitt syfte, nämligen att skydda potentiella skadelidande från olyckor som inbegriper motorfordon, bör kommissionen också övervaka och se över det direktivet mot bakgrund av den tekniska utvecklingen, däribland ökad användning av autonoma och halvautonoma fordon. Kommissionen bör också analysera försäkringsföretagens användning av system där premierna påverkas av försäkringstagarnas skadehistorik. Kommissionen bör även analysera ändamålsenligheten hos system för informationsutbyte som används för gränsöverskridande försäkringskontroller.

(40) Eftersom målen för detta direktiv – särskilt att säkerställa ett likvärdigt minimiskydd för skadelidande till följd av trafikolyckor inom unionen, att säkerställa deras skydd i händelse av försäkringsföretags insolvens och att säkerställa likabehandling i fråga om försäkringsgivares intyg om skadehistorik för potentiella försäkringstagare som passerar unionens inre gränser – inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(41) I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument ( 11 ) har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är motiverat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

(42) Direktiv 2009/103/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

( 10 ) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. ( 11 ) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

Bilaga 1 2.12.2021 SV Europeiska unionens officiella tidning L 430/9

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 Direktiv 2009/103/EG ska ändras på följande sätt: 1. Artikel 1 ska ändras på följande sätt: a) Led 1 ska ersättas med följande: ”1. fordon : a) varje slags motorfordon som enbart drivs av mekaniskt förmedlad kraft på land, men som inte är spårbundet, med i) en högsta konstruktionshastighet på över 25 km/tim, eller ii) en högsta nettovikt på över 25 kg och en högsta konstruktionshastighet på över 14 km/tim, b) varje slags släp som är avsett för användning med ett fordon enligt led a, vare sig det är tillkopplat eller inte. Utan att det påverkar leden a och b betraktas inte rullstolar som enbart är avsedda att användas av personer med fysiska funktionsnedsättningar som fordon som avses i detta direktiv.” b) Följande led ska införas: ”1a. användning av ett fordon : all användning av ett fordon som överensstämmer med fordonets funktion som transportmedel vid tillfället för olyckan, oavsett vilka egenskaper fordonet har och oavsett i vilken terräng fordonet används och huruvida det står stilla eller befinner sig i rörelse.” c) (Berör inte den svenska versionen.) d) Följande led ska läggas till: ”8. hemmedlemsstat : hemmedlemsstat enligt definitionen i artikel 13.8 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (*). _____________ (*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).” 2. Artikel 3 ska ändras på följande sätt: a) (Berör inte den svenska versionen.) b) Följande stycke ska införas efter första stycket: ”Detta direktiv är inte tillämpligt på användning av fordon vid evenemang och aktiviteter för motorsport, inbegripet lopp, tävlingar, träning, tester och uppvisningar på ett avgränsat och markerat område i en medlemsstat, om medlemsstaten säkerställer att aktivitetens organisatör eller annan part har tecknat en alternativ försäkring eller garanti som täcker skador för tredje man, inbegripet åskådare och andra som befinner sig på platsen, men inte nödvändigtvis skador på deltagande förare och deras fordon.”

Bilaga 1

L 430/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 2.12.2021

3. Artikel 4 ska ersättas med följande:

” Artikel 4

Kontroll av försäkringar

1. Medlemsstaterna ska avstå från att kontrollera innehav av ansvarsförsäkring för fordon som är normalt hemmahörande inom en annan medlemsstats territorium och för fordon som är normalt hemmahörande inom tredjelands territorium vid inresa till det egna territoriet från en annan medlemsstats territorium.

De får dock utföra sådana kontroller av försäkring förutsatt att kontrollerna inte är diskriminerande, att de är nödvändiga och står i proportion till ändamålet med kontrollen, och

a) utförs som en del av en kontroll som inte uteslutande syftar till att verifiera försäkringen, eller

b) utgör en del av ett allmänt system av kontroller på det nationella territoriet som genomförs även med avseende på fordon som normalt är hemmahörande i den medlemsstat som genomför kontrollen, och inte kräver att fordonet stannar.

2. Personuppgifter får behandlas på grundval av den kontrollerande medlemsstatens rätt, om det är nödvändigt för att motverka oförsäkrad körning i andra medlemsstater än den medlemsstat som omfattar det territorium inom vilket ett fordon normalt är hemmahörande. Denna rätt ska överensstämma med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (*) och ska också fastställa lämpliga åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter och friheter och berättigade intressen.

Medlemsstaternas åtgärder ska särskilt ange det specifika ändamål för vilket uppgifterna behandlas, ange relevant rättslig grund, efterleva relevanta säkerhetskrav och respektera principerna om nödvändighet, proportionalitet och ändamålsbegränsning och ska fastställa en proportionell lagringstid för uppgifter. De personuppgifter som behandlas enligt denna artikel enbart i försäkringskontrollsyfte ska endast sparas så länge de är nödvändiga för det syftet, och så snart det har uppnåtts ska de raderas fullständigt. Om en försäkringskontroll visar att ett fordon omfattas av en obligatorisk försäkring enligt artikel 3, ska den registeransvarige omedelbart radera dessa uppgifter. Om en kontroll inte kan fastställa om fordonet omfattas av obligatorisk försäkring enligt artikel 3 ska uppgifterna endast sparas under en begränsad tidsperiod, som inte överstiger det antal dagar som krävs för att fastställa om försäkring finns.

_____________ (*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).”

4. I artikel 5 ska följande punkter läggas till:

”3. En medlemsstat får förordna om undantag från artikel 3 för fordon som tillfälligt eller permanent har tagits ur trafik och inte får användas, under förutsättning att ett formellt administrativt förfarande eller annan verifierbar åtgärd, i enlighet med nationell rätt, har genomförts.

En medlemsstat som förordnar om ett sådant undantag ska säkerställa att fordon som avses i första stycket behandlas på samma sätt som fordon för vilka den försäkringsskyldighet som avses i artikel 3 inte har uppfyllts.

Garantifonden i den medlemsstat där en olycka har inträffat kan då kräva ersättning från garantifonden i den medlemsstat där fordonet normalt är hemmahörande.

4. En medlemsstat får förordna om undantag från artikel 3 för fordon som enbart används på områden med begränsat tillträde, i enlighet med dess nationella rätt.

En medlemsstat som förordnar om ett sådant undantag ska säkerställa att fordon som avses i första stycket behandlas på samma sätt som fordon för vilka den försäkringsskyldighet som avses i artikel 3 inte har uppfyllts.

Bilaga 1 2.12.2021 SV Europeiska unionens officiella tidning L 430/11

Garantifonden i den medlemsstat där en olycka har inträffat kan då kräva ersättning från garantifonden i den medlemsstat där fordonet normalt är hemmahörande. 5. En medlemsstat får förordna om undantag från artikel 3 för fordon som inte får framföras i trafik på väg, i enlighet med dess nationella rätt.

En medlemsstat som förordnar om undantag från artikel 3 för fordon som avses i första stycket ska säkerställa att dessa fordon behandlas på samma sätt som fordon för vilka den försäkringsskyldighet som avses i artikel 3 inte har uppfyllts.

Garantifonden i den medlemsstat där en olycka har inträffat kan då kräva ersättning från garantifonden i den medlemsstat där fordonet normalt är hemmahörande. 6. Om en medlemsstat enligt punkt 5 förordnar om undantag från artikel 3 för fordon som inte får framföras i trafik på väg får den medlemsstaten också förordna om undantag från artikel 10 vad gäller ersättning för skada som orsakas av dessa fordon på områden som inte är tillgängliga för allmänheten på grund av rättsliga eller fysiska hinder för tillträde till dessa områden, i enlighet med dess nationella lagstiftning. 7. Medlemsstaterna ska, med avseende på punkterna 3–6, underrätta kommissionen om de undantag som gjorts och om de särskilda åtgärder som vidtagits för att genomföra dem. Kommissionen ska offentliggöra en förteckning över dessa undantag.” 5. Artikel 9 ska ersättas med följande:

” Artikel 9

Minimibelopp

1. Varje medlemsstat ska, utan att det påverkar dess rätt att fastställa högre garantibelopp, kräva att den obligatoriska försäkring som avses i artikel 3 ger ersättning med följande minimibelopp: a) För personskador: 6 450 000 EUR per olycka, oavsett antalet skadelidande, eller 1 300 000 EUR per skadelidande. b) För sakskador: 1 300 000 EUR per olycka, oavsett antalet skadelidande. För medlemsstater som inte har euron som valuta ska minimibeloppen räknas om till deras nationella valuta med tillämpning av växelkursen per den 22 december 2021, offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning . 2. Vart femte år från och med den 22 december 2021 ska kommissionen se över de belopp som avses i punkt 1 med hänsyn till det harmoniserade konsumentprisindex (HIKP) som införts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/792 (*).

Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 28b avseende anpassningen av dessa belopp till HIKP inom sex månader från utgången av varje femårsperiod.

För medlemsstater som inte har euron som valuta ska beloppen räknas om till deras nationella valuta med tillämpning av växelkursen per dagen för beräkning av nya minimibelopp, offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning . _____________ (*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/792 av den 11 maj 2016 om harmoniserade index för konsumentpriser och bostadsprisindexet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 2494/95 (EUT L 135, 24.5.2016, s. 11).”

Bilaga 1 L 430/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 2.12.2021 6. Rubriken på kapitel 4 ska ersättas med följande:

”KAPITEL 4

ERSÄTTNING FÖR SAKSKADOR OCH PERSONSKADOR ORSAKADE AV OIDENTIFIERADE FORDON ELLER AV

FORDON FÖR VILKA SÅDAN OBLIGATORISK FÖRSÄKRING SOM AVSES I ARTIKEL 3 INTE TECKNATS OCH

ERSÄTTNING I HÄNDELSE AV INSOLVENS”

7. Artikel 10 ska ändras på följande sätt: a) (Berör inte den svenska versionen.) b) (Berör inte den svenska versionen.) c) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande: ”Om organet emellertid har betalat ersättning för betydande personskador till någon skadelidande till följd av samma olycka där sakskada orsakats av ett oidentifierat fordon får medlemsstaterna inte utesluta ersättning för sakskada med motiveringen att fordonet inte identifierats. Medlemsstaterna får dock föreskriva en självrisk om högst 500 EUR för den skadelidande som drabbas av sådan sakskada.” d) (Berör inte den svenska versionen.) 8. Följande artikel ska införas:

”Artikel 10a

Skydd av skadelidande beträffande skador till följd av olyckor som inträffar i den medlemsstat där de är

bosatta i händelse av ett försäkringsföretags insolvens

1. Varje medlemsstat ska inrätta eller auktorisera ett organ som anförtros uppgiften att ersätta skadelidande som är bosatta inom dess territorium, minst upp till gränserna för försäkringsskyldigheten, för personskador eller sakskador som orsakats av ett fordon som försäkrats av ett försäkringsföretag, från den tidpunkt då a) försäkringsföretaget försatts i konkurs, eller b) försäkringsföretaget är föremål för ett likvidationsförfarande enligt definitionen i artikel 268.1 d i direktiv 2009/138/EG. 2. Varje medlemsstat ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att det organ som avses i punkt 1 förfogar över tillräckliga medel för att ersätta skadelidande i enlighet med bestämmelserna i punkt 10 när ersättning ska betalas i situationer som avses i punkt 1 a och b. Dessa åtgärder kan omfatta krav på att lämna ekonomiska bidrag, under förutsättning att de endast åläggs försäkringsföretag som har auktoriserats av den medlemsstat som fastställer kraven. 3. Utan att det påverkar eventuella skyldigheter enligt artikel 280 i direktiv 2009/138/EG ska varje medlemsstat, när en behörig domstol eller annan behörig myndighet fattar beslut om att inleda förfaranden som avses i punkt 1 a eller b avseende ett försäkringsföretag vars hemmedlemsstat är den medlemsstaten, säkerställa att detta beslut

Bilaga 1

2.12.2021 SV Europeiska unionens officiella tidning L 430/13

offentliggörs. Det organ som avses i punkt 1 och som är etablerat i försäkringsföretagets hemmedlemsstat ska säkerställa att alla organ som avses i punkt 1 i alla medlemsstater omgående underrättas om det beslutet.

4. Den skadelidande får framställa ersättningsanspråk direkt till det organ som avses i punkt 1.

5. Vid mottagande av ersättningsanspråket ska det organ som avses i punkt 1 underrätta motsvarande organ i försäkringsföretagets hemmedlemsstat och det försäkringsföretag som är föremål för konkurs- eller likvidationsför­ faranden, eller dess rekonstruktör eller förvaltare, enligt definitionerna i artikel 268.1 e respektive 268.1 f i direktiv 2009/138/EG, om att det har mottagit ett ersättningsanspråk från den skadelidande.

6. Det försäkringsföretag som är föremål för konkurs- eller likvidationsförfaranden, eller dess rekonstruktör eller förvaltare, ska underrätta det organ som avses i punkt 1 när det betalar ut ersättning eller bestrider ansvar avseende ett ersättningsanspråk som även har mottagits av det organ som avses i punkt 1.

7. Medlemsstaterna ska säkerställa att det organ som avses i punkt 1, på grundval av bland annat information som på dess begäran har lämnats av den skadelidande, till den skadelidande lämnar ett motiverat ersättningsanbud eller ett motiverat svar i enlighet med andra stycket i den här punkten, i överensstämmelse med tillämplig nationell rätt, inom tre månader från den dag då den skadelidande framställt sitt ersättningsanspråk till organet.

Vid tillämpning av första stycket ska organet

a) lämna ett motiverat ersättningsanbud, om det har fastställt att det är skyldigt att lämna ersättning enligt punkt 1 a eller b, att ersättningsanspråket inte bestrids och att skadeersättningen helt eller delvis har beräknats,

b) lämna ett motiverat svar på vad som anförts i ersättningsanspråket, om det har fastställt att det inte är skyldigt att lämna ersättning enligt punkt 1 a eller b, eller om ansvaret bestrids eller inte tydligt har fastställts eller om skadeersättningen inte har beräknats fullständigt.

8. Om ersättning ska betalas i enlighet med punkt 7 andra stycket a ska det organ som avses i punkt 1 betala ersättning till den skadelidande utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter inom tre månader från det att den skadelidande har godtagit det motiverade ersättningsanbud som avses i punkt 7 andra stycket a.

Om skadeersättningen endast delvis har beräknats ska kraven avseende den betalning av ersättning som avses i första stycket vara tillämpliga på den delvis beräknade skadan, och från tidpunkten för godtagande av motsvarande motiverade ersättningsanbud.

9. Medlemsstaterna ska säkerställa att det organ som avses i punkt 1 har samtliga befogenheter och behörigheter som krävs för att i rätt tid kunna samarbeta med andra sådana organ i andra medlemsstater, med organ som inrättats eller auktoriserats enligt artikel 25a i samtliga medlemsstater och med andra berörda parter, inbegripet ett försäkringsföretag som är föremål för konkurs- eller likvidationsförfaranden, dess rekonstruktör eller förvaltare och medlemsstaternas nationella behöriga myndigheter, vid alla stadier i det förfarande som avses i den här artikeln. Sådant samarbete ska innefatta att begära, ta emot och lämna information, inbegripet uppgifter avseende specifika ersättningsanspråk, där så är relevant.

10. Om hemmedlemsstaten för det försäkringsföretag som avses i punkt 1 inte är den medlemsstat där den skadelidande är bosatt, ska det organ som avses i punkt 1 i den medlemsstat där den skadelidande är bosatt, och som har ersatt den skadelidande i enlighet med punkt 8, ha rätt att begära full ersättning för det belopp som betalats i form av ersättning från det organ som avses i punkt 1 i försäkringsföretagets hemmedlemsstat.

Det organ som avses i punkt 1 i försäkringsföretagets hemmedlemsstat ska utföra betalningen till det organ som avses i punkt 1 i den medlemsstat där den skadelidande är bosatt som har ersatt den skadelidande i enlighet med punkt 8 inom rimlig tid som inte överstiger sex månader, såvida inte annat skriftligen har avtalats av dessa organ, efter det att organet har mottagit ett sådant ersättningsanspråk.

Bilaga 1 L 430/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 2.12.2021 Det organ som har lämnat ersättning enligt första stycket ska överta den skadelidandes rättigheter gentemot den person som orsakade olyckan eller dennes försäkringsföretag, med undantag för den skadelidandes rättigheter gentemot försäkringsinnehavaren eller annan försäkrad person som orsakade olyckan om försäkringstagarens eller den försäkrade personens ansvar täcks av det insolventa försäkringsföretaget i enlighet med tillämplig nationell rätt. Varje medlemsstat är skyldig att erkänna detta övertagande av rättigheter i enlighet med vad som fastställts i någon annan medlemsstat. 11. Punkterna 1–10 ska inte påverka medlemsstaternas rätt att a) betrakta ersättning som betalats av det organ som avses i punkt 1 som subsidiär eller ej, b) införa regler om skadereglering för samma olycka mellan i) det organ som avses i punkt 1, ii) den person eller de personer som är ansvariga för olyckan, iii) andra försäkringsföretag eller socialförsäkringsorgan som är skyldiga att ersätta den skadelidande. 12. Medlemsstaterna får inte tillåta att det organ som avses i punkt 1 som villkor för betalning av ersättning ställer andra krav än de som anges i detta direktiv. Särskilt ska medlemsstaterna inte tillåta att det organ som avses i punkt 1 som villkor för betalning av ersättning ställer krav på att den skadelidande ska kunna visa att den juridiska eller fysiska person som är ansvarig inte har förmåga eller vägrar att betala. 13. De organ som avses i punkt 1 eller de enheter som avses i andra stycket i den här punkten ska sträva efter att ingå en överenskommelse senast den 23 december 2023 om att genomföra denna artikel, beträffande deras uppgifter och skyldigheter samt om ersättningsförfarandena enligt denna artikel.

I detta syfte ska varje medlemsstat senast den 23 juni 2023. a) inrätta eller auktorisera det organ som avses i punkt 1 och bemyndiga det att förhandla fram och ingå en sådan överenskommelse, eller b) utse en enhet och bemyndiga den att förhandla fram och ingå en sådan överenskommelse, som det organ som avses i punkt 1 kommer att bli part i när det har inrättats eller auktoriserats.

Kommissionen ska omedelbart underrättas om den överenskommelse som avses i första stycket.

Om den överenskommelse som avses i första stycket inte har ingåtts senast den 23 december 2023 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 28b för att fastställa de förfarandemässiga uppgifter och skyldigheter som de organ som avses i punkt 1 har i fråga om ersättning.” 9. (Berör inte den svenska versionen.) 10. (Berör inte den svenska versionen.) 11. (Berör inte den svenska versionen.)

Bilaga 1 2.12.2021 SV Europeiska unionens officiella tidning L 430/15 12. (Berör inte den svenska versionen.) 13. I artikel 15 ska punkt 1 ersättas med följande: ”1. Med avvikelse från artikel 13.13 b i direktiv 2009/138/EG ska, när ett fordon avsänds från en medlemsstat till en annan, den medlemsstat i vilken risken är belägen, beroende på vad den person som ansvarar för ansvarsför­ säkringen väljer, anses vara antingen registreringsmedlemsstaten eller, omedelbart efter det att köparen accepterar mottagandet av fordonet, införselmedlemsstaten, för en period av 30 dagar, även om fordonet inte formellt har registrerats i införselmedlemsstaten.

Medlemsstaterna ska säkerställa att det informationscentrum som avses i artikel 23 i den medlemsstat där fordonet är registrerat, i införselmedlemsstaten, om den inte är densamma, och i alla andra relevanta medlemsstater, till exempel den medlemsstat där olyckan inträffat eller där en skadelidande är bosatt, samarbetar med varandra för att säkerställa att den nödvändiga information om det avsända fordonet som de har i enlighet med artikel 23 är tillgänglig.” 14. Följande artikel ska införas:

”Artikel 15a

Skydd av skadelidande vid olyckor med släp som dras av ett fordon

1. I händelse av en olycka som orsakas av en fordonskombination bestående av ett fordon som drar ett släp, där släpet har separat ansvarsförsäkring, kan den skadelidande framställa sitt ersättningsanspråk direkt till det försäkringsföretag som försäkrat släpet om a) släpet kan identifieras, men dragfordonet inte kan identifieras, och b) släpets försäkringsgivare ska betala ersättning enligt tillämplig nationell rätt. Ett försäkringsföretag som har ersatt den skadelidande ska kunna vända sig till dragfordonets försäkringsföretag, eller till det organ som avses i artikel 10.1, om och i den utsträckning detta föreskrivs i tillämplig nationell rätt. Denna punkt ska inte påverka tillämplig nationell rätt som innehåller bestämmelser som är mer fördelaktiga för den skadelidande. 2. I händelse av en olycka som orsakas av en fordonskombination bestående av ett fordon som drar ett släp, ska släpets försäkringsgivare, såvida inte tillämplig nationell rätt kräver att den ska betala full ersättning, på begäran av den skadelidande underrätta denne utan onödigt dröjsmål om a) identiteten på dragfordonets försäkringsgivare, eller

Bilaga 1 L 430/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 2.12.2021

b) där släpets försäkringsgivare inte kan identifiera dragfordonets försäkringsgivare, den ersättningsmekanism som avses i artikel 10.” 15. Artikel 16 ska ersättas med följande: ”Artikel 16

Intyg om tredje mans skadeståndskrav

Medlemsstaterna ska se till att försäkringstagaren har rätt att när som helst begära ett intyg om tredje mans skadeståndskrav avseende det eller de fordon som har omfattats av försäkringsavtalet under åtminstone de senaste fem åren av avtalsförhållandet, eller om avsaknad av sådana ersättningskrav ( intyg om skadehistorik ). Försäkringsföretaget eller ett organ som kan ha utsetts av en medlemsstat för att tillhandahålla obligatorisk försäkring eller sådana intyg ska förse försäkringstagaren med intyget om skadehistorik inom 15 dagar från det att intyget begärdes. Detta ska ske med användning av formuläret för intyg om skadehistorik. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkringsföretag, när de beaktar intyg om skadehistorik som utfärdats av andra försäkringsföretag eller organ som avses i andra stycket, inte behandlar försäkringstagare på ett diskriminerande sätt eller sätter ett högre pris på deras premier på grundval av deras nationalitet eller endast på grundval av den medlemsstat i vilken de tidigare varit bosatta. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkringsföretag, när de beaktar intyg om skadehistorik för att fastställa premier, behandlar intyg utfärdade i andra medlemsstater som likvärdiga med intyg utfärdade av ett försäkringsföretag eller organ som avses i andra stycket i samma medlemsstat, även när rabatter tillämpas. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkringsföretag offentliggör en allmän översikt av sin policy när det gäller deras användning av intyg om skadehistorik i samband med beräkning av premier. Kommissionen ska senast den 23 juli 2023 anta genomförandeakter som i en mall specificerar form och innehåll för det intyg om skadehistorik som avses i andra stycket. Mallen ska innehålla uppgifter om följande: a) Identiteten på försäkringsföretaget eller organet som utfärdar intyget om skadehistorik. b) Försäkringstagarens identitet, inklusive dennes kontaktuppgifter. c) Det försäkrade fordonet och dess fordonsidentifieringsnummer. d) Fordonsförsäkringens första och sista giltighetsdag. e) Antalet ersättningsanspråk från tredje man som reglerats inom ramen för försäkringshavarens avtal under den period som intyget om skadehistorik omfattar, inklusive datum för varje anspråk. f) Annan relevant information enligt de bestämmelser eller den praxis som gäller i medlemsstaterna. Kommissionen ska samråda med alla berörda parter och samarbeta nära med medlemsstaterna innan dessa genomförandeakter antas. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 28a.2.” 16. Följande artikel ska införas: ”Artikel 16a

Prisjämförelseverktyg för motorfordonsförsäkring

1. Medlemsstaterna får välja att certifiera verktyg som gör det möjligt för konsumenter att kostnadsfritt jämföra priser, taxor och täckning mellan de tillhandahållare av obligatorisk försäkring som avses i artikel 3 under beteckningen ”oberoende prisjämförelseverktyg för motorfordonsförsäkring” om villkoren i punkt 2 är uppfyllda.

Bilaga 1 2.12.2021 SV Europeiska unionens officiella tidning L 430/17

2. Ett jämförelseverktyg i den mening som avses i punkt 1 ska a) vara operativt fristående från dem som tillhandahåller sådan obligatorisk försäkring som avses i artikel 3 och säkerställa att tjänsteleverantörer behandlas lika i sökresultaten, b) tydligt ange identiteten på jämförelseverktygets ägare och operatörer, c) ange de tydliga och objektiva kriterier på vilka jämförelsen grundas, d) använda klart och entydigt språk, e) erbjuda korrekt och aktuell information samt ange tidpunkten för den senaste uppdateringen, f) vara tillgänglig för varje tillhandahållare av den obligatoriska försäkring som avses i artikel 3, göra den relevanta informationen tillgänglig, omfatta ett brett urval av erbjudanden som täcker en betydande del av marknaden för motorfordonsförsäkringar, och, om den information som visas inte ger en fullständig översikt över den marknaden, ge användaren tydlig information om detta innan resultaten visas, g) erbjuda en ändamålsenlig funktion för rapportering av felaktig information, h) innehålla en förklaring om att priserna är baserade på lämnade uppgifter och inte är bindande för försäkrings­ företagen.” 17. Artikel 23 ska ändras på följande sätt: a) Följande punkt ska införas: ”1a. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkringsföretag eller andra enheter är skyldiga att lämna den information som avses i punkt 1 a i, ii och iii till informationscentrumen och att informera dem när en försäkring förfaller eller på annat sätt inte längre täcker ett fordon med registreringsnummer.” b) Punkt 6 ska ersättas med följande: ”6. Den behandling av personuppgifter som följer av punkterna 1–5 ska göras i enlighet med förordning (EU) 2016/679.” 18. Följande artikel ska införas: ”Artikel 25a

Skydd av skadelidande beträffande skador till följd av olyckor som inträffar i en annan medlemsstat än den

medlemsstat där de är bosatta i händelse av ett försäkringsföretags insolvens

1. Varje medlemsstat ska inrätta eller auktorisera ett organ som anförtros uppgiften att ersätta skadelidande som är bosatta inom dess territorium, i de fall som avses i artikel 20.1, minst upp till gränserna för försäkringsskyldigheten, för sakskador eller personskador som orsakats av ett fordon som försäkrats av ett försäkringsföretag, från den tidpunkt då a) försäkringsföretaget försatts i konkurs, eller b) försäkringsföretaget är föremål för ett likvidationsförfarande enligt definitionen i artikel 268.1 d i direktiv 2009/138/EG. 2. Varje medlemsstat ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att det organ som avses i punkt 1 förfogar över tillräckliga medel för att ersätta skadelidande i enlighet med bestämmelserna i punkt 10 när ersättning ska betalas i situationer som avses i punkt 1 a och b. Dessa åtgärder kan omfatta krav på att lämna ekonomiska bidrag, under förutsättning att de endast åläggs försäkringsföretag som har auktoriserats av den medlemsstat som fastställer kraven. 3. Utan att det påverkar eventuella skyldigheter enligt artikel 280 i direktiv 2009/138/EG ska varje medlemsstat, när en behörig domstol eller annan behörig myndighet fattar beslut om att inleda förfaranden som avses i punkt 1 a eller b avseende ett försäkringsföretag vars hemmedlemsstat är den medlemsstaten, säkerställa att det beslutet offentliggörs. Det organ som avses i punkt 1 och som är etablerat i försäkringsföretagets hemmedlemsstat ska säkerställa att alla organ som avses i punkt 1 och alla ersättningsorgan som avses i artikel 24 i alla medlemsstater omgående underrättas om det beslutet.

Bilaga 1

L 430/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 2.12.2021

4. Den skadelidande får framställa ersättningsanspråk direkt till det organ som avses i punkt 1.

5. Vid mottagande av ersättningsanspråket ska det organ som avses i punkt 1 underrätta motsvarande organ i försäkringsföretagets hemmedlemsstat, det ersättningsorgan som avses i artikel 24 i den skadelidandes bosättnings­ medlemsstat och det försäkringsföretag som är föremål för konkurs- eller likvidationsförfaranden, eller dess rekonstruktör eller förvaltare, enligt definitionerna i artikel 268.1 e respektive 268.1 f i direktiv 2009/138/EG, om att det har mottagit ett ersättningsanspråk från den skadelidande.

6. Det försäkringsföretag som är föremål för konkurs- eller likvidationsförfaranden, eller dess rekonstruktör eller förvaltare, ska underrätta det organ som avses i punkt 1 när det betalar ut ersättning eller bestrider ansvar avseende ett ersättningsanspråk som även har mottagits av det organ som avses i punkt 1.

7. Medlemsstaterna ska säkerställa att det organ som avses i punkt 1, på grundval av bland annat information som på dess begäran har lämnats av den skadelidande, till den skadelidande lämnar ett motiverat ersättningsanbud eller ett motiverat svar i enlighet med andra stycket i den här punkten, i överensstämmelse med tillämplig nationell rätt, inom tre månader från den dag då den skadelidande framställt sitt ersättningsanspråk till organet.

Vid tillämpning av första stycket ska organet

a) lämna ett motiverat ersättningsanbud, om det har fastställt att det är skyldigt att lämna ersättning enligt punkt 1 a eller b, att ersättningsanspråket inte bestrids och att skadeersättningen helt eller delvis har beräknats,

b) lämna ett motiverat svar på vad som anförts i ersättningsanspråket, om det har fastställt att det inte är skyldigt att lämna ersättning enligt punkt 1 a eller b, eller om ansvaret bestrids eller inte tydligt har fastställts eller om skadeersättningen inte har beräknats fullständigt.

8. Om ersättning ska betalas i enlighet med punkt 7 andra stycket a ska det organ som avses i punkt 1 betala ersättning till den skadelidande utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter inom tre månader från det att den skadelidande har godtagit det motiverade ersättningsanbud som avses i punkt 7 andra stycket a.

Om skadeersättningen endast delvis har beräknats ska kraven avseende den betalning av ersättning som avses i första stycket vara tillämpliga på den delvis beräknade skadan, och från tidpunkten för godtagande av motsvarande motiverade ersättningsanbud.

9. Medlemsstaterna ska säkerställa att det organ som avses i punkt 1 har samtliga befogenheter och behörigheter som krävs för att i rätt tid kunna samarbeta med andra sådana organ i andra medlemsstater, med organ som inrättats eller auktoriserats enligt artiklarna 10a och 24 i samtliga medlemsstater och med andra berörda parter, inbegripet ett försäkringsföretag som är föremål för konkurs- eller likvidationsförfaranden, dess skaderegleringsrepresentant eller rekonstruktör eller förvaltare, och medlemsstaternas nationella behöriga myndigheter, vid alla stadier i det förfarande som avses i den här artikeln. Sådant samarbete ska innefatta att begära, ta emot och lämna information, inbegripet uppgifter avseende specifika ersättningsanspråk, där så är relevant.

10. Om hemmedlemsstaten för det försäkringsföretag som avses i punkt 1 inte är den medlemsstat där den skadelidande är bosatt, ska det organ som avses i punkt 1 i den medlemsstat där den skadelidande är bosatt, och som har ersatt den skadelidande i enlighet med punkt 8, ha rätt att begära full ersättning för det belopp som betalats i form av ersättning från det organ som avses i punkt 1 i försäkringsföretagets hemmedlemsstat.

Det organ som avses i punkt 1 i försäkringsföretagets hemmedlemsstat ska utföra betalningen till det organ som avses i punkt 1 i den medlemsstat där den skadelidande är bosatt som har ersatt den skadelidande i enlighet med punkt 8 inom rimlig tid som inte överstiger sex månader, såvida inte annat skriftligen har avtalats av dessa organ, efter det att organet har mottagit ett sådant ersättningsanspråk.

Bilaga 1 2.12.2021 SV Europeiska unionens officiella tidning L 430/19

Det organ som har lämnat ersättning enligt första stycket ska överta en skadelidandes rättigheter gentemot den person som orsakade olyckan eller dennes försäkringsföretag, med undantag för den skadelidandes rättigheter gentemot försäkringsinnehavaren eller annan försäkrad person som orsakade olyckan om försäkringstagarens eller den försäkrade personens ansvar täcks av det insolventa försäkringsföretaget i enlighet med tillämplig nationell rätt. Varje medlemsstat är skyldig att erkänna detta övertagande av rättigheter i enlighet med vad som fastställts i någon annan medlemsstat. 11. Punkterna 1–10 ska inte påverka medlemsstaternas rätt att a) betrakta ersättning som betalats av det organ som avses i punkt 1 som subsidiär eller ej, b) införa regler om skadereglering för samma olycka mellan i) det organ som avses i punkt 1, ii) den person eller de personer som är ansvariga för olyckan, iii) andra försäkringsföretag eller socialförsäkringsorgan som är skyldiga att ersätta den skadelidande. 12. Medlemsstaterna får inte tillåta att det organ som avses i punkt 1 som villkor för betalning av ersättning ställer andra krav än de som anges i detta direktiv. Särskilt ska medlemsstaterna inte tillåta att det organ som avses i punkt 1 som villkor för betalning av ersättning ställer krav på att den skadelidande ska kunna visa att den juridiska eller fysiska person som är ansvarig inte har förmåga eller vägrar att betala. 13. De organ som avses i punkt 1 eller de enheter som avses i andra stycket i den här punkten ska sträva efter att ingå en överenskommelse senast den 23 december 2023 om att genomföra denna artikel, beträffande deras uppgifter och skyldigheter samt om ersättningsförfarandena enligt denna artikel. I detta syfte ska varje medlemsstat senast den 23 juni 2023. a) inrätta eller auktorisera det organ som avses i punkt 1 och bemyndiga det att förhandla fram och ingå en sådan överenskommelse, eller b) utse en enhet och bemyndiga den att förhandla fram och ingå en sådan överenskommelse, som det organ som avses i punkt 1 kommer att bli part i när det har inrättats eller auktoriserats. Kommissionen ska omedelbart underrättas om den överenskommelse som avses i första stycket. Om den överenskommelse som avses i första stycket inte har ingåtts senast den 23 december 2023 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 28b för att fastställa de förfarandemässiga uppgifter och skyldigheter som de organ som avses i punkt 1 har i fråga om ersättning.” 19. (Berör inte den svenska versionen.) 20. Följande artikel ska införas:

”Artikel 26a

Information till skadelidande

Medlemsstater som inrättar eller auktoriserar olika ersättningsorgan enligt artiklarna 10.1, 10a.1, 24.1 och 25a.1 ska säkerställa att skadelidande har tillgång till nödvändig information om olika möjligheter att framställa ersättningsanspråk.” 21. I artikel 28.1 ska följande stycke läggas till: ”Medlemsstaterna kan kräva sådan motorfordonsförsäkring som uppfyller kraven i detta direktiv för alla motorredskap som används på land, som inte omfattas av definitionen av fordon i artikel 1.1 och som inte omfattas av artikel 3.”

Bilaga 1

L 430/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 2.12.2021

22. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 28a

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén, som inrättats genom kommissionens beslut 2004/9/EG (*). Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i Europapar­ lamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (**).

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 28b

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9.2 ges till kommissionen tills vidare från och med den 22 december 2021.

Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10a.13 fjärde stycket och artikel 25a.13 fjärde stycket ges till kommissionen för en period på sju år från och med den 22 december 2021. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 9.2, artikel 10a.13 fjärde stycket och artikel 25a.13 fjärde stycket får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (***).

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 9.2, artikel 10a.13 fjärde stycket och artikel 25a.13 fjärde stycket ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 28c

Utvärdering och översyn

1. Senast fem år efter respektive tillämpningsdatum för artiklarna 10a och 25a, enligt vad som avses i artikel 30 andra, tredje och fjärde styckena, ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om hur de organ som avses i artiklarna 10a och 25a fungerar, hur de samarbetar och hur de finansieras. Rapporten ska om så är lämpligt åtföljas av ett lagstiftningsförslag. Vad gäller finansieringen av dessa organ ska rapporten åtminstone innehålla

a) en bedömning av ersättningsorganens finansieringskapacitet och finansieringsbehov i förhållande till deras potentiella ansvar, med beaktande av risken för insolvens för motorfordonsförsäkrare på medlemsstaternas marknader,

b) en bedömning av harmoniseringen av ersättningsorganens finansieringsstrategier,

Bilaga 1

2.12.2021 SV Europeiska unionens officiella tidning L 430/21

c) om rapporten kompletteras med ett lagstiftningsförslag, en bedömning av hur bidragen påverkar premierna för motorfordonsförsäkringar.

2. Senast den 24 december 2030 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet, rådet samt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén med en utvärdering av genomförandet av detta direktiv, med undantag för de aspekter som hänför sig till den utvärdering som avses i punkt 1, inbegripet följande:

a) Tillämpningen av detta direktiv med avseende på den tekniska utvecklingen, särskilt när det gäller autonoma och halvautonoma fordon.

b) Om direktivets tillämpningsområde är tillräckligt, med hänsyn till de olycksrisker som olika motorfordon utgör.

c) En bedömning av ändamålsenligheten hos de system för informationsutbyte som används för försäkringskontroll i gränsöverskridande situationer, vid behov även en bedömning av möjligheten att i sådana fall använda befintliga system för informationsutbyte och, under alla omständigheter, en analys av syftet med systemen för informationsutbyte och en bedömning av kostnaderna för dem.

d) Försäkringsföretagens användning av system där premierna påverkas av de försäkrades intyg om skadehistorik, bland annat bonus-malus -system eller bonus för skadefria år .

Denna rapport ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

_____________ (*) Kommissionens beslut 2004/9/EC av den 5 november 2003 om att inrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén (EUT L 3, 7.1.2004, s. 34). (**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomföran­ debefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). (***) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”

23. I artikel 30 ska följande stycken läggas till:

”Artikel 10a.1–10a.12 ska tillämpas från det datum som gäller för den överenskommelse som avses i artikel 10a.13 första stycket eller från dagen för tillämpning av den delegerade akt från kommissionen som avses i artikel 10a.13 fjärde stycket.

Artikel 25a.1–25a.12 ska tillämpas från det datum som gäller för den överenskommelse som avses i artikel 25a.13 första stycket eller från dagen för tillämpning av den delegerade akt från kommissionen som avses i artikel 25a.13 fjärde stycket.

Artiklarna 10a.1–10a.12 och 25a.1–25a.12 ska dock inte tillämpas före den 23 december 2023.

Artikel 16 andra stycket andra meningen och tredje, fjärde och femte styckena ska tillämpas från och med den 23 april 2024 eller från tillämpningsdatumet för den genomförandeakt från kommissionen som avses i artikel 16 sjätte stycket, beroende på vilket datum som infaller sist.”

Artikel 2

Införlivande

1. Senast den 23 december 2023 ska medlemsstaterna anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 23 december 2023.

Med avvikelse från första stycket i denna punkt, ska medlemsstaterna senast den 23 June 2023 anta de bestämmelser som är nödvändiga för att följa ändringarna i artikel 1.8 och 1.18 i det här direktivet med avseende på artikel 10a.13 andra stycket respektive artikel 25a.13 andra stycket i direktiv 2009/103/EG.

Bilaga 1 L 430/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 2.12.2021

När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i denna punkt ska de innehålla en hänvisning till det här direktivet eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av det här direktivet. Artikel 3

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Artikel 4

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 24 november 2021.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar D. M. SASSOLI A. LOGAR Ordförande Ordförande

Bilaga 1

2.12.2021 SV Europeiska unionens officiella tidning L 430/23

Uttalande från kommissionen

Kommissionen är fast besluten att försvara en hög skyddsnivå för skadelidande inom ramen för direktivet om motorfordonsförsäkring. Vårt mål är att säkerställa att skadelidande, även i gränsöverskridande situationer, får ersättning så snabbt som möjligt och inte omfattas av oproportionella förfarandekrav som kan hindra deras tillgång till ersättning. Hur effektiv ersättningen är beror till stor del på om den ges i rätt tid. Vi noterar i detta avseende de farhågor som Europaparlamentet upprepade gånger uttryckt när det gäller skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om preskriptionstider, dvs. den relevanta tidsperiod under vilken en skadelidande kan väcka talan. Kommissionen kommer att behandla denna fråga noggrant och undersöka möjliga rättsmedel för att ytterligare stärka skyddet av brottsoffer, om det skulle finnas bevis för att åtgärder på unionsnivå är motiverade.

Bilaga 2

7.10.2009 Europeiska SV unionens officiella tidning L 263/11

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/103/EG

av den 16 september 2009

om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande

sådan ansvarighet

(kodifierad version)

(Text av betydelse för EES)

har ändrats flera gånger på väsentliga punkter ( ). För att 7 EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV skapa klarhet och överskådlighet bör dessa fyra direktiv samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG av den 11 maj 2005 om ändring av rådets direktiv 72/166/EEG, 84/5/EEG, 88/357/EEG och 90/232/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska om ansvarsförsäkring för motorfordon ( ) kodifieras. 8 gemenskapen, särskilt artikel 95.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

(2) Ansvarsförsäkring för motorfordon (motorfordonsförsäk ­ ring) har stor betydelse för EU-medborgarna, både som med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit ­ försäkringstagare och som skadelidande. Även för försäk ­ téns yttrande ( 1 ), ringsföretagen är sådan försäkring av stort intresse, efter ­ som den står för en stor del av skadeförsäkringsrörelsen inom gemenskapen. Motorfordonsförsäkringen påverkar också den fria rörligheten för personer och fordon. Det i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 2 ), och bör därför vara ett viktigt mål för gemenskapens åtgärder på området för finansiella tjänster att den inre mark ­ naden för motorfordonsförsäkring förstärks och befästs.

av följande skäl:

(1) Rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om (3) Varje medlemsstat bör vidta de åtgärder som är ända ­ tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författ ­ målsenliga för att fordon som är normalt hemmahörande ningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kont ­ inom dess territorium ska omfattas av ansvarsförsäkring. roll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan Försäkringens omfattning och villkor ska bestämmas ansvarighet ( 3 ), rådets andra direktiv 84/5/EEG av den inom ramen för dessa åtgärder. 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon ( 4 ), rådets tredje direktiv 90/232/EEG av den 14 maj 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon ( 5 ), Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motor ­ (4) För att undvika möjliga feltolkningar av detta direktiv fordon (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring) ( 6 ) och underlätta försäkring av fordon med tillfälliga regi ­ streringsskyltar bör definitionen av det territorium där ( 1 ) EUT C 224, 30.8.2008, s. 39. fordonet är normalt hemmahörande avse territoriet i ( 2 ) Europaparlamentets yttrande av den 21 oktober 2008 (ännu ej of ­ den stat vars registreringsskylt fordonet bär, oavsett om fentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 13 juli 2009. denna skylt är permanent eller tillfällig. ( 3 ) EGT L 103, 2.5.1972, s. 1. ( 4 ) EGT L 8, 11.1.1984, s. 17. ( 5 ) EGT L 129, 19.5.1990, s. 33. ( 7 ) Se bilaga I del A. ( 6 ) EGT L 181, 20.7.2000, s. 65. ( 8 ) EUT L 149, 11.6.2005, s. 14.

Bilaga 2

L 263/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 7.10.2009

(5) Utan avsteg från det allmänna kriteriet att det är registre ­ dessa fordon utomlands bör erhålla vederbörlig ersätt ­

ringsskylten som avgör inom vilket territorium fordonet ning, utan även skadelidande vid olyckor som sker i

ska anses vara normalt hemmahörande, bör en special ­ den medlemsstat där fordonet är normalt hemmahö ­

bestämmelse införas för olyckor som vållas av fordon rande, oberoende av om de är bosatta på den statens

utan registreringsskylt eller med en registreringsskylt territorium eller inte. Dessutom bör medlemsstaterna se

som inte, eller inte längre, tillhör fordonet. I sådana fall, till att den förteckning över personer som är befriade

och endast i skaderegleringssyfte, bör det territorium där från försäkringsplikt och de myndigheter eller organ

olyckan inträffade anses vara det territorium inom vilket som ansvarar för ersättning till skadelidande vid olyckor

fordonet är normalt hemmahörande. som orsakats av sådana fordon meddelas kommissionen

för offentliggörande.

(6) Ett förbud mot systematiska kontroller av innehav av

motorfordonsförsäkring bör gälla fordon som är normalt (11) En medlemsstat bör kunna göra undantag från det all ­ hemmahörande inom en annan medlemsstats territorium männa kravet på obligatorisk motorfordonsförsäkring och fordon som är normalt hemmahörande inom tredje ­ när det gäller vissa slag av fordon eller vissa fordon lands territorium vid inresa till det egna territoriet från en med särskild registreringsskylt. I detta fall får de andra annan medlemsstat. Endast icke-systematiska kontroller medlemsstaterna vid inresan på deras territorium kräva som inte är diskriminerande och som utförs inom ramen innehav av ett giltigt grönt kort eller att en gränsförsäk ­ för en kontroll som inte uteslutande syftar till försäk ­ ring tecknats för att garantera ersättning till skadelidande ringskontroll får tillåtas. vid en olycka som dessa fordon kan orsaka på deras

territorium. Eftersom avskaffandet av gränskontroller

inom gemenskapen inte gör det möjligt att säkerställa

att fordon som korsar gränsen har försäkringsskydd,

kan ersättning därför inte garanteras för skadelidande (7) Kontroll av gröna kort för fordon, som är normalt hem ­ vid olyckor som vållas utomlands. Det bör dessutom mahörande i en medlemsstat och som passerar in på en säkerställas att skadelidande får vederbörlig ersättning annan medlemsstats territorium, kan avskaffas genom en inte endast vid olyckor som orsakats av dessa fordon överenskommelse mellan de nationella försäkringsbyrå ­ utomlands utan även vid olyckor i den medlemsstaten erna, varigenom varje försäkringsbyrå garanterar ersätt ­ där fordonet är normalt hemmahörande. I detta syfte ning enligt den nationella lagstiftningen för förlust eller bör medlemsstaterna behandla skadelidande vid olyckor skada som berättigar till ersättning och som orsakats som orsakats av dessa fordon på samma sätt som skade ­ inom dess territorium av ett sådant fordon, oavsett om lidande vid de olyckor som orsakats av oförsäkrade for ­ detta är försäkrat eller ej. don. Ersättning av skadelidande vid olyckor som orsakats

av oförsäkrade fordon bör betalas av skadeersättnings ­

organet i den medlemsstat där olyckan ägde rum. Vid

utbetalning till skadelidande vid olyckor med fordon

för vilka undantaget tillämpas bör skadeersättningsorga ­ (8) En sådan överenskommelse om garanti förutsätter att alla net ha ett ersättningskrav mot skadeersättningsorganet i motorfordon som är hemmahörande i gemenskapen och den medlemsstat där fordonet är normalt hemmahö ­ som färdas inom gemenskapens territorium är försäk ­ rande. Sedan denna möjlighet till undantag genomförts rade. Varje medlemsstats nationella lagstiftning bör därför och tillämpats under en viss period bör kommissionen innehålla bestämmelser om obligatorisk ansvarsförsäkring mot bakgrund av erfarenheterna därav vid behov lägga för motorfordon. Denna försäkring ska gälla inom hela fram förslag som syftar till att ersätta det eller upphäva gemenskapen. det.

(9) Det regelsystem som ställs upp i detta direktiv bör även

kunna omfatta fordon som är normalt hemmahörande i (12) Medlemsstaternas skyldighet att se till att försäkringen

ett tredjeland med vilket de nationella byråerna i med ­ omfattar åtminstone vissa minimibelopp utgör ett viktigt

lemsstaterna träffar en motsvarande överenskommelse. inslag för att säkerställa skydd av skadelidande. Minimi ­

beloppet för täckning av personskador bör beräknas så

att full och rättvis ersättning utgår till skadelidande med

mycket svåra skador, under beaktande av att olyckor med

flera skadelidande är ovanliga och att antalet olyckor där

(10) Medlemsstaterna bör kunna förordna om undantag från flera skadelidande fått mycket svåra skador vid ett och

det allmänna kravet på obligatorisk försäkring när det samma tillbud är lågt. Det bör finnas ett minimibelopp

gäller fordon tillhöriga särskilda fysiska eller juridiska för varje skadelidande eller för varje skadehändelse. För

personer, offentliga eller privata. Vid olyckor som orsa ­ att underlätta införandet av dessa minimibelopp bör en

kats av dessa fordon bör den medlemsstat som förordnar övergångsperiod fastställas. En tidsfrist som är kortare än

om undantag utse en myndighet eller ett organ som denna övergångsperiod bör finnas, där medlemsstaterna

ersätter skadelidande vid olyckor i en annan medlemsstat. bör kunna öka beloppen till åtminstone hälften av nivå ­

Inte endast skadelidande vid olyckor som orsakats av erna.

Bilaga 2

7.10.2009 Europeiska SV unionens officiella tidning L 263/13

(13) För att säkerställa att minimibeloppet för täckningskapa ­ den skadelidande, för att denne ska få ersättning, kan visa citeten inte urholkas med tiden bör en klausul om regel ­ att den som vållat skadan inte har förmåga eller vägrar bunden översyn finnas, varvid man bör använda som att betala. referens det europeiska konsumentprisindexet (EKPI) som offentliggörs av Eurostat i enlighet med rådets för ­ ordning (EG) nr 2494/95 av den 23 oktober 1995 om harmoniserade konsumentprisindex ( ). Förfarandet för en 1 (19) I händelse av tvist mellan det organ som avses ovan och sådan översyn bör också fastställas. en försäkringsgivare som meddelar ansvarsförsäkring, om vem av dessa som ska ersätta den skadelidande, bör med ­ lemsstaterna, för att undvika att betalning av ersättning till den skadelidande fördröjs, se till att en av dessa har (14) Det är nödvändigt att införa bestämmelser om ett organ att i första hand svara för betalning av ersättning i av ­ som garanterar att skadelidande inte blir utan ersättning, vaktan på att tvisten löses. när det fordon som orsakat skadan är oförsäkrat eller oidentifierat. Det är viktigt att den skadelidande får möj ­ lighet att direkt och i första hand vända sig till detta organ. Medlemsstaterna bör emellertid ha möjlighet att (20) De skadelidande vid olyckshändelser med motorfordon förordna om vissa begränsade undantag beträffande ut ­ bör tillförsäkras jämförbar behandling, oavsett var inom betalning av ersättning från detta organ och att ersättning gemenskapen skadan inträffar. för sakskador orsakade av oidentifierade fordon ska be ­ gränsas eller innehållas, detta med hänsyn till risken för bedrägeri.

(21) Familjemedlemmar till försäkringstagaren, till föraren el ­ ler till annan person som är ansvarig bör beredas samma (15) Det ligger i de skadelidandes intresse att rättsverkning ­ skydd som annan tredje man, i vart fall beträffande per ­ arna av särskilda friskrivningsklausuler begränsas till för ­ sonskador. hållandet mellan försäkringsgivaren och den person som varit vållande till olyckshändelsen. För fall då ett fordon stulits eller tillgripits med våld får medlemsstaterna före ­ skriva att ersättning ska utbetalas av det ovannämnda (22) Personskador och sakskador som drabbar fotgängare, organet. cyklister och andra icke-motoriserade trafikanter, vilka är den minst skyddade parten vid olyckor, bör omfattas av den obligatoriska försäkringen för det fordon som är inblandat i olyckan om de skadelidande är berättigade till (16) För att lätta den ekonomiska bördan för detta organ får ersättning i enlighet med nationell civilrätt. Denna be ­ medlemsstaterna införa bestämmelser om viss självrisk i stämmelse ska inte påverka vare sig skadeståndsansvaret de fall organet svarar för ersättning för sakskador orsa ­ eller nivån på skadestånden vid en enskild olycka enligt kade av oförsäkrade fordon eller, där det är motiverat, nationell lagstiftning. fordon som stulits eller tillgripits med våld.

(17) Möjligheten att välja att begränsa eller hindra berättigade (23) Att samtliga passagerare i ett fordon omfattas av försäk ­ ersättningar till skadelidande med motiveringen att for ­ ringen är ett viktigt framsteg som uppnåtts genom nu donet inte identifierats bör inte kunna tillämpas om or ­ gällande lagstiftning. Detta förhållande skulle dock även ­ ganet har utbetalt ersättning för betydande personskador tyras om passagerare uteslöts från försäkringsskyddet en ­ till en skadelidande från den olycka där sakskadan upp ­ ligt nationell lagstiftning eller vissa villkor i ett försäk ­ stod. Medlemsstaterna kan, i fråga om sakskador, före ­ ringsavtal på grund av att de hade, eller borde ha haft, skriva en självrisk för den skadelidande upp till den nivå kännedom om att föraren av fordonet vid tillfället för som fastställs i detta direktiv. Villkoren för att persons ­ olyckan var påverkad av alkohol eller av något annat kador ska betraktas som betydande bör fastställas enligt berusningsmedel. En passagerare har vanligen inte för ­ lagar och andra författningar i den medlemsstat där olyc ­ utsättningar för att kunna avgöra graden av berusning kan inträffar. Vid fastställandet av dessa villkor får med ­ hos föraren. Målet att motverka att personer som är lemsstaten beakta bland annat om skadan har krävt sjuk ­ påverkade av ett berusningsmedel kör bil uppnås inte husvård. genom att minska försäkringsskyddet för passagerare som drabbas av en olycka. Skyddet för dessa passagerare genom den obligatoriska motorfordonsförsäkringen på ­ verkar dock varken det ansvar som passagerarna kan (18) När en olyckshändelse orsakas av ett oförsäkrat fordon ha ådragit sig enligt den tillämpliga nationella lagstift ­ har organ som ersätter skadelidande vid olyckor orsakade ningen eller nivån på eventuella skadestånd vid en en ­ av fordon som inte är försäkrade eller kan identifieras skild olycka. bättre möjligheter än den skadelidande att göra krav gäl ­ lande mot den som vållat skadan. Det finns därför an ­ ledning att föreskriva att organet inte ska kunna kräva att (24) All obligatorisk fordonsförsäkring bör omfatta hela ge ­ ( menskapens territorium. 1 ) EGT L 257, 27.10.1995, s. 1.

Bilaga 2

L 263/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 7.10.2009

(25) Vissa försäkringsgivare inför i sina avtal klausuler enligt (31) För att ge ett tillräckligt skydd av skadelidande vid trafik ­ vilka avtalet upphör att gälla om fordonet befinner sig olyckor bör ett förfarande med motiverat ersättnings ­ utanför den medlemsstat där det är registrerat under anbud utsträckas till att omfatta varje slag av trafikolycka. längre tid än en viss angiven period. En sådan praxis Samma förfarande bör också gälla på motsvarande sätt strider mot den princip som fastställs i detta direktiv, om olyckan behandlas via systemet av nationella försäk ­ enligt vilken den obligatoriska motorfordonsförsäkringen ringsbyråer. ska omfatta hela gemenskapens territorium på grundval av en enda premie. Det bör därför särskilt anges att försäkringsskyddet ska fortsätta att gälla under hela av ­ (32) Enligt artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 talstiden, oavsett om fordonet under någon tid befinner av den 22 december 2000 om domstols behörighet och sig i en annan medlemsstat, dock utan att detta påverkar om erkännande och verkställighet av domar på privaträt ­ tens område ( ), jämförd med artikel 9.1 b i samma för ­ 1 kraven på registrering av motorfordon i den nationella lagstiftningen i en medlemsstat. ordning, kan den skadelidande framställa sitt krav till den ansvariga partens försäkringsbolag i den medlemsstat där den skadelidande är bosatt.

(26) I den försäkrades intresse bör varje försäkringsavtal vara sådant att en och samma premie ger det skydd som krävs (33) Genom systemet med byråer för grönt kort säkerställs en i varje medlemsstat enligt dess lagstiftning eller det skydd oproblematisk skadereglering i den skadelidandes hem ­ som krävs i den medlemsstat där fordonet normalt är land, även i de fall då motparten kommer från ett annat hemmahörande, om detta skydd är högre. europeiskt land.

(34) Skadelidande som drabbas av förlust eller skada till följd (27) Åtgärder bör vidtas för att göra det lättare att skaffa av en olycka med motorfordon som omfattas av detta försäkringsskydd för fordon som importeras från en direktivs tillämpningsområde och som inträffar i en an ­ medlemsstat till en annan, även om fordonet ännu inte nan stat än den där de är bosatta bör kunna få möjlighet registrerats i införselmedlemsstaten. Ett tillfälligt undantag att i den medlemsstat där de är bosatta framställa ersätt ­ bör kunna ges från den allmänna regeln för fastställandet ningskrav mot en skaderegleringsrepresentant som utsetts av den medlemsstat där risken är belägen. Under en där av den ansvariga partens försäkringsföretag. Denna period av 30 dagar från och med det datum då fordonet lösning skulle göra det möjligt att handlägga en skada levererades, ställdes till förfogande eller avsändes till kö ­ som uppstår utanför den medlemsstat där den skadeli ­ paren bör införselmedlemsstaten anses vara den med ­ dande är bosatt genom ett förfarande som denne är för ­ lemsstat där risken är belägen. trogen med.

(28) Den som önskar ingå ett nytt avtal om motorfordons ­ (35) Detta system med skaderegleringsrepresentanter i den försäkring med ett annat försäkringsföretag bör kunna medlemsstat där den skadelidande är bosatt påverkar var ­ styrka olyckor och försäkringsfall som inträffat under ken den materiella rätt som ska tillämpas i det enskilda tiden för det föregående avtalet. Försäkringstagaren bör fallet eller frågan om domstols behörighet. ha rätt att när som helst begära ett intyg om ersättnings ­ krav i samband med det eller de fordon som har omfat ­ tats av försäkringsavtalet under åtminstone de senaste (36) Rätten att rikta anspråk direkt mot försäkringsföretaget fem åren av avtalsförhållandet, eller om avsaknad av så ­ för den part som har lidit förlust eller skada är ett logiskt dana ersättningskrav. Försäkringsföretaget eller ett organ komplement till att sådana representanter utses och för ­ som kan ha utsetts av en medlemsstat för att tillhanda ­ stärker dessutom den rättsliga ställningen för skadeli ­ hålla obligatorisk försäkring eller sådana intyg bör förse dande i olyckor med motorfordon som inträffar utanför försäkringstagaren med detta intyg inom 15 dagar från den medlemsstat där den skadelidande är bosatt. det att intyget begärdes.

(37) Det bör föreskrivas att den medlemsstat i vilken försäk ­ ringsföretaget är auktoriserat kräver att företaget utser (29) För att säkerställa ett tillfredsställande skydd av skadeli ­ skaderegleringsrepresentanter som är bosatta eller etable ­ dande vid trafikolyckor bör medlemsstaterna inte tillåta rade i de andra medlemsstaterna för att samla all infor ­ försäkringsföretag att ta ut självrisk av en skadelidande mation som krävs i samband med ersättningskrav som part. härrör från denna typ av olyckor och att vidta lämpliga åtgärder för att reglera anspråken på försäkringsföretagets vägnar och för dess räkning, inbegripet utbetalning av (30) Rätten att åberopa försäkringsavtalet och rikta anspråk ersättning. Skaderegleringsrepresentanten bör ha tillräck ­ direkt mot försäkringsföretaget är av stor betydelse för lig befogenhet för att företräda försäkringsföretaget gen ­ skyddet av personer som skadas i varje slag av trafik ­ temot personer som har lidit skada i samband med så ­ olycka. För att underlätta snabb och effektiv skaderegle ­ dana olyckor samt för att företräda försäkringsföretaget ring och för att kostsamma rättsliga förfaranden så långt inför nationella myndigheter och, om så krävs, även inför möjligt ska kunna undvikas bör en rätt att rikta anspråk domstol, i den mån detta är förenligt med bestämmel ­ direkt mot det försäkringsföretag som tillhandahåller an ­ serna i internationell privaträtt om domstols behörighet. svarsförsäkring för den ansvariga personen utsträckas till alla som drabbas av trafikolyckor. ( 1 ) EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

Bilaga 2

7.10.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 263/15

(38) Skaderegleringsrepresentantens verksamhet är otillräcklig skadelidande har erbjudits av försäkringsföretaget eller

för att utgöra grund för domstols behörighet i den med ­ tillerkänts av domstol om anbudet inte har givits inom

lemsstat där den skadelidande är bosatt om detta inte den föreskrivna tiden. Om medlemsstaterna har gällande

föreskrivs i bestämmelserna i internationell privaträtt nationella regler som omfattar kravet på dröjsmålsränta

om domstols behörighet. kan denna bestämmelse överföras genom en hänvisning

till dessa regler.

(39) Ett av villkoren för tillträde till och bedrivande av sådan

försäkringsverksamhet som omfattas av klass 10 i punkt (42) Skadelidande som drabbas av förlust eller skada till följd A i bilagan till rådets första direktiv 73/239/EEG av den av en olycka med motorfordon har ibland svårt att få 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författ ­ reda på vilket försäkringsföretag som meddelat ansvars ­ ningar angående rätten att etablera och driva verksamhet försäkring för användning av motorfordon som är in ­ med annan direkt försäkring än livförsäkring ( ), utom 1 blandade i en olycka. fraktförares ansvar, bör vara att försäkringsföretaget utser

representanter med ansvar för skaderegleringen. Detta

villkor bör därför omfattas av den övergripande officiella

auktorisation som beviljas av myndigheterna i den med ­ (43) I de skadelidandes intresse bör medlemsstaterna inrätta lemsstat där försäkringsföretaget etablerar sitt huvudkon ­ informationscentrum för att se till att information om tor, enligt avdelning II i direktiv 92/49/EEG av den varje olycka där ett motorfordon är inblandat snabbt 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författ ­ blir tillgänglig. Dessa informationscentrum bör också ningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring förse de skadelidande med information om skaderegle ­ samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och ringsrepresentanterna. Det är nödvändigt att dessa cen ­ 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring trum samarbetar med varandra och snabbt besvarar för ­ än livförsäkring) ( ). Detta villkor bör gälla även för för ­ 2 frågningar om information om skaderegleringsrepresen ­ säkringsföretag som har sitt huvudkontor utanför gemen ­ tanter från informationscentrum i andra medlemsstater. skapen men som har fått en auktorisation som ger dem Det verkar lämpligt att sådana centra hämtar in infor ­ tillträde till att bedriva försäkringsverksamhet i en av mation om när försäkringsskyddet faktiskt har slutat gemenskapens medlemsstater. gälla, men inte om när det ursprungliga försäkringsavta ­

let löper ut om avtalet har förlängts därför att det inte

sagts upp.

(40) Utöver att det säkerställs att försäkringsföretaget har en

representant i den stat där den skadelidande är bosatt,

bör även den skadelidandes särskilda rätt att få sina an ­

språk reglerade snabbt garanteras. Därför måste det i (44) Särskilda bestämmelser bör fastställas för sådana fordon

nationell lag införas lämpliga effektiva och systematiska, (till exempel statliga eller militära fordon) som är undan ­

ekonomiska eller motsvarande administrativa sanktioner tagna från skyldigheten att ha ansvarsförsäkring.

– såsom domstolsföreläggande kombinerat med admi ­

nistrativa böter, regelbunden rapportering till över ­

vakande myndigheter, kontroller på platsen, offentliggö ­

rande i den nationella officiella tidningen samt i pressen, (45) När den skadelidande har ett legitimt intresse av att bli tillfälligt förbud för företaget att driva verksamhet (förbud informerad om identiteten hos fordonets ägare som van ­ att ingå nya kontrakt under en viss tid), utnämning av en ligtvis kör fordonet eller den registrerade innehavaren, till särskild företrädare hos de övervakande myndigheterna exempel om han kan få ersättning endast från dessa med ansvar för att kontrollera att rörelsen drivs i enlighet personer på grund av att fordonet inte är försäkrat i med försäkringslagstiftningen, indragning av auktorisa ­ vederbörlig ordning eller skadan överstiger försäkrings ­ tion att bedriva denna sorts verksamhet, sanktioner beloppet, bör denna information också lämnas. mot direktörer och ledning – i de fall då försäkringsföre ­

taget eller dess representant inte uppfyller sin skyldighet

att lägga fram ett ersättningsanbud inom rimlig tid. Detta

bör inte utesluta användning av andra åtgärder – särskilt i (46) Vissa uppgifter som lämnas, till exempel namn på och enlighet med tillsynsregler – som kan anses lämpliga. adress till ägaren eller den som vanligtvis kör fordonet Emellertid är det ett villkor att ansvaret, ersättningen samt försäkringsbrevets nummer eller fordonets registre ­ och skadorna inte är tvistiga, så att försäkringsföretaget ringsnummer, är personuppgifter i den mening som av ­ kan lämna ett motiverat anbud inom den föreskrivna ses i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av tiden. Det motiverade ersättningsanbudet bör vara skrift ­ den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer ligt samt innehålla grunderna för hur ansvar och skador med avseende på behandling av personuppgifter och om har bedömts. det fria flödet av sådana uppgifter ( ). Behandlingen av 3 sådana uppgifter som krävs enligt det här direktivet bör

därför överensstämma med de nationella åtgärder som

(41) Förutom dessa sanktioner är det lämpligt att föreskriva vidtas enligt direktiv 95/46/EG. Namn och adress på

att ränta bör utgå på det ersättningsbelopp som den den som vanligtvis kör fordonet bör endast lämnas ut

om detta föreskrivs i nationell lagstiftning.

( 1 ) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3. ( 2 ) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1. ( 3 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

Bilaga 2

L 263/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 7.10.2009

(47) Det är nödvändigt att det finns ett skadeersättningsorgan medlemsstat där det icke försäkrade fordon, vars använd ­ till vilket den skadelidande kan vända sig i fall då försäk ­ ning orsakat olyckan, är normalt hemmahörande. Om ringsföretaget inte har utsett en representant eller uppen ­ det inte är möjligt att identifiera fordonet måste bestäm ­ barligen förhalar skaderegleringen eller då försäkrings ­ melser införas så att den som slutligen ska utge beloppet företaget inte kan identifieras för att säkerställa att den är den garantifond som finns i den medlemsstat där skadelidande inte blir utan den ersättning han har rätt till. olyckan skett. Ingripande från skadeersättningsorganet bör begränsas till sällsynta enskilda fall när försäkringsföretaget har under ­ låtit att uppfylla sina skyldigheter trots de hotande sank ­ (54) Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas skyldig ­ tionernas avhållande effekt. heter vad gäller de tidsfrister för införlivande med natio ­ nell lagstiftning och tillämpning av de direktiv som anges i bilaga I del B. (48) Skadeersättningsorganets uppgift ska vara att reglera an ­ språket på ersättning för förlust eller skada som den skadelidande drabbats av utomlands endast i fall som HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. är möjliga att bedöma objektivt, och därför bör detta organ begränsa sin verksamhet till att kontrollera att skaderegleringsrepresentanten har lämnat ett ersättnings ­ KAPITEL 1 anbud i enlighet med fastställda tidsfrister och förfaran ­

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

den, utan att vidta en bedömning i sak.

Artikel 1 (49) Juridiska personer som enligt lag övertar den skadelidan ­

Definitioner

des ersättningsanspråk mot den som bär ansvaret för olyckan eller den sistnämndes försäkringsföretag (t.ex. I detta direktiv avses med annat försäkringsföretag eller socialförsäkringsorgan) bör inte ha rätt att framställa motsvarande anspråk hos ska ­ deersättningsorganet. 1. fordon: varje slags motorfordon som är avsett för färd på land och som drivs av mekaniskt förmedlad kraft men som inte är spårbundet samt släpfordon, även om det inte är tillkopp ­ lat, (50) Skadeersättningsorganet bör ha rätt att överta den skade ­ lidandes ersättningskrav i den utsträckning som organet har betalat ersättning till den skadelidande. För att under ­ 2. skadelidande: personer som är berättigade till ersättning för lätta för det skadeersättningsorgan som har betalat ersätt ­ förlust eller skada orsakad av fordon, ning i den skadelidandes stat att göra sina krav på för ­ säkringsföretaget gällande när detta företag inte har till ­ satt en representant eller uppenbarligen förhalar skade ­ regleringen, bör detta organ också ha rätt att automatiskt 3. nationell försäkringsbyrå: en branschorganisation som bildats få ersättning från motsvarande organ i den stat där för ­ enligt rekommendation nr 5 antagen den 25 januari 1949 säkringsföretaget är etablerat, i utbyte mot att den ska ­ av kommittén för vägtransporter under landtransportkom ­ delidandes ersättningskrav överförs till det sistnämnda mittén inom Förenta nationernas ekonomiska kommission organet. Detta organ befinner sig i ett bättre läge för för Europa och som inom ett land omfattar försäkringsföre ­ att väcka talan om återkrav mot försäkringsföretaget. tag som har auktorisation avseende ansvarsförsäkring för motorfordon,

(51) Även om medlemsstaterna får föreskriva att anspråket 4. territorium inom vilket ett fordon är normalt hemmahörande: mot skadeersättningsorganet kan vara subsidiärt bör den skadelidande inte vara skyldig att framställa anspråk mot den som bär ansvaret för olyckan innan anspråket a) territoriet för den stat med vars registreringsskylt fordonet framställs mot skadeersättningsorganet. Den skadelidan ­ är försett, oavsett om skylten är permanent eller tillfällig, des ställning bör i detta fall vara åtminstone densamma eller som i samband med anspråk mot garantifonden.

b) i de fall där registrering inte krävs för ett visst slags (52) Detta system kan göras funktionsdugligt genom ett avtal fordon men fordonet ska vara försett med en försäkrings ­ mellan de skadeersättningsorgan som inrättats eller god ­ skylt eller ett märke motsvarande en registreringsskylt: känts av medlemsstaterna om deras uppgifter, skyldighe ­ den stats territorium där försäkringsskylten eller märket ter och ersättningsförfaranden. utfärdas, eller

(53) Om det är omöjligt att identifiera försäkringsgivaren för c) i de fall där varken registreringsskylt, försäkringsskylt eller fordonet bör det föreskrivas att den som slutligen ska märke krävs för särskilda slags fordon, den stats territo ­ utge det belopp som betalats ut som ersättning till den rium inom vilket den person som har hand om fordonet skadelidande ska vara den garantifond som finns i den har sin stadigvarande bostad, eller

Bilaga 2

7.10.2009 Europeiska SV unionens officiella tidning L 263/17

d) i de fall där fordon som saknar registreringsskylt eller har mahörande inom dess territorium ska omfattas av ansvarsför ­ en registreringsskylt som inte, eller inte längre, motsvarar säkring. fordonet blivit inblandade i en olycka, den stats territo ­ rium inom vilket olyckan inträffade, när det gäller skade ­ reglering enligt artikel 2 a eller enligt artikel 10, Försäkringens omfattning och villkor ska bestämmas inom ra ­ men för de åtgärder som avses i första stycket.

5. grönt kort: ett internationellt försäkringsbevis utfärdat av en nationell försäkringsbyrå enligt rekommendation nr 5 anta ­ gen den 25 januari 1949 av kommittén för vägtransporter Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är lämpliga för att under landtransportkommittén inom Förenta nationernas försäkringsavtalet ska täcka även följande: ekonomiska kommission för Europa,

a) Förlust eller skada som orsakas inom en annan medlemsstats 6. försäkringsföretag: ett företag som har fått officiell auktorisa ­ territorium, enligt där gällande lag. tion enligt artikel 6 eller artikel 23.2 i direktiv 73/239/EEG,

7. etableringsställe: ett försäkringsföretags huvudkontor, agentur b) Förlust eller skada som orsakas medborgare i medlemssta ­ eller filial, enligt definitionen i artikel 2 c i rådets andra terna vid direkt färd mellan två territorier i vilka fördraget direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning gäller, om det inte finns någon nationell försäkringsbyrå som av lagar och andra författningar som avser annan direkt är ansvarig för det territorium som passeras. I ett sådant fall försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda ska förlusten eller skadan täckas enligt den lag om obligato ­ att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhanda ­ risk försäkring som gäller i den medlemsstat där fordonet är hålla tjänster ( 1 ). normalt hemmahörande.

Artikel 2 Den försäkring som avses i första stycket ska obligatoriskt om ­ fatta både sakskador och personskador.

Tillämpningsområde

Bestämmelserna i artiklarna 4, 6, 7 och 8 är tillämpliga för fordon som normalt är hemmahörande inom en medlemsstats territorium Artikel 4

Kontroll av försäkringar

Medlemsstaterna ska avstå från att kontrollera innehav av an ­ a) efter det att en överenskommelse träffats mellan de natio ­ svarsförsäkring för fordon som är normalt hemmahörande nella försäkringsbyråerna enligt vilken varje nationell byrå inom en annan medlemsstats territorium och för fordon som garanterar att det i överensstämmelse med dess nationella är normalt hemmahörande inom tredjelands territorium vid lagstiftning om obligatorisk försäkring sker skadereglering inresa till det egna territoriet från en annan medlemsstats terri ­ avseende olyckshändelser inom dess territorium orsakade torium. Medlemsstaterna får dock utföra icke-systematiska kont ­ av fordon som är normalt hemmahörande inom en annan roller av försäkringar under förutsättning att de genomförs på medlemsstats territorium, oavsett om sådana fordon är för ­ ett icke-diskriminerande sätt och inom ramen för en kontroll säkrade eller ej, som inte uteslutande syftar till försäkringskontroll.

b) från den dag som fastställs av kommissionen, sedan denna i Artikel 5 nära samarbete med medlemsstaterna förvissat sig om att en sådan överenskommelse träffats, Undantag från obligatorisk försäkring av motorfordon

1. En medlemsstat får förordna om undantag från artikel 3 för särskilda fysiska eller juridiska personer, offentliga eller pri ­ c) under den tid överenskommelsen gäller. vata. En lista över sådana personer ska upprättas av medlems ­ staten och överlämnas till de övriga medlemsstaterna och till kommissionen.

Artikel 3

Obligatorisk försäkring av motorfordon

En medlemsstat som förordnar om sådant undantag ska vidta Om inte annat följer av artikel 5 ska varje medlemsstat vidta de lämpliga åtgärder för att se till att ersättning utbetalas för sådan åtgärder som är lämpliga för att fordon som är normalt hem ­ förlust eller skada som orsakats inom dess territorium och inom en annan medlemsstats territorium av fordon som tillhör ifrå ­ ( gavarande personer. 1 ) EGT L 172, 4.7.1988, s. 1.

Bilaga 2

L 263/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 7.10.2009

Särskilt ska staten ange vilken myndighet i den stat där förlust nationella försäkringsbyrån i den stat inom vars territorium eller skada uppkommer som, i enlighet med det landets lag, fordonet som avses i första stycket normalt är hemmahörande. svarar för ersättning till skadelidande i fall då bestämmelserna i artikel 2 a inte kan tillämpas.

KAPITEL 2 Den ska till kommissionen överlämna listan över personer som

BESTÄMMELSER RÖRANDE FORDON SOM ÄR NORMALT

undantagits från obligatorisk försäkring samt myndigheter eller

HEMMAHÖRANDE INOM ETT TREDJELANDS TERRITORIUM

organ som ansvarar för ersättningen. Artikel 7

Nationella åtgärder rörande fordon som är normalt

Kommissionen ska offentliggöra listan.

hemmahörande inom ett tredjelands territorium

Varje medlemsstat ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa 2. En medlemsstat får förordna om undantag från artikel 3 att fordon, som är normalt hemmahörande inom ett tredjelands för särskilda slag av fordon eller fordon med särskild registre ­ territorium och som passerar in på ett territorium där fördraget ringsskylt. En lista över sådana fordonsslag och fordon ska gäller, inte brukas inom statens territorium, om förlust eller upprättas av medlemsstaten och överlämnas till de övriga med ­ skada som orsakas av ett sådant fordon inte täcks av ansvars ­ lemsstaterna och till kommissionen. försäkring, som uppfyller kraven i de olika medlemsstaternas lagstiftning om obligatorisk sådan försäkring och har giltighet inom hela det territorium där fördraget gäller. I det fallet ska medlemsstaterna se till att sådana fordon som avses i första stycket behandlas på samma sätt som fordon för vilka sådan försäkringsskyldighet som avses i artikel 3 inte har uppfyllts. Artikel 8

Dokument rörande fordon som är normalt hemmahörande

inom ett tredjelands territorium

Den garantifond i den medlemsstat där olyckan inträffat kan kräva ersättning från den garantifond i den medlemsstat där 1. Alla fordon som är normalt hemmahörande inom ett fordonet är normalt hemmahörande. tredjelands territorium ska, innan de passerar in på det territo ­ rium där fördraget gäller, vara försedda med antingen ett giltigt grönt kort eller bevis om gränsförsäkring, som utvisar att de är Från och med den 11 juni 2010 ska medlemsstaterna rappor ­ försäkrade enligt artikel 7. tera till kommissionen om genomförandet och den praktiska tillämpningen av detta led.

Dock ska fordon som är normalt hemmahörande inom ett Efter att ha gått igenom rapporterna ska kommissionen vid tredjelands territorium behandlas som fordon som är normalt behov lägga fram förslag om att ersätta eller upphäva detta hemmahörande inom gemenskapen, om de nationella försäk ­ undantag. ringsbyråerna i samtliga medlemsstater var för sig garanterar att olyckshändelser som inträffar inom deras territorium och som orsakas av sådana fordon regleras enligt varje stats natio ­ Artikel 6 nella lagstiftning om obligatorisk ansvarsförsäkring.

Nationell försäkringsbyrå

Varje medlemsstat ska se till att, när en olyckshändelse orsakats inom dess territorium av ett fordon som är normalt hemmahö ­ 2. När kommissionen, i nära samarbete med medlemssta ­ rande i en annan medlemsstat, den nationella försäkringsbyrån, terna, har konstaterat att garantier som omnämns i punkt 1 oavsett den skyldighet som följer av första strecksatsen i andra stycket har ställts, ska kommissionen bestämma från vil ­ artikel 2a, erhåller ken dag och för vilka slag av fordon medlemsstaterna inte längre ska kräva att dokument som avses i punkt 1 första stycket ska uppvisas. a) upplysning om var fordonet är normalt hemmahörande och om dess registreringsnummer, om sådant finns,

KAPITEL 3 b) upplysning, så långt möjligt, om fordonets försäkring, i den

MINIMIBELOPP SOM TÄCKS AV OBLIGATORISK FÖRSÄKRING

mån sådana uppgifter framgår av grönt kort som innehas av den som omhänderhar fordonet, och i den utsträckning Artikel 9 dessa uppgifter krävs av den medlemsstat inom vars territo ­

Minimibelopp

rium fordonet är normalt hemmahörande. 1. Varje medlemsstat ska, utan att det påverkar dess rätt att fastställa högre garantibelopp, kräva att den obligatoriska för ­ Varje medlemsstat ska också se till att försäkringsbyrån över ­ säkringen som avses i artikel 3 ger ersättning med minst föl ­ sänder den information som avses i leden a och b till den jande:

Bilaga 2

7.10.2009 Europeiska SV unionens officiella tidning L 263/19

a) Vid personskador: ett minimibelopp på 1 000 000 EUR för mellan detta organ och den person eller de personer som är varje skadelidande eller 5 000 000 EUR per skadehändelse ansvariga för olyckshändelsen och andra försäkringsgivare eller oavsett antalet skadelidande. socialförsäkringsorgan som ska ersätta den skadelidande för samma skada. Medlemsstaterna får dock inte tillåta att organet, som villkor för betalning av ersättning, ställer krav på att den b) Vid sakskador: 1 000 000 EUR för varje skadehändelse oav ­ skadelidande kan visa att den som är ansvarig inte har förmåga sett antalet skadelidande. eller vägrar att betala.

Medlemsstaterna får vid behov införa en övergångsperiod som 2. Den skadelidande ska alltid kunna vända sig direkt till sträcker sig till den 11 juni 2012 som längst för att anpassa detta organ, som ska ha skyldighet att, på grundval av uppgifter minimibeloppen för försäkringstäckningen till de belopp som som inhämtats från den skadelidande, lämna denne ett motive ­ anges i första stycket. rat besked angående utbetalning av ersättning.

De medlemsstater som inför en sådan övergångsperiod ska in ­ Medlemsstaterna får emellertid utesluta ersättning från organet formera kommissionen om detta och ange övergångsperiodens till förmån för personer som frivilligt har stigit in i det fordon längd. som orsakade sak- eller personskadan, om organet kan styrka att personerna visste att fordonet var oförsäkrat.

Senast den 11 december 2009 ska medlemsstaterna höja garan ­ tierna till åtminstone hälften av den nivå som föreskrivs i första 3. Medlemsstaterna får begränsa eller utesluta ersättning från stycket. organet när det gäller sakskador orsakade av oidentifierade for ­ don. 2. Efter den 11 juni 2005 eller efter utgången av någon av de övergångsperioder som avses i punkt 1 första strecksatsen ska de belopp som anges i samma punkt ses över vart femte år, Om organet emellertid har utbetalat ersättning för betydande med hänsyn till det europeiska konsumentprisindexet (EKPI) personskador för någon skadelidande från samma olycka där enligt förordning (EG) nr 2494/95. sakskada orsakats av ett oidentifierat fordon får medlemssta ­ terna inte utesluta ersättning för sakskada med motiveringen att fordonet inte identifierats. Medlemsstaterna får dock före ­ Beloppen ska justeras automatiskt. Beloppen ska höjas med den skriva en självrisk om högst 500 EUR för den skadelidande procentuella förändring som anges i EKPI för den aktuella pe ­ för sådan sakskada för vilken den skadelidande kan vara ansva ­ rioden, dvs. de fem år som omedelbart föregår översynen som rig. avses i stycke 1, och rundas av uppåt till närmaste 10 000-tal EUR. Villkoren för att personskador ska betraktas som betydande ska fastställas enligt lagar och andra författningar i den medlemsstat Kommissionen ska meddela de justerade beloppen till Europa ­ där olyckan inträffar. I detta avseende får medlemsstaterna be ­ parlamentet och rådet och se till att de offentliggörs i Europeiska akta bland annat om skadan har krävt sjukhusvård. unionens officiella tidning .

4. Varje medlemsstat ska tillämpa sina lagar och andra för ­ KAPITEL 4 fattningar vid utbetalning av ersättning från organet, dock inte i ERSÄTTNING FÖR SAKSKADOR OCH PERSONSKADOR strid med annan praxis som är förmånligare för den skadeli ­ ORSAKADE AV OIDENTIFIERADE FORDON ELLER AV dande.

FORDON FÖR VILKA SÅDAN OBLIGATORISK FÖRSÄKRING

SOM AVSES I ARTIKEL 3 INTE TECKNATS

Artikel 10 Artikel 11

Tvister

Ersättningsansvarigt organ

I händelse av tvist mellan det organ som avses i artikel 10.1 och 1. Varje medlemsstat ska inrätta eller auktorisera ett organ den försäkringsgivare som meddelat ansvarsförsäkringen, om med uppgift att svara för ersättning, åtminstone upp till den vem som ska betala ersättning till den skadelidande, ska med ­ gräns som den obligatoriska försäkringen ska ersätta, för saks ­ lemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att en av kador och personskador orsakade av oidentifierade fordon eller dessa parter ska ha skyldighet att i första hand svara för betal ­ av fordon för vilka sådan obligatorisk försäkring som avses i ning av ersättning till den skadelidande utan fördröjning. artikel 3 inte tecknats.

Bestämmelserna i första stycket ska inte påverka medlemsstater ­ Om det blir slutligt avgjort att den andre parten skulle ha nas rätt att anse ersättning från detta organ som subsidiär eller betalat hela eller en del av ersättningen, ska denna part återbe ­ ej och inte heller rätten att införa regler om skadereglering tala det ifrågavarande beloppet till den part som har betalat.

Bilaga 2

L 263/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 7.10.2009

KAPITEL 5 Medlemsstaterna ska kunna avstå från att tillämpa bestämmel ­ serna i första stycket beträffande olyckshändelser som inträffar

SPECIFIKA KATEGORIER AV SKADELIDANDE,

inom deras territorium, om och i den utsträckning den skade ­

UTESLUTNINGSKLAUSULER, ENGÅNGSPREMIE, FORDON

lidande kan erhålla ersättning för skadan från ett socialförsäk ­

SOM AVSÄNDS FRÅN EN MEDLEMSSTAT TILL EN ANNAN

ringsorgan. Artikel 12

Specifika kategorier av skadelidande

2. Om ett fordon har stulits eller tillgripits med våld, får 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13.1 andra medlemsstaterna föreskriva att det organ som avses i stycket, ska den försäkring som avses i artikel 3 omfatta ansva ­ artikel 10.1 ska betala ersättning i försäkringsgivarens ställe righet för personskador som drabbar alla passagerare med un ­ under de förutsättningar som anges i punkt 1 i denna artikel. dantag av föraren. Om fordonet är normalt hemmahörande i en annan medlems ­ stat, kan detta organ inte framställa krav mot något organ i den medlemsstaten. 2. Familjemedlemmar till försäkringstagaren, till föraren eller till annan person som är civilrättsligt ansvarig vid en trafik ­ olycka, och vars ansvarighet omfattas av en sådan försäkring Medlemsstater som föreskriver att det organ som avses i som avses i artikel 3, får inte på grund av sådan släktskap artikel 10.1 ska betala ersättning i de fall där fordonet har stulits undantas från försäkringsskydd för personskador. eller tillgripits med våld, får beträffande sakskador bestämma en självrisk om högst 250 EUR, som den skadelidande har att svara för. 3. Den försäkring som avses i artikel 3 ska omfatta person ­ skador och sakskador som drabbar fotgängare, cyklister och andra icke-motoriserade trafikanter som, till följd av en olycka 3. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att där ett motorfordon är inblandat, är berättigade till ersättning i säkerställa att lagbestämmelser eller villkor i ett försäkringsavtal, enlighet med nationell civilrätt. som undantar en passagerare från ett sådant försäkringsskydd med hänvisning till att han eller hon visste eller borde ha vetat att föraren vid olyckstillfället var påverkad av alkohol eller något annat berusningsmedel, ska anses ogiltiga när det gäller skades ­ Denna artikel ska inte påverka vare sig skadeståndsansvaret eller tåndskrav från en sådan passagerare. skadebeloppet.

Artikel 14 Artikel 13

Engångspremie

Uteslutningsklausuler

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för 1. Varje medlemsstat ska vidta alla de åtgärder som är lämp ­ att all obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon ska liga för att bestämmelser eller villkor i försäkringsavtal som utfärdats i enlighet med artikel 3 inte, såvitt avser tillämpningen av den artikeln, ska tillämpas på ersättningskrav från tredje man som orsakats skador vid en trafikolycka, om dessa föreskriver a) på grundval av en enda premie och för hela avtalstiden att försäkringen inte omfattar fordon som nyttjas eller förs av omfatta hela gemenskapens territorium, även under perioder när fordonet befinner sig i andra medlemsstater under avtals ­ tiden, och a) personer som inte har uttryckligt eller underförstått tillstånd härtill, b) på grundval av denna enda premie tillförsäkra det skydd som krävs i varje medlemsstat enligt dess lagstiftning, eller det skydd som krävs enligt lagstiftningen i den medlemsstat b) personer som inte har körkort för det ifrågavarande fordo ­ där fordonet är normalt hemmahörande, om detta är högre. net,

Artikel 15 c) personer som bryter mot lagstadgade tekniska föreskrifter rörande fordonets skick och säkerhet. Fordon som avsänds från en medlemsstat till en annan

1. Med avvikelse från artikel 2 d andra strecksatsen i direktiv 88/357/EEG ska, när ett fordon avsänds från en medlemsstat till Bestämmelser eller villkor som avses i första stycket a får dock en annan, den medlemsstat där risken är belägen anses vara göras gällande gentemot personer som frivilligt färdats i det införselmedlemsstaten omedelbart efter att köparen accepterar fordon som orsakat skadorna, om försäkringsgivaren kan bevisa mottagandet av fordonet, för en period av 30 dagar, trots att att dessa personer känt till att fordonet var stulet. fordonet inte är formellt registrerat i införselmedlemsstaten.

Bilaga 2

7.10.2009 Europeiska SV unionens officiella tidning L 263/21

2. Om fordonet är inblandat i en olycka under den tids ­ Artikel 20 period som nämns i punkt 1 och inte är försäkrat, ska det

Särskilda bestämmelser om ersättning till följd av olyckor

organ i införselmedlemsstaten som avses i artikel 10.1 vara

som inträffat i en annan medlemsstat än den där den

ersättningsskyldigt i enlighet med artikel 9.

skadelidande har sin stadigvarande bostad

1. Syftet med artiklarna 20–26 är att fastställa särskilda be ­ KAPITEL 6 stämmelser tillämpliga på skadelidande som är berättigade till ersättning för förlust eller skada orsakad av olyckor som inträf ­

INTYG, SJÄLVRISK, DIREKTANSPRÅK

far i en annan medlemsstat än den där den skadelidande har sin stadigvarande bostad och som har orsakats genom användning Artikel 16 av fordon som är försäkrade och normalt är hemmahörande i Intyg om tredje mans skadeståndskrav en medlemsstat.

Medlemsstaterna ska se till att försäkringstagaren ska ha rätt att när som helst begära ett intyg om tredje mans skadeståndskrav i samband med det eller de fordon som har omfattats av försäk ­ Utan att det påverkar tillämpningen av tredjelands lagstiftning ringsavtalet under åtminstone de senaste fem åren av avtalsför ­ om civilrättsligt ansvar och internationell privaträtt ska dessa hållandet, eller om avsaknad av sådana ersättningskrav. bestämmelser också tillämpas på skadelidande som är bosatta i en medlemsstat och som är berättigade till ersättning för för ­ lust eller skada orsakad av olyckor som inträffar i tredjeland vars nationella försäkringsbyråer är anslutna till gröna kort-sy ­ Försäkringsföretaget eller ett organ som kan ha utsetts av en stemet när sådana olyckor orsakas genom användning av for ­ medlemsstat för att tillhandahålla obligatorisk försäkring eller don som är försäkrade och normalt hemmahörande i en med ­ sådana intyg ska förse försäkringstagaren med detta intyg lemsstat. inom 15 dagar från det att intyget begärdes.

2. Artiklarna 21 och 24 ska gälla endast vid olyckor som har Artikel 17 orsakats genom användning av ett fordon som är

Självrisk

Försäkringsföretag ska inte tillämpa självrisk gentemot den ska ­ a) försäkrat genom ett etableringsställe i en annan medlemsstat delidande parten i en olycka när det gäller den försäkring som än den där den skadelidande har sin stadigvarande bostad, avses i artikel 3. och

Artikel 18 b) normalt hemmahörande i en annan medlemsstat än den där Direktanspråk den skadelidande har sin stadigvarande bostad.

Medlemsstaterna ska se till att skadelidande parter vid olyckor vållade av ett fordon som omfattas av försäkring enligt artikel 3 har rätt att rikta anspråk direkt mot det försäkringsföretag som Artikel 21 tillhandahåller ansvarsförsäkring för den ansvariga personen.

Skaderegleringsrepresentanter

1. Varje medlemsstat ska vidta alla nödvändiga åtgärder för KAPITEL 7 att säkerställa att alla försäkringsföretag som täcker de risker som klassificeras i klass 10 under punkt A i bilagan till direktiv SKADEREGLERING AV ALLA FORMER AV OLYCKOR 73/239/EEG, utom fraktförares ansvar, utser en skadereglerings ­ ORSAKADE AV FORDON SOM OMFATTAS AV FÖRSÄKRING representant i varje medlemsstat utom den där de fick sin offi ­ I ENLIGHET MED ARTIKEL 3 ciella auktorisation. Artikel 19

Förfarande för skadereglering Skaderegleringsrepresentanten ska ha ansvaret för att handlägga och reglera ersättningsanspråk som uppstår genom olyckor i Medlemsstaterna ska införa det förfarande som avses i artikel 22 sådana fall som avses i artikel 20.1. för skadereglering av alla former av olyckor orsakade av fordon som omfattas av försäkring i enlighet med artikel 3.

Skaderegleringsrepresentanten ska vara bosatt eller etablerad i den medlemsstat där han är utsedd. Vid olyckor som får regleras genom det system av nationella försäkringsbyråer som föreskrivs i artikel 2 ska medlemsstaterna införa samma förfarande som i artikel 22. 2. Valet av skaderegleringsrepresentanter ska överlåtas till försäkringsbolaget. Vid tillämpningen av detta förfarande ska varje hänvisning till försäkringsföretag uppfattas som en hänvisning till nationell försäkringsbyrå. Medlemsstaterna får inte inskränka denna valmöjlighet.

Bilaga 2

L 263/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 7.10.2009

3. Skaderegleringsrepresentanten kan arbeta för ett eller flera Artikel 23 försäkringsbolag.

Informationscentrum

1. För att bereda den skadelidande möjlighet att begära er ­ sättning, ska varje medlemsstat inrätta eller godkänna ett infor ­ 4. Skaderegleringsrepresentanten ska vid sådana ersättnings ­ mationscentrum, som ska vara ansvarigt för att anspråk samla in all nödvändig information med anknytning till regleringen av anspråken och vidta nödvändiga åtgärder för att förhandla fram en reglering av anspråken. a) föra ett register över

Kravet på att en skaderegleringsrepresentant ska utses ska inte frånta den skadelidande eller dennes försäkringsföretag rätten att väcka talan direkt mot den som har orsakat olyckan eller den ­ i) registreringsnummer för motorfordon som är normalt nes försäkringsföretag. hemmahörande inom den ifrågavarande statens territo ­ rium,

5. Skaderegleringsrepresentanterna ska ha tillräckliga befo ­ genheter för att företräda försäkringsföretaget gentemot skade ­ ii) nummer på de försäkringsbrev som omfattar använd ­ lidande i sådana fall som avses i artikel 20.1 och för att till ­ ningen av sådana fordon i riskklass 10 under punkt A mötesgå deras anspråk till fullo. i bilagan till direktiv 73/239/EEG, utom fraktförares an ­ svar, samt då försäkringsbrevets giltighetstid har löpt ut även vid vilken tidpunkt försäkringsskyddet slutade gälla, De måste kunna behandla ärendet på det eller de språk som är officiella i den medlemsstat där den skadelidande har sin stadig ­ varande bostad. iii) försäkringsföretag som tillhandahåller ansvarsförsäkring för användningen av fordon för de risker som klassifice ­ ras i klass 10 under punkt A i bilagan till direktiv 6. Utnämning av en skaderegleringsrepresentant ska inte i sig 73/239/EEG, utom fraktförares ansvar, och de skade ­ innebära att en filial öppnas enligt artikel 1 b i direktiv regleringsrepresentanter som försäkringsföretaget har ut ­ 92/49/EEG och skaderegleringsrepresentanten ska inte anses sett i enlighet med artikel 21 i detta direktiv och vars vara ett etableringsställe enligt artikel 2 c i direktiv 88/357/EEG namn ska meddelas informationscentrumet i enlighet eller, ett etableringsställe enligt förordning (EG) nr 44/2001. med punkt 2 i denna artikel,

Artikel 22 iv) listan över de fordon som i varje medlemsstat har un ­ dantagits från skyldigheten att omfattas av ansvarsförsäk ­

Förfarande vid ersättningsanspråk

ring enligt bestämmelserna i artikel 5.1 och 5.2, Medlemsstaterna ska föreskriva en skyldighet som, åtföljd av lämpliga effektiva och systematiska, ekonomiska eller motsva ­ rande administrativa sanktioner, innebär att, inom tre månader v) när det gäller de fordon som avses i punkt iv från den dag när den skadelidande framställde sitt ersättnings ­ anspråk antingen direkt till försäkringsföretaget för den som har orsakat olyckan eller till dess skaderegleringsrepresentant, — namnet på den myndighet eller det organ som utses enligt artikel 5.1 tredje stycket att svara för ersättning a) försäkringsföretaget för den som har orsakat olyckan eller till skadelidande i fall när förfarandet i artikel 2.2 a detta företags skaderegleringsrepresentant är skyldig att inte är tillämpligt, om fordonet omfattas av undanta ­ lämna ett motiverat ersättningsanbud i sådana fall då ansva ­ get enligt artikel 5.1 första stycket, ret inte bestrids och skadeersättningen har beräknats, eller

— namnet på det organ som täcker fordonet i den med ­ b) det försäkringsföretag som ersättningsanspråket ställts till lemsstat där det är normalt hemmahörande, om for ­ eller detta företags skaderegleringsrepresentant är skyldig donet omfattas av undantaget enligt artikel 5.2, att lämna ett motiverat svar på vad som anförts i anspråket i sådana fall då ansvaret bestrids eller inte klart har fastställts eller skadeersättningen inte har beräknats fullständigt. b) eller samordna sammanställningen och spridningen av dessa uppgifter, samt

Medlemsstaterna ska anta bestämmelser som säkerställer att ränta utgår på det ersättningsbelopp som den skadelidande er ­ bjuds av försäkringsföretaget eller tillerkänns av domstol, om c) hjälpa behöriga personer att erhålla den information som inget anbud lämnats inom tremånadersfristen. omnämns i led a i–v.

Bilaga 2

7.10.2009 Europeiska SV unionens officiella tidning L 263/23

Den information som avses i led a i, ii och iii ska arkiveras i sju dade i en trafikolycka orsakad av ett fordon som omfattas av år efter det att fordonet har upphört att vara registrerat eller försäkring i enlighet med artikel 3. försäkringsavtalet har upphört att gälla.

6. De personuppgifter som framkommer till följd av punk ­ 2. Försäkringsföretag som avses i punkt 1 a iii ska meddela terna 1–5 ska behandlas i enlighet med sådana nationella be ­ informationscentrumen i samtliga medlemsstaters namn och stämmelser som antagits enligt direktiv 95/46/EG. adress på den skaderegleringsrepresentant som de har utsett i varje medlemsstat i enlighet med artikel 21.

Artikel 24 3. Medlemsstaterna ska se till att den skadelidande har rätt Skadeersättningsorgan att under sju år efter olyckan från informationscentrumet i den stat där han är bosatt, den medlemsstat där fordonet är normalt 1. Varje medlemsstat ska inrätta eller godkänna ett skade ­ hemmahörande eller den medlemsstat där olyckan inträffade ersättningsorgan som ska ha ansvaret för att ersätta skadeli ­ utan dröjsmål få följande information: dande i sådana fall som avses i artikel 20.1.

a) Försäkringsföretagets namn och adress. Sådana skadelidande får kräva ersättning från skadeersättnings ­ organet i den medlemsstat där de har sin stadigvarande bostad

b) Försäkringsbrevets nummer. a) om försäkringsföretaget eller dess skaderegleringsrepresen ­ tant, inom tre månader från det datum då den skadelidande c) Namn och adress på försäkringsföretagets skadereglerings ­ framförde sitt ersättningsanspråk till försäkringsföretaget för representant i den stat där den skadelidande har sin stadig ­ det fordon vars användning orsakade olyckan eller till dess varande bostad. skaderegleringsrepresentant, inte har lämnat ett motiverat svar på vad som anges i ersättningsanspråket, eller

Informationscentrumen ska samarbeta med varandra.

b) om försäkringsföretaget har underlåtit att utse en skaderegle ­ ringsrepresentant i den medlemsstat i vilken den skadeli ­ 4. Informationscentrumet ska ge den skadelidande namn och dande har sin stadigvarande bostad i enlighet med adress på fordonets ägare eller den som vanligtvis kör fordonet artikel 20.1; i detta fall får skadelidande inte framföra ersätt ­ eller den registrerade innehavaren om den skadelidande har ett ningsanspråk till skadeersättningsorganet, om de har fram ­ legitimt intresse av att få denna information. För att kunna fört ett ersättningsanspråk direkt till försäkringsföretaget för uppfylla denna bestämmelse ska informationscentrumet särskilt det fordon vars användning orsakade olyckan och om de har vända sig till mottagit ett motiverat svar inom tre månader efter det att de framförde anspråket.

a) försäkringsföretaget, eller

Skadelidande får dock inte framföra ersättningsanspråk till ska ­ deersättningsorganet, om de har vidtagit rättsliga åtgärder direkt b) fordonsregistret. mot försäkringsföretaget.

Om fordonet omfattas av undantaget enligt artikel 5.1 första stycket ska informationscentrumet meddela den skadelidande Skadeersättningsorganet ska ingripa inom två månader från den namnet på den myndighet eller det organ som enligt dag då den skadelidande framför sitt ersättningsanspråk till or ­ artikel 5.1 tredje stycket i det direktivet har utsetts att svara ganet men ska avbryta vidtagna åtgärder om försäkringsföreta ­ för ersättning till skadelidande i fall då förfarandet i artikel 2 get eller dess skaderegleringsrepresentant senare har lämnat ett a inte är tillämpligt. motiverat svar på ersättningsanspråket.

Om fordonet omfattas av undantaget enligt artikel 5.2 ska in ­ Skadeersättningsorganet ska omedelbart underrätta formationscentrumet meddela den skadelidande namnet på det organ som täcker fordonet i det land där det är normalt hem ­ mahörande. a) försäkringsföretaget för det fordon vars användning har or ­ sakat olyckan eller skaderegleringsrepresentanten, 5. Utan att det påverkar deras skyldigheter enligt ska med ­ lemsstaterna se till att de informationscentrum som inrättats eller godkänts i enlighet med punkterna 1 och 4 ger den i dessa b) skadeersättningsorganet i den medlemsstat där det försäk ­ punkter angivna informationen till alla parter som varit inblan ­ ringsföretag som har utfärdat försäkringsbrevet är etablerat,

Bilaga 2

L 263/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 7.10.2009

c) den som orsakade olyckan, om denne är känd, artiklarna 9 och 10. Skadeersättningsorganet ska därefter, i en ­ lighet med de villkor som anges i artikel 24.2, ha ett ersätt ­ ningsanspråk om att det har mottagit ett ersättningsanspråk från den skade ­ lidande och att det kommer att svara på anspråket inom två månader från det att detta framfördes. a) i de fall då försäkringsföretaget inte kan identifieras, mot garantifonden i den medlemsstat där fordonet är normalt hemmahörande, Denna bestämmelse ska inte påverka medlemsstaternas rätt att anse ersättning från detta organ som subsidiär eller ej och inte heller rätten att införa regler om skadereglering mellan detta organ och den person eller de personer som har orsakat olyc ­ b) i de fall då det rör sig om ett oidentifierat fordon, mot kan och andra försäkringsföretag eller socialförsäkringsorgan garantifonden i den medlemsstat där olyckan inträffade, som ska ersätta den skadelidande med avseende på samma olycka. Medlemsstaterna får dock inte tillåta att organet som villkor för betalning av ersättning ställer andra krav än dem c) i de fall då det rör sig om ett fordon från tredjeland, mot som anges i detta direktiv, bland annat krav på att den skade ­ garantifonden i den medlemsstat där olyckan inträffade. lidande kan visa att den som är ansvarig inte har förmåga eller vägrar att betala.

2. Denna artikel ska även gälla olyckor som orsakas av så ­ 2. Det skadeersättningsorgan som har betalat ut ersättning dana fordon från tredjeland som omfattas av artiklarna 7 och 8. till den skadelidande i den medlemsstat där denne har sin sta ­ digvarande bostad ska ha rätt att av skadeersättningsorganet i den medlemsstat där det försäkringsföretag som har utfärdat försäkringsbrevet är etablerat, kräva ersättning för det belopp Artikel 26 som har betalats ut som ersättning.

Centralt organ

Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att under ­ lätta de skadelidandes, deras försäkringsbolags och deras rätts ­ Det senare organet ska överta den skadelidandes rättigheter mot liga representanters tillgång till de grundläggande uppgifter som den person som har orsakat olyckan eller dennes försäkrings ­ behövs för skaderegleringen. företag om skadeersättningsorganet i den medlemsstat där den skadelidande har sin stadigvarande bostad har ersatt denne för förlusten eller skadan. Dessa grundläggande uppgifter ska vid behov göras tillgängliga i elektronisk form vid ett centralt kontor i varje enskild medlems ­ Varje medlemsstat är skyldig att erkänna detta övertagande av stat, och finnas tillgängliga för de parter som är inblandade i rättigheter i enlighet med vad som har fastställts i någon annan ärendet, på deras egen begäran. medlemsstat.

Artikel 27 3. Denna artikel får verkan

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa sanktioner för överträdelser av de a) efter det att ett avtal ingåtts mellan de skadeersättningsorgan nationella bestämmelser som de antar för att överföra detta som har inrättats eller godkänts av medlemsstaterna om direktiv och därvid vidta alla åtgärder som är nödvändiga för deras uppgifter, skyldigheter och ersättningsförfaranden, att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska under ­ rätta kommissionen om alla ändringar av de bestämmelser som antagits i enlighet med denna artikel så snart som möjligt. b) från och med den dag som kommissionen fastställer efter det att den i nära samarbete med medlemsstaterna har förvissat sig om att ett sådant avtal ingåtts. KAPITEL 8

AVSLUTANDE BESTÄMMELSER

Artikel 25 Artikel 28

Skadeersättning

Nationella bestämmelser

1. Om det inte är möjligt att identifiera fordonet eller om det inom två månader från olyckan är omöjligt att identifiera för ­ 1. Medlemsstaterna får i enlighet med fördraget behålla eller säkringsföretaget, kan den skadelidande ansöka om ersättning sätta i kraft bestämmelser som är mer förmånliga för den ska ­ hos skadeersättningsorganet i den medlemsstat där han har sin delidande parten än de bestämmelser som är nödvändiga för att stadigvarande bostad. Ersättningen ska lämnas i enlighet med följa detta direktiv.

Bilaga 2

7.10.2009 Europeiska SV unionens officiella tidning L 263/25

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna tex ­ Artikel 30 terna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som

Ikraftträdande

de antar inom de områden som omfattas av detta direktiv. Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Artikel 29 Artikel 31

Upphörande

Adressater

Direktiv 72/166/EEG, 84/5/EEG, 90/232/EEG, 2000/26/EG och Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. 2005/14/EG, i deras lydelse enligt de direktiv som anges i bilaga I del A, ska upphöra att gälla, utan att det påverkar medlems ­ staternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpningen av de direktiv Utfärdat i Strasbourg den 16 september 2009. som anges i bilaga I del B.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvis ­ J. BUZEK C. MALMSTRÖM ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jäm ­ förelsetabellen i bilaga II. Ordförande Ordförande

Bilaga 2 L 263/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 7.10.2009

BILAGA I DEL A

Upphävda direktiv med en förteckning över deras efterföljande ändringar

(som det hänvisas till i artikel 29)

Rådets direktiv 72/166/EEG (EGT L 103, 2.5.1972, s. 1) Rådets direktiv 72/430/EEG (EGT L 291, 28.12.1972, s. 162) Rådets direktiv 84/5/EEG Endast artikel 4 (EGT L 8, 11.1.1984, s. 17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG Endast artikel 1 (EUT L 149, 11.6.2005, s. 14) Rådets direktiv 84/5/EEG (EGT L 8, 11.1.1984, s. 17) Punkt IX.F i bilaga I till 1985 års anslutningsakt (EGT L 302, 15.11.1985, s. 218) Rådets direktiv 90/232/EEG Endast artikel 4 (EGT L 129, 19.5.1990, s. 33) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG Endast artikel 2 (EUT L 149, 11.6.2005, s. 14) Rådets direktiv 90/232/EEG (EGT L 129, 19.5.1990, s. 33) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG Endast artikel 4 (EUT L 149, 11.6.2005, s. 14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG (EGT L 181, 20.7.2000, s. 65) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG Endast artikel 5 (EUT L 149, 11.6.2005, s. 14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG (EUT L 149, 11.6.2005, s. 14)

DEL B

Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning

(som det hänvisas till i artikel 29)

Direktiv Tidsfrist för införlivande Datum för tillämpning 72/166/EEG 31 december 1973 — 72/430/EEG — 1 januari 1973 84/5/EEG 31 december 1987 31 december 1988 90/232/EEG 31 december 1992 — 2000/26/EG 19 juli 2002 19 januari 2003 2005/14/EG 11 juni 2007 —

Bilaga 2 7.10.2009 Europeiska SV unionens officiella tidning L 263/27

BILAGA II

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 72/166/EEG Direktiv 84/5/EEG Direktiv 90/232/EEG Direktiv 2000/26/EG Detta direktiv Artikel 1 punkterna Artikel 1 punkterna 1–3 1–3 Artikel 1 punkt 4 Artikel 1 punkt 4 a första strecksatsen Artikel 1 punkt 4 an ­ Artikel 1 punkt 4 b dra strecksatsen Artikel 1 punkt 4 Artikel 1 punkt 4 c tredje strecksatsen Artikel 1 punkt 4 Artikel 1 punkt 4 d fjärde strecksatsen Artikel 1 punkt 5 Artikel 1 punkt 5 Artikel 2.1 Artikel 4 Artikel 2.2 inledningen Artikel 2 inledningen Artikel 2.2, första Artikel 2 a strecksatsen Artikel 2.2 andra Artikel 2 b strecksatsen Artikel 2.2 tredje Artikel 2 c strecksatsen Artikel 3.1 första me ­ Artikel 3 första stycket ningen Artikel 3.1 andra me ­ Artikel 3 andra stycket ningen Artikel 3.2 inledningen Artikel 3 tredje stycket inledningen Artikel 3.2 första Artikel 3 tredje stycket strecksatsen led a Artikel 3.2 andra Artikel 3 tredje stycket strecksatsen led b Artikel 4 inledningen Artikel 5.1 första styc ­ ket Artikel 4 led a första Artikel 5.1 första styc ­ stycket ket Artikel 4 led a andra Artikel 5.1 andra styc ­ stycket första me ­ ket ningen Artikel 4 led a andra Artikel 5.1 tredje styc ­ stycket andra me ­ ket ningen Artikel 4 led a andra Artikel 5.1 fjärde styc ­ stycket tredje me ­ ket ningen Artikel 4 led a andra Artikel 5.1 femte styc ­ stycket fjärde me ­ ket ningen Artikel 4 led b första Artikel 5.2 första styc ­ stycket ket Artikel 4 led b andra Artikel 5.2 andra styc ­ stycket första me ­ ket ningen

Bilaga 2 L 263/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 7.10.2009

Direktiv 72/166/EEG Direktiv 84/5/EEG Direktiv 90/232/EEG Direktiv 2000/26/EG Detta direktiv Artikel 4 led b andra Artikel 5.2 tredje styc ­ stycket andra me ­ ket ningen Artikel 4 led b tredje Artikel 5.2 fjärde styc ­ stycket första me ­ ket ningen Artikel 4 led b tredje Artikel 5.2 femte styc ­ stycket andra me ­ ket ningen Artikel 5 inledningen Artikel 6 första stycket inledningen Artikel 5 första streck ­ Artikel 6 första stycket satsen led a Artikel 5 andra streck ­ Artikel 6 första stycket satsen led b Artikel 5 avslutningen Artikel 6 andra stycket Artikel 6 Artikel 7 Artikel 7.1 Artikel 8.1 första styc ­ ket Artikel 7.2 Artikel 8.1 andra styc ­ ket Artikel 7.3 Artikel 8.2 Artikel 8 — Artikel 1.1 Artikel 3 fjärde stycket Artikel 1.2 Artikel 9.1 Artikel 1.3 Artikel 9.2 Artikel 1.4 Artikel 10.1 Artikel 1.5 Artikel 10.2 Artikel 1.6 Artikel 10.3 Artikel 1.7 Artikel 10.4 Artikel 2.1 första Artikel 13.1 första stycket inledningen stycket inledningen Artikel 2.1 första Artikel 13.1 första strecksatsen stycket led a Artikel 2.1 andra Artikel 13.1 första strecksatsen stycket led b Artikel 2.1 tredje Artikel 13.1 första strecksatsen stycket led c Artikel 2.1 första Artikel 13.1 första stycket avslutningen stycket inledningen Artikel 2.1 andra och Artikel 13.1 andra och tredje styckena tredje styckena Artikel 2.2 Artikel 13.2 Artikel 3 Artikel 12.2 Artikel 4 — Artikel 5 —

Bilaga 2 7.10.2009 Europeiska SV unionens officiella tidning L 263/29

Direktiv 72/166/EEG Direktiv 84/5/EEG Direktiv 90/232/EEG Direktiv 2000/26/EG Detta direktiv Artikel 6 — Artikel 1 första styc ­ Artikel 12.1 ket Artikel 1 andra styc ­ Artikel 13.3 ket Artikel 1 tredje styc ­ — ket Artikel 1a första me ­ Artikel 12.3 första ningen stycket Artikel 1a andra me ­ Artikel 12.3 andra ningen stycket Artikel 2 inledningen Artikel 14 inledningen Artikel 2 första Artikel 14 led a strecksatsen Artikel 2 andra Artikel 14 led b strecksatsen Artikel 3 — Artikel 4 Artikel 11 Artikel 4a Artikel 15 Artikel 4b första Artikel 16 första styc ­ meningen ket Artikel 4b andra Artikel 16 andra styc ­ meningen ket Artikel 4c Artikel 17 Artikel 4d Artikel 3 Artikel 18 Artikel 4e första Artikel 19 första styc ­ stycket ket Artikel 4e andra Artikel 19 andra styc ­ stycket första me ­ ket ningen Artikel 4e andra Artikel 19 tredje styc ­ stycket andra me ­ ket ningen Artikel 5.1 Artikel 23.5 Artikel 5.2 — Artikel 6 — Artikel 1.1 Artikel 20.1 Artikel 1.2 Artikel 20.2 Artikel 1.3 Artikel 25.2 Artikel 2 inledningen — Artikel 2 led a Artikel 1 punkt 6 Artikel 2 led b Artikel 1 punkt 7 Artikel 2, led c, d — och e Artikel 4.1 första Artikel 21.1 första meningen stycket Artikel 4.1 andra Artikel 21.1 andra meningen stycket

Bilaga 2 L 263/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 7.10.2009

Direktiv 72/166/EEG Direktiv 84/5/EEG Direktiv 90/232/EEG Direktiv 2000/26/EG Detta direktiv Artikel 4.1 tredje Artikel 21.1 tredje meningen stycket Artikel 4.2 första Artikel 21.2 första meningen stycket Artikel 4.2 andra Artikel 21.2 andra meningen stycket Artikel 4.3 Artikel 21.3 Artikel 4.4 första Artikel 21.4 första meningen stycket Artikel 4.4 andra Artikel 21.4 andra meningen stycket Artikel 4.5 första Artikel 21.5 första meningen stycket Artikel 4.5 andra Artikel 21.5 andra meningen stycket Artikel 4.6 Artikel 22 Artikel 4.7 — Artikel 4.8 Artikel 21.6 Artikel 5.1 första Artikel 23.1 första stycket inledningen stycket inledningen Artikel 5.1 första Artikel 23.1, första stycket led a inled ­ stycket, led a inled ­ ningen ningen Artikel 5.1 första Artikel 23.1 första stycket led a 1 stycket led a i Artikel 5.1 första Artikel 23.1 första stycket led a 2 stycket led a ii Artikel 5.1 första Artikel 23.1 första stycket led a 3 stycket led a iii Artikel 5.1 första Artikel 23.1 första stycket led a 4 stycket led a iv Artikel 5.1 första Artikel 23.1 första stycket led a 5 in ­ stycket led a v inled ­ ledningen ningen Artikel 5.1 första Artikel 23.1 första stycket led a 5 i stycket led a v första strecksatsen Artikel 5.1 första Artikel 23.1 första stycket led a 5 ii stycket led a v andra strecksatsen Artikel 5.1 andra Artikel 23.1 andra stycket stycket Artikel 5.2, 5,3 och Artikel 23.2, 23.3 och 5.4 23.4 Artikel 5.5 Artikel 23.6 Artikel 6.1 Artikel 24.1 Artikel 6.2 första Artikel 24.2 första stycket stycket

Bilaga 2 7.10.2009 Europeiska SV unionens officiella tidning L 263/31

Direktiv 72/166/EEG Direktiv 84/5/EEG Direktiv 90/232/EEG Direktiv 2000/26/EG Detta direktiv Artikel 6.2 andra Artikel 24.2 andra stycket första me ­ stycket ningen Artikel 6.2 andra Artikel 24.2 tredje stycket andra me ­ stycket ningen Artikel 6.3 första Artikel 24.3 stycket Artikel 6.3 andra — stycket Artikel 6a Artikel 26 Artikel 7 inledningen Artikel 25.1 inled ­ ningen Artikel 7 led a Artikel 25.1 led a Artikel 7 led b Artikel 25.1 led b Artikel 7 led c Artikel 25.1 led c Artikel 8 — Artikel 9 — Artikel 10.1–10.3 — Artikel 10.4 Artikel 28.1 Artikel 10.5 Artikel 28.2 Artikel 29 Artikel 11 Artikel 30 Artikel 12 Artikel 27 Artikel 9 Artikel 7 Artikel 7 Artikel 13 Artikel 31 Bilaga I Bilaga II

Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian Nya trafikförsäkringsregler – stärkt skydd för

försäkringstagare och andra som skadas i

trafiken (Ds 2022:27)

Den 24 november 2021 antogs i EU ett direktiv om ändring av direktiv 2009/103/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet. Det nya direktivet syftar till att ge stärkt skydd för försäkringstagare och andra som skadas i trafiken. En av nyheterna i direktivet är ett krav på att det i varje medlemsstat ska finnas ett organ som kan ersätta en skadelidande vid insolvens hos en försäkringsgivare som meddelar motorfordonsförsäkring (insolvensorgan). Härutöver innehåller direktivet bland annat bestämmelser om kontroll av försäkringsinnehav, nya bestämmelser om försäkring vid export av fordon, mer detaljerade bestämmelser om intyg över skadehistorik och harmoniserade ersättningsnivåer. Dessutom klargörs tillämpningsområdet för direktivet. I promemorian behandlas genomförandet av ändringsdirektivet. I flera avseenden bedöms de nuvarande svenska reglerna stå i överenstämmelse med direktivet. Vissa förändringar är dock nödvändiga för att säkerställa att svensk rätt lever upp till direktivets krav. Trafikskadelagens tillämpningsområde justeras för att omfatta även vissa typer av långsammare eldrivna motorfordon. Det föreslås vidare nya regler med anledning av direktivets krav på ett nationellt insolvensorgan och dess bestämmelser om intyg om skadehistorik. Dessutom föreslås bland annat att den lägsta tillåtna maximala ersättningsnivån för motortävlingsförsäkringar höjs. Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 23 december 2023, med undantag för bland annat de regler som avser det nya insolvensgarantisystemet. De reglerna föreslås i stället träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Bilaga 4 Lagförslagen i promemorian (Ds 2022:27)

1.1 Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)

1 Härigenom föreskrivs i fråga om trafikskadelagen (1975:1410) dels att 1, 5, 6, 16, 17 a, 24, 33 och 37 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sex nya paragrafer, 2 a och 16 a–16 e §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 1 § Denna lag gäller trafikförsäkring Denna lag gäller trafikförsäkring för motordrivet fordon och för motordrivna fordon och ersättning från trafikförsäkring för ersättning från trafikförsäkring för skada i följd av trafik med skada i följd av trafik med ett motordrivet fordon (trafikskade- motordrivet fordon (trafikskadeersättning). Lagen tillämpas dock ej ersättning). Lagen tillämpas dock på inte på 1. motordrivet fordon som är 1. ett motordrivet fordon som är avsett att föras av gående, avsett att föras av gående, 2. motordrivet fordon när det 2. ett motordrivet fordon när det användes för tävling, träning, används för tävling, träning, övningskörning, uppvisning eller övningskörning, uppvisning eller liknande ändamål inom inhägnat liknande ändamål inom ett inhägnat tävlingsområde, tävlingsområde, 3. motorredskap med en 3. ett motorredskap med en tjänstevikt av högst 2 000 kg som är tjänstevikt av högst 2 000 kilogram inrättat huvudsakligen som som är inrättat huvudsakligen som arbetsredskap och som varken är arbetsredskap och som varken är eller bör vara registrerat i eller bör vara registrerat i vägtrafikregistret. vägtrafikregistret. Ett eldrivet fordon utan trampeller vevanordning ska alltid anses som ett motordrivet fordon vid tillämpningen av denna lag, om det har 1. en nettovikt om högst 25 kilogram och är konstruerat för en hastighet som överstiger 20 kilometer i timmen, eller 2. en nettovikt över 25 kilogram och är konstruerat för en hastighet

1 Lagen omtryckt 1994:43. 2 Senaste lydelse 2001:562.

som överstiger 14 kilometer i Bilaga 4 timmen. Har till motordrivet fordon som Om det till ett motordrivet fordon omfattas av lagen kopplats fordon som omfattas av lagen har kopplats av annat slag, tillämpas lagens ett fordon av något annat slag, bestämmelser om skada i följd av tillämpas lagens bestämmelser om trafik med motordrivet fordon på skada i följd av trafik med ett fordonskombinationen i dess motordrivet fordon på fordonshelhet. kombinationen i dess helhet.

2 a § Ett fordon enligt 1 § andra stycket får brukas i trafik här i landet utan trafikförsäkring, om det är konstruerat för en hastighet om högst 20 kilometer i timmen.

5 § 3 Trafikförsäkring får meddelas av 1. en försäkringsgivare som har 1. en försäkringsgivare som har fått tillstånd till det enligt 2 kap. 4 § fått tillstånd till det enligt 2 kap. 4 § försäkringsrörelselagen försäkringsrörelselagen (2010:2043), utom i det fall som (2010:2043), avses i andra stycket, 2. en försäkringsgivare som har 2. en försäkringsgivare som har fått tillstånd till det enligt 4 kap. 1 § fått tillstånd till det enligt 4 kap. 1 § lagen (1998:293) om utländska lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänste- försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i pensionsinstituts verksamhet i Sverige och Sverige , och 3. en EES-försäkringsgivare som 3. en EES-försäkringsgivare som är verksam i Sverige enligt 2 kap. är verksam i Sverige enligt 2 kap. 1 § lagen om utländska 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänste- försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i pensionsinstituts verksamhet i Sverige , utom i det fall som avses i Sverige. andra stycket . Om ett fordon som är registrerat i vägtrafikregistret köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land, får trafikförsäkring under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning meddelas av en försäkringsgivare som enligt 3 kap. försäkringsrörelselagen är verksam i det land till vilket fordonet ska införas eller en EES-försäkringsgivare som är verksam i det landet. En försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring är skyldig att på begäran meddela trafikförsäkring. I ett tillstånd enligt 2 kap. 4 § försäkringsrörelselagen eller 4 kap. 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige kan dock skyldigheten begränsas till att gälla försäkring åt personer som tillhör en

3 Senaste lydelse 2010:2050.

Bilaga 4 viss yrkesgrupp eller intressegrupp eller som är bosatta inom ett visst område. Finansinspektionen kan efter ansökan besluta om motsvarande begränsning för försäkringsgivare som driver verksamhet här enligt 2 kap. 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Finansinspektionens beslut får överklagas hos regeringen. En försäkringsgivare som avser att meddela trafikförsäkring genom gränsöverskridande verksamhet med stöd av 2 kap. 1 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige men som inte har fast driftställe i Sverige ska ha en representant här i landet. Representanten ska vara bosatt i Sverige eller vara en svensk juridisk person. Försäkringsgivaren ska utfärda en fullmakt för representanten att gentemot skadelidande företräda försäkringsgivaren och att själv eller genom någon annan tala och svara för denne angående försäkringsfall. Representanten ska även ha behörighet att företräda försäkringsgivaren vid kontroll av om det finns giltig trafikförsäkring. Försäkringsgivaren ska informera försäkringstagarna om vem som är försäkringsgivarens representant och om dennes adress. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om villkor för sådana representanter.

6 § Återkallar regeringen tillståndet för Återkallas tillståndet för en en försäkringsanstalt att meddela försäkringsgivare att meddela trafikförsäkring, skall den som har trafikförsäkring, ska den som har tagit trafikförsäkring hos anstalten tecknat trafikförsäkring hos och som är skyldig att ha sådan försäkringsgivaren och som är försäkring taga ny trafikförsäkring skyldig att ha sådan försäkring för fordonet inom en månad efter teckna ny trafikförsäkring för det att beslutet om återkallelse har fordonet inom en månad efter det kungjorts i Post- och Inrikes att beslutet om återkallelse har Tidningar. kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. I fall som avses i första stycket upphör den tidigare trafikförsäkringen senast vid utgången av den angivna månadsfristen.

16 § 4 Beträffande motordrivet fordon som För fordon som har undantagits med stöd av 4 § 2 har undantagits från från trafikförsäkringsplikt med stöd trafikförsäkringsplikt och som saknar av 4 § 2 och som saknar trafikförsäkring svarar samtliga trafikförsäkring svarar samtliga försäkringsanstalter , som vid skade- försäkringsgivare , som vid skadetillfället hade tillstånd att meddela tillfället fick meddela trafiktrafikförsäkring eller som hade gjort försäkring enligt 5 § första stycket , sådan anmälan som avses i 5 § tredje solidariskt för den trafikstycket , solidariskt för den trafikskade- skadeersättning som skulle ha ersättning som skulle ha utgått , om betalats , om försäkring hade försäkring hade funnits.

4 Senaste lydelse 2010:1220.

funnits. Detsamma gäller fordon Bilaga 4 som avses i 2 a §. I fråga om fordon som är I fråga om ett fordon som är försäkringspliktigt men som saknar försäkringspliktigt men som saknar trafikförsäkring har de trafikförsäkring har de försäkringsanstalter som avses i försäkringsgivare som avses i första stycket samma ersättnings- första stycket samma ersättningsansvar som anges där. För sakskada ansvar som anges där. För sakskada som tillfogas den som tillfogas den försäkringspliktige gäller dock försäkringspliktige gäller dock detta ansvar endast i fall då fordonet detta ansvar endast i fall då fordonet brukades olovligen av annan och brukades olovligen av någon annan antingen ej var registrerat i och antingen inte var registrerat i vägtrafikregistret eller var avställt. vägtrafikregistret eller var avställt. De försäkringsanstalter som De försäkringsgivare som avses i avses i första stycket svarar även första stycket svarar även solidariskt för den trafikskade- solidariskt för den trafikskadeersättning som skulle ha utgått från ersättning som skulle ha betalats trafikförsäkringen för motordrivet från trafikförsäkringen för ett fordon vars identitet ej kan motordrivet fordon vars identitet fastställas. Från ersättning för inte kan fastställas. Från ersättning sakskada ska därvid avräknas ett för sakskada ska ett belopp belopp som svarar mot en avräknas som svarar mot en tjugondedel av det prisbasbelopp tjugondel av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialsocialförsäkringsbalken som gäller försäkringsbalken som gäller för för det år då skadehändelsen det år då skadehändelsen inträffar. inträffar. Vid skador på renar ska Vid skador på renar ska någon någon avräkning inte ske . avräkning inte göras .

16 a § Om en försäkringsgivare som har tillstånd att meddela trafikförsäkring i ett EES-land är föremål för ett likvidationsförfarande som avses i 2 § lagen (2005:1047) om internationella förhållanden rörande finansiella företags insolvens, svarar samtliga försäkringsgivare som vid tidpunkten för beslutet om likvidationsförfarandet fick meddela trafikförsäkring enligt 5 § första stycket 1 och 2 solidariskt för ersättning till skadelidande bosatta här i landet, i den utsträckning ersättningen omfattas av försäkring hos försäkringsgivaren. Om den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet fick meddela trafikförsäkring enligt 131

Bilaga 4 5 § första stycket 1 eller 2 omfattas den inte av det solidariska ansvaret. De försäkringsgivare som har solidariskt ansvar enligt första stycket ska betala ersättning till den skadelidande utan onödigt dröjsmål och senast tre månader från det att den skadelidande har godtagit ett motiverat anbud om ersättning. Om den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet har sitt huvudkontor i ett annat EES-land har de försäkringsgivare som har solidariskt ansvar enligt första stycket rätt att kräva ersättning för betalning enligt samma stycke från ett i det EESlandet utsett organ enligt artikel 10a och 25a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2118.

16 b § Om en försäkringsgivare som får meddela trafikförsäkring enligt 5 § första stycket 1 är föremål för ett likvidationsförfarande som avses i 2 § lagen (2005:1047) om internationella förhållanden rörande finansiella företags insolvens, svarar övriga försäkringsgivare som vid tidpunkten för beslutet om likvidationsförfarandet fick meddela trafikförsäkring enligt 5 § första stycket 1 och 2 solidariskt för den ersättning som krävs av ett i ett annat EES-land utsett organ enligt artikel 10a och 25a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/2118, i den utsträckning ersättningen omfattas av försäkring hos för- 132 säkringsgivaren.

Om inte något annat har avtalats, Bilaga 4 ska den ersättning som krävs enligt första stycket betalas senast sex månader från det att ett krav har tagits emot från den som har betalat ersättningen.

16 c § De försäkringsgivare som har betalat ersättning enligt 16 a eller 16 b § övertar den skadelidandes fordran hos den försäkringsgivare som är föremål för likvidationsförfarandet.

16 d § De försäkringsgivare som har betalat ersättning enligt 16 a eller 16 b § inträder i den skadelidandes rätt till skadestånd av skadevållaren, upp till det utbetalade beloppet. Om ersättning har betalats efter ett krav enligt 16 a § fjärde stycket, inträder det organ som betalat ersättningen i den rätt som tillkommer försäkringsgivarna enligt första stycket.

16 e § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheterna för de solidariskt ansvariga försäkringsgivarna i 16 a och 16 b §§. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om underrättelseskyldighet med anledning av förfarandena i 16 a och 16 b §§.

5 17 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet 1. för försäkringsgivaren, dennes 1. för försäkringsgivaren, dennes representant enligt 27 § och den representant enligt 27 § och den trafikförsäkringsförening som trafikförsäkringsförening som

5 Senaste lydelse 2007:333.

Bilaga 4 avses i 33 § att till den skadelidande avses i 33 § att till den skadelidande ge ett motiverat besked om ge ett motiverat besked om ersättning och ersättning , 2. för försäkringsgivaren att till 2. för försäkringsgivaren att till försäkringstagaren utfärda intyg om försäkringstagaren utfärda intyg om skadefall. skadefall , och 3. för försäkringsgivaren att offentliggöra information om hur intyg om skadehistorik används när premier för trafikförsäkring bestäms.

24 § 6 I fall som avses i 16 § fördelas I fall som avses i 16 –16 b § § försäkringsanstalternas inbördes fördelas försäkringsgivarnas inersättningsansvar efter förhållandet bördes ersättningsansvar efter mellan beloppen av de premier för förhållandet mellan beloppen av de direkt tecknade trafikförsäkringar premier för direkt tecknade som härrör från verksamheten här i trafikförsäkringar som härrör från landet och som för var och en av verksamheten här i landet och som dem belöper på näst föregående för var och en av dem belöper på kalenderår. näst föregående kalenderår. I fall som avses i 16 a och 16 b §§ ska för försäkringsgivare som avses i 5 § första stycket 1 även de premier för direkt tecknade obligatoriska ansvarsförsäkringar för motorfordon som härrör från verksamheten i ett annat land inom EES beaktas vid fördelningen av ersättningsansvaret. Trafikskadeersättning som har Trafikskadeersättning som har utgetts enligt 16 § andra stycket får betalats enligt 16 § andra stycket intill en tiondedel av det får upp till en tiondel av det prisbasbelopp som anges i 21 § prisbasbelopp som anges i 21 § krävas åter från den som var krävas tillbaka från den som var skyldig att ha trafikförsäkring. skyldig att ha trafikförsäkring. Ersättningen får dock ej krävas åter , Ersättningen får inte krävas om fordonet vid skadetillfället tillbaka , om fordonet vid brukades olovligen av annan och skadetillfället brukades olovligen antingen ej var registrerat i av någon annan och antingen inte vägtrafikregistret eller var avställt. var registrerat i vägtrafikregistret eller var avställt. Har trafikskadeersättning utgetts Om trafikskadeersättning har enligt 16 § tredje stycket och blir betalats enligt 16 § tredje stycket fordonet sedermera känt, får och fordonet därefter blir känt, får ersättningen krävas åter från den ersättningen krävas tillbaka från försäkringsanstalt som har den försäkringsgivare som har

6 Senast lydelse 2010:1220.

meddelat trafikförsäkring för meddelat trafikförsäkring för Bilaga 4 fordonet. fordonet.

7 33 § I fall som avses i 16 § företräds I fall som avses i 16– 16 b § § försäkringsanstalterna i ärenden företräds försäkringsgivarna i om trafikskadeersättning eller om ärenden om trafikskadeersättning återkrav av utgiven sådan ersättning eller om återkrav av sådan av en trafikförsäkringsförening i ersättning av en trafikförvilken anstalterna är medlemmar. säkringsförening i vilken för- Detta gäller även ärenden enligt säkringsgivarna är medlemmar. 28 §. För ett visst ärende eller en Detta gäller även ärenden enligt viss grupp av ärenden kan före- 28 §. För ett visst ärende eller en ningen utse en av anstalterna att viss grupp av ärenden kan företräda de övriga. föreningen utse en av försäkringsgivarna att företräda de övriga. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer stadgar för trafikförsäkringsföreningen.

37 § 8 Förare av moped och förare av En förare av moped och en förare motorredskap som, utan att vara av motorredskap som, utan att registrerat i vägtrafikregistret, mopeden eller motorredskapet är omfattas av denna lag ska under färd registrerat i vägtrafikregistret, här i landet ha med sig bevis om att omfattas av denna lag ska under fordonet är trafikförsäkrat och på färd här i landet ha med sig bevis begäran visa upp beviset för en om att fordonet är trafikförsäkrat bilinspektör eller polisman. och på begäran visa upp beviset för en bilinspektör eller polisman. Detsamma gäller en förare av ett annat trafikförsäkringspliktigt eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som inte omfattas av krav på registrering. Den som bryter mot första stycket Den som bryter mot första stycket döms till penningböter. Föraren ska döms till penningböter. Föraren ska dock vara fri från ansvar, om han dock vara fri från ansvar, om han eller hon senast tredje vardagen eller hon senast tredje vardagen efter förseelsen styrker hos efter förseelsen styrker hos Polismyndigheten att han eller hon Polismyndigheten att han eller hon hade bevis om trafikförsäkring vid hade bevis om trafikförsäkring vid tiden för förseelsen och tiden för förseelsen och omständigheterna ger vid handen omständigheterna visar att att förseelsen har berott på tillfälligt förseelsen har berott på tillfälligt förbiseende. förbiseende.

7 Senaste lydelse 2002:343. 8 Senaste lydelse 2014:609.

Bilaga 4

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer i fråga om 16 a–16 e, 24 och 33 §§ och i övrigt den 23 december 2023. 2. De nya 16 a–16 d §§ och de nya bestämmelserna i 24 och 33 §§ gäller endast i likvidationsförfaranden som har beslutats efter ikraftträdandet. 3. De nya 16 a–16 d §§ och de nya bestämmelserna i 24 och 33 §§ tillämpas även på försäkringsavtal som har ingåtts före ikraftträdandet.

1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:357) Bilaga 4 om motortävlingsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 § Från motortävlingsförsäkring utgår Från motortävlingsförsäkring ersättning med anledning av en och betalas ersättning med anledning av samma händelse med högst femtio en och samma händelse med högst miljoner kronor, ränta och 100 miljoner kronor, exklusive ersättning för rättegångskostnader ränta och ersättning för rättegångsoräknade . Förslår beloppet ej till kostnader. Om beloppet inte räcker gottgörelse åt var och en som har till gottgörelse åt var och en som har rätt till ersättning ur beloppet, utgår rätt till ersättning ur beloppet, i första hand ersättning för betalas i första hand ersättning för personskada. Ersättningarna till personskada. Ersättningarna till dem som ej kan beredas full dem som inte kan ges full gottgörelse nedsättes med samma gottgörelse sätts ned med samma kvotdel för var och en. Kan efter kvotdel för var och en. Om det efter inträffat skadefall befaras att sådan ett inträffat skadefall kan befaras att nedsättning blir nödvändig, kan en sådan nedsättning blir nödvänregeringen eller myndighet som dig, får regeringen eller den mynregeringen bestämmer förordna att dighet som regeringen bestämmer ersättning tills vidare skall utgå besluta att ersättning tills vidare ska endast med viss kvotdel. betalas endast med viss kvotdel.

Denna lag träder i kraft den 23 december 2023.

Bilaga 4 1.3 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 13 § och 9 kap. 5 § konkurslagen (1987:672) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

13 § 1 Förvaltaren ska upprätta en bouppteckning. I den ska boets tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden. I bouppteckningen ska vidare boets skulder tas upp med uppgift om varje borgenärs namn och adress. Bouppteckningen ska dessutom innehålla en bedömning av om utdelning kan väntas i konkursen. Om det finns anledning, ska bouppteckningen också innehålla uppgift om egendom som inte ingår i boet på grund av att den finns utomlands. Om gäldenären har uppgett att sådan egendom saknas, ska bouppteckningen innehålla uppgift om detta. I den utsträckning det behövs ska bouppteckningen också innehålla en förteckning över boets räkenskapsinformation och annat material som rör boet. Förvaltaren ska ge in bouppteckningen till rätten och tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före bouppteckningssammanträdet. Om ett bevakningsförfarande ska Om ett bevakningsförfarande ska äga rum och det ännu inte har getts äga rum och det ännu inte har getts in någon bouppteckning till rätten, in någon bouppteckning till rätten, ska förvaltaren så snart som möjligt ska förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka från beslutet och senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka om bevakningsförfarandet skicka en förteckning över borgenärerna en förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs med uppgift om varje borgenärs adress till rätten och tillsyns- adress till rätten och tillsynsmyndigheten. I konkurs hos ett myndigheten. I konkurs hos ett kreditinstitut ska till boupp- kreditinstitut ska till bouppteckningen eller borgenärsför- teckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift om teckningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen fordringsbelopp med upplupen ränta. Detsamma gäller i ett värde- ränta. Detsamma gäller i ett värdepappersbolags konkurs, om bolaget pappersbolags konkurs, om bolaget har tillstånd att ta emot insättningar har tillstånd att ta emot insättningar på konto. I ett livförsäkringsföre- på konto. I ett livförsäkringsföretags eller ett tjänstepensions- tags eller ett tjänstepensionsföreföretags konkurs ska på mot- tags konkurs ska på motsvarande svarande sätt bifogas uppgift om sätt bifogas uppgift om försäkringstagarna och deras fordringar.

1 Senaste lydelse 2021:538.

försäkringstagarna och deras ford- Sådana uppgifter, samt uppgifter Bilaga 4 ringar. om andra ersättningsberättigade och om deras fordringar, ska även lämnas vid konkurs hos den som får meddela trafikförsäkring enligt 5 § första stycket trafikskadelagen (1975:1410).

9 kap.

5 § 2 En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom behöver inte bevaka fordran för att få rätt till betalning ur den pantsatta egendomen. En borgenär som har en fordran hos ett kreditinstitut på grund av en insättning på räkning behöver inte bevaka sin fordran i institutets konkurs, om uppgift om fordran har lämnats enligt 7 kap. 13 § femte stycket. Detsamma gäller beträffande värdepappersbolag som har tillstånd att ta emot insättningar på konto. En försäkringstagare behöver inte bevaka sin fordran i ett livförsäkringsföretags eller ett tjänstepensionsföretags konkurs, om uppgift om fordran lämnats enligt det angivna lagrummet. Försäkringstagare och andra ersättningsberättigade behöver inte bevaka sina fordringar i en konkurs hos den som får meddela trafikförsäkring enligt 5 § första stycket trafikskadelagen (1975:1410), om uppgift om fordran har lämnats enligt 7 kap. 13 § femte stycket.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för konkurser som har beslutats före ikraftträdandet.

2 Senaste lydelse 2021:538.

Bilaga 4 1.4 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 75 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

75 § 1 I ärenden enligt 74 § andra stycket 3 ska 17 kap. 12 och 18 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar inte tillämpas. I övrigt gäller för genomförandet I övrigt gäller för genomförandet av likvidationen för ömsesidiga av likvidationen för ömsesidiga försäkringsbolag 17 kap. 18, 19 och försäkringsbolag 17 kap. 13, 18, 19 23–45 §§ lagen om ekonomiska och 23–45 §§ lagen om ekonomiska föreningar med de tillägg som följer föreningar med de tillägg som följer av 76–78 §§. av 76–78 §§. I ett ärende enligt 74 § andra stycket 1, 2 eller 4 gäller även 17 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar.

1. Denna lag träder i kraft den 23 december 2023. 2. Bestämmelsen i sin äldre lydelse gäller fortfarande för likvidationer som har beslutats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2019:766.

Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna (Ds 2022:27)

Remissyttranden över promemorian Nya trafikförsäkringsregler – stärkt skydd för försäkringstagare och andra som skadas i trafiken (Ds 2022:27) har lämnats av Allmänna reklamationsnämnden, Compricer AB, Diskrimineringsombudsmannen, Finansinspektionen, Göteborgs universitet (Juridiska institutionen), Integritetsskyddsmyndigheten, Jönköpings tingsrätt, Kammarkollegiet, Kommerskollegium, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Malmö tingsrätt, Mobility Sweden, Motorbranschens Riksförbund, Myndigheten för delaktighet, Nordic Micromobility Association, Polismyndigheten, Regelrådet, Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige, Riksidrottsförbundet, Statens väg- och transportforskningsinstitut, Svea hovrätt, Svensk Försäkring, Svenska Bilsportförbundet, Svenska Taxiförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Motorcyklister, Trafikförsäkringsföreningen, Transportstyrelsen, Tullverket, Uppsala universitet (Juridiska fakulteten), Åklagarmyndigheten och Östersunds tingsrätt. Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet (DHR), Funktionsrätt Sverige, Konsumenternas försäkringsbyrå, Lantbrukarnas Riksförbund, Riksförbundet för rörelsehindrade Barn och Unga (RBU), Riksförbundet M Sverige, Svensk Cykling, Svenska Motorsportförbundet, Svenskt Näringsliv, Sveriges Konsumenter, Trafikskadenämnden och Transportföretagen har beretts tillfälle att yttra sig, men har avstått från att göra det. Yttranden har också inkommit från en privatperson, 2030-Sekreteriatet, Kungliga Automobil Klubben, Lime AB, Moped- och motorcykelbranschens Riksförbund, Motorhistoriska Riksförbundet, Nackskadeförbundet, Personskadeförbundet RTP, Qick Mobility AB, Tier Mobility Sweden AB och Voi Technology.

Bilaga 6 Lagförslagen i promemorian Konkursförfarandet (Ds 2019:31) i nu aktuell del

1.1 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1987:672) att det ska införas en ny paragraf, 9 kap. 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

6 a § Förvaltaren ska upprätta en förteckning över insättningsborgenärers fordringar hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet på grund av en insättning på räkning. Detsamma gäller för insättningsborgenärers fordringar hos ett värdepappersbolag som har tillstånd att ta emot insättningar på konto samt försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordringar hos ett livförsäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag. Förteckningen ska innehålla uppgift om borgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. En borgenärs fordran som har tagits upp i förteckningen ska anses bevakad i institutets, bolagets eller företagets konkurs.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. […] 3. Bestämmelserna i 9 kap. gäller i deras äldre lydelser, om ett bevakningsförfarande har inletts före ikraftträdandet. […]

Bilaga 7 Förteckning över remissinstanserna (Ds 2019:31)

Remissyttranden över promemorian Konkursförfarandet (Ds 2019:31) har lämnats av Almi Företagspartner AB, Bokföringsnämnden, Bolagsverket, Datainspektionen, Domstolsverket, Ekobrottsmyndigheten, Finansbolagens Förening, Finansinspektionen, Företagarna, Försäkringskassan, Gotlands tingsrätt, Göta hovrätt, Göteborgs tingsrätt, Handelshögskolan vid Karlstads universitet (Akademin för insolvensrätt), Helsingborgs tingsrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Hudiksvalls tingsrätt, Justitiekanslern, Kammarrätten i Göteborg, Konkurrensverket, Kronofogdemyndigheten, Landsorganisationen i Sverige, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Skåne län, Malmö tingsrätt, Näringslivets Regelnämnd, Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige, Riksarkivet, Riksgäldskontoret, Skaraborgs tingsrätt, Skatteverket, Skellefteå tingsrätt, Småföretagarnas riksförbund, Sparbankernas Riksförbund, Stiftelsen Ackordscentralen, Stockholms tingsrätt, Stockholms universitet (juridiska fakulteten), Svea hovrätt, Svensk Inkasso, Svensk Försäkring, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Tillväxtverket, Tjänstemännens Centralorganisation, Transportstyrelsen, TU Medier i Sverige, UC AB, Umeå tingsrätt, Uppsala tingsrätt, Uppsala universitet (juridiska fakulteten), Vänersborgs tingsrätt, Åklagarmyndigheten och Östersunds tingsrätt. Arbetsgivarverket, FAR, Föreningen Sveriges kronofogdar, Institutet för Näringslivsforskning, Norrköpings tingsrätt, Regelrådet, Riksdagens ombudsmän, Svenska Bankföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Domareförbund, Sveriges Kommuner och Regioner och Tillväxtanalys har beretts tillfälle att yttra sig, men har avstått från att göra det. Yttranden har också inkommit från Eksjö tingsrätt, Jönköpings tingsrätt, Mora tingsrätt och Norrtälje tingsrätt.