Fi2023/02890

Kompletterande bestämmelser med anledning av EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen

Typ: Promemoria
Datum: 2023-11-09
Källa: www.regeringen.se

Skatte- och tullavdelningen Kompletterande bestämmelser med anledning av EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen

November 2023

Promemorians huvudsakliga innehåll

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen trädde i kraft den 17 maj 2023 och har i vissa delar börjat att tillämpas från och med den 1 oktober 2023. Förordningen innebär att importörer av vissa varor som importeras till Europeiska unionen (EU) från tredjeland är skyldiga att från och med den 1 januari 2026 deklarera inbäddade utsläpp av växthusgaser i varorna och köpa certifikat som motsvarar de inbäddade utsläppen. Redan från och med den 1 oktober 2023 är importörer skyldiga att till Europeiska kommissionen rapportera inbäddade utsläpp i importerade CBAM-varor, dock utan någon skyldighet att köpa och lämna över certifikat motsvarande utsläppen.

Förordningen är direkt tillämplig i Sverige men för att den ska kunna tillämpas på ett ändamålsenligt sätt behövs kompletterande nationella bestämmelser. I promemorian lämnas förslag till sådana bestämmelser.

I promemorian föreslås en ny lag med kompletterande bestämmelser till förordningen.

De nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2024.

1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens innehåll och uttryck i lagen

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen, här benämnd CBAM-förordningen, och de EU-förordningar som meddelas med stöd av CBAM-förordningen.

Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i CBAMförordningen och de EU-förordningar som meddelas med stöd av den förordningen.

Behörig myndighet

2 § Regeringen bestämmer vilken förvaltningsmyndighet under regeringen som ska vara behörig myndighet enligt CBAM-förordningen.

Status som godkänd CBAM-deklarant

3 § Den behöriga myndigheten beslutar i fråga om godkännande och återkallelse av status som CBAM-deklarant enligt artikel 5 och 17 i CBAM-förordningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förfarandet vid ansökan om godkännande som CBAMdeklarant och vid återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant.

Den behöriga myndigheten får bestämma att ett beslut om återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant ska gälla med omedelbar verkan.

Ackreditering

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer enligt artikel 8 och 18 i CBAM-förordningen.

Tillsyn

5 § Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att denna lag, CBAMförordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna följs.

6 § För tillsynen enligt 5 § har den behöriga myndigheten rätt att begära att en fysisk eller juridisk person ska tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat.

7 § Den behöriga myndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att den som har skyldigheter enligt föreskrifter som omfattas av tillsynen ska fullgöra dessa.

8 § Den behöriga myndigheten har, om det behövs för tillsynen, rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och andra utrymmen som används av en fysisk eller juridisk person.

Det som anges i första stycket om rätt till tillträde för den behöriga myndigheten, gäller inte bostäder.

9 § Polismyndigheten ska ge den behöriga myndigheten den hjälp som behövs för sådant tillträde som avses i 8 §.

Hjälp får begäras endast om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte

kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för myndigheters kostnader för prövning och tillsyn enligt

1. denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller 2. CBAM-förordning eller EU-förordningar som har antagits med stöd

av den förordningen.

Sanktionsavgift

11 § Sanktionsavgift får tas ut i enlighet med artikel 26 och 35 i CBAMförordningen samt artikel 16 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1773 av den 17 augusti 2023 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 vad gäller rapporteringsskyldigheter inom ramen för mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen under övergångsperioden, här benämnd genomförandeförordningen för övergångsperioden.

12 § Sanktionsavgift enligt artikel 26 i CBAM-förordningen får inte beslutas efter den period som avslutas med det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationerna borde ha lämnats in.

Sanktionsavgift enligt artikel 35 i CBAM-förordningen och artikel 16 i genomförandeförordningen för övergångsperioden får inte beslutas efter utgången av år 2026.

13 § Ett beslut om sanktionsavgift ska delges.

14 § En sanktionsavgift som beslutats enligt CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden tillfaller staten.

15 § En sanktionsavgift ska betalas till den myndighet som regeringen bestämmer inom 30 dagar från det att beslutet om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet.

Om sanktionsavgiften inte betalas inom den tid som anges i första stycket, ska myndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken.

16 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsavgifter enligt CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden.

Överklagande

17 § Beslut enligt denna lag, CBAM-förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen samt beslut enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EUförordningarna får överklagas till mark- och miljödomstolen.

Bestämmelser om överklagande av mark- och miljödomstolens domar och beslut finns i 1 kap. 2 § första stycket och 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

2 Ärendet

Europaparlamentet och rådet antog tidigare i år förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen, i det följande benämnd CBAM-förordningen efter dess engelska förkortning (Carbon Border Adjustment Mechanism). Vissa delar av CBAM-förordningen började att tillämpas den 1 oktober 2023. Från och med den 1 januari 2026 ska förordningens bestämmelser tillämpas fullt ut. Förordningstexten finns i svensk lydelse i bilaga 1. Genom s.k. kommittéförfarande beslutade Europeiska kommissionen (kommissionen) den 17 augusti 2023 om kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1773 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 vad gäller rapporteringsskyldigheter inom ramen för mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen under övergångsperioden, härefter benämnd genomförandeförordningen för övergångsperioden. Förordningstexten finns i svensk lydelse i bilaga 2. Innan CBAM-förordningens bestämmelser fullt ut börjar att tillämpas, ska under de närmaste åren ytterligare genomförandeakter och delegerade akter antas av kommissionen med stöd av bemyndiganden i CBAM-förordningen.

Den här promemorian har utarbetats inom Finansdepartementet med syftet att lämna förslag på hur CBAM-förordningen och den genomförandeförordning som hittills har antagits bör kompletteras i nationell rätt.

3 CBAM-förordningen

3.1 Bakgrund

Den svenska benämningen mekanism för koldioxidjustering vid gränsen är en översättning av engelskans Carbon Border Adjustment Mechanism, förkortat CBAM. Eftersom den engelskspråkiga förkortningen har blivit allmänt känd som en beteckning på EU-förordningen kommer den i det följande att benämnas som CBAM-förordningen.

Kommissionen lade i juli 2021 fram ett förslag till CBAM-förordning med syftet att reglera utsläpp av växthusgaser som orsakats av vissa varor som importeras till EU. Förslaget var en del av det s.k. Fit for 55-paketet, genom vilket EU avser höja ambitionsnivån på klimatområdet med det övergripande målet att till 2030 nå en nettominskning av utsläpp av växthusgaser med 55 procent jämfört 1990 års nivåer och att uppnå klimatneutralitet i hela ekonomin senast 2050. Efter förhandlingar mellan Europarlamentet och Europeiska unionens råd antogs CBAMförordningen den 10 maj 2023 och trädde, efter publicering i Europeiska unionens tidning, i kraft den 17 maj 2023.

Syftet med CBAM-förordningen är att minska risken för koldioxidläckage. Koldioxidläckage uppstår om företag på grund av ökade kostnader till följd av beslut och regleringar inom det klimatpolitiska

området flyttar produktion till andra länder utanför EU eller om import från dessa länder ersätter likvärdiga men mindre intensiva produkter när det gäller utsläpp av växthusgaser. Koldioxidläckage riskerar att leda till en ökning av de totala utsläppen på global nivå. I takt med att unionen höjer ambitionen i sin klimatpolitik skulle koldioxidläckage kunna undergräva effektiviteten i unionens åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. CBAM-förordningen kompletterar EU:s utsläppshandelssystem som är en del av unionens program för att motverka klimatförändringar. De grundläggande reglerna om systemet finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen, härefter benämnd utsläppshandelsdirektivet. Direktivet genomförs och EU-förordningar antagna med stöd av direktivet kompletteras i svensk rätt genom lag (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser, härefter benämnd utsläppshandelslagen.

3.2 CBAM-förordningens närmare innebörd

CBAM-förordningen innebär att importörer av vissa varor (CBAM-varor) som importeras till unionen från tredjeländer är skyldiga att från och med den 1 januari 2026 deklarera inbäddade utsläpp av växthusgaser i varorna och köpa certifikat motsvarande de inbäddade utsläppen. Ett sådant CBAM-certifikat motsvarar utsläpp av ett ton koldioxid och priset på certifikaten sätts utifrån ett veckovist genomsnitt av priserna på utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem. En minskning av antalet certifikat som ska överlämnas får göras med beaktande av eventuellt koldioxidpris som redan har betalats avseende de inbäddade utsläppen i tredje land. När den finansiella skyldigheten för importörer av CBAMvaror inträder den 1 januari 2026 kommer ett krav för att få importera sådana varor vara att importören, eller dennes indirekta tullombud, är godkänd som CBAM-deklarant.

Under ett inledande skede, den s.k. övergångsperioden, tillämpas CBAM-förordningen i begränsad omfattning. Övergångsperioden pågår under perioden 1 oktober 2023–31 december 2025 och innebär att importörer av CBAM-varor är skyldiga att rapportera inbäddade utsläpp av växthusgaser i varorna. Under övergångsperioden finns dock ingen skyldighet att köpa certifikat för inbäddade utsläpp och inte heller något krav på att vara godkänd som CBAM-deklarant. Syftet med övergångsperioden är dels att kommissionen ska kunna samla in data för utvärdering och framtagande av kommande genomförandeakter, dels att de aktörer som berörs av CBAM-förordningen ska ges möjlighet att anpassa sina verksamheter.

CBAM-förordningen tillämpas för import av aluminium, cement, el, gödselmedel, järn och stål, vätgas samt vissa s.k. insatsmaterial. De varor som omfattas av CBAM-förordningens tillämpningsområde specificeras utifrån KN-nummer och finns förtecknade i bilaga 1 och 2 till förordningen. Med KN-nummer menas nummer i den s.k. kombinerade nomenklaturen som är EU:s kombinerade nomenklatur, vars 8-siffriga varukoder används i exportdeklarationer och statistikdeklarationer för

internhandeln. Av CBAM-förordningen (skäl 31) framgår att varorna och produkterna har valts ut efter en analys av deras relevans i fråga om sammanlagda växthusgasutsläpp, risken för koldioxidläckage i motsvarande sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem samt behovet av att finna en balans mellan bred produkttäckning när det gäller växthusgasutsläpp och begränsad komplexitet och administrativ börda.

CBAM-deklaranter som inte följer skyldigheterna enligt CBAMförordningen kan påföras en sanktionsavgift och i vissa fall få sitt godkännande som CBAM-deklarant återkallad. Även under övergångsperioden kan de aktörer som är rapporteringsskyldiga påföras sanktionsavgift vid bristande följsamhet när det gäller kravet att rapportera inbäddade utsläpp i importerade varor.

Administrationen av CBAM är uppdelad mellan kommissionen och medlemsstaterna. Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som ska handha vissa administrativa uppgifter, bland annat att fatta beslut om sanktionsavgifter samt bevilja och återkalla status som godkänd CBAMdeklarant. Kommissionen ska inrätta ett CBAM-register över godkända CBAM-deklaranter. Registret kommer att vara i form av en standardiserad elektronisk databas med data om godkända CBAM-deklaranters CBAMcertifikat. Kommissionen ska automatiskt och i realtid göra uppgifterna i CBAM-registret tillgängliga för tullmyndigheter och behöriga myndigheter inom unionen. Varje godkänd CBAM-deklarant ska beviljas åtkomst till sitt konto i CBAM-registret. En ansökan om status som godkänd CBAM-deklarant lämnas in via CBAM-registret. Senast den 31 maj varje år, och den första gången år 2027 för år 2026, ska varje godkänd CBAM-deklarant använda CBAM-registret för att lämna in en CBAM-deklaration för det föregående kalenderåret. I CBAMdeklarationen ska bl.a. inbäddade utsläpp i importerade varor anges. Den godkända CBAM-deklaranten ska säkerställa att utsläppen är verifierade av en ackrediterad kontrollör. Kontrollörer ackrediteras i Sverige av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac). Även sådana kontrollörer som är ackrediterade i enlighet med EU:s utsläppshandelssystem ska under vissa förutsättningar anses som ackrediterade kontrollörer enligt CBAM-förordningen.

3.3 CBAM under övergångsperioden

Under övergångsperioden (1 oktober 2023–31 december 2025) tillämpas CBAM-förordningen i begränsad omfattning. Skyldigheten för importörer av CBAM-varor omfattar då endast att rapportera inbäddade utsläpp av växthusgaser i importerade varor. Bestämmelserna som reglerar övergångsperioden finns i artikel 32–35 i CBAM-förordningen. Mer detaljerade bestämmelser om övergångsperioden finns i genomförandeförordningen för övergångsperioden. Det som i det här avsnittet anges gälla för importörer gäller även för indirekta tullombud under förutsättning att antingen

– en importör som är etablerad i en medlemsstat utser ett indirekt

tullombud och det indirekta tullombudet samtycker till att

rapporteringsskyldigheten ska gälla för denne eller,

– en importör inte är etablerad i en medlemsstat.

Importörer kommer att uppmärksammas på rapporteringsskyldigheten av Tullverket senast vid den tidpunkt då varorna övergår till fri omsättning. Tullverket ska till kommissionen regelbundet lämna vissa uppgifter om importerade CBAM-varor och importörer, såsom EORI-nummer, KNnummer, kvantitet och ursprungsland.

Rapporteringen sker kvartalsvis till kommissionen och rapporten (CBAM-rapporten) ska lämnas in till kommissionen senast en månad efter utgången av aktuellt kvartal. Den första rapporten (avseende det sista kvartalet 2023) ska lämnas in senast den 31 januari 2024. CBAMrapporten ska bl.a. innehålla den totala kvantiteten av varje typ av varor som har importerats och de totala inbäddade utsläppen. Detaljerade bestämmelser om bl.a. de uppgifter som ska rapporteras samt metod och format för rapporteringen specificeras i genomförandeförordningen för övergångsperioden. Under övergångsperioden behöver de rapporterade utsläppen inte vara verifierade av en ackrediterad kontrollör. Vidare behöver importörer av CBAM-varor under denna period inte vara godkända CBAM-deklaranter för att få importera.

CBAM-rapporter ges in via det s.k. övergångsregistret som är en av kommissionen framtagen standardiserad elektronisk databas. Övergångsregistret möjliggör kommunikation samt avstämning och informationsutbyte mellan kommissionen, behöriga myndigheter, tullmyndigheter och rapporteringsskyldiga importörer.

Kommissionen har befogenhet att granska inkomna rapporter. Om kommissionen anser att en CBAM-rapport är ofullständig eller felaktig ska kommissionen underrätta den behöriga myndigheten där importören är etablerad. Den behöriga myndigheten ska därefter inleda ett korrigeringsförfarande som vid konstaterad misskötsamhet kan leda till att den behöriga myndigheten ålägger importören en sanktionsavgift. De närmare detaljerna om bland annat belopp och vilka kriterier som ska beaktas vid bestämmandet av en sanktionsavgift fastställs i genomförandeförordningen för övergångsperioden.

3.4 Det fortsatta lagstiftningsarbetet

CBAM-förordningen har hittills kompletterats med en genomförandeförordning som närmare reglerar formerna för rapporteringsskyldigheten och administrationen under övergångsperioden. Under de närmaste åren ska ett flertal ytterligare genomförandeförordningar och delegerade akter beslutas av kommissionen. Den här promemorian har utarbetats med avsikten att primärt föreslå bestämmelser som är nödvändiga för CBAM-

1 Med indirekt tullombud avses ett sådant indirekt tullombud utses i enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om 10 fastställande av en tullkodex för unionen.

förordningens funktion under övergångsperioden. Det kompletterande nationella regelverk som föreslås kommer sannolikt att behöva utvecklas i takt med den process som sker inom EU. De föreslagna bestämmelserna ska därför ses som ett första ramverk.

4 Kompletterande bestämmelser till CBAM-förordningen

4.1 En ny lag införs

Promemorians förslag: De nationella bestämmelser som behövs för att komplettera CBAM-förordningen och EU-förordningar antagna med stöd av den förordningen samlas i en ny lag.

Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i CBAMförordningen och EU-förordningar antagna med stöd av den förordningen.

Skälen för förslaget: CBAM-förordningen har i vissa delar börjat att tillämpas redan från och med den 1 oktober 2023. Från och med den 1 januari 2026 ska bestämmelserna i CBAM-förordningen börja att tillämpas fullt ut.

En EU-förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får genomföras eller transformeras till nationell rätt och medlemsstaterna får inte utfärda bestämmelser i sådana frågor som regleras i en EU-förordning. Det är endast om svensk rätt anses strida mot en EU-förordning, om den föreskriver en skyldighet eller en möjlighet att vidta nationella lagstiftningsåtgärder eller då det behövs andra åtgärder till stöd för en EUförordnings syfte som ändringar i svensk rätt aktualiseras. En sådan åtgärd kan exempelvis vara att införa regler av verkställande karaktär, som t.ex. vilka nationella myndigheter eller andra organ som ska hantera förordningen och bestämmelser som ger sådana myndigheter möjlighet att verkställa EU-förordningens bestämmelser i praktiken.

De bestämmelser som är nödvändiga syftar främst till att inrätta en långsiktigt fungerande struktur och organisation som bidrar till att CBAMförordningen kan uppfyllas på ett effektivt, enhetligt och ändamålsenligt sätt. Eftersom de bestämmelser som bedöms nödvändiga omfattar skyldigheter för vissa enskilda aktörer och organ behöver vissa bestämmelser finnas i lag enligt 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen (RF). Delegering av normgivningskompetens är dock möjlig med stöd av 8 kap. 3 § RF. Enligt 8 kap. 10 § RF kan riksdagen, när den bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne, medge att regeringen bemyndigar en förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter i ämnet. I de delar som rör verkställighet av lag och föreskrifter som inte enligt grundlag ska meddelas av riksdagen kan regeringen meddela bestämmelser i förordning med stöd av 8 kap. 7 § RF.

De bestämmelser som behövs kan inte på ett naturligt sätt inarbetas i redan befintliga författningar, varför de bör samlas i en ny lag som kompletterar CBAM-förordningen. För att betona att författningen inte är heltäckande, utan endast utgör ett komplement till CBAM-förordningen och EU-förordningar antagna med stöd av den förordningen, bör den benämnas lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen. I det följande benämns den nya lagen som kompletteringslagen. Hänvisningar till CBAM-förordningen i författningstexten bör vara utformade på så sätt att de avser CBAM-förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. CBAM-förordningen kan då ändras utan att det påverkar de kompletterande nationella bestämmelserna.

4.2 Behörig myndighet

Promemorians förslag: Den statliga myndighet som regeringen bestämmer ska vara behörig myndighet.

Skälen för förslaget: Enligt CBAM-förordningen (artikel 11) ska varje medlemsstat utse en behörig myndighet. Den behöriga myndighetens huvudsakliga uppgifter är enligt förordningen att

– besluta om godkännande och återkallelse av status som godkänd

CBAM-deklarant, samt

– inleda korrigeringsförfaranden och besluta om sanktionsavgifter vid

bristande efterlevnad av de skyldigheter som importörer av CBAM-

varor åläggs enligt CBAM-förordningen.

Regeringen har i 8 a § förordning (2012:989) med instruktion för Naturvårdsverket pekat ut Naturvårdsverket som behörig myndighet enligt CBAM-förordning. Att utse behörig myndighet ligger inom regeringens s.k. restkompetens i enlighet med 8 kap. 7 § RF. För tydlighets skull och bättre överskådlighet bör det även i den nya kompletteringslagen anges att den statliga myndighet som regeringen bestämmer ska vara behörig myndighet.

4.3 Status som godkänd CBAM-deklarant

Promemorians förslag: Den behöriga myndigheten beslutar i fråga om godkännande och återkallelse av status som CBAM-deklarant.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förfaranden för att ansöka om godkännande som CBAM-deklarant och för återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant.

Den behöriga myndigheten får bestämma att ett beslut om återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant ska gälla med omedelbar verkan.

Skälen för förslaget: För att efter år 2026 få importera CBAM-varor kommer det enligt CBAM-förordningen (artikel 4) krävas att importören, eller i förekommande fall dennes indirekta tullombud, är godkänd som CBAM-deklarant. Från och med den 31 december 2024 kommer det vara möjligt att ansöka om status som godkänd CBAM-deklarant. Den behöriga myndigheten beslutar i fråga om godkännande och återkallelse. Förfarandet och kriterierna för ansökan respektive återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant regleras i artikel 5 och 17 i CBAMförordningen. Ansökan lämnas in via CBAM-registret. I CBAMförordningen regleras vilka uppgifter en ansökan om godkännande ska innehålla (artikel 5) och förfarandet för att pröva en ansökan om godkännande samt kriterierna för beviljande respektive återkallande (artikel 17). Regleringen är detaljerad och ska specificeras ytterligare i kommande genomförandeförordning. Trots detta är det möjligt att ytterligare reglering på nationell nivå kring förfarandena kommer att bli nödvändigt för att verkställa CBAM-förordningen i praktiken. I förekommande fall är det även möjligt att föreskrifterna kommer att gå utöver den normgivningskompetens som regleras i 8 kap. 7 § RF. Det bör därför införas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förfarandet för att ansöka om godkännande som CBAM-deklarant.

Det bör införas en möjlighet för den behöriga myndigheten att bestämma att ett beslut om återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant ska gälla med omedelbar verkan. En sådan ordning tillgodoser behovet av att på ett effektivt sätt kunna stävja att en aktör som verkar som godkänd CBAM-deklarant och som inte bedriver sin verksamhet i enlighet med skyldigheterna i CBAM-förordning får fortsätta att importera varor.

4.4 Ackreditering

Promemorians förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer enligt CBAM-förordningen.

Skälen för förslaget: Från och med den 1 januari 2026 ska enligt

CBAM-förordningen (artikel 8) den godkända CBAM-deklaranten säkerställa att de totala inbäddade utsläpp som deklareras är verifierade av en kontrollör som är ackrediterad. Principerna för verifiering framgår av bilaga 4 till CBAM-förordningen.

Under vissa förutsättningar ska aktörer som ackrediterats som kontrollörer inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem för en relevant grupp av verksamheter vara ackrediterade kontrollörer enligt CBAMförordningen. Kommissionen ska i genomförandeakter närmare specificera villkoren för detta. Därutöver får ett nationellt ackrediteringsorgan på begäran ackreditera en person som kontrollör inom

2 I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2067 av den 19 december 2018 om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG fastställs bestämmelser för ackreditering och övervakning av kontrollörer inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem. 13

ramen för CBAM-förordningen om det, på grundval av den dokumentation som lämnats in, anser att denna person har förmåga att tillämpa de verifieringsprinciper som avses i bilaga 4. Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter i syfte att specificera villkoren för beviljande av sådan ackreditering, för kontroll och tillsyn av ackrediterade kontrollörer, för återkallande av ackreditering och för ömsesidigt erkännande och inbördes utvärdering av ackrediteringsorgan. Sveriges nationella ackrediteringsorgan är Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac). De grundläggande bestämmelserna för Swedacs verksamhet framgår av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 samt av lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Genom det som ovan beskrivits finns det för närvarande bestämmelser avseende både vilka krav som ska ställas på ackrediterade kontrollörer och de uppgifter som kontrollören ska utföra inom ramen för CBAMförordningen. Därutöver har kommissionen befogenhet att anta ytterligare delegerade akter och genomförordningar i det avseendet. Trots detta är det möjligt att ytterligare reglering på nationell nivå i de här avseendena är nödvändigt för att verkställa CBAM-förordningen i praktiken. I förekommande fall är det även möjligt att föreskrifterna kommer att gå utöver den normgivningskompetens som regleras i 8 kap. 7 § RF. Det bör därför införas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer enligt CBAM-förordningen. För att ansöka om och vara ackrediterad utgår avgifter i för ackreditering gällande regelverk.

I detta sammanhang ska även tilläggas att det finns ett motsvarande bemyndigande i 25 § utsläppshandelslagen. Det saknas skäl att för CBAM-förordningen göra någon annan bedömning kring behovet av bemyndigande i det här avseendet än när det gäller EU:s utsläppshandelssystem.

4.5 Bestämmelser om tillsyn

Promemorians förslag: Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över kompletteringslagen samt att CBAM-förordningen och EUförordningar som har antagits med stöd av den förordningen liksom föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EUförordningarna, efterlevs.

För tillsynen får den behöriga myndigheten begära att en fysisk eller juridisk person ska tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat.

Tillsynsmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för att den som har skyldigheter enligt föreskrifter som omfattas av tillsynen ska fullgöra dessa.

Om det behövs för tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till de byggnader, lokaler och andra utrymmen som används av en fysisk eller juridisk person. Detta gäller dock inte tillträde till bostäder.

Polismyndigheten ska ge tillsynsmyndigheten den hjälp som behövs för tillträdet. Hjälp får begäras endast om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt polislagen behöver användas, eller det annars finns synnerliga skäl.

Skälen för förslaget: Den behöriga myndighetens roll framgår av CBAM-förordningen. Bland annat ska den behöriga myndigheten besluta om godkännande och återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant samt om sanktionsavgifter. Det ligger därför nära till hands att den behöriga myndigheten även i övrigt ansvarar för tillsynen av CBAMförordning samt dess anslutande nationella författningar och EUrättsakter. Att reglera detta förhållande i lagen tjänar även syftet att avgränsa Tullverkets och Swedacs roll i CBAM till att endast omfatta de uppgifter som dessa myndigheter direkt åläggs genom CBAMförordningen.

Den behöriga myndighetens uppgifter och förfarandet i samband med beslut om godkännande och återkallelse av status som godkänd CBAMdeklarant samt om sanktionsavgifter beskrivs i avsnitt 4.3 respektive 4.5. Därutöver kan nämnas att det i CBAM-förordningen (artikel 15) även anges att kommissionen ska utföra riskbaserade kontroller av de data och transaktioner som registreras i CBAM-registret i syfte att säkerställa att det inte förekommer några oriktigheter i samband med köp, innehav, överlämnande, återköp och annullering av CBAM-certifikat. Om kommissionen identifierar oriktigheter till följd av de kontroller som utförts ska den underrätta de berörda behöriga myndigheterna så att ytterligare utredningar utförs i syfte att korrigera de identifierade oriktigheterna. Av CBAM-förordningen framgår det inte uttryckligen vilka befogenheter den behöriga myndigheten bör ha för att kunna utföra de uppgifter som denna åläggs enligt förordningen.

För att fullgöra sina uppgifter enligt CBAM-förordningen och som tillsynsmyndighet är det viktigt att den behöriga myndigheten får rätt att begära in de upplysningar som behövs liksom att ta del av nödvändiga handlingar. Myndigheten måste också kunna meddela de förelägganden som behövs för detta ändamål. Om det behövs för tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till de byggnader, lokaler och andra utrymmen som används av en fysisk eller juridisk person. Detta gäller dock inte för bostäder. Den behöriga myndigheten ska även kunna få handräckning av polisen när det behövs för att få sådant tillträde.

Som anges i avsnitt 4.2 är Naturvårdsverket behörig myndighet i Sverige. Naturvårdsverket har enligt lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser motsvarande befogenheter på tillsynsområdet när det gäller att tillse efterlevnad av delar av EU:s utsläppshandelssystem. Det saknas skäl att behandla den nu aktuella situationen på något annat sätt. Naturvårdsverket bör därför få åtminstone motsvarande befogenheter när det gäller tillsyn enligt den nya kompletteringslagen. I sammanhanget kan även framhållas att kommissionen i sin tillsynsroll vid granskning av CBAM-deklarationer har långtgående befogenheter. Av CBAMförordningen (artikel 19) framgår att kommissionens granskning i det avseendet får bestå i en verifiering av de uppgifter som lämnats i CBAM-

deklarationen och i verifieringsrapporter på grundval av varje revision som anses nödvändig, inbegripet i den godkända CBAM-deklarantens lokaler.

4.6 Avgifter för myndigheters verksamhet

Promemorians förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för myndigheters kostnader för prövning och tillsyn enligt kompletteringslagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller CBAM-förordning eller EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen.

Skälen för förslaget: Den behöriga nationella CBAM-myndigheten kommer att utöva tillsyn över att CBAM-förordningen och anslutande regelverk efterlevs samt pröva godkännande och återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant. I likhet med det som i övrigt gäller på miljöområdet bör utgångspunkten vara att avgifter skall täcka en myndighets kostnader för sådan verksamhet (se prop. 1997/98:45 s. 516). Naturvårdsverket, som är svensk behörig CBAM-myndighet (se avsnitt 4.2.), utövar även tillsyn och prövar frågor om tillstånd inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem. Lagen (2020:1173) om utsläpp av vissa växthusgaser kompletterar EU-förordningar som har antagits med stöd av utsläppshandelsdirektivet. I nämnda lag finns ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om avgifter för bl.a. tillsyn och prövning (25 §). Bemyndigandet har inte utnyttjats men har trots det behållits (se prop. 2020/21:27 s. 59). Mot den bakgrunden bör det även när det gäller tillsyn och prövning med anledning av CBAM-förordningen och den nya kompletteringslagen finnas förutsättningar för att införa bestämmelser om avgifter om regeringen efter ytterligare utredning skulle bedöma att det är lämpligt.

4.7 Bestämmelser om sanktionsavgift

Promemorians förslag: Sanktionsavgift får tas ut i enlighet med artikel 26 och 35 i CBAM-förordningen samt artikel 16 i genomförandeförordningen för övergångsperioden.

Beslut om sanktionsavgifter enligt artikel 26 i CBAM-förordningen får inte fattas efter den period som avslutas med det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationerna borde ha lämnats in.

Beslut om sanktionsavgifter enligt artikel 35 i CBAM-förordningen och artikel 16 i genomförandeförordningen för övergångsperioden får inte fattas senare än utgången av år 2026.

Ett beslut om sanktionsavgift ska delges.

En sanktionsavgift som beslutats enligt CBAM-förordning tillfaller staten.

En sanktionsavgift ska betalas till den myndighet som regeringen bestämmer inom 30 dagar från det att beslutet om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet.

Om sanktionsavgiften inte betalas inom den tid som anges ovan ska myndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om sanktionsavgifter enligt CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden.

Skälen för förslaget:

Allmänt

I CBAM-förordningen (skäl 26) anges att medlemsstaterna bör påföra sanktioner för överträdelser av förordningen och säkerställa att sådana sanktioner efterlevs. Vidare anges att påförandet av sanktioner enligt förordningen inte påverkar sådana sanktioner som kan påföras enligt unionsrätten eller nationell rätt för överträdelse av andra relevanta skyldigheter, särskilt sådana som hänför sig till tullregler.

Bestämmelserna om sanktionsavgifter återfinns i CBAM-förordningens artikel 35.5 avseende övergångsperioden (1 oktober 2023–31 december 2025) och artikel 26 avseende tiden efter den 31 december 2025. I artikel 16 i genomförandeförordningen för övergångsperioden förtydligas kriterierna för bestämmande av sanktionsavgift som ska beslutas under övergångsperioden.

Bestämmelserna är direkt tillämpliga i förhållande till enskilda fysiska och juridiska personer och ger inget utrymme för medlemsstaterna att specificera bestämmelserna eller att föreskriva några undantag i förhållande till sådana organ. Det är den nationella behöriga myndigheten i respektive medlemsstat som beslutar om sanktionsavgift vid överträdelser av förordningens bestämmelser.

Sanktionsavgift för överträdelse efter den 31 december 2025

För tiden efter den 31 december 2025 ska sanktionsavgift beslutas för en godkänd CBAM-deklarant som inte i rätt tid överlämnar det antal CBAMcertifikat som motsvarar de utsläpp som är inbäddade i varor som importerats under det föregående kalenderåret. Avgiften ska vara identisk med den avgift för överskridande av utsläpp som regleras i artikel 16.3 i utsläppshandelsdirektivet. En sådan sanktionsavgift ska tillämpas för varje CBAM-certifikat som den godkända CBAM-deklaranten inte har överlämnat. Även i det fall en annan person än en godkänd CBAMdeklarant för in varor till unionens tullområde utan att uppfylla skyldigheterna enligt förordningen, ska den personen åläggas att betala en sanktionsavgift. En sådan sanktionsavgift ska enligt förordningen vara effektiv, proportionell och avskräckande och ska, särskilt beroende på den bristande efterlevnadens varaktighet, allvarlighetsgrad, omfattning, avsiktliga karaktär och upprepning samt i vilken grad personen samarbetar med den behöriga myndigheten, uppgå till ett belopp på mellan tre och fem gånger den sanktionsavgift som ska tillämpas för godkända CBAMdeklaranter.

Sanktionsavgift under övergångsperioden

Under vissa förutsättningar ska sanktionsavgift beslutas under övergångsperioden (artikel 35.5 i CBAM-förordningen). Om kommissionen anser att en CBAM-rapport är ofullständig eller felaktig ska kommissionen till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där importören är etablerad, eller i förekommande fall det indirekta tullombudet är etablerat, lämna de ytterligare uppgifter som den anser nödvändiga för att komplettera eller korrigera den rapporten. Sådana uppgifter ska lämnas i vägledande syfte och utan att det påverkar den behöriga myndighetens slutgiltiga bedömning. Den behöriga myndigheten ska därefter inleda ett s.k. korrigeringsförfarandet och underrätta importören eller i förekommande fall det indirekta tullombudet, om de ytterligare uppgifter som behövs för att korrigera rapporten. Importören, eller i förekommande fall det indirekta tullombudet, ska vid behov lämna en korrigerad rapport till den berörda behöriga myndigheten och till kommissionen.

Om den behöriga myndigheten inleder ett sådant korrigeringsförfarande och fastställer att importören, eller i förekommande fall det indirekta tullombudet, inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att korrigera CBAM-rapporten eller om den berörda behöriga myndigheten fastställer att importören, eller i förekommande fall det indirekta tullombudet, har underlåtit att uppfylla skyldigheten att lämna in en CBAM-rapport ska den behöriga myndigheten ålägga importören, eller i förekommande fall det indirekta tullombudet, en effektiv, proportionell och avskräckande sanktion.

I genomförandeförordningen för övergångsperioden (artikel 16) preciseras det vägledande intervall för sanktionsavgifter som ska påföras under övergångsperioden och de kriterier som ska beaktas vid fastställandet av det faktiska beloppet. Av nämnda bestämmelse framgår bland annat att sanktionsavgiften under övergångsperioden ska fastställas till ett belopp i intervallet 10–50 euro per ton inbäddade utsläpp som inte har rapporterats och att storleken på avgiften ska bestämmas med ledning av särskilda kriterier, däribland omfattningen av den information som inte har rapporterats, CBAM-rapportörens benägenhet att efterkomma begäran om ytterligare information och avsiktligheten respektive försumligheten i CBAM-rapportörens agerande. I genomförandeförordningen för övergångsperioden (skäl 13) anges att sanktionsavgiften ska beräknas på grundval av de riktvärden som kommissionen tillhandahåller för övergångsperioden för sådana inbäddade utsläpp som inte rapporterats.

Förfarandebestämmelser om sanktionsavgift

Enligt CBAM-förordningen (artikel 26.4 respektive 35.5 i) ska den behöriga myndigheten underrätta den aktör för vilken en sanktionsavgift har beslutats om bl.a. skälen för beslutet och rätten att överklaga beslutet. Beslut om sanktionsavgift är en särskilt ingripande åtgärd. Sådana beslut bör därför av rättssäkerhetsskäl delges den betalningsskyldige enligt delgivningslagen (2010:1932).

Av samma skäl bör beslut om sanktionsavgifter inte få fattas om lång tid har förflutit sedan överträdelsen ägde rum. I CBAM-förordningen (artikel 19) anges visserligen att kommissionen och behöriga myndigheter endast

får granska CBAM-deklarationer inom den period som avslutas med det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationerna borde ha lämnats in. Det framgår inte tydligt av CBAM-förordningen att tidsfristen för granskning även gäller den nationella behöriga myndighetens möjlighet att besluta om sanktionsavgift. För tydlighets skull och med beaktande av de preskriptionstider för sanktionsavgifter i övrigt på det miljörättsliga området bör det klargöras att beslut om sanktionsavgifter inte får fattas inom den period som avslutas med det fjärde året efter det år då CBAMdeklarationerna borde ha lämnats in. Även när det gäller sanktionsavgift med anledning av bristande efterlevnad i samband med rapportering under övergångsperioden bör en bestämmelse om preskription införas. I genomförandeförordningen för övergångsperioden (artikel 11) anges att kommissionen får granska CBAM-rapporter under övergångsperioden och upp till tre månader efter den tidpunkt då den sista CBAM-rapporten skulle ha lämnats in. Vidare anges (artikel 14) att den behöriga myndigheten under och efter övergångsperioden får initiera ett korrigeringsförfarande när det gäller felaktiga CBAM-rapporter eller uteblivna CBAM-rapporter. Med hänsyn till den preskriptionstid som föreslås för sanktionsavgift i samband med granskning av CBAM-deklarationer samt till övergångsperiodens syfte och avsaknad av finansiell skyldighet bör beslut om sanktionsavgift relaterat till bristande efterlevnad under övergångsperioden inte få fattas senare än år 2026.

Det framgår inte av CBAM-förordningen om de sanktionsavgifter som kan komma att tas ut ska betalas till EU eller till medlemsstaterna. Utöver att det i CBAM-förordningen (artikel 26) anges att medlemsstaterna ska meddela kommissionen beslut om sanktionsavgifter och registrera slutbetalning i CBAM-registret regleras det inte i förordningen hur betalningen eller den närmare verkställighet av betalning av avgifterna ska ske. I avsaknad av reglering i förordningen om vem sanktionsavgifterna tillfaller måste utgångspunkten vara att avgifterna ska tillfalla staten. Detta bör framgå av CBAM-lagen. Det bör däremot lämnas till regeringen att bestämma till vilken myndighet betalning ska ske. Sanktionsavgift ska betalas inom 30 dagar från det att beslutet om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet. Om sanktionsavgiften inte betalas inom denna tid föreslås att myndigheten ska lämna den obetalda avgiften för indrivning samt att verkställighet får ske enligt utsökningsbalkens regler.

Det är sannolikt att det kommer att behövas ytterligare kompletterande föreskrifter om sanktionsavgifter. I förekommande fall är det även möjligt att föreskrifterna kommer att gå utöver den normgivningskompetens som regleras i 8 kap. 7 § RF. Det behövs därför ett bemyndigande som anger att regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsavgifter enligt CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden.

4.8 Bestämmelser om överklagande

Promemorians förslag: Den behöriga myndighetens beslut enligt kompletteringslagen, CBAM-förordningen och EU-förordningar som

har antagits med stöd av den förordningen samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna får överklagas till mark- och miljödomstolen.

Skälen för förslaget: I CBAM-förordningen anges uttryckligen att följande beslut av den behöriga myndigheten ska kunna överklagas:

– Beslut att avslå en ansökan om beviljande av status som godkänd

CBAM-deklarant (artikel 17.3)

– Beslut om återkallande av status som godkänd CBAM-deklarant

(artikel 17.8)

– Beslut om fastställande av antal CBAM-certifikat som ska överlämnas

när den behöriga myndigheten konstaterat att antal CBAM-certifikat

som har överlämnats är felaktigt, eller att ingen CBAM-deklaration

lämnats in trots att en sådan skyldighet förelegat (artikel 19.5)

– Beslut om sanktionsavgift för tiden efter 31 december 2025 (artikel

26.4) respektive för övergångsperioden (artikel 35.5)

Därutöver anges i genomförandeförordningen för övergångsperioden (artikel 9.4) att den behöriga myndighetens beslut att avslå en begäran från en rapporterande deklarant att få rätta en CBAM-rapport ska kunna överklagas.

Möjligheten att överklaga beslut enligt EU-förordningar som har fattas av en förvaltningsmyndighet följer redan av 41 § förvaltningslagen (2017:900). Någon bestämmelse om det behöver därför inte tas in i kompletteringslagen. Även när det gäller övriga beslut som kan tänkas meddelas med stöd av kompletteringslagen, CBAMförordningen, och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna gäller förvaltningslagens allmänna bestämmelser om överklagbarhet.

Mark- och miljödomstolen bör pröva överklaganden av den behöriga myndighetens beslut som meddelas med stöd av CBAM-förordningen eller anslutande rättsakter och författningar. Det finns flera skäl för detta. Mark- och miljödomstolarna har erfarenhet av sådana miljörättsliga och tekniska bedömningar som kommer att aktualiseras. Vid beslut om till exempel sanktionsavgift och överlämnande av ytterligare CBAMcertifikat kommer en central aspekt vara att bedöma om de inbäddade utsläpp som deklarerats är korrekt angivna. Enligt 44 § utsläppshandelslagen överprövar även mark- och miljödomstolarna i bedömningshänseende närliggande beslut om tillstånd och återkallelse av tillstånd för anläggningar att släppa ut vissa växthusgaser.

Vissa enskilda beslut eller typer av beslut som meddelas av den behöriga myndigheten enligt CBAM-förordningen eller anslutande rättsakter och författningar kommer sannolikt inte att medföra bedömningar relaterade till miljö. Sådana beslut skulle kunna följa den sedvanliga ordningen för överprövning av förvaltningsbeslut, det vill säga att överklagande sker till allmän förvaltningsdomstol. Ett system där vissa beslut överklagas till 20 mark- och miljödomstolen, medan andra beslut överklagas till allmän

förvaltningsdomstol bör dock inte införas. Mark- och miljödomstolen har erfarenhet av att pröva både frågor om tillstånd och tillsyn samt om administrativa sanktionsavgifter. Genom att samla prövningarna hos mark- och miljödomstolarna skapas bättre förutsättningar för en sammanhållen praxis i närliggande frågor (jfr prop. 2005/06:184 s. 81 f.).

5 Behandling av personuppgifter

Promemorians bedömning: EU:s dataskyddsförordning, lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning utgör tillräcklig reglering för den personuppgiftsbehandling som kommer att ske med anledning av den nya kompletteringslagen, CBAM-förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna. Någon ytterligare reglering om denna behandling behöver således inte införas.

Skälen för bedömningen: I genomförandeförordningen för övergångsperioden (artikel 15.3, 33 och skäl 22) regleras användning av personuppgifter som behandlas inom ramen för CBAM-förordningen. Sådan behandling ska ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), i det följande benämnd EU:s dataskyddsförordning.

EU:s dataskyddsförordning utgör den generella regleringen för personuppgiftsbehandling inom EU. Förordningen kompletteras i Sverige av bland annat lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen) och förordningen (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.

Till följd av CBAM-förordningen kommer både den behöriga myndigheten och Tullverket att behandla personuppgifter. Det rör sig för den behöriga myndighetens del om uppgifter relaterade till importörer och producenter i tredjeländer. Som exempel kan nämnas namn, kontaktuppgifter, uppgift om ekonomisk ställning och om eventuell inblandning i brottslig verksamhet. De personuppgifter som Tullverket kommer att behandla med anledning av CBAM är sådana uppgifter som Tullverket redan behandlar inom ramen för Tullverkets nuvarande uppgifter, såsom namn och kontaktuppgifter. Den behöriga myndigheten kommer att behandla personuppgifter relaterade till CBAM i samband med bland annat ansökningsprocesser för beviljande av status som godkänd CBAM-deklarant och i samband med förfaranden för beslut om sanktionsavgift. Tullverket och den behöriga myndigheten kan vidare komma att behandla sådana uppgifter inom ramen för samrådsförfaranden (artikel 17 i CBAM-förordningen) och sådant informationsutbyte mellan

de behöriga myndigheterna, tullmyndigheterna och kommissionen som CBAM-förordningen föreskriver (se bland annat artikel 13.2 i CBAMförordningen).

När det gäller den behöriga myndighetens och Tullverkets behandling av personuppgifter är den behandlingen nödvändig för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter enligt CBAM-förordningen och den nya kompletteringslag som föreslås i denna promemoria. Den rättsliga grunden för personuppgiftsbehandlingen är alltså att den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning (artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning). Den rättsliga grunden är fastställd i CBAM-förordningen och den nya kompletteringslagen (jfr artikel 6.3 i EU:s dataskyddsförordning). Den behöriga myndighetens och Tullverkets ansvar för samarbete och informationsutbyte med bland annat kommissionen och andra behöriga myndigheter och tullmyndigheter innebär en rättslig förpliktelse. För att fullgöra den rättsliga förpliktelsen är det nödvändigt för den behöriga myndigheten att behandla personuppgifter. Den rättsliga grunden för personuppgiftsbehandling vid samarbete och informationsutbyte är artikel 6.1 c i EU:s dataskyddsförordning. Det bedöms inte bli aktuellt för den behöriga myndigheten eller Tullverket att behandla sådana särskilda kategorier av personuppgifter som avses i EU:s dataskyddsförordning (jfr artikel 9). När det gäller myndigheternas behandling av uppgifter om inblandning i brottslig verksamhet är sådan tillåten enligt 3 kap. 8 § dataskyddslagen. Det bedöms dock att uppgifter om lagöverträdelser kommer att behandlas i begränsad utsträckning.

Den personuppgiftsbehandling som kommer att bli följden av CBAMförordningen och den nya kompletteringslagen bör sammantaget vara proportionell mot det mål som eftersträvas (jfr artikel 6.3 andra stycket i EU:s dataskyddsförordning). Målet som eftersträvas är att CBAMförordningen ska fungera i praktiken och kunna tillämpas på ett ändamålsenligt sätt. Det integritetsintrång och de integritetsrisker som behandlingen av personuppgifter innebär bedöms som begränsat respektive små. Detta med hänsyn till att de uppgifter som kommer att behandlas i regel inte är av känslig karaktär och till stor del kommer att behandlas inom ramen för automatiserade IT-system med hög säkerhet.

Den nya behandlingen av personuppgifter är således förenlig med EU:s dataskyddsförordning. EU:s dataskyddsförordning, lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning bedöms utgöra en tillräcklig reglering för den personuppgiftsbehandling som kommer att ske med anledning av den nya kompletteringslagen, CBAM-förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna. Någon ytterligare reglering om denna behandling behöver därför inte införas.

6 Ikraftträdandebestämmelse

Promemorians förslag: Lagen ska träda i kraft den 1 juli 2024.

Skälen för förslaget: CBAM-förordningen trädde i kraft den 17 maj 2023 och övergångsperioden med rapporteringsskyldighet för importörer, eller i förekommande fall indirekta tullombud, inleddes den 1 oktober 2023. Den första CBAM-rapporten för det första kvartalet (1 oktober– 31 december 2023) ska ges in senast den 31 januari 2024. Kommissionen kommer därefter att börja granska CBAM-rapporter och förfaranden för korrigering av CBAM-rapporter är att vänta under det första halvåret 2024. Den nya kompletteringslagen bör därför träda i kraft så snart som möjligt. För att tillgodose beredningskraven bör lagen kunna träda i kraft den 1 juli 2024.

7 Konsekvenser

I detta avsnitt redogörs för förslagets effekter i den omfattning som bedöms lämpligt i det aktuella lagstiftningsärendet och med beaktande av förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.

Syfte och alternativa lösningar

I promemorian föreslås ny lagstiftning som syftar till att tillgodose den nationella tillämpningen av CBAM-förordningen. CBAM-förordningen är bindande för Sverige och förändringar i nationell rätt föreslås för att uppnå en effektiv, enhetlig och ändamålsenlig tillämpning av CBAMförordningen.

En alternativ lösning vore att inte ta fram förändringar i nationell lag. Detta kan leda till svårigheter för den behöriga myndigheten att utföra sina uppgifter enligt CBAM-förordningen, och otydlighet för involverade aktörer som kan leda till ineffektivitet.

Förslagets förenlighet med EU-rätten

Förslaget påverkar inte innehållet i CBAM-förordningen och bedöms i övrigt vara förenligt med EU-rätten.

Offentligfinansiella effekter

Förslaget om kompletterande nationell lagstiftning bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter.

Effekter för företag

De effekter som beaktats här avser endast förslaget om en nationell kompletterande lag och inte CBAM-förordningen i stort. Förslaget bedöms inte ha några betydande effekter för företag. Eftersom förslaget syftar till att uppnå en effektiv, enhetlig och ändamålsenlig tillämpning av

CBAM-förordningen, kan det underlätta något för företag i de branscher som påverkas av CBAM. Detta eftersom ineffektivitet och onödigt regelkrångel undviks.

Effekter för enskilda och kommuner och regioner

Förslaget bedöms inte ha någon effekt för enskilda, kommuner eller regioner.

Effekter för mark- och miljödomstolarna och övriga myndigheter

Förslaget, och det tidigare utpekandet av Naturvårdsverket som behörig myndighet (se avsnitt 4.2.), innebär ytterligare arbetsuppgifter för Naturvårdsverket och mark- och miljödomstolarna. Effekten av kompletterande lagstiftning jämfört med effekten av CBAM-förordningen och utpekandet av behörig myndighet är dock marginell när det gäller effekterna i förhållande till Naturvårdsverket. Kostnaderna för förslaget bedöms kunna täckas av befintliga medel och de medel som Naturvårdsverket har tilldelats för arbete med CBAM i budgetpropositionen för 2024.

Det föreslås att beslut enligt CBAM-förordningen, den föreslagna kompletteringslagen och anslutande rättsakter och föreskrifter ska kunna överklagas till mark- och miljödomstolen (se avsnitt 4.8). Naturvårdsverket är behörig myndighet och kommer att fatta de beslut som kan överklagas i det här sammanhanget. Eftersom Naturvårdsverket ligger i Stockholm kommer samtliga mål att överklagas till Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt. Det rör sig i huvudsak om beslut om sanktionsavgift och godkännande respektive återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant. Det är svårt att bedöma hur många sådana beslut som kommer att fattas av den behöriga myndigheten. Följande antaganden kan ändå göras. Beslut om sanktionsavgift under övergångsperioden antas bli få med hänsyn till dess syfte att vara en lärooch anpassningsperiod för importörerna. Det kommer bl.a. att finnas förhållandevis generösa möjligheter att under en viss tid komplettera eller justera CBAM-rapporter och att använda alternativa metoder för att mäta och beräkna inbäddade utsläpp. När den finansiella skyldigheten inträder från och med den 1 januari 2026 ställs det dock mycket högre krav när det gäller mätning och beräkning av utsläpp. Därtill ska de inbäddade utsläppen som deklareras vara verifierade av en godkänd kontrollör.

Med hänsyn till att importörerna under övergångsperioden har möjlighet att anpassa sina verksamheter till CBAM-förordningens krav bedöms följsamheten dock bli hög. Antalet beslut om sanktionsavgift väntas därmed även från 2026 och framåt bli förhållandevis få. Eftersom sanktionsavgifterna kan vara kännbara ekonomiskt är det rimligt att utgå från att den behöriga myndighetens beslut kommer att överklagas till mark- och miljödomstolarna i relativt stor utsträckning. Mål av nu aktuellt slag kan bli förhållandevis komplicerade och tidskrävande. Med beaktande av att det är fråga om ett begränsat antal beslut om sanktionsavgift kommer dock domstolarna endast att få hantera ett fåtal ärenden.

När det gäller beslut om godkännande respektive återkallelse av status som CBAM-deklarant är det möjligt att ansöka om godkännande först från

och med den 31 december 2024. Hur många importörer som kommer att ansöka om godkännande är svårbedömt. Med hänsyn till att den prövning som ska göras väntas bli förhålladevis summarisk kan det antas att antalet avslag på ansökningar om godkännande kommer att bli lågt. Även antalet beslut om återkallande av status som godkänd CBAM-deklarant väntas på årsbasis bli lågt. Sammanfattningsvis bör därför kostnaderna för mark- och miljödomstolarna rymmas inom befintliga anslagsramar.

Tullverket har enligt CBAM-förordningen vissa utpekade uppgifter, främst när det gäller att tillhandahålla information om importerade varor och att från och med den 1 januari 2026 tillse att någon annan än en godkänd CBAM-deklarant inte får importera CBAM-varor. Informationsöverföringen kan till stor del ske via Tullverkets befintliga IT-system. Mot den bakgrunden bör därför eventuella ökade kostnader för Tullverket rymmas inom befintliga anslagsramar.

Effekter på övriga myndigheter bedöms vara små.

Övriga effekter

Förslaget bedöms inte ha någon effekt för enskilda, kommuner eller regioner. Förslaget väntas inte få några konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för de nationella klimat- och miljömålen.

8 Författningskommentar

Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen

Lagens innehåll och uttryck i lagen

Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i CBAM-förordningen och de EU-förordningar som meddelas med stöd av den förordningen.

Paragrafen beskriver lagens innehåll. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.

I första stycket anges de EU-rättsakter som lagen kompletterar. Det anges även att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen i lagen kallas CBAM-förordningen. Hänvisningarna i lagen till EU-förordningarna är utformade på det sätt att de avser förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning.

I andra stycket klargörs att termer och uttryck i lagen har samma betydelse som i EU-förordningen.

Behörig myndighet

2 § Regeringen bestämmer vilken förvaltningsmyndighet under regeringen som ska vara behörig myndighet enligt CBAM-förordningen.

Enligt CBAM-förordningen ska varje medlemsstat i EU utse en behörig myndighet. Paragrafen upplyser om att det är regeringen som bestämmer vilken myndighet som ska vara behörig myndighet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Status som godkänd CBAM-deklarant

3 § Den behöriga myndigheten beslutar i fråga om godkännande och återkallelse av status som CBAM-deklarant enligt artikel 5 och 17 i CBAM-förordningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förfarandet vid ansökan om godkännande som CBAM-deklarant och vid återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant.

Den behöriga myndigheten får bestämma att ett beslut om återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant ska gälla med omedelbar verkan.

Paragrafen innehåller bestämmelser relaterade till status som godkänd CBAM-deklarant. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.

I första stycket anges en upplysande bestämmelse om att det är den behöriga myndigheten som beslutar i fråga om godkännande och återkallelse av status som CBAM-deklarant enligt CBAM-förordningen. Bestämmelsen tjänar även syftet att sätta paragrafens andra och tredje stycke i en tydlig kontext.

I andra stycket anges ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förfarandet vid ansökan om godkännande som CBAM-deklarant och vid återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant.

I tredje stycket anges att den behöriga myndigheten får bestämma att ett beslut om återkallelse av status som godkänd CBAM-deklarant ska gälla med omedelbar verkan. Möjligheten att bestämma att beslut ska gälla omedelbart kan till exempel användas för att stävja att en aktör som verkar som godkänd CBAM-deklarant och som inte bedriver sin verksamhet i enlighet med skyldigheterna i CBAM-förordning får fortsätta att importera varor.

Ackreditering

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.

Tillsyn

5 § Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att denna lag, CBAM- 26 förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen

samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna följs.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om tillsynens omfattning. Överväganden finns i avsnitt 4.5.

6 § För tillsynen enligt 5 § har den behöriga myndigheten rätt att begära att en fysisk eller juridisk person ska tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat.

Genom paragrafen ges tillsynsmyndigheten en rätt att få de upplysningar och ta del av de uppgifter, handlingar eller annat som behövs för tillsynen. Med annat som behövs för tillsynen avses här till exempel ett exemplar av den CBAM-vara som har importerats. Övervägandena finns i avsnitt 4.5.

7 § Den behöriga myndigheten får besluta om de förelägganden som behövs för att den som har skyldigheter enligt föreskrifter som omfattas av tillsynen ska fullgöra dessa.

Paragrafen reglerar tillsynsmyndighetens rätt att besluta förelägganden i samband med tillsynen. De föreskrifter som avses är de i 5 §. Överväganden finns i avsnitt 4.5.

8 § Den behöriga myndigheten har, om det behövs för tillsynen, rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och andra utrymmen som används av en fysisk eller juridisk person.

Det som anges i första stycket om rätt till tillträde för den behöriga myndigheten, gäller inte bostäder.

Av paragrafen följer att tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till byggnader, lokaler och andra utrymmen som används av en fysisk eller juridisk person om det behövs för tillsynen. Rätten till tillträde kan till exempel vara nödvändig om en aktör inte samarbetar och lämnar uppgifter som är nödvändiga för tillsynen. I ett sådant fall måste tillsynsmyndigheten ändå kunna få tillgång till uppgifterna i det fall de förvaras i byggnader, lokaler eller andra utrymmen. Rätten till tillträde gäller inte bostäder. Överväganden finns i avsnitt 4.5.

9 § Polismyndigheten ska ge den behöriga myndigheten den hjälp som behövs för sådant tillträde som avses i 8 §.

Hjälp får begäras endast om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte

kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

Av första stycket följer att polisen ska ge tillsynsmyndigheten den hjälp som behövs för tillträdet enligt 8 §.

I andra stycket klargörs att polisens hjälp endast får begäras om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att polisens särskilda befogenhet enligt 10 § polislagen (1984:387) att

använda våld behöver användas. Vidare ska hjälp från polisen kunna begäras om det finns synnerliga skäl. Detta kan exempelvis handla om situationer där det finns en överhängande risk för att handlingar eller annat material kommer att förstöras och man inte kan avvakta med att verkställigheten löses på annat sätt. Övervägandena finns i avsnitt 4.5.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för myndigheters kostnader för prövning och tillsyn enligt

1. denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller

2. CBAM-förordning eller EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter för prövning och tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 4.6.

Sanktionsavgift

Paragrafen innehåller en upplysande bestämmelse om att sanktionsavgift får tas ut i enlighet med vissa bestämmelser i CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden. Bestämmelsen tjänar även syftet att sätta 12–16 §§ i en tydlig kontext.

12 § Sanktionsavgift enligt artikel 26 i CBAM-förordningen får inte beslutas efter den period som avslutas med det fjärde året efter det år då CBAM-deklarationerna borde ha lämnats in.

Sanktionsavgift enligt artikel 35 i CBAM-förordningen och artikel 16 i genomförandeförordningen för övergångsperioden får inte beslutas efter utgången av år 2026.

Paragrafen reglerar de bortre tidsgränserna för när sanktionsavgift får beslutas. Övervägandena finns i avsnitt 4.7.

Första stycket innebär att sanktionsavgift inte får beslutas efter den period som avslutas med det fjärde året efter det år då CBAMdeklarationerna borde ha lämnats in. Bestämmelsen kompletterar och förtydligar den bortre tidsgräns för granskning av CBAM-deklarationer som framgår av CBAM-förordningen.

Andra stycket innebär att sanktionsavgift som grundar sig i misskötsamhet under övergångsperioden inte får beslutas efter utgången av år 2026.

13 § Ett beslut om sanktionsavgift ska delges.

Paragrafen anger en bestämmelse om att ett beslut om sanktionsavgift ska 28 delges. Det innebär att den behöriga myndigheten ska använda sig av de

metoder för delgivning som regleras i delgivningslagen. Övervägandena finns i avsnitt 4.7.

14 § En sanktionsavgift som beslutats enligt CBAM-förordningen tillfaller staten.

Paragrafen föreskriver att sanktionsavgifter ska tillfalla staten. Övervägandena finns i avsnitt 4.7.

Paragrafen reglerar betalning och indrivning av sanktionsavgifter. Övervägandena finns i avsnitt 4.7.

16 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsavgifter enligt CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsavgifter enligt CBAM-förordningen och genomförandeförordningen för övergångsperioden. Övervägandena finns i avsnitt 4.7.

Överklagande

17 § Beslut enligt denna lag, CBAM-förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EU-förordningarna får överklagas till mark- och miljödomstolen.

Bestämmelser om överklagande av mark- och miljödomstolens domar och beslut finns i 1 kap. 2 § första stycket och 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar.

Paragrafen reglerar överklaganden. Övervägandena finns i avsnitt 4.8.

Första stycket innebär att beslut enligt lagen, CBAM-förordningen och EU-förordningar som har antagits med stöd av den förordningen samt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och EUförordningarna får överklagas till mark- och miljödomstolen.

I andra stycket anges i upplysande syfte att bestämmelser om överklagande av mark- och miljödomstolens domar och beslut finns i lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar.

Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 av den 10 maj 2023 om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränsen

Bilaga 2 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1773 av den 17 augusti 2023 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 vad gäller rapporteringsskyldigheter inom ramen för mekanismen för koldioxidjustering vid gränsen under övergångsperioden